REFNUMMER;SITAT;FORFATTER;TITTEL;MERKNAD;BILDE
DClRiIII1906:81-83;Heri omtales Hofmaskerade 28. marts 1803 med "stor Dands componeret af Hof-Dandsemester Laurent". 	(s 81-83) Kbh. 26. marts "Paa Mandag er her Maskerade paa Kongens Palais. Der bliver opført en stor Dands componeret af Hof-Dandsemester Laurent. De Dandsene blive Kron-Prindsen, Hertugen, Prinds Christian, Prindsen af Würtemberg, Hertuginden, Prindsesserne Charlotte og Juliane Sophie, Hofdame, Comtesse Knuth, Baronessse Selby og 2 Frøkener Bentzener og Frøken Kaas. Dandsen bestaaer af mange Afdelinger, tilsidst bliver der fægtet: Kron-Prindsen med Greve Schack af Garden, Hertugen med ... Dragterne blive alle eens for de 8 Par. Kron-Prindsens guult Atlas og forestiller en gammel Konge-Dragt fra den Tid Sigrid levede, hvorom Kammerherre Suhm har skrevet en Fortællling og Laurent udført i en Ballet. Foruden disse 8 Par bliver der 8 Par Figuranter fra Komedien og endeel Hoboister, hvortil bliver giort 29 Carakteer-Dragter. Det heele Optog skeer fra Kron-Prindsens Palais over Colonaden til Kongens Palais. ... Der har i lang Tid været giort Prøve hver anden eller trejde Dag paa denne Dands, som har varet 3 à 4 Timer, hvorved de har anstrængt dem saa meget, at Kron-Prindsen har svedt meget stærkt, som er usædvanligt."  Kbh. 29. Marts: "Maskeraden var først forbi i Morges kl. 6. De fleeste Dragter var af Atlask med Guld og Sølv. En stor Del spanske og tyrkiske Dragter; de sielllandske Bondedragter toge sig vel ud. ... Kron-Prindsen klædte sig 3 gange om. Den sidste Dragt var en fransk Husar med Guld og 3/4 Alen rød Fiær og en mørk Paryk. ... Der blev spiist ved smaae Galla-Tafler."  Lit.: Rude, Andreas: "Dansen på Amalienborg Anno 1803", Meddelelser fra Dansk Dansehistorisk Arkiv nr. 15, 1996, s. 8-14.;Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, III, København 1906, Fra Hoffet og Byen ... 1793-1822, Breve til Joh. Bülow til S;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiIV1906:37f;Fra det Øjeblik da jeg første Gang læste Rousseaus Confessions, opsteeg det Ønske i mig, at skrive noget lignende, endskiønt jeg meget vel veed, at det jeg kunde skrive mig selv, kun vilde interessere de faae, der kiendte mig, thi med min Villie skal disse Blade ikke sees af nogen førend efter min Død. ..."	(s 37-38) Omtale af bal ca. 1791  "Christmas havde kiøbt et Huus, og han havde stor Umage med at meublere det efter den nyeste Smag. Naar han kom til os, havde han altid Prøver af Silketøyer og Sirtse med sig ... Han valgte stedse de Prøver, jeg fandt smukke, og da hans Huus nu var i Stand, gjorde han et Bal for at indvie det. ... Christmas modtoeg os ved Vognen og bød mig Armen. ... Han kyste min Haand meget ømt i det samme og førte mig ind i Dandsesalen. Iblandt de dandsende Cavalerer vare endeel fremmede Engelskmænd. Han presenterede dem alle for mig og engagerede mig selv til den første Dands. Han dandsede ikke gierne og dandsede kun maadeligt, men da han som Herre af Huset maatte aabne Ballet, smigrede det ikke min Forfængelighed lidt, at han valgte mig til sin Dame. ... Meublerne vare fra Engeland og overmaade smagfulde. Desuden var der næsten Tæpper paa alle Gulve, hvilke dengang var meget ualmindeligt i Kiøbenhavn. Der blev næsten intet talt uden Engelsk. ... Eftersom jeg var ung [17 Aar] og dandsede godt, havde jeg endnu aldrig været tilovers paa noget Bal, men da Christmas den Aften viste saa tydeligt, at jeg var "the Lady of the Feast", udmærkede naturligvis heele Selskabet mig, og jeg tilstaaer, denne Aften var en sand Triumph for min Forfængelighed.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. IV, København 1906, Grandmamas Bekiendelser. Sophie Dorothea Thalbitzer (1774-;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiIV1906:40f;Omtale af musiceren i hjemmet  "I nogen Tid derefter var jeg virkelig ganske melankolsk. Min Fader blev uroelig derover, og da han troede, Musik vilde opmuntre mig bad han mig indrette en Concert med vore Musikmestres Hielp, og naar den gik godt lovede han, vi skulde have en hver 14. Dag. Jeg spilte paa Claveer, mine Brødre blæste Fløite, min ældste Søster spilte Chitar, 5 af os kunde synge og vore Informatorer spilte forskiellige Instrumenter. ... Jeg skrev Noder af, øvede mig i at spille Sonater og synge Bravour-Arier, og mit muntre Lune kom igien. Vore Concerter bleve alt bedre og bedre. ... Frøken Voss spilte selv fortreffeligt paa Claveer og Harpe. Trine Fiedler spilte ikke, men hørte paa os med smerteblandet Glæde, da Garonne var saa musikalsk og hendes Kierlighed til ham endnu var lige stærk. ...";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. IV, København 1906, Grandmamas Bekiendelser. Sophie Dorothea Thalbitzer (1774-;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiIV1906:72ff;Omtale af danseøvelserne ved Antoine Bournonville (1760-1843, ansat ved Det kgl. Teater i København dec. 1792) til det planlagte franske bal i januar 1794 i anledning af Konventets troppers generobring af Toulon (19. dec. 1793).  "Vi havde nogen Tid iforvejen tilligemed de franske Commissaiirer spiist hos Cramers. Man talede om, at der var saa faae Baller i Kiøbenhavn den Vinter, og Delamarre lovede os unge Piger at giøre et Bal, naar Toulon, som var blevet erobret af de Engelske, blev taget igien af de Franske. Jeg havde faaet et Anstød af Koldfeberen, som gierne plagede mig lidt hvert Foraar. ..." 	(s.73f) "Jeg sagde til Duveyrier, da han kom om Aftenen, at jeg ikke gierne vilde have noget med Ballets Indretning at bestille. Han bad mig da kun at give en Liste paa de beste dandsende Cavaleerer og Damer. Det giorde jeg, og han gik. Dagen efter kom Peter Erichsen til os og fortalte, at han havde paataget sig at arrangere Ballet for Delamarre, at det skulde staa hos Rau's følgende Fredag, men at han ønskede, at vi vilde øve os hos ham et Par Gange iforvejen paa nogle franske Contredandse, da Commissairerne ikke dandsede engelskt, og det var rimeligt, de dog maatte dandse nogle Dandse paa deres eget Bal. Han sagde end videre, at han havde indbuden Bournonville til Dagen derpaa, for at lære os Touren til nogen franske Contredandse, og bad os komme tidlig for at have Tid til at øve os. Jeg kiørte til Erichsen med min Fader og saae der for første Gang Grouvelle, som endnu ikke var akkrediteret ved det danske Hof. Han saae ud til at være en Mand paa nogle og tredive Aar, ... Da Duveyrier presenterede ham for mig, engagerede han mig strax til første Contre-Dands. Vi kom endda saa temmelig ud af den, thi Grouvelle dandsede meget godt, men Agent Erichsens Frue, som ogsaa vilde dandse med, kunde ikke engang begribe Touren, og den stakkels Bournonville, som dandsede med Frue Lindholm, maatte hvert Øieblik forlade sin Dame, for at trække hende fra et Sted til et andet. Endelig fik vi da med stor Besværlighed lært to Contredandse. Den anden dandsede jeg med Garonne, som ogsaa dandsede meget godt, og man besluttede, at der kun skulde dandse to Contredandse paa Ballet, forresten skulde der dandses Engelsk. Dagen efter fik vi følgende Invitatiou med Adresse: Pour Messieurs Zinn, père et fils, Madame et Mesdemoiselles Zinn. ... Vous êtes priés d'assister au Bal & au Soupé ... Vendredi prochain, chez Rauch, ... Le Bal commencera à 6 heures. Reponse. Om Aftenen kom Duveyerier med Grouvelle. Min Fader kunde godt lide ham ... Vi talte siden om Ballet, som vi haabede vilde blive charmant og som vi glædede os til iforveien. Grouvelle engagerede mig til første Dands og til at være hans Dame ved Bordet. Jeg havde bestilt hos min Skrædder til dette Bal et mørkeblaat Atlaskes Liv med hvide Krepflors Ærmer, brodered med Pailletter og jeg broderede selv dertil et hvidt Krepflors Skiørt lige som Ærmerne. Det var dengang Mode at være saadan klædt til Dands. Jeg blev meget forundret ... Endnu mere forundret blev jeg, da min Fader sagde om Middagen, at han havde hørt paa Børsen, at den engelske Minister havde væres hos Bernstorff og forlangt i hans Regierings Navn, at det franske Bal skulde forbydes. Min Fader sagde, at det var en Skam, at vi altid saaledes maatte lade os coujonere af Engelland. "Bliver det franske Bal forbudt," føiede han til, "saa vil jeg i mit eget Huus giøre et Selskab paa Søndag for at celebrere Toulons Igientagelsen og jeg vil see, hvem vil forbyde mig det."  Om Aftenen kom der Bud fra Erichsen, at der formedelst indtruftne Omstændigheder ikke blev Prøve paa Contredandse den Aften, og Dagen derpaa kom følgende Billet ... Min Fader tilligemed Erichsen, ... vare indbudne at spise hos Commissairerne til Middag." 	(s.78f) "Min Fader gik derhen, men kom ganske ærgelig hiem om Eftermiddagen, og fortalte mig, at Ballet virkelig efter den engelske Ministers Forlangende var bleven forbudt af den danske Regiering. ... Han skrev samme Aften en Liste paa dem, der skulde indbydes hos os om Søndagen derpaa. Det var et Selskab af nogle og tredive Personer, og de svarede næsten alle ja. Men Fader bad min Moder om at lave en hul Postey med løst Laag til. ... Grouvelle toeg mig til Bords om Middagen. Da vi havde spist Suppen, loed min Fader bringe Posteyen hen til ham og bad ham lægge den for. Grouvelle løftede Laaget op, og de 3 Canariefugle fløy ud og tabte Sedlerne paa Bordet. Paa hver Seddel stoed disse Ord: "Toulon est repris!" ... Om Eftermiddagen fik min Fader et anonymt Brev, hvori man advarede ham ikke at lade synge republikanske Sange i sit Huus den Aften, da den engelske Minister havde betalt Pøbelen for at slaae hans Vinduer ind, og Marseiller-Hymnen skulde være Signalet for dem at begynde derpaa. ... Han puttede Brevet ganske ligegyldigt i Lommen og bad Duveyrier synge Marseillerhymnen. De ærgelige Ansigter opklarede sig noget ved denne skiønne Sang, som blev saa skiønt udført, og siden sang Duveyrier nogle Ord, han havde skrevet til Carmagnolens Melodie, og som vare langt smukkere og meere moderate end Carmagnolen. Nu blev Pyrenæer-Marchen sungen og "Veillons au salut de l'empire" etc. Jeg saae min Fader gik sommetider hen til Vinduet, men jeg fik ikke Aarsagen at vide førend Dagen efter. Der var ikke fleer Folk uden for end der altid pleier at være i Kiøbenhavn, hvor der er mange Lys og Musik, og ikke en Steen blev løftet, ...";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. IV, København 1906, Grandmamas Bekiendelser. Sophie Dorothea Thalbitzer (1774-;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiIV1906:99ff;Omtale af et bal i Kronprindsens Club, som må have været i efteråret 1795.  "Et Bal i Kronprindsens Club, som havde Indflydelse paa min Skiebne, maa jeg her anføre. Det var det første for denne Vinter, og næsten heele Kiøbenhavns beau-monde bivaanede det ... Da jeg kom ind i Sahlen, saae jeg Garonne i en meget alvorlig Samtale, som det loed, med Frøken Heinrich. ... Jeg blev strax engageret til alle Dandsene før Bordet, og da Garonne kom for at udbede sig en Dands, havde jeg kun endnu Borddandsen frie. Han bad mig om den, og om at være hans Dame ved Bordet, og jeg lovede ham det. Den næste Dands dandsede han med Frøken Heinrich, men forresten talte han ikke meere med hende og dandsede ikke meere før Bordet. Han magede altid at være i Nærheden af mig for at kunne tale med mig mellem Dandsene. Af en Hændelse var han ogsaa klædt ganske sort den Aften. Han havde intet broget paa uden et tricolor Uhrbaand og National-Cocarden paa sin Hat. Det klædte ham meget godt. Imedens den sidste Dands før Bordet blev dandset, saae jeg Christmas komme ind. Han gik strax hen til Frøken Heinrich, som ikke dandsede denne Dands, og sadt sig ved Siden af hende. ... Vi spiste ved et smalt Galla-Bord, og vi kunde følgelig ikke undgaa at høre ethver Ord, som blev talt af vore Gienboer. ... Touren til Bord-Dandsen endte med en Wals. Christmas dandsede kun maadeligt og kunde aldeles ikke walse. Ogsaa denne Ubetydelighed gav Garonne, som havde lært at walse i Tydskland og walsede overmaade godt, et stor Fortrin i mine Øine. Vi svævede saa let hen over Gulvet, og Christmas kom saa klodset bag efter med sin Dame. Mit letsindige Hierte kunde slet ikke begribe, at det nogensinde havde yndet et Menneske, der dandsede saa daarligt og talte saa slet fransk. ...";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. IV, København 1906, Grandmamas Bekiendelser. Sophie Dorothea Thalbitzer (1774-;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiX1909:161f;Omtale af kulsviere og dans ved høstgilde ca. 1815 "Hen i Sommeren, da vi omtrent var færdige med al vor Syltning, fik jeg den belovede Tur til Petersborg, hvor baade Onkels [Reck] og min kære Ketty modtog mig med megen Glæde. Det var en smuk Ejendom og en dejlig Egn. De 14 Dage, jeg tilbragte der, løb hastigt og fornøjeligt hen. Her vil jeg kun fortælle om Høstgildet. Naar man nævner "Kulsviere", troer jeg de fleste, ligesom jeg, tænker dem som sorte, forrøgede, svære Karle med lumske, røveragtige, skumle Ansigter, i det mindste havde man den Forestilling om dem i de Dage. Med vore Gæster havde vi paa Høstgildedagen spist lidt sildigere til Middag end Folkene, som alt var i fuld Dans, da vi kom ind i "Dansesalen", som jeg gerne kan kalde den store Stue, som vi om Formiddagen havde dekoreret med Blomster, Kranse og Væggelampetter. Jeg blev ganske overrasket ved det Syn, den viste os ved Indtrædelsen. En lang Kvadrille, som vi dengang brugte dem paa de fineste Baller, til "Engelskdans" stod opstillet. Pigerne vendte Ryggen til Indgangsdøren, men deres Dansere, som stor lige over for, saa ved første Øjekast ud som kække Officerer i Uniform. Det var næsten uden Undtagelse alle velskabte, smukke unge Karle, og naar jeg tør være saa fri at beskrive hele deres Dragt, begynder jeg nedenfra: Sko med Sølvspænder lange vide Nankins Pantalons, røde strikkede Uldtrøjer med snævre Ærmer og hvide Haandlinninger, derover en mørk Klædes Vest med to Rader blanke Topknapper, sort Silketørklæde om Halsen med hvid Linning over og en Bunke Signeter og Uhrnøgler, som glimrede nede ved Uhrlommen, akkurat som Spændet i et Militær-Gehæng. Alle saa opvakte og lystige ud, og hilste utvungent, da "Herskabet" traadte ind og raabte "Spil op Musikant!" og klappede i Hænderne. Et Par Karle raabte: "Spænd for Piger! og saa begyndte en rask og adroit Dans, ingen Klodrianer. Og da Pigerne blev svungne efter Tur, saa vi ret kunde se dem og deres Dragt, var der mange nette iblandt dem med Sølvspænder og Lænker ved Bullen, hvide klare Forklæder og smaa fiffige sølv- og guldbroderede Huer, ingen Lin, men Haaret krøllet foran og mange Baandsløjfer i Nakken. Efterhaanden blandede vi os i nu i Dansen, der kun meget lidt afveg fra den, vi var vant til paa vore egne Baller, og saalænge vi deltog i Gildet til henimod Klokken 2 om Natten, saa jeg hverken Vildskab eller Fuldskab iblandt dem. Saaledes viste Kulsvierne sig for mig den Tid.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. X, København 1909, Domprovsten i Roskilde, Brudstykker af en Familiekrønike. U;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiX1909:73-74;Om Figurant Stahl som danselærer i Roskilde og hans afdansningsbal i 1807. "Saa naaede vi da 1807, det Rædselsaar, ... Dog før jeg fordyber mig i Beskrivelse af disse Krigsulykker, .... har jeg et Par Smaabegivenheder fra Foraaret at berette. ... Mindes jeg vel, blev min Broder Hans [og Broderen Christian] konfirmeret denne Paaske og vist ogsaa den elskelige Marie Kornerup. Derved kom hun hyppigere i Provstegaarden end nogen af de andre i Familien, og det gav vel Anledning til, at da der strax efter Paasken kon en Danselærer til Byen, kom hun til at lære at danse med mine Brødre og mig. Det var en stor og mærkelig Begivenhed i vor lille By, da denne "Dansemester" en Figurant Stahl fra det kgl. Theater, kon tilsyne i Roskilde, hvor der intet saadant Fænomen havde vist sig i flere Aar. Han fik derfor ogsaa strax et stort Antal Elever; alle nogenlunde konditionerede Familier lod deres Børn lære hos ham, og han fik Tilladelse til at samle disse i de Huse, hvor der var bedst Plads. I Provstegaarden havde vi jo en "Storstue", og da mine fem Brødre skulde lære Kunsten, blev denne indrømmet Hr. Stahl. Foruden mine Brødre kom der endnu 5 à 6 Skoledisciple paa vort Parti, men da der ingen andre Damer kom til os end Marie Kornerup, var det vel for hendes Skyld, at jeg fik Lov at danse med, skønt jeg kun var 7 Aar. Stahl havde bragt Kone og to Børn med sig. ... i det gamle Konventhus lige overfor Provstegaarden, og der lærte vi i Forening en theatralsk Dans, hvormed Afdansningballet skulde sluttes. Den havde vist været svær for Hr, Stahl at sammensætte i sit Hoved. Han kaldte den "Taksigelsesdansen", og hver af de kunstige Ture endte saaledes, at vi stod opstillet i et Bogstav, ... Hver Gang vi stod i et Bogstav blev en Klap taget af, og da til allersidst sex af de største Damer stod paa ét Ben og strakte en lille Krans henimod Transparentet og Hr. Stahl midt imellem dem med Haanden paa Hjærtet, kunde man læse de højrødt straalende Ord paa den mørke Grund: "Leve de i Roeskilde!"  Der blev da almindelig Bukke og Komplimentering ..." (stærkt forkortet).;Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. X, København 1909, Domprovsten i Roskilde, Brudstykker af en Familiekrønike. U;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXI1909:180;Carl Henrik Holten (1775-1862) efterlod sig ved sin død en række optegnelser om sit liv. Han begynder i 40 års alderen af nedskrive sine "Mindeblade", ialt ca 1000 sider, udgaven omfatter ca. 1/3 del. Han omtaler Lucile Grahn i balletten "Søvngængersken" november 1834 (s.180) "Da Theatret er min Hovedfornøyelse, saa vil jeg ogsaa denne Gang notere de Stykker, jeg saae, med enkelte Bemærkninger. Mandag 17de November Balletten "Søvngjængersken". En ny Dandserinde Jomfru Grant (sic), oplært af Bournonville, og som havde været med ham afvigte Sommer i Paris, vil udentvivl blive en stor Prydelse og sand Acquisition for vort Theater, da hun forener Skjønhed med udmærket Grazie og Lethed.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, XI, København 1909, Af en gammel Hofmands Mindeblade (konferensraad Carl Henrik H;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXI1909:186f;Omtale af bal hos prinsesse Charlotte 31 marts 1835  "Den 30te "Hakon Jarl". Hovedrollen særdeles vel udført af Ryge; ligeledes gaves Thora og Einar Tamberskjælver meget godt af Madame og Hrr Nielsen. Parquettet var, som sædvanligen ved Tragedier, tomt. Den 31te "Arvingerne" og "Muurmesteren". Desværre saae jeg ikke det sidste Stykke, da jeg skulde ledsage min Kone og Datter til Bal hos Prinsesse Charlotte. Localet var for lidet, Selskabet for stort. Indbydelsen lød paa Herrerne i Uniform, Damerne i hvidt eller Costume; men Ingen mødte costumerede uden de 24 Par, der dannede tre Quadriller, nemlig en Skotsk, en Italiesk, og en Græsk, under Veiledning af Solodandser Larcher. Bournonville havde først været bestemt til Instructeur eller rettere maître de plaisir; men jeg tror, at hans Priis, 40 Rdl, for hver Quadrille, fandtes for høy; ligesom hans Betingelse: tre Timer Underviisning for Herrerne allene, tre Timer for Damerne allene, og tre for Herrer og Damer samlede, for pedantisk eller endog urimelig, da der ved sidste tre Underviisnings-Timer endnu var føyet den Betingelse: sans conversation, hvorpaa Damerne fornemmeligen ei kunde indlade sig. De bedste Hofmænd paastode, at det var charmant, og Figuranterne selv, at det var fornøyeligt. Begges Dom var imidlertid mistænkelig: Førstes fordi den almindeligviis staar lidt til at troe; Sidstes fordi Forfængeligheden vist altfor meget ledende deres Anskuelse eller bestak deres Dom. Mig forekom det ridicult og kjedsommeligt.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, XI, København 1909, Af en gammel Hofmands Mindeblade (konferensraad Carl Henrik H;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXII1910:179;Omtale af aftensmad hos Capt. Kohl og dans på Juuls Batteries ny gulv søndag aften på Bornholm (o. 1810 ?)  "Iøvrigt var det stille paa Fæstningen. Der blev undertiden slaget Generalmarch, og holdt en Slags Maneuvre mod en supponeret Fiende, der vilde gøre Landgang paa forskiellige Steder af Øen; ... Efter Maneuvrerne fik hele Besætningen ekstra Brændeviin. Vi Officerer inviteredes af Kohl til Aftenspiisning. Hver Søndag Aften dansedes paa Juuls Batteries nye Gulv, hvor alle de yngre Pejer og Pibler med største Fornøjelse indfandt sig. Vi dandsede stedste med og lyksaliggjorde de vakkreste af dem med at svinge dem rask i Valtsen og Engelskdansen.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, XII, København 1910, En kjøbenhavnsk Grosserers Ungdoms-erindringer 1787-1816, op;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXII1910:198f;Omtale af dans i Helsingør og bal i København i august og oktober 1812  "Ved en Nærværelse i Helsingør i August Maaned [1812] deeltog jeg i et udmærket Selskab af 50 Personer, Herrer og Damer, som Lorchs havde indbudt at giøre en Eftermiddags-Tour ombord paa tvende Canonbaade roende til Egebæksvang. ... Derpaa retourneredes til Helsingør, og begav hele Selskabet sig til Haven til "Øresunds" Klubsal, hvor Mariane havde arrangeret Aftensmad, og efter samme dandsedes til den lyse Morgen. ...  	Vi bleve alle inviterede paa Bal hos Farver Grundtvig; det var den 28de October. Jeg kunde desværre ei undgaae som en af Balinspekteurerne i "Borgelig Enigheds-Selskab" at være tilstede paa et samme Aften deri afholdt Bal, hvortil jeg desforuden havde inviteret Jfr. Reinhardt fra Hirschholm, som var paa Besøg hos sin Familie her i Staden. Jeg kunde saaledes ei tilbringe hele Aftenen hos Grundtvigs. Efter at have hentet Jfr. Reinhardt i Gothersgaden, og indført hende i Selskabet, og efter at have aabnet Ballet med tvende Menuetter, hvortil engageredes de ældste Damer, Mødrene -  eller som de ogsaa kaldtes - Vægge-Skilderierne, dandsedes først lange Engelskdands med Jfr. Reinhardt, og anbefalede jeg hende til mine yngre Venners Omsorg, medens jeg tog bort, og ilede i min Kareth til Grundtvigs i Aabenraae. Her dandsedes et Par Toure med Jfr. Sophie Mathiesen, som just ei havde megen Øvelse i Dands, spiste til Aften der, og efter Borddandsen tog jeg igien til den mig ventende Vogn tilbage til Selskabet i Boldhusgaden og kom betids nok til at kunne føre min Dame til det sluttede Aftensmaaltid og dandse Borddandsen med hende.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, XII, København 1910, En kjøbenhavnsk Grosserers Ungdoms-erindringer 1787-1816, op;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXII1910:35f;Omtale af danseundervisning hos figuranterne Salh og Villeneuve o. 1798. "Min Søster og jeg havde flere Timer om Ugen i Forening med alle Holbechs Børn, og hjemme hos dem Underviisning i Tegning af en Lærer ved Navn Schou, som jeg senere traf sammen med. Ligeledes gik vi paa Dandseøvelse hos en Figurant Sahl, der havde leiet et stort Locale i Snedkermesternes Laugshuus i Store Grønnegade. Vi stode først paa store Borde og bleve rettede paa Fødderne, senere paa Gulvet, og Musikken blev udført af Hr. Sahl selv paa en liden Stokviolin. Iblandt Pigerne syntes jeg især om en 14 Aars Pige, der heed Christensen, som skelede dygtigt paa det en Øie; men jeg fandt hende smuk, formodentlig fordi jeg som oftest var hendes Cavaleer. Senere dandsede jeg ogsaa i Skolen under Figurant Villeneuve's Veiledning, og jeg kan erindre engang i en Dandsetime, at han sagde til en Dreng: "Du dandser som en Skrædder", hvilket hørtes af Læreren Nachtigall, der just gik igien[nem] Værelset, hvorover han blev yderst forbittret, da han troede, at Villeneuve havde yttret sig saaledes for hans Skyld, der som forhen omtalt var en Skræddersøn.;Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, XII, København 1910, En kjøbenhavnsk Grosserers Ungdoms-erindringer 1787-1816, op;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXII1910:50f;Omtale af Bal (o. år 1802 ?) "I dette Efterår stod min Søster, der nu var 16 Aar, til Confirmation i Helliggiestes Kirke ... Vi havde en kort Tid derefter et stor Bal hiemme, naturligvis for Marianes Skyld, hvorved alle hendes Veninder vare tilstede, flere Søeofficerer og nogle af mine Skolekammerater. Dette Bal blev omtalt som særdeles livligt og morende for vedkommende Deeltagere. Det var det første, der blev givet i Faders Huus, og det blev ogsaa det sidste. Allerede forhen, dog mest efter Confirmationen, deeltog hun ofte i Baller hos Private, som og i "Kongens Klub" og i "Kronprindsens" i hvilke Selskaber Fader var Medlem. Hun var stedse meget net paaklædt; ... I en Vintersaison var det Mode blandt de unge Damer til Bal at være klædte som siellandske Bønderpiger, notabene i Silke. Mariane havde ogsaa en Bondedragt med Silkeliv og Skiørt, samt Hue paa Hovedet. Den klædte hende fortræffeligt, og giorde hun megen Faveur paa Ballerne i "Kongens Klub". ... Jeg var ogsaa for det meste med paa Ballerne i Klubberne, og morede mig stedse godt derved, da jeg af og til dandsede Engelskdandsen med og syntes godt om at spise til Aften med Selskabet ved sluttet Bord.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve, XII, København 1910, En kjøbenhavnsk Grosserers Ungdoms-erindringer 1787-1816, op;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXVI1912:126f;Omtale af skjolddans, julebal og øvelse i dans på Landcadetacademiet 1815  "Aaret gik snart tilende: Vi toge Examen, hvorved jeg atter blev Nr. 2, idet Scheel blev Nr. 1. Mod Juletider var der Presentation for Kongen, som ogsaa Examination i enkelte Fag, hvori vi rigtignok ganske nøie vidste, hvori vi skulde spørges; følgeligen var den hele Examen intet andet end en Comedie, som du Plat spillede meget godt med Kongen og hans Omgivelse. Dands og Gymnastik kunde vi derimod alle. Det var en Moerskab at øve os heri. Da du Plat trængte til et Par af Pagerne for at dandse med i den saakaldte "Skjolddands", saa blev jeg og en anden anmodet derom, og vi opfyldte gjerne denne Anmodning som vi forreste ej vare nødsagende til, da vi vare Officerer. Imidlertid tiltrak denne Villighed mig en Arrest af Capitajn Weyhe, med hvem jeg havde en Démélé om et Par Dandsesko, og slog tilsidst Døren i ligefor Næsen af ham. ... Julen tilbragte vi som sædvanligt stille og uhyggeligt. Dog havde du Plat i de seneste Aar fundet paa at arrangere et Bal for os i Julen, som var ret smukt og levende besøgt, da enhver Cadet kunde medbringe sine Søstre eller en anden af sine nærmeste Paarørende, voxne Veninder eller Cousiner. Dog var man meget stræng ved Udvalget af disse Damer især med hensyn til Rang og Stand, saa de fleste Cadetter ingen Damer maatte eller kunde medbringe, hvorimod du Plat stillede saa at sige hele Selskabet af sine Venner og Velyndere, men Cadetterne og Oeconomie-Cassen betalte Gildet. Herved bleve disse Fester meget ilde ansete. Oeconomen, Capitajn Stockfelth, som Cadetterne holdt meget af, tog sig meget af disse Baller og aabnede sine egne Værelser for Cadetternes Damer, men da du Plat senere tog  sig af disse Fester, var Behagelighederne og Glæden, formedelst hans naragtige Forfængelighed, til Ende.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. XVI, København 1912, Oberst Jacob Thode Ræderes Barndoms- og Ungdoms-erindring;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXXVI1917:25f;Omtale af dans i Dragør o. 1835.  "Om dette mit Liv paa Dragør har jeg mange Erindringer. Det var en lille By med straatækte Huse, beboede af Lodse og Sømænd eller rettere sagt disses Familier, da Mænd og Mandfolk næsten aldrig var hjemme. Kvinderne havde altid i høj Grad givet sig af med Vævning, det vil sige Vævning af Linned, som oftest for Kjøbenhavns Familier, der selv leverede Garnet, ... Vel var det nu ikke min Gjerning at have Tilsyn med disse Arbejderskers Dont i deres Hjem, men Anledning var der dog ofte dertil, ... saa var der jo min Fritid og Søn- og Helligdagene, der som oftest tilbragtes paa Dragør, og jeg kom da ikke saa lidt i Berøring med Befolkningen. Den bestod som sagt mest af Fruentimmer, af hvilke vi atter hovedsagelig havde med de unge at gjøre. Af disse vare mange smukke, ... som toge sig godt ud i den nationale Dragt, der holdtes højt i Ære. Den var ikke, som de Amagerpigeres vi se her i Byen, efterhaanden bleven forvansket ved Indblanding af Kjøbstadmoder, og jeg behøver forsandt neppe nogen anden Bemærkning end den, at Pigerne altid gik med Tøfler meget kjønne og smaae, netop store nok til at Hælen ikke sættes paa Jorden, ja man dandsede ufravigelig med Tøfler og man gjorde det meget godt. Dands hørte overhovedet til Hovedglæderne. Næsten hver Søndag blev jeg buden "til Gildes" som det hed, og ved mangen anden Lejlighed saa som Bryllup og Barnedaab blev der ogsaa dandset. Man blev ved saadanne Lejligheder enig med den ene eller anden, som havde lidt bedre Plads end almindelig, og dér stod da Gildet. Punschebollen fyldtes og Spillemanden betaltes ved Sammenskud af Deltagerne, det er: de mandlige, som altid bestod af de tilfældig hjemmeværende unge Sømænd, største Delen Tømrerlærlinge eller som de kaldtes. "Klamphuggerere", fordi de endnu ikke vare Tømrermænd. Jeg har aldrig bidraget noget ved saadanne Lejligheder, men det maa jeg sige: jeg var altid velkommen, og de unge Sømænd vare saa liberale, at de behandlede den lille Kjøbenhavner, "Fuldmægtigen paa Fabrikken", med stor Forekommenhed, skjønt han selvfølgelig kun var der paa de unge Pigers Foranstaltning og for deres Skyld. Dandsene vare mig i Begyndelsen noget fremmede, men lærtes snart. Der var egentlig kun to Slags: "Rundenom" og "Sextour". Den første en Vals - et Slags Zweitritt, hvor Damen holdtes med begge Arme omkring Livet, medens hendes Hænder hvilede paa Dandserens Skuldre, og denne Svingom endte altid med at Manden kyssede Pigen, naar han satte hende paa sin Plads. Ogsaa denne Skik lærte jeg snart, men jeg maa dog sige, jeg gjorde Undtagelser, fordi jeg just ikke altid kunde komme til at dandse med dem, jeg nok vilde kysse. Sex-Touren var en Slags Kvadrille med Indblanding af Reel. Hvem der ikke var buden ved saadan Lejlighed stod da udenfor og tittede ind af Vinduerne. ...";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. XXVI, København 1917, En Kjøbenhavnsk Købmands Ungdomshistorie, Optegnelse af;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DClRiXXVI1917:65f;Omtale af danselektion ledet af Villeneuve (Charles Caillou de Villeneuve, fhv. Figurant ved Det kgl.Teater, død 1865, 87 år gammel) ca. 1835.  "... Imidlertid var der Lejlighed nok til at mødes. Saaledes havde de unge Piger en Dandseundervisning om Onsdagen hos de Conincks, ledet af gamle Villeneuve, der medbragte en Spillemand. Naar Dandselectionen var forbi, fik Spillemanden Lov til at blive, og de unge Herrer indfandt sig da, og jeg for min Del har ikke moret mig bedre paa noget Bal, end jeg morede mig ved disse ugentlige Sammenkomster. Jeg husker netop, at vi fik en Kop The og et Stykke Smørrebrød, maaske en Kage, men det spillede slet ingen Rolle.";Clausen, Julius og P.Fr. Rist (udg.);Memoirer og Breve bd. XXVI, København 1917, En Kjøbenhavnsk Købmands Ungdomshistorie, Optegnelse af;Memoirer og Breve, Bd. 1 - 50, København 1905 ff, serie udgivet af Gyldendalske Boghandel.;
DGMN:15$;D GMN:15$ Og nu kan jeg gjærne med det samme fortælle, hvorledes et saadant Gilde gik for sig. Pigerne betalte intet, men de bragte Mad med, skaaret Smørrebrød af Rugbrød med godt Paalæg. Det var en Æressag baade for Madmoderen og for Pigen, at denne havde god og rigelig Mad med. Maden var bunden i et Tørklæde, man havde ikke Avispapir den Gang, og den blev ved Begyndelsen af Gildet sat på Hylde under Loftet oppe i Storstuen, hvor man dansede, og der var altsaa Madlugt i hele Tiden. Hver Karl maatte betale en Mark, og det var saa Betaling for Øl, Brændevin og Musik. De unge Folk samledes, naar man havde spist Nadver i Hjemmet, og saasnart der var kommet en 10-12 Stykker, begyndte de strax paa Dansen.    I de første Aar jeg kom med til disse Gilder kjendte de unge ikke de nu brugelige Runddanse. Dansen bestod mest i en Slags Kvadriller, som blev udført enten af fire Par eller også af hele Selskabet. I det tilfælde hed det "Engelskdans", og de dansende stillede sig op i to Rækker, hvert Køn for sig, hver Karl ud for Pige. Figurerne i disse Kvadriller var, at ballancere, at gøre Kjæde og spring. Der blev ogsaa danset Reel (Riel) af 3 eller 5 personer. Ved denne Dans spillede det en Hovedrolle at ballancere med allehaande kunstige Trin og Bevægelser, som de dansende undertiden improviserede; det var egentlig en Slags Cannan. Envidere blev der danset Fangedans og Springstykket, dette sidste bestod udelukkende af Spring og Sving. Naar det lakkede hen mod Slutningen paa Gildet, og Folk begyndte at søge Bænkene, da blev der gjærne danset "Syvspring", som var en Slags barok pas de deux, der blev udført af to Karle.    Den første Begyndelse til Runddansen kom i Krigens Tid, da Soldaterne kom i Indkvatering paa denne afsides Egn, der i lang Tid stod tilbage i Kultur for det øvrige Sjælland. Soldaterne lærte nu de unge at danse Vals, Hopsa og Skotsk, hvilken sidste var en Slags hurtig Polka i lige Takt.     De gamel Folk kunde ikke lide de nye Danse, da de syntes, at Karl og Pige ved dem kom i for nær Berøring med hverandre, men netop dette var maaske Aarsagen til, at disse Danse kom saa hurtig i Mode hos de unge; de fik jo Lejlighed til at udvexle adskillige fortrolige Ord og Kjærtegn, der ikke kunde opdages af uvedkommende.    Efter hver Dans gik en Trepægleflaske med Brændevin i omkring blandt Karlene, ligeledes en stor Ølkande eller Lerkrukke med Øl. Musikken bestod af en eneste Violin med tarvelig Tone og falske Greb, men det gjorde ikke noget, naar Spillemmanden bare var stiv i "Taxten" Det var han næsten altid, og kunde de just ikke hvert Øjeblik høre Musikke, saa kunde de dog altid høre, at han stampede Takten med sine store Træsko. Dansegulvet var af ler, og det var meget tungt at danse paa, især i fugtig Vejr, men Ungdommen var jo ufortrøden. Naar Klokken var 10-11, blev der holdt Maaltid. Hver Pige tog sin Madtørklæde, satte sig hen paa Bænken langs Væggen og dækkede Bord paa sit Skjød. Saa kom Karlene hen til dem, hver til sin Kjæreste, eller da den Pige, som han tjente i Gaarde med, og spiste af hendes Skjød. Hvis der var en Karl, der ikke havde nogen at holde sig til, da kom han aligevel ikke til at mangle Mad. Nu gik Flasken og Ølkanden flittig omkring, og der blev jo holdt en munter Passiar. Derefter tog de fat på dansen igjen med fornyede Kræfter og saa holdt de ud i nogle timer. Naar de saa var trætte igjen, da kom gjerne Turen til Drengene at "de skulde bære Løjerne op".......;Anton Nielsen;"Gamle Nielsen" en kulturhistorisk Selvbiografi fra 1799 til 1888;opskreven af: Anton Nielsen (Odense 1888);
DHMSc14;"Love for det harmonerende musikalske Selskab . Antagne den 27 Juni 1800". København uden år. Fjortende CapitelOm selskabets, Baller, samt de med Balinspeeteure Embederne forbundne Pligter og Rettigheder. 1I Selskabet maae ingen Baller finde Stæd paa de aftener, som Selskabets Conserter gives; dog undtages herfra de tvende Gange om Aaret, paa hvilke Selskabet høitideligholder Hans Majestæts Fødselsdag og dets Stiftelsesdag.2Foruden de i forrige bestemte to Baller, skal Directionen engang hver Maaned udstæde en Balcirculaire; naar saa stort et Antal da tegner sig som Directionen haver bestemt, og som er nødvendigt til at bestride Omkostningerne, da kan gives Bal, som tager sin Begyndelse i det seneste Klokken 6. om Aftenen, og maae ikke under nogert paaskud vare længere end i det højeste til anden Dags morgen Klokken 4. Slet.;Det harmonerende musikalske Selskab;Love for det harmonerende musikalske Selskab.;Antagne den 27 Juni 1800. København uden år.;
DJGL1823;Fortale med betragtninger over "Dandsens Bestemmelse" herunder "Ikke maae du, gode Yngling og Pige! troe, at Fornøjelsen er dens vigtigste Hensigt; nei der er Noget, der, efter min Mening er mere væsentligt. Den giver dig Anstand og udvortes Værdighed ... Søg da, du gode Yngling og Pige! at erhverve dig Tækkelighed, Anstand, forenet med Ynde, og hvor finder du den? I Menuetten! ..." og "Sang, Musik og Dands ere det selskabelige Livs venligste Glæder". Efter fortalen "De 5 Positioner" og dansetrinbeskrivelser (s. 9-19), herunder "Valz-Trinnene. Langsom Valz. Man gaaer 3 Skridt frem, idet man hæver sig, og i det 3die slutter man i 1ste Position, idet man synker ned paa hele Foden. ...", (s. 17-19) samt beskrivelse af "Menuet" (s. 19-24), "Engelskdandse" (s. 24-31) "..., "Fandango" (s. 34-35), "... Den tydske eller Kehraus-Cotillon", og afslutningsvis "Regler, som den dannede Yngling og Pige stedse bør iagttage". En 2. revideret udgave udkommer i Slagelse 1827, en 3. forøget udgave i Aarhus 1833.;Lund, Jørgen Gad;Terpsichore, eller: En Veiledning for mine Dandselærlinger til at beholde de Trin og Toure i Hukomme;Terpsichore, eller: En Veiledning for mine Dandselærlinger ... Af Jørgen Gad Lund, Dandselærer, Mari;
DJung1915:165f;Bogen indledes (s.7-53) med et afsnit af Ellekilde om Joachim Junge (1760-1823) som er født i Odense og ofte beskriver Nordsjælland lidt nedsættende i sammenligning med Fyn. Han blev præst for Bloustrød-Lillerød menigheder i Nordsjælland i 1791.	Under Bondens skik omtales også bryllup 	(s. 165-172) "... Da saadanne Brylluper ofte maae blive bekostelige for Folk, som kun har lidet imellem Hænderne, kommer den ene Bonde den anden broderligt til Hielp. De kappes derfor ligesom med hinanden om at sende Fødevarer til Bryllupsgaarden. ... Vore Drikkevare bestaae i godt gammeldags Øll, som frembæres i Kruse, og i dansk Brændeviin, men dette skienkes aldrig paa den Dag i Glas. Det fremsættes blot i sorte Bouteiller paa Bordet, og Verten siger da idelig til Giesterne: "rør Flasken", eller i Mangel af Rørelsen rækker os den med en "god Taar!" og den imodtages med "Skaal!" og den gaaer da saaledes fra Haand til Haand, fra Mund til Mund og man vederqvæger sig ganske incognito uden at misunde eller blive misundt. ..." 	(s.169-172) "Dog vi begive os igien til Bryllupsglæderne. Naar Bonden har indtaget sit tarvelige Maaltid, stemmes Violinen fra den alvorlige Bord-March til den glædeligere Cotillon Able mon Coeur. Violinen, dette Bondens Liv-Instrument, som ledsager ham ved enhver Høitidelighed: anførte af Spillemanden saae man forhen paa Hovmarkerne store Skarer af Pyntelige Karle med Leen at udbrede et pludseligt Blikstille over Sædens bølgende Hav; ... Dog - vi betragte kun her Bonden i sine huuslige Glæder. Da Menuetten udfordrer en meget dyb Alvorlighed, maae man ikke undre sig over, at Mængden for ikke at bryde denne, gaaer stedse frem med Siden mod hinanden, fravendt Aasyn, nedslagne Øine og ligesaa henrykte ved Violen, som Plato, naar han i sit Studeerkammer hørte paa de himmelske Sphærers fortryllende Concert; dog synes Bonden nu og at ville afskaffe denne ærbare Dands, for derved at hæve en contradictio in adjecto. Han har allerede modificeret Tingen, at han immer dandser Menuet en quatre, undtagen naar det er en Brud, som skal træde frem, hun har da Gulvet ene først med Brudgomsmanden og derefter med flere, da hun gaaer fra Haand til Haand, saa at endog Knøse maae undertiden giøre Hoverie i en Menuet, først med jevne og siden med nogle, som vi kalde Pohlske Trin, hvilke tvende Toure Bønderne paa andre Steder give Navn af Ost og Brød. Men i hvad de end kalde dem, falder dette meget besværligt for Bruden under tvende Omstændigheder, enten naar hun har for mange Aar paa Bagen eller naar hun bærer sin Skiødessynd fortil som en Tromme. I Springedandsene seer man heller aldrig meere end to Par; thi de Engelske eller her saa kaldte Rade-Dandse kiender Bonden ikke. Det er altsaa her et Slags Contredands, som vore Piger dandse med meget langsomme og beskedne Trin, naar derimod Karlene giøre undertiden Kakerlak-Spring. Her figureres forresten aldrig i Forveien, og dog saae jeg aldrig, hvad jeg saa ofte er bleven vaer hos den finere Verden, at een støder den vildfarende Chapeau i Skuldrene, en anden parerer af, en tredie leder ham ved Haanden og han selv fierde dandser for Fornøielsens Skyld, som om han havde, som Zimmermann siger om den Melankolske, et Bret for Panden. Af Toure veed man her ingen mesterligen end - Kieden. Hvor som tør give sig af med den, ansees som en Merion, den er derfor ikke almindelig og der gives hele Egne, især paa Friderichborg Amt, hvor ingen tør vove sig ud i dette non plus ultra i Dandsekunsten. Aarsagen hertil ligger i de høie Forestillinger, som baade de Dandsende og Spillende giøre sig selv herom, da de troe, at der til Kieden udfordres en egen Musik eller som det her kaldes: det nye Spil, hvilket ikke enhver Fusker, men kun et Mestermusikant kan udføre. Man hører derfor Bonden, naar han ret vil vise sig, saaledes at raabe til Spillemanden: lad os faae en Kiede; men for at kunne udføre den, maae Musikanten enten selv forstaae Ordene eller have lært hos en som forstaaer Ordene, det vil sige: Noderne, og hvo som har bragt det saavidt, han er agtet for ligesaa stor en Konstner, som den der kan lodde. I en Pause med Bryllupsdandsen blev engang det Spørgsmaal afhandlet imellen tvende Spillemænd, hvad dog egentlig disse Ord eller Noder vilde sige. ... og til Lykke opfordredes de til et nyt Stykke, og Gigerne skurrede og Føddere klampede og de glædesberusede Chapeaus igientoge idelig deres: Hui! med eet Ord: de dandsede (som vi) sige saa Linden maatte groe derved og de tudede af Glæde: thi Bonde-Ungdommen er heel rasende efter Dands. Da Bonden fra Ungdommen af har vant sig til at holde Hovedet varmt, saa skal det være meget fornemme Grunde, som kan overtale ham i hans eget Laug til at blotte det, og han er endnu saa judaiserende og qvækerende i det Stykke, at han endog under Svingedandsene bedækker det æolipeliske Hoved med en Hat eller for en Forsigtighed Skyld med en lodden Hue.";Junge, Joachim;Den nordsiellandske Landalmues Character, Skikke, Meeninger og Sprog, Kiøbenhavn 1798, her efter den;Den nordsiellandske Landalmues Character, Skikke, Meeninger og Sprog, København 1798. Forkortet nyud;
DKAdr18000127;"Musicalier. Fra mit Nodetrykkerie er nu udkommet: 8 gandske nye Engelske Dandse for 2 Violiner, 2 Clarinetter og Bass, componeret til Brug for Hoffet af Concertmester Schall, med Toure af Baletmester Barch, som sælges for 60 sk. heftede i kuleurt Papiir. ... S. Sønnichsen i Pilestrædet No. 11";;Adresseavisen, København 27. jan. 1800.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18001009;"Herved giver jeg mig den Ære at indbyde Musik- og Dandse-Elskere til at subskribere paa 6 nye engelske Dandse, satte for [?] Stemmer og med tilhörende Tourer udtrykte ved Corographiske Tegn, ligeledes indbydes til Subskription paa 6 nye valser, komponerede til Fortepiano og Harpe, med obligat Violinstemme. De engelske Danse udkommer ved denne Maaneds Udgang, og koster Subskribenterne 4 Mk., andre Kiöbere betale [?] Mk. Af Valserne udgives hver fiortende Dag et Nummer, der koster Subskribenterne 1 Mk. og andre Kiöbere 2 Mark. Subskription modtages hos Hr. E.F.J. Haly, Musikhandler, ..., og hos mig Laurent, kongelig Hofdandsemester og Dandselærer ved det kongelige Theater boende paa Östergade 57 1ste Sal.";;Adresseavisen, København 9. okt. 1800.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18001218;"Musikalier. Fra mit Nodetrykkerie nu atter udkommen: 8 ganske nye engelske Dandse for 2 Fioliner, 2 blæsende Instrumenter og Bass, componerede til Brug for Hoffet af Concertmester Schall, med Tourer af Balletmester Bark ... Efter Forlangende kan de ogsaa faaes i Klaveerudtog ...  S. Sønnichsen, ...";;Adresseavisen, København 18. dec. 1800.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18010107;"Paa mit Forlag udkommer: 42 nye engelske Dandse satte til 2 Fioliner, 2 Fløiter eller Clarinetter og Bass, samt Octav eller piccolo Fløite til de fleste, af Møller, Kongl. Hof-Dandsemusik-Inspector med tilhørende Tourer af Hr. Balletmester Bark. Til Bequemmelighed for Balelskere, som ynde afvexlende Forandringer, udgives disse Dandse ugeviis 4 af Gangen, ...  S. Sønnichsen, ...";;Adresseavisen, København 7. jan. 1801.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18010529;"Musikalier. Af Musikken til Balletten Lagertha, agter jeg at udgive et fuldstændigt Claveer-Udtog, naar jeg ved Subscription kan see mig skadesløs. ... Foruden Texten, som findes under Vocal-Nummerne skal Indholdet af Balletten ligeledes følge under Instrumental-Musikken. ... Schall, Kongelig Concertmester."	Vinc. Galeotti's ballet "Lagertha" til musik af Claus Schall blev førsteopført på Det kgl. Teater 30. jan. 1801 og blev i programmet betegnet som "Et Pantomimisk Sørgespil blandet med Sang". Værket bygger på et tidligere dramatisk forsøg af digteren Chr. H. Pram, frit efter Regnar Lodbrogs saga.;;Adresseavisen, København 29. maj 1801;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18010921;"Musicalier.  Jeg agter at udgive sidst i October Maaned 6 nye engelske Dandse i den Skotske Smag med tilhørende Toure og satte for 2 Violiner, 2 Fløiter eller Clarinetter, 2 Valdhorne og Bass. ... Subscriptionen modtages hos Musikhandler Haly ... Laurent, Kongl. Hof Dandsemester og Dandse Lærer ved det kongl. Hof-Theater.";;Adresseavisen, København 21. sept. 1801.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18011030;"At jeg undertegnede informerer inden og uden Huset i Menuet, engelske Dandse, Menuet en pas grave, franske Contradandse, Vals med Armfigurer, skotske Dandse og i Fegtningen; dette bekiendtgiøres herved. For det hele betales a Persona 6 Rd. Forældre, som vil anbetroe mig deres Børn, samt Voxne, som vil lære ovennævnte Dandse, vilde behageligt henvende dem i store Grønnegade 242, og skal det være min første Pligt at anvende al muelig Flid og Accuratesse for at vinde Forældres og de Lærendes Yndest. Stahl, Dandser ved Theatret.";;Adresseavisen, København 30. okt. 1801.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18011124;"Musikalier. 6 nye engelske Dandse i den skotske Smag med tilhørende Tourer og satte for 2 Vl., 2 Fl. eller Clarinet, 2 Horne og Bas, componeret af Hr. Laurent, Kongl. Hof-Dandsemester. ...    E.F.J. Haly, Musikhandler, i Boldhusgaden 264.";;Adresseavisen, København 24. nov. 1801.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18031022;"Musikalia  Paa mit Forlag udkommer: en Samling af 40 Dandse i den skotske Smag, til 2 Violiner, 2 Fløiter eller Clarinetter, 2 Valdhorn og Bass, samt piccolo Fløite til de fleste af N. Møller, Kongl. Hof-Dandsemusk Inspekteur og Repeteur, med tilhørende Tourer af Hr. Balletmester Bark. ... S. Sønnichsen";;Adresseavisen, København 22. okt. 1803.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18031024;"Musikalier. Hr Musikus Löfler agter ligesom i forrige Aar at udgive fra mit Nodetrykkerie: en Samling af 40 Dandse, saavel skotske og engelske som Walzer, ... S. Sønnichsen;;Adresseavisen, København 24. okt. 1803.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18040117;"Musikalier. Fra mit Nodetrykkerie har nu forladt Pressen: Det første Hefte af J.L. Löflers nye Samling af 40 Dandse, saavel skotske og engelske, som Valzer, til 2 Violiner, 2 Fløiter eller Clarinetter, Valdhorn og Bass, samt flauto piccolo eller octave til de fleste. ... Til Større Bequemmelig for Subscribenterne har Hr. Hofdansemester Laurent forskiønnet samme med Tourer som bekommes ugeviis tillige med Dandsen, imod en passende Forhøielse i Prisen  ... S. Sønnichsen;;Adresseavisen, København 7. jan. 1804.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18040921;"Dandse-Institut for Børn. Til behagelig Efterretning bekiendtgiøres, at foruden det Dandse-Institut som jeg har for Voxne, jeg i Aar ogsaa agter at andrage et lidet Dandse-Institut for Børn, ringeste Alder og Aar, hvor jeg vil undervise dem i de allernyeste gode Selskabs Dandse, der giver det ungdommelige Legeme Lethed og Ynde, saafremt et Antal a 16 Elever skulde melde sig, ... Betalingen bliver for det hele 6 Rdlr. for hver. De respective Forældre eller Paarørende, som maatte ønske deres Børn underviste  ... behage at henvende dem til mig i store Grønnegade 242, ... C. Stahl, Dandser ved det Kongel. Theater.";;Adresseavisen, København 21. sept. 1804.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18041012;"Musicalier  Fra Pressen er nu udkommen: 10 nye Dandse i den skotske Smag til 2 Violiner, 2 Fløiter eller Clarinetter, 2 Valdhorn og Bas, samt Piccolo-Fløite til de fleste, af Hofdandse-Inspecteur Møller med Tourer af Balletmester Bark; .., Sønnichsens Nodetrykkerie i Pilestræde No. 11 Ltr. B. ...";;Adresseavisen, København 12. okt. 1804.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18041109;"Paa adskillige Personers Forlangende, agter Undertegnede at oprette et offentligt Dandse-Institut for unge Damer at anstændige Familier. Mit vigtigste Øiemeed ved denne Undeviisning bliver Dandse-Konsten; men jeg vil tillige søge at give mine ærede Elever den Holdning, Ynde og Ziirlighed, som det er en saa aldeles uundværlig Egenskab for enhver ung Pige af god Opdragelse at besidde. Instituttet kommer til at bestaae af 16 unge Damer, som ville behage at tegne sig ved Subscription, da Underviisningen først begynder, naar der har meldt sig et Antal af 12. Jeg skal indhente de nøiagtigste Efterretning om de Personer, der melde sig hos mig, saaledes at ingen af Selskabet skal kunne bebreide mig at have antaget nogen Elever, der ikke var værdig til Adgang i enhver anstændig Familie. Hvis man saa behager, kunne Elevernes Hovmesterinder bivaane Undervisningen. Om Betalingen for denne Vinter, samt de til Underviisningen mest passende Timer og Værelser kan giøres Aftale med mig hver Eftermiddag fra Klokken 3 til 5. Min Bopæl er i Viingaardstrædet No. 178 og 179.  Bournonville.  ...". Samme annoncering herefter på fransk.;;Adresseavisen, København 9. nov. 1804.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18050127;"Fra mit Nodetrykkerie har nu forladt Pressen: 24 nye Dandse i den skotske Smag, til 2 Violiner, 2 Fleuter eller Clarinetter, 2 Valdhorn, Bas og Flauto piccolo til de fleste, med tilhørende Tourer af Musikus Løffler. ... S. Sønnichsen,";;Adresseavisen, København 27. jan 1805.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18071207;"Til behagelig Efterretning bekiendtiøres, at mine Dandseøvelser, som alt har været begyndt for 4 Uger siden, nu tager deres Begyndelse i den meget store Sal, under fuld Musik, Onsdagen den 9de dennes og continuerer fremdeles Onsdag, Løverdag og Søndag. De som agter at bivaane samme behager at henvende dem i store Grønnegade 273.   J.V.C. Stahl, Dandser ved det Kongl. Theater.";;Adresseavisen, København 7. dec. 1807.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18081004;"Bekiendtgiørelser. Les respectives familles & autres personnes honnêtes qui déstrent d'apprendre ou d'etre pérfectionnés dans la Danse, aurons la complaisances de adresser au Sousigné. Chs. Villeneuve, Dans la grand Rue des marchands No. 48 au 1r. Etage; de 8 jusque 10 heures les matin.";;Adresseavisen, København 4. okt. 1808.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18081005;"Førstkommende Løverdag begynder mine Dandseøvelser  de Herrer og Damer, som ønsker at bivaane samme, saavelsom de, der agte at blive underviste af mig i Dands, vilde behage at henvende dem til mig Undertegnede, boende i Vognmagergaden 59 første Sal. Rose, Dandser ved det kongl. Theater.";;Adresseavisen, København 5. okt. 1808.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18140927;"I Undertegnedes Dandse-Institut undervises i de nu allernyeste gode Selskabsdandse, der give det ungdommelige Legeme Lethed og Ynde. De Herrer og Damer, som ønske at blive underviste i den Dands, som hører til god Dannelse, ville behage at henvende dem til mig i lille Kongensgade No. 85. Stedse skal det være min Bestræbelse, ved Flid og Accuratesse, at vinde mine Elevers Yndest; tillige bekiendtgiøres: at jeg, for at forskiønne Dandsen saameget som mueligt, stedse holder 7 Musicantere til mine Dandseøvelser. Sammesteds kan faaes en meget stor og smuk Leilighed til Brylluppe eller Selskabsforsamlinger. J.V.C. Stahl, Dandser ved det kongelige Theater.";;Adresseavisen, København 27. sept. 1814.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18191001;Theatret paa Vesterbro. Søndagen den 3die October gives paa Theatret paa Vestrebro (for allersidste Gang med Casorti og Pettolettis Familie) et stort Divertissement, hvori Mad. Frischou (forrige Jfr. Pettoletti) udfører de sværerste Stykker paa Staaltraadslinien, og Hr. Frischou dandser en Solo. - Til Slutning comisk Pantomime i 2 Acter: La Grotte magique, ou: la cavalcade à pied à la poursuite d'Arlequin: Trylle-Grotten, eller Rytteriet tilfods, som forfølger Harlequin; af Hr. Castorti: Musikken af Hr Pettoletti. H. Kuhn, forhen Price, & Comp.;;Adresseavisen, København 1. okt. 1819.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18221106;"Tolv nye Dandse, udgivne i Anledning af de 28de october, bekommes hos Forlæggerne, i Kristalgaden Nr. 50, og i lille Kongensgade Nr. 44, for Pianoforte 3 mk., for to Violiner 3 mk., for to Violiner, Fløite eller Clarinet og Bass 4 mk., og for een Fløite eller Violin 1 mk. 8 sk. De ere bestaaende af 4 Valtser, 4 Eccosaiser, to Cotillons og en Fandango med Valts og Kehraus.";;Adresseavisen, København 6. nov. 1822.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18221224;"Nye Musicalier. Paa Undertegnedes Forlag er udkommen: Nytaarsgave for Pianofortespillere, indeholdende Eccossaiser, Cottillon og Valser af Jægerbruden, Preciosa, Tyrolervalsen, med flere af de nyeste og yndede Hofdanse i couleurt Hefte 1 Rbd; ... C.C. Lose, Gothersgaden Nr. 328.";;Adresseavisen, København 24. dec. 1822.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18230611;Adresseavisen, København 24. dec. 1822. Paa Undertegnedes Forlag er udkommen: 6te Samling nyeste Hofdanse for Pianoforte, indeholdende yndede Quadriller, Valser og Eccossaiser ...  C.C. Lose, Gothersgaden ...";;Adresseavisen, København 24. dec. 1822.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18270306;"Musicalier. Paa Undertegnedes Forlag er udkommen: 2 Francaiser, uddragne af den hvide Dame for Pft., 24 sk.; de nu brugelige Quadriller, for Pft., 28 sk.; ... C.C. Lose, ...";;Adresseavisen, København 6. marts 1827.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18271227;"Musicalier. Musicalsk Nytaarsgave, indeholdende: Cotillon af Operaen Muurmesteren, ny Française efter bekjendte Opera-Themaer, med flere nye Dandse for Pianoforte ... C.C. Lose, ...";;Adresseavisen, København 27. dec. 1827.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18280125;"Et nylig arriveret Spille-Positiv, der spiller 32 forskellige Stykker, bestaaende af yndede Valse og engelske Dandse, som ogsaa af nogle Françaiser, er for billig Priis at faae tilleie om Aftenen timeviis, i Borgengaden Nr. 125, i Stuen tilvenstre.";;Adresseavisen, København 25. jan 1828.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18281122;"Nye Francaiser. De Herrer og Damer, som ønske sig underviste af mig i de 5 nye udkomne Francaiser, bedes behageligst at henvende sig paa Ulfeldsplads Nr. 103, 2den Sal. B.J. Friis, Figurant ved det kongelige Theater.;;Adresseavisen, København 22, nov. 1828.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18281220;" Kundskabsvæsen. Nye Musikalier. Paa Undertegnedes Forlag er udkommen: P. Jensen, nye Françaiser for Pianoforte til 6 Tourer, 28 sk.; de ældre brugelige Françaiser, forøget med 2 Tourer: la Trenis og le Carillon 36 sk.; P. Jensen, 6 lette Rondos for Pianof. ...	 C.C. Lose, ...";;Adresseavisen, København 20. dec. 1828.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18281230;"Bal en masque i "dansk, dramatisk Broderskab" Den 1ste Januar 1829, kl. 7 Aften, bliver Maskebal i Selskabet. Medlemmerne kunne afhente deres Billetter iaften (Onsdag) fra Kl. 6 til 9, hos Selskabets første Directeur, Nr. 55 i Møntergaden, i Stuen.";;Adresseavisen, København 30 dec. 1828.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18311202;"Nye Musikalier. Paa Undertegnedes Forlag er udkommen 6 nye Gallopader for Pianoforte 28 sk; 3 Gallopader af Johnsson, Pft. 20 sk; ... C.C. Lose, Gothersgaden Nr. 348.";;Adresseavisen, København 2. dec. 1831.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18321103;"Dandse-Selskab Undertegnede giver sig herved den Frihed at anmelde sit Dandseselskab for de ærede Cavalierer, som maatte have Lyst til at deeltage i samme. Dandseaftenerne blive som sædvanligt hveranden Søndag og hveranden Onsdag fra kl 7 til 11.		Dandse-Institut for Børn.	Ligeledes kunne flere Elever antages til Underviisning i Dands hver Søndagformiddag. De respective Forældre, som ville beære mig med deres Børns Information, bedes behageligst henvende sig i Compagnistræde Nr. 56, 2den Sal.	 B.J. Friis.";;Adresseavisen, København 3. nov. 1832.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18341006;"Fra Pressen er udkommen: Et Hefte nye moderne Dandse for Pianoforte: Vals af Beethoven, 3 Galopader eller Hopsvalse af H.C. Lumbye og 3 ditto af Kalliwoda ... C.D. Milde, ... ";;Adresseavisen, København 6. okt. 1834.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18350131;"Nye Musikalier. Paa Undertegnedes Forlag er udkommet: Potpourri af Balletten Nina for Pianof., Quadrille og Gallopade af Samme 28 sk., Hofbaldandse af Baron H. von Løvenskjold 20 sk., ... C.C. Lose, ...";;Adresseavisen, København 31. jan. 1835.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18370203;"Cylinderlyrer. Af disse Instrumenter, som udleies til Familiedands, ere blevne forsynedes med nye Cylindere, indeholdende Dandse af de mest yndede Componister, og hvorfor Leien er 3 Rbd, for 6 Timer og derover, iberegnet Betaling til Den, som følger med Instrumentet, skulde jeg ikke undlade at bekjendtgjøre, ... H.P. Møller, Instrumentmager, Østergade Nr. 72.";;Adresseavisen, København 3. feb. 1837.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18371031;"Musikalier. Sylphiderne, Françaiser for Pianoft., med nye Tourer, componerede af Balletmester A. Bournonville, ere udkomne og faaes for 36 sk., hos C.C. Lose & Olsen, Gothersgaden Nr. 348.";;Adresseavisen, København 31. okt. 1837.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18380308;"Musikalier. Paa Undertegnedes Forlag er udkommet: ...  Cachucha, spansk Nationaldands for Pianoft. 20 sk.  Lumbye, 8 yndede Dandse, indeholdende Francaise, 2 Valse og Gallopader, for Pianoft. 56 sk. ...  C.C. Lose & Olsen, ...";;Adresseavisen, København 8. marts 1838.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18380612;"Sommerskuespil. Med kongelig allernaadigst Tilladelse opføres Tirsdagen den 1ste Juni, kl. 7, paa det kongelige Theater: Henrik den 4des huuslige Liv, Lystspil i 1 Act, efter det franske ...; derpaa Russisk Nationaldands, componeret af Hr. Balletmester Bournonville til Melodien: Kalimuska (Skjønne Minka), udføres af Hr. Bournonville og Jfr. Kinda Lund, Musikken arrangeret af Hr. Secretair Hartmann (Sidste Gang); ...";;Adresseavisen, København 12. juni 1838.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18390607;"Med kongelig allernaadigst Tilladelse vil idag, Tirsdagen den 11te Juni, kl. 7, i den kongelige Rosenborg-Have, som til den Ende, efterat have været spærret fra Kl. 3 Eftermiddag, aabnes igjen for de Billethavende Kl. 6, det steyermarkske Musikselskab bestaaende af 16 Personer, under Anførsel af Musikdirekteur Siegl fra Wien, have den Ære at give en stor Concert à la Strauss, Første Afdeling: 1) ouverture til Operaen "Jægerbruden" af Carl M. v. Weber. ... 4) Klokkegallopade af Strauss. ... Anden Afdeling: ... 3) Kiedebro-Gallopader af Straus. ...	J.P. Petersen, Slotsgatner.";;Adresseavisen, København 7. juni 1839.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18391119;"Cylinderlyrer, indeholdende otte og tyve saavel nyere som ældre Dandse og Françaiser udleies til Familiedands, i Borgergaden Nr. 92, ... Til de Famliier, som ønske dem tilleie, uden at Nogen følger med, udleies de med 7 Dandse, som Hamborgere, Gallopader, Valse og Ecoisaise ...";;Adresseavisen, København 19. nov. 1939.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18400214;"Concert. Med kongelig allernadigst Tilladelse vil Løverdagen den 15de Februar 1840 et Musikselskab, bestaaende af 20 Personer (herfra Staden) have de Ære i Hôtel d'Angleterre, at give en Concert à la Strauss. Første Afdeling. 1) Ouverture til Operaen "Den Stumme i Portici" af Auber. ... 3) Klokke-Galop af Straus. 4) Petersborger-Vals af Lanner. 5) Klokke-Galop af Lumbye (ny). ... H.C. Lumbye.";;Adresseavisen, København 14. feb. 1840.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18410715;"Musicalier  Paa Undertegnedes Forlag er udkommen: Festmarch i Anledning af ... Kronprinsens og Kronprinsessens Indtog ...	Hymen-Vals (Polonaise, Vals og Gallopade), opført ved Balparéet paa Christiansborg Slot i Anledning af den høie Formæling, udsat til Pianoforte af H. v. Løvenskjold. 80 sk. C.C. Lose & Olsen, ...";;Adresseavisen, København 15. juli 1841.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18411101;"Indbydelse til Subscription paa nye Dandse for Pianoforte af Lumbye. Undertegnede er herved saa fri at indbyde til Subscription paa 6 Maaneds-Hefter, ... hvis Indhold vil blive Hamborger-Skotske, Gallopader og Valtse, ... Første Hefte udkommer i Løbet af næste Maaned. I Hof-Musikhandelen i Gothersgaden 348, ... H.C. Lumbye.";;Adresseavisen, København 1. nov. 1841.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18411231;"Nye Dandse for Pianoforte af Lumbye. Heraf er udkommet 2det Hefte, indeholdende: Nr. 1. Francaiser, uddragne af sidste Festquadrille. Nr. 2, Hopsa-Vals. ... Hofmusikhandelen ...";;Adresseavisen, København 31. dec. 1841.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18421112;"Kundskabsvæsen. 12 nye Dandse for een Violin, af Undertegnede, nærmest til Brug paa Landet, faaes i Lose & Olsens Hof-Musikhandel ... H.C. Lumbye.";;Adresseavisen, København 12. nov. 1842.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18441202;"Polka. 	De Herrer og Damer, som kunne dandse og ønske at lære den i Paris saa meget yndede Dands Polka, ville behage at henvende sig til Undertegnede. Flere Herrer ønskes til et Cursus i Dands. C. Busch, kgl. Figurant, Adelgaden 304, 2den Sal, træffes fra 3-5 Eftermiddag.";;Adresseavisen, København 2. dec. 1844.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18470602;"Musikalsk Museum for Pianoforte  Nr. 12 er idag udkommen, indeholdende: ...  2. La Redowa. Böhmisk Dands, udført af Jfr. Fjeldsted.  Hornemann & Erslev, ...";;Adresseavisen, København 2. juni 1847.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18471002;"Indbydelse til et Dandseselskab. Da Undertegnede agter at rangere et Dandseselskab, som vil blive afholdt hver Søndagaften, er jeg herved saa frie at indbyde galante Herrer og Damer, som kunne dandse, til dette Selskab, for en billig Betaling af 1 Rbd. 3 mk. maanedligen. For dette Contingent erholdes Locale, elegant Belysning og Musik af 6 a 8 duelige Musicerende hver Søndagaften. Herrer og Damer samt Børn, som ikke kunne dandse, kunne lære Selskabsdandsene hos mig paa en kort Tid. Man henvender sig i Møntergaden Nr. 128, 1ste Sal. F. Ruff, kongl. Figurant.;;Adresseavisen, København 2. okt. 1847.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18471104;"Paa det af Ingen af Uvidenhed skal antage Nogen til for Betaling af opvarte med Musik og saaledes udsætte sig for i denne Anledning ved Retten at blive mulcteret, undlader jeg ikke herved af bekientgjøre, at jeg, ifølge den mig meddeelte Bestalling som Stadsmusikant heri Staden og saavidt dens Grund strækker, er berettiget til at opføre Musik ved alle Leiligheder og for Enhver uden Forskjel paa Stand, ... Kjøbenhavn, den 27de October, 1847. Carl Gottlob Füssel, Stadsmusikant, boende i Compagnistrædet ...";;Adresseavisen, København 4. nov. 1847.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKAdr18490305;"Bal en masque i Casino Tirsdagen d. 6te Marts 1849, Kl. 9. Enhver Herre, eller Dame, som deltager i Maskeraden, maa indtil Kl. 12 være i Domino eller Characteerdragt og maskeret. Tilskuerne paa Balconen, som ikke behøve at være maskerede, kunne efter Kl. 12 deeltage i Ballet, forsaavidt de ere i Characteerdragt eller balklædte.	I begge Salene bliver udført Dandsemusik, i den store Sal under Anførsel af Hr. Musikdirecteur Lumbye.	Dandsene arrangeres af dertil antagne Bal-Inspecteurer, hvis Anmodninger i saa Henseende de Deltagende anmodes om at følge. Et Program, som omdeles ved Indgangen, vil indeholde det Fornødne om Dandsenes Orden, m.v.	Kl 10 og 11 ville forskjellige Maske-Optog finde Sted.	Indgangen aabnes Kl. 8½. Ballet tager sin Begyndelse Kl. 9 og ophører Kl. 4½ præcis. NB. Alle Billeter ere solgte.Adresseavisen, København 5. marts 1849	"Mazurka-Polka og Tyroler-Mazurka.	De Herrer og Damer, som ønske at lære disse to nye Dandse, kunne lære dem paa 1 a 2 Timer. Man henvende sig paa Hauserpladsen Nr. 221 Litr. D., 1ste Sal, hos kongelig Figurant Ruff.";;Adresseavisen, København 5. marts 1849.;Adresseavisen i København, Kongelig allene priviligerede Kiøbenhavns Adresse-Contoirs Efterretninger;
DKK011;Motivet er dans med danserne på en herrerække og damerække overfor hinanden, et par danser, et par konverserer. Signeret "Johs Senn :del.1807. Coppenhagen". Den kongelige Kobberstiksamling, København. Trykt i S/H på s. 55 i Andersen, Ellen: Moden 1790-1840, Kbh. 1986).;Senn, Johs.;Engelskdans i København* Akvarel, oval c. 24x20 cm.;Engelskdans* "Johs Senn :del.1807. Coppenhagen". Oval akvarel, 24x20 cm. Den kongelige Kobberstiksam;
DLo01;"Les Sylpides. Contredanse françaises pour le Pianoforte". København u.å. [1837] udgivet af C.C. Lose & Olsen. Klavernode med dansebeskrivelse til 5 ture med hver sin titel, på dansk og på fransk. Annonceret i Adresseavisen 31. okt. 1837. Musikken efter Løvenskjold's musik til Bournonvilles ballet "Sylphiden" førsteopført på Det kgl. Teater 28. nov. 1836.;Bournonville, Aug.;Les Sylphides. Nye Françaiser componerede af August Bournonville;"Sylphiderne. Nye Françaiser componerede af August Bournonville", Les Sylphides. Contredanse françai;
DLo02;4 danse i klaversats: "Yaleo de Xeres", "Krakowiak", "Jota Arragonese", "Polka (Bohémienne)".;;Quatre Danse Nationale arrangées pour le Pianoforte;udg. af C.C. Lose & Olsen, København [1840]. 7 s.;
DMi01;Indhold 12 danse bl.a: Vals, Gesvind Vals, Cottillion (sic), Eccosaise, Fandango, Kehraus. Er annonceret i Adresseavisen 6. nov. 1822 "... De ere bestaaende af 4 Valtser, 4 Eccosaiser, to cotillons og en Fandango med Valts og Kehraus.";;Tolv Nye Dandse for Piano-Forte udgivne i Anledning af Den XXVIII October 1822;hos Richer, Beckmann & Milde, København 1822. Det Kgl. Bibl., musikafd kat. D 24.;
DMOFK:66;D MOFK:66 Skønt ingen af mine Forældre selv - idet mindste saa vidt jeg ved - kunde danse, sørgede de dog for, at deres Børn fik det lært. Det var jo ikke en ganske let Opgave i den afsides liggende Egn af Landet, men der blev lavet et Interessentskab med det to nærmest liggende Herregaarde, hvor der var flere jævnaldrende Børn, saaledes, at Øvelserne afholdtes hver 3dje Uge paa hvert sted. Elevantallet var, saa synes det mig, ca. en Snes Stykker. Skønt jeg kun var en lille Purk paa 6 á 7 Aar, var jeg Dels med og lærte de 5 Positioner og Regler for Dans i i 3/4 Takt. Det var jo for de unge en fornøjelig Sport dog næppe for den ældste og største af Pigebørnene, der stod øverst i Rækken, men forøvrigt var noget tung og klodset. "De hopper som en Hvipskade, Jomfru Gelline!" kan jeg mindes, at Danselæren raabte efter hende. Det var jo især Vals, som dansedes i den Tid, og som det kneb at faa lært det rette Sving til med det højre Ben i 3/4 Takten. Holstensk Vals, Francaise og Galopade kendtes aldeles ikke, derimod Skotsk lang engels Dans, hvor man stillede sig op i to lange Rækker, og naar det opførende Par havde gjort Pasagen ned og op, blev der kædet, hvorefter det næste par figurerede. Menuet lærtes ikke, saa vidt jeg mindes, og maa vistnok allerede den Gang være gaaet af Brug, derimod dansedes Fandango, Figaro, Böhmerdans med Klap, Tyrolervals, Fangedans osv., osv. med stor Glæde, især da vi havde en særdeles flink og flot Spillemand, der forstod med sin Violin at sætte et forunderligt Liv i de dansende. Det var en almindelig simpel ung Bondekarl (Væversvend) ved Navn Ole Kjær Violin. ..........   Skulde der paa den Tid være Dans, enten det var hos høje eller lave, da var det lige saa nødvendigt at sikre sig Ole Kjær, som af faa Løfte paa en bestemt Kogekone til Barselgilde eller Bryllup, var det ham, der lærte dem, hvorledes der ret skulde danses Syvspring. I hans Tid begyndete dog Dandsen i 2/4 Takt at komme i Mode. .........Ole Balleby Andersen Kjær, død 1841 34 Aar gl. i Ringkøbing, hvor han var Væver og Musicus.;Krarup,Sognepræst C.;Meddelelser om Familien Krarup Nr. 1-9;Trykt Ringkøbing Erindring fra 1820-30.I en vestjyskpræstegaard. Optegnet i 1895-96 Helmuth Krarup f;
DNBli1924:122f;Bogen er af forfatteren tilegnet "Det Kongelige Danske Landhuusholdnings Selskab", og den indledende "Forerindring" er dateret "Vium Præstegaard den 29de Dec. 1794. N. Blicher."	"Fjerde Kapitel" som omtaler "Sæder og Skikke" herunder bryllup indledes med 	(s. 119) "§ 1. Drikkelyst har her i Vium Bye været meget herskende. Nu er den i ønskelig aftagende; men ikke gandske hemmed." 	(s. 122-124) "§ 3. Ved Brylluper gaaer det saaledes til: Bruden udstafferes af Præstekonen (hvis Embedspligt denne Forretning holdes for at være) med opkafferet og puddred Haar, prydet med opstaaende Fiedre eller andet Flitter - ... Medens denne Forretning hemmeligen fuldbyrdes samles i Bryllups Huuset Brudgommen og de indbudne Gjæster: omtrent 32 Personer. Derpaa gaar Processsionen til Kirken for sig paa følgende Maneer: paa den første Vogn af Brude-Skaren kjører Bruden med sine 2 Brude-Piger (ifald Hun har været ugift, eller ikke) og 2 Brudekoner, alt paa Præstens Vogn. Paa den anden Vogn er Brudgommen med sine 2 Brudgomsførere, Siden gaar det i Flæng. ... Ind i Kirken gaaer Bruden først med sit Følge, og derefter Brudgommen med sit. Brudgommen lukker Stoel-Døren op for Bruden. Udaf Kirken gaaer han foran med sit Følge, derefter Hun med sit. I samme Orden fare Optoget afsted til Bryllups Huuset. ..." 	(s. 123f) "I Bryllupsgaarden modtages man af en Fiol- eller Trompet-Mand. Nu skikkes man til Sæde i et eller to Værelser: Saasnart som Suppen er sat frem, læser Degnen lydeligen til Bords. Af een eller 2 Spillemænd - Bønderkarle, som have forpagtet den Indkomst paa 2den, 3die eller 4de Haand - gnides dygtig paa Fiol, saalænge Maaltidet varer. ... Fiolen gaar lystig, og munter Snak og Skogger ligesaa de heele 2 til 3 Timer, Maaltidet varer. Ved Slutningen kommer 2 Mandspersoner frem, hver med sin Tallerken - den første for Spillemanden; den anden for Kokkekonen. ... Nu læser Degnen højt, og synger med heele Forsamlingen 3 Gange det Vers: Ære være dig Gud, for alt dit Gode. Derpaa har han, efter andre Degnes Exempel, brugt at holde en siirlig Taksigelses Tale til Gjæsterne for Brudeparret, Præsten og sig selv. - Men denne Skik har han dog nyeligen begyndt at aflægge, Gilde-Øld og Dansk Brændeviin staae stedse paa Bordene til Enhvers behagelige Tjeneste. Dog mærkes det aldrig misbrugt ved Gilder. Gæsterne give Brude-Skjænk: et Par Mk., et Lam, Høns, Æg e.a. efter Enhvers Lejlighed. Naar Maaltidet er forbi, føres Bordene bort, og Dandsen gaaer for sig, som varer den heele Nat. En af de fornemste i Sælskabet dandser først en Menvet med Bruden, og fører hende derpaa siirligen frem til Brudgommen, hvorpaa Br. Parret dandser først Menvet og saa Polsk. - Siden dandse to Par paa Gangen, og vexle med disse to Slags Dandse den heele Tid. Dandse-Maaden falder tarvelig, dog moersom nok at see paa NB. for en Tid. Qvindek. gaaer jævnt og  stille, giver imellemstunder et utaktmæssigt Knix, og seer for det meeste blufærdig ned paa Gulvet. M. Kjønnet derimod har sin egen og ganske modsatte Maneer. Hvo der best kan knixe, stampe, hoppe, klappe med Hænderne, bukke, hælde til Siderne og gjøre Kunst-Sving med Armene, han er her den største Dandsemester. *)" 	"*) Især have vi Een i Vium, som den kjære Læser gjærne maatte give Penge for at see ham dandse en Menvet. Jeg torde vedde 10 mod 1, at han skulde faae Cato selv til at skoggerlee.";Blicher, Niels;Topographie over Vium Præstekald.;Viborg 1795. Nyudgave ved Søren Vasegaard, København 1924.;
DPHHR;Udrag af Peder Helt Haahr,s, Ølgod sogn; Ribe amt. Regsskabsbog 1832- 1850Bogen er i privateje. "Denne bog er min tilhørendePEDER HELT HAAHRLindbjergmark Ølgod SognFødt Lille Grønlund d: 24 Februar 1812Konfirmeret i Ølgod Kirke 1826og Gift d: 26 December 1832 med Pigen Karen Salmons Datter og denne kjærlige Ægteskab varede ikkuuns 1 Aar og 9 Maaneder. Den 12. April 1834 blev vi af Gud velsignet med en Søn og hans Navn blev Salmon Pedersen...."Tjent med violinen												   Rd. M.	Sk.1832	Nov		Spillet til Leeg i Thorlund og tjente				 		foruden tilsæt									2	4		Tjente i Juulen med min Violin					2	8	1833jan		Spillet i Heibølgaard til Bryllup og tjente	2	4	8			Spillet til Leeg i Sønder Bork og tjente		foruden tilsæt									3		Lærte Niels Clausen at spille og fik der 		10 pund Jern m. m.								3	12April	Spillet til Paaskeleeg til Christian Boel i 		Egknud											3	6		Spillet til Skoleopdrikken og tjente					4Maj		Spillet til Pindseleeg Thorlund og 			tjente foruden tilsæt							2	4August	Spillet til Leeg i Æknud til Christen Boels og		tjente											4	6		Spillet til Ball for Niels Skat i Østbæk og 		tjente											3	6Sept.	Spillet til Brylup i Gammelgaard og tjente	1	4	6		Spillet til Høstgilde paa Lindbjerge og tjente		10Okt.	Spillet til Brylup til Peder Hansen ved		Krusbjerge og tjente							5	8		Spillet til Brylup i Hedeager og tjente		2	15		Spillet til Brylup Tofterup og tjente 		foruden tilsæt 								2	1	8Nov.	Spillet til Leeg i Skonager til 		Peder Haahrs og tjente							1	2Dec.	Spillet til Leeg i Skonager til 		Christens Pedersen								3	14		Spillet til Leeg i Skonager til Peder Haahr		31834		Spillet til Fastelavnsleeg Skonager til 		Chresten Jørgensen								3		Spillet paa Paaskelørdag til Bryllup i 		Næsbjerg til Hans Chr.						2	2		Spillet til Leeg til Kjels Christensen 		Lindbjerg og tjente								2		6				Spillet til Peder Larsens Krusbjerg i Juulen		1 	21835		Spillet til Niels Skats i Juulen og tjente		2	6		Spillet til Jens Christians i Gunesbyel	 	i Aadum Sogn og fik til denne brylup			2	3		Spillet til Peder Hansens i Hjæsselhoe 		til Brylup og tjente						2		11		Spillet til Hans Pedersens i Starup til 		Brylup og tjente foruden Offer				2	4	4		Spillet til Christen Raskes i Hessel 		foruden offer								2		Spillet til Juleleeg hos Christen Boel 		i Eknud og tjente									121836Marts	Spillet i Stenderup til Johns Bryllup og 		tjente foruden offer						1	4	4April	Spillet til Dalager Marked og 		tjente foruden tilsæt						1		8Aug.	Spillet til Dalager Marked og 		tjente foruden tilsæt						1	1	8		Spillet til Hans Guldager i 		Warde til Marked								2Okt.	Spillet til Høstgilde paa Lindbjerggaard 		og tjente										1		12		Spillet til Bertel Jepsen i Skonager 		og tjente									1	3						Nov. 	Spillet til Peder Johnsens i Debel 		til Brylup									1	31837		Spillet til Peder Iversen Lindbjerg Mark			1		Spillet til Fastelavnsleeg til Jens Smeds, 		Ølgod											5	10Marts	Spillet til Kjels Christensen til 		Familieforsamling								1	2		Spillet til Brylup til Haahrs i Skonager		3	4		Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt		4	816.juli	Spillet til Brylup ved min Fader 		Peder Iversen								1	5	627.Aug.	Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt	2	3	930.Sept	Spillet til Høstgilde paa Lindbjerggaard			2	81.Okt.	Spillet til Byleeg hos Kjels Christensen, 		Lindbjerg Mark				1015.Okt.	Spillet til Brylup i Tarp i Ølgod Sogn 		foruden Offer								3	4	1129.Okt	Spillet til Brylup i Debel med 		Peder Pedersen								1	3	2		Spillet til Julebesøg hos 		Peder Christian Hansen								8		Spillet til Julebesøg hos		Kjeld Christensen Lindbjerg Mark							10		Spillet til Julebesøg hos 		Christen Boel i Egknud	141838		Spillet til Leeg hos Christen Boel i Egknud		2		Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt	1	1	8		Spillet til Leeg hos Kjeld Christensen, 		Lindbjerg Mark									2		Spillet til Bindegilde hos 		Peder Larsen, Krusbjerg									10		Spillet til Leeg hos Niels Otto 		ved Ølgod Kirke								1	1	12		Spillet til Bindegilde hos 		Kjeld Christensen, Lindbjerg Mark	6		Spillet til Familieforsamling hos 		Peder Olesen List Mark									14		Spillet til Brylup hos 		Jes Christensen Bilfoft						1	2	7		Spillet til Bindegilde hos 		Peder Hansen, Krusbjerg							1	2		Spillet til Dalager Marked						3	12		Spillet til Høstgilde paa Lindbjergaard			1	14		Spillet til en Søndag Aften her hjemme 		for unge folk									1		Spillet til Brylup ved Christen Thuesen Due	1	4	15		Spillet til Niels Gaardes i Medum til Julebesøg	1	121839April	Spillet til Dalager marked					1	4		Spillet til Pindseleeg i Morsbøl 		hos Jens Hvolmose							1	5	830 Juni	Spillet til Bindegilde her hjemme i Pindsen		2	828 Aug.	Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt	1	3	12		Spillet til Bryllup i Dyvelsrække med		Peder Chr. Iversen							2	4	416 Nov.	Spillet til Brylup Hoddeskov hos 		Laurits Slot									5	817 Nov.	Spillet til Brylup hps Mads Larsen, Kramp	2	4	4		Spillet til Bindegilde hos 		Kjeld Christensen Lindbjerg M.					1		4				Spillet i Julen hos Peder Larsen, Krusbjerg		1	10		Ialt									    73	5	12Jeg har tjent med min Violin siden 26 Marts 1837 til 1839							    36	2	2Siden 1833 til 1837 med den gamle Violin			    37	3	101840		Dalager Marked								1		Informeret Christen Christensen 		Riisbøll 1½ Dag i Musikken						1	15Paaske	Spillet til Bindgilde og Leeg til 		Mads Christians Rosendall					1	2	924 Maj	Til Brylup med Jens Christian Christnesen 		i Omme og tjente							1	3	128 Aug	Dalager Marked foruden tilsæt					4	8				Spillet til Høstgilde paa Lindbjergaard		Mikkels Marked i Varde foruden tilsæt			31841Febr	Til Fastelavnsleeg til Jørgen Tørssens 		og tjendte foruden tilsæt					1	16 Apr	Dalager Marked foruden tilsæt og 		min Magger fik 2 Rd							1	5	1112 Apr	Til Brylup med Peder Røvshøi 		i Hesel til Lars Christensen					2		624 Apr	Til Brylup med Jens Christian Hjulund 		og tjente foruden offer							3	1227 Aug	Dalager Marked								1	4Okt		Til Brylup i Daugaard med Christen Jørgensen	3	2	1419 Ot	Tarm Marked tjente foruden tilsæt			1	5	14Dec		Brylup med Mads Peder Bertelsen 		Krog Grene Sogn								1		81842April	Spillet for Skolebørnene i Skolen				1	1224 Apr	Til Brylup med Lars Lars Christensens 		Datter i Hesel								228 Apr	Tarm Marked									1	1	230 Aug	Dalager Marked								1	214 Okt	Tarm Marked									1	5	823 Okt	Til Brylup paa Krusberg med 		Mathias Christian og Sidsel					1	5	11	Nu har jeg tjent med min Spilen indt siden 	1833. Alt foruden tilsæt 100 Rd og 5 S og siden	den 26 Marts 1837 da jeg fik mig den Nye Violin 	har tjen 67 Rd 2 M 11 S. 6 Nov	Til Brylup paa Krusbert med Christian Als 		og Marie Kirstine							1	3	320 Nov	(Bryllup) med Niels Christian 		og min Søster Maren 						1		71843		Til Fastelavnsleeg til Thomas Jensens 		ved Ølgod Kirke									2	86 April	Dalager Marked og Skole og foruden tilsæt		4	417		Til Brylup med Jens fra Stauning og 		Ell i Hulvigager								4	425 -	Tarm Marked foruden tilsæt					1	229 Aug	Dalager Marked foruden tilsæt				1	117 Okt	Tarm Marked foruden tilsæt					23 Dec	Juule bøile i Rosendahl i Aadum					112 Dec	var Eske Christensen Paabøll en 		Aften og fik nogle noder skreven						10184425 Janu	Informeret Christen Christensen 		Riisbøl 2½ dag a 1 M 4 S							3	218 Feb	Spillet til Fastelavnsleeg ved 		Ølgod Kirke og tjente foruden tilsæt				5	1014 Marts Indformeret Niels Christian Christensen 		af Uhrup 2 Dage									1	124 Ap	Indformeret Niels Christen Christensen 		af Uhrup 1 dag										1410 Ap	Dalager Marked foruden tilsat				1	824 Ap	Tarm Marked foruden hvad jeg fik til			1	2	830 Ap	Sønder Omme Marked								5	627 Maj	Til Brylup i Æknud til hos Christen Boel 		ved Anders Jensen							1	4	628 Aug	Dalager Marked foruden Tilsæt				129 Sept	Spillet til Brylup i Tarm 		til Knud Christian Christensen				4	3	67 Ot	Tarm Marked foruden hvad jeg satte til		2	1	12		Informeret Anders Peder Iversen 2 Dage			2	610 Nov	Spillet til Christen Guldagers Bryllup		1		8		Informeret Morten Bertelsen Vesttarp 		1 Dag og to Aftner								1		Informeret Niels Christian Christensen 		Urup 1 Dag										126 Dec	Spillet til Brylup til Gartners med 		Laust Maarup								1	2	6		Spillet til Juubøile til Jens Mortensen 		i Meilvang										1		Informeret  N. Christian 4 dage 2dage 1 dag 		3 dage a 12 Sk Derpå har hans fader forsålet 		en par Sko 1 M 12 Sk. 1845		Informeret Kield Jørgensen 2 dage a 18 Sk		1	42 Feb	Til Fastelavnsleeg i Lindbjerg Mølle				4	424 Marts Til Brylup til Kjeld Christensen med 		Ane Marget og Hans Nielsen					2		128 April	Dalager Marked foruden tilsæt				1	1	1423 Ap	Tarm Marked foruden tilsæt eller i fri Penge	1	3	24 Maj	Til Brylup paa Lindbjerg med 		Hendrig og Anne Marie						1		312 Maj	Til Brylup til Christen Hammelsvangs 		med Mads Torlund							2	27 Juni 	Til Brylup i Sternderup ved Peder Hermand	3	1	628 Aug	Dalager Marked foruden tilsæt				1	5	814 Sep	Til Brylup med Niels Hørsbøll ..		Dobbelt brylup								2	1	819 		Tarm Marked foruden Tilsæt					2		8Ot		Til Brylup i Billind med 		Hans Christen af Silkeborg					2	1		Høstgilde til Jørgen Hjuler						1	22 Nov	Til Brylup i Lønborg med Knud Hammelsvang	3		1014		Informeret Anders Peder Jensen 		fra Nolund 1 Dag								1	4		Informeret Niels Christian i Uhrup				1	10		Informeret Christen Yygaard 1 Dag				1		Informeret Christen Gejl ½ Dag						81846Jan		Informeret Jens Nielsen Aarre 2 Dage				2	8Febru	Informeret Kjeld Jørgensen Ølgod Bye 2 Dage		2		Spillet til Ball i Hungeberg og tjente		1	4April	Dalager Marked 		en Balberkniv 28 S en Kaskæt 4 M 8 Sk ialt	1	3	423		Tarm Marked foruden Tilsæt					2	13 Maj	Til Brylup med Niels Cornelius 		og Trine Frandsdatter						1Aug 28	Dalager Marked Tjente jeg foruden Tilsæt		2	3	5Sept 22	Tarm Marked tjente jeg						3	2	1013 Oct	Informeret Søren Ovesen Eg 		1 Dag ½Dag 1 1/4 Dag							112 Oct	Spillet på Lindbjerggaard ti Høstgilde og		3	23 Nov	Til Bryllup paa Lunderup med Gjørup			1	4	815		Til Brylup med Ole Andersen i Grindsted Kjær	2		828		Til Bryllup med Peder Johansen Haahr i Siig	3	41847		Til Julebesøg i Hungeberg							1		Til Fastelavnsleeg og Ball 		til Christen Hvelpl.							5	8		Til Bindegilde i Bundsg. og tjente				4	8Apr.	Til Kirkegang ig Julebesøg i Rosendal			1	4		Dalager Marked foruden tilsæt				2		6		Informeret Nygaard ..1 Dag og han gav			422		Tarm Marked foruden Tilsæt					2		10Apr 28	Dalager Marked en par Sko					210 Ot.	Bryllup i Gane Mølle med Jacob Jensen		4	5	10		Leeg i Egs Mølle og tjente foruden tilsæt		2	12Nov.	Kirkegang eller Barnedaab i Hungebjerg			5	8		Brylup paa Krusberg med Gartneren			1	4	212 Dec	Brylup til Christian Guldagers 		med Smeden og Mette							1	1	14		Tjent i Juulen 									5	61848		Tarm Marked foruden tilsæt					3	4	8April	Dalager Marked 								1	4Sept	Tarm Marked									2	21 Okt	Til Brylup paa Jylingsholm med Lindberg		3	3		Til brylup i Østbæk til Peder Nielsens		4	4184911 Apr	Dalager Marked								1	119 Apr	Til Brylup Dalagergaard						423 -	Tarm Marked foruden tilsæt					1	4August	Dalager Marked								1	4	4-		Tarm Market foruden tilsæt					2	3	6Oct 30	Til Brylup i Hedehuusene med Enken og 		Peder Chriten								2	2	13-		Til Bryllup på Lindbjerggaard med 		Bertel og M Kjistine						1	1	818509 Maj	Brylup med mis Søster Marie					1	428 Aug	Dalager Marked								1	323 Sept	Tarm Marked									2	513 Oct	Brylup til Kjeld Christensen Lindbjergmark	127 Oct	Bryllup til Gartnerens							5	417 Nov	Bryllup i Uhrup i Th. Baslunds				2	5	8Udrag af Peder Helt Haahr,s, Ølgod sogn; Ribe amt. Regsskabsbog 1832- 1850Bogen er i privateje. "Denne bog er min tilhørendePEDER HELT HAAHRLindbjergmark Ølgod SognFødt Lille Grønlund d: 24 Februar 1812Konfirmeret i Ølgod Kirke 1826og Gift d: 26 December 1832 med Pigen Karen Salmons Datter og denne kjærlige Ægteskab varede ikkuuns 1 Aar og 9 Maaneder. Den 12. April 1834 blev vi af Gud velsignet med en Søn og hans Navn blev Salmon Pedersen...."Tjent med violinen												   Rd. M.	Sk.1832	Nov		Spillet til Leeg i Thorlund og tjente				 		foruden tilsæt									2	4		Tjente i Juulen med min Violin					2	8	1833jan		Spillet i Heibølgaard til Bryllup og tjente	2	4	8			Spillet til Leeg i Sønder Bork og tjente		foruden tilsæt									3		Lærte Niels Clausen at spille og fik der 		10 pund Jern m. m.								3	12April	Spillet til Paaskeleeg til Christian Boel i 		Egknud											3	6		Spillet til Skoleopdrikken og tjente					4Maj		Spillet til Pindseleeg Thorlund og 			tjente foruden tilsæt							2	4August	Spillet til Leeg i Æknud til Christen Boels og		tjente											4	6		Spillet til Ball for Niels Skat i Østbæk og 		tjente											3	6Sept.	Spillet til Brylup i Gammelgaard og tjente	1	4	6		Spillet til Høstgilde paa Lindbjerge og tjente		10Okt.	Spillet til Brylup til Peder Hansen ved		Krusbjerge og tjente							5	8		Spillet til Brylup i Hedeager og tjente		2	15		Spillet til Brylup Tofterup og tjente 		foruden tilsæt 								2	1	8Nov.	Spillet til Leeg i Skonager til 		Peder Haahrs og tjente							1	2Dec.	Spillet til Leeg i Skonager til 		Christens Pedersen								3	14		Spillet til Leeg i Skonager til Peder Haahr		31834		Spillet til Fastelavnsleeg Skonager til 		Chresten Jørgensen								3		Spillet paa Paaskelørdag til Bryllup i 		Næsbjerg til Hans Chr.						2	2		Spillet til Leeg til Kjels Christensen 		Lindbjerg og tjente								2		6				Spillet til Peder Larsens Krusbjerg i Juulen		1 	21835		Spillet til Niels Skats i Juulen og tjente		2	6		Spillet til Jens Christians i Gunesbyel	 	i Aadum Sogn og fik til denne brylup			2	3		Spillet til Peder Hansens i Hjæsselhoe 		til Brylup og tjente						2		11		Spillet til Hans Pedersens i Starup til 		Brylup og tjente foruden Offer				2	4	4		Spillet til Christen Raskes i Hessel 		foruden offer								2		Spillet til Juleleeg hos Christen Boel 		i Eknud og tjente									121836Marts	Spillet i Stenderup til Johns Bryllup og 		tjente foruden offer						1	4	4April	Spillet til Dalager Marked og 		tjente foruden tilsæt						1		8Aug.	Spillet til Dalager Marked og 		tjente foruden tilsæt						1	1	8		Spillet til Hans Guldager i 		Warde til Marked								2Okt.	Spillet til Høstgilde paa Lindbjerggaard 		og tjente										1		12		Spillet til Bertel Jepsen i Skonager 		og tjente									1	3						Nov. 	Spillet til Peder Johnsens i Debel 		til Brylup									1	31837		Spillet til Peder Iversen Lindbjerg Mark			1		Spillet til Fastelavnsleeg til Jens Smeds, 		Ølgod											5	10Marts	Spillet til Kjels Christensen til 		Familieforsamling								1	2		Spillet til Brylup til Haahrs i Skonager		3	4		Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt		4	816.juli	Spillet til Brylup ved min Fader 		Peder Iversen								1	5	627.Aug.	Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt	2	3	930.Sept	Spillet til Høstgilde paa Lindbjerggaard			2	81.Okt.	Spillet til Byleeg hos Kjels Christensen, 		Lindbjerg Mark				1015.Okt.	Spillet til Brylup i Tarp i Ølgod Sogn 		foruden Offer								3	4	1129.Okt	Spillet til Brylup i Debel med 		Peder Pedersen								1	3	2		Spillet til Julebesøg hos 		Peder Christian Hansen								8		Spillet til Julebesøg hos		Kjeld Christensen Lindbjerg Mark							10		Spillet til Julebesøg hos 		Christen Boel i Egknud	141838		Spillet til Leeg hos Christen Boel i Egknud		2		Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt	1	1	8		Spillet til Leeg hos Kjeld Christensen, 		Lindbjerg Mark									2		Spillet til Bindegilde hos 		Peder Larsen, Krusbjerg									10		Spillet til Leeg hos Niels Otto 		ved Ølgod Kirke								1	1	12		Spillet til Bindegilde hos 		Kjeld Christensen, Lindbjerg Mark	6		Spillet til Familieforsamling hos 		Peder Olesen List Mark									14		Spillet til Brylup hos 		Jes Christensen Bilfoft						1	2	7		Spillet til Bindegilde hos 		Peder Hansen, Krusbjerg							1	2		Spillet til Dalager Marked						3	12		Spillet til Høstgilde paa Lindbjergaard			1	14		Spillet til en Søndag Aften her hjemme 		for unge folk									1		Spillet til Brylup ved Christen Thuesen Due	1	4	15		Spillet til Niels Gaardes i Medum til Julebesøg	1	121839April	Spillet til Dalager marked					1	4		Spillet til Pindseleeg i Morsbøl 		hos Jens Hvolmose							1	5	830 Juni	Spillet til Bindegilde her hjemme i Pindsen		2	828 Aug.	Spillet til Dalager Marked foruden tilsæt	1	3	12		Spillet til Bryllup i Dyvelsrække med		Peder Chr. Iversen							2	4	416 Nov.	Spillet til Brylup Hoddeskov hos 		Laurits Slot									5	817 Nov.	Spillet til Brylup hps Mads Larsen, Kramp	2	4	4		Spillet til Bindegilde hos 		Kjeld Christensen Lindbjerg M.					1		4				Spillet i Julen hos Peder Larsen, Krusbjerg		1	10		Ialt									    73	5	12Jeg har tjent med min Violin siden 26 Marts 1837 til 1839							    36	2	2Siden 1833 til 1837 med den gamle Violin			    37	3	101840		Dalager Marked								1		Informeret Christen Christensen 		Riisbøll 1½ Dag i Musikken						1	15Paaske	Spillet til Bindgilde og Leeg til 		Mads Christians Rosendall					1	2	924 Maj	Til Brylup med Jens Christian Christnesen 		i Omme og tjente							1	3	128 Aug	Dalager Marked foruden tilsæt					4	8				Spillet til Høstgilde paa Lindbjergaard		Mikkels Marked i Varde foruden tilsæt			31841Febr	Til Fastelavnsleeg til Jørgen Tørssens 		og tjendte foruden tilsæt					1	16 Apr	Dalager Marked foruden tilsæt og 		min Magger fik 2 Rd							1	5	1112 Apr	Til Brylup med Peder Røvshøi 		i Hesel til Lars Christensen					2		624 Apr	Til Brylup med Jens Christian Hjulund 		og tjente foruden offer							3	1227 Aug	Dalager Marked								1	4Okt		Til Brylup i Daugaard med Christen Jørgensen	3	2	1419 Ot	Tarm Marked tjente foruden tilsæt			1	5	14Dec		Brylup med Mads Peder Bertelsen 		Krog Grene Sogn								1		81842April	Spillet for Skolebørnene i Skolen				1	1224 Apr	Til Brylup med Lars Lars Christensens 		Datter i Hesel								228 Apr	Tarm Marked									1	1	230 Aug	Dalager Marked								1	214 Okt	Tarm Marked									1	5	823 Okt	Til Brylup paa Krusberg med 		Mathias Christian og Sidsel					1	5	11	Nu har jeg tjent med min Spilen indt siden 	1833. Alt foruden tilsæt 100 Rd og 5 S og siden	den 26 Marts 1837 da jeg fik mig den Nye Violin 	har tjen 67 Rd 2 M 11 S. 6 Nov	Til Brylup paa Krusbert med Christian Als 		og Marie Kirstine							1	3	320 Nov	(Bryllup) med Niels Christian 		og min Søster Maren 						1		71843		Til Fastelavnsleeg til Thomas Jensens 		ved Ølgod Kirke									2	86 April	Dalager Marked og Skole og foruden tilsæt		4	417		Til Brylup med Jens fra Stauning og 		Ell i Hulvigager								4	425 -	Tarm Marked foruden tilsæt					1	229 Aug	Dalager Marked foruden tilsæt				1	117 Okt	Tarm Marked foruden tilsæt					23 Dec	Juule bøile i Rosendahl i Aadum					112 Dec	var Eske Christensen Paabøll en 		Aften og fik nogle noder skreven						10184425 Janu	Informeret Christen Christensen 		Riisbøl 2½ dag a 1 M 4 S							3	218 Feb	Spillet til Fastelavnsleeg ved 		Ølgod Kirke og tjente foruden tilsæt				5	1014 Marts Indformeret Niels Christian Christensen 		af Uhrup 2 Dage									1	124 Ap	Indformeret Niels Christen Christensen 		af Uhrup 1 dag										1410 Ap	Dalager Marked foruden tilsat				1	824 Ap	Tarm Marked foruden hvad jeg fik til			1	2	830 Ap	Sønder Omme Marked								5	627 Maj	Til Brylup i Æknud til hos Christen Boel 		ved Anders Jensen							1	4	628 Aug	Dalager Marked foruden Tilsæt				129 Sept	Spillet til Brylup i Tarm 		til Knud Christian Christensen				4	3	67 Ot	Tarm Marked foruden hvad jeg satte til		2	1	12		Informeret Anders Peder Iversen 2 Dage			2	610 Nov	Spillet til Christen Guldagers Bryllup		1		8		Informeret Morten Bertelsen Vesttarp 		1 Dag og to Aftner								1		Informeret Niels Christian Christensen 		Urup 1 Dag										126 Dec	Spillet til Brylup til Gartners med 		Laust Maarup								1	2	6		Spillet til Juubøile til Jens Mortensen 		i Meilvang										1		Informeret  N. Christian 4 dage 2dage 1 dag 		3 dage a 12 Sk Derpå har hans fader forsålet 		en par Sko 1 M 12 Sk. 1845		Informeret Kield Jørgensen 2 dage a 18 Sk		1	42 Feb	Til Fastelavnsleeg i Lindbjerg Mølle				4	424 Marts Til Brylup til Kjeld Christensen med 		Ane Marget og Hans Nielsen					2		128 April	Dalager Marked foruden tilsæt				1	1	1423 Ap	Tarm Marked foruden tilsæt eller i fri Penge	1	3	24 Maj	Til Brylup paa Lindbjerg med 		Hendrig og Anne Marie						1		312 Maj	Til Brylup til Christen Hammelsvangs 		med Mads Torlund							2	27 Juni 	Til Brylup i Sternderup ved Peder Hermand	3	1	628 Aug	Dalager Marked foruden tilsæt				1	5	814 Sep	Til Brylup med Niels Hørsbøll ..		Dobbelt brylup								2	1	819 		Tarm Marked foruden Tilsæt					2		8Ot		Til Brylup i Billind med 		Hans Christen af Silkeborg					2	1		Høstgilde til Jørgen Hjuler						1	22 Nov	Til Brylup i Lønborg med Knud Hammelsvang	3		1014		Informeret Anders Peder Jensen 		fra Nolund 1 Dag								1	4		Informeret Niels Christian i Uhrup				1	10		Informeret Christen Yygaard 1 Dag				1		Informeret Christen Gejl ½ Dag						81846Jan		Informeret Jens Nielsen Aarre 2 Dage				2	8Febru	Informeret Kjeld Jørgensen Ølgod Bye 2 Dage		2		Spillet til Ball i Hungeberg og tjente		1	4April	Dalager Marked 		en Balberkniv 28 S en Kaskæt 4 M 8 Sk ialt	1	3	423		Tarm Marked foruden Tilsæt					2	13 Maj	Til Brylup med Niels Cornelius 		og Trine Frandsdatter						1Aug 28	Dalager Marked Tjente jeg foruden Tilsæt		2	3	5Sept 22	Tarm Marked tjente jeg						3	2	1013 Oct	Informeret Søren Ovesen Eg 		1 Dag ½Dag 1 1/4 Dag							112 Oct	Spillet på Lindbjerggaard ti Høstgilde og		3	23 Nov	Til Bryllup paa Lunderup med Gjørup			1	4	815		Til Brylup med Ole Andersen i Grindsted Kjær	2		828		Til Bryllup med Peder Johansen Haahr i Siig	3	41847		Til Julebesøg i Hungeberg							1		Til Fastelavnsleeg og Ball 		til Christen Hvelpl.							5	8		Til Bindegilde i Bundsg. og tjente				4	8Apr.	Til Kirkegang ig Julebesøg i Rosendal			1	4		Dalager Marked foruden tilsæt				2		6		Informeret Nygaard ..1 Dag og han gav			422		Tarm Marked foruden Tilsæt					2		10Apr 28	Dalager Marked en par Sko					210 Ot.	Bryllup i Gane Mølle med Jacob Jensen		4	5	10		Leeg i Egs Mølle og tjente foruden tilsæt		2	12Nov.	Kirkegang eller Barnedaab i Hungebjerg			5	8		Brylup paa Krusberg med Gartneren			1	4	212 Dec	Brylup til Christian Guldagers 		med Smeden og Mette							1	1	14		Tjent i Juulen 									5	61848		Tarm Marked foruden tilsæt					3	4	8April	Dalager Marked 								1	4Sept	Tarm Marked									2	21 Okt	Til Brylup paa Jylingsholm med Lindberg		3	3		Til brylup i Østbæk til Peder Nielsens		4	4184911 Apr	Dalager Marked								1	119 Apr	Til Brylup Dalagergaard						423 -	Tarm Marked foruden tilsæt					1	4August	Dalager Marked								1	4	4-		Tarm Market foruden tilsæt					2	3	6Oct 30	Til Brylup i Hedehuusene med Enken og 		Peder Chriten								2	2	13-		Til Bryllup på Lindbjerggaard med 		Bertel og M Kjistine						1	1	818509 Maj	Brylup med mis Søster Marie					1	428 Aug	Dalager Marked								1	323 Sept	Tarm Marked									2	513 Oct	Brylup til Kjeld Christensen Lindbjergmark	127 Oct	Bryllup til Gartnerens							5	417 Nov	Bryllup i Uhrup i Th. Baslunds				2	5	8;Peder Helt Haahr;Regsskabsbog 1832- 1850;Bogen er i privateje;
DSTORM;D STORM:$En vise, til en Runddands saaledes som den blev sjungenog derefter danset i Jyllend, 2 Mile vesten for Colding i Andst Sogn tæt ved Kongeaaen eller Toldskjel tæt imellem sønder og nørre Jylland. Erindringer fra Barndom i Aarene fra 1785 til henimod 1800- Efter den Tid begyndte man med Waltserne og andet nyeremodems kunstige danse som Sveitrit, Perrevalts o: m fl: som lærtes af Soldaterne der havde været i Holsten og hvortil der som oftst war føiet Ord til, og derfor dansede man ofte uden som ligesaavel efter Sang som efter musik Det var fordetmeste kun om Julen og til Fastelavnsgilderne man Almindeligvis brugte Runddanse efter Sang, naar Familier og venner forsamledes til deres saakaldte Julebesøg, som for det meste gik Byen rundt hver hellig Aften fra Juledag til fastelavn, hvor alle forsamledes Unge og Gamle, og deeltog i fornøjelserne. Beværtningen derved var noget simpelt lidet bekostelig. Først med Æbelskiver en Snaps og Øl sident et par Kopper Tynd jysk Kafffe som dengang var begyndt at komme i Brug, men kaffen var virkelig tynd, thi man kunde godt beværte et Sælskab af over 20 Personer med 1/4 ú Caffe og 1/8 ú Candis undertiden beværtedes ogsaa med varmt Øl istedet for Caffe og dett var drukket begyndte vi unge med Dandsen hvorved Ældre ogsaa tog deel og hvorover de Gamle morede sig ved at see derpaa.Pigerne som vare indbudne til Gildet, maatte hver medbringe en Blomsterkrands til at bekrandse Majtræet med. Dandsesalen var ligeledes udsmykket med Mai og grønne Krandse. Gildet holdtes almindelig i to Dage og Nætter og dertil kjøbte de ofte en Tønde godt Øl fra Haderslev, som kun 4re Miil derfra og dette Øl var særdeles berømt og godt ligesom Kjøbenhavns Øl. Pigerne blev desuden tracterede med god gammel Mjød og Mandfolkene med Brændevin. Bespisningen var Smørrebrød; men alt gik meget ordentlig og muntert, man saa næsten aldrig beskjænkede mennesker; derimod var der saadan Glæde, Munterhed og Enighed, som man nu næppe finder mangen til ved vore forfinede Baller og S....Ved disse Gilder havde man for det meste to Musikanter, En som spillede Fiolin og en som blæste Hobo eller Fløjte, men desforuden havde de altid en Tredie som sang Melodierne med ord til. Foruden forskellige Runddandse brugtes ogsaa amdra fom: Russisk, Polsk, og Norsk=Hallingdands, og Jomfru Lischen weis du waszch. Der dansedes saa nogle Dandse, som ligened Valsene i Udførslen, men ikke i den Takt. F. ex: Man stillede sig par om par som Walts, men den, som førte dansen op, dansede de først alene med sin Dame Stykket igjemmem, og dette kaldtes: Fordans, dernæst winkede han de Andre ud og da damdsedede Alle paa engang hver med sin Dame til Dandsen var til ende, den som førte op havde tre fordandse forskellige i Melodier og Variationer Svingneigen og Figurering. Undertiden nedlod Mandfolkene sig paa det ene Knæ for fruentimmerne, og undertiden krydsede Hænderrne over Hovedet, og undertiden balancere de for hinanden. Der dansedes og Menuetter/: meget paa Dandse:/ men det var sjælden fordi der vare kun faae som rigtig kunde udføre dem, jeg erinder endnu En som begynder med disse Ord: Skaberen skued den nye skabte Klode. Den kaldte de Dronningens Menuet. Alle disse Dandse blev udført med megen Dignite og Takt; jeg kan endnu en Del af Melodiernwe saaledes Ordene til disse Dandse, men da jeg ikke kan sætte dem noder bliver det vist ikke let her paa landet at faae det udført. Ordene var for Endel simple og noget platte hvorfor jeg ikke vil afskrive flere af dem.;Storm, J: C:,Skolelærer;Optegnelser sendt til Svend Grundtvig.;Fra Skolelærer J: C: Storm i Stillinge, Slagelse Herred 1844. Erindringer fra ca. 1785-1820.;
DTOE:132;Gilder for arbejderne i "Ladiges Sukkerhus" bag Børsen.D TOE:132$Det store Værelse var belyst med mere end en Snees Lys; der var Latter, Sang, Klinken, Spøg, Musik af hele fire Spillemænd og Dands af Folkene med deres Koner og Kærester: Reeler, Engelskdandse, Valse, Skotsker, Ungersker og Hallinge; snart gik det paa Tærerne, snart paa Hælene, saa sloge de Spjæt og saa vendte de Mølle. Og nu henad Morgenstunden, da jeg troede, at alle Glædens Sluser allerede vare blevene aabnede, saa kom det Bedste. Der var en lille vims Tydsker, Christoffer Ledermann, men i daglig Tale "Christoffer Pandemand", fordi han var i Værket ved Kogningen. Denne Fyr, let som en Fjer, smidig, overgiven og lutter Fyr og Flamme i alle bevægelser, havde jeg ret havt Glæde af; ja var aldrig af Gulvet, snurrede omkring i en Polskdands som en Top, Svingede sin Pige med den ene Haand, et Tøndebånd, hvori der stod et Glas Punch, men den anden og fandt paa de moersomste Galskaber. Paa engang var han forsvunden tillige med en lang, smal Bornholmer, som jeg heller ikke havde havt Øinene fra, da han ogsaa var en ypperlig Dandser, havde løierligt Nøddeknækkeransigt, som man ikke kunde vare sig for at lee af, naar han gjorde det alvorligt, og desuden viste sig som min besynderlig gode Ven ved at give mig et stort Kræmmerhuus med Rosiner og Mandler. Midt i en Vals begyndte Musikanterne at spille noget rigtig Lystig op; en Sidedør aabnedes og ind kom først Bornholmeren dandsende med en stor trekantet Hat paa, en sort Allongeparyk, rød rundskjødet, med Guldpapir udstafferet Kjole, et uhyre Kalvekryds og i Haanden en lang sølvbeslagen Spaserestok, som han ideligen svingede til Trampen efter Takten; og strax efter viste sig Christoffer, der bar en lillebitte trekantet Hat, en brun Kjole, hvis lange Skjøder gik ham med til Skinnebene og hans snurrige Bevægelser danglede som en Perpendikel om Læggene, et Par høirøde Knæbukser, hvide Strømper med Blåe Tverstriber og et lille grønt forklæde over Maven. Paa den store forlorne Næse sad et Par mægtige Briller og i Haanden holt han et Barbeerbækken, hvori han uafladelig dandsede med smaa, overordenlig rappe Trin og let Trampen i Takt, bragte Sæben i Skum. Der blev Latter! De Valsede feiede straks tilside, det store Gulv blev ryddelig i Midten og nu gik det løs med lystige Babeerdands i af dens Overgivenhed, med Spring, Spark, Indsæbing, Nysen, Ørfigen, Krogspænden og Ragen med en uhyre Kniv; Alt i største Alvor og med en pudsserlig Vimshed, hvori der ikke var Rist eller Rolige indtil Begge, aandeløse og udmattede, efter et stort Krumspring for hele Selskabet, dansde ud af Døren under almindelig Jubel og Skogerlatter. Det var Festens Finale, som jeg aldrig glemmer og overrasket fik en livfuld Gjentagelse af 48 Aar efter. Jeg var i Parkettet tilstede ved Generalprøven paa Bournovilles herlige Ballet "Brudefærden i Hardanger", og saae aldeles uventet de tre unge Nordmænd, vel i et ganske andet Costume op paa en meget forskjellig Maade, men dog saaledes i dens Eiendommelighed begynde Barbeerdandsen , at min Barndomsglæde pludselig stod levende for mig, og jeg i min Henrykkelse uvilkaarligt udbrød: "Barbeerdandsen! o det er Barbeerdandsen". Havde Christoffer Pandemand dengang levet, han skulde have været hen at see den; men da var han for en halv Snees Aar siden død som Lem i Vartou. I sine sidste Aar kom undertiden, stavrende sig frem ved en Stok, til mig og bad mig om en lille Haandsrækning, om jeg, hvor lidt jeg end havde, aldrig nænnede at negte ham, da han saa glimrende havde været Hovedpersonerne i min første store Fornøjelse og senere i en Række Aar en af min Faders retskafne Medtjenere. Erindrede jeg ham om hans Virtusositet som Barbeerdandser, smilede den gamle Mand synligt smigret og svarede: "Ja he he he, det var i de Dage; dengang var jeg en Fandens Fyr; nu kan jeg neppe gaae ved min Stok. Men jeg har også lidt meget Ondt ved Panderne og Nattevaagen og Kulde. He he he, kan De huske det? Jo jo, jeg kunde springe -Hopsa" Og saa loe vi ret af Hjertens Grund og gjenkaldte os ved hinanden flere Træk af denne uforglemmelige Nats Lystighed.;Overskou, Thomas;Thomas Overskou´s erindringer om tiden på Christianshavn o. 1800;Gyldendals Bibliotek;
DAa.St18010919;D Aa.St 1801 09 1919.9.1801	Hos Dandsemester Hr. Mohr paa Broberg, kan bekommes			uklinkede gode gl. Tagsteen, nemlige af de store 			brune Hollandske....;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1801 09 19;
DAa.St18070502;D Aa.St 1807 05 022.5.1807	Jeg udert. agter at give Information i Dands, de som 			vilde giøre mig Ære at undervises af mig, vilde be			hagligst henvende sig til mig, logerende hos Hr. 			Gistgiver Bruun					W. Jansen					Forhenv. Solodandsen ved det Kongl. Theater.;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1807 05 02;
DAa.St18070523;D Aa.St 1807 05 2323.5.1807	Til behagelig Efterretning for de respective For			ældre, hvis Børn er tegnet til Underviisning i Dands 			bekiendtg. at jeg nu er kommen til Aarhuus og at paa 			Mandag den 25. ds. begynder min Information. Ærede 			som endnu ikke er tegnet, og som ønsker deres Børn 			undervist i Dands, som hører til god Danse, samt 			Voxne der vil lære ovennævnte, bedes beleiligst at 			lade mig det vide i mit logie hos Hr. K. B. Olesen					Aarhus, d. 23 Maii 1807					C. V. C. Stahl					Dandser ved det Kongl. Theater;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1807 05 23;
DAa.St18070527;D Aa.St 1807 O5 2727.5.1807	De respective Forældre som maate ønske deres Børn 			undervist af mig i Menuet og i de nu allernyeste 			gode Selskabsdandse, der giver de ungdomme lige 			Lethed og Ynde, samt Voxne der vil lære ovennævnte			vilde behage at lade mig det vide inden tilkommende 			Uge, da jeg senere ei kan antage flere. Mit logi hos 			Hr. Kiøbmand B. Olsen					Aarhus, d. 27. Maii 1807					C. V. C Stahl					Dandser ved det Kongl. Theater.;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1807 O5 27;
DAa.St18090304;D Aa.St 1809 03 044.3.1809	O.G.F. Bagge vil opholde sig i nogle Maaneder i Byen 			og give Undervisning i de nyeste Dandse;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1809 03 04;
DAa.St18090503;D Aa.St 1809 05 033.5.1809	Endnu kunne nogle Elever antages..... Prisen er 8 			Rdr. for hver. 					O.G.F. Bagge;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1809 05 03;
DAa.St18090621;D Aa.St 1809 06 2121.6.1809	O.G.F. Bagge anmelde nyt Kursus...... Prisen er 3 			Rdr. maanedlig, hvorfor gives Lection 2 Timer daglig 			i de nyeste Dandse.					O.G.F. Bagge;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1809 06 21;
DAa.St18090920;D Aa.St 1809 09 2020.9.1809	Danseinstitut Undert., forhen Dandser ved det Kgl. 			Theater i Kbh., og siden bekjendt som Lærer i Dands 			de fleste Kjøbsteder i Dannemark og Norge, opholder 			sig endnu nogle Maaneder her paa Stædet, og giver 			den Tid, Underviisning i de nyeste Dandse. De Herre 			og Damer som ønsker min Veiledning, og de ærede 			Forældre, som ville Betroe mig deres Børn, ville 			behage snarest muligt, at lade sig tegne i mit logi 			hos Jacobsen paa Vestergade. Prisen er 6 Rdr. for 			Hver og mit Institut paa Raadstuen. 					O.G.F. Bagge. Danselærer.;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1809 09 20;
DAa.St18090923;D Aa.St 1809 09 2323.9.1809	O.G.F.  Bagge averterer Danseundervisning endnu 			nogle Maaneder - paa Raadhuset..... "Prisen er 6 			Rdr. for hver...";Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1809 09 23;
DAa.St18100110;D Aa.St 1810 01 1010.1.1810	Undert. har aabnet sit Dandseinstitut paa nyt. De 			Herrer og Damer som ønsker at deeltage, og de ærede			Forældre som ville betroe mig deres Børn, beder 			snarest at tegne sig i mit loge hos D. Jacobsen paa 			Vestergade.					O.G.F. Bagge;Aarhus Stifttidende;(Annonse);D Aa.St 1810 01 10;
DAa.St1810f.Ex1108;D Aa.St 1810 11 088.11.1810	Averterer O.G.F. Bagge om Danseundervisning. 			tillæg;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1810 11 08;
DAa.St18120214;D Aa.St 1812 02 1414.2.1812	Mandagen den 17. Febr. begynder jeg at informere i 			Menuet og fremdeles hver Aften, om nogen vilde 			deeltage heri.						Aarhus, d. 14 Febr. 1812						E.D.Brandt.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1812 02 14;
DAa.St18130516;D Aa.St 1813 05 1818.5.1813	For de af Aarhuus respective Indvaanere, som muligen 			ønsker deres Børn el. sig selv informerede i de nu 			brugelige Dandse, har jeg herved den Ære at til			kiendegive, at jeg, hvis jeg kunde faae et antal af 			40 til 50 Elever, agter at komme dertil i Julii 			Maaned for at give 2 Maaneders Informationskursus.  			Prisen for hver Elev er 5 Rigsbankdaler. Man behager 			forinden at tegne sig hos Musikus Hackenberg.						Horsens, d. 16. Maii 1813						F. Pouelsen						Dandselærer.;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1813 05 18? feil for 16?;
DAa.St18130518;D Aa.St 1813 05 1818.5.1813	For de af Aarhuus respective Indvaanere, som muligen 			ønsker deres Børn el. sig selv informerede i de nu 			brugelige Dandse, har jeg herved den Ære at til			kiendegive, at jeg, hvis jeg kunde faae et antal af 			40 til 50 Elever, agter at komme dertil i Julii 			Maaned for at give 2 Maaneders Informationskursus.  			Prisen for hver Elev er 5 Rigsbankdaler. Man behager 			forinden at tegne sig hos Musikus Hackenberg.						Horsens, d. 16. Maii 1813						F. Pouelsen						Dandselærer.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1813 05 18;
DAa.St18140730;D Aa.St 1814 07 3030.7.1814	Se MusikD A Aa.St 1814 07 3030.7.1814	Da jeg ved mange Aars Ophold i Aarhus har givet 			Information i Dands og Musik, og har baade her i og 			paa Herregaaardene ved Enden af Informat. havt glæde 			at erhverve mine Elevers og deres Foresatte Forældre 			og Venner, deres fuldkomne Tilfredshed; jeg agter 			til førstk. Mickelsdag, at give Inform. i samme, saa 			beder jeg underdanigst, at de vilde behageligen 			melde dem hos mig, da jeg i mange Aars Fraværelse 			ikke kjender nøie nok til Ungdommen og Forældrene, 			som agter at lade deres Børn informere. Inform. 			skeer i Hr. Skolelærer Winnings Gaard paa Rosengade; 			mit logi er hos Hr. Chr. Scheibye. 						H. Deetje						Hautboist og Dandsemester                                                                          DAa.St18140730;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1814 07 30;
DAa.St18150523;D Aa.St 1815 05 2323.5.1815	Se: A. Deetje								D Aa.St 1815 10 066.10.1815	Da jeg undert. agter i Vinter at informere i Dands 			saa er min Begjæring at de ærede Forældre, som ville 			betroe mig deres Børn, at melde dem det første hos 			mig.						F. Nørregaard						boende paa Vestergade i Aarhuus.                                                                           DAa.St18150523;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1815 05 23;
DAa.St18151006;D Aa.St 1815 10 066.10.1815	To anoncer om Danseundervisning: Frantz Hagelstrøm, 			Lærer i Gymn. ved første J.J.Regmt., Tangen No 191 			i den afdøde Brandts Sted: Dands (Børn og Voksne) 			samt unge Mandspersoneri Gymnastik. - F. Nørregaard, 			boende paa Vesterg. i Aarhus: Dans (Børn)DAa.St18151006;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1815 10 06;
DAa.St18151017;D Aa.St 1815 10 1717.10.1815	Da jeg undert. agter i denne Vinter at give Under			visning i Dands, saa anmodes Dem, der maate beære 			mig med deres Besøg herved ærbødigst, jo før jo 			hellere at melde sig hos mig, da jeg agter at 			begynde Under visningen næste Uge paa Raadstuen. 			Prisen er 5 Rbd. for hver person, hele Tiden eller 			saa længe Undervisningen varer.						Hagelstrøm						Lærer i Gymnastik ved/ J.J.Rgt.                                                                           DAa.St18151017;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1815 10 17;
DAa.St18160105;D Aa.St 1816 01 011.1.1816	Se MusikD Aa.St 1816 01 055.1.1816	Se: Hoboist A DetjeDAa.St18160105;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1816 01 01;
DAa.St18161012;D Aa.St 1816 10 1212.10.1816	Da jeg Undert. agter at give Information i Dands, er 			min indstændige Begiering til de ærede Forældre som ville anbetroe mig deres Børn, at melde dem hos mig og for billig Betaling. NørgaardDAa.St18161012;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1816 10 12;
DAa.St18161025;D Aa.St 1816 10 2525.10.1816Da jeg Undert. er hiemkommen fra Kbh. og har     medbragt nogle nye Selskabsdandse, og da agter at begynde min Dandseinformation den 3. med Voxne og med børn den 4. Nobr. Skulde der være nogle Forældre, som agter og ønsker deres Børn underviste i samme, vilde de behageligen henvende sig til mig.Aarhus, 24. October 1816H. DeetjeDandselærer. DAa.St18161025;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1816 10 25;
DAa.St18161217;D Aa.St 1816 12 1717.12.1816 En Meddelse om Smitsom Sygdom i Pensionsanstalt for unde Piger, hvoraf en er død, berigtiges derhen, at der ikke er tale om Smette, men at "nogle af   Eleverne ved stærk Forkiølelse efter en volsom Dands (maaskee af de afskyelige saakaldte Wienervaltse, der burde banlyses fra vore Baller) have paadraget sig en Sygdom, hvoraf rigtignok een haabefuld Pige er død, men at samme aldeles ikke hverken har været eller ersmitsom i mindste Maade". DAa.St18161217;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1816 12 17;
DAa.St18170314;D Aa.St 1817 03 1414.3.1817En Dandser fra Kgl Theater i Kbh. agter at tilbringe Sommermaanederne i Aarhuus og tilbyder sig da at give Undervisning i Dands hvis han kunde opnaae et Antal af circa 40 Elever saavel Voxne som Børn. For a. 10 á 12 Timer ugenlig vil Betalingen blive 2 Rbd. De der ønsker at deeltage heri vilde behave snarest muligt at Tegne deres Navne paa Adressekontoiret. H.:Kgl Dandser PoulsenDAa.St18170314                                                                          DAa.St18170314;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1817 03 14;
DAa.St18170610;D Aa.St 1817 06 10 10.6.1817 Undert. giver sig herved den Ære at anbefale sig til de ærede Familier, der maatte ønske deres Børn undervise i de nu brugelige nyeste Selskabsdandse. Ogsaa Damer og voxne Personer der særskildt ønske sig underviste, ville behage snarest muligt herom at underrette mig. Mig Logie er hos Hr. Wennemoses paa Vestergade. ThrænDandser ved det Kgl. Theater.DAa.St18170610;Aarhus Stifttidende;(annonse;D Aa.St 1817 06 10;
DAa.St18170613;D Aa.St 1817 06 1313.6.1817Dandser ved det kgl Theater Thræn har også Danseøvelser i Horsens, hvor han indøver:la Batteuse eller HofdandsenDen nye Kiæde en carre´MenuettenAt føre op og inddele Selskabsdandsen.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1817 06 13;
DAa.St18170829;D Aa.St 1817 08 2929.8.1817Min hjerteligste Taksigelse modtage ved min Afreise herfra Byen de ærede Forældre og Foresatte som værdigede mig deres Tillid, de ærede Elever, store og smaae, for de mange behagl. Timer jeg nød ved deres Undervisning, og hver den som gjorde mig mit Ophold her saa behageligt, at Mindet herom vil være mig uforglemmeligt. Levvel! vi sees igen!P. PoulsenDandser ved det kgl. Theater.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1817 08 29;
DAa.St18171028;D Aa.St 1817 10 28 28.10.1817Jeg undert. vil have den Ære at bekientgøre mig for Aarhuus agtbare Borgere, at jeg er kommen hjem, og agter som sædvanlig at fortsætte mine Dandseøvelser igien for i Vinter; skulde der være nogen som ønsker deres Børn underviist i samme vilde de have den godhed at henvende dem til mig, tillige ombedes de Voxne som ønskeer at deeltage deri at melde sig...H. DetjeDandselærer. DAa.St18171028;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1817 10 28;
DAa.St18180818;D Aa.St 1818 08 1818.8.1818Saavel for dem, der som Elever have freqventeret mine Dandse Information som for enhver anden   Libhaver af Dands, gives til Slutningen af nærværende Kursus, næstk. Søndag.... et Bal paa Arhus Raadstue som begynder om Aftenen Kl. 7, hvortil Entreen koster 9 Mk. for Parret. De som ønsker at deeltage ville behage snarest mueligt at tegne sig hos mig, logerende hos Hr. Capt. og Bogtrykker Elmqvist. P. Poulsen Dandse og Skuespiller ved Kgl Theater.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1818 08 18;
DAa.St18180905;D Aa.St 1818 09 055.9.1818I Beg. af næste Uge agter jeg at give Informatiation Dans for Børn saavelsom voxne anstændige Folk, for en billig Betaling, som nærmere kan aftales paa min Bopæl paa Middelgade.P RopdropHoboist;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1818 09 05;
DAa.St18181128;D Aa.St 1818 11 283.11.1818Fra næstk. Torsdag agter Undert. hver Søgnedags Aften at give Underviisning i Dands, saavel for Voxne som for Børn, imod en billig Betaling. De som deri ville deeltage, og de respective Forældre som ville anbetroe mig deres Børn, ville behage orinden at tegne dem i min Bopæl hos Hr. Saxild paa Studsgade. Hoboist Detjes Kone;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1818 11 28;
DAa.St18190601;D Aa.St 1819 06 011.6.1819Dandser Pouelsen ved de kgl. Theater i Kbhva. agter at indtræffe i næste Uge til Aarhuus, for at begynde sine sædvanlige Dandse-Informationer. Betalingen derfor vil blive særdeles billig. De som ville tage Deel deri behage at tegne sig paa Adressekontoiret.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1819 06 01;
DAa.St18190810;D Aa.St 1819 08 1010.8.1819Til Beslutning af nærværende Kursus af mine DanseInformationer, agter jeg Undert. at give et Bal næstk. Søndag d. 15. Aug., hvortil saavel mig Elever, somenhver Dandsens Ynder der maatte have lyst atdeeltage indbydes. Entreen betales med 1 Rbd. for Parret. Man vil behage at tegne sig hos Hr. Capt. Elmqvist. P. Poulsen;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1819 08 10;
DAa.St18200516;D Aa.St 1820 05 1616.5.1820Da jeg næstk. Mandag begynder min Dandseunderviisning saa ombedes de ærede Forældre som endnu ville anbetroe mig deres Børn, at melde samme hos mig inden denne Uges Udgang. Ogsaa Voxne kunne, om de ønske det, erholde særskildte Øvelsestimer.    Betalingen skal vorde meget billig og Underviisningen grundig og fattelig. Mit Logi er hos Giestgiver Marzetta. Rehne;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1820 05 16;
DAa.St18210326;D Aa.St 1821 03 2626.3.1822Danseinstitut. Med April Maaneds Begyndelse aabner Undert. sit Danseinstitut i Aarhuus. De ærede Forældre som ville betro mig deres Børn, og de Voxne som ønske min Vejledning, bedes at tegne sig hos Hr. Kapain Elmqvist. Prisen er 3 Rbd. maanedlig.O.G.F Bagge;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1821 03 26;
DAa.St18210516;D Aa.St 1821 05 1627.4.1821Dandser P.Poulsen ved Det kgl. Theater agter at indtræffe til Aarhus først i Juni Maaned for at give Inform.. i Dandsekonsten. De Forældre som atter i Aar ville anbetroe ham deres Børn behage snarest derom at underrette Hr. Capt. Elmqvist. Betalingen skal blive meget billig og Eleverne blive lærte de allermeste Pas.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1821 05 16;
DAa.St18210522;D Aa.St 1821 05 2222.5.1821Paa Forespørgsel bekiendtgøres herved: At betalingen for hver Elev er 2 Rbd. 3 Mk. Mdl., hvorfor gives Lærdom, Værelse og Musik 6 Dage ugentlig to Timer ad Gangen. Man Behager at tegne sig paa mit Omgangsbrev. O.G.F.Bagge, Dandselære;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1821 05 22;
DAa.St18210601;D Aa.St 1821 06 011.6.1821Fredag aabnes mit Danseinstitut i Byen paa Raadstuesalen fra Kl. 7-9 om Aftenen.....;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1821 06 01;
DAa.St18240309;D Aa.St 1824 03 099.3.1824Dandselærer Laur. Rehne fra Kbh. som er ankommen her til Byen, anbefaler sig herved til de ærede Familier, saavel her i Byen, som paa Landet - med Konsten nyeste Variationer. - Prisen bliver meget modereret af Tidens Omstændigheder. Mit Logi er hos Hr. Gjæstgiver Schucony.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1824 03 09;
DAa.St18240324;D Aa.St 1824 03 2412.3.1824 Logi og Danse-Localet er fremtidig hos Hr. Giestgiver Kirkerup. Informationerne begynder førstk.Mandag.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1824 03 24;
DAa.St18240723;D Aa.St 1824 07 2323.7.1824Herved bekjendtgjøres, at Undert. agter i Begyndelsen af Sept. at begynde sin Dandseinformationer. De ærede Indvaanere i Aarhuus, som vil betroe mig deres Børn til Undervisning, ville behage inden Augustmaaneds Udgang at henvende sig til Adressecontoiret. W. Franck, Danselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1824 07 23;
DAa.St18240911;D Aa.St 1824 09 1111.9.1824De ærede Forældre som, iflg. min forudgaangne Indbydelse, ville affortroe mig deres Børn til grundig Undervisning ikke allene i de brugelige Selskabsdanse, men ogsaa nu i mange andre nye, saavelsom og i de nu saa yndede Qvadriller med alle deres Afvexlinger, Tampet, Figarros, Fandango, Winer-, Tyroler og Rissisk Waltz, franske Contredandse ect., behage at underette mig derom i mit Logie hos Hr. Skræder Grønbech paa Rosengade. Da jeg har isinde at bosætte mig her i Byen, saa have de Elever, som lære hos mig, det Fortrin, at hvert Aar 2 Gange om Ugen i 3 Maaneder have frie Øvelser og Undervisning i de allernyeste Dandse, da jeg bestandig vedbliver at;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1824 09 11;
DAa.St18240917;D Aa.St 1824 09 1717.9.1824Da ikke nogen tilstrækkelig Antal Elever meldte sig i Aarhuus fordi en Anden allerede var kommen dertil før mig, saa anbefaler jeg mig til de ærede Forældre Horsens, som ville betroe mig deres børn til undervisning, da de skulle erfare, at jeg virkelig er det jeg giver mig ud forZangenberg, Dandselærer.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1824 09 17;
DAa.St18250804;D Aa.St 1825 08 044.8.1826Hermed tager jeg mig den Frihed at bekjendtg., at jeg begynder min Dandse- Underviisninger her i Aarhuus paa Onsdag den 9. August. Hvo som ønsker at deeltage i Information vilde behage at henvende sig til mig i mit Logie hos Hr. Gjæstgiver Knudsen. paa det store Torv.Ærbødigst W Franck, Dandselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1825 08 04;
DAa.St18250909;D Aa.St 1825 09 099.9.1825At jeg i Begyndelsen af Octbr. begynder min Dandse-Information i Aarhuus. tager jeg mig herved den Frihed at anmelde. De ærede Forældre som ville betroe mig Børn, ville behage at henvende sig tilAdressecontoiret.W. Franck, Dandselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1825 09 09;
DAa.St18270323;D Aa.St 1827 03 2323.3.1827Idet jeg herved siger et hjertelig Levvel til de af mine Venner, som min Tid ikke tillod mig mundtlig attage Afsked med inden min Afrejse, tager jeg mig tillige den Frihed at bekjendtg. at jeg sidst i Junivender her tilbage, for at begynde en Dandse-    Information saavel for Voxne som Børn, hvortil allerede Endeel have tegnet sig. Da jeg allerede i flere Stæder til Tilfredshed har underviist i Dands, saa tager jeg mig den ærbødige Frihed at anbefale mig til de ærede Forældre og Foresatte som ville betroe mig deres Børn til Underviisning, samt til de Herrer og Damer, som beære mig med deres Tillid. Min Plan er indlagt paa Adressekontoiret, hvor man behageligen ville tegne sig.A. ScaveniusSkuespil-Entrepreneur og Danselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1827 03 23;
DAa.St18270511;D Aa.St 1827 05 1111.5.1827 At jeg i August Maaned begynder min Dandse-Information i Aarhuus, Bekjendtgjør jeg foreløbigen herved.W. Franck, Danselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1827 05 11;
DAa.St18270803;D Aa.St 1827 08 033.8.1827Jeg tager mig herved den Frihed, foreløbigen at bekjendtg.: at jeg sidst i denne Maaned giver Underviisnig for dHrr. og Damer som ønsker at lære de allernyeste Dandse og Turer f. Ex Francaiser, Galopader, m.fl uden at behøve at gjennemgaae Skolen: og at jeg ved min nærværende Dandse-Cursus Tilendebringelse, begynder, da allerede Flere have tegnet sig, en nye, saavel for Voxne som Børn, hvortil jeg har den Ære at anbefale mig.A. Scavenius, Dandselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1827 08 03;
DAa.St18271103;D Aa.St 1827 11 033.11.1827Herved tager jeg mig den Frihed at takke de ærede forældre i Aarhuus, som have betroet mig deres Børn, tillige vil jeg ikke undlade at bekjendtg., at jeg til næste Sommer agter som sædvanligt at fortsætte mine Informationer.W Franck, Dandselærer;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1827 11 03;
DAa.St182711243;D Aa.St 1827 11 2424.11.1827De som endnu maatte attraae at deeltage i min Dandse-Undervisning, ville behage at lade sig tegne snarest muligt i mit Logie hos Hr. Slagtermester Ziegler paa Rosengaden.A. v. Scavenius.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1827 11 24;
DAa.St1828;D Aa.St 1828 07 2525.7.1828Dans se: L. Lindhardt.D Aa.St 1828 08 1515.8.1828At jeg Mandag Aften begynder min nye Danse-Cursus har jeg den Ære at bekjendtg. de som allerede have tegnet sig og de som endnu ville beære mig dermed. Mit Logie er som sædvanligt hos Ziegeler på Rosensgade.ScaveniusD Aa.St 1828 08 1616.8.1828Spørgsmål til Danselærer Scavenius. Hvorfra daterer de Deres Lieutenantskab? (see Avisen No 126 (hvor S. i Listen over Passagerer med "Dania"var anført som "Lieutenant og Dandselærer") thi man har forgiæves søgt Deres Navn i alle de militaire Calendere. Eller drømmer de maaske om endnu at agere Lieutenant Salat paa Brædderne, da raades Dem venskabeligt at gjemme slige Drømme til de kommer til Ebeltoft, hvor Folk maaskee ere mere lettroende.A. Scavenius svarer lidt mat 19. 8. A.St. 22. 8.: 3/4 Sp. anonymt. D Aa.St 1828 08 2626.8.1828Efter at Forfatten til Spørgsmaalene i denne Avis No. 128 er bleven mig bekjendt, finder jeg mig paa Grund heraf, beføiet at erklære mit Svar i No. 129 for i flere Henseender upassende og overilet. A. Scavenius.D Aa.St 1828 08 2626.8.1828Damer og Herer der forhen have nydt Underviisning i Dands, kunne lære Francaiserne Særskildte, naar de behageligst henvende dem til mig nu den 1. September Prisen er 9 Mk. p.p.S.A. Scavenius.D Aa.St 1828 11 1414.11.1828At jeg den 17. d. M. igjen begynder Underviisningen. i Dands.....Ludvig C. Lindhardt.;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1828;
DAa.St18280725;D Aa.St 1828 07 2525.7.1828Dans se: L. Lindhardt.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1828 07 25;
DAa.St18280815;D Aa.St 1828 08 1515.8.1828At jeg Mandag Aften begynder min nye Danse-Cursus har jeg den Ære at bekjendtg. de som allerede have tegnet sig og de som endnu ville beære mig dermed. Mit Logie er som sædvanligt hos Ziegeler på Rosensgade.Scavenius;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1828 08 15;
DAa.St18280816;D Aa.St 1828 08 1616.8.1828Spørgsmål til Danselærer Scavenius. Hvorfra daterer de Deres Lieutenantskab? (see Avisen No 126 (hvor S. i Listen over Passagerer med "Dania"var anført som "Lieutenant og Dandselærer") thi man har forgiæves søgt Deres Navn i alle de militaire Calendere. Eller drømmer de maaske om endnu at agere Lieutenant Salat paa Brædderne, da raades Dem venskabeligt at gjemme slige Drømme til de kommer til Ebeltoft, hvor Folk maaskee ere mere lettroende.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1828 08 16;
DAa.St18280826;A. Scavenius svarer lidt mat 19. 8. A.St. 22. 8.: 3/4 Sp. anonymt. D Aa.St 1828 08 2626.8.1828Efter at Forfatten til Spørgsmaalene i denne Avis No. 128 er bleven mig bekjendt, finder jeg mig paa Grund heraf, beføiet at erklære mit Svar i No. 129 for i flere Henseender upassende og overilet. A. Scavenius.;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1828 08 26;
DAa.St1829;D Aa.St 1829 01 088.1.1829Til førstk. Februari modtager jeg Elever i min Dandseskole, hvilket jeg hermed giver mig den Frihed at tilkjendegive de ærede Forældre, som ville betroe mig deres Børn.  Ærbødigst, Ludvig C. Lindhardt. D Aa.St 1829 01 2222.1.1829Undervisning i Dands, Dersom et tilstrækkeligt Antal Elever deeltager agter jeg at begynde en nye  Underviisning i Februar, i modsat Tilfælde finder denne først Sted i August. For at tage Bestemmelse, ville derfor de, som have Elever de godhedsfuld vilde betroe min Veiledning, til førstnævnte Tid lade disse tegne senest inden 8. Febr. hos S. T. Hr. Overkrigs commissair Elmqvist eller Hr. Ziegler i Rosensgade. Ligeledes de der ønske Veiledning i Fran qaiserne.Randers, d. 16. Jan. 1829D Aa.St 1829 05 1515.5.1829Førstkommende Søndag Kl. 6½ afholdes Prøvedansning for mine Elever. De ærede Forældres Nærværelse udbedes. Mine Velyndere og Dandsens Venner vil sees med Fornøjelse.I Octobers Slutning begyndes et nye Cursus, hvortil jeg anbefaler mig.A. ScaveniusD Aa.St 1829 06 2020.6.1829Til førstk. Juni kunne nye Elever optages i min Dandse skole. Det bemærkes: at Cursus varer et halvt Aar.Ludvig Lindhardt. D Aa.St 1829 08 088.8.1829Figurant ved det kgl. Theater P.Poulsen agter at indtræffe til Aarhuus næstk. October for at give Underviisning i de allernyeste Dandse. Hvilket herved foreløbigen bekejndtgjøres.D Aa.St 1829 09 044.9.1829P.Poulsen, Dandser ved det kgl Theater i Kbh. vil i Sepember Md. indtræffe til Aarhuus for at give Information i de allernyeste Dandse. Om hans Duelighed som Dandselærer er der vedføiet hans Circulaire en Anbefaling fra Admiral Sneedorff, Chef for det Kgl. Søekadet-Akademie. Betaling vil blive meget billig.D Aa.St 1829 09 1212.9.1829At min Dandseskole begynder igjen d. 16. d.M. som hidtil hos Hr. Kbm. v. Berger, giver jeg mig herved den Frihed at tilkiendegive de ærede Forældre, hvis børn endnu ikke have gjennemgaaet Øvelserne, hvorhos jeg tillige herved anbefaler mig til dem, som maatte ønske deres Børn underviste af mig. Aarhus 9. 9. 1829, Ludvig Lindhardt.D Aa.St 1829 09 1717.9.1829Den 25. November begynder jeg den forhen averterede Undervisning i Dands her i Aarhus. Forsikrede at Elevernes Gavn og Forældrenes Tilfredshed er det Maal, jeg ved utrættelig Stræben søger at naae, anbefaler jeg mig, idet jeg tillige bemærker, at naae, anbefaler jeg mig, idet jeg tillige bemærker, at en Liste er indlagt hos S.T. Hr. Overkrigscommissair Elmqvist, hvor Eleverne behageligst ville tegnes. Randers i Sept. A. ScaveniusD Aa.St 1829 11 033.11.1829De ærede Forældre som allerede have og endnu ville anbetroe mig deres Børn til Underviisning i nu brugelig Dands, som jeg iflg. min Stilling, især som fhv. Dandselærer ved Søekadetacademiet i Kbh. troer at have en meer end alm. Routine i, og som vil skee efter en meget let Metode end den hidtil brugelige, tilkjendegives herved, at den begynder i indeværende Uge og vedvarer saaledes i 3 Maaneder hver Tirsdag, Torsdag og Løverdag Aftner. De 3 øvrige Aftener om Ugen ere bestemte til de særskilte Informationer som jeg har Haab om, Eleverne til den faste Cursus bedes at møde bemeldte Torsdag Aften Kl. 6 i min Bopæl, men de følgende dertil bestemte Aftener i min Dandsesal paa Skolegaden i Hr. Løvengreens Gaard. Der skal blive draget al mulig Omsorg for Børnenes Helbred, og Betalingen bliver særdeles billig. P. PoulsenDandser ved det Kgl. Theaterboede i Enkemadame Lunds Gaard paa MiddelgadenD Aa.St 1829 11 1010.11.1829Til Privat Information kunne ogsaa flere Familier forene sig og Tiden bestemmes efter eget behag. Sidst i Maaneden agter jeg at begynde Underviisning i de nyeste Francaiser.P. Poulsen, Dandser ved det Kgl. Theater.D Aa.St 1829 11 10 10.11.1829At jeg 23. Novbr. agter at begynde min Dandse-Information i Aarhuus, har jeg herved den Ære foreløbigen at bekjendtg.ScaveniusD Aa.St 1829 11 2828.11.1829Jeg har i disse Dage begyndt min Dandse-Skole, anbefaler mig derfor, om endnu flere ville benytte MIN Undervisning.A. ScaveniusLogerende hos Hr. v. Berger.D Aa.St 1829 12 033.12.1829Iflg. den cimbriske Iagttager No. 36 har der i Aalborg indfundet sig en hidtil der ukendt Smitsot, der kaldes Francaisefeber. Det angreb først Børn, dernæst Voxne og endelig gamle Folk. Francaisefeberen ligner Koldfeberen deri, at den frembringer rystende Bevægelser, men især i Fødderne. Den har vel endnu ingen bortrykket, dog menes, at den for aldrende Folk er skadelig, den ryster Hjernen og Nerverne for voldsomt og frembringer hos Voxne de besynderligste Consulsioner. Nogle antage denne Feber som Varsel om en Stræng Vinter, da den   indfandt sig med bekjendte fire Fiske i Almanakken.   D Aa.St 1829 12 1010.12.1829DANSELÆRDOMEn søger kun det Gode med at dæmpe Thi, Når Alt er uden Værd som hanSkal Alt sig efter Usselhed læmpe Lampens AandAt man i Aalborg elsker højt FrancaiserDet vidner sund, og god, og rigtig Smag, Som hæver over Modens Klodsfadæser,Som af hver Snurrenrundt i Verden blæser,Og Dyrken af det Skønne i mit FagMed rigtig Fatten - Gjør til Hvermands Sag. Det tykkes mig, selv NøddeknækkerfjæseMaa indsee: er et skridt til Dit og Dat, Et Fremskridt nemlig over hver FadlæseHver evig Snurr og Surr, og Rendpaanæse:En Ydredannen over Revl og KratTil Trods for To- og Tre- og Fremtrinsklat. Hvorlunde nu en Higen til Bedre En Herre - selv i Feberraseri -Kan kalde "Feber" for han ej vil HædreHvad agtet blev forlængst af vore Fædre, Comportement, og Dannelse og PliEr, tykkes mig, en Kritikkakmanie. O gid jeg kunde sadle op pegasenJeg vilde drage formelig i KampMod Valsens hurliburli Snurreraseri;Mod Cotillons den pæredumme Fjasen;Mod Carillons gemene Klap og TrampOg Skævhed, Femtrin, Taktløshed og Stamp.Randers 9. Decbr. 1829O.G.F. Bagge;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1829;
DAa.St1830;D Aa.St 1830 03 066.3.1830Idet jeg takker mine Elever samt deres Forældre og Foresatte for den mig viste Velvillie og Tillid, anbefaler jeg mig til en ny Cursus, hvortil allerede Nogle have meldt sig, og som vil begynde med det allerførste, og hvori de af mine forrige Elever, som troe at kunne profitere noget deraf uden Betaling kunne deltage. Ligeledes have adskillige meldt sig hos mig for at lære de nyeste Francaiser; hvis Flere ønske at tage Deel heri, ville de behage at melde sig hos mig i min Bopæl paa Middelgade. P. PoulsenFigurant ved det kgl. Theater.;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1830;
DAa.St1831;D Aa.St 1831 01 011.1.1831Da Flere ere af den Formening at jeg reiser bort, saa erklæres herved: at jeg vedbliver min Information her i Aarhuus og begynder først i Januar. De Deeltagende ville godhedsfuld henvende dem til mig selv. P.Poulsen, Dandselærer, boede paa Middelgade Nr 68/63?D Aa.St 1831 09 022.9.1831Først i denne Maaned vil Undert. have den Ære at aabne sin Dandseskole, hvortil alt Flere have meldt sig....Bovien, Gymnastiklærer, Fæegyden No. 120---Dandse Information i AarhuusAt jeg agter, med det første at præsentere en Circulaire til Information i de nyeste Dandse, har jeg herved Ære.....Rehne, Dandselærer.;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1831;
DAa.St1832;D Aa.St 1832 07 2929.7.1832Da min næste Dandseskole, hvortil alt flere agtbare Familier have anbetroet mig deres Børn, vil blive aabnet kort efter Markedstiden, og blive holdt i et godt Lokaler midt i Byen saa har jeg herved.....melde sig i mit Logie hos Hr. Høeberg på Middelgaden.Ærb. Bouvien;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1832;
DAa.St1833;D Aa.St 1833 01 088.1.1833Dandseinformation i Aarhuus.At Undert.s Informationer i Dands begynder om faa Dage, bekjendtg. herved. Man behager at henvende sig i mit logie hos Skrædermester Bang, hvor Conditionerne erfares.Jørgen Gad Lund. Dandseinformator og Elev af Hr Bounonville;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1833;
DAa.St1834;D Aa.St 1834 09 1616.9.1834Ved at see en Opfordring i Berlingske Tidende skylder jeg mig selv at bekjendtgjøre for mine Venner og Velyndere i Aarhuus, at jeg om kort tid agter mig dertil for at informere i de nyeste Dandse, som jeg under mit Ophold i Kbh. i denne Sommer har gjort mig bekjendt med. Tiden og Stedet skal ved min Ankomst til Byen nærmere bekjendt.Rønne, d. 6. August. 1834ÆrbødigstJørgen Gad Lund, DandseinformatorD Aa.St 1834 10 2121.10.1834Da jeg allerede har flere Elever til en ny Dandseskole, saa har jeg den Ære at bekjendtg. at denne vil med det allerførste tage sin begyndelse. De ærede Forældre som have anfortroet mig deres Børn i den nys tilendebragte, aflægges hervedmin forbundligste Tak. Det skal fremdeles vedblive at være min Bestræbelse at fortjene deres Tilfredshed.Aarhuus. d. 20. Octbr. 1834Bovien, Gymnastik og DandselærerMiddelgade No. 92. D Aa.St 1834 12 044.12.1834Seminarist P. Winding har indstuderet de nyeste Dandseøvelser hos Figurant Nehm, Det Kgl. Theater, og aabner Dandseskole. P. Winding;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1834;
DAa.St1835;D Aa.St 1835 03 3131.3.1835Saafr. et tilstr. Antal Deeltagere behage at tegne sig, agter Undert. at paabegynde i Aarhuus, i Begyndelsen af tilstundende Juni Maaned, et 6 Uges Cursus i dands for Damer og Herrer, og et for Børn. Foruden den øvrige fornødne Veiledniong i Dandsekunsten vil tillige alle nu brugelige Selskabsdandse under samme blive Gjennemgaaede.- Man tegner sig og faaer den fornødne Underretning paa Stiftidendes Contoir.Kbh. d. 27. Marts 1835L. HammerD Aa.St 1835 06 1616.6.1835Prins Ferdinand og Pinsesse Caroline, som er i Byen, "Beærede i Gaar Aftes Gymnastiklærer Bouviens Dandseskole med Deres høie Nærværelse."D Aa.St 1835 09 011.9.1835I disse Dage begyndes en ny Dandseskole, hvortil jeg fra Kbh. har erholdt endeel gandske nye Dandse. De ærede Forældre som ville anfortroe mig deres Børn for hvilke jeg i enhver Henseende skal drage den bedste Omsorg, ville behage snarest muligt at tegne dem. Dandse-Localet bliver midt i Byen. BouvienD Aa.St 1835 09 1010.9.1835Dandseinformation. At Undert. efter Aftale med en Deel af de ærede Familier kommer til Aarhuus midt i Octbr., bekjendtg. herved foreløbig. for de Voxne Damer og Herer der ville deeltage bliver fornemmelig Mazurka og den endnu i Danmark kun lidet kjendte Hamborgervalz, samt nogle nye Dandse, Hovedformaalet. Man behage at henvende sig til Hr. J. Bang, Skolegaden No. 15, hvor det næremre erfares. Haderslev, d. 2. Septbr. 1835Ærbødigst Jørgen Gad Lund, Dandseinformator, Forhen ved det kgl. Theater, Elev af Hr. Solodandser Bornovillesen.D Aa.St 1835 10 2020.10.1835Dandseinformation i Aarhuus.At Undert. Informationer tage deres Begyndelse om nogle Aftner i Hr. Apotheker Reddeliens Gaard, bekjendtg. herved. De ærede Forældre, der ville betroe mig deres Børn samt voxne Herrer og Damer der ønske at Lære de nyeste Selskabsdandse, ville behage snarest muligt at henvende sig i mit Logie hos J.Bang paa Skolegaden, hvor nærmere erfares. Aarhuus, d. 13. Octbr 1835Jørgen Gad LundDanseinformator. D Aa.St 1835 12 1111.12.1835Da Undert. næstk. Mandag paabegynder sin Danse-Information saa anmodes de ærede Forældre, som maatte betroe mig deres Børn Underviisning, at ville behage forinden at henvende dem til mig i mit Logie hos Hr. Kbm. Sabroe paa det store Torv.BybergGymnastiklærer;Aarhus Stifttidende;(annonser);Alle annonser 1835;
DAa.St1836;D Aa.St 1836 11 2626.11.1836Indsendt. Ved i Aftes at see Hr. Bouviens Dandseskole blive præsent. for Elevernes Forældre kan man ikke nægte, at det var en stor Forn.. Hr. B´  utrættelige Flid fortjener defor en off. Roos. Aarhuus behøver nu ikke mere nogen fremed Dandsemester.;Aarhus Stifttidende;(annonse);(Alle annonser 1836);
DAa.St1838;D Aa.St 1838 08 2020.8.1838Danselærer S. Bay, som logerer hos "Hr. Tracteur Bang paa Skolegd. "begynder et Dansekursus " i Slutingen af denne Ugen....";Aarhus Stifttidende;(annonse);(Alle annonser 1838);
DAa.St1839;D Aa.St 1839 02 1919.2.1839Danseskole-Bal. Tirsdagen den 26. ds. afholdes Ballet for mine herværende Elever paa Raadhuussalen - hvortil Disses respective Forældre og Foresatte herved Indbydes. Billetter a 3 Mk. Stk for Andre, som kunne ønske at overvære Ballet, bedes afhentet i mit Logie Løverdagen den 23. og kan kuns benyttes af Dem som de ere meddeelte.Aarhuus, d. 18. Febr. 1839Ærbødigst S.Bay, DanselærerD Aa.St 1839 03 022.3.1839Forlangt Indrykkelse.Hr. Dandselærer Bays Afdandsningsbal, som holdes Aftenen den 26. Februar paa Raadstuen i Overværelse af en talrig Forsamling deels af Elevernes Forældre og deels af disse Venner, afgav et herligt Skue, idet samtlige Elever, hvoraf endog Nogle næppe havde fyldt det femte Aar, med en beundringsværdig Lethed og Færdighed udførte saavel Pas som vanskelige Toure, og med Glæde bemærkede man den Orden og Livlighed, der var Sjelen i Dandsene, en Følge af den herlige Evne, Hr. B. som sand Børneven besidder til at vinde sine Elevers Agtpaagivenhed. Den Flid som bemeldte Hr. Bay har anvendt i Undervisningstimerne samt den Omhyggelighed, hans i Eet og Alt har viist Eleverne, fortjener erkjendtlig Paaskjønnelse. (P. J. Schmidt: Brock Bredals Slægt 1891 s. 135. Danselærer Søren Andreas Bay F. i Viborg 20. 5. 1798 d. i Viborg 1868. Gift i Viborg 2.11. 1825 med Henriette Pfaff, f. i Viborg 30.3.1796, død i Viborg 28.12.1869. Det første barn født 28.11.1825);Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1839;
DAa.St1840;D Aa.St 1840 02 088.2.1840Onsdagen den 12 Febr. afholdes Bal for mine herværende Elever paa Raadhuussalen. Dersom Andre end de Vedkommende Forældre og Værger, saavelsom de af mig Indbudne, kunne have lyst at deltage i Ballet, saa vil Entre-Billetter Dagen forud være at erholde i mit Logie hos Hr. Kbm. Sabroe paa Torvet.S. Bay, DanselærerD Aa.St 1840 06 2727.6.1840Gymnastiklærer Bovin giver ogsaa Undervisning i Dands.;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1840;
DAa.St1841;D Aa.St 1841 01 099.1.1841Dandse-InformationDe ærede Familier som mulig have tænkt paa at anbetroe mit deres Børns Undervisning i Dands ville godhedsfuldt snarest..... i mit logi hos Hr. Kbm. Sabro paa Torvet.Ærb. S.Bay, DandselærerD Aa.St 1841 03 1313.3.1841Danse-Inform.Efter Anmodning agter jeg førstk. Onsdag at begynde et Dandse-Cursus, naar et tilstrækkeligt Antal Elever dertil forinden kunde ventes anmeldte.   ÆrbødigstS. Bay, DandselærerD Aa.St 1841 05 1919.5.1841Tirsdag d. 25. ds. afholdes Ballet for ming nuværende Elever paa Raadhussalen her i Byen. Uvedkommende tilstedes ingen Adgang.S. Bay. DanselærerD Aa.St 1841 09 2323.9.1841Danselærer Bay averterer om Danseundervisning i Horsens.;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1841;
DAa.St1842;D Aa.St 1842 01 044.1.1842Dandseøvelser for Voxne vil, fra Jan. Maaneds Begyndelse, i det mindste 3de G. Ugentlig de første 6 Uger, hver Onsdag, Lørdag og Søndag fra Kl. 8-10, vorde foretagen under min Veiledning.... Anmeldelse i mit Logie hos Hr. Kbm. Sabroe paa Torvet. Ærb. S. Bay, Dandselærer. D Aa.St 1842 08 1010.8.1842Dans og GymnastikDa jeg i en del Aar har givet Underv. i Dands... Ligeledes anbefaler jeg mig med at give Undervisn. i Hugning, Fægtning, Gymnastik og alle øvrige Legmsøvelser.Stilling Gymnastik- og Dandselærer boende hos Enkemd. Hansen paa Guldsmedegade.;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1842;
DAa.St1843;D Aa.St 1843 10 1818.10.1843At jeg er flyttet til Badstuegd., i Hr. Justitsraad Meulengrachts Gaard, 259, hvor mine Dandseøvelser fortsættes, undlader jeg....Stilling, Gymnastik- og Dandselærer. D Aa.St 1843 10 2424.10.1843I Tilstunende Vinter agter Undert. at give Underv. i Dands for Børn..Ærb. Schønfeldt Dandselærer, boende ved Aaen;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1843;
DAa.St1844;D Aa.St 1844 01 1111.1.1844At jeg fra 12. ds. agter at begynde et nyt Dandse-Cursus, hvortil alt Flere ere antegnede undlader jeg... Fra samme Tid kan unge Mennesker erholde Underviisning i Hugning og Fægtning, hver Dag fra kl. 12 til 2. Alt i min bopæl paa Badstuegaden. StillingGymnastik og DandselærerD Aa.St 1844 09 1313.9.1844At Undert. i Løbet af Octbr. Md. agter at paabegynde en Dandsecursus saavel for Voxne som for Børn, derom undlader jeg ikke foreløbig herved at meddele Underretning.W. Schønfeldtboende i Hr. Sadelmager Baes Gaard paa Frederiksgade.;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1844;
DAa.St1845;D Aa.St 1845 10 1717.10.1845Madam Mancini, fhv Danserinde ved det kgl. Theater i Kbh., vil i Slutningen af d. M. indtræffe til Aarhuus, for at give underviisning i Dands.D Aa.St 1845 03 077.3.1846PolkaUndert., som under sit ophold her i Byen ønsker at give Undervisning i denne yndede Dans, tillader sig at.....F. Sørensenboende hos Enkemadame Sceibye paa Torvet(Sansynligvis den samme Sø. som ved Orlands Selskab danser "Militair-Polka" paa Teatret. Se Teater.);Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1845;
DAa.St1846;D Aa.St 1846 04 1010.4.1846Dandse-Informations-Anmeldelse.Danselærer Louis Rehne fra Kbh. er nu ankommen her til fra Horsens, og agter, straks efter Paaske, at presentere sin Circulaire til de ærede Vedkommende. Informationen vil blive hos Hr. E.N. Kirkerup paa det store Torv - i de nyeste Forandringer, og tillige i den saa yndede Polka, efter litographerede Figurer fra Kbh i 10 Afdelinger. D Aa.St 1846 05 077.5.1846Danse-Cursus i Aarhuus. Saafremt et tilstr. Antal Deltagere tegne sig paa den udseendte Plan, vil undert., først i Juni Maaned have den Ære at aabne et Saadant................. alle brugelige Selskabsdandse.......... F. RuffFigurent ved det kgl. Theater;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1846;
DAa.St1847;D Aa.St 1847 04 033.4.1847Efter endt Cursus i Horsens agter  Undert. at give et lignende her, saavel for Voksne som for Børn. Localet vil blive "Harmoniens" Dandsesal, der godhedsfuldt er bleven mig overladt. De derpaa Reflecterende ville behageligst henvende dem i mit Logis i Hotel royal.P. SchønbergDandser- og Fægtelærer fra Kbh. D Aa.St 1847 06 1919.6.1847Dandse-Informatin i Aarhus. I løbet af indk. Juli Md..... Dandsekursus, saavel for Vokxne som Børn, i Hr. Gjæstgiver Larsens Locale Hotel royale. - Pariser-Nouvelle-Polka med flere alm. yndede Selskabsdandse vil især blive gjenstand for Undervisningen.S. BayDandselærerD Aa.St 1847 08 066.8.1847Undert., der i flere Aar har underviist i Dands, agter i October Maaned d. A. at komme her til Byen, for at give Underviisning i de allernyeste og smukke Selskabsdandse, hvoribl. Militai-Selskabs Polka, nye Contradandse, spanske og engelske Dandse m. fl.... Maarupkgl. exam. DandselærerD Aa.St 1847 08 2323.8.1847Danselærer Louis Rehne averterer sit "sædvanlige Cursus i de nyeste Dandse" i Kolding. Samtidig meddeler han, at han har etableret sig som Handlende i Kolding med "Kaskjetter, og Bundtmagervarer" "da min Datter i 7 Aar har været hos en Bundtmager og har erhvervet sig betydelige Kundskaber i dette Fag............."D Aa.St 1847 10.3.1848Danseundervisning (Kliché af et dansende Par).Efter Opfordr. agter Undert. snarest muligt at begynde et Dandse-Cursus for Voxne og et for Børn, i Klubben "Harmonien" Locale, der godhedsfuldt er mig overladt til Afbenyttelse. Da jeg i flere Aar har underviist i Dands og erhvervet (saavel fra Kbh. som flere steder i Jylland) gode Anbefal. smigrer jeg mig med at de ærede Familier her ville anbetro mig deres Børn forsikrede at Enhver skal finde sig tilfreds med de opnaaede Resultater.Ligeleder agter jeg at begynde en Huggeskole for unge Herre og en for Børn, hvori alt til Hugningsøvelserne henhørende vil blive gennemgaaet, denne Øvelse foretages en Time dgl. for den Bill. Betaling af 2 Mk. ugentlig. Logi i Gjæstgiverg. "Skandinavien".J. M. Maarup(Se Daguereotyp-Portrætter se u. Fotografi);Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1847;
DAa.St1848;D Aa.St 1848 10 1515.10.1848Forl. Indrykk. Mon en Dandselærer ikke kunde faae den Idee at give Underv. i Dands her i Byen til den forestaaend Vinter, da der jo har været flere her paa eengang de forrige Vintre. Hr. Dandselærer Maarups Inform. sidst Vinter blev p. Gr. af Krigen afbrudt, og han lovede at komme igen saasnart Krigen var tilende, men da den visnok ikke blive forbi for det Første, vilde en Dandselærer vistnok imødekomme flere unge Monneskers Ønske dersom han vilde begynde sin undervisning hen med det Første.Flere unge MenneskerD Aa.St 1848 19 2020.10.1848Iflg. Inseratet i Nr. 227 i Aa. St., at unge  Mennesker dersteds ønske en dandselærer, er jeg villig til at paatage mig dette Cursus, efter at den her i Byen begyndte Information er tilendebragt. De unge Herrer, som ønske at deeltage, vilde derfor behage at paategne deres Navne, og give mig snarest muligt Underretning om, hvor mange Par der ønske at deeltage.Louis Rehne, Kolding d. 17. October 1848D Aa.St 1848 11 2929.11.1848Under mit Ophold her i Byen agter undert. at give Undervisning i Dans samt Timer i Gymnastik og Huggen. Da jeg i en Aarække har underv. i de her anførteØvelser og tør smigre mig med, stedse at have vundetalm. Tilfredshed, haaber jeg, ogsaa her at se mine Bestræbelser kronede med Held. De bedste Anbefalinger kunne om forlangende, produceres fra de Steder, hvor jeg før har underviist. Nærmere Aft. kan træffes naar man behageligst henvender sig til mig. Mit Logis er Hjørnet af Fiskergd. og Fiskergyde Nr. 491Chr. NollD Aa.St 1848 12 2525.12.1848Dandse-Inform. i Aarhuus.Først i Indkommende Jan. Maaned agter Undert. efter Opfordr. at indfinde sig i Aarhus for at give Inform. i Dands, Hvilket foreløbig tjener til behagelig Efterretning for Vedkommende, som maatte have lyst til at betroe sig til Vejledning. S. Bay, Dandselærer.;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1848;
DAa.St1849;D Aa.St 1849 01 2828.1.1849Danselærer Louis Rehne har faaet overladt Katedralskolens Gymnastiksal til Afbenyttelse om Aftenen.D Aa.St 1949 02 2626.2.1849Dandselærer Louis Rehne har en Salgsudstilling af Kobberstik og Lithographier.(se under Kunst)D Aa.St 1849 09 1010.9.1849Cursus i Dands. Den 1. Oct. begynder min Dandseundervisning saavel for Voksne som for Børn af Begge Kjøn... Her hos Hr. Uhrmager Stougaard, Lille Torv Nr. 268, første Sal, hvor nærmere Aftale... De Ærede Herrer som ønske Lection i Hugning, Fægtning og Gymnastik, vil behage.........J. O. SaandeOversømandeersergeantD Aa.St 1849 10 2626.10.1849Tirsdagen den 30. Oct. aabnes et nyt Dandse-Cursus for Børn i den lærde Skoles Gymnastiksal.S. Bay, DandselærerD Aa.St 1849 10 2626.10.1849Cursus i Dands. De ærede Forældre, som ønske deres Børn at Freqventere mit Dandse-Cursus, ville behage at lade disse give Møde hos mig i Frederiksgade Nr. 603, Tirsdag Efterm. d. 30. Octbr. kl. 6. De ærede Herrer, som ønske Lection i Huggen og Fægte ville behage at give Møde Mandagen den 29. Octbr. om Formidagen Kl. 11 paa ovenanførte Sted.J. O. SaandeD Aa.St 1849 12 2020.12.1849Louis Rehne foreviser ogsaa Kosmorama. (Se: Forlystelser.);Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1849;
DAa.St1850;D Aa.St 1850 02 1010.2.1850Dandse-UnderviisningDe ærede Forældre ønske deres Børn underviste i Dands, ville behage at henvende sig til Undert., Middelg. Nr. 69 t.v. i Stuen.I.O. SaandeD Aa.St 1850 02 1010.2.1850De ærede Forældre, som ønske deres Børn underviste i Dands, ville behage at henvende sig til Undert., Middelgaden Nr. 69, til venstre i StuenJ.O SaandeD Aa.St 1850 06 1212.6.1850Saafremt et tilstr. Antal Elever tegne sig, vil af Undert. blive arrangeret et Cursus i Dands for Børn, som vil tage sin begyndelse i næste Uge. Underviisningen vil bestaae i de nu Moderne Selskabsdands. De ærede Forældre eller Værger, som ønske deres Børn underviiste i samme, bedes behageligst at henvende dem i mit Logis i Hotel Royal, hvor det nærmere desangaaende erfares. W. Lund, Elev fra det kgl. Theater. D Aa.St 06 1212.6.1850Cursus i Dands. Saafremt et tilstr. Antal Elever tegne sig vil af undert. blive arr. et Cursus i Dands for Børn.... Logi i Hotel Royal.W. Lund, Elev fra det Kgl Theater. D Aa.St 1850 09 1818.9.1850Saafremt et tilstr. Antal Elever bliver anmeldte, agter Undert., i Slutningen af denne Maaned, at afholde et Cursus i Dands for Børn, hvori læres alle nu brugelige Selskabsdandse, saasom: Francaiser, la veritable Polka, Mazurka, Polka-Fandango, Mazurka-Polka, Tyroler- Francaise m.m. Nærmere Underretning erholdes i min Bopæl hos Cancelliraadinde Gundelach paa Skolegaden. Da jeg er kjendt i Byen, har jeg, til Betryggelse for de Forældre, som ville anbetroe mig deres Børn, medbragt endeel Attester, som henligge hos mig til behageligt gjennemsyn. Petrine CortesD Aa.St 1850 09 2424.9.1850Information i Dands. De ærede Forældre, som ville anbetroe mig deres Børn til Underviisning, ville behage at underrette mig derom inden nærv. Uges Udgang.Petring Cortesboede hos Fru Gundelach paa Skolegaden. D Aa.St 1850 09 2525.9.1850.........alle nu brugelige Selskabsdandse: Francaiser, la veritable Polka, Mazurka, Polka- Fandangos, - Mazurka-Polka, Tyroler-Mazurka, - Polka- Francaise m.m.. Kom maj , du søde milde, gør skoven atter grøn, og lad ved bæk og kilde violen blomstre skøn. Hvor ville jeg dog gerne at jeg i gen den så!Ak kære Maj, hvor gerne igen i marken gå.Om vinteren kan man havevel mangt et tidsfordriv;man kan i sneen trave, å ja, et lystig liv;har leg af mange arter,især ved juletid,vel også kanefarterpå landet hid og did. Dog når sig lærken svinger mod sky med lifligt slag, på engen om at springeer er en anden sag!Men nu min Kæphest roligi Krogen heist må stå;thi uden for vor Boligman kan for Søl ej gåDu derfor smukt dig skynde,kom, kære maj o, kom!;Aarhus Stifttidende;(annonse);Alle annonser 1850;
DAaSt18210814;D Aa.St 1821 08 1414.8.1821Til Slutningen af nærværense Kursus af min Dandse-Information giver jeg næstkommende Fredag Kl. 8 paa Byens Raadhussal et Bal for mine Elever, hvortil Adgangen ogsaa staar aaben for Andre, som have Lyst at deltage i samme. Biletter a 4 Mk. pro person ere forinden at erholde i mit Logie paa AdressekontoiretP. Poulsen;Aarhus Stifttidende;(annonse);D Aa.St 1821 08 14;
F GrI:262;F GrI:262. - 3(15).2.1842  - - -   I går var det bal hos greve Armfelt i anledning av hans släktings förestående bröllop. Tack vare den snälla Mathilda blev också jag bjuden. Under masurkan var vår ´gudomliga´ (Naimas syster) idel älskvärdhet. - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. - [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland;
F GrI:266;(I:s.266) - 7.2.1842 - - [Rosina Haartmans bröllop] "Efter supén vidtogo bullrande lekar. Man band för brudens ögon, och alla flickor började dansa i ring omkring henne. Hon höll i handen en krans, vilken hon skulle lägga på någons huvud; den av ödet utkorade komme först att bli gift.  Och vem var den lyckliga: jo Naima.  Sedan ställde sig brudgummen med förbundna ögon i ringen av de ogifta herrarna, med en näsduk i stället för en krans. Lotten föll på en herr Falk. Därpå omringade de gifta damerna bruden, svängde om med henne i tur och ordning och kysste henne, icke kallt, utan med synbar värme. - -  Sedan bildade ungherrarna ring kring brudgummen, för att någon av de gifta utom ringen stående männen måtte erövra honom. Med mycken möde lyckades major Hjärne intränga till honom, hugga tag om hans hals och draga honom ut ur ringen." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrI:267;(I:s. 267) - 16(28).2.1842. "Efter bröllopet har jag sett Rosina på två soaréer: hos general Ramsay och hos fru Puskin. - -  Under kadriljen återkallade vi i minnet de förgångna åren, - - Då vi slutat dansa, sade jag henne i stället för tack adieu, och hon började prisa detta ord," - - 18.2.1842.  "Ännu et par tre ord under masurkan och den ljusa företeelsen var försvunnen, måhända för alltid." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrI:285;(I:s.285) -20.3.1842 - - "Bjudningen lydde på kl. 9, och jag trodde att han (kronprinsen) skulle försena sig, men nej. Där var trångt men storartad. Storfursten dansade först polonäs med sex av våra främsta, d.v.s. förnämaste fruar, sedan en fransk kadrilj med friherrinnan Kothen, och en annan med fru Demidov. - -  Kl. 11 ½ á peu prés avlägsnade sig hans höghet plötsligt från balen, under masurkan," - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrI:292;(I:s. 292) - 15.7.1842. - - "I förgår var jag på bal hos Klinckowströms, där jag dansade 4 kadriljer. Den första med fru Rostoptsin," - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrI:318;(I:s. 318) - 1.11.1842. "På soarén hos Klinckowströms voro omkring 50 personer. Det dansades, och jag var med i 4 kadriljer, i en med Fanny, men vi måste dansa för 2 par, varför vi ej voro i tillfälle att konversera mycket;" - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrI:323;(I:s.323) - 1.12.1842 "Förliden fredag var soaré hos Haartmans, Hugos far, i anledning av Fannys namnsdag. Där voro ganska få gäster; då och då dansade det, under mellanstunderna var det ganska stelt, och Fanny oroade sig över att gästerna hade det tråkigt. Orsaken till ledsnaden var bristen på intressanta damer;" - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:100;(II:s.100) - 7.4.1845. - - "I förgår var jag redan kl. 7 på aftonen hos Armfelts [Mathildas födelsedag]. Det räckte länge innan alla deltagare i kostymdanserna samlats; det utfördes en sådan av amoriner och sylfider och en annan av bondgossar och bondflickor. - -  Naima uppträdde bland bondflickorna; med henne dansade jag en kadrilj." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:104;(II:s.104) - 25.4.1845. - - "Söndag afton var jag på bal på societetshuset, varje deltagare skulle erlägga två rubel. Det var greve Armfelts arrangemang. Mathilda var so älskvärd, att ehuru jag anlände sent (kl. 9) i sällskap med Hertz, efter vilken jag vikit in på vägen, hon för mig reserverat den andra kadriljen, emedan jag, för att ännu en gång få dansa med henne, upprepade gånger bjudit upp henne, ehuru alltid för sent. Jag dansade även med Naima och var med även om en tredje kadrilj, men redan kl. 12  - efter supén - återvände jag hem. På balen följde Hertz hela tiden med mig och var även mitt vis-á-vis. Efter vår bortgång hade två officerare börjat tvista om vad man skulle dansa, polka eller mazurka, med den påföljd, att den ena  följande dag fick gå i arrest.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:108;(II:s.108) - 25.7.1845. - - "På kvällen var jag också bjuden till Alexander Armfelt, där ungdomen dansade, de övriga spelade kort och jag såg på och konverserade med grevinnan." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:131;(II:s.131) - 25.11.1845. - -  "På kvällen begav jag mig på bal till Nervander. Endast ungdomen, för det mesta studenter, dansade. Övriga gäster långleddes och gäspade." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:135;(II:s.135) - 1.12.1845. - - "Inemot kl 9 var jag tvungen att lämna mina gäster, emedan jag var bjuden på bal till senator Schultén; där dansade jag till kl. 12, men avlägsnade mig före supén." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:146;(II:s.146-147) - 2.3.1845.  "I går var det en storartad bal på societetshuset. Den gavs av skarpskyttebataljonen till ära för dess chef Alexander Alexandrovits. - - Alla eller nästan alla uppträdde i full uniform, också jag. Jag dansade blott en kadrilj med Naima, varpå jag reste hem kl 1."  - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:17;(II:s. 17-18) -14.4.1843. - -  "På aftonen var jag bjuden till Ramsay, där det var bal. - - Jag dansade med fröken Thesleff, med Fanny, med en av de petersburgska Armfelterna, - - och med Mathilda (kotiljong)." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:190;(II:s.190-191) - 7.7.1846. Iisalmi. - - "Efter middagen i går begåvo vi oss i ett stort sällskap i flere åkdon på namnsdag till kronolänsmannen, som bor vid stora landsvägen, 10 verst från prästgården. Där var en mängd gäster, till största delen tjänstemannafamiljer från nejden. Värden mottog oss klädd i en uniform, liknande dem posteljonerna bära, och uttalade en mängd artigheter. Ungdomen ville dansa, men byspelmannen hade lurat sällskapet och begivit sig till ett bondbröllop. Lyckligtvis var en av domarens döttrar, en stor och stark ungmö, särdeles skicklig i att sjunga dansmelodier. Hon trallade såväl kadriljer som valser och kotiljonger med sådan färdighet och schwung, att det gick helt bra att dansa. För utrymmets skull dansade man på en stor vind, där det fanns ordentliga rum med golv. Jag dansade också ivrigt, emedan jag visste, att man tyckte om det. Man anser mig för en viktig person;"  - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:209;(II:s.209) - 31.1.1847. - -  "Efter deras bortgång gick jag på bal till general Schiermann. Han hade sin första stora mottagning. Jag dansade bl.a. med Rosina och Naima, och de anmärkte, att jag nu var gladare än förr. - -  I söndags på societetshuset bevisade mig även amiral Wallrond, kommendanten på Sveaborg, mycken älskvärdhet. Ehuru jag aldrig besökt honom, bjöd han mig till sig på bal om torsdagen.  - - Balen var besökt av omkr. 300 personer; lyckligtvis var där även gott utrymme, i synnerhet i den stora balsalongen. Här såg jag för första gången societeterna från Helsingfors och från Sveaborg förenade.  - - Jag dansade åter några gånger. Tänk vilken ära mig vederfors!  Balens drottning, Rosina Lavonius, med vilken jag ej riktigt vågade dansa som förr, engagerade själv mig genast i början till den femte kadriljen, sägande att hon ovillkorligen varje gång vill dansa med mig." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:212;(II:s.212-213) - 7.3.1847. - - "På måndag var jag på stor bal utom staden hos Bonsdorff, som bebor sitt gods med hustru och två döttrar. Festen var särdeles lysande, ett särskilt rum var innrett till buffet, där var och en själv fick servera sig glace, konfekt m.m.  De sköna rummen, den vackra belysningen, ett måttligt antal gäster och ett utmärkt urval av damer  - allt detta stämde sinnet glatt, och jag dansade ganska flitigt. Kl. 1 kom Fredrik efter mig och jag begav mig till staden, enär jag superat redan kl. 11." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:221;(II:s.221) - 19.4.1847. - -  "Om Klinckowströms bal meddelade jag dig inga enskildheter, emedan jag skyndade att avsända brevet. Jag dansade där med fyra damer: m-me Laurell, m-me Schultén, m-me Born och m-me Tschepurnoff. Den förstnämnda är ej mera ung, men en fint bildad och älskvärd dam; under kadriljen talada jag på skämt finska med henne."  - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:264;F GrII:2647.2.1842   - - -   Därifrån gick jag till geheimerådet Haartman, som gav en avskedssoaré för Rosina som ungmö.  - - -   Efter kvällsvarden dansades det ett slags ´Grossvater´, en livlig och bullrande dans, i vilken värden själv mest utmärkte sig. Han dansade också annars mycket. - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. - [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland;
F GrII:46;(II:s.46) - 9.2.1844. - - "På kvällen var jag hos Geitlin. Det var fastlagstisdag, vilken av många här firas med särskilda roligheter. Man dansade,drack och åt. Största delen av kavaljererna bestodo av studenter, med vilka då och då förenade sig någon professor, såsom Lille och jag. Mellan danserna fick jag tre nya bröder: Rein, Lagus och Geitlin själv" - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:5;(II:s.5) - 16.2.1843. - - "Söndag afton gick jag av nyfikenhet till societetshuset, där det annonserats maskerad med en halv rubels inträdesavgift. Masker förekommo där mycket få och de voro mycket underhaltiga; bäst maskerade voro där Lundahl och hans bror. Den förra var klädd i en brokig frack och bar en mycket lång mask för ansiktet - en mycket komisk figur, som blev ännu löjligare genom ett frågetecken, som han hade på pannan. Ur den högre societeten voro där ytterst få, också de omaskerade. Det dansades även, men finnarna tyckas ej ha något begrepp om maskerad, maskerna veta ej vad de skola göra; alla uppträdde utan hatt. Trängseln var storartad, man hade sålt omkr. 800 biljetter.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:59;(II:s.59) - 15.3.1844. - - "Aftonen firade jag hos Geitlin, där det dansades och superades; jag satt nästan hela tiden i sällskap med Baranovskij och Akiander.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:62;(II:s.62) - 1.4.1844. - -  "På kvällen hos Armfelts på bal. Där var en grym trängsel; emedan jag kom dit sent, dansade jag ej av brist på damer; de voro redan uppbjudna." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:77;(II:s.77) - 10.6.1844. [promotion] - - "Kl. 9 åkte jag till balen på societetshuset. Magistrarna mottogo sina gäster vid dörren. Värmen och trängseln voro storartade. Jag hade ej ämnat dansa, men Isenka (Ivan Ivanovits Kozlov) bad mig bli hans vis-á-vis. Jag dansade med Augusta, f.d. Lundahl, nu Wallenius. - -   Jag avlägsnade mig kl. ½ 1, de andra hade stannat till kl. 5.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:8;(II:s.8) - 5.3.1843 - - "Samma dag var ett stort slädparti (50 släder); det slutade med dans på Brunnshuset, vilken fortgick till kl. 4 morgonen." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
F GrII:89;(II:s.89) - 8.11.1844. - -  "I början av denna vecka var det bal hos gamla Klinckowström; där funnos så få damer, att alla voro uppbjudna, när jag kom. Jag dansade dock med den charmanta fru Schultén, som vistats i Petersburg." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FAce:116;FAce:116 - Ylitettyämme lauttaveneellä erään pienen joen nimeltä Kuivajoki kuulimme viulun vingutusta talonpoikaisasumuksesta, joka sijaitsi joen törmälla meistä vasemmalla.  Poikkesimme sisään ja näimme siellä tusinan verran maalaisia täydessä tanssin touhussa.  Tanssi keskeytyi kohta meidän tultuamme, ja outo ilmestymisemme tuntui aluksi jonkin verran pidättävän tanssijoita.  Ainoa, joka ei näyttänyt mitenkään hämmentyneen, oli viulunsoittaja; hän jatkoi tehtävänsä hoitamista aivan kuin ennenkin, ja syynä oli yksinkertaisesti se, että hän oli sokea eikä niin muodoin tietänyt mitään siitä, mitä ympärillä tapahtui.  Pian nämä ihmiset kuitenkin lakkasivat vierastamasta outoa ulkonäköämme, ja kun pyysimme heitä jatkamaan ja näyttämään meille tanssiaan, he asettuivat jälleen entisille paikoilleen. / Heidän tanssinsa oli mitä kömpelöintä hyppelyä, vailla kaikkea viehkeyttä; välistä tehtiin jonkinlaisia keikauksia, jolloin naisten hameet liehahtivat ilmaan.  Ei minkäänlaista vaihtelua ollut heidän askelissaan, ei mitään kiihkeää tunnetta heidän asennoissaan, ei mitään ilmettä ainoankaan kasvoilla.  He tanssivat yhtä hartaan vakavina, kuin jos olisivat uurastaneet sellaisessa työssä, jolla heidän olisi ollut hankittava leipänsä.  Ainoana vaihteluna koko tässä liikehtimisessä oli käsivarsien erilainen asento; he asettivat ne vuorotellen päällekkäin, mutta perin kankeasti, niin ettei siinä ilmennyt kaukaisintakaan aavistusta aistista tai luonnollisesta sulosta. (s.117)  Tuntui jotenkin kummalliselta, kun näki näiden ihmisten huvittelevan niin totisina, ilman hymyn häivettäkään kasvoillaan.  Pöydällä oli oluttuoppi, josta jokainen sai vapaasti siemaista, mutta sitä käytettiin vain janon sammuttamiseen.  Olut oli kuitenkin niin mietoa ja siinä määrin vedellä laimennettua, ettei se voinut mennä päähän eikä edes kohottaa seurueen tunnelmaa.  Kaikki olivat soittajaa myöten täysin selviä, mikä on sangen harvinaista suomalaisten talonpoikien juhlissa, sillä tavallisesti niissä nautitaan paloviinaa runsaasti.  Niin ilottomalta tuntui koko tämä huvitilaisuus, että täytyi melkein uskoa ihmisten tanssivan pelkästä velvollisuuden tunnosta.  Naisten kuusi- tai seitsenhenkisessä parvessa ei ollut yhtään ainoaa, joka olisi ollut siedettävän näköinen tai pystynyt vetämään hiukankaan puoleensa.  Heillä oli karkeat, rahvaanomaiset kasvonpiirteet ja epäsuhtaiset muodot, eikä heissä voinut nähdä mitään viehkeyttä eikä suloa.  Heidän pukunsa, pitkät liivit ja hyvin lyhyt hame, oli omiaan tekemään heidän ulkonaisen olemuksensa vieläkin epämiellyttävämmäksi. /Katseltuani jonkin aikaa heidän tanssimistapaansa otin esiin salkkuni kirjoittaakseni tanssimusiikin muistiin.  Tuskin he olivat nähneet minun ryhtyvän kirjoittamaan, kun he lakkasivat tanssimasta ja tulivat katsomaan, mitä minulla oli tekeillä.  Sokea viuluniekka ei voinut käsittää, mikä sai kaikki kääntämään huomionsa pois hänen soitostaan ja keskeyttämään tanssin.  Lopulta he ilmaisivat hänelle asian, ja pyysimme häntä soittamaan pari suomalaista tanssikappaletta, kaikkein aidoimmat, mitä hänen varastossaan oli.  Hän tyydyttikin uteliaisuutemme, ja minä onnistuin merkitsemään niiden sävelmät paperille. [jmf. FSaar:178];Acerbi, Giuseppe;Matka halki Suomen v. 1799. [Resan genom Finland];Helsinki 1983. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och;
FAce:155;FAce:155 - Könkään rautasulattojen johtaja ei säästänyt kustannuksia saadakseen olomme täällä kaikin puolin miellyttäväksi; mikään ei hänestä ollut talossa liian kallista, kun meidän viihtyisyytemme oli kysymyksessä.  Hän kutsui koolle talonpoikia voidaksemme nähdä heidän tanssinsa ja perehtyä heidän tanssimusiikkiinsa, ja sunnuntaina hän kestitsi seuruettamme punssilla ja liköörillä sievässä pienessä teltassa, jonka hän oli pystyttänyt kumpareelle italialaisten poppelien alle. / Talonpoikien tällöin esittämien erilaisten tanssien joukossa oli yksi, joka näytti erikoisen oudolta; sitä sanotaan seudulla ´karhuntanssiksi´.  Mies pitää käsiään maassa ja samalla kannattaa itseään jaloilla, niin että hänen ruumiinsa on vaakasuorassa aivan kuin karhun tai muun eläimen, joka kulkee nelin jaloin.  Pysyen koko ajan tässä asennossa hän alkaa tanssia, ja kaikki hyppynsä ja loikkauksensa hän yrittää tehdä soiton mukaan, joka on sävyltään hyvin alkukantaista.  Tanssin suoritus käy ankarasti voimille, sillä miehen on vaikea jatkaa sitä kauemmin kuin kolme neljä minuuttia, ilman että hiki alkaa virrata hänen kasvoiltaan.  Se on kuitenkin tavallaan hyvää käsivarren lihasten harjoitusta ja niin muodoin erittäin hyödyllistä tämän seudun asukkaille, joilta koskien nouseminen kesäisin vaatiin ankaria ponnistuksia ja suurta lihasvoimaa. (s.156)   Taitavuus ja ruumiillinen voima ovatkin ominaisuuksia, joita talonpoikaisväestö tässä osassa Länsipohjaa pitää suurimmassa arvossa; ja paitsi tätä tanssia heillä on muitakin harjoituksia, jotka kysyvät hämmästyttävää ruumiillista ketteryyttä ja sitkeyttä. [jmf. FSaar:196];Acerbi, Giuseppe;Matka halki Suomen v. 1799. [Resan genom Finland];Helsinki 1983. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och;
FAce:99;FAce:99  - Koska tanssia ei kovinkaan yleisesti harrasteta Suomen maalaisväestön keskuudessa, sen huvituksena markkinoilla tai yksityisissä kokoustilaisuuksissa ovat tällaiset laulut tai lausuntaesitykset, jotka välistä tapahtuvat harpun säestyksellä, jos sellainen soitin sattuu olemaan käsillä; silloin harpunsoittaja on säkeisen toistajan tilalla.;Acerbi, Giuseppe;Matka halki Suomen v. 1799. [Resan genom Finland];Helsinki 1983. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och;
FAi:289f;Yleisenä kansan paheena etupäässä nuoremman polven piirissä olivat nurkkatanssit, joiden seuralaisina sitte oli paljon muuta huonoa, juopottelua, tappeluita, ja muuta epäjärjestystä, puhumattakaan siitä siveellisesti vahingollisesta vaikutuksesta erittäinkin nuorisoon, joka niillä jo sinänsä oli. Asia joutui esille yleisessä pitäjäkokouksessa 1/1 1801. Rovasti ilmoitti, (s. 290) että hänelle oli epäkohtaa valitettu, ja esitteli, että määrättäisiin joku sakko niin hyvin niille, jotka toimeen panevat tanssitilaisuuksia, tai sallivat sitä omissa huoneissaan, kuin myös niille, jotka niissä avustavat soittajina, sekä niille, jotka ottavat tanssiin osaa. Yksimielisesti sovittiin asia siten, että ne, jotka huoneissaan sallivat tanssia harjoitettavan, saavat siitä sakkoa 6 2/3 kuparitaalaria (kpm), ja ne, jotka siinä esiintyvät soittajina, saavat 3 1/3 kuparitaalaria, ja jokainen tanssiin osaa ottava 1 2/3 kuparitaalaria, ja kehoittivat koolla olevat rovastia hankkimaa päätökselle asianmukaisen vahvistuksen. - Sama asia oli myöskin Karungin kirkonkokouksessa esillä 6/12 1801. Puheenjohtaja viittasi siihen jumalattomaan elämään, jota paikkakunnan nuoriso harjoittaa kokoontuen kylätansseihin. Seurakuntalaiset yhtyivät valitukseen, ja lausuivat toivovansa, että tämä huono meno koetettaisiin saada ehkäistyksi. Sen vuoksi tulikin yhteiseksi päätökseksi, että semmoiset tanssikokoukset sakon uhalla kielletään. Näkyy siis, että seurakunnissa tässäkin asiassa johtavat ainekset seisoivat yhteisenä rintamana pahetta ja tapainturmeltumista vastaan, seikka, joka myös viittaa siihen, että se ei voinutkaan olla vielä yleiseksi kehitettyä.;AIRAS KAARLO;Kirkollista elämää ja hengellisiä liikkeitä Tornionjokilaakson alaosilla 1675-1809. SKHST XXIX.;Helsinki 1931.;
FALö188;/om sällskapslivet i Kajana 1835 efter Lönnrots dagbok:/6 Tammista, Tiistai. - "Iltapuolella Örnhjelmin kanssa Sotkamoon, jonne läksi muitakin Tansia vasten, nimittäin Ebehardt kahen mamsellin kanssa, Julius ja Adolph /Flander/ Mamselli Castrenin ja Heickellin kanssa, Ristijärven Elfvingin pojat Herman ja Alarik, tytöt Carolina ja Vilhelmina, Forbus ja Mikki Michelsonin tyttöjen kanssa ja vielä Tamlanderi pelimanniksi" - -8. Tammista. Tuorstai. "E.p. Lukkari Castreinin reessä Juholaan, Hyttölään, Sopalaan.  J.p. tanssi Pappilassa varsin vastoin Prostinnan mieltä ja tahtoa.  Tämä vastahakoisuus meiät vaan pahemmin yllytti, jotta tanssasimma puoleen yöhön asti ja ylitekki.  Kaikkiansa 11 kadrilliä ilman muuta." - - 9. Tammista. Perjantai.  "E.p. Sopalassa Bostonilla, illalla tanssi Hyttölässä k.1. asti.  Kaikkinansa 12 kadrilliä.  Yötä Hyttölässä." - 10. Tammista. Lauantai. - - "E.p. Juholassa Bostonilla kylläki alakuloisna Mikin yhärätisemästä.  Illalla tanssi Pirttirannassa k.2 asti. 13 kadrillia. Yötä Pirttirannassa." - - 21. Tammista. Keskiviikko. - "k.5 Tanssiin raastupaan, jossa hypättiin aina k.6 asti seuraavalla aamulla.  Taisi tulla yli summan noin 20 kadrillia tansatuksi, joista en yhestäkän ollut poissa.";ANTTILA, AARNE;Elias Lönnrot. Elämä ja toiminta. I.;Helsinki 1931.;
FALö72;Syksyllä 1823 Lönnrot kävi tanssikoulua rouva Gellerstedtin luona, joka säännöllisesti järjesti tällaisia kursseja.  Oppilas saavutti tyydyttävän halun ja välttävän taidon Terpsikhoren palveluksessa, mikä varsinkin ensimmäisinä Kajaanin vuosina tuli tarpeeseen.  Muutamat kurssin lopputanssiaisista palaavat ylioppilaat panivat kadulla toimeen epäjärjestyksiä ohikulkijoita ahdistellen. Heidät karkoitettiin vuodeksi yliopistosta.;ANTTILA, AARNE;Elias Lönnrot. Elämä ja toiminta. I.;Helsinki 1931.;
FALö90f;Kesän suuri juhlapäivä oli elokuun 18:s, Agapetuksen päivä, isännän nimi- ja syntymäpäivä. /Laukossa 1830-luvulla/ - - - Vastustamattoman menestyksen saavutti Ilmonin ja Lönnrotin humoristinen yhteisnumero, tanssi laulun säestämänä "Munteri tanssaa keikutusta".;ANTTILA, AARNE;Elias Lönnrot. Elämä ja toiminta. I.;Helsinki 1931.;
FAnd18;Teatern blev icke helt utan inflytande på den musikaliska utvecklingen. I de Iyriska komedierna voro talrika musiknummer av olika komponister inströdda; dessutom gåvos flere sångspel och operetter såsom "Målaren och modellerna" med musik av Mehul, operetten "Hemligheten", musik av Solié o.s.v. Bland de uppträdande må nämnas fru Gellerstedt, en artist, som var synnerligen firad både för sin sång och sin dans. 	Även ett nationellt inslag är att anteckna från dessa tillställningar. Mot slutet av decenniet uppträdde nämligen inhemska musikanter vid utförandet av mellanaktsmusiken.  Härom skriver Torsten Molander till Otto Wallenstjerna bl. a.: »Såsom musikens höga gynnare måste du få höra, att man numera ej behöver bomull i öronen mellan akterna på spektaklet. Våra finska gossar förtjäna även i detta avseende utmärkta lovord. 2:ne aftnar har jag besökt spektaklet, sedan våra landsmän låtit höra sig, och varje gång har även jag varit utom mig av förtjusning. Orkestern utgöres av 12 à 15 musikanter. Än vill kotiljongen tjusa en att dansa kring skranket, än varieras tyrolervalsen förträffligt, än åter hör man de superbaste och svåraste solo av blasinstrumenterna» o.s.v. 21) 	Mellanaktsmusiken hade tagit upp sig. Tyvärr saknas andra notiser om denna orkester, varför dess sammansättning ej kan angivas. Tydligt synes blott, att det varit en orkester bestående både av stränginstrument och blåsinstrument.;ANDERSSON, OTTO;Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Abo 1808-1827.;Skrifter utgivna av Åbo Akademi. Helsingfors 1921.;
FAnd247;Under de första tre decennierna av 19:de seklet erbjuder musiken i Helsingfors ringa intresse. Staden var en småstad. Den saknade både orkester och musikpublik. Några - i bästa fall hjälpliga - fiolspelmän med repertoar upptagande företrädesvis polskor, menuetter, kadriljer o.d. tillfredställde oftast stadsbornas musikbehov vid assembléerna.;ANDERSSON, OTTO;Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Abo 1808-1827.;Skrifter utgivna av Åbo Akademi. Helsingfors 1921.;
FAnd4;I stället för de regelbundna konserterna bjuder början av den ryska tiden, karakteristiskt nog, på regelbundna danstillställningar, de s. k. assembléerna. Danskonsten var visserligen ingenting nytt för åboborna. Den hade förut hört till sällskapslivet. Akademin hade sin dansmästare, direktör Forsmark intill 1810 och därefter "kongl. gymnasie dansmästaren Cedervaller" kommen från Linköping.5)  Men ryssarna gjorde någonting ännu mer av dansen. En "danssocietet" bildades, på vars vägnar greve Heiden hösten 1810 ingick till konsistorium med en anhållan om att få använda den i akademihuset inrättade konsertsalen med därtill hörande tvenne rum jämte tambur och kök för att under sexton sön- eller högtidsdagar föranstalta assembléer.;ANDERSSON, OTTO;Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Abo 1808-1827.;Skrifter utgivna av Åbo Akademi. Helsingfors 1921.;
FBul:126;FBul:126.  -  Kreivi Kamenski järjesti muutaman kerran tanssiaiset, joihin kutsuttiin kaupungin arvohenkilöt, tilanomistajat ja jopa papit perheineen /Kokkolassa/.  Kukaan ei kieltäytynyt tästä kunniasta.  Isäntä oli kaikille ystävällinen ja kohteli erityisen rakastettavasti naisia, joiden joukossa oli paljon kaunottaria. - - - Kirkkaasti valaistuissa huoneissa, keskellä kaunotarten parvea ja musiikin soidessa, oli todella hauska nähdä, kuinka jo parhaan ikänsä ohittaneet miehet, jotka nuoresta pitäen olivat viettäneet elämänsä verisissä taisteluissa, jotka olivat täynnä kunniakkaita haavoja ja joka hetki valmiita käymään päin kuolemaa, yllyttivät meitä nuoria miehiä pitämään hauskaa.  Ruotsalaiset, varsinkin naiset, katselivat kauhunsekaisen uteliaisuuden vallassa Kulnevia, joka tunnettiin Ruotsin armeijassa yhtä hyvin kuin omassamme.  Ruotsin sotajoukossa häntä nimitettiin "herättäjäksi", koska hän aina herätti unesta ruotsalaisten etu- tai jälkijoukon.  Pelottava Kulnev osasi myös kuherrella naisten kanssa, tottunut kun oli vapaaseen puolalaiseen käytökseen.  Hän tanssi rouvashenkilöiden kanssa poloneesia ja yllytti nuoria upseereja tanssilattialle.  - - - (129) Itse ylipäällikkö ei viipynyt kauan näissä tanssiaisissa, hän oli vanha ja rakasti lepoa, mutta hänen esikuntansa ei lähtenyt pois ennen kuin juhlat päättyivät; tiedettiin kreivi Kamenskin toivovan, etteivät vieraat hajaantuisi ennen illallista.  - - - -;Bulgarin, Faddei;Sotilaan sydän.  Suomen sodasta Engelin Helsinkiin.  Toim. ja suom. Marja Itkonen-Kaila.  [Soldatens;Helsinki 1996.;
FBul:197;FBul:197.  - {Bal på Brunnshuset 1838] - Joukko varuskunnan upseereita ja naisia oli tällä välin kerääntynyt koolle, ja teen jälkeen lähdimme kahdella kaatterilla mineraalivesilaitokseen tanssiaisiin, jotka alkoivat kello 7 illalla. - - - (199) Jutellen ja rupatellen laskimme rantaan aivan merikylpylän kohdalla ja lähdimme kävelemään kohti vastaperustetun englantilaisen puiston keskellä sijaitsevaa kaunista rakennusta, josta kantautui musiikkia. - - - / Tanssiaiset oli järjestetty Tallinnasta saapuneiden vieraiden kunniaksi.  Sali oli kaunis ja melko tilava, ja tällä kertaa se oli täynnä.  Kaunottaria oli paljon, mutta suomalaissyntyiset ja Pietarin saksattaret erottuivat muista kuin ruusut ja liljat kukkatarhassa.  Paikalliset naiset olivat pukeutuneet hyvin yksinkertaisesti mutta kauniisti ja erittäin aistikkaasti, toisin sanoen jokainen oli pukeutunut itselleen sopivalla tyylillä, ja siinä onkin pukeutumisen koko salaisuus.  Suomalaisten ja Itämerenmaakunnista tulleiden luonteenlaatu ja tavat tulivat selvästi näkyviin.  Edelliset, niin miehet kuin naisetkin, pitivät hauskaa sydämensä pohjasta, jälkimmäiset säilyttivät viileytensä ja Zurückhaltunginsa, kuten he itse sanovat. /  Itämerenmaakuntalaiset, naiset varsinkaan, eivät pitäneet siitä, että seura oli "sekalaista" eli niin kuin Liivinmaalla sanotaan, gemischte Gesellschaft. / "Kuka tuo nainen on?" - "Senaattorin tytär." - "Charmant!" / "Entä tuo?" - "Kauppiaan tytär." (200) - Vastauksena irvistys. / "Kenen kanssa minun tyttäreni tanssii?" - "Senaattorin." - "Entä minun?" - "Eläkkeellä olevan everstin." - "Charmant Cavalier!"  -  "Entä minun?" - "Kauppiaan." - Vastauksena irvistys. / Itämerenmaakunnissa voivat aatelismiehet käydä keskisäätyisen seurapiirin tilaisuuksissa, mutta naiset eivät milloinkaan!  Liivinmaalainen aatelisnainen suostuisi ennemmin vierailemaan ruttosairaalassa kuin kauppiaanrouvan luona, vaikka jälkimmäisellä olisi kaikki hyveet ja häntä olisi siunattu kaikilla maallisilla hyvyyksillä.  Keskiluokasta on ainoastaan ylioppilailla oikeus tanssia liivinmaalaisten aatelisneitosten kanssa, mutta jos ylioppilaalla olisi veli, joka on kauppias, tämä kauppias ei enää rohkenisi tanssittaa Fäuleinia, vaikka olisi Voltairea viisaampi.  Sen vuoksi ei Liivinmaalla voida koskaan järjestää yleisiä tanssi-illanviettoja.  Koko väestö on jakaantunut kasteihin.  Kesäaikaan on Tallinnan ja Libaun kylpylöissä poikkeuksia säännöstä, toisin sanoen aatelisneitoset tanssivat yleisissä illanvietoissa kauppiaantyttärien rinnalla - mutta vain rinnalla, eivät koskaan heidän seassaan, ja ainoastaan aatelismiesten kanssa. / Vanha pietarilainen tuttavani, Suomen postitirehtööri Aleksandr Evstafjevits Wulffert tutustutti minut tanssiaisissa kaikkiin tärkeimpiin henkilöihin.  Oli hämmästyttävää nähdä provinssin tanssi-illanvietossa näin paljon ansioidensa, sivistyksensä ja oppineisuutensakin vuoksi merkittäviä ihmisiä!  Enempää ei voisi vaatia Pietarissa, Lontoossa tai Pariisissakaan.  Tunnustan, että täällä näin ensi kerran elämässäni senaattoreita tanssimassa.  Meillähän tämä arvonimi suodaan tavallisesti iäkkäille henkilöille, jotka ovat jo ohittaneet tanssimisiän.  Täällä sen sijaan näin senaattorien joukossa parhaassa iässään ja parhaissa voimissaan olevia miehiä.  Suomessa asukkaiden kesken vallitsee jonkinlainen kaikkien säätyjen välinen veljellinen yhteenkuuluvaisuus, ja korkein sääty pitää velvollisuutenaan näyttää (201) esimerkkiä niin hyödyllisessä työssä kuin viattomissa huvituksissakin.  Jaloa ja kiitettävää! - - - Tanssiaiset kestivät vain puoleenyöhön asti, mikä on hyvin viisasta. - - -;Bulgarin, Faddei;Sotilaan sydän.  Suomen sodasta Engelin Helsinkiin.  Toim. ja suom. Marja Itkonen-Kaila.  [Soldatens;Helsinki 1996. [Bulgarins (1789-1859) beskrivelser som en ung soldat från Finska kriget 1808; senare;
FBul:198;FBul:198.  - Minulle kerrottiin, että talvisin Viaporissa vietetään iloista elämää.  Upseerien yhteisö, johon kuuluu pioneerijoukkojen sekä laivaston ja tykistön väkeä, on hyvin miellyttävää.  Monet upseerit ovat naimisissa, iäkkäämmillä on jo täysikasvuisia tyttäriä, ja sain kuulla, että Viaporin tanssiaisiin saattaa kokoontua jopa viisikymmentä viehkeää ja rakastettavaa nuorta naista.  Niissä tanssitaan läkähdyksiin asti, kuten provinsseissa on tapana.  Vanhat pelaavat vistia ja muistelevat menneitä katsellessaan nuorisoa, aika kuluu hauskasti, eikä pukeutumiseen, ylelliseen tarjoiluun ja muuhun sellaiseen käytetä paljon varoja.;Bulgarin, Faddei;Sotilaan sydän.  Suomen sodasta Engelin Helsinkiin.  Toim. ja suom. Marja Itkonen-Kaila.  [Soldatens;Helsinki 1996. [Bulgarins (1789-1859) beskrivelser som en ung soldat från Finska kriget 1808; senare;
FBul:258;FBul:258.  - [Universitetets 200-årsjubileumsfest 1840] - Helsingin kaupungin kauppiaskunta järjesti samana päivänä tanssiaiset 1400 hengelle.  Kaikki pietarilaiset kylpylävieraat oli kutsuttu (259) tähän juhlaan, jossa kestityksen ylellisyys ylitti vaateliaimmatkin odotukset ja joka hämmästytti pääkaupunkilaiset hilpeydellään ja välittömyydellään.  Seurahuoneen valtava, arkkitehtuuriltaan kaunis sali ei ole herra Engelhardtin talon salia pienempi.  Sivuhuoneetkin ovat avaria, joten tanssille oli riittävästi tilaa.  Naisten asuissa ei tosin ollut pääkaupunkilaista turmiollista ylellisyyttä, timanttien ja helmien rykelmiä, mutta niissä kiinnitti huomiota raikkaus ja tavattoman hyvä maku.  Tässä yhteydessä otankin itselleni oikeuden muokata Gribojedovin näytelmän Haittaa järjestä tunnetut säkeet uuteen uskoon ja lausun: / Ah suloisuutta Suomen neitokaisten, / niin puhtoisten ja sorjain, ihanaisten! / Tanssiaisissa oli naisten lukumäärään nähden tosiaan niin paljon kaunottaria, että niin vanhat kuin nuoretkin tunnustivat Suomen tässä suhteessa lyövän laudalta hyvin monta muuta maata.   Täkäläiset naiset ovat sitä paitsi hyvin sukkelia ja välittömiä käytöksessään, sivistyneitä ja viehättäviä keskustelijoita.  Miehet ovat äärimmäisen kohteliaita ja pyrkivät kaikin voimin olemaan mieliksi muualta tulleille vieraille.  Kello kolmelta keskiyön jälkeen tarjottiin upea illallinen, ja kun viiden aikaan esitettiin maljat Hänen Majesteettinsa Keisarin ja keisarillisen huoneen terveydeksi, läsnäolijat ilmaisivat riemunsa äänekkäin huudahduksin ja aukiolla jyrähtivät tykinlaukaukset.  Kuudelta aamulla vieraat hajaantuivat koteihinsa. - - -(261) [Efter promotionen]  Illalla oli herrojen maisterien järjestämät tanssiaiset, yhtä loisteliaat kuin kauppiaskunnankin toimeenpanemat.  Niihin osallistui lähes 1300 henkeä. (Alaviite: Tanssiaisten isännät, herrat maisterit, eivät koko päivän aikana eivätkä tanssiaisissa ottaneet laakeriseppelettä päästään, ja näin he tanssivat seppele päässään.  Tämä on vanha tapa.) Kolmelta aamulla tarjottiin komeat illalliset, ja kello viideltä tykit jyrähtelivät esplanadilla, kun riemuhuutojen säestyksellä kohotettiin maljat Hänen Majesteettinsa Keisarin ja kaikkien keisarillisen huoneen korkeiden jäsenten terveydeksi.  Pidot jatkuivat seitsemään asti aamulla!  Näihin tanssiaisiin päättyi Aleksanterin Yliopiston riemujuhla, joka jätti syvät jäljet Suomen asukkaiden sydämiin ja teki kaikkiin läsnäolijoihin mitä miellyttävimmän vaikutuksen. - - -;Bulgarin, Faddei;Sotilaan sydän.  Suomen sodasta Engelin Helsinkiin.  Toim. ja suom. Marja Itkonen-Kaila.  [Soldatens;Helsinki 1996. [Bulgarins (1789-1859) beskrivelser som en ung soldat från Finska kriget 1808; senare;
FBul:261;FBul:261.  - [Efter promotionen] - Illalla oli herrojen maisterien järjestämät tanssiaiset, yhtä loisteliaat kuin kauppiaskunnankin toimeenpanemat.  Niihin osallistui lähes 1300 henkeä. (Alaviite: Tanssiaisten isännät, herrat maisterit, eivät koko päivän aikana eivätkä tanssiaisissa ottaneet laakeriseppelettä päästään, ja näin he tanssivat seppele päässään.  Tämä on vanha tapa.) Kolmelta aamulla tarjottiin komeat illalliset, ja kello viideltä tykit jyrähtelivät esplanadilla, kun riemuhuutojen säestyksellä kohotettiin maljat Hänen Majesteettinsa Keisarin ja kaikkien keisarillisen huoneen korkeiden jäsenten terveydeksi.  Pidot jatkuivat seitsemään asti aamulla! / Näihin tanssiaisiin päättyi Aleksanterin Yliopiston riemujuhla, joka jätti syvät jäljet Suomen asukkaiden sydämiin ja teki kaikkiin läsnäolijoihin mitä miellyttävimmän vaikutuksen. - - -;Bulgarin, Faddei;Sotilaan sydän.  Suomen sodasta Engelin Helsinkiin.  Toim. ja suom. Marja Itkonen-Kaila.  [Soldatens;Helsinki 1996. [Bulgarins (1789-1859) beskrivelser som en ung soldat från Finska kriget 1808; senare;
FBul:267;FBul:267 - [Om Brunnshusets bal] - Mineraalivesilaitoksessa järjestetään joka keskiviikko ilmaiset tanssiaiset.  Sunnuntaisin pääsymaksu tanssiaisiin on yksi kuparirupla, johon hintaan saa myös nauttia aivan erinomaista teetä.  Tanssiaisiin kerääntyvät kaikki kylpylävieraat, kauppiassääty ja koko suomalainen aristokratia, joka ei vierasta muita säätyjä, kuten kerroin jo teoksessani Kesäinen retki.  Sen ylimielisyys ei ulotu kodin seiniä kauemmas, ja yleisissä tanssi-illanvietoissa ylhäisimmät perheet sekoittuvat keskisäätyyn.  Naiset eivät pukeudu näitä illanviettoja varten lainkaan tanssiaisasuun vaan saapuvat kotiasussaan, hattu tai myssy päässään tai miten vain, yllään karttuuni- tai sertinkipuku.  Miehillä on kenellä frakki, kenellä lievetakki, ad libitum.  Venäläisten upseerien ja suomalaisten nuorten miesten joukossa on tanssijoita vaikka kuinka paljon.  Tanssiaiset alkavat seitsemältä ja päättyvät kymmeneltä tai usein yhdeltätoista illalla.  Lisäksi täällä järjestetään aamiais- ja teetanssiaisia (déjeuner dansant, thé dansant) ym.;Bulgarin, Faddei;Sotilaan sydän.  Suomen sodasta Engelin Helsinkiin.  Toim. ja suom. Marja Itkonen-Kaila.  [Soldatens;Helsinki 1996. [Bulgarins (1789-1859) beskrivelser som en ung soldat från Finska kriget 1808; senare;
FBurg33ff;"Apropos, herr Baron — sade Hilda afbrytande några gladare variationer, hvilka efterträdt Söder- (s.33) ländskan. — Hvad tycker ni om dans? Jag kommer till min fråga deraf, att vi i morgon ha brunnsbal, och jag förmodar att ni ämnar besöka den." 	— Om dansen, liksom om mycket annat har jag egna, kanske litet besynnerliga ideer. — Jag tycker om dans, men jag vill beundra den, som hvarje annan skön konst. Fordom var det dock annorlunda, då dansade jag gerna sjelf och njöt af det glada nöjet. 	"Ja ett gladt nöje är dansen, och som ni nog vet, älska vi flickor den i synnerhet. Men säg mig, har ni lagt af att dansa, och hvarföre?" 	— Dansen roar mig icke mer. 	"Åh kom bara på brunnsbalen i morgon. Jag bjuder upp er till första valsen, det är en präktig sal att valsa i, och musiken är god. Dessutom skall jag säga er, att våra brunnsbaler äro ganska trefliga, tvertemot piqueniquerna i staden. Der tillgår allt så gladt och okonstladt, att jag nästan tror att landtluften medför trefnad. Tror ni intet också det?" 	— Jag tror att jag oändligt gerna ville valsa med fröken Hilda, och då skulle finna det trefligt, om det vore i sta'n eller på landet. 	"Nu var ni litet elak; men lika mycket. Ni dansar ju med mig i morgon?~	— Ja i tankarnas ringdans, — men i verkligheten måste jag afsäga mig denna lycka. 	"Hvad nu? — Ni refuserar uppbjudningen af en dam!... Vi fruntimmer, som dock ha en hel hop små friheter, våga dock aldrig tillåta oss det - och ni, ni gör det alldeles tvärt." F Burg:36- - Skulle musiken icke vara konst oftare än den uppföres på konserter?  Jo en skön konst blir dansen alltid, fröken Hilda, ehuru de dansande vanligen endast äro dillettanter.  Uti dansen är hvarje rörelse en ton, en djup ton ur själen, harmonierande med musikens.  Det sorgbundna sinnet kan icke finna den rätta tonen; gör det ett försök, så uppstår en skärande disharmoni genom sorgens strid med glädjen.  Denna disharmoni inverkar mäktigt på själen och vaggar den lätt i en mörk och hemsk dvala.  Ja, om den sorgsne ofta störtar sig i dansens och glädjens hvirflar, så insuper han der ett gift, som tärande gnager på lifvets trådar.  Dansen kan då liknas vid den underbara blomman, hvars vällukt eger den mest tjusande retelse, men - dödar.  Nej, må den sorgbundne undfly glädjens boningar, ty liksom oljan verkar på elden, så verkar glädjen på sorgen.	"Nej, herr Baron, nu äro vi alldeles intet af samma tanke och jag kan på intet vis gå in på era ideer.  Tvertom har jag ofta funnit, att då jag hemma varit ängslig och sorgsen och sedan (F Burg:36)kommit på en bal, så har sorgen flytt för de första tonerna af den muntra valsen, och innan jag ännu hunnit ett hvarf kring salen, så har jag åter varit glad som ett barn, då det får en julklapp."	- Åja, nog fly de bekymmer, hvilka vi under våra glada dagar ge namn af sorger. - Men fröken Hilda, om hjertats sår blöda... Om han, i hvars hjerta sorgen och saknaden rest sitt tempel, får se den qvinna han  ä l s k a r  eller kunnat älska, yr och glad föras af en annans arm, eller rättare, säll hvilande i (s.37) en annans armar, (ty så är hon ju under valsen)... om han ser henne med ledighet och behag återge tonernas harmoni i rörelsens... då måste ju hans bröst häfvas af en våldsam smärta; blott den älskade i älskarens armar är harmoni.	"Jag har aldrig tänkt så noga på valsen, jag har blott valsat;... men nu kan jag ej neka... att jag tycker mindre om den, sedan ni visat mig den ur en sådan synpunkt."	- Och aldrig är fantasien så villig att låna oss sitt falska synglas, som under en vals - och jag tror, att om den blygsamma flickan skulle se sig sjelf i det ögonblick hon kringsväfvar i en annans armar, så skulle hon afsäga sig detta nöje.  Någon stor författare har sagt, att han ej ville ha den till maka, som han sett valsa med en annan. - Det är öfverdrift, jag medger det... men intet vill jag se den jag älskar så.	"Ni måste ha varit, ja ni måste vara mycket olycklig, då ni betraktar allt med sådant allvar", sade Hilda med en innerlig, deltagande blick på Bruno.;BURGHAUSEN, C.v;Bruno. Novell af C.v. Burghausen och författaren till Granriskojan.;Helsingfors 1853.;
FBurg42;;BURGHAUSEN, C.v;Bruno. Novell af C.v. Burghausen och författaren till Granriskojan.;Helsingfors 1853.;
FBurg83;F Burg: 82IX.		"Njut den sköna vårdag, flicka!		Njut; den kommer ej igen,		Gladt i dansen kring dig blicka,		Dans och sång är glädjens vän."	J.H. Roos.	Uti Helsingfors liksom i hvarje annan stad tillställes offentliga baler.   Annorstädes kallar man dem(s.83) klubber eller assembléer, men hufvudstaden måste ju genom något äfven till det yttre skilja sina nöjen ifrån småstädernas och man hittade då på det sköna namnet "Piquenique" - hvilket med mindre godt uttal låter nästan som pignick.  Nå lika godt; en sådan bal anställdes den 18 December på Hans Kejserliga Majestäts höga namnsdag.  Localen är inbjudande och musiken skön.  Hvem skulle icke då önska fördrifva några timmar i nöjets hemvist, om än nöjet sjelf stundom icke trifves så väl i sin egen boning.	Societetshusets salong är rymlig och elegant.  Kring väggarne löpa säten för damerna i dubbla rader, så att man från midten af rummet med lätthet kan öfverblicka de skönas leder, och utkora sin moitié för dansen.  Fruntimmernas förmak är beläget under orchestern och midt emot ingången till salongen.  Hedersplatserne eller de förnämas territorium är i granskapet af detta rum, och då man (hvilket alltid inträffar då piqueniquen är talrikt besökt) dansar i trenne quadriller, så ser man de nobla alltid i den som är närmast förmaket.  Trenne vackra och stora candelabrer af broncerad carton med hundradetals ljus (F Burg:82)upplysa salongen.  Då man kommer något sent och inträder i denna salong, sedan de sköna redan äro samlade, och helst under någon stund då dansen hvilar, så är anblicken verkligen frappant; man skulle ej vänta sig en sådan lyx och prakt af en stad i det fattiga Finland och synnerligen i en stad utan all solidare handel, i en embetsmanna stad.  Men lyxen är en epidemisk sjukdom, vida smittosammare än choleran och obotlig så länge penningarne eller crediten räcka.  De Ryssar, som under de sed-(s.84): naste  somrarne besökt Helsingfors, ha gifvit det namn af "lilla Paris".  Ligger häruti någon djup ironi eller icke? - Hvem vet. - Till  y t t r e  lyx och prål tro vi nog att Helsingfors gör skäl för namnet, men månne äfven till det  i n r e, månne liffullt och snillrikt umgänge? - - Dertill tro vi oss med all trygghet kunna svara nej, ty om vi betrakta stelheten och den oformliga etiketten på en piquenique och jemföra den med de beskrifningar vi ha om det själfulla och glada Pariserlifvet, så finna vi dessa endast vara en parodi på nöjet i nöjenas hem.  Så snart en dans är slutad, rusa kavaljererne ut till rökrummet, toiletten eller bufetten, och damerna placera sig styfva och raka på sina säten kring väggarne.  Någon conversation mellan danserna idkas vanligen här ej, om man nemligen undantar några imaginära dandys med stela och afmätta rörelser, som buga för de förnäma fruarne och deras fröknar döttrar, men det tillgår så tvunget och tungt, att det nästan ser ut, som de skulle supplicera om förord till någon förmonlig post.	Första francaisen är slutad.  Man kan således med förmon våga en liten revy öfver societeten, hvarvid vi naturligen mest skola fästa oss vid gamla connaissancer.;BURGHAUSEN, C.v;Bruno. Novell af C.v. Burghausen och författaren till Granriskojan.;Helsingfors 1853.;
FBurg84;;BURGHAUSEN, C.v;Bruno. Novell af C.v. Burghausen och författaren till Granriskojan.;Helsingfors 1853.;
FCom429;DANSMÄSTAREN LE MAITRE DE DANSE	DER TANZMEISTER (Densamma teksten på franska, svenska och tyska) Dansmästaren underwisar sina elever i allt, som hör till danskonsten; nemligen en skön ställning, prydlig gång och wiga hopp.De förnämsta danserna äro ecossaisen, anglaisen, quadrillen, menueten, galoppaden, mazurkan, valsen, polonaisen och cottillonen.Förut war menueten mycket i bruk; men den är för swår och fordrar ganska mycket behag, och är äfwen för mycket allwarsam: se der orsaken, hwarföre man ej dansar den mer.Man kan ej neka, att baler om wintern äro ganska farliga.Dansen fordrar en lätt klädnad: då man utkommer från danssalen, kan man ej förhindra, man må inswepa sig huru som helst och i en wagn fara hem, att man, medan man är onaturligt upphettad, inandas den kalla luften, som, då den trånger i lungorna, ofta förorsakar en inflamation och lägger grund till lungsot./Förteckning av danserna på franska:Les danses principales sont l'allemande, l'écossaise, l'anglaise, la contre-danse, le menuet, la galopade, la mazurka, la valse, la polonaise et le cottillon.på tyska:Die vorzüglisten Tänze sind: der deutsche Tanz, der schottische Tanz, der englische Tanz, der Contretanz, der Menuet, die Galopade, die Mazurka, der Walzer, die Polonaise, und der Cotillon./;Comenius, Johan Amos;Ny Orbis pictus eller den synliga verlden: bilder för ungdomen.;Helsingfors 1840, 429.(1.uppl. 1654);
FE:91;Tansseissa on jo enimmissä paikoin soitto hävittänyt pois laulun, joka kuitenkin olisi siinä niin luonnollinen ja lempeä. Taitaisi kyllä soittaminen ja laulaminen yhtaikaakin tapahtua, joka olisi ko'eteltava niissä paikoin, joissa soitto vasta alkaa vallata tanssilaulun. Se on niin erinomaisen ilahduttavaa ja ylentävää, kuulla tanssipelissäkin kehoittavia ja miellyttäviä laulusanoja.;EUROPAEUS, D.E.D;Pieni Runon-seppä.;Helsinki 1847;
FFag:219;FFag:219. - Melodierna Till de följande danserna äro alla utom den till krusdansen, från Korpo; om sjelfva danserna nu några ord.  Gustafs skål, Maskurát och Pater Michel dansas ej numera ehuru de ännu för omkring trettio år sedan voro allmänt på modet.  Den förstnämnde, hvilken äfven synes hafva haft sångtext*/*fotnot: Den började: Gustafs skål! Den bäste kung, som jorden eger.../, dansades på sådant sått att alla, ordnade partals, bildade en ring.  Vända emot sina moitiéer stampa alla tre gånger, allt i takt efter musiken.  Härpå göra alla helt om och stampa och klappa på samma sätt emot sin grannes moitié.  Derpå upprepas detta ännu engång emot egen moitié, hvarefter hvarje par svänger om några gånger och nu avancera flickorna åt venster, så att hvarje gosse i följande tur har till moitié flickan från paret till höger.  Sålunda fortgick man.  Midt under dansen uppstämdes ofta melodien till Maskurát och under dess toner fullföljdes dansen.  Maskurát skiljde sig från Gustafs skål endast deruti att man i stället för att klappa och stampa figurerade.;Fagerlund, L.W.;Anteckningar om Korpo och Houtskärs Socknar.  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk.  28.;Helsingfors 1878.;
FFag:219f;(s. 219) "Melodierna till de följande danserna äro alla utom den till krusdansen, från Korpo; om sjelva danserna nu några ord. Gustafs skål, Maskuràt och Pater Michel dansas ej numera ehuru de ännu för omkring trettio år sedan voro allmänt på modet. Den förstnämnde, hvilken äfven synes hafva haft sångtext (Den började: Gustafs skål! den bäste kung, som jorden eger...), dansades på sådant sätt att alla, ordnade partals, bildade en ring. Vända emot sina moitéer stampa alla tre gånger och klappa i händerna genast derpå tre gånger, allt i takt efter musiken. Härpå göra alla helt om och stampa och klappa på samma sätt emot sin grannes moitié. Derpå upprepas detta ännu engång emot egen moitié, hvarefter hvarje par svänger om några gånger och nu avancera flickorna åt venster, så att hvarje gosse i följande tur har till moitié flickan från paret till höger. Sålunda fortgick man. Midt under dansen uppstämdes ofta melodien till Maskuràt och under dess toner fullföljdes dansen. Maskuràt skiljde sig från Gustafs skål endast deruti att man i stället för att klappa och stampa figurerade.(s. 220) Pater Michel åter påminde något om "väfva vadmal". Uppställningen var enahanda. De dansande leden skrida så några gånger emot hvarandra. Derefter gör ena ledet höger om det andra venster om och följande dem, som nu befinna sig främst, hoppar det förra ledet omkring i en cirkel åt höger, det senare åt venster. Då alla återkommit till sina platser, figurera de, som bilda det första paret, emot hvarandra. Derpå figurera hvardera af dem emot en moitié efter godtyckligt val och så åter emot hvarandra, hvarefter de återtaga sina platser. Nu upprepas allt åter från början och andra parets tur följde.De öfriga danserna dansas fortfarande på dessa trakter. De äro alla slängdanser. Härvid håller gossen flickan om lifvet med begge händerna och hon åter låter sina händer hvila på gossens axlar. Hvad dessa danser beträffa, så omnämnes Schulsan af Hofberg i "Nerikes gamla minnen", såsom en i Nerikes bygder numera bortglömd dans. Såsom den dansas i Korpo företer den en blandning av vals och polka.Krusdansen åter, egen för Houtskär, utmärker sig, såsom redan sjelfva namnet antyder, genom ett egendomligt krusande, dervid hvardera af de dansande skiftevis springa baklänges likasom undan för hvarandra, fatta derefter tag och svänga hurtigt omkring några hvarf hvarpå krusandet ånyo följer.Hvad Smålands bock vidkommer, så promenera paren under den förra, tvenne gånger upprepade, reprisen. Hvardera gången sker vid reprisens slut en ceremoniös bugning, hvilken tillika den senare gången utgör uppbjudning till den nu följande om tvåstegs vals något påminnande slängdansen.Railidi (enligt all sannolikhet en förvridning af något engelskt ord, ty detta namn skall hafva införts af från Eng-;Fagerlund, L. V.;Anteckningar om Korpo och Houtskärs socknar. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk.;Helsingfors 1878.;
FFag:220f;Pater Michel åter påminde något om "väfva vadmal". Uppställningen var enahanda. De dansande leden skrida så några gånger emot hvarandra. Derefter gör ena ledet höger om det andra venster om och följande dem, som nu befinna sig främst, hoppar det förra ledet omkring i en cirkel åt höger, det senare åt venster. Då alla återkommit till sina platser, figurera de, som bilda det första paret, emot hvarandra. Derpå figurera hvardera af dem emot en moitié efter godtyckligt val och så åter emot hvarandra, hvarefter de återtaga sina platser. Nu upprepas allt åter från början och andra parets tur följde.De öfriga danserna dansas fortfarande på dessa trakter. De äro alla slängdanser. Härvid håller gossen flickan om lifvet med begge händerna och hon åter låter sina händer hvila på gossens axlar. Hvad dessa danser beträffa, så omnämnes Schulsan af Hofberg i "Nerikes gamla minnen", såsom en i Nerikes bygder numera bortglömd dans. Såsom den dansas i Korpo företer den en blandning av vals och polka.Krusdansen åter, egen för Houtskär, utmärker sig, såsom redan sjelfva namnet antyder, genom ett egendomligt krusande, dervid hvardera af de dansande skiftevis springa baklänges likasom undan för hvarandra, fatta derefter tag och svänga hurtigt omkring några hvarf hvarpå krusandet ånyo följer.Hvad Smålands bock vidkommer, så promenera paren under den förra, tvenne gånger upprepade, reprisen. Hvardera gången sker vid reprisens slut en ceremoniös bugning, hvilken tillika den senare gången utgör uppbjudning till den nu följande om tvåstegs vals något påminnande slängdansen.Railidi (enligt all sannolikhet en förvridning af något engelskt ord, ty detta namn skall hafva införts af från Eng-(s. 221) land hemvändande sjömän), benämnes ock nigarvals och utgör både i Korpo och Houtskär den allmännast dansade valsen. Under den första reprisen hoppar paren i takt efter musiken på samma ställe åt hvardera sidorna och svänga derefter om i en hvirflande vals.";Fagerlund, L. V.;Anteckningar om Korpo och Houtskärs socknar. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk.;Helsingfors 1878.;
FFag:49-51;(s. 49) "Efter slutad måltid begynnte dansen hvarvid isynnerhet polska, vals, menuett, schulsa, pater Mickel, engelska, ryska, maskurát, Gustafs skål, ringdanser m.fl. förekommo. Mot slutet af festen, skulle bruden dansa flickorna till. Detta tillgick sålunda att alla flickorna bildade en ring runt bruden, hvil-ken under tonerna af en glädtig polska svänger om med dem alla hvar i sin tur. Härunder stå gossarna rundt omkring med ljus och lysa dem. Derefter dansade brudgumen gossarna till och flickorna lyste nu i sin tur. Sedan dansade bruden åter gummorna till och gubbarne lyste, brudgumen derefter gubbarne till och gummorna lyste.(s. 50) Slutligen dansades kronan af bruden. Alla flickorna bildade då en ring, inom hvilken bruden befann sig med förbundna ögon och med kronan i hand. De dansa rundtomkring och hela bröllopsskaran sjunger härunder:		"Héd *) ha vári, o héd ha fári,		Alder blir hon bruden jumfru meir, 		Alder dansar hon me krono meir".Den på hvars hufvud hon nu lyckas placera kronan ansågs komma att till först blifva gift af alla de närvarande flickorna.Samlingen glesnar nu. De närboende begåfvo sig hem och för dem, som voro bosatte längre bort finnas lägerställen anordnade. För enhvar är hvilan kärkommen så kort den än är, ty redan kl. 12 samlades alla åter till en lätt frukost. Bruden är nu iklädd den för de gifta kvinnorna egna svarta bindmössan. Efter frukosten samspråkade de äldre och ungdomen roade sig med ringdanser, danslekar, pantlekar o. d. inne, eller om vädret medgaf, helst ute i det fria, till dess småningom åter en ståtlig kvällsvard hunnit anrättas. Under förbidan på denna hände det ofta att någon förklädd muntergök infann sig, som genom löjliga upptåg, kvickheter och hokus pokus framkallade skallande skrattsalfvor och stormande bifall. Efter kvällsvarden, medan alla ännu sutto kvar vid bordet, fattade brudgumen bägaren, hvars innehåll vanligtvis bestod af hembrygdt öl eller med sirap försatt bränvin och sjöng följande sång hvari alla instämde:		"Hörer nu till,		Hveim som vill		Dricka sin täcka fästmös skål		Med fullrågadt mål.		Ta glaset i hand(s. 51)		Säg fästemöns namn,		Hva heiter hon?"Brudgummen nämnde då sin unga bruds namn hvarefter man åter sjöng:		"Tack ska ni ha,		Skålen va bra.		Ni som sáng så bra,		Tack ska ni ha".Derefter gick bägaren till bruden hvarvid samma sång sjöngs endast med utbyte af fästemö mot fästeman. Från henne fortsatte bägaren laget rund, hvarvid det hörde till saken att fundera ut de mest underliga och befängda namn för att uppväcka munterhet och löje. Äfvenså gaf de ungas bryderi ofta anledning till ett godt skämt.Nu var bröllopet vanligen slut för de närmast boende, hvilka vid afskedet begåfvades med "bymat", bestående af ost, flera sorter bröd, pannkaka m.m. äfven om de ej medförde sådan då de kommo, hvilket dock hörde till saken. De mera aflägset boende stadnade ännu öfver natten, undfägnades följande morgon med ett lätt mål och erhöllo sina knyten med bymat. Man följer dem ned till stranden, båtarne strykas ut, seglen hissas och synes inom kort fjerran ute på fjärden."______________*) h é d, pron. det.;Fagerlund, L. V.;Anteckningar om Korpo och Houtskärs socknar. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk.;Helsingfors 1878.;
FFrI:113;[1812. Helsingfors blir huvudstad. Staden planerades av Johan Albrecht Ehrenström från Sverige. Han vistades tolv år i Finland] "När Ehrenström efter sin ankomst till Finland i oktober 1811 på nyårskvällen besökte en assemblé i Helsingfors för att få en inblick i ortens sällskapsliv, blev detta inseglet på en ny era utan att de goda helsingforsarna hade en aning därom. Evenemanget försiggick i rådhusets övre våning, där alla offentliga danstillställningar och de flesta musikaliska föranstaltningar ägde rum före 1833, då Societetshuset invigdes.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:123;"Om det också för Mlle George inte blev något teateruppträdande i Helsingfors eller Åbo, kom Mme de Staël däremot ofrivilligt att i Finland delta i ett för våra förhållanden ovanligt skådespel. Det skepp, som skulle fört den myndiga damen över till Sverige, ville inte lyda, utan tvangs av elementens raseri att kasta ankar vid en öde ö i Ålands hav, där passagerarna fingo kliva i land. Nu hade Mme de Staël den oskattbara turen att bland dessa skeppsbrutna finna fru Hendel-Schütz, en i hela Europa uppskattad artist, som var specialist på bildande dans. Detta märkliga fruntimmer hade senast uppträtt i Riga, där hon gjort furor med 'Mimische Darstellungen oder lebende Bilder', som hennes kombinationer av drama och bildkonst kallades i denna stad. Författarinnan till Corinne hade på sitt håll i denna roman dokumenterat sitt svärmeri för schaldanser, en närbesläktad konstgren.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:126f;(s. 126) "Assembléer och picknicker.När Ehrenström skrev till Aminoff och skildrade festligheterna i Helsingfors till Armfelts ära, sade han även att man hade haft assemblé i rådhuset. Det är möjligt att denna speciella danstillställning enkom arrangerats för Armfelts plaisir, men mera troligt är dock, att t.f. generalguvernören hedrade en av stadens ordinarie baler med sin närvaro. Assembléerna voro en sedan länge fastställd institution, som relativt regelbundet föranstaltades av stadens borgerskap under vår- och höstsäsongernas söndagar. De besöktes även av den förnämare societeten, och voro egentligen de enda tillfällen, då borgerlighet och aristokrati hade intimare kontakt. Då de mycket exklusiva, till exempel officerskretsarna, ville vara uteslutande med sina gelikar, föranstaltade de s.k. picknicker. Vi ha sett att detta var fallet inom Sveaborgs lilla övärld. Då de två orden assemblé och picknick ge för resten en mycket tydlig fingervisning om hur de olika samhällsskikten uppfattade nöjet. Den storståtliga benämningen assemblé ådagalade att en bal för borgarna var ett viktigt företag och en form av samvaro, som avgjort skilde sig från den enkla vardagen. Det vårdslösa ordet picknick åter skulle signifiera, att för aristo-(s. 127) kraten med världsvana betydde ett litet dansnöje i själva verket ej så mycket. Teoretiskt åtminstone skulle han ingen alldag ha, utan tillvaron borde vara så smakfullt ordnad, som om var dag vore en fest.Under hela uppbyggnadsperioden förekom inte ordet picknick i Helsingfors. Alla kommo varandra relativt nära i det dagliga arbetet för stadens pånyttfödelse, varför också skrankorna mellan olika samhällslager i viss mån utjämnades. Först på 1830-talet blev uppdelningen åter tydligare, och tidningarnas annonser talade sitt klara språk om Picknicker till åtskillnad från den s.k. Borgerliga Klubbens Assembléer eller Soiréer. En borgerlig hantverkarklubb med samlingslokal hos traktören, tapetmålaren Fredric Palmaeus uppstod visserligen redan 1814, men denna hade länge en ytterst låg social rangplats och därigenom inga aspirationer på eleganta klassificeringar.Uppfostran till sällskapsliv. Genom mödernearv var Ehrenström predestinerad att verka för social sammansmältning. Hans mor var nämligen en syster till Johan Sederholm och hans förankring i borgerskapet ganska fast trots adelskapet och den gustavianska hovpolityren. Så att när han nyårskvällen 1811 begav sig på upptäcktsfärd för att studera helsingforslivet så som det manifesterade sig på en assemblé, behövde han ingalunda ha vantrivts där. En annan sak är sedan, om han fann sällskapet agreabelt och nöjet utsökt. I ingen händelse kunde det anspråkslösa evenemanget ha tålt jämförelse med de magnifika offentliga tillställningar han säkert kände till från 'Boursen' i Stockholm. Ej heller kunde de tävla med Karlbergs söndagsassembléer, som enligt hörsägen voro synnerligen fashionabla och besöktes av 'stadens grannaste damer, till och med de förnämsta hofdamerna och cavaljererna'. Okunniga i den ädla danskonsten voro Finlands huvudstadsbor dock ej. 1811 hade de haft en ordentlig danskurs på rådhuset, och samma år anställdes tre ordinarie stadsmusikanter. Antagligen var det dansmästare Eklind eller Anna Johanna Gellerstedt, som stod till tjänst med undervisning, ifall Komediladan just då råkade ha säsong. F.d. sergeanten, f.d. figuranten vid Kungl. teaterns ballett, f.d. medlemmen av Seuerlings sällskap Axel Ferdinand Eckstein, som på 1820-talet till magistraten i Helsingfors ingav burskapsansökning som källarmästare, kan även vid denna tidpunkt godhetsfullt ha förmedlat kunskapen om sina f.d. lärdomar vid stockholmsscenen. I mamsell Jeannette Ithimaeus' flickpension hade de unga damerna med säkerhet också profiterat av dansundervisning, ehuru hävderna blott tälja om uppförandet av ett fransyskt amatörspektakel omkring 1812 i den utmärkta läroinrättningen.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:128;"Att döma av de brev den utmärkte militärpedagogen Samuel Möller sände sin dotter i Stockholm, fäste man i början av 1800-talet största vikten just vid dans. Visserligen var det bra att kunna åstadkomma fruntimmerskläder och knåpa ihop spetsar och 'genombrutna bottnar' samtidigt som man lärde sig god pli, artiga åtbörder, glad min, nätt och lätt gång. För att dock med belevenhet kunna umgås på hederliga ställen borde man framför allt vinnläga sig om danskonsten. Till denna hörde 'en god takt, en otvungen ställning, lätta och simmande steg'. I brev på brev varierade Samuel Möller sålunda danstemat. Än rekommenderades lätta språng utan affektion, än behaglig ledighet utan otålighet. Summan av råden till dottern var ungefär denna: Svinga dig så väl i dansen att du kan var med utan att konfundera det övriga sällskapet, och glöm ej att man för dålig dans icke får gripa till ursäkten, att man gör sin sak 'blott för motions skull, ty då behövde man aldrig lära dansa af andra lärmästare än kråkorna'. Breven ge ingen anvisning om vilka slags danser som voro nödvändiga att kunna, varför vi får anta att admonitionerna gällde de vid denna tid gängse: polonäs, rysk och fransk kadrilj, angläs eller ekossäs.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:163;[1817]  "Bröllop. Ett offentligt nöje, som egentligen borde varit en högst privat affär, bereddes allmänheten på bröllopen i staden. Utom gästerna infunno sig nämligen objudna, som utanför bröllopsgården hade rättighet att ropa bruden ut och beskåda henne, som man i våra dagar trängs för att begapa en filmstjärna. Bruden fick lov att visa sig i ett upplyst fönster eller en farstu och fick icke ta illa upp alla de mer eller mindre frispråkiga omdömen, som dessa golvståndare och siare undfägnade henne med. Också brudgummens för tillsället prydligt uppstärkta personlighet - journalistjargong på 1840-talet - kritiserades hejdlöst och uppsluppet av dessa objudna, som man i alla fall ville stå väl med och vilkas oförsynta nyfikenhet man försökte stävja med förfriskningar. I Helsingfors urartade denna sedvänja så våldsamt, att den påtalades i tidningspressen 1849. Man vädjade till allmänhetens bättre vetande att upphöra med något, som dåmera bara bestod i pöbelfräckhet, trängsel, pockande, tjut och skrän, och verkade vidrigt och störande på ett 'bildadt samqwäm'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:175-176;[1819] (s. 175) "I april fick Ehrenström en inbjudan till 'Thé et souper' hos greve Heyden på Sveaborg. I och för sig var detta ingenting märkvärdigt, ej ens att Ehrenström i brev till Rehbinder besvärade sig över att Heyden ställde till denna festlighet just då man endast med fara för sitt liv vågade sig över isen till fästningen. Det anmärkningsvärda låg däri, att här för första gången begagnades ett uttryck (s. 176) för invitation, som sedan skulle bli det allmänt använda. orden Thé och souper voro en formel, som under många årtionden skulle appliceras på alla bjudningskort och som under ett skenbart anspråkslöst och borgerligt yttre dolde kallelsen till magnifika baler och storståtliga aftonsamkväm. Inom gräddan av societeten, i de kotterier som på 1830-talet besökte picknicker och icke assembléer, kommo dessa magiska ord att betyda nyckeln till de förnämsta tillställningar efter ett en gång för alla fastställt schema.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:182;"Bonuviers sujetter voro till största delen ett arv från Margaretha Seuerling, repertoaren likaså. På spinnsidan förekommo de gamla bekanta fruarna Baptiste-Smedberg, Gellerstedt och Wickbom, varjämte mamsell Johanna Courtell flitigt dansade solo på föreställningarna eller i kompaniskap med en annan gammal bekant, herr Eklind.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:183;"Ett dragande namn var Anders Fröberg, som lockade folk till representationerna genom alla de danssoli han utförde under årens lopp och alla de gavotter, divertissemang och pantomimballetter han dansade med damerna Courtell och Gellerstedt, samt sekundddansören Johan Fredric Björkstrand från Kungl. teatern i Stockholm. Teaterannonserna från denna tid ge vid handen att både möjliga och omöjliga pjäser inmängdes med dansnummer för att göra dem begärligare. Och hjälpte ej danspiruetterna upp dagskassorna, tog man till fyrverkeri med de av alla högt uppskattade transparangerna och mekaniska hjulen. Man kan lugnt våga den hypotesen, att Bonuvier vid sina föreställningar i Helsingfors måste gripa till dessa påtagliga sceniska effekter för att sätta de likgiltiga huvudstadsborna i gång till teatern. Fruarna Baptiste och Gellerstedt åtnjöto även av gammalt ett stadgat renommé i Helsingfors som utövare av Terpsichores konst. Corps-de-ballet bör därför ha varit fulltaligt företrädd under vistelsen på denna ort, om det också någon gång hakade upp sig med skådespelarensemblen. Stämningen i teatersalongen kunde dessutom alltid upplivas med att fru Anna Johanna mellan dansnummer och rollaktion drog sin bravuraria: Midnattssången i Lappmarken.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:236f;[1820] (s. 236) "Finlands Allmänna Tidning börjar utkomma i Helsingfors. Det nya året medförde en utomordentlig sensation i Helsingfors värld: staden fick en tidning. Som nyhets- och glädjespridare var den ej av betydelse, men som faktum och företeelse var den regeringens insegel på att Helsingfors äntligen erkändes som landets huvudstad. Den fina avisan erhöll namnet Finlands Allmänna Tidning, medan Åbo Allmänna Tidning förlorade sin officiella prägel och döptes om till Åbo Tidningar. För att åstadkomma denna strålande novitet åt de efterblivna helsingforsborna hade ett tryckeri 1819 grundats av magister Jacob Simelius, medan Frenckells kvarstannade i Åbo som akademiska boktryckare.Om förlustelser i Helsingfors gåvo de första årgångarna av Finlands Allmänna Tidning mycket knapphändiga upplysningar. Ett undantag utgjorde meddelanden om assembléer, ehuru också dessa det första året annonserades endast ett fåtal av de sexton gånger en serie upptog under säsongen. Fredagen den 14 januari var den historiska dag, då den tidningsläsande allmänheten i n:o 6 av F.A.T. -en förkortning av tidningens namn - erfor i tryck, när den fick sammankomma till dans. Det märkliga budskapet lydde som följer:	Söndagen den 16 Januari kl. 6 e.m. blifwer den Elfte af de för denna Winter subscriberade Assembléer uti Rådhuset; samteliga Respective Deltagare behagade wid ingången uppwisa de erhållne Entrée-Billetterne. För Resande finnes Billetter à 1 R:d. Banco eller 2 Rub. 25 kop. Banco Assignat. å Herr Aschans Apotheque, samt Assemblée-dagen kl. 5 e.m. wid ingången. Börande wid afhämtningen den Resandes Namn uppgifwas, för att å Billetten antecknas, hwilken wid ingången aflemnas. Assembléen slutas kl. 11.			Å Directionens wägnar				G.W. SundmanAssembléerna fattades som sammankomster av en dansklubb, och direktionen var klubbens styrelse. Sjökaptenen G.W. Sundman - en av herrarna i lånemedelskommissionen - som undertecknat kallelsen till assemblé, var antagligen styrelsens ordförande. Det gällde ju att så pompöst som möjligt göra världen underrättad om klubbens förehavanden. Redan detta att man kunde annonsera gav företaget ett skimmer av betydelsefull festlighet. Det i sig själv ganska enkla dansnöjet blev en offentlig angelägenhet, ett tillfälle av vikt, till vilket de högsta herrar rentav ur de fönämas krets kunde förirra sig, om lyckan var riktigt god. Assembléerna voro visserligen tillställda av Helsingfors handlande och borgerskap, men det kunde även löna sig för ämbetsmännen att infinna sig på rådhuset. Och alla de lägre tjänstemännen voro icke heller av så nobelt ursprung, att de icke lugnt kunde våga en svängom med borgartöserna.(s. 237) Handlande och professionister. Till Handelssocieteten i Helsingfors hörde enligt en uppräkning från mitten av 1820-talet följande kategorier: grossörer, skeppsklarerare, bokhandlare, nipperhandlare, möbelhandlare, minuthandlare, kaffekokare, traktörer, krögare, matvaruhandlare, järnkrämare och apotekare. Om Sundman räknades till skeppsklareranas skara eller om han möjligen kunde hänföras till den förnämsta klass av professionister, som kallades industriidkare, underavdelning: skeppsvarvspatroner, framgår icke ur akterna. En vanlig skutskeppare var han inte, utan hade en rederiaffär och ägde rätt till titeln vicekonsul. Handlande och industriidkare voro självfallet med på de subskriberade soaréerna. Däremot icke det slags professionister, som arbetade som hantverkare. Dessa voro utestängda från Handelssocietetens nöjen och bildade därför sin egen klubb.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:241;[1820] "För övrigt visste han [Ehrenström] berätta, att grevinnan Steinheil och hennes dotter åtföljda av adjutanten Paul Etter i öppen släde rest till marknaden i Borgå, men skulle återkomma den 27 för att vara med om marknaden i Helsingfors den 28 januari. Notisen om en öppen släde låter onekligen mycket hurtigt för damernas vidkommande i den skarpa kölden. [...]Marknad var inte det enda evenemanget den 28 januari. Denna dag försiggick en mycket viktig nöjesaffär: maskerad för stadens fattiga. Dessa funnos i skrämmande antal vintern 1820, och klubbdirektionen visste inte hur den skulle bispringa alla nödlidande och sjuka. Den vädjade därför till välviljan hos Helsingfors bättre situerade genom följande annons:	Till förmån för denne Stads fattige anställes Fredagen den 28 dennes å Rådhuset Publique Masquerad, hwartill alla anständigt masquerade och omasquerade personer äga tillträde. Entréen, som ock erlägges af Fruntimmer, är 2 Rub. B:co Ass. eller En R:d. Sw. B:co. Billetter säljas hos Fru Lönnqwist förstnämnda dag från kl. 9 f.m. till kl. 12, och eft.midd. från kl. 2 till kl. 6. Masqueraden börjas kl. 6 och slutas kl.11 e.m.	Man hoppas att alla de som med warmare känsla behjerta nödlidande likars lott icke lära wägra att wid detta tillfälle åt nöden och behofwet ägna en ringa gärd af medlidsamhet.Stiliseringen lämnar ingenting övrigt att önska i fråga om ödmjukhet och hjärtnupen välvilja, och var i det avseendet vad tiden krävde. Ganska kostlig är den lilla anvisningen åt anständigt maskerade och omaskerade. Det förefaller som man hade lagt största vikt vid att klädseln icke var oblyg. Var personen detta, spelade det mindre roll. Anstötligt uppträdde man icke på dessa borgerligt etikettbetonade nöjen, det förbjöd traditionen och rådhusets värdiga omramning. Mutter Lönnquist, som skötte både biljettförsäljningen och byffén, borgade också med sin reputerliga person för att allt gick hedervärt, om också icke aristokratiskt galant till. Tydligen var detta ej heller fallet med den Bal Masqué, som man välvde planer till i det steinheilska huset - där man av allt att döma var besatt av fåfängans demom - och som hotade att bli en löjlighet.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:245;"Än så länge var societetens i Helsingfors nöjesliv som en enda fortlöpande familjebjudning. Bröllop, dop, födelsedags- och namnsdagskalaser omväxlade med middagar, baler och supéer, där människorna alltid voro desamma. [...] Dansnöjena övervägde emellertid matfesterna, vilket ej var att förundra sig över, då allting gav anledning till en svängom. I synnerhet var namnsdagsdansandet mycket på modet. Hade man den oturen att ha kristnats till exempel med fyra förnamn, var man nästan obligerad att ha lika många baler.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:246;[1820] "Marie bebådelsedagsassemblé. Den 25 mars fanns bland Diverse Kungörelser i F.A.T. en notis, som var den första i sitt slag i Helsingfors, men hädanefter skulle återkomma alla år för denna dags evenemang:	Mariä Bebådelsedag, eller den 25: i denne månad kl. 6 e.m. blifwer Assemblée å Rådhuset härstädes, till förmån för Stadens Fattige. Entréen, som ock erlägges af Fruntimmer, är En R:d Sw. B:co. Billetter säljas hos Apothekaren Aschan, samt Assembléedagen å eft.midd. hos Fru Lönnqwist. - Den wälvilja Stadens resp. Innewånare städse yttrat, då tillfälle gifwits att bistå de behöfwande, ökar hoppet att desse äfwen nu få röna bewis af deras medlidsamhet.Att man dansade ihop pengar till de fattiga på Marie bebådelsedag förefaller dock naturligare och mera sympatiskt än en maskerad i välgörenhetens namn, som alltid måste anses missbrukat i samband med kostymfester.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:254f;(s. 254) "Malla af Schultén gör entré. Från hösten 1820 började en ung dam i Helsingfors göra anteckningar om varje dansnöje hon varit med om och vilka hennes balkavaljerer varit. Det var Magdalena Charlotta af Schultén, av familjen kallad Malla och vid särskilt högtidliga tillfällen Madelaine. Malla var som nämnts dotter till statsrådet af Schultén, sjööversten, så kallad emedan han samtidigt med senatsledamotskapet var inspektör för landets lots- och båkinrättning. Enligt regeringsherrarnas vana skötte han på detta sätt en annan, en huvudsaklig syssla vid sidan av det tydligen icke allt för påkostande ordinarie arbetet. Genom sina noggranna annotationer har fröken Malla gjort Helsingfors kulturhistoria en ovärderlig tjänst, ehuru hon självfallet icke tänkt på sin gärning ur denna synpunkt.För henne voro de upptecknade fakta ett led i en ordentlig och mycket huslig ung flickas minnesnotiser bland räkenskaper och recept. Från 1822 ha vi av hennes hand nämligen även detaljerade redogörelser för menyerna på olika tillställningar. Av hennes brev kunna vi dessutom utläsa, att hon var en ganska ovanlig adertonåring med hjärta och förstånd långt över medelmåttan och ett sällsynt allvar inför livets uppgifter. Måhända hade det ideliga dansandet icke någon större lockelse för henne, varför hon sökte rättfärdiga sin påtvingade nöjeslystnad med att föra bok över de tidsfördriv hon hamnat mitt uppe i genom sin fars ställning i Helsingfors.Om balen hos friherrinnan Hisinger - för Ehrenström var det alltid på 1700-talsmaner värdinnan som tog emot och höll salong - har Malla antecknat: Souper,(s. 255) Spektakel och Dans hos Stats-Rådet Hisingers. Men därutöver har hon en notis om de fyra svenska kadriljer hon dansat denna kväll och den Pot:pourri, till vilken hon var uppbjuden av Monsieur Lieutenant Comneno. Vilket bysantiskt klingande namn dolde en av adjutanterna hos generalguvernören. - En månad tidigare hade statsrådet Hisingers haft Stort Caffé, liten dans och liten souper, där Malla utom i tre svenska kadriljer och en potpurri virvlat ut i en dans med det mycket sägande namnet Tempête*. Liksom Ehrenström omtalar hon även baler hos Steinheils och Ladaus, ehuru det i hennes rubricering heter: Stor Souper och Bal på Nathalies Dag d: 13 December 1820 hos Gref Steinhel och Souper och Dans hos Stats-Rådet Ladeaus d: 12 December.Vad Ehrenström icke omförmält var ett Stort Caffé - ett på denna tid brukligt café dansant - hos lagman Levanders i slutet av november, där man levererat både kadriljer och potpourrier. ";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:256f;[1821] (s. 256) "Helsingfors gripes av balraseri. Det nya året ingick i de glada nöjenas tecken. Ehrenström rapporterade för Rehbinder, att danserna och måltiderna voro en fortsättning av höstens fester. Själv avhöll han sig från att delta i det senaste slaget, men var en desto trägnare gäst på balerna, möjligen för sin frus skull. Den fjärde januari dansade man hos (s. 257) Mannerheims, den femte hos Ehrenströms i deras lilla våning och den sjätte hos Steinheils, som dessutom bjödo på 'un petit spectacle français'. [...]Adderar man till balerna den 4, 5 och 6 januari den subskriberade assemblén den 7, kommer man till summan fyra gånger dans i veckan, vilket tyckes varit det vanliga antalet under högsäsongen efter nyåret. Malla af Schultén har som sin första bal för året antecknat Souper och Dans hos Baron Kothens d. 12 Januarii 1821, och sedan endast ett eller två aftonnöjen på sju dagar, vilket skulle tyda på en viss avmattning ju längre våren framskred.Lagman Gustaf von Kothen var sedan hösten 1820 bosatt i Helsingfors som ledamot av justitiedepartementet. Han var en glad och trevlig sällskapskarl, och hans friherrinna, född Jeana Tollet, var icke mindre lustig och munter, eller den som nekade sig några nöjen. I Helsingfors mondäna värld utgjorde de ett välkommet tillskott bland en rad förträffliga tråkmånsar. Huru deras januaribal gestaltade sig eller den Souper och Bal de hade den 5 mars, framgår icke av Mallas knapphändiga anteckningar. Däremot uppger hon ett intressant namn på en dans, som utfördes hos v. Kothens, nämligen Mattradura. Denna förekom sedan vid upprepade tillfällen även hos andra. Efter en Souper och Dans hos Stats Rådet Krooks d: 23 Januarii har hon åter antecknat, att hon med Sekter Wärnhjelm som moatjé dansat Ecossaise med 2 damer. På någonting som hon kallar Ungkarls Assembléen den 23. Aprill - antagligen en bal tillställd av de ogifta senatstjänstemännen - har hon åter dansat denna slags ekossäs med Sekter Prytz, och anteckningarna ha tillägget: Min med Dame Fru Mattisen. Denna var ingen annan än unga fru Mattheiszen, född von Christierson, på vars bröllop i januari 1818 Ehrenström mot sina vanor roade sig in på småtimmarna.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:259f;(s. 259) "Att helsingforsarna piruetterade och svängde runt enligt konstens regler, för detta sörjde vår gamla bekant, Anna Johanna Gellerstedt. I F.A.T. förekom den 27 januari en annons av följande lydelse:(s. 260)	Undertecknad ärnar öppna sin dansskola i Helsingfors den 26 Januarii år 1821, boende i Sunnska huset.				Johanna Gellerstedt.   När annonsen ingick var dansskolan redan i gång, men kanske icke fulltalig, eftersom det behövdes ett tidningstillkännagivande. Sunnska huset, där fru Anna Johanna undervisade i promenadsteg, pas d'attrape och allt vad de hette, var som nämnts beläget vid torget, och det är möjligt att danskursen försiggick hos Cajsa Wahllund. Efter Marie bebådelsedag behövde man inte längre dansinstruktion i huvudstaden, varför Johanna Gellerstedt, som hon i dessa sammanhang kallade sig, begav sig till Borgå för att från den 3 april lära bort Terpsichores konst på denna ort.I magistratens protokoll kallades den institution, som avhöll assembléerna, från och med 1820 Dans- och Klubbinrättningen, Danssocietén eller Klubb societén. Denna societet - ett kärt barn med många namn - omhuldades så ömt av stadsborna att direktionen måste se sig om efter större utrymmen i rådhuset. Under hela år 1821 pratades det fram och tillbaka i rätten om vad stadens myndigheter kunde avstå av sina ämbetslokaler för att det skulle bli mera svängrum på assembléerna. Samtidigt gick man både under 1820 och 1821 i härnad mot alla slags mindre önskvärda dansgillen, och stränga förbud utfärdades mot obehöriga danstillställningar av offentlig karaktär.Dessa voro en gång för alla ett privilegium för dans- och klubbinrättningen, som hade att tillse att allt gick ordentligt till och att varken superi eller slagsmål kunde få komma i fråga.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:260;(s. 260) Undertecknad ärnar öppna sin dansskola i Helsingfors den 26 Januarii år 1821, boende i Sunnska huset.				Johanna Gellerstedt.   När annonsen ingick var dansskolan redan i gång, men kanske icke fulltalig, eftersom det behövdes ett tidningstillkännagivande. Sunnska huset, där fru Anna Johanna undervisade i promenadsteg, pas d'attrape och allt vad de hette, var som nämnts beläget vid torget, och det är möjligt att danskursen försiggick hos Cajsa Wahllund. Efter Marie bebådelsedag behövde man inte längre dansinstruktion i huvudstaden, varför Johanna Gellerstedt, som hon i dessa sammanhang kallade sig, begav sig till Borgå för att från den 3 april lära bort Terpsichores konst på denna ort.I magistratens protokoll kallades den institution, som avhöll assembléerna, från och med 1820 Dans- och Klubbinrättningen, Danssocietén eller Klubb societén. Denna societet - ett kärt barn med många namn - omhuldades så ömt av stadsborna att direktionen måste se sig om efter större utrymmen i rådhuset. Under hela år 1821 pratades det fram och tillbaka i rätten om vad stadens myndigheter kunde avstå av sina ämbetslokaler för att det skulle bli mera svängrum på assembléerna. Samtidigt gick man både under 1820 och 1821 i härnad mot alla slags mindre önskvärda dansgillen, och stränga förbud utfärdades mot obehöriga danstillställningar av offentlig karaktär.Dessa voro en gång för alla ett privilegium för dans- och klubbinrättningen, som hade att tillse att allt gick ordentligt till och att varken superi eller slagsmål kunde få komma i fråga.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:262f;(s. 262) "Marie bebådelsedagsdansen, som hon [Malla af Schultén] kallar Fattig Assembléen, var hon även med om, men därförinnan hade hon den 21 mars varit på Caffé hos Levanders, där inga herrar varit närvarande, men där det trots detta förekom både svenska kadriljer och potpurrier. [...]Mallas kaffedansmoatjéer voro fröken Annette Reuterskjöld, fröken Charlotte Rotkirch och fröken Eleonore Sunn. Att hon antecknat dessa damers namn visar vilken ofantlig vikt och betydelse, som tillmättes varje (s. 263) företeelse och varje tillfälle i sällskapslivet. Nöjet var på detta sätt uppfattat ingen rekreation, det utgjorde en del av livet självt.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:271;"Den 12 och den 25 januari hade statsråden Krook och Ladau var sin bal, där gästerna och menyerna voro ungefär likadana som hos de föregående tillställarna. Före dessa två bjudningar hade emellertid Malla den 11 varit på Caffé hos Secter Furuhjelms, och där förekom inte bara detta nya namn i societetens inre ring, utan även en dans, som Malla icke tidigare omtalat. Det var här fråga om translatorn för ryska språket i senaten Otto Wilhelm Furuhjelm och hans fru Fredrique, född Fock, samt om en dans kallad Waltz.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:272;"Waltz introduceras. Den vals Malla af Schultén dansade hos Furuhjelms med Secter Wennerberg - kammarskrivaren i finansexpeditionen Mauritz Waenerberg - hade ingenting gemensamt med den riktiga valsen, som Carl Maria von Weber 1819 vävt in i sin Aufforderung zum Tanz, ej heller med den som Victor Hugo senare fann både oren och oanständig och Alfred de Musset underbar, emedan man i denna nästan ägde en kvinna, då man under en halv timme opåtalt kunde få snurra runt med henne i sina armar. Mallas Waltz var den, som i Paris dansats på Napoleons tid och som på 1810-talet uppenbarat sig i Sverige för att på 1820-talet hitta vägen till Finland, och utgjorde en långsam och ganska gravitetisk företeelse i trefjärdedelstakt. Annat var ej heller tänkbart, då den utfördes inför den kritiska och allseende mormor Ulrica Beata i det furuhjelmska hemmet. Möjligen ogillade hon också denna form av svängom, där man på grund av dansens natur var tvungen att hålla i sin dam en smula handfastare än med yttersta fingerspetsarna. Man kunde aldrig veta om ej valsen när allt kom omkring var ett djävulens påfund. 1785 hade den förbjudits i Böhmen såsom skadlig för hälsan och 'för syndernas skull mycket farlig'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:274;"På Ungkarlarnas Piquenique d: 18 Maji 1822 på Tölö voro anrättningarna - antagligen emedan resurserna i Christian Menns Landhaus zum Vergnügen icke tilläto mera - få men utsökta. Däremot hade ungkarlarna själva av allt att döma till Tölö värdshus släpat med sig ett stort sortiment viner, vilka gingo väl ihop med den gravlax, färska tunga och Kersbär Soppa som serverades. Dansen på denna picknick var naturligtvis munter och otvungen, samt förhöjdes i icke ringa mån av att damerna mellan kadriljens turer fingo läska sig med sönderskurna Appelsiner. Äpplen var annars den sedvanliga danspaustrakteringen i fruktväg.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:275f;(s. 275) "Av de tjugofyra privattillställningar, för vilka Malla af Schultén upptecknat menyerna, dansades det på fjorton. Balkavaljererna och -programmen äro mycket ordentligt angivna. Av dessa senare framgår, att Malla varit på Caffé både hos svåger Jägershorns och hos Ehrenströms, där man mellan kaffetårarna exekverat några kadriljer och potpurrier. Som moatjéer funnos alltid sektererna att tillgå, vilkas arbetsbörda ej var så överväldigande att de ej hunno offra sina eftermiddagar åt sällskapslivet. Unga officerare läto sig även kommenderas upp till dessa gillen, och för Mallas vidkommande tyckes Lieutenant Ullner varit den flitigaste dansören. Utom dessa dansnöjen funnos, som redan påpekats, åtta offentliga assembléer att tillgå, vartill kommo välgörenhetstillställningarna samt de av ungherrar på värdshus arrangerade picknickerna och kaffebjudningarna med dans i Tölö. Någon brist på förströelser kan man alltså inte tala om att existerade i Helsingfors denna vårsäsong 1822.[...]Det balprogram Malla gett oss för Mannerheims Souper, Spectakel och Dans den 28 januari såg ut på följande sätt:	Sv: Quad: 1. Secter Borgenström		 2. Lieutenant Ullner		 3. Capten Klick		 4. Lieutenant Hisinger	Pot: Pourri - Secter Wärnhjelm	Ecossaise à 2 dames - Prot:secter Teetgren		min med dame Fredrique Haartman	Polonaise - Baron Mellin	Polska - Baron Carl och August MannerheimTvå icke tidigare på Mallas balprogram förekommande danser kunna annoteras från den mannerheimska festen: polonäs och polska. Ursprungligen voro de en och samma dans med anor från 1500-talet. Den hette egentligen polska, d.v.s. polsk dans, som var uppdelad i en fördans av långsam, högtidlig natur och en efterdans i livligt, häftigt tempo. Av fördansen hade småningom utbildats en särskild variant: polonäsen, medan ordet polska betecknade den rytmiskt raskare avdelningen. Ur (s. 276) efterdansen hade redan på 1700-talet framgått en annan särart, som blev mycket guterad i Helsingfors på 1800-talet och höll sig på modet närmare ett århundrade, nämligen masurkan. Med den mängd ryska och i Ryssland utbildade officerare, som förekommo i Finlands huvudstad, var det klart att den skulle få en snabb spridning och acklimatiseras där. I Helsingfors kunde man 1822 få se den hos generalguvernörens på fabiansdagen den 1 februari. - Polskan bör på intet sätt förväxlas med 1840-talets polka, som var en bömisk runddans och ingenting hade gemensamt med de från Polen härstammande danserna."*;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:288;[1822]"På eftermiddagen drucko diverse herrar te hos honom och därpå klädde han sig till bal hos Ladau för att bege sig dit kl. 7 på kvällen. Balen visade sig vara bra, men icke animerad. Sällskapet var det gamla vanliga, och hans [Alexander Armfelt] tankar gingo till hans Sigrid och senaste vinterns danser i samma hus. Han dansade kadrilj med fröken Rotkirch, en potpurri med den äldre flickan Levander och en Cotillon med fru Richter.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:290;"Cotillon lanseras. På balen hos Ladaus sade sig Armfelt ha dansat en dans, som icke hittills nämnts i sammanhang med assembléer och soaréer i Helsingfors, nämligen Cotillon. I Åbo omtalades den redan 1818 som förekommande på de offentliga assembléerna och skildrades som en där 'ny, eljest gammal, fransk valsdans, cotillon'. På 1700-talet hade med kotiljong menats kadrilj, och det är därför möjligt att helsingforsarna dansat den gamla dansen utan att veta dess andra benämning. När kotiljong började betyda valsdans, var det åter sannolikt att Helsingfors i sin efterblivna dansterminologi helt enkelt som Malla af Schultén kallade det Waltz. För sena tiders barn har kotiljong betytt en dans med olika pristurer och utdelning av dekorationer och blommor, som herrar och damer fäst på varandras bröst, varefter man haft rätt att dansa en rund med den utkorade. Om det var en sådan kotiljong eller en valsdans i fransk stil Charlotte Arppe, vår gamla bekanta sångerska med vad Karlfeldt skulle kallat det hiskeliga tandklaver, lärde 'barn af bägge könen', då hon i mitten av december började 'gifwa öfning i Dans' i Helsingfors, förmäler icke historien. Att valsstudium i någon form förekom kan man ta för givet. Den sanna uppfostran av barn av bägge könen hade annars varit helt förfelad."*;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:294;[1823]"Steinheils [generalguvernören] avskedskalas. 'Först gafs ett Franskt Spectakel', skrev han den 2 februari, 'då en liten pièce i en Act - Les Maris-garçons - uppfördes, och verser declamerades och afsjöngos till Hans Excellens ära; Derefter bortskaffades Theatern och balen öppnades i Stora Salongen med en Anglaise i 2ne rader, hvarefter Svenska och Ryska kadriljer omväxlade med potpourri m.m. Efter Soupérn upplyftades Grefven och Grefvinnan under hurrarop, hvarefter dansen fortsattes till Kl. 2. på natten då fêten slutades'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:295;"Och den 10 mars angav rapporten till Malla att sällskapslivet numera passerat kulmen av frenesi:'Wi fortfara att här lefva uti Sus och Dus. Sedan jag sist skref hem, hafva vi bewistat 3ne mindre soupéer med Dans hos Edelheims, Mannerheims och Krookens. Allt detta utgör numera intet nöje; jag blir nästan otålig när en bjudning ankommer; ty detta beständiga Fläng är långt skiljdt från mitt lynne och så är det äfven med min Man: Vi tycka mäst om att få vara för oss; men derom vågar men ej säga ett ord'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:296;"Dansnöjen i grannstäderna. Helsingfors var ej den enda stad i landet, där man slet ut sina skosulor med dans. I Borgå och på egendomarna däromkring förde varje dag en 'assemblé el. kanske bahl' med sig, som Catherine von Born uttryckte det i brev till sin man landshövdingen. I biskopsstaden artade det sig till väldiga skandaler med rättsliga efterspel och societetens definitiva uppdelning i två skikt, sedan de förnämna och officerarna uteblivit från den slutfest dansmästare Ståhlhane tillställt och dit samtliga varit inviterade. När de följande kväll infunno sig till en assemblé, som konvenerade dem, hade musiken blivit bortrövad av hämndlystna ungherrar på gymnasist- och handelshåll. Och när officerarna å sin sida arrangerade sin nästa soaré avlöpte denna ej utan inslagna fönster, hot från menighet med påkar i händerna och skrål på gatan utanför. Det hela var så otäckt och tillspetsat, att överste Etter, generalguvernörens f.d. adjutant, lovade se till att hundra man militär skickades till vakthållning på generalguvernörens försorg.I Ekenäs roade man sig däremot mycket sansat. 'Till ett wälgörande ändamål' gavs den 9 mars 'Publik Masqverad', som åtminstone enligt vad annonsen i F.A.T. låter förmoda, helt var arrangerad efter mönster i Helsingfors. Hänvisningen till alla 'anständigt klädda, masqverade och omasqverade personer', som ägde tllträde, var noga kopierad efter huvudstadsmodell, och från huvudstaden hoppades man tydligen kunna locka besökare.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:296-2;"Dansnöjen i grannstäderna. Helsingfors var ej den enda stad i landet, där man slet ut sina skosulor med dans. I Borgå och på egendomarna däromkring förde varje dag en 'assemblé el. kanske bahl' med sig, som Catherine von Born uttryckte det i brev till sin man landshövdingen. I biskopsstaden artade det sig till väldiga skandaler med rättsliga efterspel och societetens definitiva uppdelning i två skikt, sedan de förnämna och officerarna uteblivit från den slutfest dansmästare Ståhlhane tillställt och dit samtliga varit inviterade. När de följande kväll infunno sig till en assemblé, som konvenerade dem, hade musiken blivit bortrövad av hämndlystna ungherrar på gymnasist- och handelshåll. Och när officerarna å sin sida arrangerade sin nästa soaré avlöpte denna ej utan inslagna fönster, hot från menighet med påkar i händerna och skrål på gatan utanför. Det hela var så otäckt och tillspetsat, att överste Etter, generalguvernörens f.d. adjutant, lovade se till att hundra man militär skickades till vakthållning på generalguvernörens försorg.I Ekenäs roade man sig däremot mycket sansat. 'Till ett wälgörande ändamål' gavs den 9 mars 'Publik Masqverad', som åtminstone enligt vad annonsen i F.A.T. låter förmoda, helt var arrangerad efter mönster i Helsingfors. Hänvisningen till alla 'anständigt klädda, masqverade och omasqverade personer', som ägde tllträde, var noga kopierad efter huvudstadsmodell, och från huvudstaden hoppades man tydligen kunna locka besökare.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:306;"Charlotte Arppe hade åter genom annons - sådana ingingo i tidningen under rubriken Diverse Kungörelser - anmält sig villig att i början av oktober börja med 'information i Dans, för ungdom af båda könen'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:307;"I Åbo hade synbarligen ungdomen haft det roligare än i Helsingfors. Fru Gellerstedt hade i oktober öppnat sin dansskola där, och bland adepterna märktes studerandena Elias Lönnrot och Fredrik Wilhelm Rancken. Den senare omtalar i sina korta almanacksannotationer att kursen vidtog den 20 oktober. Enligt samma källa började emellertid den trevliga sammandansningen med fruntimmer först en månad därefter. Varje eftermiddag mellan 4 och 7 sammandansades därpå flitigt, tills skolan avslutaded med en slutdans den 12 december. Därförinnan hade fru Gellerstedt på Annas dag, sin namnsdag, haft 'muntra nöjen för de dansande' till kl. 1 på natten, vilket Rancken tacksamt antecknade till hennes fördel. Huruvida Charlotte Arppe i Helsingfors var lika initiativrik, eller om hon var gripen av den allmänna depressionen, ha hennes samtida icke upptecknat.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:308;"Soirées dansantes i senatskretsarna. För att ej året skulle löpa ut i misstämning och tristess arrangerade man under julhelgen hastigt och lustigt i senatskretsarna 'soirées dansantes' fyra dagar å rad. Första dagen jul var abonnerad för friherrinnan Mannerheim - hennes make hade liksom generalguvernören varit sjuk, men kunde ändå vara med - den andra tillbragtes hos Richters, den tredje hos Walleens, vars sjuka fru just och just kunde göra les honneurs vid bordet men var för svag att orka äta, och den fjärde hos Ehrenström själv.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:309;"Om tillställningen [maskeradbal] hos Svensons säger han att den 'var rolig nog. Masquernas antal uppgick till mer än Femtio, och flere voro rätt väl costumerade. Jaquette var oigenkännelig genom ofantelig påhöjning öfver Axlarne och hufvudet - äfven för mig, som denna utstyrsel var aldeles obekant. Malla förestälde en rätt nätt Bondflicka i Österbottnisk Drägt. Otto spelte en gl. erfaren Mans roll, och jag hade förvandlat mig till Rysk Blom-handlare. Allt lyckades bra nog'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:310f;(s. 310) "Grossvater dansas i societeten. Den ordentliga Malla har även denna gång fört dagbok över sina nöjestillfällen och antecknat kavaljerer och vilket slag av danser hon dansat med var och en. På detta sätt erfara vi, att hon ankom till Helsingfors den 8 och var på Souper och Dans hos Baron Mannerheims - hon har förbisett den nya grevetiteln - dagen därpå den 9 januari. Söndagen den 11 tillbragtes hos Ehrenströms, makarna Jägerhorns speciella vänner, och den 14, onsdag, försiggick den mångomtalade maskeraden i det schwenzonska hemmet. Ladaus supé och dans bar datum 16 januari och Walleens Dito den 20. Den sistnämnda var säkert märklig på många vis, som alla tillställningar hos den verserade prokuratorn, men enligt Mallas dagboksanteckningar hade den en egenhet framom de andra. Man dansade nämligen där någonting, som hon kallade Gross Vater och som icke tidigare förekommit åtminstone i dansterminologin inom societetscirklarna. Den var en långdans, ursprungligen praktiserad på bröllop, där alla togo varandra i hand i en lång rad och från bröllopsgården sprungo över till de nygifta efter en tur genom hela huset. Sitt namn Grossvatertanz hade den fått i Tyskland emedan den utfördes efter en gammal sånglek: Und als der Grossvater die (s. 311) Grossmutter nahm.* Malla dansade sin Grossvater med herr Stjernvall, vilket väl skall betyda att hennes moatjé var fru Walleens son i första giftet, Emil, student sedan ett halvt år och i sinom tid adopterad av sin styvfar under namndet Stjernvall-Walleen.Fruntimmerssupén [hos Mallas syster Jaquette Jägerhorn] var inte helt feminint betonad [...] Av Mallas dagbok framgår tvärtom, att denna dansat fyra svenska kadriljer med följande herrar i tur och ordning: '1. Major Stjernvall. 2. Secreter Toll. 3. Lieutenant Nordenstam, senior. 4. Secreter Borgenström. 5. Lieutenant Ullner.' En 'Pot:Pourri' tyckes hon även ha ägnat sig åt under manlig och militärisk eskort, nämligen med 'Lieutenant Nordenstam, junior'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:314;"'Oss går det ej heller någon nöd uppå, tvertom lemnar Oss Fastlagen nu en efterlängtad hvila ehuru Societén sådant oaktadt, icke så aldeles sällan är tillhopa. Spel för de Äldre, och lekar för Ungdomen, utgör dervid likväl hufvudsaken: Någongång dansas likväl efter Claver och i går hade Lodens till och med fullständig Musique så valsen icke blir aldeles bortglömd'.Ganska förvånansvärd är upplysningen om att valsen tarvade en 'fullständig Musique'. Man vet ej om Jägerhorn blott uttryckte dig dunkelt, eller om klaverspelarna i hans societet ännu inte till sin repertoar hunnit foga de säkert ganska svårspelade valserna i snabbare tempo än de gamla.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:323;"Dansat har Alexander [Armfelt] med 'M:elle Levander, M:elle Aurore, M:elle Krook' och en 'tour de masourque avec Mde Svenson'. Självfallet också med La Générale.[...] Han dansar en svensk kadrilj med Emelie Stjernvall och en masurka med fru Zakrevskij, det är allt.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:334f;[1825] (s. 334) "Dansmusik. En bättre ordning vid enklare danstillfällen kunde man även räkna med, sedan f.d. polisuppsyningsmannen Gustaf Gabriel Nordin antagits till Stadsmusicus i december 1824. En stadsmusikant i och för sig borgade icke vare sig för nykterhet eller anständighet, van som han var att traktera ett instrument någonstans där andra trakterades med alkohol, av vilken vara en hel del också kom på hans lott. Men en polis och musiker i en och samma person garanterade ändå, att stadens lilla musikkapell uppförde sig så att stadens fäder ej behövde skämmas. På förnämligare tillställningar släpptes dessa musikanter givetvis ej in, och det var ej dessa Jägerhorn åsyftade när han talade om av dansmusik tröttmusicerade armar, samt om bröst, som gett efter av idelig blåsning. På societetens baler spelade för det mesta ryska musikkårer och från år 1825 vad Otto af Schultén kallade 'den förträffliga finska Regementsmusiken'. Denna leddes sedan 1820 av den redan omtalade kapellmästaren Twarjansky och tillhörde Helsingfors bataljon, den tidigare Helsingfors undervisningsbataljon. Men som denna på grund av kasernbrist dittills varit stationerad i Tavastehus, så när som på en kommendering för vakthållning omkring Nytorget - förstadstorget -omfattande 2 officerare och 60 man jämte 'underbefäl och spel', vilka på senhösten 1822 inlogerats i den del av kasernbyggnaderna som var färdig, får man anta att den togs i allmänt bruk och utvecklades i all sin prakt först när bataljonen ryckt in i den nya ståtliga (s.335) bostaden i början av januari 1825. Det förefaller dock som om Twarjansky med sitt spel varit bosatt i huvudstaden och endast gett gästroller i Tavastehus.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:364-367;[1826] (s. 364) "Assembléerna ombildas. [...] Märkvärdigt nog har ett av denna nya dansklubbs protokoll gått i arv till eftervärlden, ehuru alla andra skriftliga spår än i tidningspressen och antydningar i brev äro helt igensopade för 1820- och 1830-talen, och efter såväl assembléerna som picknickerna." [...]"Protocoll, hållit vid de för Dansklubberne i Helsingfors valde Herrar Directeurers allmänna Sammankomst derstädes, Lördagen den 2 December 1826.Närvarande:Ordföranden, Herr Landshöfdingen och Riddaren, m.m. Baron Klinkowström samt(s. 365) Ledamöterna:Herr Banco-Directeuren Baron BoijeHerr Majoren von TavastHerr Kapten LagerborgHerr Kammar-Fiscalen GyllingHerr vice-Consuln WaseniusHerr Handelsman B. Alftan samtUndertecknad, Öfver Auditeur, somefter anmodan, härvid biträdde med Protocollets förande.Sedan behörig underrättelse inlupit om det val till Ordförande och Ledamöter uti Directionen för Dans-Klubberne som under den 28. nästvikne November för sig gått, har den valde Ordföranden, Herr Landshöfdingen och Riddaren Baron Klinkowström till denne dag sammankallat Directionens samtelige i Protocollet uppräknade Ledamöter,för att med dem, angående Dans-Societetens angelägenheter öfverlägga och närmare öfverenskomma. Efter anteknandet häraf samt att af härvid till handa varande Handlingar inhämtades: det tll Directeurer af Andra Klassen, eller sådane hvilka äga hafva uppsigt och tillsyn öfver ordningen vid dansen, af Societetens Ledamöter blifvit valde nedannämnde Herrar, nemligen; Ptotocolls-Secreteraren Wärnhjelm, Cancellisten Federley, Kammarförvandten Agricola, vice Häradshöfdingen Byman, Kapten Anton Cronstedt, vice Häradshöfdingen Wetterhoff, vice Häradshöfdingen von Christierson, Handelsmannen Justus Etholén, Revisoren von Hellens, Secreteraren Gadelli, Lieutenanten Öhmann och Cancellisten Prytz, öfverlades och beslöts:	1:moAtt Klubbernes antal borde blifva Sex, och, i händelse utomordentlige hinder dervid icke möta, inträffa å följande Söndagar, nemligen: den 10. och den 17:de innevarande December, den 7. och 21. nästkommande Januarii, samt den 4. och 18. derpå följande Februarii.	2:doAtt vid hvarje af de blifvande Dans-Klubberne en af Första, och tvenne af Andra Klassens Directeurer, efter förra vanligheten, borde dejourera; Och bestämdes dervid följande ordning:Den 10. December: Banco-Directeuren Baron Boije, jemte Protocolls-Secreteraren Wärnhjelm och Cancellisten Federley.Den 17. December: Major Tavast, Kammar-Förvandten Agricola och v. Häradshöfding Byman.(s. 366)Den 7. Januarii: Kapten Lagerborg, Kapten Cronstedt och v. Häradshöfding Wetterhoff.Den 21. Januarii: Kammar-Fiscalen Gylling, v. Häradshöfding Christierson och Handelsman Etholén.Den 4. Februari: Consuln Wasenius, Revisoren von Hellens och Secreteraren Gadelli.Den 18. Februarii: Undertecknad jemte Lieutenanten Öhmann och Cancellisten Prytz.	3:tioAtt, utom förenämnde Sex Assembléer, efter gammal praxis, jemväl tvenne Masquerades under denne termin, den 10. Januarii och 25:te Martii, på Directionens föranstaltande, böra anställas, och inkomsten deraf tilldelas Stadens fattige.	4:toTiden till Klubbernes öppnande bestämdes till Klockan ½7 och deras tillslutande till Klockan Elfva.	5:toEfter derom skedd uträkning bestämdes Klubbafgiften för hvarje subscribent till Tolf (: 12 :) Rubel, samt priset för Entrée billetter som försäljas, till Två (: 2 :) Rubel Banco Assignationer.	6:toHandelsmannen Alftan, hvilken nu utsågs och valdes till Directionens Skattmästare, åtog sig jemväl att besörja derom det Billetter i vanlig forn ordning varda tryckta och till vederbörande utdelade; äfvensom att Entrée-billetter för resande finnas att tillgå.	7:moMademoiselle Vahllund, åt hvilken bestyret med Klubb-rummens éclairering, uppassningen och tracteringen blifvit uppdraget, skulle tillsägas, att utöfver hvad förut i sistnämndt afseende varit vanligt, jemvel tractera fruntimren med Sylt och Äpplen.	8:voEtt större antal och mera lysande Marschaller än förut borde anskaffas utanför Societets-Huset, och nödig Police vid hvarje Klubb tillkallas; om hvilket allt Handelsmannen Alftan lofvade draga försorg.(s. 367)	9:noSluteligen, och såvida, enligt nu skedt tillkännagifvande Kammarförvandten Agricola, Förste Revisoren Wennerberg, Revisoren von Hellens och Handelsmannen Weckman, vid Klubb-Socitetens sammankomst den 28. nästvikne November blifvit utsedde och valde att granska och rividera de föregående årens Klubb-räkenskaper, men den förre Directionen någre sådane ännu icke afgifvit; Alltså skulle dessa Räkenskaper, i omförmäldt afseende den förre Directionen affordras, ej mindre än de medel som till äventyrs kunna utgöra Klubbens behållning.Vidare föreföll icke, utan Directionen åtskildes. Tid och Ort föreskrifne.		In fidem		B.J. Procopé.;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:368-369;(s. 368) Hur det tillgick på assemblén den 10 december har Carl Fredric von Born noga beskrivit i sin dagbok. Tillika med sin elvaåriga bror Janne hade han av sin far fått löfte om att med denne besöka detta huvudstadens numera i hösta grad fashionabla familjenöje. [...]Om själva festen har den trettonårige Calle mycket att förtälja, varför jag låter honom fortsätta själv:'Der var ofanteligt mycket folk, knappt något ställe i rummet war tomt, personerne voro säkert öfwer 400, alla tillstodo att sällan så mycket folk varit på assembléerne. Wäggarne och taket äro väl målade. I taket hängde fyra kristallkronor, med mycket ljus uti, och öfwer dörrarne, hvars antal var tre, voro bräder med ljus. Wid ena långväggen är en lektare, der musicanterne sitta. Bredvid i salen är ett rum för Damerna och ett annat för herrarne. Jag träffade här många bekanta, som i somras voro i Raumo -- Dansen var redan vid vår ankomst börjad, sedan dansades tvenne quadriller, i hvilka jag ej deltog, derpå valsade jag med Demoiselle Snellman och flere andre, obekante damer, och Janne var mitt vis-à-vis. Som Protocoll.Secreter Wärnhjelm war Directeur, så hade vi lätt att få dansbiletter. I salen dansades tre quadriller på en gång, och vi fingo dansa i premierquadrillen. När quadrillen var slut bjöd en herre åt oss tortor --'Demoiselle Snellman var tulldirektören, lagman Snellmans tolvåriga dotter Rosa. Att de mycket unga herrarna v. Born fingo dansa med i 'premierquadril-(s. 369) len' var självfallet en uppmärksamhet av protokollsekreteraren mot senatsledamoten, som dessutom var en gammal vän till hans far. Som vi se var det många svängar innan man över huvud taget av ledaren fick tillåtelse att svinga sig i kontradansen: först entrébiljetten och sedan en dansbiljett, som säkrade ens deltagande i de olika med ordning och precision utförda turerna. Det lillgamla allvar, med vilket Calle redogör för lokaliteterna och festen, brytes en smula mot slutet, då han anförtror sin dagbok detaljen om tårtorna.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:371f;(s.371) "I pausen passade Samuel Fredric och Carl Fredric [v. Born] på att gå upp på assemblé i anledning av kejsarens namnsdag. Denna var åter till trängsel besökt av inemot fyrahundra personer. Calle hann medverka i en angläs, i en svensk och i rysk kadrilj, innan han skyndade hem för att till kl. 12 på natten spela kort 'med främmandena'.Dessa fullvuxna och allvarliga sysselsättningar avbrötos då och då för den trettonårige Calle och den elvaårige Janne av några verkliga barnbjudningar, som likväl på kornet liknade äldre folks tillställningar, ehuru de voro avsedda för personer i åldern tre till sexton år. En sådan försiggick hos statsrådet och Tante Edelheim, som med Thé och dans firade yngsta fröken Edelheims namnsdag Anna. Festen utblåstes kl. 6 och man hann med två kadriljer och en vals innan teet kringbjöds, varunder Calle gjorde bekantskap med unge Secreteraren Frans Edelheim. Efter tedrickningen blev det svensk kadrilj och 'pourpuri', varefter stämningen blev livligare med ett oräkneligt antal valser och en myckenhet sylt, russin, mandel, äpplen och tårtor. Kl, 1/2 11 avblåstes kalaset, och Calle och Janne kommo i god tid i säng.(s. 372) En liknande bjudning bestods några dagar därpå hos Ladaus, som voro grannar till v. Borns. [...] En svensk kadrilj dansade Calle med Mimmi Mellin, som tydligen med anledning av alla de viner som mellan danserna bjödos omkring föreföll honom 'så vacker och väl klädd att hon fullkomligt liknade en engel'. Supén avåts ej vid bord utan bjöds omkring. 'Vi åto i famnen', säger Calle, som tillägger att 'mellan maten valsades'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:375;"Den 28 december hade Mellins åter en av sina danser för de unga. Också om denna fick Aminoff besked af Ehrenström: '-- en Barnbal hos Friherrinnan Mellin, vid hvilken de små Fröknarne Mellin förtjusade oss, först med en ypperlig representation af en liten Fransk Theaterpièce och sedan med deras Tyroler Dans, hvaruti de sätta en för deras ålder ovanlig grace. Alla Barnen dansade sedan quadriller till sent på aftonen.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:403;"Pantomimer. [...] Med högvederbörligt tillstånd uppfördes nämligen 'Ett stort Divertissement i 4 Acter, bestående af Balletiska Lindansningar och Pantomimer'. Den senare delen av programmet utgjordes av två synnerligen omtyckta och hos varje konstpretentiöst akrobat- och lindansarsällskap förekommande pantomimer: Det långa Benet eller Tunnbindaren och Harlequin, Mechanisk Statue eller Cassanders inbillade Sjukdom. Att akrobattruppen en längre tid uppträtt i Helsingfors bevisas av annonsen för en föreställning den 18 oktober, då harlekinaden uppfördes 'på fleres begäran'.Att alla de i Europa gängse balettpantomimerna och pantomimballetterna hittat till Skandinavien och till och med till Finland, hade man en ryktbar italiensk ekvilibrist, Giuseppe Casorti, att tacka för. Denne framstående man i pantomimernas historia kom nämligen med sin berömda trupp i början av 1800-talet till Köpenhamn och införde där på hovteatern alla de urgamla traditionella mimiska pjäser och baletter, som hörde Commedia dell' arte , marionetteatern och maskspelen till. Från Danmark for Casorti till Göteborg och associerade sig där med ett antal medlemmar av familjen Magito, senare bekant i Finland genom talrika företrädare för teater, sångkonst, akrobatik och fyrverkeri.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:429-436;(s. 429) Nöjeslista 1819-1827. Förteckning över Offentliga nöjen och officiella tillställningar 1819-1827. [Alla assembléer, maskerader och konserter försiggår i Rådhuset.]1819"Okt. 1. Högtidlighet i anledning av senatens flyttning till Helsingfors. Gudstjänst. Generalguvernören, greve Steinheils middag. Generalguvernörshuset. 12. Borgerskapets middag för senatens ledamöter. Borgerskapets bal. Heidenstrauchs hus. 22. Bonuviers trupp. Kronohagsteatern: Konung Gustaf Adolf och Ebba Brahe, Dramatiserad Historie-målning i 3 Akter från 16:de. Århundradet af Högst salig Konung Gustaf III (Kellgren). - Crispinerne eller Tvillingbröderne, Opera Bouffa i I Akt. (Lemière. Musik: Lemière).Nov. 26. Senatstjänstemännens bal. Heidenstrauchs hus.Dec. 2. Steinheils bal för senaten. 5. Invigning av den nya högvakten. Gudstjänst. Parad. Steinheils frukost. 24. Steinheils middag i anledning av kejsar Alexander I:s födelsedag. Staden illuminerad.1820.Jan. 16. XI Assemblén. Rådhuset. 8. Marknad. Maskerad till förmån för stadens fattiga. Rådhuset.Febr. 8. Konsert: Salgé och amatörer. Rådhuset.Mars 25. Assemblé till förmån för stadens fattiga.Apr. 9. XII Assemblén.Juni 6. Storfurst Nikolaj på Sveaborg. Greve Heydens middag. 10. Storfurst Nikolaj i Helsingfors. Presentation. Staden illuminerad.Aug. 8. Konsert: Mariana de Gregory och greve Heydens kapell. 25. Prins Carl av Preussen i Helsingfors. Staden illuminerad. 26. Presentation. Steinheils bal. Staden illuminerad.Nov.5. I Assemblén. 12. II Assemblén. 19. III AssemblénDec. 7. Konsert: Andréette och Louise Borgman samt amatörer. 10. IV Assemblén 24. Steinheils middag i anledning av kejsarens födelsedag. Staden illuminerad. 26. (Antagl.) VI Assemblén.1821.Jan. 7. VII Assemblén. 14. VIII Assemblén. 16. Konsert: Twarjansky och amatörer. 21. IX Assemblén. 30. Marknad. Maskerad till förmån för stadens fattiga.Febr. 4. X Assemblén. 11. XI Assemblén. 18. XII Assemblén. Odat. Borgerskapets middag för senaten. 25. XIII Assemblén.Mars 4. Fru Majus (Majus): Konststycken, fermiteter och fyrverkeri. Packhuset. 6. XIV Assemblén. 25. Assemblé till förmån för stadens fattiga.Apr. 29. Balabregas konstkabinett. Rådhuset.(s. 430) Maj 1. Balabrega. 3. Balabrega. 6. Balabrega. 13. Balabrega.Sept. 11. Kejsarens namnsdag. Uppvaktning hos Steinheil. Steinheils middag. Staden illuminerad. 16. XV Assemblén. 23. XVI Assemblén.Okt. 9. Marknad. Assemblé till förmån för stadens fattiga. 14. Konsert: Nanette Brunner och amatörer. 21. I Assemblén. 23. Konsert: Nanette Brunner och amatörer. 28. II Assemblén.Nov. 4. III Assemblén. 11. IV Assemblén. 18. V Assemblén.Dec. 24. Steinheils middag i anledning av kejsarens födelsedag. Staden illuminerad. 30 VIII Assemblén.1822.Jan. 13. IX Assemblén. 20. X Assemblén. 22. Nathan: Experiment med electricitet. Rådhuset. 27. XI Assemblén.Febr. 3. XII Assemblén. 10. XIII Assemblén. 19. XIV Assemblén.Mars 25. Assemblé till förmån för stadens fattiga. 28.Konsert: Gebhard och amatörer. Apr. 8. XI Assemblén. 21. Konsert: Margaretha Kjerrulf och amatörer. 27. Konsert: Schalk med greve Heydens kapell och amatörer.Maj 1. Senatsledamöternas majfest. Gumtäckt. 19.Berggréns trupp. Kronohagsteatern: Råbocken eller Grundsatserne, Comedie i 3 Acter af Kotzebue. - De löjliga Mötena, Opera Comique i I Act. (Hoffman. Musik: Isouard). 21. Teater: Bildhuggaren eller Den sällsynta Hustrun, Comedie i 2 Acter (Mme de Beaunoir). - Gubben i Bergsbygden, Comedie med sång i 2 Acter. (Marsollier. Musik: Dalayrac). 24. Teater: Hatets och Kärlekens Hämnd, Skådespel i 5 Acter, anecdoten tagen ur sista Spanska frihets-kriget. (Kotzebue). 25. E. Lemke: Fantas Magori eller Andesyner. Rådhuset. 26. Teater: Julius von Sassen , Sorgespel i 4 Acter. (Zschokke). - De löjliga Rivalerne, Farce i I Act. (Hoffman). 27. Teater: Don Ranudo de Colli brados eller Fattigdom och Högfärd, Farce i 4 Acter af Hollberg, omarbetad af Kotzebue. - Profvet eller Man och Hustru sine egne Rivaler, Comedie i en Act från Franskan. (Pigault-Lebrun).Juni 6. Teater: Recett. De brandskadade i Uleåborg. Plån-Boken, eller den Redlige Undersåten, Drame i 3 Acter. (Kotzebue). - Den Ondsindta Hustrun, Comedie med Sång i 2 Acter. (Etienne. Musik: Struwe). 11. Teater: Rec. Halldén: Czar Peter den 1:sta eller Strelitzernes Uppror, Skådespel i 4 Acter, Passerad händelse i Ryssland. (v. Babo). - Den musikaliske Skräddaren, Opera Comique i I Act. (Villiers o. Gouffé. Musik: Gaveaux). 27. Konsert: Gugel d.ä. och d.y. 28. Teater: Rec. Fredrique Lemke. Adelheid von Wulfingen, en händelse utur det trettonde århundradets Barbari i 4 Acter af A. v. Kotzebue.Juli 7. Teater: Målarn och Modellerne, Comedie i 2 Acter med Sång. (Bouilly. Musik: Méhul). - Egendomen vid landsvägen, Comedie i en Act. (Kotzebue). 9. Teter: Rec. Berggréns trupp. Menskligheten vinner Processen, Lustspel i 5 Acter. (Kotzebue). - Fadren för tillfället eller De 7 Creditorerne. Comedi i 2 (s. 431) Akter. (Pain o. Vieillard - Kotzebue). 19. Teater: Rec. Lambert. Hugo Hertig af Modena eller Trollqvinnan Sidonia, Skådespel i 4 Acter. (Zschokke). 23. Teater: Egendomen vid Landsvägen, Komedi i I Akt. - Fintlighet och List, Komedi i I Akt. (Dieulafoy). - Vänskap och Kärlek i Alliance, Lustspel i I Akt. (Anonym).Aug. 6. Konsert: Gödicke med dotter och amatörer.Sept. 11. Kejsarens namnsdag. Staden illuminerad. 27.Kejsarparets kröningsdag. Senatshusets invigning. Parad. Gudstjänst. Uppvaktning hos Steinheil. Steinheils middag. Staden illuminerad. XVI Assemblén.Okt. 5. Konsert: Downer och amatörer. 18. Anonym trupp. Kronohagsteatern: Divertissement. - Ballettiska Lindansningar. - Det långa Benet eller Tunnbindaren, Comisk Pantomim i I Act. (Antagl. Casortis version). - Harlequin, Mechanisk Statue eller Cassanders inbillade Sjukdom, Comisk Pantomim i I Act. (Antagl. Casortis version). 20. I Assemblén. 27. II Assemblén.Nov. III Assemblén. 17. IV Assemblén.Dec. 1. V Assemblén. 8. VI Assemblén. 14. Konsert: Gehring och amatörer. 24. Steinheils middag i anledning av kejsarens födelsedag. Staden illuminerad. 29. VIII Assemblén.1823.Jan. 7. (Antagl.) IX Assemblén. 16. Konsert: Twarjansky med Downer, Hussek och amatörer.19. X Assemblén. 20 Divisionschefen, generalmajor Ehrnrooths bal. Generalinspektörshuset. 28. Marknad. Maskerad till förmån för stadens fattiga. Febr. 1. Steinheils avskedsfest. Sällskapsspektakel: Les maris-garçons, piece i en Act. (Gaugiran-Nanteuil. Musik: Berton). 2. XI Assemblén. 9. XII Assemblén.Mars 3. Konsert: Hacklin och amatörer. 22. Assemblé till förmån för stadens fattiga. 31. XIII Assemblén.Maj 11. Nyberg: Uppvisning i glasblåsningskonst. Rådhuset. 12. Nyberg: Uppvisning. 29. Bonuviers trupp. Kronohagsteatern: Sömngångerskan, Melodrame i 2 Akter. (Scribe o. G. Delavigne. Musik: du Puy.) - Byn i Bergen, Comedie i 2 Akter med Coupletter. (Kotzebue. Musik: Weigl.) Juni 1. Teater: Charlatanerne, Comedie i I Act. (Pigault-Lebrun). - En fjerndels timmas Tystnad, Comedie i I Akt. (Guillet). 3. Teater: Louise och Wallborn eller Naturens Dotter, Dram i 3 Akter. (Lafontaine - Nordforss). - Hemligheten, Opéra Comique i I Akt. (Hoffman. Musik: Solié). 6. Teater: Rec. Carolina Appelgrén. Gustaf Wasa, Historiskt Skådespel i 5 Akter af Kotzebue. 8. Teater: Villervallan, Comedie i 5 Akter. (Kotzebue). 10. Teater: Redlighetens Seger öfver Förtalet, Dram i 5 Akter. (Kotzebue - Eurén). - Crispinerne, Opera Buffa i I Akt. 11. Konsert: J. Widerberg och åtta musiker från Böhmen.13. Teater: Rec. Berggrén. Kusin Benjamen [sic!] från Pohlen eller Tjugufyra Schillings Slägtingen, Comedie i 5 Akter. (Cuno). - Frontin, Gift Ungkarl, Comedie i I Akt. (Scribe o. Mélesville). 15. Teater: Före och efter Bröllopet, Comedie i (s. 432) 4 Akter. (Fletcher o. Beaumont - Schröder). - Testamentet, Skådespel i I Akt.(Kotzebue). 17. Teater: Målaren och Modellerne, Comedie med Sång i 2 Akter. - Bildhuggaren eller Den sällsynta Hustrun, Comedie i 2 Akter. 20 Teater: Rec. F.J. Widerberg. Bayard eller Riddaren utan Fruktan och Förebråelser, Skådespel i 5 Akter af Aug. v. Kotzebue. 28. Otto: Cosmorama. Sederholms hus varje dag 28.6.-29.7.  29. Teater: De tyska Småstadsboerne, Farce i 4 Akter. (Picard - Kotzebue). - De båda Tankspridde, Comedie i I Akt. (Kotzebue).Juli  1. Teater: Carolus Magnus eller Spectaklet i Kråkvinkel, Farce i 3 Akter. (Kotzebue). - Det delade Hjertat, Comedie i 1 Akt. (Kotzebue). 4. Teater: Rec. Bonuviers trupp. Studenten,Comedie i 2 Akter. (Scribe o. Mélesville). - Nunnorna eller Besökelse Klostret, Operette i 2 Akter. (Picard. Musik: Devienne). 8. Teater: Sömngångerskan, Melodrame i 2 Akter. - Theaterskrifvarn, Comedie i I Akt. (Lilljestjelke). - Claudine eller Skoputsarn, Operette i I Akt. (Deschamps. Musik: Bruni). 11. Teater: Rec. Holmberg. Herman von Unna, Historiskt Skådespel i 5 Akter med Chorer, Musiquen af Abbée Vogler. (Skjöldebrand). 12. Teater: Rec. E.Lembke. Fantasmagori. - Skugggspel. - Optiskt Fyrverkeri. 13. Teater: Källarskyltarne, Farce i 2 Akter. (Anonym). - Pistolskottet, Comedie i I Akt. (Kotzebue). Brandskattningen eller Tyska Borgmestarn, Comedie i I Akt. (Kotzebue). 14. Teater: Barberarn i Sevilla, Comedie i 4 Akter.(Beaumarchais). - Qväkarne, Drame i I Akt. (Kotzebue). 29. Otto: Cosmorama sista dagen.Aug. 28. Saint-Martin: Skådespel i naturlig magi och fysik. Rådhuset. 31. Saint-Martin: Skådespel i naturlig magi och fysik.Sept. 27. Kejsarparets kröningsdag. Parad. Steinheils middag. Staden illuminerad. XIV Assemblén.Okt. 15. XV Assemblén. 26. I Assemblén.Nov.9. II Assemblén. 15. Viceordf. i senatens ekon.dep., greve Mannerheims avskedsmiddag för Steinheil.30. III Assemblén.Dec. 14. Ehrnrooths bal för Steinheils. Gen.insp.huset. IV Assemblén. 24. Parad och gudstjänst i anledning av kejsarens födelsedag. Staden illuminerad. 1824.Jan. 15. Konsert: Fru Carlbom och amatörer.18. V Assemblén. 22. Konsert: Downer och amatörer. 28. Marknad. Maskerad. Febr. 1. VI Assemblén. 8. Konsert: Fatschek och amatörer. 15. VII Assemblén. 29. VIII Assemblén.Mars 25. Assemblé till förmån för stadens fattiga. 28. Generalguvernören, gen.löjtn. Zakrevskijs officiella intåg. Parad. Uppvakningar. Presentation. Zakrevskijs middag. Generalguvernörshuset.April 4. Borgerskapets middag för Zakrevskij. Konsert: Gehring och amatörer. 5. Zakrevskijs högtidliga mottagande i senaten. Maj 11. Kvartettafton: Gehring, Downer och Salgé. 15. Kvartettafton: Gehring, (s. 433) Downer och Salgé. 18. Konsert: Gehring, Downer, Salgé och amatörer.Juni 22. Lemkes trupp. Kronohagsteatern. Bröderne på Prof eller Näsknäppen, Skådespel i 3 Acter af Pelletier Volméranges. - Det dubbla Profvet, Comedie uti I Act. (Legrand). 29. Teater: Korsfararne, Historiskt Skådespel i 5 Acter af Kotzebue.Juli 2. Teater: Rec. Lemkes trupp. De Okände eller Verldsföragt pch Ånger, Drame i 5 Acter. (Kotzebue - Björn). - Fyra Skildtvakter på en Post, Comedie i I Act. (Vogel). 4. Teater: Carl von Moor eller Röfvarbandet, Skådespel i 5 Acter (Schiller - La Martelièr). - Den förmente Prinsen, Comedie uti I Act med Sång. (Bäuerle.Musik: W. Müller). 5. Konsert: Bock och amatörer. 6. Teater: Schackmachin eller Konstmakarn den Andre, Comedie i 4 Acter. (engelskt orig. - Beck - Altén). - Misstroende och List, Comedie uti I Act (= Fintlighet och List). 9. Teater: Rec. Carolina Appelgrén. Stamfrun, Sorgespel i 5 Acter af F. Grillparzer. 11. Teater:Slottet Montenero, skådespel i 3 Acter med sång,Musiquen af Dalayrac.(Hoffman). 13. Teater: Kloster-Offren, skådespel i 4 Acter af Monvel. - De obudne Gästerne eller Canonius i Mailand, även De obudne Gästerne eller Caniken i Mailand, Comedie uti 2 Acter (Duval). 16. Teater: Rec. Wickbom. Papegojan eller Älska Far och Fosterland, Drame i 3 Acter. (Kotzebue - Björn).- Qvinnorna och Förtroendet, Comedie med sång i I Act. (Quétant - Lannerstjerna. Musik: Zander). 18. Teater: Pegasenhjelm ellerDet oskyldiga Begrägeriet, Comedie uti 3 Acter (Destouches - Björn). - Frontin, gift Ungkarl, Comedie uti I Act. 23. Teater: Rec. Holmberg. Den långa Näsan, Lustspel i I Act. (v. Soden). - Gubben i Bergsbygden, Comedie med sång i 2 Acter med Orchester. - Misstaget eller Gamla Fröken, Comedie i I Act. (Murphy - Mayer). 25. Teater: Målaren och Modellerne, Comedie med Sång i 2 Acter. - Källarskyltarne, Farce i 2 Acter. 27. Teater: Rec. Stadens fattiga. List öfver List eller Uppenbar Fejd, Comedie uti 3 Acter. (Moreto - Dumaniant). - Invaliden eller Utskrifningen, Comedie uti I Act. (Vogel). 28. Teater: Emilia Gallotti, Sorgespel i 5 Acter af G.E. Lessing. 30. Teater: Rec. Berggrén. Stamfrun, Sorgespel i 5 Acter af Grillparzer, öfversättning af E.W.Djurström.Aug.1. Teater: Haamlet, Prins af Danmark, Sorgespel i 5 Acter af Shakespeare (Granberg). 2. Teater: Rec. Louise Widerberg. Fale Bure, Skådespel i 5 Acter af Thure Wennberg (de la Gardie). - Planen eller Soldater och Bönder, Comedie uti I Act. (Arresto - Bruun). 3. Teater: Emilia Gallotti. 8.Prof. Crohns' kyrkoherdeinstallation. Middag. Prästgården.Sept. 11. Kejsarens namnsdag. Bal på Sveaborg. Staden illuminerad. 26. Zakrevskijs militärmiddag. 27. Kejsarparets kröningsdag. Uppvaktning hos Zakrevskij. Zakrevskijs middag. Staden illuminerad. Okt. 17. I Assemblén. 24. Assemblén.Nov. 7. III Assemblén. 14. IV Assemblén. 28. V Assemblén.Dec.5. VI Assemblén. 12. VII Assemblén. 24. Kejsarens födelsedag. Staden illuminerad. (s. 434) 1825.Jan. 4. Zakrevskijs bal. 9. VIII Assemblén. 12. Zakrevskijs bal nr 2. 19. Konsert: Merkte och amatörer.25. Zakrevskijs middag i anledning av kejsarinnan Elisabeths födelsedag. Staden illuminerad. 26. Ehrnroots bal. Gen.insp.huset. 28. Marknad. Maskerad till förmån för stadens fattiga. Febr. 6. X Assemblén. 19. Maskerad till förmån för de fattiga. 'Societerummen på Sveaborg'. 20. XI Assemblén. 27. Lemkes trupp. Rådhuset: Han blandar sig i allt, Comedie i 5 Akter (Centlivre - Jünger).Mars 1. Teater: Den svartsjuka Hustrun, Comedie på vers i 5 Akter. Öfversättning från Fransyskan. (Desforges). 4. Teater: Hartford och Sally, Skådespel i 4 Akter. (Zschokke - Altén). - Misstaget eller gamla Fröken, Comedie i I Akt. 6. Teater: Han blandar sig i allt, Comedie i 5 Akter. - Hemligheten, Operette i I Akt. 8. Teater: Rec. Blomqvist. Hittebarnet och Mördaren, Skådespel i 3 Akter (Frédéric - Boirie). - Ett Besök på Dårhuset, Comedie i I Akt. (Scribe . Delestre-Poirson). 16. Teater: Rec. Sophia Carolina Mellberg. Den Tyska Baron eller Nöd utan Bekymmer och Bekymmer utan Nöd, Farce i 5 Akter. (Kotzebue - Altén). - Slafhandlaren i Smyrna, Comedie i 1 Akt. (Chamfort). 18. Teater: Bildhuggaren, Comedie i 2 Acter. - Califen i Bagdad, Opera i 2 Akter. Musiken af Boieldieu (Saint-Just). 19. Sista soarén hos C. Wahllund. 22. Teater: Rec. Sophia Lannby och Louise Nordström. Den Besynnerlige eller Den upprättade Dygden, Drame i 3 Akter (Kotzebue - Björn). - Den förmente Prinsen, Comedie med Sång i 1 Akt. 24. Kejsarens tronbestigningsdag. Staden illuminerad. 25. Teater: Califen i Bagdad, Opera i 2 Akter. 29. Teater: Rec. Josephine Magito. Den häftige Friaren, Comedie på vers i 3 Akter af Monvel. - Angelique Magito: Air utur Operan Vestalen. (Spontini). - Den pådigtade Galenskapen, Comedie i 1 Akt. (Charlemagne - Bruun).April 19. Teater: Rec. Therese Håkansson. Siri Brahe, Historiskt Skådespel i 3 Akter, Svenskt Original af Konung Gustaf III:dje. - De löjliga Mötena, Comedie med Sång i I Akt.Maj 5. Teater: Eleonora Rosalba eller Ruinerne af Paluzzi, Skådespel i 4 Akter af Pujos och Dabaytua (Stenborg). - Två Ord, Operett i I Akt, musiken af D'Alayrec. (Marsollier). 9. Teater: Konungen och Slottskneckten, Skådespel i 1 Akt (franskt orig. - Vogel). - Den påbördade Galenskapen (= Den pådigtade Galenskapen). - De Olycklige eller Falkarne, Comedie i 1 Akt. (Kotzebue). 12. Lemkes trupp. Kronohagsteatern: Falkland eller Samvetet, Skådespel i 5 Akter af Riddaren M. Laya, Ledamot af Franska Academien. - Häftige Friaren, Comedie i 3 Akter. 15. Teater: Eleonora Rosalba eller Ruinerne vid Paluzzi. - Den påbördade Galenskapen eller Versvurmen, Comedie i 1 Akt. Öfvers. från Franskan (= Den pådigtade Galenskapen). 17. Teter: Rec. Ståhlsköld. Fiesko eller Conspirationen i Genua, Republikanskt Sorgespel i 5 Akter af Fr. von Schiller. (A.P. Berggrén). 18. Konsert: Fru Carlbom och amatörer. 20 Parad. 24. Teater: Rec. Rydberg. Theater-Lust-Fyrverkeri. 26.Teater: Virginia, Tragedi i 5 (s. 435) Akter, Svenskt Original af C.G.Leopold. - Den förmente Prinsen, Comedie med sång i 1 akt.Juni 2. Teater: Rec. Wickbom. William Lanzelot eller Belägringen af Portobello, Skådespel i 5 Akter af Bornschein. - Qvinnorna eller Förtroendet, Comedie med sång i I Akt.14. Teater: Den svartsjuka Hustrun, Skådespel i 5 Akter, Öfvers. från Franskan af Remmer. - Hemligheten, Operette i I Akt; Musiquen af Solié. 17. Teater: Rec. Stenberg. Grefven av Walltron eller Subordinationen, Skådespel i 5 Akter. (Möller - Envallsson). 21. Teater: Rec. Lundman. Grefven af Walltron eller Subordinationen. - Claudine eller Skoputsaren, Comedie i I Akt med sång. 26. Teater: Rec. Rydberg. Vestindiska Arfvet, Drame i 4 Akter. (Mercier - Arresto). Theater-Lust-Fyrverkeri. 28. Teater: Rec. Håkansson. Califfen i Bagdad, Operette i 2 Akter. - Den enleverade Älskaren, Comedie i I Akt. (Broemel). - Den föregifne Skatten eller Vagta er att lyss vid Dörren, Operette i I Akt. (Hoffman. Musik: Méhul).Juli 1. Teater: Natur och Skyldighet, Drame i 5 Akter; Öfvers. från Franskan. (Pelletier-Volméranges).Aug. 21. Schultz' trupp. Kronohagsteatern: Förbannelse och Välsignelse, drame i 2 Acter af Ernst v. Houwald. - Borgen, ballad af Schiller i 7 särskilda mimisk-plastiska föreställningar efter Rambergs kopparstick, arrangerade af Schultz. - Iwanuschka, den lustiga Sbitentschiken, Comedie med sång och dans i I Akt af A. v. Kotzebue. 27. Teater: Rec. Reimers. Jordans Delning eller Kuckus Parole, Original Lustspel i 4 Akter af F.L.Schmidt. - Mancini: Akrobatuppvisning. Fyrverkeri. 28. Teater: De begge Savoiardernne, texten af Schmieder, och Musiken af d'Alayrac. (Marsollier). 30. Teater (A. Armfelts uppgift).Sept. 1. Teater: Stam-Frun (Armfelts uppgift). 6.Teater (Armfelts uppgift). 11. Kejsarens namnsdag. Staden illuminerad. Mancini: Fyrverkeri. Halléns åker. 18. Teater (Armfelts uppgift), 24. Teater (Armfelts uppgift).27. Kejsarparets kröningsdag. Spectacle d'occasion (Armfelts uppgift). Zakrevskijs militärmiddag. Staden illuminerad.Okt.1. Konsert: Salgé och amatörer.2. Teater: Erik 14. (Armfelts uppgift = Erik den XIV:de. Sorgespel i 5 akter. Lidner - v. Auffenberg el. Claudius). 4. Teater (Armfelts uppgift).6. Teater (Armfelts uppgift). 9. Teater (Armfelts uppgift). 16. Teater (Armfelts uppgift).22. Teater: Adelheit Markgräfin von Burgau oder Die Braut in der Todtengruft, Ritter-Schauspiel in 5 Akten von Frau v. Weissenthurn. 23. Teater: Fanchon das Leyermädchen, Oper in 3 Akten von A. v. Kotzebue. Musik von Himmel (Bouilly o. Pain). 26. Änkekejsarinnan Marias födelsedag. Zakrevskijs middag. Staden illuminerad. 28. Konsert: Addner och amatörer. 29. Teater: Donau-Weibe (Armfelts uppgift = Hulda, das Donauweibchen, Romantisch-komische Zauberoper in 3 Akten. Hensler. Musik: Kauer.) 30. I Assemblén. 31. Konsert: Addner och amatörer.Nov.3. Teater (Armfelts uppgift). 5. Teater (Armfelts uppgift). 6. Genari och Cetti: Mekanisk teater och experiment. Rådhuset. 7. Genari och(s. 436) Cetti. 10. Genari och Cetti. 11. Genari och Cetti.13. II Assemblén. 27. III Assemblén.Dec. 1. Kejsar Alexander I:död. 4. IV Assemblén. 12. Trohetsed till 'kejsar' Konstantin avlägges. 17. Ett års landssorg med förbud för alla offentliga nöjen påbjudes.1826.Mars 22. Allmän klago- samt bot- och bättringsdag i anledning av Alexander I:s död. Gudstjänst.Maj 16. Kejsarinnan Elisabeths död.Juli 20. Catharine Zaissler: Cosmorama. Sundbergs stenhus.Aug. 8. Musikus Kock trakterar 6 olika instrument i husen för slutna sällskap. 29. Konsert:Twarjansky och amatörer.Sept.3. Kejsar Nikolaj I:s och kejsarinnan Alexandras kröning i Moskva. 11. Meddelandet om kejsarkröningen når Helsingfors. Staden illuminerad. 25. Borgerskapets bal till firande av kejsarparets kröning. Gen.insp.huset. 200 personer utspisas i fattighuset.Okt. 10. Konsert: Gehring och amatörer. Dec. 1. Landssorgen efter kejsar Alexander och kejsarinnan Elisabeth upphör. Staden illuminerad på 'årsdagen' av Nikolaj I:s tronbestigning. 9 Schultz' trupp. Kronohagsteatern. 10. I Assemblén. 11. Konsert: Feifel och Sophie Gross. Rådhuset. 17. Invigning av den nya kyrkan (= Gamla kyrkan). Gudstjänst. Middag. Prästgården. Kyrkan illuminerad. 18. Kejsar Nikolajs namnsdag. Staden illuminerad, likaså kyrkorna. II Assemblén. 20. Konsert: Sophie Gross och amatörer. Sveaborg.[Förteckning]Skådespelare och dansartister[Här har endast medtagits de personer, som i förteckningen uppges ha arbetat med dans. Det förekommer ett stort antal personer, som endast upptas med namn, vilka inte medtagits här.  * = icke i Helsingfors under den berörda tiden];Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:435;(s. 435) Akter, Svenskt Original af C.G.Leopold. - Den förmente Prinsen, Comedie med sång i 1 akt.Juni 2. Teater: Rec. Wickbom. William Lanzelot eller Belägringen af Portobello, Skådespel i 5 Akter af Bornschein. - Qvinnorna eller Förtroendet, Comedie med sång i I Akt.14. Teater: Den svartsjuka Hustrun, Skådespel i 5 Akter, Öfvers. från Franskan af Remmer. - Hemligheten, Operette i I Akt; Musiquen af Solié. 17. Teater: Rec. Stenberg. Grefven av Walltron eller Subordinationen, Skådespel i 5 Akter. (Möller - Envallsson). 21. Teater: Rec. Lundman. Grefven af Walltron eller Subordinationen. - Claudine eller Skoputsaren, Comedie i I Akt med sång. 26. Teater: Rec. Rydberg. Vestindiska Arfvet, Drame i 4 Akter. (Mercier - Arresto). Theater-Lust-Fyrverkeri. 28. Teater: Rec. Håkansson. Califfen i Bagdad, Operette i 2 Akter. - Den enleverade Älskaren, Comedie i I Akt. (Broemel). - Den föregifne Skatten eller Vagta er att lyss vid Dörren, Operette i I Akt. (Hoffman. Musik: Méhul).Juli 1. Teater: Natur och Skyldighet, Drame i 5 Akter; Öfvers. från Franskan. (Pelletier-Volméranges).Aug. 21. Schultz' trupp. Kronohagsteatern: Förbannelse och Välsignelse, drame i 2 Acter af Ernst v. Houwald. - Borgen, ballad af Schiller i 7 särskilda mimisk-plastiska föreställningar efter Rambergs kopparstick, arrangerade af Schultz. - Iwanuschka, den lustiga Sbitentschiken, Comedie med sång och dans i I Akt af A. v. Kotzebue. 27. Teater: Rec. Reimers. Jordans Delning eller Kuckus Parole, Original Lustspel i 4 Akter af F.L.Schmidt. - Mancini: Akrobatuppvisning. Fyrverkeri. 28. Teater: De begge Savoiardernne, texten af Schmieder, och Musiken af d'Alayrac. (Marsollier). 30. Teater (A. Armfelts uppgift).Sept. 1. Teater: Stam-Frun (Armfelts uppgift). 6.Teater (Armfelts uppgift). 11. Kejsarens namnsdag. Staden illuminerad. Mancini: Fyrverkeri. Halléns åker. 18. Teater (Armfelts uppgift), 24. Teater (Armfelts uppgift).27. Kejsarparets kröningsdag. Spectacle d'occasion (Armfelts uppgift). Zakrevskijs militärmiddag. Staden illuminerad.Okt.1. Konsert: Salgé och amatörer.2. Teater: Erik 14. (Armfelts uppgift = Erik den XIV:de. Sorgespel i 5 akter. Lidner - v. Auffenberg el. Claudius). 4. Teater (Armfelts uppgift).6. Teater (Armfelts uppgift). 9. Teater (Armfelts uppgift). 16. Teater (Armfelts uppgift).22. Teater: Adelheit Markgräfin von Burgau oder Die Braut in der Todtengruft, Ritter-Schauspiel in 5 Akten von Frau v. Weissenthurn. 23. Teater: Fanchon das Leyermädchen, Oper in 3 Akten von A. v. Kotzebue. Musik von Himmel (Bouilly o. Pain). 26. Änkekejsarinnan Marias födelsedag. Zakrevskijs middag. Staden illuminerad. 28. Konsert: Addner och amatörer. 29. Teater: Donau-Weibe (Armfelts uppgift = Hulda, das Donauweibchen, Romantisch-komische Zauberoper in 3 Akten. Hensler. Musik: Kauer.) 30. I Assemblén. 31. Konsert: Addner och amatörer.Nov.3. Teater (Armfelts uppgift). 5. Teater (Armfelts uppgift). 6. Genari och Cetti: Mekanisk teater och experiment. Rådhuset. 7. Genari och;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:486;* [Kommentar från s. 486] "Tempête är enligt Norlinds musiklexikon en fransk dans i 2/4 takt och raskt tempo. - Potpurri är som namnet anger en blandning av olika danser sammanförda till en helhet. I den finska landsorten dansas denna dans fortfarande vid folkfester under namn av purpuria. Vid sekelskiftet förekom t.o.m. en tur som hette sanksmankteraania = changement des dames, vilken tydligen lånats från kadriljen. Även i svenska trakter har purpuri dansats ända till senaste tid. Topelius beskriver i Fröken Drifva, Vinterqvällar II:2 = Sägner i dimman, s. 62, porpurri som en sammansättning av polonäs, kadrilj, masurka, ronder och kotiljong. Enligt samma källa var den svenska kadriljen en föregångare till fransäsen och en mycket 'långsläpig' dans. I Hans Hirns bok om Alexander Armfelt finnes på s. 204 en ganska komisk poäng om hur Zakrevskij vid kejsar Nikolajs besök 1830 i Helsingfors gav Armfelt och Klinckowström i uppdrag att vidta arrangemang för en bal. Stor vikt tyckes därvid ha fästs vid att svensk kadrilj dansades 'såsom nationaldans'. Denna 'nationaldans' har av allt att döma bibehållit sig till våra dagar i det isolerade Fjärrkarelen. Hemvändande soldater i vårt krig ha vittnat om hur de av befolkningen bjudits upp till en svängom i katrillia. Jmfr. f.ö.s. 84 och Gagarins uppfattning om den 'svenska dansen'- Ekossäs - jfr bl.a. s. 257 - är enligt Norlind en skotsk dans ursprungligen närstående angläsen, alltså en figurdans. I början av 1800-talet blev den en runddans i 2/4 takt. Norlind säger även, att den blev särskilt populär under andra och tredje decenniet av 1800-talet, då den nådde Sverige. Det är att anta, att denna ekossäs icke förekom i Helsingfors så tidigt som 1821, utan att vad som dansades var den gamla figurdansen besläktad med angläs. - Angläs förekom även på de av Malla af Schultén beskrivna balerna, men dansades mera i början av 1800-talet. (Jmfr. s. 128). Den hade 2/4 takt, tempot var allegretto och den utfördes som en kontradans, d.v.s. paren dansade mot varandra, icke bakom varandra som i runddanserna. - Mattradura, som omnämnes på s. 257, hittas icke i något uppslagsverk, men däremot i J. Pawlowskys Russisch-Deutsches Wörterbuch 1911, där Matradura betecknas som 'ein veralteter Tanz'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:486-2;* [Kommentar från s. 486) "I Svenskt Musikaliskt Lexikon från 1802, utgivet av Carl Envallsson, säges på s. 256: 'Polonaise. Alla Polacca. Pålska. Et dansstycke i fjerdedelstakt, liksom minuet, men med lifligare, muntrare och hastigare rörelse, samt gemenligen flera trioler och sextondelar; blifvande första noten af triolerne gemenligen spelad mera marquerat än de tvänne andre, liksom förste fjerdedelen i hvar takt, hvilket för et godt gehör äfven utgiör et af pålskans egentliga kännetecken. Namnet förråder det Polska ursprunget.' Som synes gör Envallsson här icke någon åtskillnad mellan polonäs och polska. De uppgifter jag [v.Frenckell] i texten lämnat om de två danserna äro tagna ur Norlinds musiklexikon. I Riemanns musiklexikon beskrives polonäsen som en promenaddans i 3/4 takt och liknande den gamla pavanen. Där säges även att polonäsen icke ursprungligen var en folkdans, utan antagligen uppkommit ur den polska adelns defilad vid Henrik av Anjous tronbestigning i Krakau 1574.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:489;* [Kommentar från s. 489] "I Norlinds musiklexikon kallas Cotillon en dans från Ludvig XIV:s tid, liknande den gamla dansen Branle, sedan kadrilj och under 1800-talet rask vals eller polka. - I Riemanns musiklexikon karakteriseras kotiljongen sålunda: 'Der bekannte als Schluss von Bällen beliebte Tanz mit allerbei scherzhaften Arrangements (Austeilen von Ordens usw.) ist nicht - - erst um 1820 aufgekommen, sondern bereits im 18. Jahrhundert bekannt'.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:490;*[Kommentar från s.490] "Rudolf Voss säger i sin bok Der Tanz, avd. Lexikon der Tänze, att Kehraus och Grossvatertanz voro samma dans, som dansades i långsamt tempo i 3/8 takt. Han säger vidare, att den utfördes vid slutet av en bröllopsfest eller ett dansnöje som en långdans genom hela huset och även ut på gatan av samtliga gäster försedda med alla tänkbara husgerådsartiklar. Endast en kvast fick man icke medta, emedan denna bådade olycka. Ibland förlängdes de dansandes kedja genom att bilda länkar av näsdukar. Voss påpekar, att Grossvatertanz troligen härstammade från den s.k. köksdansen på bröllop, då hela kökspersonalen anförd av hovmästaren med fackla i handen, på andra dagens afton par om par dansade in till brudparet, var och en med sitt speciella symboliserande vapen = husgeråd. (Voss a.a. s. 141 o. 354) Ordet Kehraus, som härleder sig från det tyska auskehren, kehren = sopa, antyder även detta. - Enligt Nordisk familjeboks utredning av den gamla kontradansen Väva valmar, som i sin äldsta uppteckning från 1785 hette Branicula, betecknas denna och Kehraus som varianter av samma dans. Branicula omtalas f.ö. hos Bellman.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:513ff;(s. 513) [...]  "Arppe, Charlotte, sångerska, danslärarinna, 1791-1852Baptiste, Fredrique Eleonore, dansös, författarinna hos Seuerling i slutet av 1700- o. början av 1800-talet, hos Bonuvier på 1810- o. 1820-talet, d. 1827, g. 1. m. Carl Henric Smedberg, 2. m. Johan Gustaf Lemke.Bergengren, Anna Johanna, se Gellerstedt.Berggrén, Anders Petter, teaterföreståndare, dansmästare vid univ. i Åbo, hovsekter, 1792-1847.Björkstrand, Johan Fredric, dansör, hos Bonuvier på 1810-talet.Courtell (Kurtell), Johanna Christina, dansös, 1799-1838, g.m. rådman G. Lampenius.Eckstein, Axel Ferdinand, dansör, traktör, 1808-1848Eklind, Anders Wilhelm, dansör, hos Seuerling i början av 1800-talet, hos Bonuvier 1813-1818 o. på 1820-talet.*Elssler, Fanny, dansös, 1810-1884.Fröberg, Anders, dansör, hos Bonuvier 1813-1815.Gellerstedt, Anna Johanna,f. Bergengren, teaterförest., dansös, danslärarinna, sångerska, 1784-1834, g.m. Otto Gellerstedt.Gellerstedt, Otto, teaterförest., dansmästare v. univ. i Åbo, d. 1817.[...](s. 514) [...]Lemke, Fredrique Eleonore, se Babtiste, Fredrique Eleonore.Lundholm, J., dansör, musiker, hos Bonuvier 1814-1819.[...](s. 515) [...]Stålhane, Johan Christian Gottlieb, dansmästare v. univ. i Åbo, traktör i H:fors, 1792-1879.[...] ";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:58;[Gäller teater]  "Dans och teateraktion hörde nästan ofrånkomligt ihop. Vi ha observerat detta i Gellerstedts, Rydströms och Fredrique Baptistes fall. Bonuvier hade likaså länge i sitt släptåg en annan företrädare för denna förening av Thalias och Terpsichores gåvor. Han hette Anders Wilhelm Eklind och hörde till familjen ända tills hans fru, en syster till fru Bonuvier tröttnade på att följa konstens kringflackande tjänare och förenade sitt öde med en bofast senatskanslists. Vilket icke hindrade att Eklind trofast stannade kvar vid Bonuviers sällskap.Av de övriga aktörer hos fru Seuerling förtjäna ytterligare några att ihågkommas, emedan de senare påträffas bland Bonuviers personal. Främst i raden finner man då Gustaf Wilhelm Ståhlsköld, aktör i Helsingfors, traktör i Åbo, slagrörd på ena foten och stendöv på gamla dagar, men alltid lika uppskattad som père noble i 'adeliga pjeser'. Efter slaganfallet var hans paradroll och den enda där han med fördel kunde visa sig Gamla fröken i Murphy-Mayers The old maid. Åskådarna jublade och tjöto av glädje, då han dansade och svängde på sin långa och korpulenta lekamen, eller ordnade blommor i sina glesa lockar och inspirerat sjöng: 'Flickan för sin spegel träder/Bygger upp ett batteri/Utaf blommor gaz och fjäder ---'";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:67;"Emil Nervander åberopar i uppsatsen Början till teater i Finland en privat uppgift om ett franskt sångspel, som man 1804 skulle ha uppfört i Helsingfors , nämligen Monvels De ädelmodige bönderne, vilken pjäs varken förekommer på den falkmanska eller jakobstadslistan. Han anför samtidigt ett omdöme om skådespelarnas prestationer, vilket var ganska ovanligt, i synnerhet om man betänker att den skrivande var en prästkandidat: Samuel Ceder. Dennes estetiska värdesättning gick ut på att komedianterne 'svängde sig och dansade miserabelt, men alls ej som bönder bära sig åt'. Offentlig kritik existerade ej, men också den enskilda recensionen inskränkte sig vanligen i brev och dagböcker till några få banala adjektiv. Ett styckes innehåll var huvudsaken, hur det utfördes mindre viktigt, d.v.s. aktören gjorde sin sak bra eller illa.På sätt och vis en sund ståndpunkt, ehuru obegriplig för sena tiders kritik och publik.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:84;[Gäller Lantdagsbalen i Borgå 1809] "I staden sades det att balen gavs av lantmarskalken. Gagarin [generaladjutant, furst] meddelar att 'omkostnaderna kommo på Kejsarens, äran på de församlade ständernas och trötthet utan nöje på min lott! - - Här såg jag dansas den svenska dansen; den är en kadrilj med franska steg, hvars musik är rätt vacker'. Unga flickor och fruar fanns det gott om på balen, men de unga männen voro ej många. De voro fortfarande i armén eller höllo sig borta, sårade och förbittrade, medan deras systrar och kärestor roade sig. Några gamla ungkarlar och en och annan änkling funnos att tillgå, och så allt som följde i kejsarens släptåg.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrI:88-89;[Gäller lantdagsbalen] (s. 88) "Genom Anmärkningar, skrivna långt senare än själva nidvisan, får man en tablå över vem kejsaren dansade med på balen och vilka slags danser som voro de brukliga. Det fanns i seklets barndom ej mycken omväxling med den svenska kadrilj Gagarin inrapporterat. Polonäs och rysk kadrilj nämnas emellertid. Alexander bjöd tydligen upp de förnämsta damerna i tur och ordning, och på utländskt maner konverserade han dem han dansade med, vilket fick hjärtat att flyga ännu högre i halsgropen på de hedrade, som säkert av hetta och snörning andades tillräckligt oregelbundet ändå. De lyckliga, och som nidvisan säger avundade, voro: fruarna Sprengtporten, Rehbinder, Boije, Stierwald, Solitander, Krogius och Tengström samt den vackra och firade mamsell Johanna Charlotta Holm. [...](s. 89) Kejsaren dansade 'med få flickor', säger v. Morian också. Vi ha sett att mamsell Holm kom i turen. En enda annan ungmö nämndes allmänt som uppbjuden av Alexander, men hon debatterades i stället så mycket flitigare: fröken Ulla Möllersvärd. I Anmärkningar till nidvisan står, att kejsaren dansade rysk kadrilj med henne och att hon var mycket observerad av honom.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827.;(I) Diss. Helsingfors 1943. [Verket är en diger doktorsavhandling i två delar med teater, musik,;
FFrII:11;[Carl Fredric von Born, tretton år, skriver dagbok, 1827] “Beskrivningen av denna ungdomliga bal är för övrigt gjord med ett så näpet och lillgammalt allvar, att relationen förtjänar att återges som sådan:'28. War det tillställdt hos oss en liten barndans hwartill woro bjudna följande fremmande damer och cawaillerer: Fröken M. Ladau, d:o A.C. Hartman, Janne Snellman, Fröknarne Wilhelmina och Augusta Mellin, Alexander Ehrenström, de två älsta Fröknarne Schauman, Eduard och Alphons Wallén samt deras syster Fröken Adèle, Wille Weckman och Fröken Grefvinnan Stefven samt båda små Schwentzonnarna jemte deras syster och Fröknarne A. Edelheim och Lode. De kommo ungefär Kl. ½ 7 och dansen begynte genast. Den fortsattes äfven utan uppskof och war mycket annimerad ända tills qvällsvardsbordet war färdigt dukadt, då wi gingo att äta; efter soupérn dansades ännu potpouri och polska samt Kl: 11 skiljdes alla åt och jag gick att sofva.”;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:124;[1829] "Alexander dansade en polonäs med några anspråksfulla gamla damer, en vals med Louise och en med Caroline Levander, hoppade över två kadriljer, deltog i en potpurri med fru Schramm som moatjé, hoppade åter över två kadriljer, valsade med Aurore Stjernvall, dansade kadrilj med fru Ehrenström och satt sig sedan ganska utschasad vid supébordet. Efter supén ville han ha en liten återhämtningspaus, men då Gustaf saknade visavi i en ny potpurri blev han tvungen att vara med också i denna och valde då till dam den vackra Charlotte Köhler. [Han var vid det laget 35 år.];Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:13;[1827] “Om eftermiddagen hade Pappa Soupée hwartill woro bjudne en otalig mängd så herrar som fruntimmer. Confecturer, sylter, äppel och allehanda rara winer bars omkring med obetydligt uppehåll, nästan hela afton. Dansen war rätt liflig, deri deltogo både gamla och unga. Jag dansade jemväl, Janne war mit wisavi och min dam war Demoiselle Hartman som är fosterdotter hos werkeliga Staats Rådet Krook, mot alldeles sista slutet när alla ämnade sig bort speltes upp en pollska och alla återwände ånyo för att deltaga deruti. Så skilldes sällskapet ej åt förrän Kl: 3 den följande morgonen.”;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:14;“Sista Lördagen voro vi på en Barn Masquerad hos Lands: Walleens, där ibland 20. à 30. Barn lilla Edward och Adele Walleen mäst utmärkte sig. Den förre var klädd uti gamla Svenska Hofdrägten med Peruque, och den andra var en gammalmodig Dame, utstyrd med Pocher och vidare dylikt. Detta nöje var nytt och rätt intressant. Vid denna ålder roar man sig af det uppricktigaste hjerta, och det är då en ren verklighet.”;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:153;"Följande morgon är han även i god tid hos Gustaf [som besökt St. Petersburg]. Vad han där får höra om den ryska huvudstadens förlustelser, som brodern deltagit i, gör att han med skäl måste betrakta Helsingfors som en liten provinsby. Storfurst Mikael har bl.a. haft ett tornerspel, där herrar och damer till häst utfört en kadrilj och en potpurri i en manege upplyst av en 'million' Argandska lampor.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:158ff;[1830](s. 158) "I mars kom den [skrällen, på grund av det stora nöjesutbudet] i form av ett förbud emanerande från landshövdingen - inspirerat av poliskammaren och undertecknat av borgmästare och råd - mot att anordna'Publique Maskerader och Concerter i allmänhet, äfwensom särskilda Publike danser å Wärdshus och andra allmänna ställen - - så framt icke för hwarje gång Herr Landshöfdingens skriftelige tillstånd därtill, med föreskrift om hwad därwid iakttagas bör, wore utwerkadt.'Ett 'Högwederbörligt Förordnande' av den 31.3. stipulerade även, att försäljning av starka drycker i teaterbyffén vid vite av 5 rubel skulle vara förbjudet. Alla dessa restriktioner smakade högeligen polisvälde och föreföllo mänskligheten vid 1830-talets början som otillbörligt intrång i frihet och rättigheter. En enkel följd av det hela var även att 'Buffetten wid Theater inrättningen' för den återstående delen av året annonserades ledig att övertas av hugade spekulanter. (s. 159) Av magistratens protokoll den 6.3.framgår 'Police kammarens' motiv till åtgärden att för publika nöjen inhämtades tillstånd av landshövdingen. Denna bestod i en förmodad lättnad vid magistratens uppbörd av avgifter för sådana samt en förmodad lättnad för polisen vid övervakandet av den allmänna ordningen.[...]Av Calles [Carl von Born, 16 år] utläggningar få vi således veta, att den 28 januari var marknad i Helsingfors som han besökte för att köpa 'här och der allehanda sötsaker', vilka han sedan tuggade 'under prominerandet'. Maskeradbesöket hos Sallmén skedde liksom i anslutning till marknadsvisitationen. Calle kunde konstatera att det icke var mycket folk hos Sallmén och få masker. 'Just ingen som synnerligt utmärkte sig', heter det. 'Tvenne till fruntimmer förklädde karlar, förmodeligen acteurer' voro enligt unge von Borns utsago de bäst lyckade. Att societeten lyste med sin frånvaro berodde antagligen på att baron Mellins samma kväll hade en soaré, dit bland annat Ludvig Born begav sig från maskeraden. Calle själv stannade dock kvar för att prata med en del kamrater, gamla borgerliga bekanta från Uleåborg, och för att dansa en rysk kadrilj med en obekant dam.Helsingfors var visst icke den enda staden i Finland, som vid denna tidpunkt hade offentliga danstillställningar. Tvärtom arrangerades subskriberade baler i de flesta av de små provinsresidensen.Calle von Borns broder Janne inför oss i staden Lovisas nöjesvärld och ger många trevliga inblickar i assembléerna där, allt på den befängdaste skoltyska, som han för övnings skull malträterar i breven. [...] Om höstterminens nöjen berättar åter denne för sin bror studenten [Calle], att hans mamma varit på marknadsassemblé i Borgå, och likaså varit så 'gutig' att låta honom följa med till Lovisa, när man där haft en soaré 'zum Vorteil der Armen zugestellt', varför Fabians sällskap kunnat undvaras.(s. 160) 'Man sagt, dass hier in Lovisa diesen Winter subscribirte Assembléen werden' är hans upplysning, som fullständigas med en verifiering en månad senare av innehåll att 'jetzt hat man hier in Lovisa subscribirte Dansassembléen. Sie wird jeden andern Sontag. Es sind überall acht; heute [5.12.] wird der zweyte.' Av denna rediga beskrivning upplyses man ganska korrekt om hur det var ordnat på dansfronten i östra Nyland. [...]Ännu längre österut än i Lovisa befinner sig fru Edla Rein, f. Ekbom, som gift sig i november 1829 och på fastlagstisdagen 1830 råkar vara i Fredrikshamn just då där 'till all olycka' är slädparti och bal. Till detta evenemang hade beskäftiga vänner skaffat henne biljett, då resande ju överallt voro välkomna på assembléerna. 'Nog vore det roligt annars' säger den unga frun i brev till sin man, 'men jag mår så illa.' Hon är i en begynnande grossess, vilket dock icke hindrar henne att komma hem kl. 3 på morgonen, sedan hon dansat med både magister Adolf Wilhelm Wegelius och doktor Gustaf Johan Mechelin."[1830](s. 158) "I mars kom den [skrällen, på grund av det stora nöjesutbudet] i form av ett förbud emanerande från landshövdingen - inspirerat av poliskammaren och undertecknat av borgmästare och råd - mot att anordna'Publique Maskerader och Concerter i allmänhet, äfwensom särskilda Publike danser å Wärdshus och andra allmänna ställen - - så framt icke för hwarje gång Herr Landshöfdingens skriftelige tillstånd därtill, med föreskrift om hwad därwid iakttagas bör, wore utwerkadt.'Ett 'Högwederbörligt Förordnande' av den 31.3. stipulerade även, att försäljning av starka drycker i teaterbyffén vid vite av 5 rubel skulle vara förbjudet. Alla dessa restriktioner smakade högeligen polisvälde och föreföllo mänskligheten vid 1830-talets början som otillbörligt intrång i frihet och rättigheter. En enkel följd av det hela var även att 'Buffetten wid Theater inrättningen' för den återstående delen av året annonserades ledig att övertas av hugade spekulanter. (s. 159) Av magistratens protokoll den 6.3.framgår 'Police kammarens' motiv till åtgärden att för publika nöjen inhämtades tillstånd av landshövdingen. Denna bestod i en förmodad lättnad vid magistratens uppbörd av avgifter för sådana samt en förmodad lättnad för polisen vid övervakandet av den allmänna ordningen.[...]Av Calles [Carl von Born, 16 år] utläggningar få vi således veta, att den 28 januari var marknad i Helsingfors som han besökte för att köpa 'här och der allehanda sötsaker', vilka han sedan tuggade 'under prominerandet'. Maskeradbesöket hos Sallmén skedde liksom i anslutning till marknadsvisitationen. Calle kunde konstatera att det icke var mycket folk hos Sallmén och få masker. 'Just ingen som synnerligt utmärkte sig', heter det. 'Tvenne till fruntimmer förklädde karlar, förmodeligen acteurer' voro enligt unge von Borns utsago de bäst lyckade. Att societeten lyste med sin frånvaro berodde antagligen på att baron Mellins samma kväll hade en soaré, dit bland annat Ludvig Born begav sig från maskeraden. Calle själv stannade dock kvar för att prata med en del kamrater, gamla borgerliga bekanta från Uleåborg, och för att dansa en rysk kadrilj med en obekant dam.Helsingfors var visst icke den enda staden i Finland, som vid denna tidpunkt hade offentliga danstillställningar. Tvärtom arrangerades subskriberade baler i de flesta av de små provinsresidensen.Calle von Borns broder Janne inför oss i staden Lovisas nöjesvärld och ger många trevliga inblickar i assembléerna där, allt på den befängdaste skoltyska, som han för övnings skull malträterar i breven. [...] Om höstterminens nöjen berättar åter denne för sin bror studenten [Calle], att hans mamma varit på marknadsassemblé i Borgå, och likaså varit så 'gutig' att låta honom följa med till Lovisa, när man där haft en soaré 'zum Vorteil der Armen zugestellt', varför Fabians sällskap kunnat undvaras.(s. 160) 'Man sagt, dass hier in Lovisa diesen Winter subscribirte Assembléen werden' är hans upplysning, som fullständigas med en verifiering en månad senare av innehåll att 'jetzt hat man hier in Lovisa subscribirte Dansassembléen. Sie wird jeden andern Sontag. Es sind überall acht; heute [5.12.] wird der zweyte.' Av denna rediga beskrivning upplyses man ganska korrekt om hur det var ordnat på dansfronten i östra Nyland. [...]Ännu längre österut än i Lovisa befinner sig fru Edla Rein, f. Ekbom, som gift sig i november 1829 och på fastlagstisdagen 1830 råkar vara i Fredrikshamn just då där 'till all olycka' är slädparti och bal. Till detta evenemang hade beskäftiga vänner skaffat henne biljett, då resande ju överallt voro välkomna på assembléerna. 'Nog vore det roligt annars' säger den unga frun i brev till sin man, 'men jag mår så illa.' Hon är i en begynnande grossess, vilket dock icke hindrar henne att komma hem kl. 3 på morgonen, sedan hon dansat med både magister Adolf Wilhelm Wegelius och doktor Gustaf Johan Mechelin.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:159;(s. 159) Av magistratens protokoll den 6.3.framgår 'Police kammarens' motiv till åtgärden att för publika nöjen inhämtades tillstånd av landshövdingen. Denna bestod i en förmodad lättnad vid magistratens uppbörd av avgifter för sådana samt en förmodad lättnad för polisen vid övervakandet av den allmänna ordningen.[...]Av Calles [Carl von Born, 16 år] utläggningar få vi således veta, att den 28 januari var marknad i Helsingfors som han besökte för att köpa 'här och der allehanda sötsaker', vilka han sedan tuggade 'under prominerandet'. Maskeradbesöket hos Sallmén skedde liksom i anslutning till marknadsvisitationen. Calle kunde konstatera att det icke var mycket folk hos Sallmén och få masker. 'Just ingen som synnerligt utmärkte sig', heter det. 'Tvenne till fruntimmer förklädde karlar, förmodeligen acteurer' voro enligt unge von Borns utsago de bäst lyckade. Att societeten lyste med sin frånvaro berodde antagligen på att baron Mellins samma kväll hade en soaré, dit bland annat Ludvig Born begav sig från maskeraden. Calle själv stannade dock kvar för att prata med en del kamrater, gamla borgerliga bekanta från Uleåborg, och för att dansa en rysk kadrilj med en obekant dam.Helsingfors var visst icke den enda staden i Finland, som vid denna tidpunkt hade offentliga danstillställningar. Tvärtom arrangerades subskriberade baler i de flesta av de små provinsresidensen.Calle von Borns broder Janne inför oss i staden Lovisas nöjesvärld och ger många trevliga inblickar i assembléerna där, allt på den befängdaste skoltyska, som han för övnings skull malträterar i breven. [...] Om höstterminens nöjen berättar åter denne för sin bror studenten [Calle], att hans mamma varit på marknadsassemblé i Borgå, och likaså varit så 'gutig' att låta honom följa med till Lovisa, när man där haft en soaré 'zum Vorteil der Armen zugestellt', varför Fabians sällskap kunnat undvaras.;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:159f;(s. 159) Av magistratens protokoll den 6.3.framgår 'Police kammarens' motiv till åtgärden att för publika nöjen inhämtades tillstånd av landshövdingen. Denna bestod i en förmodad lättnad vid magistratens uppbörd av avgifter för sådana samt en förmodad lättnad för polisen vid övervakandet av den allmänna ordningen.[...]Av Calles [Carl von Born, 16 år] utläggningar få vi således veta, att den 28 januari var marknad i Helsingfors som han besökte för att köpa 'här och der allehanda sötsaker', vilka han sedan tuggade 'under prominerandet'. Maskeradbesöket hos Sallmén skedde liksom i anslutning till marknadsvisitationen. Calle kunde konstatera att det icke var mycket folk hos Sallmén och få masker. 'Just ingen som synnerligt utmärkte sig', heter det. 'Tvenne till fruntimmer förklädde karlar, förmodeligen acteurer' voro enligt unge von Borns utsago de bäst lyckade. Att societeten lyste med sin frånvaro berodde antagligen på att baron Mellins samma kväll hade en soaré, dit bland annat Ludvig Born begav sig från maskeraden. Calle själv stannade dock kvar för att prata med en del kamrater, gamla borgerliga bekanta från Uleåborg, och för att dansa en rysk kadrilj med en obekant dam.Helsingfors var visst icke den enda staden i Finland, som vid denna tidpunkt hade offentliga danstillställningar. Tvärtom arrangerades subskriberade baler i de flesta av de små provinsresidensen.Calle von Borns broder Janne inför oss i staden Lovisas nöjesvärld och ger många trevliga inblickar i assembléerna där, allt på den befängdaste skoltyska, som han för övnings skull malträterar i breven. [...] Om höstterminens nöjen berättar åter denne för sin bror studenten [Calle], att hans mamma varit på marknadsassemblé i Borgå, och likaså varit så 'gutig' att låta honom följa med till Lovisa, när man där haft en soaré 'zum Vorteil der Armen zugestellt', varför Fabians sällskap kunnat undvaras.(s. 160) 'Man sagt, dass hier in Lovisa diesen Winter subscribirte Assembléen werden' är hans upplysning, som fullständigas med en verifiering en månad senare av innehåll att 'jetzt hat man hier in Lovisa subscribirte Dansassembléen. Sie wird jeden andern Sontag. Es sind überall acht; heute [5.12.] wird der zweyte.' Av denna rediga beskrivning upplyses man ganska korrekt om hur det var ordnat på dansfronten i östra Nyland. [...]Ännu längre österut än i Lovisa befinner sig fru Edla Rein, f. Ekbom, som gift sig i november 1829 och på fastlagstisdagen 1830 råkar vara i Fredrikshamn just då där 'till all olycka' är slädparti och bal. Till detta evenemang hade beskäftiga vänner skaffat henne biljett, då resande ju överallt voro välkomna på assembléerna. 'Nog vore det roligt annars' säger den unga frun i brev till sin man, 'men jag mår så illa.' Hon är i en begynnande grossess, vilket dock icke hindrar henne att komma hem kl. 3 på morgonen, sedan hon dansat med både magister Adolf Wilhelm Wegelius och doktor Gustaf Johan Mechelin.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:160;(s. 160) 'Man sagt, dass hier in Lovisa diesen Winter subscribirte Assembléen werden' är hans upplysning, som fullständigas med en verifiering en månad senare av innehåll att 'jetzt hat man hier in Lovisa subscribirte Dansassembléen. Sie wird jeden andern Sontag. Es sind überall acht; heute [5.12.] wird der zweyte.' Av denna rediga beskrivning upplyses man ganska korrekt om hur det var ordnat på dansfronten i östra Nyland. [...]Ännu längre österut än i Lovisa befinner sig fru Edla Rein, f. Ekbom, som gift sig i november 1829 och på fastlagstisdagen 1830 råkar vara i Fredrikshamn just då där 'till all olycka' är slädparti och bal. Till detta evenemang hade beskäftiga vänner skaffat henne biljett, då resande ju överallt voro välkomna på assembléerna. 'Nog vore det roligt annars' säger den unga frun i brev till sin man, 'men jag mår så illa.' Hon är i en begynnande grossess, vilket dock icke hindrar henne att komma hem kl. 3 på morgonen, sedan hon dansat med både magister Adolf Wilhelm Wegelius och doktor Gustaf Johan Mechelin.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:165;[1830]"Veckans clou är en bal hos von Bondsdorffs med sextio gäster: 'La Ville et la Cour et peut-être même les Fauxbourgs'. I Armfelts tycke är detta den första danstillställning som är i alla avseenden lyckad. Härlig mat utomordentligt väl och ordningsfullt serverad, tillräckligt av allt, väl upplysta rum göra all heder åt 'le cher Gabbus', som är på briljant humör. I kadriljen efter supén som anföres av 'Les Mathadors' figurerar han framför Walléen med bocksprång ända till taket. Själv dansar Armfelt en potpurri med fröken von Schwanebach, en kadrilj med fru Schwenzon, en annan med Aline Stjernvall och en tredje med fru Ehrenström. Kl. 3 är det roliga gästabudet slut, vilket Armfelt omtalar med samma välbehag som allt gällande det bondsdorffska hemmet.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:194-195;[1830](s. 194) "Kotiljongens fördärvlighet. I en artikel Om kotiljongens förderflighet, en uppsats som säges vara utdrag ur en föreläsning, går en författare till storms mot denna dans, vilken han fördömer av tre olika orsaker:för att den är hednisk, för att den är straffbar och för att den är skadlig.Hednisk är kotiljongen, säger han, emedan det ut 'polyteckniska journalen för moderna fornlemningar' framgått, att man i Herkulaneum och Pompeji dansat denna dans, där kallad Tunika. Likaså torde argonauterna dansat kotiljong på Kolchis, vadan Medea märkligt nog varit den första 'som hemtades ur turen'. Genom kotiljongen bli alltså de sköna damerna i förtid antika, och är den således en hednisk dans.Straffbar är kotiljongen, emedan av en något så när uppburen och firad dam, en som 'har det minsta tonen för sig', fordras att hon valsar omkring minst 16,560 steg eller nära en svensk mil. Därvid åtgår enligt sinnrika beräkningar under en endaste kotiljong en sextiondedel av damens lunga. Räknar man med att en vintersäsong omfattar sex månader och en bal försiggår var fjortonde dag, är damen följaktligen död efter fem år.Skadlig är kotiljongen emedan den väcker obehagliga känslor hos dem som tapetsera väggarna. Om en icke 'hemtad', alltså icke uppbjuden, åskådar 36 kotiljonger, upplever personen i fråga icke den trettiosjunde! En kotiljong på 20 personer har 40 åskådare, av vilka en föres ut under turerna, medan 19 se på. Ergo kon-(s. 195) sumerar kotiljongen varje vinter: 4 damer av dem som dansa med i denna, av uppbjudna åskådare 1, av dem som 'dö af galla', nämligen i bitterhet över att ej ha observerats, 6 personer, in summa 11 (elva) personer. Kotiljongen anställer alltså en icke ringa förödelse 'på den eleganta folkmängden, oberäknadt dem, som omkomma genomför för hårdt tilldragna snörlif, tunna florskläder wid 20 graders köld, swala drycker efter en upphettande dans, o.s.w.' Då alla dessa personer äro i sina bästa år, som ej ens lämna någon förmögenhet efter sig och ej ens kunna gagna arvingarna, anses kotiljongens skadlighet vara till fullo bevisad.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:240-241;[1831]"Stor fest hos Pusjkins. Om Pusjkins fest säger Calle, att dit kommo 50 à 60 gäster, 'således en mindre soupée' men att 'i hänseende till arrangemangen kunde den jemföras med hvilken som hälst af de större, som här någonsin varit'. Hur trevligt och otvunget det hela gestaltat sig genom värdfolkets naturliga älskvärdhet visar den därpå följande beskrivningen: 'Grefven sade mig vid vår ankomst att vi skulle dansa litet; Grefvinnan satte sig äfven, sedan theet var druckit, vid flygel fortepianot, och dansen begyntes; den fortsattes länge på sådant sätt, då plötsligen Grefve Puschkin öppnade tambours dörrarne, och vid pass 20. musikanter af det här i staden förlagda Rysska regimentet började blåsa en vals; Bestörtningen hos alla var allmän, ty man hade ej väntat sig någon ordentlig music, efter början redan var gjord med fortepiano; till och med tycktes detta vara oväntadt för den lilla, täcka Grefvinnan Puschkin sjelf. Dansen fortsattes sedan temmeligen lifligt hela aftonen, men som den börjades sent dansades det ej före soupérn annat än vals, en Ryssk, tvenne Svenska quadriller och en poutpourri. Ehuru societeten var något stor, var der dock brist på danseurer och danseuser, i synnerhet som några damer af allehanda skäl ej dansade. I brist på vis-à-vis deltog jag blott i poutpourrien, som var ovanligt kort. Jag dansade med Protokoll Secreterskan Teetgren, mitt vis-à-vis var Secreter Gerdten, och hans dam, fröken Aurore Stjernvall, morgonrodnaden, som altid är lika vacker, röd som en ros och smärt som en lilja, sedan de 5. åren jag första gången flyttade hit till Helsingfors har hon ej haft någon medtävlarinna.'";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:243;[1831]"Om återupptagandet av de subskriberade aftontillställningarna hade G.O.Wasenius en saftig bit att servera. Dessa fingo förresten från och med nu, evad det gällde societeten, definitivt en ny benämning. Till Kingelin i Åbo skrev han samma dag den första festen skulle gå av stapeln, d.v.s. den 2 december, i frän stil:'Gamle Alftan, vhhöfd. v. Gerdten och jag ha ställt till en Té wattens Assemblé i dag, som vi kalladt Picknick. Ehuru meningen icke var annat än att åt Käringen Wahllund låna våra namn för att arrangera en vanlig Klubb med den obetydliga förändr, att damerna skulle serveras med smörgåsar, så har tillställningen nu åstadkommit buller hos de förnäma, då dagens högtid, hvarom vi icke förr än för några dagar sedan drömt, efter deras undersåtliga åsigter, tvingar dem att vara i stora band, fulla i uniform m.m. Vi ofrälse pack le åt den politiska vigt man söker att gifva äfven åt den minsta småsak, och hafva, oaktadt flerfalldiga insinuationer, icke kunnat förmås att ändra terminen.'Borgerskapets självständiga hållning sedan juli 1830 var således uppenbar även i det lilla Helsingfors. De förnäma fingo krumbukta sig och kröka rygg i anledning av ett tronbestigningsminne, borgarna gjorde det ej. I H.T., vilken avisa redigerades av Wasenius egen bror, hälsade man också med ostentativ glädje återupptagandet av balnöjena. Man talade om den dystra tiden med dess långa kvällar och ändlösa nätter, som nästan hunnit höjden av egyptiskt mörker utan att de allmänna danserna kommit i gång, då man plötsligt samlades till'en piquenique, som oaktadt sin i sednare tider sällan nyttjade benämning, hwilken ej heller af alla gouterades, likwäl wisade att namnet ej gör till saken blott hon eljest främjas af gynnande omständigheter, - ty dansen war i hög grad animerad och fortsattes långt inpå morgonen, alldeles såsom i den gamla goda tiden, då glädtighet och fröjd berättas ha warit mera hemmastadde på jorden.'";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:244;[1832]"Societeten hade definitivt delat upp sig i två läger, d.v.s. den verkliga societeten, som före påsken hann med fem subskriberade picknicker i rådhuset och på hösten med sex, samt den ett trappsteg lägre ned på den sociala rangskalan befintliga bourgeoisien, som föranstaltade danssoaréer 'å Borgerliga Klubben uti Hr Apothekaren Salingres hus wid stora torget', men till vilket evenemang bara 50 entrébiljetter à 1 rubel såldes åt utomstående 'Herrar Cavalierer'.;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:246-248;[1832]"Wictor von Born lär sig dansa. På hösten började Wictor [14 år] besöka picknickerna, men då hade han också hela våren lärt sig allt om dans hos mamsell Arppe. Den första februari hade han anmält sig till lektioner för att bli värdig att följa med pappa, mamma och bröderna på alla de baler och supéer de foro ut på. Den 8 februari klädde han sig fin i en kvartstimme och kom så till sin danslärarinna, hos vilken alla de andra tretton eleverna redan samlats. Den första gången lärde den snälla mamsellen bara några steg, och då man var avdelad i 'tvenne flockar' måste man vila sig emellanåt och kallprata. Danstimmarna fortforo sedan tämligen regelbundet, och Wictor nämner till och med några av kursdeltagarna, bl.a. en Thuneberg, en Tjepurnov, två ungherrar Furuhjelm, Manne Ehrnrooth och Robba Ehrnrooth.Lektionerna försiggingo kl. 4-6, eller för hans vidkommande hellre kl. 6-8, emedan från kl. 4 till 6 bara småpojkar voro i farten och han gärna höll sig tll studenternas sektion. Många 'steg och figurader' inlärdes hos den skötsamma mamsellen, och då danstimmen var slut begav sig Wictor vanligen bort i sällskap med studeranden 'vid Österbottniska Nation' Calén. Att Wictor så här hade tid med figurader och piruetter var för att han den 23 januari absolverat sin egen studentexamen och nu var färdigt installerad vid universitetet. Hos mamsell Arppe hade han i slutet av februari också kommit så långt i lärdom, att han kunde alla steg som hörde till en svensk kadrilj och även börjat försöka sig på vals. I början av mars var han inne i masurkans mysterier, och så randades äntligen den dag, då man började sammandansning, d.v.s. med damer, i hans fall med mamsell(s. 247) Aschan, mamsell Avellan, fröken Gripenberg, mamsell Martin, mamsell Saxén, fröken Svinhufvud och mamsell Thuneberg. Med dem absolverades en rysk kadrilj, som i Wictors tycke var 'en bland de vackraste danser'.Den 21 mars var en märkesdag i den arppeska danslektionshistorien, emedan eleverna då bestodos riktig musik, och den 22 var det Wictors namnsdag. Mycket förnumstigt utlät sig den icke femton år fyllda studenten om hur viktordagen ej firats av någon, 'emedan det numera kommit alldeles ur modet'. Däremot bjöd han själv på vin i sin dansskola efter avslutad lektion. Mamsell Arppes 'Jungfru' serverade hans medhavda och hos Catani inköpta vin och konfekt. Alla trakterades, och Wictor avslöjar brutalt att 'några bland de små drucko sig deraf till och med rusiga', vilket låter otäckt. Emellertid måtte fjortonåringen ej heller varit alldeles opåverkad, eftersom han proponerade 'brorskål' med alla och väl hemkommen 'dansade sedermera litet steg' för sitt eget höga nöje.Den 28 mars hade Wictor som vanligt två danslektiner, den ena kl. 1/2  10-12 och den andra kl. 4-7, ett icke föraktligt arbetspensum i den bengymnastiska genren. Antagligen hade man dansat längre, ifall ej musikanterna avlägsnat sig och småpojkarna börjat leka 'Fria vill Simon i sälle'. Dagen därpå var han helt i upprorsstämning mot mamsell Arppe, som han ansåg gynna 'pojkbytingarne' framom de 'stora' studenterna, varpå han ostentativt avlägsnade sig med några likasinnade. På vägen hem voro de så övermodiga, att de tyckte sig böra tillrättavisa några 'Ryska Denschikar' och slinka in hos kaffejungfrun Ulrika Allén. Den 30 hade han helt lugnat sig, eller som han uttryckte det: 'I dag hade jag ej orsak att vara missnöjd med M:lle Arppe', varför han dröjde kvar på lektionen till 1/2 9. I början av april kommo nya damer till, och den 24 maj var det äntligen slutdans efter en fyra månaders trägen kurs.En dylik slutdans var f.ö. icke någon enskild angelägenhet. 'Entrébilletter' för herrar såldes i 'Herr Frenckells Boklåda'. Då dansen var avsedd att försiggå i rådhusets övre våning måste dessutom tillstånd erhållas av magistraten 'emot erläggande afgift till Stads Cassan', synnerligast som mamsell Arppe hade för avsikt att den 23 maj hålla en generalrepetition med de dansande. Magistraten motsatte sig icke de blyga aspirationerna om 'dans konsten', som framfördes genom studeranden Wilhelm Heikel, då den såg till stadens fördel och var i tillfälle att öka stadskassans inkomster med 50 rubel. Heikel, mamsell Arppes talesman, var en av Wictors 'stora' studenter och fem år äldre än han.[...](s. 248) Slutet gott, allting gott. Wictors slutdans avspelar sig i alla fall med bravur, Wictors mamma är närvarande och mycket stolt över sin son, och Calle [brodern] antar att balen är 'galant' i anseende till sina enorma kostnader. Brodern Janne skriver åter om evenemanget den 24 maj: 'Den af Wictor så länge efterlängtade slutdansen har ändteligen försiggått i Rådhussalen i förgår Thorsdags. Der skall hafva varit omkring 200 personer. Mamma var också der.'";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:252;[1832]"Den 7 februari har det varit dubbelbal, d.v.s en hos Crohns och en hos Richters. Fru von Born har bara infunnit sig hos Richters, hennes make hos Crohns och Richters, men Calle endast hos Crohns. Om detta yttrar sig unge von Born med rätta, att det i Helsingfors verkligen dansats 'på alfvare'. Man får också om den crohnska tillställningen upplysningen, att den obligatoriska tedrickningen, som alltid föregick själva dansen, dragit ut på längden, eftersom balen börjat så sent som kl.9. Calle har deltagit i en 'odrägligt långvarig vals' och ytterligare i svensk kadrilj turvis med 'Demoiselle Molander från Hejnola' och 'Fröken Cygnaeus'. I Calles tycke har den sistnämnda intet utmärkande, 'om ej hennes massiva kropp', vilket verkligen är styggt sagt. I en potpurri har han behagat figurera med den utmärkta amatörpianisten, mamsell Lampa.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:256f;[1832. Maskerad hos Pusjkin, för att överraska frun som varit sjuk, enligt Carl von Borns dagbok](s. 256) "'- - 1/2 7, och då avreste Mamma, Janne, Wictor och jag till Grefve Puschins. Pappa blef ännu hemma en stund att hålla sina gäster sällskap, men kom äfven sedan dit. Tillställningen skulle vare en hemlighet för Grefvinnan Puschkin, men Grefven visste deraf. För att Grefvinnan dock skulle vara parerad, och kunna taga emot sina främmande, var en annan intrig derjemte tillställd. Friherrinnan Mellin hade nemligen låtit bjuda henne till sig på thé och soupée. Under det hon klädde sig dertill, samlades alla gästerna i salongen, och för att hon ej skulle se oss då vi kommo dit foro vi alla en stor omväg, så att vi ej behöfvde fara förbi hennes fönster. Wi voro nästan de första som kommo, men societeten blef omsider ganska talrik och alla voro i gemen ganska väl costymerade, underligt nog att det lät sig göra på så kort tid. Men nu något närmare om costymeringen. - - Jag föreställde en mohr. - - Min masque föreställte ett gammalt gubbansikte med skägg. - - Mamma var i domino, Pappa likaså, Janne var bondgosse och Wictor en gammal käring. Af de öfriga voro Hoffröken Haartman och Demoiselle C. Levander bland fruntimmerna och Secreteraren och Kamreraren Federley bland karlarne, de vackrast costymerade, de förra voro amazoner, och de sednare kammarpager. Dock vill jag ej härigenom nedsätta de öfrigas costymer, ty alla voro så väl klädda att det är just med möda som jag vill ge ofvannämnda företrädet bland alla. - - Ändteligen öppnades dörrarne och den täcka Grefvinnan Puschkin, klädd i full bal paryr, trädde in i salongen. Genast omringades hon av masque-skaran, och hvar och en sade henne några ord. - - Att alt detta var en fullkomlig surpris för Grefvinnan syntes tydligt i hennes täcka, oskuldsfulla ögon. En mängd musicanter var emellertid i tambouren och då Grefvinnan inträdde uppblåstes en marsch; sedan första scenen var förbi började vi alla en polonaise; i têten gingo Baron Klinkovström och Grefvinnan Emelie Puschkin. Derefter gingo vi i förmaket och der utdeltes efter Rysska seden tortor åt hvar och en. Två stora tortor voro bakade, utaf den ena gafs åt karlarne, af den andra åt fruntimmerna, i hvardera var inbakad en böna, och de som fingo dessa stycken, blefvo kung och drottning för aftonen. Ödet afgjorde det för Grefve Alexander Armfelt och Grefvinnan Puschkin, värdinnan. Uppå dem sattes guldkronor och de intogo högsätet i salongen. - - i likhet med hela öfriga societeten demaskerade mig. Wåra costymer bibehöllo vi dock hela aftonen. Sedan dansades en ballett af tolf dertill utsedda damer: dessa voro Hoffröken A.C. Haartman, Demoiselle C.Levander; fröken Aline Stjernvall och Demoiselle Richter; Fröken Orraeus och Wilhelmina Mellin; Fröknarne Knorring och Aurore Stjernvall; Fröknarne Augusta Mellin och Schwertschkoff samt Demoiselle Snellman och Fröken Willebrandt. Trakteringar af alla slag gingo flitigt omkring. Nu först begyntes den egentliga dansen, först med en vals och sedan med en quadrille. - - Der dansades utom en mängd oändliga valser, fyra svenska quadriller, en Ryssk och cotillon. - - Sedan dansades potpourri - - Sedan dansades en liten polska.'Detta var alltså Calles version, som i sin ungdomliga saklighet men med hans romantiska syn på tingen är ganska tidstypisk. Dessutom ger den en utmärkt överblick av tidens nöjesuppfattning. De många små intrigerna - greve Pusjkins, då han ställde till en maskerad för att överraska sin fru, friherrinnan Mellins då hon låtsades ha en bal samma kväll, bönan i tårtan, som så oförhappandes hamnade hos Emelie, och antagligen den täcka Emelies eget spratt, hon, som trots de oskuldsfulla ögonen väl i rimlighetens namn inte kan ha undgått att observera förberedelser och stök i sitt eget hem - hela denna önskan att spela, att vara någon annan(s. 257) än sig själv, att göra livet lustigare och innehållsrikare med skälmstycken och finurligheter, allt detta representerade inte bara tidsålderns trängtan efter flykt från verkligheten, utan kanske i lika hög grad hoppet om någonting rikare och bättre ovanför vardagen och den timliga världen. Det var en sorts paradislängtan, som tog sig uttryck på detta sätt. Få av dem som voro 'costymerade' till amasoner och kammarpager eller buro guldkrona på huvudet voro väl egentligen religiösa i detta ords vidare bemärkelse. Ingen trodde väl heller bokstavligen på ett sådant liv efter detta, att man i himmelska salar eller i en empyré skulle få uppträda i sida kläder med vingar och harpa i handen. Men hos dem som frekventerade den romantiska tidens maskeradnöjen kan dock i det undermedvetna ha funnits bortträngda önskningar av att under några timmar få föregripa den tid, då man en gång måste byta sin jordiska identitet, att få avkasta sin egen personlighet och ikläda sig en ny och främmande skepnad. [...] Med baletten som uppfördes och bönan i tårtan, genom vilken man korades till kung och drottning - mandeln i julgröten känner också vår tid till - blev hela spektaklet som en hänförande episod ur en Mozart-opera eller en akt ur ett divertissemang. Carl Fredric von Born har fattat det alldeles riktigt, då han talar om 'första scenen'. Att alla verkligen ville leka med i detta improviserade teaterstycke, visar även, att societeten beflitade sig om att ge sällskapslivet en smula sprirituellt innehåll.Knappt en vecka efter den pusjkinska maskeraden hade friherrinnan Mellin verkligen 'thé och soupée' utan alla baktankar. Calle dansade några valser, kadriljer och en potpurri, men sedan intog han en ungdomligt svärmisk attityd, som i en hyllning åt guden Eros återspeglades i hans dagbok:'Der dansades väl ännu flere både Svenska ch Rysska quadriller, masurkor och Fransyska quadriller, men jag deltog ej i dem, dels af behof att hvila mig, dels af brist på damer och dels af okunnighet i danserna, men jag njöt änddock af danserna lika mycket, om ej mera, än om jag dansat med, ty att se de lätta gracerna, lika vårens fjärilar, swäfva från den ena till den andra [...]'";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:285;[1832]"I slutet av juli står familjen von Born upp sina bopålar på Sarflax, och då Calles kusin Sophie Ehrnrooth och hennes moder 'dricka brunn' i Lovisa, är det naturligt att han ofta reser dit. Den 23 juli är han så återställd till hälsan, att han tydligen utan obehag kan vara med om en 'brunsdans', där han exekverar både svenska och ryska kadriljer alldeles glömsk av att han i sitt sjukdomstillstånd och med sina mindervärdighetskomplex efter frossan elegiskt skrivit om sin 'menskliga svaghet' och att han aldrig kan anse sig 'nog ringa'. Intet hindrar heller hans deltagande i ett 'caffe dansante' hos hans moster Ehrnrooth, där han utom kadriljer bidrar till det synnerligen livfulla utförandet av 'pollska'".;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:317;* [Kommentarfrån s. 317]“La Gavotte de Vestris heter i Rudolf Voss: Der Tanz,s. 322, La Gavotte à la Vestris. Det är här antagligen fråga om Marie-Auguste Vestris-Allard, son till den berömde balettmästaren vid Stora operan i Paris Gaetano Apollino Baldassare Vestris och dansösen Allard. Marie-Auguste var icke så skön och hade icke samma yttre företräden som fadern, men han hade lika stor framgång som denne, visade samma originalitet i dansen samt överglänste denne i lätthet och behag. Han var premiärdansör vid operan 1780-1816 och professor vid konservatoriet 1819-1828. Till hans berömdaste elever hörde August Bournonville och Marie Taglione, vilka förde hans lärdomar vidare till respektive Köpenhamn och Stockholm. Enl. N.F.B.”F FrII:317** [Kommentar från s. 317]“Om Masurka säger Voss, a.a. s. 353, att den i Tyskland dansades under namn av Masurek eller Massurisch. Därav antagligen den tyske herr Jordans uttryck Polnisch Masurck. Om Krakowiak säger Riemann i sitt musiklexikon, att det är en polsk dans i 2/4 takt, vars egenhet - som i masurka och andra bömiska samt ungerska danser - ligger däri, att egentligen obetonade taktdelar accentueras och synkopering användes. Krakowiaken är emellertid i motsats t.ex. till masurkan icke temperamentsfull, utan glad och graciös. I början av 1900-talet dansades krakowiak allmänt i Helsingfors yngre sällskapskretsar. Manumasque förekommer inte i något uppslagsverk. Riksbibliotekarien O. Wieselgren i Stockholm har vänligen påpekat för mig, att manumasque möjligen är en felskrivning i tidningsannonsen, där det ursprungligen kan ha stått mauresque, då danser alla moresca och alla turca flitigt förekommo i äldre koreografi. Det är högst antagligt, att F.A.T.s personal icke varit mycket slängd i bruket av utländska ord och att redaktören icke beaktat annonstexterna. I Neuphil. Mitteilungen 1944, nr 5/6 har professor V. Kiparsky ägnat den av mig i Del I, s. 257 o. 486, omnämnda dansen Matradura en utredning av stort intresse, varigenom det för mig viktiga faktum framkommit, att matradura varit en slags ekossäs. Det är att hoppas att dansen manumasque, om det faktiskt funnits en sådan, blir föremål för samma slags forskarnitiska bemödanden. Ungarische Pas kan möjligen ha varit en csárdás som salongsdans.”;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:325;*[Kommentar från sidan 325] "Om Johan Christian Gottlieb Stålhane - som i tidningspressen i allmänhet fick sitt namn stavat Ståhlhane - har H. A. Reinholm i sina efterlämnade anteckningar i Finlands Nationalmuseum en hel del att påstå. I avdelning 82, s.178, berättar han att 'Stålhane dansade omkring hela landet 1818-1844'. Enligt samma källa, s. 198, skall han 1816 ha kommit över från Stockholm, där han åtnjutit undervisning av 'Remond, lärare för operans ballettelever' och biträdde 1812 ballettlärare Bruleau i Stockholm'. I Wasastjernas ättartavlor anges han som överflyttad till Finland 1815. Själv talar Stålhane i en annons i H.T.  11.3.1823 om sin elvaåriga vistelse i Finland, varför årtalet 1818 kan stämma. Reinholm uppger även s. 314, att Anders Peter Berggren 1.1.1822 blev danslärare vid akademin i Åbo. Då Berggren efterträdde Stålhane, blev denne alltså ledig från sin plats som t.f. dansmästare 1822 och icke 1823, vilket anges i Heinricius: Från samhällslifvet i Åbo 1809-1827, s. 188, och i Berg: Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar III, s. 313. I båda verken uppges nämligen Berggrens tillträdelseår vara 1823. Enligt Reinholm, a.a. s. 314, torde emellertid Berggren efterträtt Cedervaller, som sedan 'blef bokh. i Wiborg'. Detta måste emellertid vara en distraktion från R.s sida, emedan Anders Cedervaller - den Cedervaller, som kan komma i fråga - redan år 1815 anlade sitt tryckeri i Wiborg och knappast hade tid med danspedagogik i Åbo. - Om den av Reinholm omnämnde Bruleau kan nämnas att han verkligen existerat. I en serie intressanta artiklar om Malmö teaters historia har Arne Lindenbaum berättat, att denne balettmästare, vars namn här dock stavas Brulo, jämte balettmästare Giovanni Battista Ambrosiani år 1809 fick det 'hedersamma uppdraget att inviga den nya scenen' i denna stad, varvid Jean Brulo-Bruleau t.o.m. komponerade invigningsbaletterna. Lindenbaum nämner även, att B. var en dansör av troligen italiensk härstamning, att han kommit till Sverige närmast från Frankrike och i början av 1800-talet blivit föreståndare för Kungliga teaterns balettskola, men 'husvill' genom operans indragning år 1806. (Sydsvenska Dagbladet Snällposten 4.2.1946). - Om Remond-Raimond har Dahlgren i Anteckningar om Stockholms Theatrar, s. 513, uppgiften att han 1792-1796 var dansmästare på Karlberg och 1782-1804 sekunddansör vid Kungl. teatern. Om Brulo säger Dahlgren, s. 517, att denne var föreståndare för 'dansskolan' till 1818. - Fransysk Qwadrille är, enligt Riemanns stora musiklexikon, som alla andra kadriljer att betrakta som en efterföljare till angläsen, från vilken den skiljer sig därigenom, att den icke dansas med många par i kolonner, utan att alltid fyra par bilda en liten fyrkant. Enl. Voss, a.a. s. 325, var Rysk Qwadrille en kadrilj, där endast två par dansade mot varandra i stället för de i andra kadriljer obligatoriska fyra eller flera.- Om Stålhanes undervisning i National-Danser har Reinholm - a.a. s. 322 - några ironiska anmärkningar. Sedan han påpekat att med nationaldanser alltid menades svenska sådana, 'som blifvit framdragne till konstnärlig öfning', anmärker han en smula bittert: 'Att någon finsk nationaldans skulle lönat mödan eller ens fanns till, tänkte man icke den tiden'.Om Anna Johanna Gellerstedt säger Reinholm - a.a. s. 13 - att hon kommit till Helsingfors redan före kriget 1808 och öppnat en dansskola i Sunns hus, nuv. Alexandersgatan 26. Längre fram i samma avdelning 82 säger han, s. 198, att Stålhane uppgett året för hennes arrivé till Finland vara 1814 el. 1815 och att hon gift sig i Sverige 'med någon underofficer, som till lycka för henne dog 1818'. Också fru Gellerstedt skall ha varit Raimonds elev vid operabaletten. Uppgiften om Anna Johannas äktenskap synes emellertid återgå på en förväxling med Angelique Magito och hennes man Thure Jerfving. Jfr Del I, s. 413. Om fru Gellerstedt och hennes teaterengagemang i Finland under 1800-talets första årtionde se Del I, s. 56. - I en randanmärkning, s. 186, säger Reinholm vidare, att fru Gellerstedt lärde dotter, mor och mormor att dansa, d.v.s. tre generationer, vilken lilla passus utvisar, att den goda Anna Johanna var gammal och van i yrket och trots sin stränghet - eller kanske just på grund av denna - uppskattad efter hand som generationerna växte upp. En annan uppgift av Reinholm, a.a. s 306, visserligen i andra hand, är den att fru Gellerstedt skulle varit dotter till teaterföreståndaren Seuerling. Här föreligger åter en uppenbar förväxling med Johanna Courtell-Lampenius, som var fosterdotter först hos Margaretha Seuerling och sedan hos Anna Johanna Gellerstedt.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:34;[1828]"Assembléer och maskerader. Om man summerar ihop de viktigaste nöjeshändelserna, de av någon betydelse för samhällslivet i Helsingfors under våren 1828, får man framför allt som facit ut de tre subskriberade assembléerna. När Klinkowström tillträdde ordförandeskapet hade antalet offentliga baler fastställts till sex, men de goda helsingforsarnas danslust måtte mognat i kapp med trädgårdarnas frukter på hösten 1827, eftersom man då återgick till antalet åtta för säsongen. 13 januari, 3 och 17 februari voro data för balerna, medan de två maskeraderna för pauvrex honteux -  det hette åter så! - försiggingo, den första så sent som 27 januari och den senare i laga ordning på Marie bebådelsedag. Mariedagens evenemang hade förekommit sedan 1820 och betydde redan då en ny liten trevlighet också i det avseendet att entréavgiften erlades ‘äfven af fruntimmer’. Det är svårt att avgöra, om detta skett i en svagt gryende kvinnoemancipations eller -likställdhets tecken, eller om jämlikheten dikterats av tanken på att det var till en kvinnas ära man denna dag klädde ut sig och festade. Någotslags pietet för Jesu moder vittnade förlustelsen icke om, men detta var strängt taget icke heller nödvändigt i det luterska Finland. Herr Stålhane, som denna gång börjat dansundervisningen den 12 mars, hade just lagom tid att under två veckor före maskeraden i ‘Fabriqueur Öhrnbergs öfra wåning’ drilla helsingforsarna till nya krumsprång i de de på orten ‘ännu mindre kända Fransyska och Ryska qwadriller, med Tourer, samt flere National-Danser’. Fru Gellerstedt lyste med sin frånvaro, åtminstone i F.A.T., och huvudstadens invånare kunde i fred för den barska damens kommando utföra piruetter. Hennes stränga regemente hade ju bland de danshugade gett upphov till två ordspråk: Nu gäller det, sa' fru Gellerstedt, och: Fötterna ut, sa' fru Gellerstedt.*;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:79f;(s. 79) "Danskonsten utövades precis på samma sätt som de föregående åren. Anna Johanna Gellerstedt öppnade sin sedvanliga dansskola den 20 april och hade denna vår sitt 'logis hos Handelsman Degerman, boende inwid stora torget', enligt(s. 80) annons i H.T., men vid 'Senats-Torget', för att använda uttrycket i en för övrigt kongruent notis i Tidningar ifrån Helsingfors. Herr Stålhane åter, som tidigare tillgännagett att han börjat sin undervisning i mitten av januari, underrättade dessutom den 11 mars en vördnad allmänhet om, att alla som i Finland under hans elvaåriga vistelse i landet begagnat sig av hans 'information i Danskonsten' denna vår utan särskild ersättning kunde bli undervisade' i modernaste Ryska och Fransyska Qwadriller, hwilka synes nödvändiga, för att icke af bristande kännedom om andra Danser, nödgas med wederwilja fortsätta de allmänna, wäl i forntiden warierande, men numera aldrig ombytlige Swenska Qwadriller.'Vilket något dunkla formulering antagligen ej betydde annat än att den gode dansmästaren under välviljans täckmantel i konkurrens med Anna Johanna lockade elever att gratis lära sig fransk och rysk kadrilj, varefter de fingo betala för undervisning i den svenska. Hans annons innehåller dessutom en ytterst intressant upplysning. Varje söndag hade han 'stor sammandans' i sin bostad i Janssons nya hus, som fortfor att kallas nytt i många år.Mellan herr Stålhanes danskurs i januari och fru Gellerstedts i april kunde helsingforsborna dessutom profitera av en tredje i februari hos Charlotte Arppe, en gammal bekant, som redan åren 1822 och 1823 gästat Helsingfors. Hon hade sina lektioner i 'Herr Handelsman Backmans gård wid Fabians gatan' men bodde själv hos mamsell Wahllund.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:8;[1827]“Danslärarna anlända och skrida till aktion. För dansundervisningen i staden var det väl sörjt denna vår. F.d. dansmästaren vid Åbo Akademi och skådespelaren Johan Christian Gottlieb Stålhane, som fortfarande bodde i Åbo men nu och då lyckliggjorde Sveaborg, Borgå och dylika samhällen med information i musik och dans, underrättade helsingforsborna om vad han kunde bjuda dem av Terpsichores håvor. Hans annons i ärendet förtjänar beaktande icke blott därigenom att den omtalar hur herr Ståhlhane lärde bort allt vad han kunde av bruklig ‘Rysk, Fransysk och Svensk Societets-Dans’, utan också för att han sade sig vara villig att undervisa ‘Barn, med fallenhet, af emellan 10 och 15 års ålder’ i ‘Balletter, Rysk National-Dans, Solo med Schawl, Pas des Deux, Pas des Trois, samt La Gavotte de Vestris’.* [Se kommentar lägre fram.] Detta tyder på att den gode dansmästaren hade vissa konstnärliga aspirationer och ville delge societeten vad han visste om det som fru Händel-Schütz, Mme de Staël och Lady Hamilton i seklets barndom uppenbarat av danskonstens hemligheter i antikiserande form. Schaldanser och La Gavotte de Vestris tyckas emellertid ej ha varit tillfyllest för att locka en större elevkontingent. Tre veckor efter den första annonsen följde en annan med en mycket tydlig vink om att det saknades adepter skönjbar genom notisen att sådana fortfarande mottogos i Stålhanes logi hos ‘Fabriqueren Örnberg’, den berömde möbelsnickaren. [...] Stålhane var emellertid ingalunda utan konkurrens i Helsingfors. ‘C. Jordan, Ehemaliges Mitglied vom Kayserlichen Hoftheater in St. Petersburg’ och fäst vid teaterdirektören Arnold Schultz trupp, som gästade Finlands huvudstad, såg sig föranlåten att komma med en motsvarighet till det stålhaneska inseratet. Då aktstycket är så pass underhållande och tidstypiskt som i Jordans fall, återger jag det in extenso:'Endesunterzeichneter zeigt einem resp. Publico hiermit ganz ergebenst an, dass er während seinem hiesigen Aufenthalte, Tanz-Unterricht zu ertheilen wünscht; als wie in den beliebsten Tänzen, Polnischen Masurck, Manumasque, Krakowiak, Cotillon, Pot-Pourri, Anglaise, grosse und kleine Quadrille, Gallopade, Ungarisch pas &c &c.'[...] **;Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FFrII:82f;[En parodiskt versifierad hyllning till "Dansens Låf" ingår i Tidningar ifrån Helsingfors den 16.1.1829. Hyllningen omfattar 27 verser, av vilka här medtagits fyra som innehåller dansnamn.](s. 82) "Högst alfvarsam börjar sin marsch Polonoisen,Man bugar för mamma, förnuftig och snäll,Berömmer det sista spektaklet och pjesen,Och rosar det nöje man väntar i qväll.(s. 83) Sen följer Angloisen, som häftigt hänryckerDe klappande hjertan till yrande fröjd;Man gör små visiter, ömt handen man trycker,Man uppvaktar alla, och ingen blir röjd.Tills Valsen - du balsam i glädjens förtjusning! -Förenar blott  t v e n n e  i ren harmonie,Tills Valsen - o höjd af Charitisk berusning! -Anstämmer två hjertan till en symphonie!Ho täljer de särskilda danser och lekar,Qvadrilj, Cotillon och Masurska med mer?Men ändtligen oset af Budding och StekarAnmaning till tillstånd åt kämparne ger.";Frenckell, von Ester-Margaret;Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832. (II).;Helsingfors 1947.;
FGI100;- Vi sutto just hos Knuts Hendr. Orson då Cathi redan inträffade men den blinde.  Jag blef verkeligen förvånad af den färdighet och fermitet hvarmed hon förde sin stråke.  Polskor, angläser, valser och quadriljer vexlade här om med hvarandra.  På min persuasion /anmärkn: övertalning/ öfvertaltes Kaisa Lo att visa sig i dansen med en af gårdens yngre kavaljerer.  Jag kan icke neka att det var något besatt att se en dam, med bara fötter, svänga sig i en vals med en luns, uti ett par tjocka dalkarls skor, i en stuga som var nog liten att inrymma flere än de båda dansande.  Det vidriga hvarvid ögat härvid stötte sig, förbisågs, och öfversågs, vid blicken på flickans rodnande kind, på den förlägne oskulden, som med sina små, och nätt afmätta steg balancerade den tunge dansören, i kring hvilken hon sväfvade lätt som en zefir, hvars fötter knapt vidrörde det ojemna golfvet.;GOTTLUND, C. A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGI113f;- Efter måltiden tog dansen sin början.  Först dansade värden i huset med bruden, och sedan värdinnan med brudgumen.  Dansen var allmänt den så kallade Hambo-polskan.  Då allt bröllopsfolk sålunda dansat med det unga paret, insläpptes den ungdom som samla;GOTTLUND, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGI210;Och troligen kommer jag längre fram, eller en annan gång, att närmare beskrifva, huru jag sjelf den 15 September 1821 engång deltog i ett såbeskaffadt nattlopp i Värmland, der sjelfsvåldet t.ex. i Gunnarskogs socken sträckte sig ännu längre, och gick ända derhän, att en hop muntra gökar och odygdiga pojkar - i den stora, med rika och förmögna bondgårdar försedda byn Treskog - företogo sig det orådet att om natten, under det folket låg i sin bästa sömn, att nemligen först uppväcka gårdsfolket i en rik och förmögna bondgård, och sedan de väl här blifvit insläppte, och ljusen upptända - framtogo de en fiol och började uppspela en Värmlandspolska.  Också stod det ej länge på för än dansen var i full gång.  Gårdens döttrar, pigor och jäntor, hvilka härvid äfven blifvit väckta, voro ej senfärdiga att svänga om med de muntra ynglingarne.  Såsom någonting anmärkningsvärdt bland bönder, gjorde jag härvid den observationen, att, ehuru i dansen ingen skillnad gjordes till personen, så togo gårdsdöttrarne alltid sin plats, jemte föräldrarne, upp i gafveln uti den rymliga salen (eller stugan), hvaremot gårdspigorna och den tjenande personalen intogo sin plats nära invid dörren.  Sedan man nu sålunda försatt huset i full rörelse, och då glädjen var som störst - bjöd man folket der i gården vänligen "godnatt"; och gick så derifrån - till en annan bondgård, der samma slags uppträde ägde rum: och hvarifrån man, efter slutad ballett, vidare - i samma afsigt - uppväckte folket likaså i den tredje gården i ordningen.;GOTTLUND, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGI289;- På hemvägen såg jag en inrättning, som Nils Ivarsson påfunnit, att inkila pålar i kärr.  Jag hade flickorna att dansa; en gosse spelte bra nog på fiol, och de dansade norska och vals vida bättre än Dalkullorna.  Äfven jag valsade, förstås, med den vackraste af flickorna, och hon gjorde det ganska bra. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGI328f;- Hemkommen blåste jag litet flöjt för folket; Då alla tre prestgårdsmamsellerna kommo dit, och efter dem magistern, 329:och en ung bokhållare Brattström /anmärkn.: Ulric Brattström, född 1800/ från Fredriksberg.  De bad mig det jag skulle följa med dem dit.  Jag var för ingen del villig härtill, och sträfvade länge häremot, ehuru de förklarade det der skulle dansas.  Slutligen nödgades jag dock följa.	Dit var 1/8 mil, och flere kavaljerer, än vi tre herrar, voro der icke; icke heller flere damer än de tre prestgårdsmamsellerna och en mamsell Sjana Morell /anmärkn.: Johanna ("Sjana") Morell, född 1798/, Inspektorns dotter - den fjerde.  Hon var ung, och skulle varit vacker, om hon ej haft för tjocka läppar, och en näsa, eller nos, som nog mycket liknade en mopses.  De hade någorstädesifrån förskaffat sig en birfilare, som stämde upp, och - genast var dansen i gång.  Der valsades, dansades polska, angläs m.m. och jag var, må man tro, ej den sämsta att svänga om med flickorna; med ett ord - der gick lustigt till, och flickorna voro muntra och frilluga.  Efter dansen kom leken, och lekar - af många slag. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGI378f;Jag hade icke länge varit der för än Frun kom upp, och bad mig stiga ned.  Jag inkom nu i en stor sal, der jag såg tvenne herrar och fyra mamseller.  De började först med att litet sjunga, men det ville just icke gå, och jag hörde att mamsellerna önskade att få dansa, och det upprepade de allt jemt; men då ingen enkom kom och uppmanade mig dertill, så började jag icke af mig sjelf, att inlåta mig i laget.  En af Herrarne begynte spela på fiol, och de andra att dansa.  Den gamla frun, den sidesvansen, svängde på stjerten, liksom alla de andra tipporna.  Alla sågo de långt på mig, liksom med frågande blickar, om ej äfven jag ville deltaga i leken.  Men jag låtsade icke alls observera hela dansen, utan talade med Pastorns adjunkt, vid namn Vahlbäck /anmärkn: Per Efraim Wahlbäck, född 1786/, angående Finnarne; hvilken syntes mig vara en klok och förståndig man.  Då de dansat kadriljen till slut, sålunda nemligen att af de 3 paren ett alltid förflyttade sig på den 4:de och toma platsen, och hvarvid det endast fanns en kavaljer, som svängde med den gamla frusnipan, så kom en af herrarne till mig, och sedan han litet samtalat med mig - sökte öfvertala mig att komma och deltaga i dansen. - - F GI:379- - Jag gjorde mig först i början litet fjär och rar, för att deltaga i dansen; men sedan jag ändtligen , dertill öfvertalad, dansat den 1:sta Kadriljen med ms. Boritz, kommo alla fruntimren ikring mig, och med mycken nyfikenhet frågade - om jag lärt mig dansa i Upsala?  Och då jag förklarade för dem, att den konsten kan man nog äfven - i Finland, så öfverraskade dem denna nyhet öfvermåttan, ja de förklarade rent ut att de icke trodde derpå.  Jag deremot, å min sida, förvånades öfver denna okunnighet hosden svenska ståndspersonsklassen, eller rättare sagt - öfver detta nedsättande af den finska nationaliteten; dock var detta ej första gången, som denna grofva okunnighet stämplat den som trott sig sjelfve vara en mån klokare.  Till dansnöjena hörde äfven, att en gång, då jag dansade med Carolina Godenius, sprungo vi från (s.380) salen - in i en mörk kammare, hvarvid alla de andra följde after.  Äfven med Lisette och Johanna Godenius dansade jag diverse gånger. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGI378ff;FGI378.  -  Jag hade icke länge varit der för än Frun kom upp, och bad mig stiga ned.  Jag inkom nu i en stor sal, der jag såg tvenne herrar och fyra mamseller.  De började först med att litet sjunga, men det ville just icke gå, och jag hörde att mamsellerna önskade att få dansa, och det upprepade de allt jemt; men då ingen enkom kom och uppmanade mig dertill, så började jag icke af mig sjelf, att inlåta mig i laget.  En af Herrarne begynte spela på fiol, och de andra att dansa.  Den gamla frun, den sidesvansen, svängde på stjerten, liksom alla de andra tipporna.  Alla sågo de långt på mig, liksom med frågande blickar, om ej äfven jag ville deltaga i leken.  Men jag låtsade icke alls observera hela dansen, utan talade med Pastorns adjunkt, vid namn Vahlbäck /anmärkn: Per Efraim Wahlbäck, född 1786/, angående Finnarne; hvilken syntes mig vara en klok och förståndig man.  Då de dansat kadriljen till slut, sålunda nemligen att af de 3 paren ett alltid förflyttade sig på den 4:de och toma platsen, och hvarvid det endast fanns en kavaljer, som svängde med den gamla frusnipan, så kom en af herrarne till mig, och sedan han litet samtalat med mig - sökte öfvertala mig att komma och deltaga i dansen. - -;Gottlund, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på  Finnskogarne år 1817.  Utg. av Nils Sahlström med förors av K.B. Wiklund;Malung 1984.;
FGI91;Något sednare på qvällen sammanströmmade hit en hop ungdom, icke blott härifrån byn, utan äfven från den närbelägne byn, Viihmäki, hvilka genom Annas och Karins försorg blifvit i hopkallade till dans och nöjen.  Den vanliga bondblygheten röjde sig äfven här i början, i det jag måste använda alla bevekelsegrunder, för att först få leken i gång.  Lekarne voro alla, till sitt ursprung, genuint svenska, och af de äfven bland ståndspersonerna hos oss vanliga, såsom: "Räfven ligger i solskenet", "att skära och så hafra", m.fl.  Dansen bestod af den så kallade Hambopolskan, jemte vals.  Blott en dans, den de kallade "Kull dansen", fästade mera min uppmärksamhet; dels emedan jag icke sett den förr, dels emedan den syntes här på orten ganska nationell, och inhemsk.  Den var, såsom sådan, ganska enkel och tölpig, men derföre icke utan all slags idée.  Den börjades, såsom alla ringdanser, med sång, och stor rond, hvarunder sjöngos orden: "Och vill du se, så ska vi dan-, så ska vi dansa med kullor"!  Derpå stannade de alla, enhvar, på sin plats - vände sig mot sin moitie, och figurerade och stampade så godt man kunde, under en tolf gånger upprepad sång af ordet "kulla, kulla, kulla! etc. - si så sade kullan"; hvarpå de klappade i hop händerne, och under ett famntag omsvängde hvarandra.  Härefter fölgde åter Stora ronden, da capo; och hvarefter dansen gick efter samma ordning som förut.  Man kunde på sätt och vis anse den såsom en lunsig imitation af den lätta Tyrolerdansen, sådan jag sedermera såg den dansas i Köpenhamn.;GOTTLUND, C.A.;Dagbok öfver dess Resor på Finnskogarne år 1817.;Utg. av Nils Sahlström med förord av K.B. Wiklund. (Dalarnas Museum i samarbete med Finska Litteratu;
FGII101;FGII101. - 18.9.1821. /Ur brevet: - / Jag ville då tala något om Jösshäringsflickorna, ibland vilka jag nu i 3 veckors tid vistats.  Du vet, att dessa och Blekingskorna äro ansedda för de vackraste i Sveriges rike, och de förtjäna i sanning att vara det. - - Lätta som en fläkt i dans och gång, svinga de sig som alfer i polskan, och sväva luftigt kring de yra gossarna, så knappt tåspetsarna tyckas röra golvet. - - Men för att komma tillbaka till flickorna, så måste jag tala något om allmogens dans.  Den består egentligen i en slags polska, som är alltför egen och originell, har lånt kanske något från norskarna.  Dessutom dansas här hallingen, foyer och engelsk tripp.  Folket är så passionerat för dans, att då vi besökte de sköna i sina pauluner, och jag därvid på min piccoloflöjt blåste en amoroso, en furioso eller glorioso eller något annat, som slutar sig på -oso, så har genast flickor och gossar, vid dessa nattliga serenader, uppstått från sina liggestäder, fattat varandra om livet och begynt att slänga ikring i full polsktakt.;Gottlund, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs  finnskogar 1821.  (Gruetunet Museum i samarbete;Malung 1986;
FGII101f;18.9.1821/Ur brevet: - / Jag ville då tala något om Jösshäringsflickorna, ibland vilka jag nu i 3 veckors tid vistats.  Du vet, att dessa och Blekingskorna äro ansedda för de vackraste i Sveriges rike, och de förtjäna i sanning att vara det. - - Lätta som en fläkt i dans och gång, svinga de sig som alfer i polskan, och sväva luftigt kring de yra gossarna, så knappt tåspetsarna tyckas röra golvet. - - Men för att komma tillbaka till flickorna, så måste jag tala något om allmogens dans.  Den består egentligen i en slags polska, som är alltför egen och originell, har lånt kanske något från norskarna.  Dessutom dansas här hallingen, foyer och engels tripp.  Folket är så passionerat för dans, att då vi besökte de sköna i sina pauluner, och jag därvid på min piccoloflöjt blåste en amoroso, en furioso eller glorioso eller något annat, som slutar sig på -oso, så har genast flickor och gossar, vid dessa nattliga serenader, uppstått från sina liggestäder, fattat varandra om livet och begynt att slänga ikring i full polsktakt.  Och denna är en förbannad takt, det är en allegro con moto, så både de (s.102) dansande och de som spela få svetten i pannan.  Gossarna visa därvid en ofantelig vighet (saltomortalsprång ingå i dansen) och flickorna en förvånande lätthet.;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII125f;23.9.1821Sedan vi hade ätit, gingo vi ut att spatsera, en stor del av kyrkfolket hade ännu stannat kvar, i synnerhet ungdomen, och många gingo ej bort, förrän kl. 6 om aftonen.  Vi hade knappt gått ett litet stycke med en gata i lägret, förrän vi hörde gnället av en fiol.  Vi gingo in dit, där var en full assemblé.  I en stor stuga dansades livligt, isynnerhet var där mycket kyrkflickor, många utmärkt vackra, ehuru de voro klädda som käringar, dels genom sina huvuddukar, dels genom sina huvor, som såg ut(s.126) lik de ryske maduskornas.  De dansade mest norsk polska, som var alltför lik den värmländska, isynnerhet den som dansas i Jösse härad.  Dessutom dansades vals precis i samma takt som den ryska valsen samt  f e i j e r, vilken skulle likna de ryska bond- och nationaldanserna, men på ett högst uselt sätt.  Man dansade ej livligt och med den konst och fermitet som ryssen, utan högst tölpaktigt och enformigt.  Man berättade även, att denna dans först kommit i landet genom en matros, vilken förmodligen varit en ryss.  Även anglaise dansades, ehuru med några förändrade tourer.  I början rönte jag ett stort förakt av damerna, så att de ej en gång ville tala med mig, de ansågo mig för en svensk.  Men till slut, sedan jag dansat om med några av dem, så blevo de snart förtroliga.  De tycktes högst beundra min vals, och genom den vann jag insteg hos varje av de sköna.  A n d e r s e n  dansade ivrigt, även jag några valser och anglaiser, isynnerhet med några vackra jäntor från  S ä t e r.  Man sade mig, att även mamseller ibland dansade här utan tadel.  Vi promenerade en stund om aftonen och tänkte fara ut på landet till någon bonddans, men kunde ej få kärror. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII157f;18.10.1821- Som det fanns en karl i byn, en finne, som kunde spela mycket bra på fiol, så frågade jag, om han ej kunde hava ihop de unga i byn om aftonen till dans.  Han sade, att det ej fattades annat än brännvin, vilket jag lovade bestå.  Ett, tu, tre blev det berammat, att det skulle ske i nästa gård hos en  O l o f   L i u k o i n e n, vilken själv och dess hustru läste väl innantill finska. - - -   Då det blev mörkt, gick jag till danssalen, dit ännu ingen var kommen.  Emellertid hade jag sänt bud även till  S ö d r a    L e k v a t t n e t  och  R u n n s j ö n.  Småningom kom en och annan gubbe; jag underhöll sällskapet med min flöjt och några supar.  Det drog nog sent, innan alla församlades, och det såg verkligen klent ut efter damer.  Dock kommo även de omsider.  Men nog besynnerligt, att bland så mycket folk, som här infann sig, cirka en 50 personer, så fanns intet bara 4 flickor, men en hel hop med unga och hyggliga hustrur. - - -  En gammal käring vid namn  J o h a n n a  tillvann sig min och deras uppmärksamhet genom sin dans.  Hon var norska och född vid        V i n g e r, samt nu över 50 år, men dansade så vigt och så rappt och med sådan konst polska, att ingen dansös från Operan hade gjort det bättre.  Jag har aldrig någonsin sett hennes make, att stå på en fot och snurra ikring, fast huru länge (som helst), var för henne intet, dock var hon, ehuru annars av ett gott huvud, litet småaktig, söp gärna och tuggade tobak, men såg ful ut som fan.  Jag kunde ej undgå att giva henne 18 sk. i drickspengar för hennes dans, och det förtjänte hon även.  Bland karlarna var det också en, som ej gav henne efter, det var(s.158) P å l  S u u r o i n e n, son till skytten.  Han dansade med en makalös skicklighet och kunde härma fleras dans, så Johanna själv måste förundra sig på honom.  Också dansade de ofta ihop.  Men mest utmärkte han sig i den dans, som kallades    s l a k t a r d a n s e n, vilken snarare var en lek.  Det föreställde ett slaktat kreatur och han var slaktarn, som i takt och under musik förrättade sin syssla, till slut voro de andra fram och skulle stjäla var sin bit, vilket han med många luftsprång ville hindra. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII213;2.11.1821- Under hela måltiden hölls en taffelmusik av 2:e spelmän.  Annars var det 4, som spelte på bröllopet.  Strax efter måltiden begyntes dansen.  Prästen begynte dansa med en av brudarna en polska, befallde till den ändan att aska skulle strös på golvet, att ej hans vördighet skulle dimpa ikull.  Han skulle dansa 3 st. polskor med vardera bruden, samt giva dem därefter vardera en sedel, som vanligen blev en 12 Sk. hacka.  Därpå dansade mamsell Frychius, som var brudsätan, på samma sätt 3 polskor med vardera bruden och gav dem 12 sk.  Sedan gjorde jag på samma sätt.  Härunder fick intet annat par komma med .  Ej en gång brudgummarna - de dansade ej det minsta på hela aftonen.  En följd blev ock, att de övriga av gästerna hela aftonen fingo stå och se uppå, utom en och annan flicka, som mot slutet smög sig med i hopen.  Det var ingen enda pojke, som kunde göra ett kast.  Även gick takten mycket långsammare än i  J ö s s e  h ä r a d.  Den bästa, som dansade polska, var m:lle Frychius, ehuru hon var tjock och fet som en gumma.  Hon tog sig även sina 2, 3 supar vid bordet, utan att därav låta bekomma sig.  Glädjen tilltog allt mer, ju längre det led på natten och ju flera av bönderna hunno bliva fulla. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII236f;12.11.1821- Tvenne spelemän, av vilka den ena var den siste telningen av    P u r a i n e n s k a  familjen, gnedo alltjämt på fiolen, dock voro de så vältrakterade, att även de ofta voro frestade att infalla i den ljuva sömnen.  Också beklagade sig sällskapet, att det förlidne natt haft en rätt lång natt, emedan dansen ej kunnat fortsättas av orsak, att spelmännen voro hand och fot fallne av Backi flödande safter.  De unga dansade med god takt och rätt braf, dock ej med den skicklighet och med den häftighet som Jössehäringen, även utan alla de många krumsprång och kast.   Brudgummen, som annars med skäl ansågs för den snällaste dansören, utmärkte sig framför de andra blott därigenom, att han då och då slog handen mot fotsulan och trippade tätare i takten(s. 237) än de andra.  En annan av kavaljererna, som även ej ville anses som den sämste, ville förmodligen mig till nöjes och att vinna ett allmänt bifall även visa sin skicklighet, som bestod däruti, att hoppa grensle över flickans huvud.  Det tycktes ej bliva honom så svårt, ty han var en lång bängel och hon en liten tös, förmodligen med flit därtill avpassad.  Men experimentet ville ej lyckas, utan hade han den olyckan att med ett fasligt dån till allas åtlöje ramla ikull, varvid han förmodligen fått en duktig contusion, emedan han genast gick ur dansen, vilket man vanligen även vid slika tillfällen ej plär göra.  Sedan hade ingen sprätthök lust att flyga högre än vingarna bar. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII34;11.8.1821Kl. 3 var jag åter i prästgården.  Då var Barkenbom och           E k s t r ö m, en bruksinspektor där.  Vi gingo in i salen, där spelade Barkenbom klavér, under tiden var jag med flickorna i deras kammare och pratade, vi sjöngo och spelade konversationskort.  Därifrån gingo vi i salen, där vi dansade en vals, en matradur och en rysk qvadrilj, som jag lärde dem under det Barkenbom spelade.  Då han blev lat, så spelade Adolf Br.  Jag dansade allra helst med Ullorna.  Dit kom två främmande herrar, en häradsskrivare  L i n d m a r k  och en student  B e r g g r e n, de andra gingo strax därefter bort. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII35;12.8.1821   Därifrån gingo vi hem, där vi drucko punsch och dansade.  Jag spelade först på flöjt vid dansen, en kotiljong (då spelade Adolf med mig).  I halva kotiljongen iddes jag ej spela mer, utan gick och dansade.  Jag fick Ulla Edgren av Alstermark och dansade med henne.  En vals spelade jag sedan ensam.  Vi dansade även efter kvällsvarden.  De bägge främmande herrarna Lindmark och Berggren blevo även nu över natten här. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII64;26.8.1821När vi ätit kvällsvard och prosten och majorn gått i en annan byggning att sova, så dansade vi.  Adolf spelade på fiol.  Jag valsade särskilt med Ulla Edgren och Ulla Br. och duktigt.  Under tiden som de andra voro borta, så gick jag till flickorna i kammaren på vinden.  Ulla Br. spelade och sjöng. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII66;27.8.1821Och på det sättet blev jag  d u  med alla.  Då råkade  C h a r l o t t a  E d g r e n  ej vara inne, utan kom efteråt.  De andra flickorna skrattade, då jag gick till henne och berättade vad som inträffat och begärde en kyss av henne.  Hon skrattade, såg på de andra och gav strax.  Under tiden kom Alstermark in.  Han förvånades och visste ej, vad han här skulle tänka.  Han hade varit magister och hjälppräst här i 2 1/2 år, och han kallade den ej ens för kusiner, ej gubben för farbror.  På kvällen dansade vi åter.  Jag valsade med de äldre flickorna och en kvadrilj med  C h a r l o t t a  B r a n z e l l. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGII90;9.9.1821Nämndeman  B r a n z e l l  kom också. men vi gingo alla bort för att se till grannen på en dans.  Där voro många flickor och pojkar, gammalt folk fanns det inga.  Stenbäck gjorde många saltomortaler, även jag försökte lära mig att dansa deras polskor, ibland gick det bra, ibland illa, efter nu flickan var.  Kl. 10 slutade det, jag gick tillsammans med två vackra flickor till deras hem, de voro systrar på 17 à 19 år. -;GOTTLUND, C.A.;Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821.;(Gruetunet Museum i samarbete med Finska Litteratursällskapet). Malung 1986.;
FGr:26;(I   s. 26)5.9.1840   - - -  Senaste fredag, Alexandersdagen, var det soaré hos Tschepurnoff, vars son firade sin namnsdag. Av damer, som äro er bekanta, voro där friherrinnan Kothen och Marie Traversay med sina små systrar. Med den sistnämnda dansade jag en kadrilj.  - - -;Grot, Jakov;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Översättning av Walter Groundstroem. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland CVI.;
FGr:76;FGr:76(I   s. 76)27.11.1840  - - -  Hos Traversays var formlig bal.- - -  Såsom dansande kavaljerer uppträdde nästan uteslutande marinofficerare. - - -;Grot, Jakov;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Översättning av Walter Groundstroem. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland CVI.;
FGr:82;FGr:82(I   s. 82)12.12.1840  Fredagen d. 6 december gav greve Armfelt bal å societetshuset - - -.  Man började dansa först efter kl. 9.  Med markisinnan eller riktigare Markisinnan (ty hon är en drottning var hon än uppträder) fick jag ej dansa, ty då hon anlände något senare blev hon redan i vestibulen uppbjuden av de ivriga marinmännen. - - -  Under masurkan samtalade jag med fröken Spafarjev - - -. - - -;Grot, Jakov;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Översättning av Walter Groundstroem. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland CVI.;
FGrf279;På denna tid hörde det till saken, att gästerna vid kalasen, åtminstone herrarna, skulle dricka sig mer eller mindre berusade. Detta ansågs visa att värdfolket skött väl om sina gäster.  Det hände då ej sällan, att fruarna vid uppbrottet funno sina män insomnade bland ytterplaggen och blott med kuskarnas tillhjälp fingo dem med sig i åkdonen.  I en del gårdar fick sådant dock aldrig förekomma.  Där sutto herrarna trivsamt kring toddybrickan, rökande sina långa pipor med metallbeslagna huvuden och pärlstickade snodder, och berättade anekdoter och jakthistorier eller skröto med sina krigiska bragder.  Damerna åter voro församlade i salongen, där de utbytte erfarenheter om hus och hem, medan de unga tärnorna sedesamt böjde sig över sina arbeten i pärlor och silke, tills befrielsens, dansens och lekens timme slog och ungdomen fick rå om sig själv.  Man dansade kotiljong, polonäs, svensk och rysk kadrilj, matradura, écossaise, anglaise, vals, tampett och polka, samt de nästan obligatoriska fyra fransäserna.  Av dem var den andra den betydelsefullaste, i det att man till den sökte få sin hjärtanskär.  "Väva vadmal" och diverse ringlekar avbröto då och då "slängdanserna".  Kotiljongen kom i regeln först efter supén.  Musiken bestod vanligen av en eller flera fioler och en flöjt.  Flera av ungherrarna voro skickliga amatörer på dessa instrument.  Ända in på 1800-talet dansades ofta till tonerna av ett positiv eller också spelade någon av de äldre damerna piano.  Sommartid roade sig ungdomen på gårdsplanen med volangspel, sista paret ut och andra lekar.;GROTENFELT, N. KARL;Herrgårdsliv i Jorois under svunnen tid.;Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland CCLXXXI. Helsingfors 1940, 279;
FGrI:113;(I:s.113) - 25.1.1841  - -  "På måndagen, Armfelts sons födelsedag, var det bjudning hos dem. Där dansade bägge fröknarna Haartman för första gången efter sorgen (modern hade dött föregående år)"  - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:115;(I:s.115) - 26.1.1841  - - "I går, lördag, var det bal hos Hjärnes. - - Jag dansade ej, emedan alla damer voro uppbjudna då jag kom, och med vem skulle man nu dansa?"  -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:118;(I:s.118) - 31.1.1841 (Pletnjov till Grot fr. St. Petersburg)  - - "Det berättades, att tronföljaren i går på maskeraden dansat med Marie.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:120;(I:s.120) - 5.2.1841 (Pletnjov)  - - "Tronföljaren gjorde med Marie endast en tur i masurka, men gjorde det på ett mycket älskvärt sätt."  - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:125;(I:s.125) - 8.2.1841 - -  "I går (fredag) afton gick jag på bal till min granne Ramsay. Där voro 260 personer. En förfärlig trängsel, så att man endast med möda kunde dansa. Likväl dansade jag ivrigt.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:136;(I:s.136) - 22.2.1841  - -  "I går kl. 6 e.m. begav jag mig till Hjärnes.  - - - Senare, inemot kl. 10, började man dansa efter pianomusik." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:142;(I:s.142) - 1.3.1841  - - "På aftonen var jag med min syster bjuden till Kothens. - - -   Då jag ej hade dam till någon francaise, började jag intrigera för att man skulle dansa svensk kadrilj, och bjöd upp den hemkomna; min intrig lyckades och jag dansade med henne (Marie Traversay).";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:147;(I:s.147) - 8.3.1841  - - "Till Klinckowströms bal for jag med min syster först efter kl. 9.  Stor trängsel: 250 personer bjudna. Damerna i granna toaletter. Marie bar vit klänning (vill jag minnas) och på huvudet en krans av röda rosor, Mathilda åter - ljusröd klänning och en krans av små vita rosor. Markisinnan var storartad, men stolt. Haartmännerna voro enkelt klädda, envar med en blomma i håret och dessutom med blommorna i händerna. Jag dansade med de tre sistnämnda. - Vi foro bort redan kl. 12.  De övriga dansade ända till kl. 3." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:178;(I:s.178-179) - 18.4.1841  - - "Efter teet kl. 9 gick jag på balen till Thesleffs. Staden var illuminerad;  i varje fönster brunno två ljus. Hos Thesleffs dansade man redan polonäs, salen var full av folk; - - Efter masurkan bars det omkring smörgåsar och champagne. - - Alla professorer och adjunkter voro iförda uniform; men ingen av dem dansade.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:236;(I:s.236) - 28.10.1841 - - "I går afton var jag jämte mina damer hos Tschepurnoffs.  - - -  Han spelade på piano en dans, som komponerats av en finsk bonde." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:240;(I:s.240) - 11.11.1841 - - "i går på e.m. kom Mathilda och bjöd oss till dem på aftonen i anledning av Hedvigs födelsedag.  - -  Jag gick dit inemot kl. 8 och fann där blomman av Helsingfors ungdom. Jag dansade: 1) med Hedvig - -  2)  med Mathilda - - 3) med grevinnan; hon beklagade, att människorna av sparsamhet ej abonnera på societetshusbalerna, varför de äro så litet besökta; 4) med Rosina, som sade, att det ej var första gången hon dansade svensk kadrilj med mig" - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:250;(I:s.250) - 6.12.1841 - - "På aftonen kl. 9 gick jag dit på bal (Thesleff), enligt allmänt bruk i uniform och - med Akianders värja vid sidan. Där var omkring 350 personer, mycket trångt och varmt. Man dansade polonäs. Sedan dansade jag: 1) med Alina Traversay. - - 2) med Mathilda. - - 3) med Rosina. - - Hon ville ej tro mig, då jag berättade om de knep de petersburgska damerna begagna sig av på baler för att få dansa med den kavaljer de önska." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:26;(I:s.26) - 5.9.1840   - - -  "Senaste fredag, Alexandersdagen, var det soaré hos Tschepurnoff, vars son firade sin namnsdag. Av damer, som äro er bekanta, voro där friherrinnan Kothen och Marie Traversay med sina små systrar. Med den sistnämnda dansade jag en kadrilj."  - - -;Grot, J. [Jakov];Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:262;FGrI:262. - 3(15).2.1842  - - -   I går var det bal hos greve Armfelt i anledning av hans släktings förestående bröllop. Tack vare den snälla Mathilda blev också jag bjuden. Under masurkan var vår ´gudomliga´ (Naimas syster) idel älskvärdhet. - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. - [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland;
FGrI:264;FGrI:264. - 7.2.1842  - - -   Därifrån gick jag till geheimerådet Haartman, som gav en avskedssoaré för Rosina som ungmö.  - - -   Efter kvällsvarden dansades det ett slags ´Grossvater´, en livlig och bullrande dans, i vilken värden själv mest utmärkte sig. Han dansade också annars mycket. - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. - [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland;
FGrI:266;(I:s. 266) - 7.2.1842 - - [Rosina Haartmans bröllop] "Efter supén vidtogo bullrande lekar. Man band för brudens ögon, och alla flickor började dansa i ring omkring henne. Hon höll i handen en krans, vilken hon skulle lägga på någons huvud; den av ödet utkorade komme först att bli gift.  Och vem var den lyckliga: jo Naima.  Sedan ställde sig brudgummen med förbundna ögon i ringen av de ogifta herrarna, med en näsduk i stället för en krans. Lotten föll på en herr Falk. Därpå omringade de gifta damerna bruden, svängde om med henne i tur och ordning och kysste henne, icke kallt, utan med synbar värme. - -  Sedan bildade ungherrarna ring kring brudgummen, för att någon av de gifta utom ringen stående männen måtte erövra honom. Med mycken möde lyckades major Hjärne intränga till honom, hugga tag om hans hals och draga honom ut ur ringen." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:267;(I:s.267) - 16(28).2.1842. "Efter bröllopet har jag sett Rosina på två soaréer: hos general Ramsay och hos fru Puskin. - - Under kadriljen återkallade vi i minnet de förgångna åren, - - Då vi slutat dansa, sade jag henne i stället för tack adieu, och hon började prisa detta ord," - - - 18.2.1842. "Ännu et par tre ord under masurkan och den ljusa företeelsen var försvunnen, måhända för alltid." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:285;(I:s.285) - 20.3.1842. - - "Bjudningen lydde på kl. 9, och jag trodde att han (kronprinsen) skulle försena sig, men nej. Där var trångt men storartad. Storfursten dansade först polonäs med sex av våra främsta, d.v.s. förnämaste fruar, sedan en fransk kadrilj med friherrinnan Kothen, och en annan med fru Demidov. - - Kl. 11 ½ á peu prés avlägsnade sig hans höghet plötsligt från balen, under masurkan," - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:292;(I:s.292) - 15.7.1842 - - "I förgår var jag på bal hos Klinckowströms, där jag dansade 4 kadriljer. Den första med fru Rostoptsin," - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:318;(I:s. 318) - 1.11.1842.  "På soarén hos Klinckowströms voro omkring 50 personer. Det dansades, och jag var med i 4 kadriljer, i en med Fanny, men vi måste dansa för 2 par, varför vi ej voro i tillfälle att konversera mycket;" - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:323;(I:s. 323) - 1.12.1842.  "Förliden fredag var soaré hos Haartmans, Hugos far, i anledning av Fannys namnsdag. Där voro ganska få gäster; då och då dansade det, under mellanstunderna var det ganska stelt, och Fanny oroade sig över att gästerna hade det tråkigt. Orsaken till ledsnaden var bristen på intressanta damer;" - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:76;(I:s.76) - 27.11.1840  - - -  "Hos Traversays var formlig bal.- - -  Såsom dansande kavaljerer uppträdde nästan uteslutande marinofficerare." - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:82;(I:s.82) - "12.12.1840 Fredagen d. 6 december gav greve Armfelt bal å societetshuset - - -.  Man började dansa först efter kl. 9.  Med markisinnan eller riktigare Markisinnan (ty hon är en drottning var hon än uppträder) fick jag ej dansa, ty då hon anlände något senare blev hon redan i vestibulen uppbjuden av de ivriga marinmännen. - - -  Under masurkan samtalade jag med fröken Spafarjev" - - -;Grot, J. [Jakov];Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrI:90;(I:s.90) - 20.12.1840 (2.1.1841)  - - -  "Den 6 januari skall Marie på bal till adelsklubben. Emil Stjernvall, som är här, har redan bjudit upp henne till tredje kadriljen."  - - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;[Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 1837-1839 var närmas;
FGrI:91;(I:s.91) - "21.12.1840 På torsdagen, nyårsaftonen enl. nya stilen, voro vi bjudna till våra grannar Ramsays. - - -  Där voro omkring 80 personer inbjudna. Dansen var ej särledes livlig, detta naturligtvis därför, att där ej funnos några sjöofficerare, vilka vanligtvis dansa mycket ivrigt. Jag dansade nästan alla danser. Jag börjar här bli en stor dansör, då alla damer äro bekanta och man kan konversera med dem; i vår huvudstad däremot ser man ju ständigt endast nya ansikten. Jag dansade bl.a. med den sköna grevinnan." - - -;Grot, J. [Jakov];Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:100;(II:s.100-101) - 7.4.1845. - - I förgår var jag redan kl. 7 på aftonen hos Armfelts [Mathildas födelsedag].  Det räckte länge innan alla deltagare i kostymdanserna samlats; det utfördes en sådan av amoriner och sylfider och en annan av bondgossar och bondflickor. - -  Naima uppträdde bland bondflickorna; med henne dansade jag en kadrilj." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:104;(II:s.104) - 25.4.1845. - -  "Söndag afton var jag på bal på societetshuset, varje deltagare skulle erlägga två rubel. Det var greve Armfelts arrangemang. Mathilda var so älskvärd, att ehuru jag anlände sent (kl. 9) i sällskap med Hertz, efter vilken jag vikit in på vägen, hon för mig reserverat den andra kadriljen, emedan jag, för att ännu en gång få dansa med henne, upprepade gånger bjudit upp henne, ehuru alltid för sent. Jag dansade även med Naima och var med även om en tredje kadrilj, men redan kl. 12  - efter supén - återvände jag hem. På balen följde Hertz hela tiden med mig och var även mitt vis-á-vis. Efter vår bortgång hade två officerare börjat tvista om vad man skulle dansa, polka eller mazurka, med den påföljd, att den ena  följande dag fick gå i arrest.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:146;(II:s.146-147) - 2.3.1845. "I går var det en storartad bal på societetshuset. Den gavs av skarpskyttebataljonen till ära för dess chef Alexander Alexandrovits. - - -   Alla eller nästan alla uppträdde i full uniform, också jag. Jag dansade blott en kadrilj med Naima, varpå jag reste hem kl 1." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:190;(II:s.190-191) - 7.7.1846. Iisalmi. - - Efter middagen i går begåvo vi oss i ett stort sällskap i flere åkdon på namnsdag till kronolänsmannen, som bor vid stora landsvägen, 10 verst från prästgården. Där var en mängd gäster, till största delen tjänstemannafamiljer från nejden. Värden mottog oss klädd i en uniform, liknande dem posteljonerna bära, och uttalade en mängd artigheter. Ungdomen ville dansa, men byspelmannen hade lurat sällskapet och begivit sig till ett bondbröllop. Lyckligtvis var en av domarens döttrar, en stor och stark ungmö, särdeles skicklig i att sjunga dansmelodier. Hon trallade såväl kadriljer som valser och kotiljonger med sådan färdighet och schwung, att det gick helt bra att dansa. För utrymmets skull dansade man på en stor vind, där det fanns ordentliga rum med golv. Jag dansade också ivrigt, emedan jag visste, att man tyckte om det. Man anser mig för en viktig person; - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:221;(II:s.221)19.4.1847. - - "Om Klinckowströms bal meddelade jag dig inga enskildheter, emedan jag skyndade att avsända brevet. Jag dansade där med fyra damer: m-me Laurell, m-me Schultén, m-me Born och m-me Tschepurnoff. Den förstnämnda är ej mera ung, men en fint bildad och älskvärd dam; under kadriljen talada jag på skämt finska med henne." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:46;(II:s. 46) - 9.2.1844. - - "På kvällen var jag hos Geitlin. Det var fastlagstisdag, vilken av många här firas med särskilda roligheter. Man dansade,drack och åt. Största delen av kavaljererna bestodo av studenter, med vilka då och då förenade sig någon professor, såsom Lille och jag. Mellan danserna fick jag tre nya bröder: Rein, Lagus och Geitlin själv" - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:5;(II:s.5) - 16.2.1843. - - "Söndag afton gick jag av nyfikenhet till societetshuset, där det annonserats maskerad med en halv rubels inträdesavgift. Masker förekommo där mycket få och de voro mycket underhaltiga; bäst maskerade voro där Lundahl och hans bror. Den förra var klädd i en brokig frack och bar en mycket lång mask för ansiktet - en mycket komisk figur, som blev ännu löjligare genom ett frågetecken, som han hade på pannan. Ur den högre societeten voro där ytterst få, också de omaskerade. Det dansades även, men finnarna tyckas ej ha något begrepp om maskerad, maskerna veta ej vad de skola göra; alla uppträdde utan hatt. Trängseln var storartad, man hade sålt omkr. 800 biljetter.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:77;(II:s. 77) - 10.6.1844. [promotion] - - "Kl. 9 åkte jag till balen på societetshuset. Magistrarna mottogo sina gäster vid dörren. Värmen och trängseln voro storartade. Jag hade ej ämnat dansa, men Isenka (Ivan Ivanovits Kozlov) bad mig bli hans vis-á-vis. Jag dansade med Augusta, f.d. Lundahl, nu Wallenius. - -  Jag avlägsnade mig kl. ½ 1, de andra hade stannat till kl. 5.";Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FGrII:8;(II:s.8) - 5.3.1843 - - "Samma dag var ett stort slädparti (50 släder); det slutade med dans på Brunnshuset, vilken fortgick till kl. 4 morgonen." - -;Grot, J.;Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angående finska förhållanden vid medlet av 1800-talet;Helsingfors 1912. [Jakov Grot (1812-1893), f. i St. Petersburg.  Hans första resorna till Finland 18;
FH98;- - Bland baler, som dessa tider gåvos här, må särskilt nämnas den, som huvudstadens societet i juli 1845 gav och till vilken alla i staden vistande främlingar voro inbjudna.  Dessa besvarade artigheten med en dylik bal och invitering av societen.  Blan;HEIKEL, AXEL O.;Brunnsparkens historia.;Helsingfors 1919.;
FHeikI:146f;(Om traditonssamlingsarbete):"Leikkienkuvauksia Gottlundilla toisinaan on päiväkirjassa jo Porvoon aikoina.  Varsinaisiin kansanleikkeihin hänen huomionsa kuitenkin kiintyi vasta myöhemmin, runonkeruutyön yhteydessä.  Lokakuussa 1815 hän merkitsi eräältä tytöltä muistiin pari leikkiä, mm. mielenkiintoisen rouva-leikin.  Joitakin kuukausia myöhemmin hän eräältä nuorelta mieheltä sai tämän leikin muunnoksen, leikari-leikin, sanat.  Edelleen hänen keräelmissään on pari piirileikkiä ja suorasanaistakin leikinkuvausta.  Erinomaisen mielenkiintoinen on hänen päiväkirjassaan esiintyvä kuvaus Juvan kirkonkylän nuorison joululeikeistä tapaninpäivänä 1815.  Siinä kuvataan yksityiskohtaisestai useita vanhoja leikkejä - "myllysillä", "sahasilla" ja "sokkosilla" oloa sekä eräänlaisia improvisoituja leikkinäytelmiä - ja annetaan muutenkin hauska kuva talonpoikaisnuorison joulunaikaisesta iloittelusta.";HEIKINHEIMO, ILMARI;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo 1933.;
FHeikI:168;FHeikI:168  (Om semestertider i Juva).   Ei tarvinne erikoisesti mainita, että Gottlund kaiken muun ohella huvittelikin yhtä innokkaasti kuin ennen.  Ylioppilashan olikin toki maaseudun seuraelämässä jo jotakin, ja nuori Gottlund osasi kyllä käyttää asemaansa.  Tanssiaisista ja tanssimatkoista päiväkirja tietää paljon kertoa.  Kuljettiin vanhaan tapaan huvitellen kartanosta kartanoon ympäri pitäjän, toisinaan taas, esim. käräjä- tai markkina-aikana tehtiin tanssiaismatka pitäjän rajojen ulkopuolellekin.  Kerran, marraskuussa 1815, Gottlund itsekin yhdessä Otto Ladaun kanssa järjesti Juvalle tanssiaispidot, assembléen.  Ne pidettiin maanmittari Scheelen omistamassa Kummunmäen kartanossa.  Kutsuja lähetettiin naapuripitäjiinkin ja väkeä saatiin paljon.  82 kynttilän valaisemassa salissa tanssittiin kello 3:een aamulla, ja tilaisuus oli niin onnistunut, että hän katsoo olevan syytä merkitä: "Ei vähintäkään riitaa, ei pienintäkään pahaa sanaa kuulunut.";Heikinheimo, Ilmari;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo 1933.;
FHeikI:209;FHeikI:209   (Studenttiden i Uppsala).   Tappelujen yhteydessä viittasimme erääseen toiseen lajiin ylioppilaiden rajuja huvituksia, "muhveihin".  Tällaisiinhan Gottlund oli oikeastaan jo Turussa tutustunut, mutta nuo tilaisuudet olivat siellä nähtävästi olleet vaatimattomampia ja myöskin rauhallisempia kuin Uppsalassa, jossa koko joulunaika elettiin niiden merkeissä.  Ylioppilaat pitivät siellä jonkinlaisena vanhana etuoikeutenaan käydä niitä häiritsemässä, niissä kun muuna yleisönä oli etupäässä käsityöläisiä, puotipoikia ja palvelustyttöjä, yleensä siis väkeä, johon he olivat tottuneet yliolkaisen piittaamattomasti suhtautumaan.  Muhvit, joihin ylioppilaat yleensä menivät naamioituneina, olivat heidän mielestään siten kaikin puolin jännittäviä ja hauskoja tilaisuuksia.  Varsinkin alkuvuodesta 1819 ja 1820 Gottlund kulki niissä viikkokaudet joka ilta poikamaisen innostuneena ja käytti kaiken kekseliäisyytensä milloin hassunkuristen, milloin romanttisen värikkäisen naamiopukujen sommitteluun.;Heikinheimo, Ilmari;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo 1933.;
FHeikI:212;Slett denne teksten, og skriv inn sitatet her.FHeikI:212(Studenttiden i Uppsala)Konsertteja mielenkiintoisempia olivat Gottlundille kuitenkin kaupungin tanssitilaisuudet.  Jo ensimmäisenä syksynä hän hankki itselleen pääsyn Upsalan hienoon klubiin ("Gillet")ja vietti sitten sen tanssiaisissa iloisesti useimmat sunnuntai-iltansa.  Hän oli kaikesta päättäen hauska kavaljeeri ja hyvä tanssija ja tiesi itsekin tämän erinomaisen hyvin; se antoi hänelle esiintymisvarmuutta ja itsetietoisuutta (117), joka toisinaan saattoi ilmetä hieman epämiellyttävälläkin tavalla.;Heikinheimo, Ilmari;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;-;
FHeikI:52;(Om balerna i Borgå under skoltiden c. 1811-1812)"Gottlund ei yleensä jäänyt pois tanssiaisista; kun niin joskus kävi, ansaitsi se hänen mielestään päiväkirjassa erikoisen maininnan.  Hän oli ilmeisesti hyvä tanssija (kävi sitäpaitsi syksyllä 1811 tanssikoulun) sekä ujostelematon ja reipas seuranpitäjä eikä tanssiaisissa suinkaan vaatimattomana pysytellyt syrjässä.  Päinvastoin hän tanssii vain kauneimpien neitosten kanssa ja ottaa katrillissa arastelematta itselleen ja naiselleen ensimmäisen sijan ollen valmis puolustamaan sitä ketä hyvänsä vastaan.";HEIKINHEIMO, ILMARI;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo 1933.;
FHeikI:555;FHeikI:555(Hänvisning 117 till s. 212)8.12.1819 G-nd kertoo kuulleensa, kuinka kruununprinssi ja eräs tämän upseereista olivat pitkään keskustelleet hänestä seuratessaan sivultapäin hänen tanssiaan.  Hän päättelee tämän johtuneen siitä, että hän tanssi valssia paremmin kuin kukaan muu.;Heikinheimo, Ilmari;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo. 1933.;
FHeikI:58f;(Om semestertider):"Nimenomaan joulun tienoilla ei tanssiaisista tahtonut tulla loppuakaan, sillä jokainen kartano vuoroonsa katsoi asiakseen pitää niitä vähintään yhdet.  Ne alkoivat jo muutamaa viikkoa ennen joulua ja kestivät yhtä mittaa tammikuun loppupuolelle saakka.  Toisinaan tehtiin retkiä kauemmaksikin; niinpä Gottlund oli useiden muiden juvalaisten nuorukaisten kanssa Mikkelin herraskartanoissa tanssimassa uudenvuoden aikaan 1813. - Kesällä ei myöskään unohdettu tanssiaisten järjestämistä, varsinkaan jos paikkakunnalla oli pitkämatkaisia vieraita, joita tahdottiin juhlia.";HEIKINHEIMO, ILMARI;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo 1933.;
FHeikI:97;(Studentiden i Åbo 1814-1815):"Ei mikään anna aihetta otaksua, että Gottlund täällä olisi ollut vähemmän mukana tanssiaisissa kuin lukiokaupungissakaan, vaikkei hän niin usein ja yksityiskohtaisesti enää kuvaakaan niitä.  Pari kertaa hän kävi myös ns. "muhveissa" eli alemman porvariston, etupäässä käsityöläisten tanssiaisissa.  Vaikka ylioppilaat eivät oikeastaan pitäneetkään tällaisia tilaisuuksia arvolleen sopivina, oli niissä kuitenkin vapaampaa ja senvuoksi hauskempaa kuin herrasväen tanssiaisissa.";HEIKINHEIMO, ILMARI;Kaarle Aksel Gottlund. Elämä ja toiminta I.;Porvoo 1933.;
FHein:110;(s.110) "Sitt briljantaste uttryck tog sällskapslifvet dock i de stora balerna. De höga ämbetsmännen, de förmögnare professorerna och de rika köpmännen ansågo sig skyldiga att, åtminstone en gång under vintern, gifva en bal.Om dessa baler har Winter, som gärna ville vara med om allt, gjort flere minutiösa anteckningar. Några utdrag ur dem förtjäna att citeras:"Den 1 febr. 1814, Fabiansdagen, generalguvernörens namnsdag, gafs stor bal af den ryska militären, poststaten och guvernementskansliet"; den 8 mars samma år: "Lagman A.J.Heurlin gaf bal; der voro gen.guv., generalskan Willebrand, Com.r. Trapp, Gestrin, Frenckells, Lagerborgs, Hellenius'es, C.J. Gripenberg, Krook, Richer, osv. Uti de nog små och varma rummen tycktes både dansen och måltiden sakna det rätta lifvet. Också var den vanliga lifgifvaren, Gabr. Bonsdorff i går bortrest åt Stockholm, jemte C. Haartman. Ingen af de unga fruntimren kunde skyllas för bristande lust att behaga, men nästan alla tycktes sakna det lumpna vitsord, hvarförutan detta icke gerna lyckas i den allmänna höfligheten. Törnqvists fru bör lemnas det förtjenta loford att hafva insett;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:110-145;(s.110) "Sitt briljantaste uttryck tog sällskapslifvet dock i de stora balerna. De höga ämbetsmännen, de förmögnare professorerna och de rika köpmännen ansågo sig skyldiga att, åtminstone en gång under vintern, gifva en bal.Om dessa baler har Winter, som gärna ville vara med om allt, gjort flere minutiösa anteckningar. Några utdrag ur dem förtjäna att citeras:"Den 1 febr. 1814, Fabiansdagen, generalguvernörens namnsdag, gafs stor bal af den ryska militären, poststaten och guvernementskansliet"; den 8 mars samma år: "Lagman A.J.Heurlin gaf bal; der voro gen.guv., generalskan Willebrand, Com.r. Trapp, Gestrin, Frenckells, Lagerborgs, Hellenius'es, C.J. Gripenberg, Krook, Richer, osv. Uti de nog små och varma rummen tycktes både dansen och måltiden sakna det rätta lifvet. Också var den vanliga lifgifvaren, Gabr. Bonsdorff i går bortrest åt Stockholm, jemte C. Haartman. Ingen af de unga fruntimren kunde skyllas för bristande lust att behaga, men nästan alla tycktes sakna det lumpna vitsord, hvarförutan detta icke gerna lyckas i den allmänna höfligheten. Törnqvists fru bör lemnas det förtjenta loford att hafva insett(s. 111 bildsida)(s. 112) denna ovanliga brist hos sina samsystrar och för egen del rättat dem."Den 15 febr. 1814 skrifver Arwidsson till Crohns: "I dessa veckor har här varit privatdanser alldeles förbannadt. I sistlidne veckan hvar dag. Ingen af mina bekanta har gifvit skrälldus, så att mina hälar äro onötta. Assessor Richter gaf en dans, som kostade 5-600 Rd.Riksgälds. - Hvad tycks om Luxen. Andra vilja väl ej vara sämre än han."Angående den bal, som borgerskapet den 12 nov. 1814 gaf för generalguvernören, ordföranden i kommittén för de finska ärendena i Petersburg K. von Troil och ledamoten i nämnda kommitté A.F.v. Willebrand, har Winter antecknat:"De få fruntimren jag talade med, voro ganska aimabla, fruarna Bruncrona, Bodén och Heurlin samt Sofi Frenckell, som isynnerhet i dansen sväfvade fram med alla 3 chariternas behag, skada blott att den granna ytan är så tom på kärna. Hedda Lagerborg bibehåller i dansen sin kalla stolthet och under måltiden i ett rum, där sorlet liknade en främmande bikupas, var åtminstone hennes med tillförsigt höjda röst öfverallt hörbar. Den täckaste i samlingen mitt öga upptäckte var Sofi Mannerheim, som ännu med alla skönhetens behag förenar oskuldens. Vid måltiden förvärfvade jag mig en ny bror uti Bancokamreraren Lundh, medan han mellan vinbuteljen och Sofi Frenckell sökte utkrysta sitt hjertas angelägenheter. Vid samma måltid dånade äfven, såsom ofta förut, Amalie Tillman, fömodligen en följd af hennes starka snörning och spänning.(s. 113) Generalguvernören och Troil jemte deras fruar blefvo efter middagen upplyftade och kringburna både af fruntimmer och karlar. Samma hedersbevisning var äfven ämnad Willebrand, men uteblef. Allt tillgick ganska ordentligt utan att någon märktes ha öfverflödat i dryckiom.""Den 9 mars gaf professor Gabr. Bonsdorff för att inviga sitt nya hus en bal, till hvilken 240 personer, deribland många, som förr icke umgåtts i huset, voro bjudna." (Anteckning af Wintger den 9 och 11 mars 1815.)"Den 10 mars var dans hos lagman Krogius (Edelheim) och den 11 mars hos handlanden Hans Bremer." (Anteckning af Winter den 11 mars 1815.) "Den 14 mars var dans hos öfverstelöjtnant Fredensköld på Kaukas." (Anteckning af Winter den 14 mars 1815.)(s. 114) Den 2 jan 1818 gafs bal hos baron O.W.Klinckowström. Om denna tillställning har Winter samma dag antecknat, att vid balen, som hölls i 2 små rum, voro fruar och flickor samt ogifta karlar, men ingen gift, utom Cedercreutz och Taube, ej ens generalguvernören, närvarande. Mamsell Carsten spelade harpa, ackompagnerad af en "elak fiol", struken dock af en "snäll" spelman vid den ryska musiken.(s. 115) "Angående en tillställning med dans hos hofrådet J. F. Richter meddelar Winter den 20 april 1817, att redan kl. 5 e.m. en halfcirkel långs hela salen var formerad af nystfötter, som sattes i gång af flickor och värdinnan själf. Bland de förra märktes mamseller Frenckell och Helenius,(s.116) den vackra mamsellen Synnerberg 1), den lilla fröken von Haartman. Bland "karlar" sågos den "andryge, inbilske löjtnanten, auskultanten Platen, den sprittande informatorn Wulffert, den dryge adjutanten Etter, den ännu drygare Steve(n), prof. Myreen, Tandefelt, Chr. Avellan, Lars Sacklén, Gabriel Hirn o. a. Efter intaget the slutades nystningen och börjades med kortkonster, bokstafsspel, skrapnos och ett substitut af schackspel, kalladt forteresse, hvaremellan dansades några kadriljer efter claver.Den 27 febr. 1818 har Winter antecknat:Dans och spel hos lagman Snellman i 3 små rum kl. 7. Gen.-guvernören med svit, fru Willebrand, Mannerheims, Trapps, Heurlins, Granbergs, Bonsdorffs, Törngrens, Sackléns, Richters, H.Snellmans, Tengströms, Edelheims, Öfverste Wulffert från Åland. Utom några svenska kadriljer dansades mest cotillon, vals anglaise, potpourri och gross-vater, allt valser [i handskriften står valsdanser]. Kl. 2 slutade balen.Den 3 mars 1818 fick Otto Wallenstjerna af Florus Toll mottaga följande skildring af sällskapslifvet i Åbo:"Här har varit ett förundransvärdt dansande. Sedan den dagen jag reste från Kimito hafva nästan alla dagar varit upptagna af dans, undantagande måndagen d. 23 Febr. och Lör-_____________1) Om Gustava Synnerberg, dotter till politieborgmästaren i Åbo S. F. Synnerberg, sedemera gift med ryttmästaren P. O. Liedberg i Varberg i Sverige, har den eldfängde A. I. Arwidsson skrifvit att hon var en "utmärkt och fjäsad dam, ett Venusbeläte".(s.117) dagen d. 28, på hvilken sistnämnda dag ett tyskt skådespel uppfördes på Auvaisberg. I dag vet jag ej om det dansas någonstädes, men det omtaltes att Baron Mellin skulle hafva denna dag. - I morgon är Pequenique, tillställd af Stadens ungkarlar i Societetshusets nedre våning, men jag är rädd om mina penningar och går ej dit, i öfvermorgon är Bn Klinkowströms vanliga afton, så att siution da-gar efter hvarandra med 2:ne dagars undantag, af hvilka endast en varit utan något nöje, varit upptagna af dans. - Jag tycker då att man dansat nog. - Onsdagen d. 25 hos Grefvinnan Armfelt var ovanligt animerad. Der utdeltes listor åt Cavailererna på de danser, som skulle dansas och voro följande: 1:o Grande Polonaise, 2:o Qvadrille suédoise, 3:o Valz anglaise, 4:o Potpourrie, 5:o Cotillon, 6:o Quadrille suédoise, 7:o Grande Valz, 8:o Gross-vater, 9:o à la Grecque, 10:o Peregourdine Farce. Ordningen följdes strikte, utom att i stället för den sista man dansade en qvadrille. I söndags dansades hos Gouverneuren, äfven efter Soupén, ända till kl. 3/4 2. - Fruntimren börja redan blifva dåliga. Jeannette (Armfelt) hostar som en gammal käring och Mina (Armfelt) föga mindre, men de flickor, som komma från Landet kunna genast skiljas från Stadsboarna, ty de äro friska och frodiga, då stadsbor äro bleka och dåliga, men landsflickorna sluta att dansa, då de blifva trötta, hvilket af ovana snart inträffar, då stadens förr dansa tills de dåna, än de medgifva sig vara trötta. Jeannette var nära att dåna hos Ladau, lycka att hon ej föll på golfvet, men så fick hon också en artig läxa af Gman sin mor."Om en bal i handlanden Gestrins gästfria hus, där de högsta kretsarna i Åbo umgingos, har Winter den 17 april 1818 gifvit följande skildring:Klädde mig och gick kl. 1/2 till 8 till Gestrins, der redan en stor samling var af: Generalguvernörens, Generalskan(s.118) Willebrand, Mannerheims fruntimmer, Schulténs familj, Domprostens, Thielemans, Haartmans, Richters, Lagman Sackléns, Borgmästarns (Sjöstedts), Gabriel Bonsdorffs fru, doter och söner, Carolina Hellens, öf. dir. Gripenbergs, Maexmontans, Heurlins - - - Sedan ljusen tändts - började dansen - - - en kort kotillon och ett par ryska kvadriljer, medan flitigt undfägnades med ypperlig punsch och bischof, jämte bisquit samt kylande äplen i de heta eldade rummen, hvaraf egentl. salen är ypperlig, ehuru något för smal, ishet. genom den midt före ställda altarkakelugnen, som ofvantill bär - enl. Wulferts anmärkning ej oskickligt, Mercurius, mellan Pomona (fruktsamheten) och Hebe (ungdomen). Gestrin har ock blifvit gynnad af begge, samlat förmögenhet och haft unga vackra fruar. - Oaktadt en för den stora folksamlingen i de få brukbara rummen befarad trängsel och deraf följande tung-(s.119) sinthet och fröjdtomhet, var dock dans och rörelse oväntadt lifliga och muntra, hvilket väl de höga, sköna, väl upplysta rummen, de goda förfriskningarna och det uppmärksamma värdsfolkets osparda bemödanden för gästernas ro synnerl. befordrade. De gamla Herrarna hade flyttat sig i ett par rum för att spela och dricka - så att en del skingrats. - Efter XI anrättades småningom ett stort grannt bord i stora salen, hvarunder en del fruntimmer inpackades i stora förmaket till venster och en del i herrarnas rum åt höger. - - Nu var bordet dukadt och omringades af hungriga fruntimmer, medan jag följde mängden af karlar till hvardags matsalen vid andra ingången, fick mig här en plats, der jag i hast inpackade en ypperlig salt kaviar, hummer och ala daube, samt god röd vin och derunder nyste så starkt att alla kringsittande på en stund glömde maten och Gyldenstolpe önskade Guds hjelp. - Bordet aftäcktes snart och nu börjades potpurrin, som aldrig ville taga slut."F Hein:121"Den 6 jan. 1820 gaf lagmannen Heurlin bal, om hvilken Winter s.d. antecknat:"Kl. 7 bjudning hos lagman Heurlin, där långdansen redan var börjad af Geheimerådet Troil, som i går legat mellan lakan och i dag dansade."F Hein:123"Om en bal för 120 personer hos ärkebiskop Tengström den 2 mars 1821 skrifver han bl.a.:"Dansade dock med unga fru Tengström, f. Prytz, och slutl. med Lisett Gadolin, en tråkig skyldighetsdans..."F Hein:125-127(s.125) "Angående en mindre danstillställning Danielsdagen 1822 hos C. D. von Haartman berättar Winter:- "vill jag nämna att Doctor H-n nyligen firade Danielsdagen med en liten, men utvald soiré. Som samlingen, med undantag af presidenten Willebrand och Troil, bestod af idel dansför ungdom, så uppkallades oförtänkt en klarinett och en viol, hvarefter aftonen gladt och muntert, endast för hastigt, försvann under de hoppande fötterna, lika lifligt som tonerna rullade ur den härliga klarinetten, och jag tviflar att någon af de närvarande skall kunna neka att rättvist erkänna den alltid älskvärda värdinnans också denna gång lyckligt träffade arrangement." (s.126) "I Åbo fanns, åtminstone efter 1809 en "klubb", som bildades af societetens medlemmar, ehuru tillträdet synes hafva varit öppet äfven för personer utom societeten. Någon synnerlig lyx tycktes icke hafva utvecklats vid klubbens tillställningar; ej heller var stämningen bland publiken alltid den bästa. Om damerna inom klubben fäller Winter några yttranden. Den 25 april 1816 skrifver han:"Kl. 1/2 9 om aftonen åkte jag upp till den af Alexander Lundh på stadens ungkarlars conto anställda balen - så kallad - hvartill 138 ogifta karlar lära tecknat sig. Biljetterna till såväl bjudna som bjudande voro 300, hvarför Frenckell tagit i tryckningskostnader 4 Rd. 24 sk. och för 300 blanketter 4 Rd. - Polonäsen påstod ännu vid min ankomst. Sällskapet fanns blandadt af flere klasser, dock mest hyggligt och anständigt folk, men få af academistaten - utom adjuncter. - Efter 1 kopp té och ett glas punsch samt en väl afpassad sup med god ost kom änteligen kallelsen att i nedre salen inta-ga mat. Efter midnatten var detta bud ganska välkommet. Men med plats fick man en bit sill och bröd och först efter lång väntan kunde ett stycke segt kött åtkommas. Till betagande af all tröst var det röda vinet, som jag dock ej smakade, under allt dåligt - och det hvita, gammalt franskt - ej mycket bättre. De flesta damer gjorde emellertid sin supé i öfre salongen, medan de öfriga dansade, och har deras anrättning, den jag ej besåg - ty jag var ej inne i rummet - äfven varit högst hushållsaktig och klen, visserligen ett fel af tillställaren, som ej ursägtas af sitt förtroende till Beckmarks urskilling."Den 15 februari 1818 heter det:"Ändtel. kl. 8 gick jag upp på klubben som var kanske mer än förut talrik. Såg genast min lilla täcka Gustava (Frenckell) i dansen, äfven Sofi (Frenckell), talte några ord med fru Heurlin, träffade Charlotta Fredensköld sittande, förmodl. ej förnöjd, ehuru med gladt utseende. Fredenskölds från Kaukas hade i dag ej inkommit, förmodl. emedan Cossaker der stulit hö, dock skall Charlotta med de sina utresa i morgon och utkomma i onsdag. Hon var nu ändtl. dödligt kär i Wava Armfelt, som fullkomligt intagit henne, hvaremot Mina A(rmfelt) kallades en gumma. - - Mot slutet dansades en här ny, eljest gammal fransk valsdans cotillon, som räckte (s.127) nog länge för dem som icke hörde till de 27 dansande paren och derför uppväckte stampning, stoj och hvisslande hos några studerande. Först närmare XI upplöstes klubben." -Den 5 mars 1818:"Den s.k. balen i går var nog talrik - omkring 160 personer - alla nådiga - Mæxmontans, Gestrins, men ej Trapps, såvida blott Christiana varit buden. Rummen, de nedre, hade varit mycket fyllda med dam och sand, hvaraf alla rockar fått tjockt öfverdrag och middagen varit utmärkt knapp och ytterst tarflig, såsom anrättad af den för dylika åtgärder mindre lyckliga Beckmark. Emellertid har dansen gått raskt, mest valsdanser."F Hein:133-136(s. 133) "För medelklassen voro arrangerade de s.k. "assembléerna", danstillställningar, hvilka besöktes mest af yngre tjänstemän, studenter, men äfven af de högre i samhället. Då Musikaliska Sällskapet i Åbo 1808 upphörde, voro stadens invånare beröfvade ett regelmäsigt och ofta återkommande nöje; till ersättning kommo då assembléerna, hvilka förut jämförelsevis sällan och med långa mellan-(s. 134) tider hade förekommit. Dessa assembléer voro mestadels subskriberade, ägde rum först i den s.k. Seipelska salen i närheten af bron, sedermera (efter 1812) i Societetshuset. De ansågos snart nästan för en kommunal angelägenhet och besöktes så mycket ifrigare, som deras bestyrelse årligen plägade anslå en del af inkomsten till förmån för stadens fattiga. Sannolikt är att äfven de talrika officerarne från den i Åbo förlagda ryska militären åstadkommo mera lif i dansen, än förut varit rådande. Arwidsson meddelar E.A.Crohns den 11 mars 1813 bl.a. att han på senare tider hade varit mera lifvad för "Courtiseur"-nöjen, men likväl icke för de moskovitiska eller Fattig-Assembléerna.Huru det gick till på dessa assembléer skildrar Gottlund lustigt i sin dagbok den 4 mars 1814:"Om eft.m. var assemblé i Societetshuset. Jag gick upp för att få se denna stadens sköna. - - I ett rum, der man först ingick, togo 4 à 5 karlar emot kapprocken, kaloscher och hattar, samt gaf en nummer, hvilken man fick behålla. Sedermera passerte man åter några rum. Då man kom till den, som sålde billetter. Sedan jag fått mig en sådan, ingick jag i salen, som var ansenligt stor. Kort där-på begynte musiken, som satt högt uppe på en läktare, att dåna förfärligt, den bestod af 15 musikanter. Polonaise begyntes, hvem som ville tog en Dame - spatserade en stund och slutade, häraf hän-de att ibland ingen, ibland några par voro på golfvet. Efter polonaisens slut tog angleisen sin början, hvilken jag dansade med Charlotta Blåfjeld från Helsingfors, hvilken jag lärt känna i Borgå. Hon var den andra af fruntimren, som jag kände. Jag dansade med henne äfven en Svensk Quadrille, 2 Ryska Quadriller dansade jag med 2:ne fruntimmer som jag icke kände. - - En ml. Helenja, dotter till Professorn snäste jag just hederligt, hon kom ej och valsade med mig utan gick sedan med en annan. Ecossaise dansade jag med 2:ne hvilka jag ej kände:"Den 20 mars 1814 meddelar Gottlund: "Jag var föroskull på muffblen hos Seipelss. Der var ett skönt sällskap, aldrig har jag ännu sett sådana. En mamsell Ruthberg var braf hygglig, för öfrigt var der bara squip, dansen slutade kl. 9."(s. 135) Det gick icke alltid fredligt till på de subskriberade danstillställningarna. Winter berättar den 14 april 1815, att en "vidlyftig" tvist förefallit mellan studenten Ladau och en af direktörerna, generalguvernörens adjutant, Spalding, angående plats i en kadrilj, där Ladau utan biljett hade utträngt en annan, som hade fått biljett af Spalding. Söndagen förut hade en tvist uppstått mellan handlanden Grönstrand och den "fåkunnige" löjtnant Fredensköld, hvilken under en kadrilj hade lämnat sitt vis à vis Grönstrand för att dansa mot en ädling Klick. Undervisning i dans meddelades af mamsellerna Baptiste och Courtelle. Den bästa lärarinnan i konsten ansågs vara den svenska aktrisen fru Gellerstedt (hos henne gick(s. 136) bland andra Elias Lönnrot hösten 1823 i dansskola). Efter slutad kurs gafs af deltagarna publik slutdans eller assemblée i societetshuset."F Hein:140-145(s.140) "En viktig händelse, särskildt för de högre i samhället, var åminnelsefesten med anledning af hofrättens stiftelse den 15 juni 1623. Festligheterna skildras af Winter den 3 dec. 1823 i ett bref till hofrättsrådet, senatorn J. F. Richter i Helsingfors med följande ord:"B. B. Sista breflapp hvarmed jag besvärade dig, raspades på Hofrätten bland väpnade kamrater under afbidan på den academiska qvarten efter XI som måste få löpa jemt ut innan vi kunde i tågordning bege oss till academiens af in(s. 141) budna hörare och -innor redan fyllda solennitetsrum, der en sinfoni musik af Kapellet upförd, vid ingången helsade oss såsom synbara representanter af den inrättning - af det uttryck utaf den eviga Rättvisans realisering i tiden, hvars begynnelse el. första utgående i verkligheten, den dagen firades. Så snart musiken tystnat började vår i kathedern upträdde talare Idestam med en låg och föga hörbar stämma tyda några af de tilldragelser som mött hans syn vid återblicken på Hofrättens nu fulländade 200 åriga tillvarelse. Det oändliga, det evigt beståndan-de, som oftast också oss omedelbart grundlägger hvarje tillfällig i tiden utgående och dess omskiften i växlande former underkastade institution, gick han förbi. Den inre nödvändigheten som bjöd Hofrätternas tillkomst för att i yttre lifvet upenbara och ge verklighet åt Rättvisans genom lagen uttryckta bud - det, som skulle bestämma och förklara betydelsen af denna inrättning, och dess öfver formernas tillfällighets uphöjde(s. 142) wigt, det förteg han, likasom det sköna draget hos Hjelten Gustaf Adolf, då han, med oförstäld hyllning af Rättvisans gudomlighet och dess höjd öfver allt menskligt, och erkännande hjeltedygdernas och maktens ringhet inför henne, - försakande afklädde sig sjelf Domarmakten och i högsta instansen öfverlemnade den hel och odelad åt en egen sjelfständig, af intet godtycke berömde Corps. - Hans tal var emellertid smånätt - ganska svarande mot tidens egoistiska lättsinne och ytlighet - och blef derföre, såsom ärligheten billigt kräfver, prisadt och med bifall krönt af flere som - icke hörde det. Fruntimren, af hvilka ganska få torde upsnappat ett och annat utfluget ord fingo emellertid nöta sina tankar eller tänder på litet snask, som af 6 officienter - bland hvilka Grotenfelt och Edelsköld hade första rummet, kringböds, och hvarpå åtgången, såsom ofvan ganska riktigt är, anmärktes ha stigit i samma förhållande som afståndet från katedern minskade de hörbara ordens antal. Detta torde ha medtagit nära 1 time, hvarefter musiken åter började och talarn och hörande begåfvo sig tillbaka.E. m. kl.1/2 7 samlades Hofrättens tvåkönade personal å Societetshuset, der fruarna (hofrätts) platsberedes på en inom det förra nu genom en öppen pelarrad med stora salen förenade förmaket anbragt stolrad på högra sidan framför sofforne - och ehuru ingen var bjuden före kl. 7 infunno sig flere redan förstnämnde tid och sedermera ganska precist, så att inan kort hela det icke inskränkta sällskapet af mer än 400 personer - (ehuru öfver 500 bjudnings kort utdelats) - var församladt. En i möjligast måtto ospard eclairering genom 600 ljus, som på alla tillgängliga ställen voro anbragta och förjagade all slags skymning, gjorde redan rummet gladt och borde stämma till glädje; och denna stämning måste naturl. ofanteligen höjas genom tillkomsten af allt det lysande el. skimrande som orten kunde lefvande framskaffa och bland hvilka hvar och en tycktes täflande ha föresatt sig att framträda i all sin ståtlighet och glans. Silfvertyg och siden, juveler och perlor omgåfvo och prydde öfverallt former, hvilkas någon gång lena rundning flygtigt kunde löna - men merendels platta och tunna och kantiga eller ock fylligt svullna - hastigt bortskrämde den medvetslöst spejande blicken. Karlarne voro allmänt i hvita underkläder och uniform, och anblicken af en svart figur var något högst sällsamt. Också detta torde ha bidragit att underhålla den glädtighet som redan från början lyste i mängdens ansigten, och i mångens ljusnade minne återkallade de gamla goda tiderna då man lika kom till en bal som om man ville(s. 143) om bord klifva up i masten att refva seglen. Efter en polonaise, som under både vocal och instrumental musik af Gladitschovs regerment, - varade nog länge in-nan alla gummor hunnit ledas omkring till skådning, begyntes under en annan vekare musik, anförd af en särskild dertill anställd directör (Alander), de vanliga danserna Ecossaise, svenska och ryska qvadriljer, potpourri, cotillon, stor vals, med ganska korta eller inga mellanhåll intill 1/2 1 då damerna nedfördes att äta uti 3 rum, neml. stora Pelarsalen, der Presidentskan var värdinna för 80, och uti billard salen till venster, der 85 fruntimer placerades under tillsyn af gumman Haartman, och de öfrige uti salonen till höger der fru Hellens kom att få omkring några gäster, hvilkas borgerlighet alls icke tillfredsstälde hennes dryga anspråk. För öfrigt skedde så väl vid placeringen som eljest åtskilliga små oordentligheter, som bort och kanske till en del äfven kunnat förekommas om alla varit tillräckligt väckte; men, hvad är att göra? Det gick likväl. - Karlarne hade 3 andra rum för sig, väl något trångt, emellanåt, men åtminstone aldrig i afsaknad af förtäring - ehuru uppassningen, fastän bestridd af 2 dussin dertill bestälde slynglar, stundom haltade - men för 400 personer är ej så lätt att få tillräckligt utryme. Matron underhölls af Gladitschovs inöfvade sånger, understödde af vår Grotenfeldts behagliga tenor, som senterades ganska riktigt af dem som hörde och förstodo. En en-da skål framstäldes af presidenten [A. F. von Willebrand], som med erinran af lagskipningens förbindelse till Hofrättens stiftare den ädle Gustaf Adolf, egnades Hofrättens och våra institutioners nuvarande skyddare Alexander, hvarefter alla med friskt mod skyndade tillbaka till polonaisen, anglaisen, cotillonen, qvadriljen, potpourin, med allt oförminskad ifver, så att jag tror de fortfarit än, om icke Presidentskan kl. 1/2 6 bjudit inställande af en redan åter engagerad qvadrilj, då samlingen började uplösas och sedan kl. 6 af de många ganska få mer voro qvar. Ifrån grefvinnorna till gubben Hydén höllo alla troget ut till det yttersta - och om jag undantar ett par personer, som sjelfva hade missnöjet med sig, el. som i sin dumhet och inbilskhet ha ett ohjelpligt hinder för all ren glädje, tycktes alla åtminstone visa sig glada. Och ehuru dryckesvarorne icke spartes och i samlingen fans en talrik mängd både academisk och äfven Hofrätts ungdom, hvilken möjl. vid ett gladt tillfälle kunde lätt hänföras af ungdoms yrslan, förspordes likväl icke den minsta skymt till buller, oordentlighet el. oanständighet, hvilket jag verkl. med nöje ansåg såsom ett bevis på den med-(s. 144) känsla, som alla delade. Bland de missnöjde må jag nämna den fåkunnige Forselles, som med högspända diplomatiska anspråk förargas öfver sin arma hustrus bristande förmåga att också för sin del ens söka göra dem gällande - och vår fordom så glädtigt stormande Cedercreutz. På den förres beteende fäster ingen klok sin uppmärksamhet. Om den sednare ville jag just ej säga detsamma; men nämnes deremot, att han nu tyckes helt och hållet ha förändrat sitt lynne. Af egen erfarenhet kan jag likväl ej säga något bestämt om honom; ty med undantag af ett par middagar, dem jag ej kunnat undvika, och de musikaliska samankomsterna, dem jag åter sällan försumat, har jag hittils hvarken i enskilda besök el. större el. mindre samqväm sett menniskorna här, och är således i det hela aldeles obekant med partierna, offestionerna och dissensionerna etc. Men att återkomma till annat, måste jag än erinra, att ingången till Societetshuset var prydd med en mängd i viss form anbragta lysande lampor och lyktor, hvilka åt dem som icke deltogo i balen, gåfvo en önskad och icke obegagnad förlustelse. Äfven var Hofrättshuset illumineradt, på det forna viset med ljus i bågar uti medlersta och enkla ljusrader i öfre våningen. En transparent var väl tillämnad men hant ej bli färdig och lemnades derför till nästa jubel år: ehuru konstnären en 1/2 time inan den var ämnad att upsättas, lät fråga mig om det ej kunde uppskjutas till nästa dag - likasom solförmörkelsen på Observatorium i Stockholm. Ehuru min upmärksamhet visserl. icke var fängslad af något särskildt närvarande, har den dock sällan varit så litet väckt och så litet till min tjenst, som denna dag - jag var alls icke hemma. - Derför kunde jag hvarken fullgöra föga något af hvad dervid hade tillkommit mig, ej eller efteråt afge någon tillfredsställande berättelse om tillgången - hvaraf det mesta var och är för mig dunkelt. Derföre också, och så vida O. Fock dagen derefter sade sig sysselsatt att för Dig beskrifva festen, lät jag bli att ens försöka skrifva något derom. Endast för att lyda anmaningen uti Ditt sista bref af d. 29 Nov. har jag nu i en hast upteknat hvad jag dervid fattade och i mitt flygtiga minne förvarat, och således lemnat ett naket squelett - några yttre toma contourer till en målning - hvartill Du af Dina och Din frus lyckligare vänner säkert redan fått yppiga bidrag för att ifylla färgerna. - Den öfverblifna brygden af omkr. 10 kannor punsch - d:o Bischof och några kannor Carolina utom hvarjehanda viner gaf följande middag gossarne anledning att hålla sig muntra likväl med iakttagande af all skicklighet - så att då (s. 145) ett par af de yngre kommo i någon lifligare ordväxling, dock utan utbrott, denna glömska ända till tårar röres någre om Corpsens fröjd mone deltagare. Hela kostnaden - ehuru många räkningar äro öfverdrifna, stiga icke till 3100 Rb (3088) - och emedan Du nödvändigt vill dela den och någre af våra strängt beräknande gubbar dem jag skyldigt meddelat Ditt välvilliga anbud, med klarnade anleten och tacksamma hjertan emottagit det - så måste jag väl äfven, Dig till ära och oss till skam - påföra Dig Din uträknade anpost 108 Rubel - jemte det jag på allas vägnar frambär tacksägelsen för Ditt goda minne att bidraga till Hofrättens glans och fröjd, ehuru Du väl kunnat och bort på ett egentligare sätt göra det. Till uplysning länder, att kostnaden är påförd 1/6 presidenten 1/2 led. och 1/3 betjeningen. I måndags gaf vår Chef en liten inskränkt men läcker middag på nyss inkomna härliga ostron och ferska pomeranser som med vidhängande qvistar och grönskande löf vällustigt simmade i den röda böljan, - och i afton ger han en desto talrikare torr och varm supé, - der jag redan i förhand tycker mig se alla våra töser, åter en gång sammanfösta - kråma sig och fylla kräfvan med mat och betraktelser, för att i morgon ännu roligare kakla ihop med de älskade systrarne, åt hvilkas hackande näbbar intet korn kom att bli utkastat. I förr omtalta middag kunde Troil för opasslighet icke deltaga, och hade derföre om morgonen, då han af värden kallades dertill, med klaglig ton frågat, om ju icke hvart enda ostron då komme att om middagen förtäras och intet bli öfrigt till en annan gång. - - -";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:112;(s. 112) denna ovanliga brist hos sina samsystrar och för egen del rättat dem."Den 15 febr. 1814 skrifver Arwidsson till Crohns: "I dessa veckor har här varit privatdanser alldeles förbannadt. I sistlidne veckan hvar dag. Ingen af mina bekanta har gifvit skrälldus, så att mina hälar äro onötta. Assessor Richter gaf en dans, som kostade 5-600 Rd.Riksgälds. - Hvad tycks om Luxen. Andra vilja väl ej vara sämre än han."Angående den bal, som borgerskapet den 12 nov. 1814 gaf för generalguvernören, ordföranden i kommittén för de finska ärendena i Petersburg K. von Troil och ledamoten i nämnda kommitté A.F.v. Willebrand, har Winter antecknat:"De få fruntimren jag talade med, voro ganska aimabla, fruarna Bruncrona, Bodén och Heurlin samt Sofi Frenckell, som isynnerhet i dansen sväfvade fram med alla 3 chariternas behag, skada blott att den granna ytan är så tom på kärna. Hedda Lagerborg bibehåller i dansen sin kalla stolthet och under måltiden i ett rum, där sorlet liknade en främmande bikupas, var åtminstone hennes med tillförsigt höjda röst öfverallt hörbar. Den täckaste i samlingen mitt öga upptäckte var Sofi Mannerheim, som ännu med alla skönhetens behag förenar oskuldens. Vid måltiden förvärfvade jag mig en ny bror uti Bancokamreraren Lundh, medan han mellan vinbuteljen och Sofi Frenckell sökte utkrysta sitt hjertas angelägenheter. Vid samma måltid dånade äfven, såsom ofta förut, Amalie Tillman, fömodligen en följd af hennes starka snörning och spänning.;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:113;(s. 113) Generalguvernören och Troil jemte deras fruar blefvo efter middagen upplyftade och kringburna både af fruntimmer och karlar. Samma hedersbevisning var äfven ämnad Willebrand, men uteblef. Allt tillgick ganska ordentligt utan att någon märktes ha öfverflödat i dryckiom.""Den 9 mars gaf professor Gabr. Bonsdorff för att inviga sitt nya hus en bal, till hvilken 240 personer, deribland många, som förr icke umgåtts i huset, voro bjudna." (Anteckning af Wintger den 9 och 11 mars 1815.)"Den 10 mars var dans hos lagman Krogius (Edelheim) och den 11 mars hos handlanden Hans Bremer." (Anteckning af Winter den 11 mars 1815.) "Den 14 mars var dans hos öfverstelöjtnant Fredensköld på Kaukas." (Anteckning af Winter den 14 mars 1815.);Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:114;(s. 114) Den 2 jan 1818 gafs bal hos baron O.W.Klinckowström. Om denna tillställning har Winter samma dag antecknat, att vid balen, som hölls i 2 små rum, voro fruar och flickor samt ogifta karlar, men ingen gift, utom Cedercreutz och Taube, ej ens generalguvernören, närvarande. Mamsell Carsten spelade harpa, ackompagnerad af en "elak fiol", struken dock af en "snäll" spelman vid den ryska musiken.;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:115;(s. 115) "Angående en tillställning med dans hos hofrådet J. F. Richter meddelar Winter den 20 april 1817, att redan kl. 5 e.m. en halfcirkel långs hela salen var formerad af nystfötter, som sattes i gång af flickor och värdinnan själf. Bland de förra märktes mamseller Frenckell och Helenius,;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo 1809-1827.;Kultur och personhistoriska skildringar. Helsingfors 1914.;
FHein:116;(s.116) den vackra mamsellen Synnerberg 1), den lilla fröken von Haartman. Bland "karlar" sågos den "andryge, inbilske löjtnanten, auskultanten Platen, den sprittande informatorn Wulffert, den dryge adjutanten Etter, den ännu drygare Steve(n), prof. Myreen, Tandefelt, Chr. Avellan, Lars Sacklén, Gabriel Hirn o. a. Efter intaget the slutades nystningen och börjades med kortkonster, bokstafsspel, skrapnos och ett substitut af schackspel, kalladt forteresse, hvaremellan dansades några kadriljer efter claver.Den 27 febr. 1818 har Winter antecknat:Dans och spel hos lagman Snellman i 3 små rum kl. 7. Gen.-guvernören med svit, fru Willebrand, Mannerheims, Trapps, Heurlins, Granbergs, Bonsdorffs, Törngrens, Sackléns, Richters, H.Snellmans, Tengströms, Edelheims, Öfverste Wulffert från Åland. Utom några svenska kadriljer dansades mest cotillon, vals anglaise, potpourri och gross-vater, allt valser [i handskriften står valsdanser]. Kl. 2 slutade balen.Den 3 mars 1818 fick Otto Wallenstjerna af Florus Toll mottaga följande skildring af sällskapslifvet i Åbo:"Här har varit ett förundransvärdt dansande. Sedan den dagen jag reste från Kimito hafva nästan alla dagar varit upptagna af dans, undantagande måndagen d. 23 Febr. och Lör-_____________1) Om Gustava Synnerberg, dotter till politieborgmästaren i Åbo S. F. Synnerberg, sedemera gift med ryttmästaren P. O. Liedberg i Varberg i Sverige, har den eldfängde A. I. Arwidsson skrifvit att hon var en "utmärkt och fjäsad dam, ett Venusbeläte".;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:117;(s.117) dagen d. 28, på hvilken sistnämnda dag ett tyskt skådespel uppfördes på Auvaisberg. I dag vet jag ej om det dansas någonstädes, men det omtaltes att Baron Mellin skulle hafva denna dag. - I morgon är Pequenique, tillställd af Stadens ungkarlar i Societetshusets nedre våning, men jag är rädd om mina penningar och går ej dit, i öfvermorgon är Bn Klinkowströms vanliga afton, så att siution da-gar efter hvarandra med 2:ne dagars undantag, af hvilka endast en varit utan något nöje, varit upptagna af dans. - Jag tycker då att man dansat nog. - Onsdagen d. 25 hos Grefvinnan Armfelt var ovanligt animerad. Der utdeltes listor åt Cavailererna på de danser, som skulle dansas och voro följande: 1:o Grande Polonaise, 2:o Qvadrille suédoise, 3:o Valz anglaise, 4:o Potpourrie, 5:o Cotillon, 6:o Quadrille suédoise, 7:o Grande Valz, 8:o Gross-vater, 9:o à la Grecque, 10:o Peregourdine Farce. Ordningen följdes strikte, utom att i stället för den sista man dansade en qvadrille. I söndags dansades hos Gouverneuren, äfven efter Soupén, ända till kl. 3/4 2. - Fruntimren börja redan blifva dåliga. Jeannette (Armfelt) hostar som en gammal käring och Mina (Armfelt) föga mindre, men de flickor, som komma från Landet kunna genast skiljas från Stadsboarna, ty de äro friska och frodiga, då stadsbor äro bleka och dåliga, men landsflickorna sluta att dansa, då de blifva trötta, hvilket af ovana snart inträffar, då stadens förr dansa tills de dåna, än de medgifva sig vara trötta. Jeannette var nära att dåna hos Ladau, lycka att hon ej föll på golfvet, men så fick hon också en artig läxa af Gman sin mor."Om en bal i handlanden Gestrins gästfria hus, där de högsta kretsarna i Åbo umgingos, har Winter den 17 april 1818 gifvit följande skildring:Klädde mig och gick kl. 1/2 till 8 till Gestrins, der redan en stor samling var af: Generalguvernörens, Generalskan;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:118;(s.118) Willebrand, Mannerheims fruntimmer, Schulténs familj, Domprostens, Thielemans, Haartmans, Richters, Lagman Sackléns, Borgmästarns (Sjöstedts), Gabriel Bonsdorffs fru, doter och söner, Carolina Hellens, öf. dir. Gripenbergs, Maexmontans, Heurlins - - - Sedan ljusen tändts - började dansen - - - en kort kotillon och ett par ryska kvadriljer, medan flitigt undfägnades med ypperlig punsch och bischof, jämte bisquit samt kylande äplen i de heta eldade rummen, hvaraf egentl. salen är ypperlig, ehuru något för smal, ishet. genom den midt före ställda altarkakelugnen, som ofvantill bär - enl. Wulferts anmärkning ej oskickligt, Mercurius, mellan Pomona (fruktsamheten) och Hebe (ungdomen). Gestrin har ock blifvit gynnad af begge, samlat förmögenhet och haft unga vackra fruar. - Oaktadt en för den stora folksamlingen i de få brukbara rummen befarad trängsel och deraf följande tung-;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:119;(s.119) sinthet och fröjdtomhet, var dock dans och rörelse oväntadt lifliga och muntra, hvilket väl de höga, sköna, väl upplysta rummen, de goda förfriskningarna och det uppmärksamma värdsfolkets osparda bemödanden för gästernas ro synnerl. befordrade. De gamla Herrarna hade flyttat sig i ett par rum för att spela och dricka - så att en del skingrats. - Efter XI anrättades småningom ett stort grannt bord i stora salen, hvarunder en del fruntimmer inpackades i stora förmaket till venster och en del i herrarnas rum åt höger. - - Nu var bordet dukadt och omringades af hungriga fruntimmer, medan jag följde mängden af karlar till hvardags matsalen vid andra ingången, fick mig här en plats, der jag i hast inpackade en ypperlig salt kaviar, hummer och ala daube, samt god röd vin och derunder nyste så starkt att alla kringsittande på en stund glömde maten och Gyldenstolpe önskade Guds hjelp. - Bordet aftäcktes snart och nu börjades potpurrin, som aldrig ville taga slut.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:121;"Den 6 jan. 1820 gaf lagmannen Heurlin bal, om hvilken Winter s.d. antecknat:"Kl. 7 bjudning hos lagman Heurlin, där långdansen redan var börjad af Geheimerådet Troil, som i går legat mellan lakan och i dag dansade.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:123;"Om en bal för 120 personer hos ärkebiskop Tengström den 2 mars 1821 skrifver han bl.a.:"Dansade dock med unga fru Tengström, f. Prytz, och slutl. med Lisett Gadolin, en tråkig skyldighetsdans...";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:125;(s.125) "Angående en mindre danstillställning Danielsdagen 1822 hos C. D. von Haartman berättar Winter:- "vill jag nämna att Doctor H-n nyligen firade Danielsdagen med en liten, men utvald soiré. Som samlingen, med undantag af presidenten Willebrand och Troil, bestod af idel dansför ungdom, så uppkallades oförtänkt en klarinett och en viol, hvarefter aftonen gladt och muntert, endast för hastigt, försvann under de hoppande fötterna, lika lifligt som tonerna rullade ur den härliga klarinetten, och jag tviflar att någon af de närvarande skall kunna neka att rättvist erkänna den alltid älskvärda värdinnans också denna gång lyckligt träffade arrangement.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:126;(s.126) "I Åbo fanns, åtminstone efter 1809 en "klubb", som bildades af societetens medlemmar, ehuru tillträdet synes hafva varit öppet äfven för personer utom societeten. Någon synnerlig lyx tycktes icke hafva utvecklats vid klubbens tillställningar; ej heller var stämningen bland publiken alltid den bästa. Om damerna inom klubben fäller Winter några yttranden. Den 25 april 1816 skrifver han:"Kl. 1/2 9 om aftonen åkte jag upp till den af Alexander Lundh på stadens ungkarlars conto anställda balen - så kallad - hvartill 138 ogifta karlar lära tecknat sig. Biljetterna till såväl bjudna som bjudande voro 300, hvarför Frenckell tagit i tryckningskostnader 4 Rd. 24 sk. och för 300 blanketter 4 Rd. - Polonäsen påstod ännu vid min ankomst. Sällskapet fanns blandadt af flere klasser, dock mest hyggligt och anständigt folk, men få af academistaten - utom adjuncter. - Efter 1 kopp té och ett glas punsch samt en väl afpassad sup med god ost kom änteligen kallelsen att i nedre salen inta-ga mat. Efter midnatten var detta bud ganska välkommet. Men med plats fick man en bit sill och bröd och först efter lång väntan kunde ett stycke segt kött åtkommas. Till betagande af all tröst var det röda vinet, som jag dock ej smakade, under allt dåligt - och det hvita, gammalt franskt - ej mycket bättre. De flesta damer gjorde emellertid sin supé i öfre salongen, medan de öfriga dansade, och har deras anrättning, den jag ej besåg - ty jag var ej inne i rummet - äfven varit högst hushållsaktig och klen, visserligen ett fel af tillställaren, som ej ursägtas af sitt förtroende till Beckmarks urskilling."Den 15 februari 1818 heter det:"Ändtel. kl. 8 gick jag upp på klubben som var kanske mer än förut talrik. Såg genast min lilla täcka Gustava (Frenckell) i dansen, äfven Sofi (Frenckell), talte några ord med fru Heurlin, träffade Charlotta Fredensköld sittande, förmodl. ej förnöjd, ehuru med gladt utseende. Fredenskölds från Kaukas hade i dag ej inkommit, förmodl. emedan Cossaker der stulit hö, dock skall Charlotta med de sina utresa i morgon och utkomma i onsdag. Hon var nu ändtl. dödligt kär i Wava Armfelt, som fullkomligt intagit henne, hvaremot Mina A(rmfelt) kallades en gumma. - - Mot slutet dansades en här ny, eljest gammal fransk valsdans cotillon, som räckte;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:127;(s.127) nog länge för dem som icke hörde till de 27 dansande paren och derför uppväckte stampning, stoj och hvisslande hos några studerande. Först närmare XI upplöstes klubben." -Den 5 mars 1818:"Den s.k. balen i går var nog talrik - omkring 160 personer - alla nådiga - Mæxmontans, Gestrins, men ej Trapps, såvida blott Christiana varit buden. Rummen, de nedre, hade varit mycket fyllda med dam och sand, hvaraf alla rockar fått tjockt öfverdrag och middagen varit utmärkt knapp och ytterst tarflig, såsom anrättad af den för dylika åtgärder mindre lyckliga Beckmark. Emellertid har dansen gått raskt, mest valsdanser.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:133f;(s. 133) "För medelklassen voro arrangerade de s.k. "assembléerna", danstillställningar, hvilka besöktes mest af yngre tjänstemän, studenter, men äfven af de högre i samhället. Då Musikaliska Sällskapet i Åbo 1808 upphörde, voro stadens invånare beröfvade ett regelmäsigt och ofta återkommande nöje; till ersättning kommo då assembléerna, hvilka förut jämförelsevis sällan och med långa mellan-(s. 134) tider hade förekommit. Dessa assembléer voro mestadels subskriberade, ägde rum först i den s.k. Seipelska salen i närheten af bron, sedermera (efter 1812) i Societetshuset. De ansågos snart nästan för en kommunal angelägenhet och besöktes så mycket ifrigare, som deras bestyrelse årligen plägade anslå en del af inkomsten till förmån för stadens fattiga. Sannolikt är att äfven de talrika officerarne från den i Åbo förlagda ryska militären åstadkommo mera lif i dansen, än förut varit rådande. Arwidsson meddelar E.A.Crohns den 11 mars 1813 bl.a. att han på senare tider hade varit mera lifvad för "Courtiseur"-nöjen, men likväl icke för de moskovitiska eller Fattig-Assembléerna.Huru det gick till på dessa assembléer skildrar Gottlund lustigt i sin dagbok den 4 mars 1814:"Om eft.m. var assemblé i Societetshuset. Jag gick upp för att få se denna stadens sköna. - - I ett rum, der man först ingick, togo 4 à 5 karlar emot kapprocken, kaloscher och hattar, samt gaf en nummer, hvilken man fick behålla. Sedermera passerte man åter några rum. Då man kom till den, som sålde billetter. Sedan jag fått mig en sådan, ingick jag i salen, som var ansenligt stor. Kort där-på begynte musiken, som satt högt uppe på en läktare, att dåna förfärligt, den bestod af 15 musikanter. Polonaise begyntes, hvem som ville tog en Dame - spatserade en stund och slutade, häraf hän-de att ibland ingen, ibland några par voro på golfvet. Efter polonaisens slut tog angleisen sin början, hvilken jag dansade med Charlotta Blåfjeld från Helsingfors, hvilken jag lärt känna i Borgå. Hon var den andra af fruntimren, som jag kände. Jag dansade med henne äfven en Svensk Quadrille, 2 Ryska Quadriller dansade jag med 2:ne fruntimmer som jag icke kände. - - En ml. Helenja, dotter till Professorn snäste jag just hederligt, hon kom ej och valsade med mig utan gick sedan med en annan. Ecossaise dansade jag med 2:ne hvilka jag ej kände:"Den 20 mars 1814 meddelar Gottlund: "Jag var föroskull på muffblen hos Seipelss. Der var ett skönt sällskap, aldrig har jag ännu sett sådana. En mamsell Ruthberg var braf hygglig, för öfrigt var der bara squip, dansen slutade kl. 9.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:134;(s. 134) tider hade förekommit. Dessa assembléer voro mestadels subskriberade, ägde rum först i den s.k. Seipelska salen i närheten af bron, sedermera (efter 1812) i Societetshuset. De ansågos snart nästan för en kommunal angelägenhet och besöktes så mycket ifrigare, som deras bestyrelse årligen plägade anslå en del af inkomsten till förmån för stadens fattiga. Sannolikt är att äfven de talrika officerarne från den i Åbo förlagda ryska militären åstadkommo mera lif i dansen, än förut varit rådande. Arwidsson meddelar E.A.Crohns den 11 mars 1813 bl.a. att han på senare tider hade varit mera lifvad för "Courtiseur"-nöjen, men likväl icke för de moskovitiska eller Fattig-Assembléerna.Huru det gick till på dessa assembléer skildrar Gottlund lustigt i sin dagbok den 4 mars 1814:"Om eft.m. var assemblé i Societetshuset. Jag gick upp för att få se denna stadens sköna. - - I ett rum, der man först ingick, togo 4 à 5 karlar emot kapprocken, kaloscher och hattar, samt gaf en nummer, hvilken man fick behålla. Sedermera passerte man åter några rum. Då man kom till den, som sålde billetter. Sedan jag fått mig en sådan, ingick jag i salen, som var ansenligt stor. Kort där-på begynte musiken, som satt högt uppe på en läktare, att dåna förfärligt, den bestod af 15 musikanter. Polonaise begyntes, hvem som ville tog en Dame - spatserade en stund och slutade, häraf hän-de att ibland ingen, ibland några par voro på golfvet. Efter polonaisens slut tog angleisen sin början, hvilken jag dansade med Charlotta Blåfjeld från Helsingfors, hvilken jag lärt känna i Borgå. Hon var den andra af fruntimren, som jag kände. Jag dansade med henne äfven en Svensk Quadrille, 2 Ryska Quadriller dansade jag med 2:ne fruntimmer som jag icke kände. - - En ml. Helenja, dotter till Professorn snäste jag just hederligt, hon kom ej och valsade med mig utan gick sedan med en annan. Ecossaise dansade jag med 2:ne hvilka jag ej kände:"Den 20 mars 1814 meddelar Gottlund: "Jag var föroskull på muffblen hos Seipelss. Der var ett skönt sällskap, aldrig har jag ännu sett sådana. En mamsell Ruthberg var braf hygglig, för öfrigt var der bara squip, dansen slutade kl. 9.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:135;(s. 135) Det gick icke alltid fredligt till på de subskriberade danstillställningarna. Winter berättar den 14 april 1815, att en "vidlyftig" tvist förefallit mellan studenten Ladau och en af direktörerna, generalguvernörens adjutant, Spalding, angående plats i en kadrilj, där Ladau utan biljett hade utträngt en annan, som hade fått biljett af Spalding. Söndagen förut hade en tvist uppstått mellan handlanden Grönstrand och den "fåkunnige" löjtnant Fredensköld, hvilken under en kadrilj hade lämnat sitt vis à vis Grönstrand för att dansa mot en ädling Klick. Undervisning i dans meddelades af mamsellerna Baptiste och Courtelle. Den bästa lärarinnan i konsten ansågs vara den svenska aktrisen fru Gellerstedt (hos henne gick;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:136;(s. 136) bland andra Elias Lönnrot hösten 1823 i dansskola). Efter slutad kurs gafs af deltagarna publik slutdans eller assemblée i societetshuset.";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:140-143;(s.140) "En viktig händelse, särskildt för de högre i samhället, var åminnelsefesten med anledning af hofrättens stiftelse den 15 juni 1623. Festligheterna skildras af Winter den 3 dec. 1823 i ett bref till hofrättsrådet, senatorn J. F. Richter i Helsingfors med följande ord:"B. B. Sista breflapp hvarmed jag besvärade dig, raspades på Hofrätten bland väpnade kamrater under afbidan på den academiska qvarten efter XI som måste få löpa jemt ut innan vi kunde i tågordning bege oss till academiens af in(s. 141) budna hörare och -innor redan fyllda solennitetsrum, der en sinfoni musik af Kapellet upförd, vid ingången helsade oss såsom synbara representanter af den inrättning - af det uttryck utaf den eviga Rättvisans realisering i tiden, hvars begynnelse el. första utgående i verkligheten, den dagen firades. Så snart musiken tystnat började vår i kathedern upträdde talare Idestam med en låg och föga hörbar stämma tyda några af de tilldragelser som mött hans syn vid återblicken på Hofrättens nu fulländade 200 åriga tillvarelse. Det oändliga, det evigt beståndan-de, som oftast också oss omedelbart grundlägger hvarje tillfällig i tiden utgående och dess omskiften i växlande former underkastade institution, gick han förbi. Den inre nödvändigheten som bjöd Hofrätternas tillkomst för att i yttre lifvet upenbara och ge verklighet åt Rättvisans genom lagen uttryckta bud - det, som skulle bestämma och förklara betydelsen af denna inrättning, och dess öfver formernas tillfällighets uphöjde(s. 142) wigt, det förteg han, likasom det sköna draget hos Hjelten Gustaf Adolf, då han, med oförstäld hyllning af Rättvisans gudomlighet och dess höjd öfver allt menskligt, och erkännande hjeltedygdernas och maktens ringhet inför henne, - försakande afklädde sig sjelf Domarmakten och i högsta instansen öfverlemnade den hel och odelad åt en egen sjelfständig, af intet godtycke berömde Corps. - Hans tal var emellertid smånätt - ganska svarande mot tidens egoistiska lättsinne och ytlighet - och blef derföre, såsom ärligheten billigt kräfver, prisadt och med bifall krönt af flere som - icke hörde det. Fruntimren, af hvilka ganska få torde upsnappat ett och annat utfluget ord fingo emellertid nöta sina tankar eller tänder på litet snask, som af 6 officienter - bland hvilka Grotenfelt och Edelsköld hade första rummet, kringböds, och hvarpå åtgången, såsom ofvan ganska riktigt är, anmärktes ha stigit i samma förhållande som afståndet från katedern minskade de hörbara ordens antal. Detta torde ha medtagit nära 1 time, hvarefter musiken åter började och talarn och hörande begåfvo sig tillbaka.E. m. kl.1/2 7 samlades Hofrättens tvåkönade personal å Societetshuset, der fruarna (hofrätts) platsberedes på en inom det förra nu genom en öppen pelarrad med stora salen förenade förmaket anbragt stolrad på högra sidan framför sofforne - och ehuru ingen var bjuden före kl. 7 infunno sig flere redan förstnämnde tid och sedermera ganska precist, så att inan kort hela det icke inskränkta sällskapet af mer än 400 personer - (ehuru öfver 500 bjudnings kort utdelats) - var församladt. En i möjligast måtto ospard eclairering genom 600 ljus, som på alla tillgängliga ställen voro anbragta och förjagade all slags skymning, gjorde redan rummet gladt och borde stämma till glädje; och denna stämning måste naturl. ofanteligen höjas genom tillkomsten af allt det lysande el. skimrande som orten kunde lefvande framskaffa och bland hvilka hvar och en tycktes täflande ha föresatt sig att framträda i all sin ståtlighet och glans. Silfvertyg och siden, juveler och perlor omgåfvo och prydde öfverallt former, hvilkas någon gång lena rundning flygtigt kunde löna - men merendels platta och tunna och kantiga eller ock fylligt svullna - hastigt bortskrämde den medvetslöst spejande blicken. Karlarne voro allmänt i hvita underkläder och uniform, och anblicken af en svart figur var något högst sällsamt. Också detta torde ha bidragit att underhålla den glädtighet som redan från början lyste i mängdens ansigten, och i mångens ljusnade minne återkallade de gamla goda tiderna då man lika kom till en bal som om man ville(s. 143) om bord klifva up i masten att refva seglen. Efter en polonaise, som under både vocal och instrumental musik af Gladitschovs regerment, - varade nog länge in-nan alla gummor hunnit ledas omkring till skådning, begyntes under en annan vekare musik, anförd af en särskild dertill anställd directör (Alander), de vanliga danserna Ecossaise, svenska och ryska qvadriljer, potpourri, cotillon, stor vals, med ganska korta eller inga mellanhåll intill 1/2 1 då damerna nedfördes att äta uti 3 rum, neml. stora Pelarsalen, der Presidentskan var värdinna för 80, och uti billard salen till venster, der 85 fruntimer placerades under tillsyn af gumman Haartman, och de öfrige uti salonen till höger der fru Hellens kom att få omkring några gäster, hvilkas borgerlighet alls icke tillfredsstälde hennes dryga anspråk. För öfrigt skedde så väl vid placeringen som eljest åtskilliga små oordentligheter, som bort och kanske till en del äfven kunnat förekommas om alla varit tillräckligt väckte; men, hvad är att göra? Det gick likväl. - Karlarne hade 3 andra rum för sig, väl något trångt, emellanåt, men åtminstone aldrig i afsaknad af förtäring - ehuru uppassningen, fastän bestridd af 2 dussin dertill bestälde slynglar, stundom haltade - men för 400 personer är ej så lätt att få tillräckligt utryme. Matron underhölls af Gladitschovs inöfvade sånger, understödde af vår Grotenfeldts behagliga tenor, som senterades ganska riktigt af dem som hörde och förstodo. En en-da skål framstäldes af presidenten [A. F. von Willebrand], som med erinran af lagskipningens förbindelse till Hofrättens stiftare den ädle Gustaf Adolf, egnades Hofrättens och våra institutioners nuvarande skyddare Alexander, hvarefter alla med friskt mod skyndade tillbaka till polonaisen, anglaisen, cotillonen, qvadriljen, potpourin, med allt oförminskad ifver, så att jag tror de fortfarit än, om icke Presidentskan kl. 1/2 6 bjudit inställande af en redan åter engagerad qvadrilj, då samlingen började uplösas och sedan kl. 6 af de många ganska få mer voro qvar. Ifrån grefvinnorna till gubben Hydén höllo alla troget ut till det yttersta - och om jag undantar ett par personer, som sjelfva hade missnöjet med sig, el. som i sin dumhet och inbilskhet ha ett ohjelpligt hinder för all ren glädje, tycktes alla åtminstone visa sig glada. Och ehuru dryckesvarorne icke spartes och i samlingen fans en talrik mängd både academisk och äfven Hofrätts ungdom, hvilken möjl. vid ett gladt tillfälle kunde lätt hänföras af ungdoms yrslan, förspordes likväl icke den minsta skymt till buller, oordentlighet el. oanständighet, hvilket jag verkl. med nöje ansåg såsom ett bevis på den med-;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:143;(s. 143) om bord klifva up i masten att refva seglen. Efter en polonaise, som under både vocal och instrumental musik af Gladitschovs regerment, - varade nog länge in-nan alla gummor hunnit ledas omkring till skådning, begyntes under en annan vekare musik, anförd af en särskild dertill anställd directör (Alander), de vanliga danserna Ecossaise, svenska och ryska qvadriljer, potpourri, cotillon, stor vals, med ganska korta eller inga mellanhåll intill 1/2 1 då damerna nedfördes att äta uti 3 rum, neml. stora Pelarsalen, der Presidentskan var värdinna för 80, och uti billard salen till venster, der 85 fruntimer placerades under tillsyn af gumman Haartman, och de öfrige uti salonen till höger der fru Hellens kom att få omkring några gäster, hvilkas borgerlighet alls icke tillfredsstälde hennes dryga anspråk. För öfrigt skedde så väl vid placeringen som eljest åtskilliga små oordentligheter, som bort och kanske till en del äfven kunnat förekommas om alla varit tillräckligt väckte; men, hvad är att göra? Det gick likväl. - Karlarne hade 3 andra rum för sig, väl något trångt, emellanåt, men åtminstone aldrig i afsaknad af förtäring - ehuru uppassningen, fastän bestridd af 2 dussin dertill bestälde slynglar, stundom haltade - men för 400 personer är ej så lätt att få tillräckligt utryme. Matron underhölls af Gladitschovs inöfvade sånger, understödde af vår Grotenfeldts behagliga tenor, som senterades ganska riktigt af dem som hörde och förstodo. En en-da skål framstäldes af presidenten [A. F. von Willebrand], som med erinran af lagskipningens förbindelse till Hofrättens stiftare den ädle Gustaf Adolf, egnades Hofrättens och våra institutioners nuvarande skyddare Alexander, hvarefter alla med friskt mod skyndade tillbaka till polonaisen, anglaisen, cotillonen, qvadriljen, potpourin, med allt oförminskad ifver, så att jag tror de fortfarit än, om icke Presidentskan kl. 1/2 6 bjudit inställande af en redan åter engagerad qvadrilj, då samlingen började uplösas och sedan kl. 6 af de många ganska få mer voro qvar. Ifrån grefvinnorna till gubben Hydén höllo alla troget ut till det yttersta - och om jag undantar ett par personer, som sjelfva hade missnöjet med sig, el. som i sin dumhet och inbilskhet ha ett ohjelpligt hinder för all ren glädje, tycktes alla åtminstone visa sig glada. Och ehuru dryckesvarorne icke spartes och i samlingen fans en talrik mängd både academisk och äfven Hofrätts ungdom, hvilken möjl. vid ett gladt tillfälle kunde lätt hänföras af ungdoms yrslan, förspordes likväl icke den minsta skymt till buller, oordentlighet el. oanständighet, hvilket jag verkl. med nöje ansåg såsom ett bevis på den med-;Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo1809-1827. Kultur- och personhistoriska skildringar.;Helsingfors 1914.;
FHein:144-145;(s. 144) känsla, som alla delade. Bland de missnöjde må jag nämna den fåkunnige Forselles, som med högspända diplomatiska anspråk förargas öfver sin arma hustrus bristande förmåga att också för sin del ens söka göra dem gällande - och vår fordom så glädtigt stormande Cedercreutz. På den förres beteende fäster ingen klok sin uppmärksamhet. Om den sednare ville jag just ej säga detsamma; men nämnes deremot, att han nu tyckes helt och hållet ha förändrat sitt lynne. Af egen erfarenhet kan jag likväl ej säga något bestämt om honom; ty med undantag af ett par middagar, dem jag ej kunnat undvika, och de musikaliska samankomsterna, dem jag åter sällan försumat, har jag hittils hvarken i enskilda besök el. större el. mindre samqväm sett menniskorna här, och är således i det hela aldeles obekant med partierna, offestionerna och dissensionerna etc. Men att återkomma till annat, måste jag än erinra, att ingången till Societetshuset var prydd med en mängd i viss form anbragta lysande lampor och lyktor, hvilka åt dem som icke deltogo i balen, gåfvo en önskad och icke obegagnad förlustelse. Äfven var Hofrättshuset illumineradt, på det forna viset med ljus i bågar uti medlersta och enkla ljusrader i öfre våningen. En transparent var väl tillämnad men hant ej bli färdig och lemnades derför till nästa jubel år: ehuru konstnären en 1/2 time inan den var ämnad att upsättas, lät fråga mig om det ej kunde uppskjutas till nästa dag - likasom solförmörkelsen på Observatorium i Stockholm. Ehuru min upmärksamhet visserl. icke var fängslad af något särskildt närvarande, har den dock sällan varit så litet väckt och så litet till min tjenst, som denna dag - jag var alls icke hemma. - Derför kunde jag hvarken fullgöra föga något af hvad dervid hade tillkommit mig, ej eller efteråt afge någon tillfredsställande berättelse om tillgången - hvaraf det mesta var och är för mig dunkelt. Derföre också, och så vida O. Fock dagen derefter sade sig sysselsatt att för Dig beskrifva festen, lät jag bli att ens försöka skrifva något derom. Endast för att lyda anmaningen uti Ditt sista bref af d. 29 Nov. har jag nu i en hast upteknat hvad jag dervid fattade och i mitt flygtiga minne förvarat, och således lemnat ett naket squelett - några yttre toma contourer till en målning - hvartill Du af Dina och Din frus lyckligare vänner säkert redan fått yppiga bidrag för att ifylla färgerna. - Den öfverblifna brygden af omkr. 10 kannor punsch - d:o Bischof och några kannor Carolina utom hvarjehanda viner gaf följande middag gossarne anledning att hålla sig muntra likväl med iakttagande af all skicklighet - så att då (s. 145) ett par af de yngre kommo i någon lifligare ordväxling, dock utan utbrott, denna glömska ända till tårar röres någre om Corpsens fröjd mone deltagare. Hela kostnaden - ehuru många räkningar äro öfverdrifna, stiga icke till 3100 Rb (3088) - och emedan Du nödvändigt vill dela den och någre af våra strängt beräknande gubbar dem jag skyldigt meddelat Ditt välvilliga anbud, med klarnade anleten och tacksamma hjertan emottagit det - så måste jag väl äfven, Dig till ära och oss till skam - påföra Dig Din uträknade anpost 108 Rubel - jemte det jag på allas vägnar frambär tacksägelsen för Ditt goda minne att bidraga till Hofrättens glans och fröjd, ehuru Du väl kunnat och bort på ett egentligare sätt göra det. Till uplysning länder, att kostnaden är påförd 1/6 presidenten 1/2 led. och 1/3 betjeningen. I måndags gaf vår Chef en liten inskränkt men läcker middag på nyss inkomna härliga ostron och ferska pomeranser som med vidhängande qvistar och grönskande löf vällustigt simmade i den röda böljan, - och i afton ger han en desto talrikare torr och varm supé, - der jag redan i förhand tycker mig se alla våra töser, åter en gång sammanfösta - kråma sig och fylla kräfvan med mat och betraktelser, för att i morgon ännu roligare kakla ihop med de älskade systrarne, åt hvilkas hackande näbbar intet korn kom att bli utkastat. I förr omtalta middag kunde Troil för opasslighet icke deltaga, och hade derföre om morgonen, då han af värden kallades dertill, med klaglig ton frågat, om ju icke hvart enda ostron då komme att om middagen förtäras och intet bli öfrigt till en annan gång. - - -";Heinricius, G.;Från samhällslifvet i Åbo 1809-1827.;Kultur- och personhistoriska skildringar. Helsingfors 1914.;
FHel:34;Kun kuningas Adolf Fredrik vieraili kaupungissa heinäkuussa 1752 hänen kunniakseen järjestettiin tanssiaiset, joissa soitti kolmen viulun ja kotiurkujen muodostama yhtye, kahtena soittajana ilmeisesti siis juuri edellämainitut Collin ja Blom.  Venäläisten saavuttua kaupunkiin 1808 järjestettiin olojen tasaannuttua tietysti tanssiaisia.  Niiden ohjelmistosta tapaamme ajan muotitansseja: poloneesin, angleesin, masurkan, valssin, potpurin, katrillin, matraduran, shottiisin, kotiljongin ja tempeten.  Musiikista vastasi arvattavasti venäläinen sotilassoittokunta.  Aleksanteri I:n kuuluisa Suomen-matka vuonna 1819 ulottui myös Ouluun.  Juhlasuunnitelmista Wacklin kertoo: "Keisari Aleksanteri ei ole tottunut tanssimaan Carlssonin viulun mukaan ja muuta tanssimusiikkia täällä ei ole" - siis muusikkotilanne vuonna 1819 oli varsin huono. - Vuonna 1812 tanssiaiset oli Wacklinin mukaan aloittanut poloneesilla rykmentin soittokunta. - - - Assembléet ja Dans-Soireet.  Maksulliset tanssitilaisuudet, assembléet, yleistyivät maamme kaupungeissa 1700-luvun lopulla.  Turussa niitä ryhdyttiin pitämään 1775, Oulussa arvattavasti suurin piirtein samoihin aikoihin.  Tanssimusiikista ei ole säilynyt Oulun osalta kovinkaan tarkkoja tietoja.  Wacklinin lausunnot viittaavat esim. viulun ja kotiurkujen, kolmen viulun ja kotiurkujen tai sotilassoittokunnan mahdollisuuksiin.  Perhepiirissä tapahtuvien tanssihetkien säestykseksi riitti hyvin jokin Oulun seudun lukuisista klaveereista.  Sellaisista kertoo esim. Topelius päiväkirjoissaan.  Assemblée'itten järjestäminen muuttui hieman ammattimaisemmaksi Oulun palon (1822) ja uudelleenrakentamisen jälkeen.  Tanssiaisten järjestäjinä olivat lasimestari Appelgreen, joka piti myös kestikievaria.  Vuodesta 1836 alkaen järjestäjänä on myös Henric Mathlin, ja vuosisadan puoleen väliin saakka molemmat toimivat tanssien;HELISTÖ, PAAVO;Musiikkia 1800-luvun alun Oulussa.;Yleisradion julkaisusarja 2/1980 n:0 68, 32-39.  /Musik I Uleåborg i början av 1800-talet/;
FHel:35;(s. 35) järjestäjinä.  Vuonna 1849 teatteritalon ja tanssisalongin rakentaja C.W. Westerlund liittyy tähän ammattikuntaan ja vallitsee seuraavien vuosien aikana markkinoita, kilpailijanaan A.J. Granqvist.  Valitettavasti tanssia tavallisesti säestäneistä soittajista ei ole tietoa - ohjelmiston osalta viittaan aikaisempaan Wacklinin mainintaan sekä myöhemmin ns. Julinin nuottikirjan tarjoamiin vihjeisiin.;HELISTÖ, PAAVO;Musiikkia 1800-luvun alun Oulussa.;Yleisradion julkaisusarja 2/1980 n:0 68, 32-39.  /Musik I Uleåborg i början av 1800-talet/;
FHel:36;Joulukuussa 1834 koettiin kaupungissa omalaatuinen, joskaan ei välttämättä kovin merkittävä konsertti.  Oulun Wiikko-Sanomat kertoo: "Professori de Flor, äskettäin kaupunkiin saapunut, antaa tänään suuren konsertin tanssin kera herra Mathlinin salongissa, minkä ohessa hän esittelee kehittämäänsä erinomaisin ominaisuuksin varustettua soitinta, florandinoksi kutsuttua." - Florandinosta ei ole jäänyt tietoja, mutta se liittynee ajan niin kovin suosimiin erikoissoittimiin tai soitinautomaatteihin.  Professori de Flor, mahdollisesti tanskalainen, ei kuulunut 1800-luvun alun suuriin taiteilijoihin.;HELISTÖ, PAAVO;Musiikkia 1800-luvun alun Oulussa.;Yleisradion julkaisusarja 2/1980 n:0 68, 32-39.  /Musik I Uleåborg i början av 1800-talet/;
FHel:37f;Julinin nuottikirja.  Vuonna 1973 sai Pohjois-Pohjanmaan Museo Oulussa haltuunsa (ostamalla Edith Keskitalolta) nuottikirjan, jonka ensimmäisellä sivulla on teksti "Till Hörig Johan Julin/ Uleåborg den 5te Januari 1829."  Nuottikirjassa on 75 sivua; yksitellen laskien siihen sisältyy 94 kappaletta.  Löytö on osoittautunut erittäin tärkeäksi välittämään tietoa nimenomaan Oulun porvariston harrastamasta tanssimusiikista.  Se täydentää esim. Limingan nuottikirjan antamaa kuvaa; se on sitä varhaisempi ja eräät sen kappaleet sisältävät viitteitä sävelmien aikaisemmista soittopaikoista.  Vaikka nuottikirjan materiaalin perusteellinen analyysi on vielä kesken, on syytä todeta muuutamia olennaisia seikkoja sen sisällöstä:  Ensiksikin näyttää ilmeiseltä, että kirja on klarinetistin nuottikirja.  Sen ensimmäisen kappaleen otsikon, sanan Polonaise jäljessä on merkintä "Clarinetto 1mo".  Kaikki kirjan sävelmien sävellajit ovat "klarinettisävellajeja", suhteellisen keskinkertaisella soittotaidolla hallittavissa; myös sävelala viittaa klarinettiin.  Näin ollen nuottikirja on arvokas lisä jokseenkin harvinaiseen vanhaan klarinettinuotistoomme.  Nuottikirjan suosituin tanssi on katrilli.  Siihen sisältyy (s. 38) kaikkiaan 58 katrillin osaa.  Seuraavaksi eniten on valsseja (5) sekä termillä francoise nimitettyjä tansseja (5).  Kirjaan sisältyy kaksi laajaa tanssisarjaa, potpuria, edellinen 8-osainen ja jälkimmäinen 9-osainen.  Poloneeseja on (erillisinä) 2, anglaiseja 3, yksi sävelmä otsikolla "Cotillion eller Vals" sekä yksi masurkka.  Muut sävelmät ovat lähinnä ajan oopperaohjelmistoa: Weberin Taika-ampujan sävelmiä sekä esim. juhlamarssi Spontinin oopperasta Vestaali.  Muut nimetyt säveltäjät ovat Auber (Fra Diavolo) ja Hummel (Allegro di molto).  Nuottikirjan kirjoittaja on myös täsmentänyt lisätiedoin muutamia kappaleita.  Erään katrillinosan yhteydessä on merkintä "tanssittu Tukholmassa vuonna 1825".  Muut Tukholmassa tanssitut katrillit on merkitty vuosiluvuin 1820, 1824 ja 1827.  Tukholmassa tanssituista valsseista kirjan kirjoittaja on halunnut säilyttää vuosina 1824, 1823 ja 1825 tanssitut sävelmät.  Viimeksimainitussa on lisäksi merkintä "trumpettisoolo".  Viittauksia Oulun asukkaisiin ei juuri tapaa - mahdollisesti Quadrill af Nordberg voisi olla sellainen.  Kahdella kirjan sisäsivulla on sen ilmeisen omistajan, Johan Julinin nimi.  - - -  Ne kaksi ympäristöä, joissa Oulun musiikki parhaiten 1800-luvun alussa viihtyi, olivat siis porvariskoti ja tanssisalonki.  Nimenomaan ajan tanssimusiikin - sekä Oulussa että muuallakin Suomessa harrastetun - tutkiminen saattaisi laajentaa käsitystämme myös suomalaisesta kansanmusiikista ja sen kaupungeista ja herraskartanoista saamista lainoista.  - - -;HELISTÖ, PAAVO;Musiikkia 1800-luvun alun Oulussa.;Yleisradion julkaisusarja 2/1980 n:0 68, 32-39.  /Musik I Uleåborg i början av 1800-talet/;
FHH:204f;i brev av den 19 juli (g. st.)  meddelat att han önskade att Armfelt och baron O. W. Klinckowström skulle vidtaga förberedelser för och övervaka ceremonielet vid den bal, som skulle äga rum den 14 augusti. De skulle sörja för supén, konfekt, belysning, betjäning m. m. Armfelt borde anordna danserna och sända Zakrevski en förteckning över dem. Det vore önskvärt att efter polonäsen huvudsakligen skulle dansas svensk kadrilj, "såsom nationaldans". Med viceordföranden i senatens ekonomiedepartement, Anders Henrik Falck, borde allt diskuteras och under hans medverkan en lista sammanställas över de personer bland militären, tjänstemännen och köpmännen, som borde inbjudas till balen. Denna lista borde så snart som möjligt sändas till Zakrevski. Brevet till Armfelt innehöll även föreskrifter om balgästernas dräkter.   - - - - - - - -	(s.205) På kvällen gavs den bal, i vars förberedelser Armfelt enligt Zakrevskis order deltagit. Finlands Allmänna Tidning berättar härom: »Om aftonen gafs, å Finska Nationens wägnar, af Kejserl. Senaten bal i härwarande General-Inspecteurshuset [sedermera generalguvernörshuset vid S. Esplanadgatan), der rummen på det smakfullaste woro decorerade och upplysta, och hwartill något öfwer 400 personer woro inbjudne. Mellan kl. 9 och 10 täcktes H. M. Kejsaren med Dess Höga närwaro behedra denna bal, dansade några polonaiser med de förnämsta ibland damerne, hwarefter dansen i H. K. M:s öfwerwaro fortsattes, under det H. M. ytterst Nådigt samtalade med åtskilliga af de närvarande och sedan omkring kl. 11 återwände till Dess logis."      . På ryska. I Armf. saml. II a 26;HIRN, HANS;Alexander Armfelt. Ungdom ocn läroår intill 1832.;Skrifter utg. av SLS 267. Helsingfors 1938;
FHip:154ff;- - Wid offentliga gelag och sammankomster råder mycken stillhet och anständighet.  Aldrig räcker ett bröllopp mer än twå dagar, wanligast blott en.  Wigseln sker kl. 6 e.m., hwarefter bjudes någon traktering, sedan qwällsward, hwarpå följer dans ofta int;HIPPING, A.J.;Beskrifning öfwer Wichtis Socken.;Helsingfors 1845.;
FHirn:10;FHirn:10.  -  Stockholms nöjesliv var självfallet stadigt förankrat i hovkretsarnas seder och bruk. Den kungliga operan var inriktad på att professionellt behärska även balettmässiga bestyr, varigenom kompetent information stod stadens invånare till buds. En viktig position besatt Benjamin Berner, ursprungligen såsom figurant anställd vid operan och från 1782 verksam i egenskap av befullmäktigad stadsdansmästare. Hans undervisning kan via annonser beläggas åtminstone för perioden 1781-1807. Närmare definition på informationens inriktning bestås sällan, men 1793 nämns dock kontradansturer som centralt tema.  (DA 25.10.1780, 18.10.1782, 1.11.1790, 9.10.1793, 1.10.1798, 25.10.1799, 25.10.1800, 30.9.1801, 10.9.1806, 3.11.1807.)(DA = Dagligt Allehanda);Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;
FHirn:10-11;FHirn:10-11.  -  Motsvarande kompetens åberopade fröken Duquesnoi, dansös vid kungl. operan, som erbjöd sina tjänster 1786-87. Hon gifte sig strax härefter med Jean Pierre Deland och avled redan 1789.  Tidigt  - s. 11  -  framträdde dansmästaren Jacob Medailleur (1780 och 1784) samt Herman Johan Wiblingen (1781 och 1784) och Christian Zittloff (1784). I fråga om Medailleur kan i förbigående konstateras att han redan 1773-74 besökt Finland som medlem i Petter Stenborgs teatertrupp. Vid 1800-talets början tycks Gustaf Lindström ha förskaffat sig en dominant ställning i den svenska huvudstaden. Han utnämndes 1812 både till dansmästare vid Karlbergs krigsakademi och premiärdansör vid operan.  (F. A. Dahlgren, Fört. öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och kongl. theatrarnes personal 1773-1863 (1866); DA 25.8., 26.11.1780, 1.3., 5.11.1784, 8.1.1787, 17.10.1809, 5.10.1810, 3.9.1811, 19.10.1812.) (DA = Dagligt Allehanda);Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;
FHirn:11(1);FHirn:11(1).-  Direkta relationer till Finland kan för de nämnda nyckelfigurernas del sällan påvisas. Peterburgs position var givetvis perifer med undantag av förbindelserna till Gamla Finland, dvs. Viborg. Vid det ryska hovet introducerade Peter den Store danstillställningar redan 1717 och som term för dem begagnades assemblé. En kejserlig förordning gällande dansnöjena utfärdades 1719. Under kejsarinnan Elisabets tid lades tonvikten på baler och maskerader. Balettmästare Landé inspirerade hovkretsarna att dansa menuett och ryska folkdanser. För nyårsdagens maskerad skrudade sig männen i kvinnokläder och damerna i mansdräkt. Kejsarinnan själv uppges ha kreerat den maskulina rollen med bravur. (St. Petersb. Zeitschr. 1822:X, 317 f.);Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;(Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skriv;
FHirn:11(2);FHirn:11(2).  -  Annonser om dansinformation publicerade gymnasiedansmästaren Philip Martin Bazoncourth redan 1741. År 1763 meddelade kadettkårens dansmästare Nicolaus Peslin undervisning i menuett och polonäs samt kontradans. Viktigare och i varje fall mera varaktig var hovdansmästare Leopold Paradies´insats. Han skymtar i Petersburg 1762 och 1777 berättades att Academia di Ballo i hovdansmästarens eget hus stod både vuxna och unga danslystna till tjänst. Sju år senare omtalas institutionen under betackningen Akademie der Tanzkunst. Undervisning meddelades både adliga och borgerliga adepter, dock givetvis i form av separata kurser. Som f.d. kejserlig balettmästare installerade sig Paradies i Reval 1803. (SPZ 3.3.1741, 6.9.1762, 4.11.1763, 31.3.1777, 8.11.1784; RWN 19.1.1803.) (SPZ = St. Peterburgische Zeitung);Hirn, Sven;HIRN, SVEN Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgi;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:11-12;FHirn:11-12. -  Den petersburgska tyska teaterns balettmästare var också rätt aktiva. Herr Girard annonserade danskurs 1765 och 1776 var herr Starcke redo att undervisa enligt nyaste, grundligaste och riktigaste metoder. Efter sekelskiftet erbjöd sig balettmästaren Lamiral att ta emot manliga elever medan hans hustru tog hand om flickorna. År 1773 framträdde dessutom italienska dans- och fäktmästaren -(s. 12)-Bartolo Fazziolli som informator och 1789-90 tyska dansmästaren Anton Edamburg. Åtskilliga namn med kompetens som balettmästare eller hovdansmästare figurerar härutöver i resandeförteckningarna. (SPZ 4.3.1765, 31.5.1773, 2.9.1776, 16.10.1789, 12.2.1790, 25.10.1804.) (SPZ = St. Peterburgische Zeitung);Hirn, Sven;HIRN, SVEN Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgi;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:12(1);FHirn:12(1)	Som ett säreget fenomen i danskonstens yttersta periferi registreras i Stockholm hösten 1785 och i Petersburg påföljande januari amerikanska officeren Johan Anton de Dill. Han var uti ena benet "svårligen blesserad", men demonstrerade det oaktat på scenen nya danser både med och utan krycka: amerikansk och italiensk menuett, allemande, ostindiska och spanska danser etc. Annonsören uppgav att han med bara en fot förmådde göra turer som beredde en tränad dansmästare med båda fötterna i behåll svårigheter. Kunskaperna om nya strömningar förmedlades således av mångahanda ambulerande introduktörer.  (DA 16.9., 1.10.1785; SPZ 6.1.1786.) (DA = Dagligt Allehanda);Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:12(2);FHirn:12(2). - I Reval meddelade balett- och dansmästaren från Riga Bogat undervisning 1787. Följande år koncentrerade sig dansmästaren Maynek speciellt på menuett á la reine, kadriljer och engelska menuetter. Stadigvarande kurser anordnade Carl och Joseph Mattstädt 1797-1805. Våren 1804 introducerade dansmästaren Johann Friedrich de nya danserna menuetto solo och tanteletto. [RWN  23.8.1787, 24.1.1788, 16.3.1797,  22.2.,  9.8.1798,  4.2.1801, 9.5.1804, 27.3.1805.] [RWN = Revalische Wöchentliche Nachrichten];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:12-13;FHirn:12-13. - När vi övergår till att granska situationen i Finland står Åbo självfallet i förgrunden. Anledningarna är flera. Societetslivet i staden gick i täten för strömningarna och gav mönster åt samvaron i andra, mera avlägset belägna samhällen. Akademin brukade avlöna en fäkt- och dansmästare, som förskaffade sig behövliga extra inkomster genom att stå till samtliga stadsbors disposition. Den första, sporadiskt verksamma fäkt- och dansmästaren anställdes redan vid mitten av 1660-talet. År 1743 nämns i Åbo stadsdansmästaren och akademidansmästaren Anders Erik Lilja, som var verksam under flera år. Änkan Anna Helena Lilja, f. Ruuth avled i staden 1786. Skådespelaren, lindansaren Carl Friedrich von Eckenberg antogs 3.10.1761 till stadsdansmästare. Man kan utgå ifrån att Lilja då hade avlidit, ty engagerandet av Eckenberg motiverades uttryckligen av att någon dansmästare inte fanns att tillgå. [I. A. Heikel, Helsingfors Universitet 1640-1940  (1940), 35; O. Nikula, Åbo stads historia 1721-1809 (1972), 738 f.; Åbo RP 11.8.1753, 3.10.1761, MP 17.7.1775 (vänl. medd. av prof. Nikula). - Dansmästaren Jac. Rapsal passerade staden 1728 (Åbo RP  29.4.1728]. -  Även Eckenbergs period blev av längre varaktighet. Han försvarade sin officiella position 1775, då Jacob Maes på eget bevåg  - (s. 13) - företog sig att ge dansinformation åt några herrskapsbarn. Eckenberg vädjade till magistraten hänvisande till utfärdat privilegium att meddela undervisning. Den uppkallade Maes uppgav sig ha tjänat som fäkt- och dansmästare vid Karlstads gymnasium i Sverige. Han hade för några år sedan kommit till Finland och verkat en tid i Helsingfors, varirfån han fortsatt till Ryssland. Vid återkomsten hade han lämnat sitt pass i Lovisa och därefter uppehållit sig i landsorten som dansinformator, senast hos häradshövding (Johan Gottlieb?) Leopold i Hauho. Till Åbo hade han kommit för att efterträda fäktmästaren Fick i hans profession. Magistraten hade ingen förståelse för Maes´ argumentation, emedan han saknade frejdebevis. Han förpassades ur staden. [Naes meddelade dansinformation i Göteborg 1768 (W. Berg, Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar I, 1896, 35).] - Som akademisk dansmästare och tillika stadsdansmästare i Åbo verkade även Fredrik Forsmark, hemma i Linköping. Han anställdes 1783 och avled i staden 23.8.1804 vid 48 års ålder. Speciellt omnämnande kräver dessutom boktryckare J. C. Frenckells företag att 1785 utge häftet Tourer vid de nyaste nu i Stockholm brukliga Contra-Danser med därtil hörande graverad Musique. [Nikula, aa, 741 f.; biogr. data, om ej annat anges, enl. Geneal. samf:s i Finl. avskr. av församlingarnas historieböcker i Finl. riksarkiv.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:13(1);FHirn:13(1) -  De första uppgifterna om assembléer i Åbo bokförs 1775 i ett brev från Pehr Kalm till Karl Fredrik Mennander. I Rothstens hus anordnades dylika danstillställningar regelbundet varje onsdag från kl. 4 till 10 på e.m. Med assemblé åsyftades egentligen en dansklubb, men uttrycket blev liktydigt med aftonsamkväm, där man dansade och samtidigt intog förfriskningar eller spelade kort i angränsande rum. Senare överflyttades assembléerna till källarmästare Seipels förnämna sal, där man i varje fall hade gott om utrymme att svänga runt. (E.-C. Mäkeläinen, Säätyläisten seuraelämä ja tapakulttuuri 1700-luvun jälkipuoliskolla Turussa, Viaporissa ja Savon kartanoalueella (1972), 166 f.);Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:13(2);F Hirn:13(2) - 	Sveaborgs assembléer organiserades med motsvarande regelbundenhet åtminstone börjande vid 1780-talets mitt. Landsortsstäderna torde ha följt med i någon fördröjd takt; i Borgå registreras assemblé åtminstone 22.1.1796. I Kuopio anordnades en assemblé till kungens och drottningens ära i juli 1802. På herrgårdarna dansade man av allt att döma tämligen ofta mot slutet av 1700-talet. I mån av möjlighet iakttogs gängse repertoar i de större städerna. Källuppgifterna är givetvis slumpartade.     [Mäkeläinen, Säätyläisten seuraelämä ja tapakulttuuri 1700-luvun jälkipuoliskolla Turussa, Viaporissa ja Savon kartanoalueella (1972),169,171; Ad. Neovius, Anteckningar rörande Borgå stads och sockens historia I (1897), 119; Finländskt herrgårdsliv (1978), 550.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:14(1);FHirn:14(1). - En märkesgestalt i spetsen för de ambulerande dansmästarnas  (s. 14)   kavalkad bör få sitt hedersomnämnande. Martin Nürenbach framträdde inte påtagligt aktiv i Åbo, men på åtskilliga andra orter gjorde han sig på mångahanda sätt bemärkt. Det första omnämnandet 1767 registrerar Nürenbach som medlem i Petter Stenborgs teatertrupp. Hans specialitet var lindans, som interfolierade de övriga skådespelarnas agerande på scenen. Efter att ha överflyttat till Carl Gottfried Seuerlings sällskap seglade lindansaren hösten 1767 över till Finland. I Helsingfors vigdes han vid aktrisen Anna Catharina Rancke 19.3.1768. Återkomsten till Sverige ägde rum senast 1769, ty då annonserade stadsdansmästaren Martin Nürenbach information i Göteborg. Motsvarande undervisning bereddes invånarna i Kristiania (Oslo) sommaren 1770. Inom kort var stadsdansmästaren också beredd att ge teaterföreställningar och lyckades utverka privilegium för verksamheten. I början av 1772 gavs fyra representationer, vilket bokför Nürenbach som norsk teaterpionjär, visserligen kortlivad, men dock. - År 1773 stod Nürenbach åter i Petter Stenborgs tjänst och en ny sejour i Finland inleddes. Teaterföreställningarna anordnades i samråd med skådespelaren Jonas Daniel Beckman. Konflikter gick inte att undvika och orsaken var i första hand den, att Nürenbach med separata lindansprogram lockade långt mera publik än skådespelen på teatern. Beckman opponerade sig mot separat bokföring, men rättegången i Helsingfors lämnade tvisten oavgjord. Resultatet blev i alla fall att truppen splittrades - i fortsättningen försörjde sig Nürenbach på egen hand som lindansare och dansmästare. Spåren går inte exakt att följa, men ett faktum är att "dansmestaren Mårten Nürnbach", ålder obekant, avled i Tavastehus 24.10.1780. Hans insatser hänför sig till ett flertal specialområden. Verksamheten sträcker sig åtminstone över Sverige, Norge och Finland, förmodligen också övriga angränsande länder. Meriterna väger rätt tungt. [S. Hirn. Martin Nürenbach - teaterpionjär? (Nord. Tidskr. 1967).];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:14(2);FHirn: 14(2). - I övrigt är de personer som veterligen stod för dansundervisning i vårt land snabbt avverkade. I Åbo annonserade dansmästaren vid kungl. operan G. C. Drellström 1805 undervisning i menuett, kadrilj, långdans, vals och balett. [ÅT 31.8.1805] [ÅT = Åbo Tidningar].;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:14-15;FHirn:14-15. - I Viborg finner vi att dansmästaren Johann Friedrich Taehder i april 1800 hyrde stadshusets stora sal  (s. 15)  för 10 rubel i månaden. Han stannade till början av juni. Undervisningen ägde rum mellan kl. 5 och 7 på eftermiddagen. Från Petersburg, som var den naturliga utgångspunkten för gästspelet, avreste Taehder i januari 1801. [Vib. MP (St. Michels landsark.) 18.4., 1.6.1800; SPZ 22.1.1801.] [SPZ = St. Peterburgische Zeitung].;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:15(1);FHirn:15(1). -  Den viborgska societetens dansnöjen anordnades i första hand i det gamla biskopshuset och i teaterbyggnaden invid Tervaniemi. Maskerader arrangerades fyra gånger om året och inkomsterna gick till välgörande ändamål.   Ofta dansade man också i de privata hemmen. I sin dagbok berättar fröken Adelaide von Hauswolff att hon under krigsfångenskapen 1809 tillsammans med sin far i Viborg blev inviterad till assessor Ladau. Gästerna kom kring kl. 9 på aftonen och till först serverades te. Dansandet inleddes med polonäs och fortsattes med många variationer. Förfriskningar bjöds på stora silverfat och först vid midnatt intogs supén vid ett hästskobord. Efter måltiden fortsattes dansen och först kl. 4 tog fröken Hauswolff avsked av den charmanta värden. Man roade sig således tappert även mitt under brinnande krig. [A. v. Hauswolff, En svensk flickas dagbok (1912), 257; J. W. Ruuth & E. Kuujo, Viipurin kaupungin historia III (1975), 256.  - Ö. Tigerstedt har i Huset Hackman I (1940) i kapitlet "Stor maskerad" fantasifullt skildrat en tillställning i Viborg 1809.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:15(2);FHirn:15(2). -	Indirekt kan man via resandeförteckningarna konstatera, att dansmästaren Olof Lavin i september 1798 kom från Björneborg till Stockholm och att dansmästaren Neusander i september 1801 antecknades som från Finland anländ till den svenska huvudstaden. I Åbo finner vi på motsvarande sätt dansmästaren Gustaf Öborg registrerad 1.6.1805 som ankommen från Stockholm. Möjligheter att få kompetent undervisning i salonsgdans saknades således inte, även om kontinuiteten emellanåt var hotad. [DA 3.9.1798, 3.9.1801.] [DA = Dagligt Allehanda].;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:15-17;FHirn:15-17. -  Att intressa och entusiasm inte saknades bevisar vältaligt den artikelserie "Om Dansen" som publicerades i fyra nummer av Åbo Tidning i januari 1801. Vittnesbördet är rätt märkligt både tidsdokument och personligt - visserligen anonymt - ställningstagande. -  Den första delen av inlägget är översatt från tyskan och bildar utgångspunkten för det fortsatta resonemanget. Var och när originalartikeln publicerats framgår inte, men attityden är utpräglat konservativ. Dansandet ter sig inte under alla omständigheter klandervärt - rekommendabla är emellertid blott turer i äldre tappning och nyttjade i måttlig utsträckning. Den tyska stämman deklarerar: "Menuet, framför alla andra, medgifver uttryck af finare känslor,  (s. 16)  men denna Gracernas dans har i våra yppiga och yra sällskap blifvit nedsänkt ända til förakt."  Dessvärre har det nya sättet att dansa förlett många fruntimmer till fatala överdrifter: "Måttlig dans är en oskyldig recreation, men får man passion derföre, så förderfvas ofelbart både helsa, skönhet och seder."  Blodhosta och tuberkulos blev det naturliga resultatet av allför ystra utsvävningar på parkettgolvet. Faromomenten preciseras: "Hit höra i synnerhet Walserne, hvilka icke allenast för sin cirkelrunda rörelse äro de farligaste för helsan; utan derjämte ibland alla dansar de osedligaste och fräckaste."  En dam som dansade vals kunde inte mera högaktas. Därför hade Goethe rätt när han lät Werther svära på att aldrig låta sin käraste dansa vals med någon främmande kavaljer. -  Skribenten i Åbo var av helt annan åsikt. Den moraliska och fördömande inställningen var grundligt förlegad - det var blott alltför vanligt att stöda "det gamla före det nya". Polskan (den svenska folkliga dansen) och menuetten uttryckte på sin tid förfädrens tankesätt, seder och bruk. De kan fortsättningsvis måhända vara gångbara i någon avlägsen "prästgård i landsbygden". Menuettens turer framstår som i högsta grad förlegade: "Han, med hatten i den ena handen til tecken att han var fremmande i huset, fattade med den andra i fingeränden af hennes handske och förde öfver golfvet den dansande flickan, sakta och värdigt, med ömhet och aktning - - -."  Tiden har redan klart distanserat dylika seriösa umgängesformer: "En sådan dans vore numera löjlig för åskådaren; och tröttsam för den dansande, som skulle dö af ledsnad öfver dess enformiga stelhet."  Kadriljen är sinnrik i sina turer, men valsen är en nyhet som ställer alla andra danser i skuggan: "Hela lynnet af vårt tidehvarf uttrycker sig i dess fria, lätta, hvirflande, hänryckande rörelse." - Skribenten finner, att valsmusiken "uttrycker all den ömhet, de mest förfinade själar kunna känna och framför alt visa".  Det gäller att delta med både själ och hjärta, inte bara med huvud och fötter. Och om det gäller att välja mellan att inte dansa alls eller att dansa sig ihjäl, är det senare förmodligen att föredra - att avlida till följd av allmän tristess den korta tid man lever här på jorden är väl ändå det "pinsammaste af alla dödssätt".  De positiva värdena  - s. 17 - är uppenbara, ty vad är skönare än att se ett vackert fruntimmer dansa?  Den gamle generalen hade fullkomligt rätt när han sade att det fanns tre sköna ting: en häst som stegrar sig, ett skepp som seglar och en vacker flicka som dansar. Hänvisningarna till Werthers lidande besatt inte mera värde vid bedömningen av dagens läge. Författaren i Åbo avslöjar sig som väl insatt i romantikens stämningslägen och de litterära auktoriteternas bedömningar. -  I sina avslutande kommentarer uttrycker skribenten farhågan att de tongivande fördömer valsen på samma sätt som stubbat hår: perukernas mångfald tycktes inte mera förslå till att skyla huvudskålens nakenhet. Förmodligen hade prenumeranterna väntat sig att i sin tidning vid det nya seklets inbrott få läsa filosofiska och religiösa betraktelser.  "I dess ställe läsa vi et joller om dans, som aldrig tar ände."  - Ingen opponerade sig dock offentligen. Dokumentet registrerar dansmodets växlingar, åsiktsbrytningarna generationerna emellan och valsens enastående förmåga att väcka såväl positiva som negativa reaktioner. Det kan efter läsningen inte råda något tvivel om att man i Finland liksom annorstädes vid sekelskiftet snurrade runt i dansens virvlar, till de flestas förtjusning, men även till de äldres och konservativares uppenbara förskräckelse. Artikelserien kan stå som avslutande milstolpe för den svenska tiden och 1700-talet. Man upplevde en påtaglig övergångsperiod.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:18-20;FHirn:18-20. II.  FRAM  TILL  KRIMKRIGET.  VIBORG.  Finlands införlivande som ett autonomt storfurstendöme med det stora ryska riket medförde inte påfallande radikala omställningar i våra medborgares levnadsomständigheter. Förbindelserna över Bottniska viken fungerade tämligen smärtfritt, vilket klart framgår även av de svenska skådespelarnas, konstutövarnas och dansinformatorernas intensiva ambulerande verksamhet i Finland. Påtagligare förändrades relationerna mot öster: Petersburg blev den för oss viktiga metropolen. Gamla Finlands position omvandlades väsentligt genom återföreningen 1812. Granskningen av läget för den dansbetonade underhållningens del kan inledas ur Viborg synvinkel. Stadens danssällskap organiserade sig osedvanligt byrokratiskt och aktstyckena finns i behåll. - Viborgs ryktbara danssällskaps stadgar ingår i landsarkivets i St. Michel samlingar. Gabriel Lagus har hållit den i grönt marokängband inbundna prydliga volymen i sin hand och relaterat innehållet. Han gjorde därvid ett få reda på kvarlevande traditioner om sällskapets verksamhet, utgrunda var man i början dansade och hur föreningen upplöstes. Det var emellertid redan för hundra år sedan, dvs. 1883 en fåfäng möda. Inget svar inflöt. [Östra Finl.17.- 21.12.1883.] - (s. 19)- I "Reglement für die Wiburgsche Tanz-Gesellschaft errichtet im Jahr 1815" antyds att sällskapet ingalunda var det första i sitt slag i staden. Föregångarna har dock helt säkert varit av mindre betydelse. Projektet igångsattes genom aktieteckning och val av sex föreståndare, av vilka två representerade militären - officerarna hade således ett starkt grepp om societetslivet. Föreståndarna utarbetade förslag till stadgar som godkändes och som i fråga om detaljrikedom torde få söka sin like. Den militära reglementsenligheten blev med tiden en verklig hämsko för försöken att stimulera sällskapets tynande verksamhet; de ålderdomliga formerna fick ungdomen att söka sig till andra nöjen av mindre museal karaktär. Till en början förefaller det invecklade schemat att ha motsvarat medlemmarnas åskådningssätt och behov. - De sex första föreståndarna hade en central position inte bara i formulerandet av paragraferna, utan i hela företagets startande. Militärens representanter var tydlig kollegierådet Peter von Gerschau och L. Klemmert, vilka även - signifikativt nog - tecknade sina namn först under dokumentet. Om Gerschau vet man att han var illegitim son till hertig Peter av Kurland och fröken von Derschau och att han 1823-52 verkade som rysk generalkonsul i Köpenhamn. Han saknade inte insikter i hur man bar sig åt i finare kretsar och kännedomen präglade statuterna. De borgerliga föreståndarnas erfarenheter var mera begränsade och inflytandet även mindre. Kollegieassessorerna Johan Thesleff och Johan Rosenius besatt redan en viss ställning i samhället medan Gustaf Johan Heyno och C. I. Wiberg var handelsmän som stod i början av en framgångsrik bana. [Gerschau: jfr H. Hornborg & I. Lundén Cronström, Viborgs gymnasium 1805-1842 (1961), 78.] - Det förutsattes att statuterna skulle skapa den ordning som var nödvändig i ett anständigt sällskap. För det första året bestämdes inträdesavgiften till 25 rubel i sedlar med tanke på att balsalongen skulle inredas på ett ändamålsenligt sätt. Årligen skulle man arrangera 15 danstillställningar. Efter dessa primära fakta övergick man till bestämmelserna om herranas klädsel. I paragraf 5 stipulerades: "Es ist Niemand erlaubt, in Reithosen oder sogenannten Scharivari über den Stiefeln, in der Gesellschaft zu erscheinen." Undantag beviljades blott officerare vid flottan, ty långa byxor hörde till   (s. 20)  deras uniform. Det var tillika förbjudet att dansa med sporrar och herrarna förpliktades att hålla handskar på händerna - de måste dock vara vita för att ej färga damernas klänningar. En av föreståndarna ansvarade alltid för ordningen tillsammans med ekonomen, som även skötte byffén med förfriskningar till skäligt pris.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:20(1);FHirn:20(1) -  Varje bal - assemblé var den gängse svenskspråkiga termen även i Viborg - inleddes med en polonäs, som ej fick räcka längre än en timme. Därpå följde två kontradanser, antingen angläser eller écossaiser, samt två ryska och en fransk kadrilj. När detta program var avverkat började man åter en polonäs och schemat genomgicks på nytt. Ovanligare, icke uppräknade danser fick prövas endast med föreståndarens uttryckliga tillåtelse och då blott inplacerade i den andra avdelningen. Kadriljernas antal inskränktes obönhörligt till högst sex. Valsen var ännu ett relativt okänt begrepp eller ansågs alltför oanständig för att direckt upptas på förteckningen. För att långdanserna inte skulle bli för ansträngande delades paren upp på två kolonner med var sin anförare, vars turer obrottsligt - vid 5 rubels vite! - skulle följas. Ingen fick heller avbryta dansen innan anföraren slutfört programmet. Kavaljerarnas antal var 32 och de förseddes med numrerade biljetter. Ynglingar under 15 år fick ta del i dansen blott med lov av föreståndaren.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:20(2);FHirn:20(2). - Detta var utgångspunkten.Redan 1816 infördes en eftergift i fråga om herrarnas byxor och hela paragrafen försattes 1821 ur kraft. Det blev således även för civila gäster tillåtet  "att efter behag sällskapets sammankomster med Reithoser eller Ridböxor framdeles bevista". Detta tecken på begynnande uppluckring av höga principer är betecknande nog för en gångs skull infört på svenska. Tolkningen av etikettfrågorna vållade dock alltfort bekymmer och traditionen förmäler att Paul Wahl ännu mot slutet av 1830-talet blev utkastad från en assemblé till vilken han infunnit sig i pantalonger i stället för knäbyxor med sidenstrumpor. Bland övriga ändringar i protokollet observeras att man 1819 gick med på att den franska kadriljen kunde följas av en vals. Och från år 1832 fick militären nöja sig med att ha blott en föreståndare av de sex. [Wahl: Wib. Nyh.  20.7.1899.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:20-22;F Hirn:20-22. - Bland sällskapets medlemmar påträffas praktiskt taget alla viborgare av betydelse. Redan 1815 finner man i medlemsförteckningen   (s. 21)  vid sidan av talrika representanter för släkterna Jaenisch, Tesche, Thesleff och Sesemann t.ex. kommendanten Carl Hannibal von Gervais, Fabian Steinheil, lagman Gustaf von Kothen (Casimirs far), firman Hackmans trogna och skickliga bokhållare Georg Augspurg  (som redan följande år blev kompanjon i handelshuset och dolde sig bakom tillägget "& C:o"), samma familjs informator Johann Friedrich Leng (som ett antal år senare efter ett par glas hos konditor Buchli begick ett uppskakande självmord) samt sist men icke minst traktör Johan Motti. Följande år utökades förteckningen med landshövding C. J. Walleen och 1817 tillkom baronen och majoren vid Viborgs kejserliga fältregemente Alexis Frédéric d´Azur, två år senare vald till den ena av militärens föreståndare i sällskapet. Johan Friedrich Hackman d.y. blev medlem 1819 knappt 18 år gammal och samtidigt introducerades även Jacob Judén (Juteini) och den unge hos änkan Maria Hackman installerade Carl Rothe.  [Augspurg: Huset Hackman I (1940), 26; Leng: Vib. MP 6.8.1823.] - Sällskapets danstillfällen arrangerades i rådhussalen, som fick disponeras på fördelaktiga villkor. I stort sett förefaller överenskommelsen ha gått ut på att sällskapet på egen bekostnad skulle inreda och underhålla festsalen varigenom hyran kunde beräknas enligt ytterst liberala principer. Magistraten nöjde sig med att bestämma att tillställningar med välgörande syfte utan vederlag skulle få arrangeras i rådhuset medan konsertgivare och andra utomstående torde ha fått erlägga fastställd avgift direkt till danssällskapet. Arrangemanget kan förstås blott som en direkt följd av att herrarna i magistraten även var medlemmar och föreståndare i danssällskapet; dispositionsrätten framträdde därför som en underordnad bokföringfråga.  [Vib. MP 5.4.1851, 16.7.1860.] - Såtillvida fungerade systemet till belåtenhet att salongen verkligen försattes i prima skick, målades och tapetserades, försågs med stilfulla möbler och praktfulla ljuskronor. Och inte nog därmed: våren 1820 slöt föreståndarna Johan Alfthan, Adolf Krogius och Gustaf von Kothen ett avtal med kollegiesekreteraren och konstnären Olof Oldberg att denne för 600 rubel i sedlar smakfullt skulle dekorera salongen. I handpengar erlades 250 rubel, men därefter svalnade beställarnas interesse och konstnären erbjöds 100 rubel i skadestånd för annullering av överenskommelsen. Oldberg ansåg   (s. 22)  sig bedragen och inlämnade en besvärsskrift. I sitt utslag förkunnade magistraten att den inte befattade sig med frågan vad danssällskapet företog sig i rådhuset; i praktiken fick detta förbluffande konstaterande översättas med att magistratens och danssällskapets intressen sammanföll. Saken var ur Oldbergs synpunkt hopplöst förlorad. [Vib MP 20.6.1821; S. Hirn, Olof Oldberg (Finskt Museum 1966).] - Om hela systemet ur vår synvinkel förefaller att hänsynslöst trygga de makthavandes intressen får man å andra sidan beakta att assembléerna faktiskt var en angelägenhet för rätt vida kretsar, för praktiskt taget alla med ett visst mått av börd och pengar. Man brukade komma till balerna med hela familjen och blott barn under åtta år lämnades hemma. Samvaron var animerad och ungdomarna fick på ett behändigt sätt lära sig umgängesvett. Den pedagogiska synvinkeln erkändes även av gymnasiets lärare, som till varje assemblé brukade medta två elever. När rättigheten 1844 fråntogs dem tillfördes verksamheten ytterligare ett konfliktämne. - I ett avseende försummade man dock att exakt följa det ursprungliga reglementet: danstillställningarnas antal var inte femton om året, utan oftast nöjde man sig med åtta och ibland ännu färre. I regel arrangerades fyra baler på våren och lika många på hösten före jul. Bestämda dagar tycks man inte ha fastslagit, möjligen med undantag av årets första dag som under 1830-talet gärna firades med allmän dans. Exakta data finner man noggrant antecknade i Fattig- och arbetshusfondens räkenskaper fr.o.m. 1818 - den lagstadgade avgiften inbetalades regelbundet av danssällskapet. Ofta annonserades balerna också i tidningspressen - i all synnerhet brukade man poängtera inledandet och avslutandet av danssäsongen. Biljetter fick inlösas hos någon av sällskapets medlemmar och därvid brukade man emellanåt påpeka att även resenärer som tillfälligt vistades i staden kunde beredas möjlighet att delta. Anteckningarna i boden med stadgarna slutar tämligen abrupt 1844. Upplösningstendenser hotade sällskapets fortsatta existens. [Jfr t.ex annons Wib. Wochenbl.5.11.1831.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:22-23;FHirn:22-23.	Assembléerna anordnades för deltagarnas eget nöje. I motsats härtill bibehöll maskeraderna karaktären av välgörenhetstillställningar. Det gamla bruket att man årligen skulle ha fyra maskerader följdes i det längsta och de förlades gärna till den ryska kalenderns fest- (s. 23) dagar: Alexandersdagen och senare Nikolajdagen samt nyårsdagen, som enligt vår tideräkning inföll 13 januari. Detta antyder att traditionerna främst upprätthölls av de verkliga altfinländarna, vilka såvitt möjligt försökte förgäta att guvernementet upphört att finnas till. Med inkomsterna, som ingalunda var obetydliga, underhöll man ett inte ringa antal "Hilfsbedürftigen bessern Standes" eller enligt något senare teminologi "pauvres honteux".  Under ett år kunde man tack vare maskeraderna samla ihop över 1 000 rubel, varav ett fytital personer blev delaktiga. [Jfr Wib. Wochenbl.25.1.1823, 6.3.1824.]  -  Från år 1836 övertog den året förut bildade Fruntimmersföreningen med fru Sofia Örn i spetsen arrangerandet av årets första maskerad. Festen förlades till 7 januari - annandag jul enligt ryska kalender - och traditionerna har därefter med seg uthållighet bevarats till våra dagar. Damerna förefaller att ha förvaltat uppdraget med finess, ty årets övriga maskerader blev småningom av sekundär betydelse och sjunde januari-festen fick med tiden inom societetskretsarna rang av Viborgs speciella högtidsdag. [Jfr E. Höckert & I. Borenius, Människor och minnen från Wiborg (1940),125 f.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:23-25;FHirn:23-25. - Det relativt stora antalet baler och maskerader gav danslärarna goda utkomstmöjligheter. Deras förehavanden kan i stort sett överblickas för de år då en tidning utkom i Viborg. Ambulerande företagare annonserade sina kurser och inbjöd ofta även till slutdans för elever jämte närstående anförvanter. Här kan presenteras de dansinformatorer, vilkas anknytning till Viborg fick relativt fasta former. Den första av dem är dansmästaren och boktryckaren Anders Cederwaller som 1815 inflyttade från Åbo. Han fortsatte emellertid inte danslärarsysslan och tätpositionen intas i stället av Elis Gustaf Rema(h)l, som faktiskt såg till att viborgarna bibringades behövlig färdighet i de vanligaste sällskapsdansernas turer. -  Remal hade med sin hustru 1804-05 varit verksam vid Djurgårdsteatern och möjligen med hänvisning till dessa meriter fogat titeln teaterdirektör till sitt namn. Hustrun följade inte med till Finland, där han levde med sin  "fästeqvinna" och medhjälperska Sofia Catharina Forsberg. I norra Finland antecknas Remal jämte följeslagare första gången våren 1813. I september 1816 gjorde dansmästaren Remal ett försök att inrätta ett värdshus i Petersburgska förstaden i Viborg, men fick avslag på sin anhållan. Han (s. 24) tog inte detta allför bokstavligt, ty i december anmäldes att Remal i sin från augusti hyrda lägenhet "börjadt idka lönnkrog hvarigenom ett oanständigt lefverne fördes". Vittnen intygade att de trakterats med öl, punsch och brännvin och beretts tillfälle till biljardspel, varefter den åtalade nöjde sig med att förneka att rörelsen åsamkat skador på fastigheten. Han fick i alla fall lov att flytta och var enligt mantalslängden 1818 bosatt mitt i staden, vid Katarinagatan, där övervakningen torde ha uteslutit vidlyftigare affärsverksamhet. [Vib. MP 3.9.1816, RP 20.12., 23.12.1816; Dahlgren, aa, 568. - Med Forsberg fick Remal i Uleåborg 11.3.1813 sonen Gustaf Theodor, som avled i Kuopio 4.5.1814.] -  I januari 1817 stämdes Remal av underofficeren Vasilij Babojev som inte fått överenskommet arvode för att han medelst dansmästarens turkiska speltrumma exekverat musiken under danslektionerna. "Dansbiträdet, jungfru" Forsberg inkallades även, men meddelade att hon efter sex års tjänstgöring sagt upp sig. Formellt bodde Remal i Viborg ännu i augusti 1820, då han anmälde att ett inbrott förövats i hans gård i Viborgska förstaden medan han varit bortrest. I mantalslängderna antecknas han dock inte längre och i november tillkännager han i Heinola att klander mot hans tillärde giftermål bör göras i laga tid hos pastor Johan Erik Beyrath. Till sin hemstad Umeå återvände Remal våren 1828  - passet utskrevs i Uleåborg "gratis för fattigdom". [Vib. KP 20.1., 23.1.1817, 29.8.1820; Finlands Allmänna Tidning (FAT) 22.11.1820. Jfr FAT 26.4.1821. - Fattig- och arbetshusfondens (FAF) räkensk. (Finl. riksarkiv) Uleåborgs passfört.  11.3.1828.] - Under minst femton år i Finland undervisade Remal ett inte ringa antal elever, däribland våren 1826 även den åtta år gamla Topelius. Denne har självfallet - i novellform - berättat hur det hela gick till. Av dansmästaren tecknas med några drag ett lustigt och levande porträtt. Enligt Topelius ambulerade Remal i våra småstäder, där han lärde masurka, polonäs, vals samt svensk och rysk kadrilj. I den sistnämnda dansen hörde det till saken att kavaljerarna skulle göra akrobatiska krumsprång, s.k. battementer, då man under ett hopp i luften slog ihop fötterna. Dubbla battementer var naturligtvis extra fint och genom att lära denna konst kom den lilla "Walter" i högsta gunst hos sin mentor. Till tidstypiska särdrag i undervisningen hörde vidare att de dansande skulle gå utåt med fötterna. Genom att själv ständigt promenera med tårna pekande åt sidan framstod Remal som en ouppnåelig förebild för sina adepter. Om eleverna glömde sig därhän att de gick som vanlig män- (s. 25) niskor bragtes de till besinning av dansmästarens smala rottingkäpp: "Nu kan man väl tänka, att detta utskrufvande och detta rottingsnärtande allsicke behagade oss. Långtifrån att beflita oss om den vederbörliga ställningen, gingo vi inåt med fötterna så mycket vi förmådde, nemligen när Herr Remahl ej såg oss, ty så mycken respekt hade vi ändå för rottingen. Ja vi företogo oss än att marschera i leder öfver det temligen stora salsgolvet, än att under mellanstunderna uppföra en ordentlig qvadrill, gossar och flickor alla med fötterna ytterst inåt, och några hade bragt konsten så långt, att de kunde vända sina fötter i lika rak linie inåt, som Herr Remahl vände dem utåt. Det var en triumf". Programmet blev ännu roligare när Walter högljutt gick bredvid sina kamrater med rottingen i högsta hugg och domderade  "ras, dva! fötterna inåt!! ras,dva, tri! inåt med fötterna!" Den som icke var förtjust var Remal som plötsligt pionröd stod i dörröppningen och betraktade spektaklet. "Han var minsann icke god, när han var ond." [Helsingfors Tidningar (HT) 6.5.- 13.5.1847: "Två dansskolor" (osign.).]	Någon färglös person var Elis Gustaf Remal åtminstone inte. I stort sett bör han ha varit kompetent för sitt värv och viborgarna blev delaktiga av en relativt effektiv fastän knappast särdeles inspirerande undervisning.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:25-26;FHirn:25-26. - När Remals vindlande vägar fört bort från staden hade platsen redan efterfikats av Johan Adolf Hedlund, till sina vanor minst lika oregelbunden som företrädaren. I Viborg nämns han i november 1819 och antecknas ännu i mantalslängden 1822 som boende tillika med Lars Kuhlström i gården nr 36, ägd av änkefru Hackman. I protokollen figurerar dansläraren Hedlund som svarande eller kärande i fordringsmål samt i tvister med pigan Lisa Jakobsdotter Papu, som kallat honom "fyllhund och tiggare". Han noteras ännu 1826 som resenär i staden, närmast anländ från Petersburg via Kexholm. [Vib. KP 26.6., 29.6., 5.7., 14.11., 4.12.1820; Generalguvernörskansliets (GGK) passhandl. i Finl. riksarkiv Ha 124.] -	År 1820 var situationen unik: utöver Cederwaller, Remal och Hedlund befann sig danslärarna Anders Wilhelm Eklind och Johan Christoffer Gottlieb Stålhane i Viborg. Anledningen till förlängd vistelse var dock i mindre grad omsorgen om stadsbornas dansinformation än trassel kring bokhållare J.Chr. Thomés försvunna gulddukater. Den historien står inte i samband med våra dansnöjen och granskningen av nyckelfigurernas personalia sker  (s. 26) naturligast i anknytning till händelserna i Åbo. De  möjligheter till undervisning som under följande decennier gavs kan delvis kvitteras med blotta omnämnandet, emedan lärarna i fråga i regel inte stannade längre i Viborg än arrangerandet av en eller ett par kurser krävde. Förteckningen upptar Stålhanes namn även 1823 och 1826 samt slutligen ännu 1828, då annonseringen präglades av behjärtansvärda omständigheter: branden i Åbo hade gjort dansläraren hemlös. Han meddelade i övrigt: "Informerar uti Fransyska Qvadriller efter samma musik och med samma Tourer som begagnas i St. Petersburg." [Wib. Wochenbl. 23.8.1823, 10.3.1826, 26.1.1828. - Jfr S. Hirn, Teater i Viborg (1970), 66 f.1];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:26;FHirn:26.  -  Stålhane fick en besvärlig konkurrent i fröken Christina Charlotta Arppe, verksam i Viborg både 1827 och 1828. Hon hade fått en god uppfostran i Stockholm, men småningom tvingats att försorja sigö själv. Mellan hennes båda besök passade C. Bostellmann på att anordna en egen form av "Tanz-Unterricht", varvid framgången dock inte blev av den art att upprepade besök skulle ha motiverats. Bostellmann nämns inte annorstädes i vårt land och det är således troligt att han kom från och återvände till Petersburg. [Wib.Wochenbl.  14.4., 20.10.1827,  26.1.1828.] - Hösten 1829 annonserade Johan Juhlin i Viborg undervisning i både dans, fäktkonst och teckning. Han uppgav sig ha varit flera år engagerad vid kungliga baletten i Stockholm och "uti flere Rikens Hufvudstäder och Orter" ha lämnat information "i alla sorter, så väl Ryska, Franska och Svenska Danser". Till Finland hade han kommit några år tidigare och antecknas flerstädes som ambulerande företagare. I augusti 1832 seglade dans- och fäktmästaren Juhlin med sin hustru över till Kalmar. Därefter består den enda tillgängliga notisen i att fru Johanna Sophia Juhlin i juli 1839 anlände från Vasa till Viborg och som förklaring angav: "Lemnar undervisning i dans." [Wib. Wochenbl.24.10.1829; FAF-räkensk. passfört. Gamlakarleby 23.8.1832; GGK:s passhandl. Ha 145:I.] - Under åren 1832-34 skötte den teaterbegåvade Carl Klemm med familj dansinformationen i en stor del av östra Finland. Han var också den första som i Viborg särskilt annonserade sin "Schlusstanz". Från 19 april 1832 tio månader framåt bodde Klemm i gården nr 40 hos apotekaren Alexander Schmakin, som delvis fick kräva in hyran via kämnärsrätten. Om man får sätta tro till de svassande annonstexterna borde den agerande och dansande famil-(s. 27) jen dock ha uppnått en viss popularitet i staden.  Vintern 1834-35 tog Adolph Meyer från Petersburg i sin tur hand om de danslystna och anordnade t.o.m. en riktig avskedsbal. Han fortsatte direkt till Helsingfors, där han var verksam ännu hösten därpå.[Wib. Wochenbl.  14.4., 15.9.1832; Sanansaattaja Wiip.  31.8., 16.11.1833, 5.7.1834, 7.2.1835; Vib. KP 7.5.1833; FAT 20.2., 8.9.1835. - Jfr Hirn, Teater, 95 f.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:27;FHirn:27.  -  År 1842 sköttes undervisningen i Viborg av fröken Cleopatra Lagus, som fått sin utbildning i Stockholm. Två år senare togs det danspedagogiska uppdraget om hand av Carl Köhler, som på detta sätt försäkrade sig om biinkomster vid sidan av teaterbestyr. Han framhöll speciellt att han själv trakterade violinen, varigenom elevernas möjligheter att snabbt lära sig stegen väsentligt underlättades.  I oktober 1845 stod Julie Labasin stadsborna till tjänst och undervisningen utsträcktes utöver vanliga salongsdanser även till folk- och balettdans. Hon påträffas inte annorstädes i Finland. År 1846 anlände Carl Wilhelm Silfverberg, anställd som danslärare vid kadettskolan i Fredrikshamn. Han hade 1835-39 varit engagerad som premiärdansör vid kungl. teatern i Stockholm och var i alla avseenden kompetent att undervisa andra. Till Fredrikshamn hade han kommit redan 1839 och förblev bosatt där till slutet av sitt liv. Undet somrarna, när Silfverberg var fri från sin tjänsteutövning, reste han gärna omkring och anordnade danskurser. Han var även en rätt skicklig flöjtspelare och intresserade sig dessutom för barnprogram. [Wiborgs Annonce Blad (WAB) 3.9.1842, 3.2.1844; Kanava 25.10.1845, 13.5.1846.] - Vinter 1846-47 beslöt också balettmästaren Domenico Rossetti från Genua att ställa sig till de danslystnas förfogande. Han reste med en liten barnbalett, vars förnämsta ackvisition var den unga Alina Frasa. Turnén hade börjat i september i Åbo, fortsatt i Helsingfors och kort före årskiftet stod Viborg i turen. Både föreställningarna - inalles elva till antalet - och lektionerna förlades till teaterhuset. Den 15 januari 1847 gavs ett recettprogram till förmån för lilla Alina och slutdansen ägde rum i början av mars. Då visade eleverna sin skicklighet inte bara i kadrilj, gavott, allemande, masurka, écossaise och vals, utan även i polka och polkamasurka. Det var inte Rossetti som hämtade den nya modedansen till Finland, men han följde med sin tid och ansågs rätt skicklig som lärare. Därpå utgör även Alina Frasa ett fullgott bevis, ty hennes framgångar tyder på att grundskolningen inte kan ha varit (s. 28) dålig. I Helsingfors tyckte man sig i henne se en Maria Taglioni i miniatyr  "som på sitt lilla sätt gör furore och tidigt bortskämmes med applauder och bravorop". [Kanava 30.12.1846, 13.1., 27.1., 3.3.1847; HT 14.10.1846.] - Alina Frasas insatser kräver sitt eget kapitel och i samband med Viborg förtjänar bara tilläggas, att hösten 1848 inbjöd  "Geschwister Frasa" stadsborna att lära sig alla slag av sällskapsdanser. Om någon var intresserad av balett stod även denna konstart på undervisningsschemat.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:28;FHirn:28 - Dansläraren, balettmästaren och aktören Ernst Eduard Bräutigam var en trägnare gäst i Viborg. Första gången kom han till staden hösten 1847, då han redan var 53 år gammal. Ursprungligen var han hemma i Berlin, men med sin hustru hade han 1836-37 spelat vid Rigas förstadsteater. På äldre dagar var han närmast bosatt i Reval, vilket inte hindrade honom att under långa perioder verka i de östra delarna av vårt land. Sannolikt utgjorde språkvårigheter anledningen till att Bräutigam undvek Åbo och de österbottniska städerna. Om arten av hans undervisning står inga upplysningar att få, men sakkunnig och rutinerad bör han i varje fall ha varit. [WAB 29.11.1848; Kanava 15.9.1847; Tillkännag. ifr. Emb. mynd.  24.10.1849, 28.12.1853; Wiborg 21.9.1855, 17.10.1856; GGK:s passhandl. Ha 150:II; M. Rudolph, Rigaer Theater- und Tonkünstler-Lexikon I (1890): Bräutigam.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:28(2);FHirn:28(2). - En landsman och kollega till Bräutigam, preussaren Theodor Georges försökte även göra sig gällande kring seklets mitt. Han var betydligt yngre, född c. 1815, och reste med sin hustru Eufrosyne Juliana Brettschneider. Åren 1849-52 vistades han i åtskilliga repriser i Viborg, men annonserade dansundervisning blott ett par gånger. I motsats till Bräutigam skydde han inte västra Finland, utan föreföll tvärtom att trivas bäst i Åbo och företog dessutom sporadiska utflykter till Sverige. Makarna lämnade vårt land i augusti 1856, Theodor Georges med ett pass för resa till Odessa på fickan och hans hustru med biljett till Dorpat.[Tillkännag.  11.9.,  6.11.1850.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:30-31;FHirn:30-31. - För de sedvanliga maskeradernas vidkommande kunde man inte varsebli att generationsbrytningen skulle ha vållat speciella problem. En nedgång är såtillvida märkbar, att antalet från år 1845 reduce-(s. 31)rades till en enda, Fruntimmersföreningens sjunde januari-maskerad. Men den anordnades i stället med största precision och avsevärd framgång. Antal gäster brukade anges som "inemot 300".  Rätt få använda masker och variationerna i fråga om dräkter var inte påfallande stora. Man föreslog för den skull att festen mera skulle ges karaktären av kostymbal. De finländska nationaldräkterna ansågs t.ex. lämpa sig förträffligt i sammanhanget. Någon formell ändring genomfördes emellertid inte och Krimkriget stimulerade mäktigt intresset för välgörenhetstillställningar. I januari 1856 räknades 452 gäster, däribland ett ovanligt stort antal utklädda och maskerade personer. Damerna sågs bära både den karelska och ryska nationaldräkten. [Wib. Tidn.10.1.1855; Wiborg 9.1.1855,  8.1.,15.1.1856.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:31(2);FHirn:31(2) - Som slutkonklusion gäller, att dansnöjena utvecklat sig till en angelägenhet för allt vidare kretsar.  I början av perioden hade initiativen legat i militärens och de tyskspråkigas händer. Gradvis hade aktiviteten glidit över till de svenskspråkiga, borgerliga samhällsmedlemmarna. Mycket litet kan varseblis om hur stadens finska och ryska invånare reagerade inför utvecklingen. I Sanansaattaja Wiipurista ingick dock 31.7.1841 någonting så sällsynt som dikten "Tanssi-laulu".  Den är undertecknad med den mysteriösa signaturen "W-f-".  Naivt och roande vittnar dikten i varje fall om att dansnöjena i salong ingalunda var helt främmande för dem som stod lågt på samhällsstegen och bara talade finska som modersmål:	Miesten, naisten merkillisten,	taitavain ja toimellisten 	töistä tavat tunnetaan, 	arvo heille annetaan.	 	Mutta myöskin moninaiset 	leikit, tanssit taipuvaiset 	nuori kansa käsittää	 	huolet niillä hävittää.	 	Siivottua suojan ääret,	suurten, pienden suorat sääret	tanssiessa tarvitaan,	koska polskat potkitaan.	Viulu soipi vinguvainen,	Piiparikin puoldavainen,	puhaldaapi pillillään	silmät siitä killillään.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:32;FHirn:32. - I västra Finland var förändringarna i situationen efter kriget inte överhövan genomgripande. Helsingfors utvaldes visserligen till ny huvudstad, men först branden 1827 och universitetets överflyttning ledde till den gamla huvudstadens påtagliga degradering. Omvälvningen var för åboborna smärtsam, men den framskred gradvis och under förmildrande omständigheter. Anpassningen till det ryska väldet krävde inte övermåttan servila trofasthetsyttringar. Kejsaren vann med liberalitet och charm talrika proselyter. Inte minst i Åbo, där han vid sitt första besök i staden våren 1809 livligt deltog i balen i Seipels sal. Kejsarens favoritdans var polonäs och han var inte sen att bjuda upp damer ur alla läger. [Nikula, Åbo stads historia 1809-1856 (1973), 760.] - På denna officiellt inslagna linje fortsatte generalguvernören Fabian Steinheil genom att medverka i organiserandet av assembléerna. Den ryska militären konfronterades med stadsborna under möjligast kordiala former. Årligen anordnades inte mindre än 20 baler och därtill fyra maskerader. För de sistnämnda stod i annonserna som standardiserad fras: "hvartill alla anständigt klädde masquerade och omasquerade personer äga tillträde".  Det 1812 öppnade nya Societetshuset bjöd på gynnsamma utrymmen för samvaron. De lägre klassernas assembléer kom till rätta i Seipels sal och försågs med den något nedlåtande benämningen "muffbaler".  Småningom bereddes även hantverkare och småborgare möjligheter till motsvarande tidsfördriv: danssoaréer arrangerades en gång i veckan i varierande utrymmen. [Nikula, 491f.; Åbo Allm. Tidn. (ÅAT) 7.2.1818.] - Dessa tämligen regelbundet återkommande danstillställningar motsvarade schemat i våra övriga städer. Skillnader märks mera i fråga om frekvens än i den allmänna ramens utformning. Åboborna var påfallande nöjeslystna och levnadsstandarden var även förvånansvärt hög. Det märktes tydligast när de tongivande inom stadens societet ställde till bal. Man dansade ofta intill utmattning, kväll efter kväll, och trakteringen omfattade delikatesser av de mest varierande slag. En hel rad karakteristiska tillställningar bokförs i G. Heinricius förträffliga tidsskildring Från samhällslifvet i Åbo 1809- 827 (1914).  I fråga om detaljer hänvisas den intresserade till denna rikhaltiga källa.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:33;FHirn:33. - Tillgängliga anteckningar om dansnöjena avlöjar inte genomgripande åsiktsbrytningar av den art, som i Viborg kom till uttryck. Schemat förefaller mindre reglerat och insnört. En uppluckring ägde också rum i fråga om den akademiska dansmästarens position. Befattningen besattes i princip så länge högskolan verkade i Åbo, men informationen sammankopplades inte mera med ensamrätt att utöva dansläraryrket. Det skulle inte heller ha varit möjligt och skäligt med tanke på invånarantalets och de danslystnas tillväxt. - Presentationen av danspedagoger i periodens början bjuder på svårigheter att precisera den rätta ordningsföljden. När vederbörande kom till vårt land och trädde i verksamhet framgår inte odiskutabelt av källorna. Vi kan följa utvägen att i första hand beakta engagemangen som akademidansmästare. I februari 1811 trädde Anders Cederwaller till och fick ett årligt arvode om 36 silverrubel. Befattningen hade han första gången sökt redan 1805, men utnämningen kom först efter fredsslutet. Avlöningen räckte inte långt - bisysslor var nödvändiga för att trygga utkomsten. Den första danskursen för stadsborna anordnades redan i mars och efterföljdes tämligen regelbundet av nya arrangemang i Cederwallers regi. Överflyttningen till Viborg förbereddes hösten 1815 och innebar ett avsked från alla dansinformationsbestyr. Som boktryckare på heltid befattade han sig inte mera med andra uppdrag. Försäljning av musikalier tillkom dock och kan ställas i viss relation till tidigare verksamhet. [Åbo Allm.Tidn. 16.3.,  26.10.1811,  18.4.,  1.10.1812,  4.3.,  21.10.1813,  22.2.,  17.5.,  11.10.1814;  S. Hirn, Familjen Cedervaller ( Sv. litt.sällsk:s Hist. o. litt.hist. st. 48, 1973)].;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:33-34;FHirn:33-34. - Cederwallers insats blev rätt kortvarig och koncentrerade sig till Åbo. Till efterträdare fick han Olof Gellerstedt, knappast desto märkligare som pedagogisk begåvning, men i alla fall verksam i vidare skala. Hans ursprungliga yrke var underofficerens och styckjunkarens. Genom giftermål med Anna Johanna Bergengrén upprättades kontakt med scen- och danskonst. Hustrun uppges ha fått sin utbildning av kungl. teaterns dansör J. B. Brulo. Mer eller mindre förtjänt avancerade Olof Gellerstedt till teaterföreståndare, danspedagog och akademisk dansmästare. Ambulerande verksamhet i Finland noteras redan från seklets början. Sporadiska annonser i åbopressen gällande resrutt eller direkt erbjudande av undervisning -(s. 34)- lokaliserar utflykter till Sveaborg, Ekenäs och Borgå. Anställningen vid akademin kan knappast ha lett till särdeles påtagliga resultat. Svaghet för starka drycker förorsakade sinnesförvirring och tidig död 1817. [ Åbo Tidn. 15.2., 25.10.1806,  1.8., 10.10., 30.12.1807;  Åbo Allm. Tidn. 4.8.1812; Heinricius, Från sammhällslifvet i Åbo 1809-1827 (1914) 17;  E.-M. v..Frenckell, Offentliga nöjen I (1943), 56.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:34;FHirn:34. - Anna Johanna Gellerstedt var den begåvade i familjen. Hon var en ackvisition för scenen och betecknades som scenen och betecknades som den förnämsta danspedagogen i vårt land. Den fras hon begagnade präglades till bevingat uttryck: "Fötterna ut, sa´ fru Gellerstedt." Det var inte hennes privata och fixa idé, utan - som vi konstaterat i samband med Remals undervisning - en genomgående princip i dåtida danspedagogisk information. I anslutning till teaterföreställningarna dansade fru Gellerstedt gavott och andra publikdragande nummer, vilka övertagit lindansens funktion att bjuda på omväxling åt åskådarna. Annonserna avslöjar inte särdeles egenartade drag, men en vid geografisk radie.Hennes aktiviteter bokförs utöver Åbo 1815 i Tammerfors, Helsingfors, Borgå, Lovisa, 1818 i Helsingfors, Borgå, Tavastehus, 1820 i Borgå, Ekenäs, Helsingfors, 1823 i Borgå, 1824 i Helsingfors, 1826 i Borgå,  1827 i Helsingfors, Tavastehus, 1828 i Vasa, 1829 i Borgå, Helsingfors, 1831 i Fredrikshamn samt 1832 i Viborg. Detta urval är förvisso slumpmässigt och koncentrerat till de viktigaste städerna. Kuriöst och färgrikt är blott meddelandet fru Gellerstedt från Borgå sände till Åbo Allmänna Tidning och som inflöt 7.5.1818: "Med anledning af rycktet att jag vore död,hvilket denna vår under min frånvaro ifrån Åbo utspridt sig, förmodligen från någon af mina öfver min långa lifstid bedröfvade Vänner, får jag äran underrätta resp. Publikum, det jag lefver och continuerar med undervisning i Dans - - -."  Som speciell förtjänst har anförts, att bland adepter för en framgångsrik information återfinns 1823 även Elias Lönnrot. [Reinholms ant.om teater (Museiverk.), 306; Åbo Tidn.18.2.1806, 23.2., 27.5., 20.9.1820 etc.;  Åbo Allm. Tidn. 27.7., 26.10.1813, 13.10., 22.12.1814, 6.6., 5.9., 19.12.1815, 25.1., 19.8.1817, 24.1., 5.9., 28.11.1818, 20.2.,  8.7., 9.10.1819; Heinricius, Från samhällslifvet i Åbo 1809-1827, 135 f.; v. Frenckell, Offentliga nöjen I (1943), 56].;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:34-35;FHirn:34-35. - Källorna meddelar inte vem som direkt efterträdde Olof Gellerstedt som akademins dansmästare. Det kan tänkas att dansläraren Anders Wilhelm Eklind fikade efter posten - i varje fall noterade Johan Petter Winter i sin dagbok redan i samband med Cederwallers sorti att Eklind antogs vara intresserad att söka befattningen. Under alla omständigheter var han livligt verksam som informator från 1815 ända till sin död 1829. Han reste ofta med Seuerlings -(s. 35)- och senare med svågern C. G. Bonuviers trupper, utförde dansnummer på scenen och arrangerade därmellan mångenstädes danskurser. Annonserna ger följande täckning för anordnad dansinformation: 1815 Åbo, 1816 Åbo, Vasa, Gamlakarleby, Uleåborg, 1817 Gamlakarleby, Brahestad, Åbo, 1818 Åbo, 1821 Vasa, 1827 Borgå, 1828 Borgå, Lovisa, Ekenäs, Helsingfors, 1829 Brahestad, Åbo. Upplysningar om Eklinds kvalifikationer för dansmästarsysslan står inte att få. Det förefaller troligt att han var en habil medelmåtta inom sitt fack. [Winters dagbok (Riksark.) 28.9.1815;  Åbo Allm. Tidn. 19.9., 9.11.1815, 27.2., 26.9., 19.11. 1816, 25.1., 17.4., 16.8., 6.9.1817, 3.3., 7.9.1818 etc.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:35(1);FHirn:35(1). - Med säkerhet vet man att hovsektern, teaterföreståndaren Anders Petter Berggren skötte - eller vanskötte - dansmästarbefattningen 1823-24. Han var livligt missnöjd med villkoren. Vid ansökandet 24.10.1824 om privilegium för teaterföreställningar i landet önskade han visserligen fortsättningsvis sköta även dansmästarens åligganden, men några år senare var platsen återigen lediganslagen. Berggren var sannolikt fullt kompetent att undervisa studenter och andra, men ådagalade ringa intresse. Han annonserade aldrig offentligen dansundervisning och nöjde sig tydligen med att på sin höjd ta hand om dem som studerade vid akademin. [Sen. ekon.dep:s prot. 30.10.1824;  Finlands Allm. Tidn. 16.3.1826.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:35(2);FHirn:35(2). - Inom liknande, opreciserade domäner faller även Fredrique Baptistes verksamhet. Annonsmaterialet redovisar talrika sceniska framträdanden, men undervisning inom dansfacket berör texterna inte alls. Att även information hörde till hennes rätt mångsidiga aktiviteter noteras blott indirekt, via minnesbilder. Det finns inte anledning att betvivla uppgifterna, men de är blottade på konkreta fakta. Helt odiskutabelt är, att Fredrique Baptiste var bildad och kunnig, osedvanligt lämpad för sceniska värv i vid skala. [Jfr.Heinricius, Från sammhällslifvet i Åbo 1809-1827, 183; v. Frenckell, Offentliga nöjen I, 58.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:35-36;FHirn:35-36. -	Motsvarande svårigheter gäller inte för J. C. G. Stålhanes del. Som annonsör sällade han sig till de idoga: 1818, 1821, 1822, 1823, 1825 Åbo, 1823 Borgå, 1825 Björneborg, 1826 Tavastehus och Viborg, 1827, 1829, 1830, 1835 och 1839 Helsingfors. Efter branden vädjade han till en behjärtad allmänhet även i Helsingfors. Genom danskursarrangemang hoppades han bli i tillfälle "att gifva en ljusare utsigt åt min undan lågorna räddade famille". Som etablerad traktör i Helsingfors övergav Stålhane all ambulerande verksamhet. Under senare år anordnade han dock ofta maskerader och -(s. 36)- emellanåt även danskurser i huvudstaden. Utöver sedvanlig undervisning poängterades 1835, att ynglingar övades även i "marsch och pli".  Allmänna uppfostringsmässiga strävanden sammankopplades mer eller mindre direkt med det danstekniska inlärandet. Några år senare yttrade Stålhane att vikt borde fästas vid moderna ryska och franska kadriljer. De föreföll nödvändiga "för att icke af bristande kännedom om andra Danser, nödgas med vedervilja fortsätta de allmänna, väl i forntiden varierade, men numera aldrig ombytliga, Svenska Qvadriller". Deklarationen är något överraskande med tanke på att Henrik August Reinholm i sina anteckningar om Stålhane understrukit att "nationaldanser", speciellt svenska folkdanser hörde till hans repertoar. Samtidigt antecknades att finska folkdanser var ett för danspedagogerna och assembléernas programarrangörer okänt begrepp. [Åbo Allm.Tidn. 20.8.1818;  Åbo Tidn. 1.9., 13.10.1821, 6.2.1822, 1.3., 26.3.1823, 5.2.1825 etc.; Hfors MP 1.12.1834, 20.6.1838;  Finlands Allm.Tidn. 10.3., 6.10.1827.  6.3., 9.8., 15.11.1828;  Helsingf. Tidn. 11.3.1829, 9.1.1830, 2.8.1834, 21.12.1839 etc.; Heinricius, Från samhällslifvet i Åbo 1809-1827, 183; v. Frenckell, Offentliga nöjen I, 185.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:36;FHirn:36. - Fröken Charlotta Arppe framträdde första gången offentligt i vårt land som sångerska. Hennes konsert i Åbo 1815 väckte icke ringa uppmärksamhet. Anledningen var i första hand den att evenemanget gynnades av mäktiga beskyddare. Åtminstone herrarna kände sig konfunderade, ty sångerskan var inte rustad med yttre behag och hennes röst var föga skolad, men desto mera bärande. Utgången var lyckligare då fröken Arppe ägnade sig åt dansundervisningen i Åbo och annorstädes. Hon reste vida omkring i vårt land och kom i öster utöver Viborg ända till Nyslott. Bland eleverna skönjer man även Topelius, nyss anländ till Helsingfors och inlogerad hos Runeberg. Händelserna hösten 1832 antecknas flerstädes i Topelius´ dagbok avspeglande fröken Arppes skiftande humör liksom även ynglingens spontana reaktioner. Några konklusioner fogades också till den novellartade beskrivning som 1847 publicerades i Helsingfors Tidningar. Efter skildringen av Remals egenheter berättas att Walter senare besökte mamsell A:s dansskola. Hon var välvillig mot sina adepter och "mån om konstens reputation". Vid sidan av turerna lärdes deltagarna, som sig bör, även artigt och hyfsat beteende. Utlåtandet utföll således tämligen gynnsamt. [Heinricius, Från samhällslifvet i Åbo 1809-1827, 192 f.;  Åbo Allm.Tidn.  26.10.1815;  Åbo Tidn. 16.9.1820, 4.10.1821, 26.3.1823, 15.9.1824 etc.;  Hels.Tidn. 13.5.1847; v. Frenckell, Offentliga nöjen II (1947), 246 f., 311; Topelius, Dagböcker I  (1918), personreg.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:36-37;FHirn:36-37. - I fråga om Anders Fröberg kan anmälan om dansundervisning påvisas bara för juli 1825 i Åbo. Då förklarade han sig villig att lära "de nu i Stockholm mest moderna danssteg". Det var han -(s. 37)- helt säkert kapabel att göra, ty i den svenska huvudstaden anordnade han tämligen regelbundet kurser under perioden 1810-30.  I Finland gästspelade Fröberg flera gånger, i första hand som medverkande i Bonuviers teatertrupp. Han dansade på scenen tillsammans med fru Gellerstedt och fröken Courtell samt uppträdde med ett turkiskt solodansnummer. [Åbo Allm.Tidn. 3.8.1815;  Åbo Tidn.  27.7.1825;  DA 12.9.1812, 24.9.1813, 2.9.1815, 7.2., 24.8.1816 etc., 29.10.1830.]	Dansören Johan Lundholm var likaså från 1810-talets mitt aktiv på tiljan i mindre roller och separata dansnummer. I Åbo anordnade han slutligen 1820-21 tre danskurser. Därefter återvände han till Stockholm, engagerades vid kungl. teatern och ingick äktenskap. Dansinformationen var för hans vidkommande uppenbarligen endast en tillfällig utkomstmöjlighet. [Åbo Allm.Tidn. 25.7.1816;  Åbo Tidn.  27.9.1820, 28.3., 12.6.1821.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:37(1);FHirn:37(1). -	Återhämtningen efter branden var långsam. Åbo förmådde inte på samma sätt som tidigare sysselsätta egna danslärare. Pedagogerna stod oftast på ambulerande fot och utan hemortsrätt i staden. Mellan besöken kunde också förflyta en längre tid, till förargelse för alla dem som åtrådde bättre färdighet i dansandets konst. Nya namn uppträdde emellanåt vid sidan av de etablerade lärarnas, dock sällan med otvetydig förankring till Aurastaden. År 1834 anlände med C. W. Westerlunds trupp dansören vid kungl. teatern S. Johan Kihlstrand, som under våren anordnade en kurs, av allt att döma den enda han offentligt tillkännagjorde. Han stannade kvar i Åbo sysslande 1835 med renskrivningsarbeten och 1839 med sadelmakeriarbeten. Han vistades ännu 1843 i staden. [Åbo Tidn.T 9.4.1834; GGK:s passhandl. 1836, 1839, 1843.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:37(2);FHirn:37(2). - Johanna Christina Lampenius, som anordnade dansterminer 1835 - 38 både i Åbo och Helsingfors, var ingen tillfällig bekantskap. Hon hade som fröken Courtell många gånger setts på scenen tillsammans med fru Gellerstedt, fostermodern, som efter fru Seuerling tagit hand om flickan och gett henne en rätt gedigen utbildning. I teaterannonserna skymtar Johanna Courtell som solodansös första gången redan i november 1808, då hon inte var mer än nio år gammal. Det gav åtminstone rutin att uppträda. Därtill kom möjligheten att vinna inträde i societeten, först umgängesmässigt och slutligen genom att äkta justitierådmannen i Helsingfors. Giftermålet ledde till avsked från scenen, men lade inte hinder för anordnande av danskurser. [Åbo Tidn.  2.11.1808, 16.4.1836;  Finlands Allm.Tidn.  7.2., 5.9.1835, 2.1.1838.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:38;FHirn:38. - Till dem som kom och gick utan att lämna mycket spår efter sig hörde  Sophie Höijer, verksam som danslärare våren 1835 först i Åbo och omedelbart därefter i Helsingfors. Hon kom från Stockholm och återvände förmodligen om några månader till den svenska huvudstaden. Fredrika Granberg ställde upp 1838 och fortsatte att meddela undervisning i vårt land under minst åtta års tid. Hon antecknades även i Helsingfors, Vasa, Uleåborg, Tavastehus och Borgå. Redan hösten 1840 uppgav hon sig ha inhämtat lärdomar i moderna danser i Stockholm och ha verkat i många av våra städer. År 1845 bestod repertoaren i "nu brukliga danser samt uti de allra nyaste Engelska och Franska qvadriller". Huvudsakligen verkade Fredrika Granberg i Åbo. Det är förvånande och förargligt, att uppgifterna om denna inhemska kraft är i litteraturen praktiskt taget obefintliga. Hon gjorde icke mycket väsen av sig, men kombinerade i alla fall privatundervisning med kursarrangemangen. Hon hörde också till de första som offentligen avslutade sina dansterminer med slutbal, där eleverna uppvisade vad de inhämtat och även föräldrar samt släktingar till sist trådde dansen. Dessa ritualer kom inte i fråga för de anspråkslösaste pedagogernas del. Slutgranskningen förutsatte ett visst självförtroende samtidigt som arrangemanget också fungerade som reklam för eventuell ny kurs. [Åbo Tidn. 21.3.1835; Finlands Allm.Tidn. 30.4.1835, 31.1., 10.10.1838, 27.7.1839, 14.8., 19.11.1841, 6.8.1845, 31.1.1846; Hels.Tidn. 10.10.1840, 6.1.1845, 28.2.1846; Borgå Tidn. 27.5.1846.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:38-39;FHirn:38-39. - Carl Sebastian och Charlotta Stockman kom hösten 1841 från Stockholm till Åbo. Deras undervisning tog i beaktande även äldre personers önskemål och valsen hörde till centrala objekt för information - rätt mycket vatten hade runnit i Aura å sedan de dagar, då den anonyma skribenten djärvt trädde upp till valsens helhjärtade försvar i den lokala tidningens spalter. Följande vår tråddes dansen under uppsikt av makarna Stockman i Vasa, liksom även våren 1843 och sommaren 1846. I Helsingfors noteras det äkta paret 1843-46 med början i lektorn och fäktmästaren Joachim Ottas gård Fabiansgatan 20. I förbigående konstaterade Topelius i ett av sina Leopoldbrev, att Stockman klart tagit loven av den samtidigt verksamma Tyron från Dorpat. Det var rätt behändigt att från huvudstaden koppla Borgå och Lovisa till den ambulerande rutten. Mot slutet av 1846 kom turen och turerna till Kuopio, men Åbo stod dock fortsättningsvis i förgrunden både 1845 och 1847- (s. 39)- 48. Verksamheten pågick utan avbrott från september 1847 till februari 1848. Den 2 februari avled svenska undersåten, f.d. konduktören Carl Sebastian Stockman "stilla efter en kort men svår sjukdom". Änkan svarade för anordnandet av slutassembléen 2 mars - sorgetiden måste inskränkas till det minimala, ty utkomsten tålde inte längre uppehåll. [Åbo Tidn.16.10.1841, 16.7.1845, 18.8., 10.11., 27.11.1847, 1.3.1848; Åbo Underr.(ÅU)5.2.1848; Wasa Tidn.(WT)  18.6.1842, 4.2.1843, 18.7.1846; Finlands Allm. Tidn. 19.9., 7.10.1843, 25.8.1845; Borgå Tidn. 19.2.1845; Saima 24.10.1846.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:39;FHirn:39. - Fru Maria Sophia Höllberg kan presenteras i bredd med Fredrika Granberg. Båda var finländare, ivrigt ambulerande och i frågan om sina levnadsöden svåra att klart inringa. Fru Höllberg startade sin bana våren 1843 med kurser i Helsingfors och Tammerfors. Mer än ett kvarts sekel senare - i Tammerfors 1871 - förefaller hon att ha upphört med sin pedagogiska verksamhet. Oftast tycks fru Höllberg ha stått vasaborna till tjänst (1848, 1851, 1857, 1861, 1862, 1865, 1866, 1869) med Åbo tätt i hälarna (1847, 1857, 1858, 1859, 1861, 1865, 1867). Anmärkningsvärt är att hennes slutdanser beskattades i Kristinestad 1850, 1853, 1857, 1861. Det tyder på att man åtnjöt samma undervisning mångenstädes i våra småstäder. Myndigheterna var oftast mindre nogräknade och registreringar i fråga om skatteuppbörden saknas följaktligen. Vissa nödtvungna intervaller i ambulerandet får sin naturliga förklaring i att fru Höllberg nedkom med två döttrar 1847 resp. 1850. För en kortare tid knöts hon då till hemmet och familjen i Ruovesi. Över glatta laget är tidningsannonserna stereotypa och utan personliga drag; abonnemangsförfarande och slutdans var fästpunkter för kursarrangemangen. Annat ansågs inte väsentligt att förtälja.[Finlands Allm.Tidn. 24.3.1843, 27.9.1844; Ilmarinen  3.1., 1.9.1849, 20.9.1851; Wasabl. 19.1.1861 etc., 13.2.1869; Tamp.San.  16.10.1871; FAF (Fattig- och arbetshusfondens räkensk.): Kristinestad.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:39-40;FHirn:39-40. - Dansören Carl Victor Bonnevier var rätt stadigvarande knuten till scenen och skötte vid sidan därav dansinformation. Han höll sig i - (s. 40)- början - från 1845 - i första hand till Åbo och Helsingfors, inriktade sig på "moderna danser" (gammal och ny fransäs, vals, polka, polka-masurka, polkett). Dansterminen räckte två månader, vilket tyder på ganska beaktansvärd grundlighet i undervisningen. Även barn inbjöds att delta. Mot slutet av verksamheten begagnades den högtidligare benämningen "dansinstitut". I Sverige var Bonnevier på motsvarande sätt aktiv 1841 och mellan besöken i Finland. Slutdans registrerades i Helsingfors ännu 19.1.1859. [Finlands Allm.Tidn. 16.10.1845, 15.10.1847, 13.1.1848;  Åbo Underrättelser  7.3.1846;  Åbo Tidn.  1.3.1848;  Hels.Tidningar  11.12.1847, 2.12.1857, 27.2., 27.10.1858;  Nyl. landskansli SD 1850-59;  Aftonbl.  8.2.1841;  N. E. Taube, De Delandska teatersällskapen (1940), 41.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:40;FHirn:40. - Carl Wilhelm Silfverberg, som påträffas i Viborg 1846, hade i Stockholm 1837-38 gett både privat och offentlig dansundervisning. Efter överflyttningen till kadettkåren i Fredrikshamn var han i första hand aktiv på det lokala planet. En korrespondens från hemstaden förtäljer att danslärarens slutbal i maj 1845 i synnerhet utvisade att eleverna blivit lärda att röra sig med grace och hållning. Förmodligen var tonvikten för kadetternas vidkommande lagd på disciplin och kavaljersmässiga dygder, vilket kom att prägla Silfverbergs insatser över glatta laget. Sin pedagogiska gärning utövade han till kadetternas fromma under decennier och i varje fall till fyllda 70 år 1880. Ambulerandet begränsades till korta perioder och varseblivs i Åbo 1845 i form av abonnemangserbjudande. Anmälen av minst 20 elever förutsattes och minimiantalet blev måhända inte tryggat. [Aftonbl. 11.10.1837, 14.11.1838;   Åbo Tidn.7.5., 14.6.1845; Morgonbladet(Mbl) 7.5.1880.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:40-42;FHirn:40-42. - Ur synvinkeln Åbo bör man vidare notera Alina Frasas ankomst från Riga med Rossettis barnbalett och första uppträdande i Fin- (s. 41)- land 14.9.1846.  Redan då fästes uppmärksamheten vid den lilla primadonnan, "hvars lediga spel mången bedagad aktris kunnat afvundas henne". Hon återkom 1850, då allmänheten redan vunnit insikt i hennes tragiska öde. Dansundervisning kombinerades med uppträdanden under mellanakterna på teatern i samband med C. G. Hesslers föreställningar. Publikens bifall tog sig uttryck i högljudda applåder och stampningar. Under de följande åren före kriget kombinerades Åbo regelbundet med Alina Frasas rutter, dock med växlande framgång. Sentimentala skäl kunde i det långa loppet inte garantera allmänhetens gunst. Alina Frasas andra representation i september 1852 var t.ex. ytterst glest besökt. Följande år noterade Åbopressen, att hennes prestationer inte tålde jämföras med den avrundade skönhet och plastiska fulländning som kom till uttryck i fröken Fjeldsteds nummer. Alina Fasa dansade i alla fall raskt -(s. 42)- och djärvt. Uppmuntran var på sin plats, emedan hon vid det här laget redan räknades som den ädla danskonstens första och enda representant i vårt land. [Åbo Tidn. 16.9., 7.10.1846, 21.9.1852, 21.10.1853; Åbo Underrättelser  22.2., 5.4., 26.4., 7.5., 10.5.1850, 7.3., 8.4.1851, 18.11., 22.11.1853.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:42(1);FHirn:42(1) - Gustafva Åkerström, som avled i Helsingfors 1848, dyker med döttrar första gången upp i Finland i Vasa sommaren 1846. Med danslektionerna kombinerades handsk- och fintvätt. I Kuopio i december bidrog fru Adéle Modensvärd genom att utföra modistarbeten. Från september 1847 lärde fru Åkerström åboborna "alla moderna turdanser medan Mathilda Åkerström höll sig till privatlektioner. Slutdansen i november samlade 500-600 personer under devisen: "Lefve polkan och slovankan, lefve framåtskridandet!" Under 1848 förflyttade sig damerna österut, Gustafva Åkerström talade i Helsingfors om "veritabel polka, polkett, polka-mazurka" jämte balett. Via Borgå fortsatte man till Viborg. Med reducerade krafter återvände damerna småningom och den sista anteckningen gäller Adéle Modensvärds dansskola i Vasa sommaren 1852. I Åbo var Mathilda Åkerström på egen hand 1849 aktiv danskursarrangör. [Wasa Tidn. 20.6.1846; Saima 5.12.1846; Åbo Underrättelser 22.9., 23.10., 27.11.1847; Åbo Tidn. 5.1., 27.3.1849; Hels.Tidningar 1.3., 22.7., 7.10.1848; Borgå Tidn.  29.4.1848, 27.1.1849, 23.1.1850, 15.1.1851; Ilmarinen 5.6.1852.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:42(2);FHirn:42(2). - A.O.G. Adler samarbetade med Stålhane i Helsingfors från hösten 1847 och arrangerade sin första kurs i januari följande år. Efter en utflykt till Nystad installerade sig Adler för några år nästan stadigvarande i Åbo. Sommaren 1851 startade han tillika vid Henriksbad den första simskolan i staden. Ännu i april 1852 anordnades slutbal. Därefter påträffas Adler sporadisk under 1854 i Kuopio och Viborg. Den i sistnämnda stad likaledes verksamma Theodor Georges komm för sin del till Åbo först våren 1853. Därförinnan hade han korsat landet från Kexholm i öster till Torneå i norr. Även västerut avancerade han så långt det någonsin var möjligt: sommaren 1853 undervisade han på Åland. Våren 1855 var Georges ännu verksam i Åbo och i början av 1856 i Tavastehus. [Hels. Tidningar  27.11.1847, 5.1.1848;   Åbo Underrättelser  16.5.1848, 11.1.1850, 10.6., 17.6.1851, 30.1.1852;  Åbo Tidn.  20.4.1852, 15.3., 17.6., 16.8., 21.10., 15.11.1853, 10.2., 6.10.1854, 15.1., 5.2.1855;   Kuopio Tidn. 18.3., 21.10.1854,  1.3.1856;   Hels. Tidn.  30.1.1856.]	Samtliga dessa danspedagoger från när och fjärran såg tämligen betryggande till att stadens dansanta invånare bibehöll sina förvärvade insikter och bringades i kontakt med nya modeströmningar. Läget var tillfredsställande, Terpsichore fortsättningsvis hemmastadd i Åbo.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:43;FHirn:43. - HELSINGFORS - Skillnaderna blir inte markanta när man från Viborg och Åbo förflyttar sig till Helsingfors. Majoriteten av danspedagogerna påträffas i samtliga dessa städer och många därtill. De stod på rörlig fot, höll i bästa fall ett par kurser innan de fortsatte till nästa etapp på sin nära nog ändlösa rutt. - De första årtiondenas händelser är svårfångade, emedan Finlands Allmänna Tidning började utkomma först 1820 och var, såsom namnet anger, inte bara ett lokalt organ, utan ett språkrör för hela landet. Helsingfors Tidningar tog vid 1829 och utvecklade sig sedermera med Topelius som redaktör till ett journalistiskt redigerat, vaket och mångsidigt blad. Bristfälligheterna i den officiella nyhetsförmedlingen kompenseras av de uppgifter, som ur brev och dagböcker insamlats av Ester-Margaret von Frenckell och med kärleksfull omsorg publicerats i Offentliga nöjen och privata I-II. Översikten täcker nöjeslivets samtliga yttringar t.o.m. 1832. August Schauman och Anders Ramsay, våra centrala och oöverträffade memoarförfattare, har för sin del överblickat de följande årtiondena fram till krigsutbrottet. Med dessa lättillgängliga källor inom allmänt räckhåll - och tillika Gunnar Castréns exposé över kulturlivet i Helsingfors stads historia III:2 - kan man behändigt inskränka sig till en koncentrerad framställning av ramen kring huvudstadens dansnöjen. [A. Schauman, Nu och förr (1886) och Från sex årtionden (1892-94);  A. Ramsay, Från barnaår (1904-07).];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:43-44;FHirn:43-44. - Deltagarna var även här tämligen strikt kategoriindelade. De finare tillställningarna anordnades i rådhuset, senare - när byggnaden blivit färdig 1833 - i Societetshuset. Assembléer och maskerader arrangerades årligen i ett rätt stort antal, i normala fall registrerades sammanlags ett tjugutal dylika. Borgarbalerna var inte färre, men tillflyktsorten varierande från slaktar Janssons gård till gamla rådhuset och Tölö värdshus. Formaliteterna följde i stort sett samma mönster som i Viborg och Åbo. Likaså benämningarna, de officiella och begabbande: societetens assembléer kallades ofta picknicker medan soaréerna även fick heta muffbaler. Stereotypast var - (s. 44)- umgänget bland bättre situerade, där titulärrådet C. M. Gripenberg länge höll stadigt i spiran. - I Societetshusets stora salong var den av föreståndarna för kvällen fastslagna dansordningen uppsatt till allmänt beskådande på fondväggen. Undantag från detta schema kom inte i fråga. Kadriljerna var uppdelade i tre separata avdelningar, till vilka olikfärgade polletter utdelades. Allting var reglerat, hyfsat och tämligen tråkigt. Tillställningarna bjöd dock på en viss pompa, de samlade talrika deltagare och utgjorde en stabil ryggrad för den sociala samvaron. Till muffbalerna sökte sig ungdomarna när de ville ha roligt och uppblandningen avlöpte ingalunda utan konflikter. Större variationer stod till buds under badsäsongen, då sommargästerna med internationellt inslag från 1834 roade sig eftertryckligt i Brunnshussalongen. Åren före Krimkriget florerade nöjeslivet i vår huvudstad med enastående intensitet. Dans- och nöjesprogrammen nådde därmed en nivå, som klart distanserade jämförelsepunkterna i våra övriga städer. [Jfr P. Tommila, Helsinki kylpyläkaupunkina (1955).];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:44;FHirn:44. - Av danslärarna besökte fyra bevisligen Helsingfors redan före Åbo brand. Trognast var Anna Johanna Gellerstedt och Charlotta Arppe, som under 1820-talet höll sig väl framme. Fru Arppe kom utöver Topelius att få även Wictor von Born till förhoppningsfull elev. Danslektionernas karaktär och slutdansens betydelse som grandios final framgår av den 14-årige Wictors dagboksanteckningar våren 1831. Man avancerade via svensk kadrilj och vals mot masurka, lärdes turer på egen hand och först efter lämplig färdighet prövades "sammandans" med flickorna. Programmet var av allt att döma ganska intensivt med timmar emellanåt både på för- och eftermiddagen. Mogen för slutdans var man efter inte mindre än fyra månaders information och närvarande i rådhussalen var c. 200 personer. [v. Frenckell, Offentliga nöjen II, 246 f.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:44-45;FHirn:44-45. - Stålhane kom i början av 1827 och blev småningom helt hemmastadd i Helsingfors, där han vid sidan av dansnöjen speciellt försökte locka gäster till Tölö värdshus. Till dragplåstren hörde ställets hälsosamma smakliga brunnsvatten, som marknadsfördes med vältaliga annonsfraser: "af en bland de första Läkare härstedes godkändt at användas för scrophler, slem i underlifvet, magsyra, för- (s. 45)- svagad matsmältning, samt i öfrigt godt emot gikt och rheumatism". Med teaterdirektören J. A. Schultz anlände slutligen även Carl Jordan, av finländsk extraktion, som våren 1827 jämsides med Stålhane erbjöd information. Skalan var vid och kunnigheten förmodligen inte heller att förakta. På repertoaren stod polsk masurka, "manumasque", krakoviak, kotiljong, angläs, kadrilj, galopp etc. [Hels. Tidningar  21.6.1837;  Finlands Allm.Tidn. 10.3.,  29.3.,  29.6.1827,  5.5.1844;  Hamb. Corresp.  21.7.1829.] - Av tidigare nämnda lärare och lärarinnor finner vi i Helsingfors även Anders Eklind (1828) och Anders Selinder (1838). Fedrika Granberg stod i turen 1840, 1842 och 1846,  Maria Sophia Höllberg 1843,  Stockmans 1843-45,  Bonnevier 1844, 1847 och 1849,  Adler liksom även fru Åkerström 1848,  Adéle Modensvärd 1848-49 samt slutligen  Frans Emil Söderberg 1850 och 1854. [Finlands Allm.Tidn.  6.11.1828;  Hels. Tidningar  7.7.1838 etc.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:45;FHirn:45. - I stället för att yttermera granska ovannämndas förehavanden kan vi koncentrera oss på nya bekantskaper och i synnerhet dem, som var huvudstaden speciellt trogna. Med fotfäste i Balticum och relationer till teaterföreståndaren Schultz stod också akademiska dansmästaren i Dorpat David Tyron. Tillsammans med sin hustru och familjen Klemm anordnades på teatern sommaren 1830 blandade program med deklamation, musik och dans. Hustrun Caroline gav helsingforsborna information i konsten att dansa kadrilj och masurka. Ända in på 1840-talet dyker makarna Tyron emellanåt upp i vår huvudstad och danspedagogiska strävanden stod då på programmet. I sammanhanget kan yttermera nämnas Augusta Lipphardt, lärarinna i sång och dans. Hon var född Mattstädt, vilket omedelbart för tankarna till Reval. I Helsingfors undervisade hon under badsäsong 1838 och förfogade sig vid höstens inbrott till Petersburg. [Finlands Allm.Tidn. 7.8.1830, 31.8.1838; Das Inland 12.2.1836, 5.11.1856;   Hels.Tidningar 21.8.1839, 17.3.1841, 26.8., 4.10.1843.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:45-47;FHirn:45-47. - Av huvudstadsborna får vi föra fram i rampljuset fru Christina Elisabeth Millberg, beaktansvärd mångsysslerska och bekant figur för alla helsingforsare. Hon hade 1831 kommit från Stockholm och etablerat sig som modist, tillverkare av konstgjorda blommor, hjälpreda vid matlagning för festliga tillfällen. Mannen var snickarmästare. Denna bakgrund förefaller inte överhövan gynnsam om man ville ägna sig åt dansinformation, men fru Millberg hörde till de oförskräckta. Hon satte i gång jultiden 1838 och påpekade, att (s. 46)- hon "uti flera år erhållit grundlig undervisning i danskonsten af de första Fransyska lärare". Som bevis härpå kunde möjligen tjäna, att även franska artificiella blommor stod till salu. Behagliga maner och vacker hållning inkluderades i den utlovade elevutbildningen. - Man kan fråga sig om annonserna fick stadsborna att alls ställa upp - troligt förefaller det inte. Under våren koncentrerade sig fru Millberg på att motta halmhattar till "tvättning, blekning och uppsättning". Sommarhattar tillverkades "efter nyaste och mäst omtyckta moder". Gentilt och välgjort arbete garanterades den som sökte sig till huset 8 "midtemot Academien der min skylt sitter". Följande år undergick schalar och dyrbara klänningar fintvätt "med bibehållande af de ömmaste färger". Sommaren ägnades en månadslång kurs i fransyska blomkonsten. År 1842 anmälde sig fru Millberg villig att ta hand om herrskjortor, spännhalsdukar och handskar. Fruntimmershattar, halmhattsblekning och stärksaker nämndes likaså i rätt regelbundet återkommande annonser ännu 1848. - Uppräknandet av dessa mångsidiga göromål vore överflödigt om inte fru Millbergs normala aktivitet utgjorde en så gripande fondkuliss för hennes balettmässiga bestyr. Huvudstadsborna kunde förvisso inte förhålla sig likgiltiga till de representationer för vilka teaterhuset utsågs till skådeplats våren 1843. På förhand visste tidningarna berätta, att fru Millberg inövat tjugu fattiga flickor att framföra pantomimen "Les marchandes de modes" jämte andra balettnummer i kostym. Premiären ägde rum 17.2., och efterföljdes av ett par nya föreställningar, varvid t.o.m. fru Millberg själv sågs dansa ett solonummer. Salongen var så fullspikad, att man knappast varit med om maken. Våra tidningsskribenter visste inte riktigt på vilken fot de skulle stå. Att programmet var totalt undermåligt föreföll tämligen uppenbart; att säga det rent ut tycktes hjärtlöst och onödigt. - Topelius löste sitt journalistiska dilemma genom att vara kortfattad och diffust spydig: "Det är vackert att hafva förstått sin bestämmelse." Maria Taglioni hade överträffats på vår inhemska scen... Senare noterades stillsamt i Leopoldinerbreven, att Millbergs flickor återvänt till köket. Helsingfors Morgonblad fann inte anledning att inlåta sig på kritik, men levererade i alla fall en -(s. 47)- ingående beskrivning av premiärpublikens reaktioner. Den blev inte besviken: "Allmänheten har också genom sitt talrika besök visat, att den redan på förhand visste fullt uppskatta värdet af den äkta konstnjutning, man här ägte att vänta; och fru M. kunde å andra sidan icke göra anspråk på någon mera klingande belöning på sin i sjelfva verket oförtrutna möda med de unga elevernas hyfsning äfvensom för sitt mod att med offentligen uppträda. Hvad allmänheten beträffar, så blef dess väntan ej heller bedragen, så vidt man får härtill sluta af det högst lifvade och upprymda tillstånd, hvari samtliga åskådare sig befunno. Theatersalongen skallade oafbrutet af bravorop, handklappningar och andra bifalls- eller fröjdeyttringar; Fru M. sjelf utropades tvenne gånger och firade öfverhufvudtaget en den mest bullrande triumf." Tidningen undrade vad man egentligen gjorde med opera och teater i staden, när föreställningarna inte bar sig. Den konstnjutning fru Millberg erbjöd gick med skyhög vinst. - Detta veritabla spektakel blev även åboborna delaktiga av. "Modekrämerskan" Millberg anlände i början av mars med snickarmästare och 13 flickor. Teaterhuset stod inte disposition, men i stället anordnades en föreställning 6.3. i Societetshusets nedre sal. "Finlands Taglioni" kunde emellertid inte denna miljö räkna med välvilja av kunder och bekanta. Lokalpatriotiska skäl till barmhärtighet förelåg inte - i salongen satt publiken mera bedrövad än road. - Den millbergska episoden kunde kvitteras som ett kuriöst, tragikomiskt exempel på vart bristande smak och omdöme i värsta fall kan leda. På sin höjd kunde man i det oförvägna företaget respektera viljan till konstnärlig lyftning utan primär kompetens. Slutsatserna ter sig som självklarheter om det inte samtidigt vore så, att fru Millberg faktiskt var bland de första i vårt land som på fullt allvar prövade den konstart som fått Terpsichore till beskyddande gudinna.[Hfors MP 2.9.,9.10.1837; Hels. Tidningar  3.12.1831, 12.12.1838, 12.1.1839, 4.7.1840, 11.2.,15.2., 2.12.1843; Finlands Allm.Tidn. 22.12.1838, 11.1., 8.4.1839, 2.7., 15.7.1840, 21.1.1841, 16.2.1842, 15.4.1843, 30.6.1845, 14.4.1847, 28.3., 16.6.1848; Hels. Morgonbl. 20.2., 23.2.1843; Åbo Underrättelser 18.2., 4.3., 8.3.1843.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:47-48;FHirn:47-48. - Överhuvud fascineras man av den idoghet danskunniga fruntimmer lade i dagen. De var personligen aktiva och drog med sig ständigt nya kullar av elever. Fröken Cleopatra Lagus började sin dansundervisning vid unga år. Sommaren 1838 anmälde hon återkomst från Stockholm, där hon "fullkomnat sig i dans med nya -(s. 48)- steg". Kurser anordnades till priset 20 rubel i sedlar per elev i Helsingfors, Borgå, Heinola, Tavastehus. Slutdanserna i huvudstaden ägde rum i Hotel du Nords och Hotel de St. Pétersbourgs salonger. Till Åbo kom hon 1840 och 1842, sistnämnda år desslikes till Viborg. Efter 1843 följer en paus i verksamheten och Cleopatra Lagus antecknas blott som ägare till Forsby hemman i Gammalstaden 1848. Befattningen som ambulerande danspedagog återupptogs först i början av 1860-talet. [Finlands Allm.Tidn. 13.8.1838,  4.2., 9.9.1839, 16.10., 5.12.1840, 12.5.1842, 8.5.1848; Hels.Tidningar  26.1.1839, 16.8.1843; Åbo Underrättelser 9.12.1840, 23.1., 3.4.1841, 14.9., 12.10.1842; Borgå Tidn. 8.9., 12.12.1841, 9.8.1843.] - För fullständighetens skull kan antecknas att herr J. C. Berg undervisade i danskonst i december 1841 samtidigt som han tillverkade vaxblommor. Sommaren 1846 kom från Petersburg franska dansläraren Alexandre Huard med familj och erbjöd sig att under två månader informera helsingforsarna. Som merit anfördes att Huard var son till H. Kejs. Maj:s danspedagog, en omständighet som båtade föga - färden fick nästan omgående fortsättas mot Stockholm. Slutligen får vi sikte på solodansören Wilhelm Wanner och solodansören Lina Gärtner, båda en tid engagerade vid Georg Andreas Gehrmanns operasällskap. Under 1850 gav de dansuppvisningar på flera orter och förklarade sig i Helsingfors villiga att även meddela dansundervisning. [Hels. Tidningar 4.12.1841, 3.6.1846, 19.6.1850; Fattig- och arbetshusfondens räkensk.: Hels. sjötullk. 15.6.1846.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:48;FHirn:48. - Det återstår att granska läget vid seklets mitt och berätta om hur Alina Frasa kom att bosätta sig i vårt land. Strängt taget går dessa aspekter inte att skilja åt - den lilla primadonnans ankomst var en händelse, som påverkade situationen både omedelbart och på längre sikt. Samtidigt får vi lov att överskrida gränsområdet mellan sällskapsdans och den egentliga danskonsten, framträdandena på scen och inför publik. Alina Frasa representerade spontant och begåvat en vid skala, den som fru Millberg redan försökt sig på men knappast lärt sig att ens till någon ringa del behärska.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:48-49.;FHirn:48-49. - Avancemanget från enstaka solodansnummer mot verkliga balettföreställningar skedde gradvis och trögt. En stor förebild och förnyerska verkade dock nästan inom synhåll: Maria Taglioni dansade balett i Petersburg 1837-41. Ryktet nådde även oss och manifesterade sig åtminstone i de spydiga benämningar modekrämerskan Millberg tilldelades. Under sin hemresa september 1841 passerade Maria Taglioni Finland, men fann ingen anledning att träda fram --(s. 49)- inför vår publik. [Hels. Tidningar 6.10.1841.] - Finländska kontakter med balettkonst höll sig på en anspråkslös nivå. Det har redan i olika sammanhang framgått, att åtskilliga premiär- och sekunddansörer från 1800-talets begynnelse framförde enstaka dansnummer på våra teaterscener. Det hörde till sättan att locka publik och samtidigt upprätthölls vissa relationer till de balettartade program i full skala som iscensattes i den svenska och den ryska huvustaden. Utexaminerade balettmästare ambulerade även i vårt land och informationen omfattade emellanåt också "ballett". För slutdanserna inövades ofta nummer med snudd på scenisk, återgivande danskonst. Nivån var naturligtvis amatörmässig och programmet avpassat för stunden, inte uppbyggt på längre sikt. - I första hand fick vår publik se "barnbalett". Rubriken begagnades av fru Millberg och samma benämning brukade även balettmästare Rossetti för sina relativt genomtänkta och sakkunnigt inövade representationer. Andra balettyper, med vuxna och yrkesmässiga dansörer, fick vi under 1800-talets förra hälft sällan se. Några enstaka, även tämligen namnkunnigan balettdansare kom dock inom synhåll. Betecknande nog är gränsdragningen problematisk i riktning mot akrobatuppvisningar, rena rama vighetsövningar. Dylika inslag utgjorde en tid populära beståndsdelar även i stora och ordinära balettprogram.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:49-50;FHirn:49-50. - Några enstaka, även tämligen namnkunnigan balettdansare kom dock inom synhåll. Betecknande nog är gränsdragningen problematisk i riktning mot akrobatuppvisningar, rena rama vighetsövningar. Dylika inslag utgjorde en tid populära beståndsdelar även i stora och ordinära balettprogram. - I september 1834 framträdde i Helsingfors balettmästaren Joseph Tescher (1812-83) med sina elever C. Andreas Kretschy och Wilhelm Dornewass. Ledaren för lilla truppen var hemma i Wien och engagerad vid Königstädter Theater i Berlin. Åberopande framgånger i Tyskland och senast i Stockholm anordnades "Ballett och gymnastikkonstöfningar". De sistnämnda väckte också mest uppmärksamhet: eleverna föreföll att sakna ben i kroppen och ådagalade häpnadsväckande vighet. För bravurnumret stod Dornewass, som föreställande apan Jocko kliade sig med foten bakom örat och till sist under brakande applåder med fötterna kring nacken på händerna gick över scenen. Han utförde också halvspagat med benet åt sidan på golvet och - vilket betraktades som alldeles enastående - placerade på stolryggar. I denna ytterligt påfrestande ställning förmådde den begåvade baletteleven stelna för ett par minuter. -(s. 50)- Programmet framfördes efter Åbo och Helsingfors i Petersburg och Riga samt sommaren 1835 i Hamburg. Senare engagerades Tescher at leda hovteatern i Darmstadt. [Aftonbl. 25.7.1834;   Hels.Tidningar 6.9.1834; Åbo Underrättelser 5.7., 9.7.1834; Hamb. Corresp. 8.7.1835.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:50-52;FHirn:50-52. - Aprollerna var komponerade att kreeras på fullt allvar som publikdragande höjdpunkter i riktiga balettsammanhang. Den ryktbara mästaren inom detta smala och speciella gebit var balettmästaren Heinrich Springer. Han inhöstade framgångar i Berlin, Stockholm, Petersburg och Moskva, mindre städer som Göteborg och Helsingfors inte att förglömma. Ursprungligen introducerades genren med bravur av ormmänniskan Edward Klischnigg (1813-77), i första hand bekant i cirkus- och varietésammanhang. Han genomförde sina apimitationer i huvudsak som komiska nummer. Springer gick ett steg vidare genom att vädja även till seriösa åskådare. - Springer debuterade i Stockholm våren 1838. På kungl. operan medverkade han 27 gånger i apans roll i "Kärlek och hämnd eller Den amerikanska apan", melodram i två akter. Gästspelet formade sig till en enastående triumf. Bokförda inkomster steg till den fantastiska summan drygt 33 000 riksdalar. Allmänheten kom, såg och häpnade. Herr Springer snattrade och betedde sig på scenen som en riktig apa, framförde de vigaste krumsprång med balettmästarens rutinerade inriktning på största effekt. Prestationerna var så skickliga att åskådarna förlät att "apan" till sin statur egentligen var ganska korpulent. Även fortsättningen "Domis död" gav fullt utbyte åt publik och direktion. Efter denna formidabla succé engagerades Springer av teaterföreståndaren Pierre Joseph Deland. Som medlem i truppen kom han till Åbo och Helsingfors hösten 1839. Självfallet gick Kärlek och hämnd samt Domis död över scenen även här. För att trygga positiva reaktioner företeddes intyg från Moskva och Göteborg. I den sistnämnda staden hade pressen 1837 yttrat om Springer: "att han så, ända till de finaste nyanser, förstått uppfatta och tillegna sig alla de bizarra egenheter, hvilka äro det djur, som han representerar, medfödde, - derom hafva vi icke förrän nu kunnat göra oss en föreställning". - Härom kunde nu åboborna och helsingforsarna göra sig en föreställning. Den amerikanska apan gavs fyra gånger i Åbo, en ganska sällsynt framgång. Man antog att vår allmänhet även i fortsättningen -(s. 51)-skulle "springa till Springer". Hans vighet och pantomimiska talang blottade ingående kännedom om "apans natur". I slutscenen nådde föreställningen gripande dimensioner, i synnerhet striden med ormen och dödskampen gav bevis på "verklig skönhet". Till Springers repertoar hörde även pantomimer med folkdansinslag. I Delands trupp var han ånyo engagerad ännu våren 1844. Förnyat gästspel i Finland blev dock inte aktuellt. På kungl. operan framträdde 1849 Klischnigg själv i succépjäsen "Jocko eller Den brasilianska apan". Detta dramatiska stycke - varav Dornewass förmedlat en glimt redan 1834 - fick vi i sinom uppleva även på finländska scener, dock utan framstående artister i huvudrollen som skulle ha förmått förläna ett visst mått av danskonstnärligt berättigande åt programmet. [Aftonbl. 15.1.1838; Hels. Tidningar 2.11.1839, 25.1., 29.1.1840; Åbo Tidn. 14.3., 1.4.1840; Dahlgren, F.A. Fört. öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och kongl. theatrarnes personal 1773-1863 (1866) 265, 587; Taube, N.E., De Delandska teatersällskapen (1940) 59, 85 f.; K. Möller Madsen, Cirkus (1964), 108.] - Aprollerna nådde en sådan dominans att Delands sejour i Uppsala 1843-44 betecknades som  "apsäsongen". I Finland blev vi för- (s.52)- visso delaktiga av dessa strömningar på ytan, men svårare är att varsebli direkta och på längre sikt beaktansvärda inflytanden. Springers medverkan i Delands föreställningar bringade blott indirekta hälsningar från kungl. teaterns scen.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:52-53;FHirn:52-53. - Springers medverkan i Delands föreställningar bringade blott indirekta hälsningar från kungl. teaterns scen. En viktig händelse var dock det gästspel som sommaren 1840 förverkligades under improviserade former. I spetsen stod premiärdansören Per Christian Johansson (1817-1903), anställd vid kungl. teaterns balett från 1829 och en talang av exceptionella mått. Han hade redan väckt internationell uppmärksamhet, som ledde från början av 1841 till engagemang vid Petersburgs kejs. teater. Tsaren hörde till gynnarna och en framgångsrik karriär som balettdansör fick sin logiska fortsättning i form av högt skattade pedagogiska insatser. Petersburg blev en ny hemstad och utvecklandet av den starka ryska balettraditionen ett angeläget mål. Till Finland kom Johansson inte flera gånger i officiella danskonstnärliga uppdrag. - Under gästspelet 1840 hade Johansson vid sin sida sångaren C. J. A. Pfeiffer (1802-63), dennes hustru, premiärdansösen Gustafva Charlotta Pfeiffer (f. Alm, 1805-45), premiär- & groteskdansören Per Johan Wilhelm Pettersson och den unga sekunddansösen, fröken Paulina Albertina Watz (1823-49). Denna ensemble seglade med de nya fartygsförbindelserna från Gävle över till Vasa, där tre föreställningar anordnades. Den sista av dem lockade nästan en full salong åskådare. Lokaltidningens kommentar var välvillig, även om ett program med mera tonvikt på dramatik skulle ha mottagits med större tillfredsställelse. De gästspelande artisterna hade i alla fall "hvarje gång skänkt vår publik en så mycket större njutning, som utom Hr Johansson, hvars talang som Dansör är allmänt känt, äfven Hr Pettersson och Fru Pfeiffer utmärkt sig genom särdeles skicklighet och konst i dansen och Hr Pfeiffer genom ledighet i spel samt en behaglig röst som sångare". Under dåtida förhållanden var denna recension i sin utförlighet och sakkunskap avvikande. Detta understryks av den behandling turnén fick i Åbo, där två tidningar bevakade läget och ingendera skänkte den danskonstnärliga tilldragelsen den ringaste uppmärksamhet. Sakupplysningar ges blott av den annons som infördes och där den sista föreställningens program 13.8. uppräknas. -(s. 53)- Publiken i Åbo fick mångsidigare utbyte för sina biljetter: stadens egna amatörer biträdde och komedin " Fredrik och Christine" av Scribe & Dupin gav ryggrad åt kvällens evenemang. Dansnumren var naturligtvis endast provbitar ur större sammanhang. Av baletten "Hemkomsten" sågs både pas de deux och pas de trois med Johansson, Pettersson och fru Pfeiffer som medverkande. Därefter dansade Pettersson och fröken Watz pas de deux cosaque ur baletten "Baschan (paschan) och slavinnan". Kvällen avslutades med Grand pas de deux sérieux ur "Den stumma från Portici" med Johansson och fru Pfeiffer som uppträdande. I vilken mån dessa fragment förmåtte skapa illusion av de balettprogram som gick över scenen i Stockholm och Köpenhamn är svårt att bedöma. Bättre krafter kunde emellertid svårligen från väster uppbringas för att förmedla intrycken. Det är uppenbart att vår publik hade svårt att frigöra sig från uppfattningen att balettdans snarast lämpade sig som mellanaktunderhållning, som extra inslag att förgylla upp en ordinär teaterafton. Gästspelet 1840 förefaller att ha gått nästan spårlöst förbi, utan återverkningar på sikt. Kontakterna med Petersburg och Taglioni utföll inte desto gynnsammare. Den berömda dansösen bildade skola och gjorde som pedagog mycket för att sprida nya läror. Till hennes insatser räknas utvecklandet av tåspetsdansen och utformandet av lämplig fotbeklädnad för detta i klassisk balett elementära inslag. De trevande förbindelserna med balettdans i ursprunglig och utvecklingsduglig tappning förverkligas genom förmedling av Alina Frasa. (se fotnot 78B).[Wasa Tidn. 1.8.1840; Åbo Tidn. 12.8.1840.  -   Gästspelet i Åbo speglas i några verser dansörerna ristade i teaterns minnesbok. De cite i G. Cygnaeus, Åbo teater 1839-1889 (1889), 45.  - Christian Johansson förskaffade sig senare en villa i Viborgstrakten, där han sommartid vistades med sin familj. Jfr Å. Lilliestam, Ludvig Josephsons iakttagelser av August Bournonville och Christian Johansson (Personhist. tidskr. 1979).  Jan Olof Olsson, Leningrad - St. Petersburg (1960), 156.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:53-60;FHirn:53-60. - De trevande förbindelserna med balettdans i ursprunglig och utvecklingsduglig tappning förverkligas genom förmedling av Alina Frasa. (se fotnot 78B).[Wasa Tidn.  1.8.1840;  Åbo Tidn. 12.8.1840.  -   Gästspelet i Åbo speglas i några verser dansörerna ristade i teaterns minnesbok. De cite i G. Cygnaeus, Åbo teater 1839-1889 (1889), 45.  - Christian Johansson förskaffade sig senare en villa i Viborgstrakten, där han sommartid vistades med sin familj. Jfr Å. Lilliestam, Ludvig Josephsons iakttagelser av August Bournonville och Christian Johansson (Personhist. tidskr.  1979).  Jan Olof Olsson, Leningrad - St. Petersburg (1960), 156.] - De föreställningar som anordnades under balettmästare Domenico Rossettis ledning i Åbo, Helsingfors och Viborg var mångsidigt komponerade. Att den lilla Alina var det egentliga dragplåstret blev dock från första början uppenbart för alla. Hon dansade solonummer, som utgjorde programmets höjdpunkter och som lämpade sig att framföras under mellanakterna på teatern. Varietéartade inslag förekom även, i Åbo i september 1846 t.ex. "Troll-vagnen, komisk pantomim i akt med många förändringar och engelska flygmaschiner, Amors tempel med bengalisk eld". Små talpjäser inkluderades tillika, dock med måttlig framgång: "De Kotzebueska roligheterna taga sig särdeles platt ut i de små barnens mun, och plåga åskåda- - /(s. 54 "bildsidan":) Balettmästare Rossetti anordnar på teatern i Helsingfors i november 1846 en tudelad föreställning. I första avdelningen presenterar balettruppen de salongsdanser som inom kort skulle inläras på kurs. Den andra avdelningen omfattar främst solonummer med den unga Alina Frasa som främsta dragplåster. Även Frans Petter Frasas vaxkabinett får ett omnämnande.  - Affisch, HUB./ - (s. 55)- ren mera, än de små aktörernas och arktrisernas skicklighet att lära sina läxor skänker njutning." Parallellt framvisades Frans Petter Frasas vaxkabinett. I Helsingfors anordnade balettmästaren en danskurs med vidlyftigt program. Truppen gav på teatern en förhandsvisning, där hela repertoaren demonstrerades. - Denna sejour i Finland räckte nästan ett halvt år. Först i mars 1847 fortsattes färden från Viborg till Petersburg. Balettmästaren återkom inte mera oh en del av hans unga elever förblev honom trogna. Den svårbestämbara familjen Frasa separerade och fann för en tid fotfäste i Borgå. Anledningen var att den danska musikern Christian Petter Breda och hans hustru Benedikta, f. Frasa, under våren 1846 slagit sig ner i staden. Svärmor Johanna Frasa med Alina, Wilhelm och Frans Petter jämte vaxkabinett i släptåg förenade sina krafter. Balett- och aftonunderhållningar anordnades, danskurser arrangerades med fru Frasa som initiativtagare. I praktiken var det redan Alina som i första hand skötte informationen och hon klarade uppgiften med glans. Eleverna smittades uppenbarligen av sin 13-åriga lärarinnas charm och grace. Resultatet i samband med slutdanserna betecknades som ovanligt tillfredsställande. - I maj 1848 uppträdde Alina i Tavastehus för 150 beundrande åskådare och förberedde danskurs även där. I juni började hon dansa på Tölö värdshus och väckte i denna miljö vederbörlig uppmärksamhet. Hennes medfödda, oskuldsfylla behag stod i smärtsam kontrast till krogpublikens uppträdande. I Helsingfors Tidningar beklagade "Leopold" detta, men noterade samtidigt att flickan "dansar med ett behag, att uttryck, som i framtiden kunde blifva något utmärkt och vid hvilket vi här i detta tungfotade land äro alldeles ovana". Under hösten fick hon att bättre engagemang när August Köhlers trupp inledde teatersäsongen. Början var bekymmersam, men en rad uppskattade dansnummer tillsammans med den unga Bernhard Köhler påverkade gynnsamt publikens inställning. Samtidigt igångsattes ny danskurs med slutgranskning i november i Societetshusets salong. Därefter förflyttade sig familjen Frasa med Köhlers trupp till Viborg. - Ännu i början av 1849 annonserade Alina & Wilhelm Frasa på normalt sätt dansskola i Helsingfors. Under sommaren spreds ryk- - /(s. 56 "bildsida":)	Midsommartiden 1848 uppträdde Alina i Tölö trädgård, en miljö som Topelius fann dubiös för ett oskuldsfullt flickebarn. Medverkande i dansnumren var också Wilhelm med lika ringa direkt anknytning till den vidlyftiga familjen Frasa. - HUB. / /(s. 57 "bildsida":) Fru Johanna (Jeanne) Frasa förpassas med dubiös barnaskara från Helsingfors till Viborg i december 1846. Dokumentet upptar "dottern" Alina och "släktingarna" Alina, Paulina och Constantia Anderlé jämte Wilhelm och Ernst med släktnamnet Ulrik samt Gustaf Ferla. Uppgifterna om ålder är inte heller att lita på - de brukade släpa efter av den enkla anledningen, att handlingarna kopierades utan beaktande av eventuella födelsedagar. - Riksarkivet, GGK:s passhandl./ -(s. 58)- tet att Alina omkommit i kolera i Petersburg, men i slutet av året står hon åter som informator, denna gång emellertid blott i eget namn och boende hos änkefru Maria Helena Tammelin. Alina Frasas situation var ömkansvärd: hon hade återkommit till vårt land sjuk och utblottad, hela garderoben var pantsatt i Ryssland. Inflytelserika kretsar med general Johan Mauritz Nordenstam i spetsen igångsatte en aktion att få den begåvade flickans härkomst utredd och framtid tryggad. En hänvändelse till de schweiziska myndigheterna ledde sent omsider till resultat: det rätta namnet var Helena Anderlé - vilket i klartext hade stått att läsa även i gällande passhandlingar. Ensamstående moder jämte förmyndare påträffades i Reichenhall och bekräftade att de frivilligt överlåtit flickan åt den ambulerande familjen Frasa. Det var ett prosaiskt, men ingalunda exceptionellt öde. Hinder förelåg inte för beviljande av finskt medborgarskap i januari 1852, i all synnerhet då fru Tammelin redan 1850 adopterat flickan. Efter änkan Tammelins död 1851 övertog dottern Hedvig Maria rollen som hängiven fostermor. - Historien blev i sina grunddrag bekant för helsingforsarna och i mer eller mindre utbroderad form spreds den runt landet. Anders Ramsays version är en bra exponent för gängse uppfattningar, som förknippades med Alina Frasas person så länge hon levde. Man föreställde sig att den minderåriga flickan bortrövats ur slottsparksmiljö, att hon uppfostrats och utbildats av grym artistfamilj, att det rätta ursprunget hemlighållits av herr Frasa ännu på dödsbädden etc. Fakta har utretts och publicerats av J. V. Lehtonen i hans Kivibiografi Nurmijärven poika (1934). Bakgrunden är den, att bland fascinerade åskådare förmodas även Alexis Kivi ha befunnit sig - schaldanserna i hans diktning baserar sig uppenbart på reminiscenser av Alina Frasas uppträdanden. Aktuella åtgärder att bringa klarhet i Alina Frasas öde färgade - omgående tidningarnas inställning till hennes verksamhet. Slutdansen i början av 1850 uppmärksammades i det första Leopoldinerbrevet: "Aldrig var en ung lärarinna mera älskad af sina elever; och hon är ju sjelf ett värnlöst barn, ett föremål för allas välvilja och deltagande." Följande nummer i den fingerade korresponden- -(s. 59)- sen tangerade även Alinas förehavanden: "Tror ni icke att denna unga flickan vore en god acqvisition för en blifvande inhemsk scen, nemligen derest hon förut finge underbyggnad  t.ex. i Stockholm?  Min fröken, om vi hade maecenater - men när hade vi nånsin det?" I Åbo var man i lika mån stämd att anslå sentimentala, medkännande tongångar. Alina hade förskaffat sig över 50 elever i staden och säkrat goda inkomster: "Men hvem skulle väl ha hjerta att missunna det arma barnet denna ringa ersättning för det bittra ödet, att utan skygd af far, mor eller anförvandter, dem hon längtansfullt hoppas att i en måhända aflägsen, om nånsin inträffande framtid få omfamna, slumpvis hafva råkat i fremlinga hand, långt långt ifrån fädernejorden. - Välsignelse öfver dem, som omhulda den värnlösa, lidande oskulden!" - Som professionell danslärarinna arbetade Alina Frasa med stor regelbundenhet och framgång i Helsingfors. Jullovet var den lämpligaste utgångspunkten för skoleleverna och slutdansen förlades 1851-58 till Societetshuset de sista dagarna i januari. Arrangören var uppskattad och populär - hon behövde inte tillgripa speciella lockmedel för att abonnemangslistorna skulle fyllas. År 1854 registrerade slutdansen 300 deltagande personer och i januari 1855 uppnåddes rekordet 850, vilket tangerade de yttersta gränserna för lokaliteternas adaptionsförmåga. Morgonbladet skrev om händelsen 1.2.: "der trängde sig om hvarandra gråhårsgubben och ´barnet födt i går´, de 47 små eleverna, flickorna med rosenkransar i håret, spände sina fötter utåt så att det var synd att se, det dansades i hvarje vrå, dit musiken kunde höras och ännu litet längre, svetten flöt i strömmar ned till golfvet och dammet flög i skyar upp till taket, och det dracks öl i buffetten, så att Hr Kleineh baxnade". Det var en makalös succé både för danslärarinnan och restauratören. Grundschemat i undervisningen hade dock inte förändrats sedan Remals och fru Gellerstedts framfarna dagar: graciös gång kombinerades fortsättningsvis med det besvärliga sättet att rikta fötterna åt sidan. - Redan tre år tidigare hade Morgonbladet fastslagit: "Den värnlösa fremlingen har med skäl blifvit en kär skyddsling för stadens innevånare, och dessa skola utan tvifvel med intresse följa hennes vidare utveckling på sin bana." Det var inte bara Topelius som med -(s. 60)- farbroderligt nit försökte bearbeta vår allmänhet. Danskursernas fortbestånd krävde inte journalistiskt stöd, men de egentliga framträdandena på scenen byggde dessvärre inte på garanterad framgång. Ett allvarligt försök att komplettera Alinas utbildning gjordes våren 1852, då hon reste under betryggande uppsikt till Petersburg och åtnjöt balettmästare Pichots undervisning. Hon fick en gästroll på Alexandersteatern och återkom i juli. Besöket i den ryska huvudstaden var till nytta, men förmådde knappast i avgörande grad utveckla inneboende talang. -  - Framträdanden på teaterscenen anordnades i Helsingfors med jämna mellanrum, men varierande mottagande. I oktober 1853 dansade Alina Frasa Trädgårdsflickan och Sylfiden, kastade blommor ut över publiken och fick dem varm hand tillbaka strödda framför fötterna på scenen. Framgången var emellertid inte ekonomisk, ty salongen var glest besatt. Morgonbladets reflexioner präglades av besvikelse: "Dansa sjelf, det nöjet vet nog en och hvar att värdera, men att se på dans, derom bry sig få ännu hos oss. Och det är ändå så vackert att någon gång få se Alina Frasas dans; hon är den enda som lär oss att förstå hvilken stor skönhet dansen är." Det var inte sista gången vi fick se henne framträda som solodansös på scenen, men tillfällena blev tunnsådda för att om några år helt upphöra. I varje fall stod det fullkomligt klart att ingen tidigare i vårt land med motsvarande konsekvens, framgång och kunnighet lärt in konsten att dansa i sal och salong. Ambulerande verksamhet stod fortsättningsvis på programmet och bland berörda orter under åren före Krimkriget nämns Åbo, Borgå, Ekenäs och Fredrikshamn. Helt säkert utsträcktes rutterna även till samhällen, där tidningar inte utkom och registrerande myndigheter saknas. [Åbo Tidn. 23.9.1846; Borgå Tidn. 2.12.1846, 14.8., 25.8., 15.9., 23.10., 3.11., 6.11.1847, 26.1., 12.4.1848, 11.1.1851, 11.9., 17.11.1852; Kanava 30.12.1846;   Morgonbl. 15.10.1846, 24.8., 24.9., 28.9.1848, 26.2., 23.8.1852, 15.8., 10.10.1853, 1.2.1855; Hels.Tidningar 7.6., 14.6., 1.7., 23.9., 30.9.1848, 3.2., 21.11.1849, 2.2., 2.3., 20.11.1850, 20.3., 10.7.1852, 8.10.1853, 29.4.1854;   Wib. Annonce-Blad 29.11.1848; Åbo Underrättelser  9.5.1848, 22.2., 5.4., 26.4., 10.5.1850; Sen. ekon.dep:s akt SD 273/45 1861; Statssekr:s akt 250 / 1852.  - Se även G. Mårtenson, Skimmer och skuggspel (1957), kap. "Dansösen Alina Frasas säregna livsöde"; S. Hirn, Pieni Alina ja suuret herrat (Hels.San. 24.12.1965).];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:60-62;FHirn:60-62. - Vid seklets mitt och jämsides med Alina Frasas sceniska framträdanden besöktes Finland av en danskonstnärlig talang av första rangen. Det var Wilhelmine Caroline Kellerman (f. Fjeldsted 1821-81), balettmästare August Bournonvilles begåvade elev, dansk solodansös. Hon besökte med sin make, den berömda violoncellisten Christian Kellerman Finland flera gånger. Resorna utsträcktes både till städer i inlandet och till Petersburg. Violoncellistens konserter stod i förgrunden, men även dansnummer exekverades någon  - /(s. 61 "bildsida":) Christian och Wilhelmine Caroline Kellerman(n)s gästspel på Helsingfors teater i augusti 1851 med scener ur baletten "Sylfiden" som tyngdpunkt. - Dansnumret hörde även till Maria Taglionis bravurstycken.- HUB./ - gång. År 1851 hörde till ressällskapet dansören Wilhelm Funk och den unga Olivia Fjeldsted, varvid baletten "Sylfiden" visades för huvudstadsborna "i fragment". I dans- och balettnummer var fru Kellerman den beundrade stjärnan, tekniskt fulländad och accentuerat uttrycksfull även enligt kommentarer i vår tidningspress. Vid jämförelser förbleknade naturligt nog Alina Frasas prestationer, baserade i högre grad på improvisation och på egen hand inlärt program.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:62-63;FHirn:62-63. - (Skämtbild på sidan 62 "Polkan". Bildtext: Då man äfven i vårt kära fädernesland hunnit så långt i sann och veritabel europeisk kultur, att ingen ung man, han må för öfrigt äga hvilka förtjenster som hellst, och intet ungt fruntimmer, vore hon äfven dygden och skönheten personifierade, kunna göra anspråk på bildning och savoir vivre, utan att vara praktiskt och theoretiskt hemmastadde i polkan, så tro vi oss hafva gjort vår publik, synnerligen den i landsorten, en verklig tjenst genom att i ofvanstående konturer framställa polkans innerst idée, tecknad efter naturen. - /Hirns text: M o r g o n b l a d e t publicerade 17.2.1845 denna skämtteckning över polkans innersta idé.  Modedansens grasserande i Helsingfors och annorstädes motiverade en för vår dåtida dagspress ovanlig åtgärd./ - Seklets mitt var en höjdpunkt för de nöjeslystna. I Helsingfors sökte sig eliten till onsdagsbalerna i Brunnshuset, där Ganszauges kapell spelade för gästerna. Det var här polkan i juni 1844 introducerades, den nya modedansen, som med sällspord snabbhet spreds -(s. 63)- genom Europa. I Stockholm antecknades samtidigt att polkan gjort furor och hunnit till London  - först 1845 noteras officiellt definitiv landstigning på svenskt territorium. Över Petersburg kom strömningarna ibland snabbare till oss. Man dansade frenetiskt och mångenstädes med den påföljd att man i Åbo ansåg sig redan i april 1845 varsebli en viss nedgång i populariteten. Polkadansandet utsattes för drift, men danslärarna och notförsäljarna kunde inte ignorera en så uppenbar högkonjunktur. Det var betecknande, att den skickliga, mycket uppskattade violinspelaren Michael Hauser i december 1844 tillägnade våra huvudstadsbor kompositionen "Mes adieux à Helsingfors" eller "Silfverpolkan". Det var en uppmärksamhet som gick raka spåret hem. [Aftonbl. 9.7.1844; Hels. Tidningar 29.6., 31.12.1844, 9.8.1851; Morgonbl.   3.2.1845; T. Norlind,  Dansens historia (1941), 112.  -   Före övergången till följande period är det skäl att nämna de personer, som inte framträtt vid granskningen av danspedagoger verksamma i vår tre viktigaste städer. Komplementen kommer från norr. Våren 1832 förklarade sig fröken Lisette Wallström sinnad att i Uleåborg inrätta danskola. Följande år stod hon i beråd att sköta dansinformation i Viitasaari kyrkby och närbelägna socknar. Ett par år senare erbjöds uleåborgarna motsvarande tillfälle på försorg av fröknar Charlotta och Maria Marelius, förmodligen släktingar till i staden bosatta fabrikör Carl Johan Marelius. Undervisningen gällde även musik och teckning. Enbart i resandeförteckningarna skymtar dans-, gymnastik- och musikläraren, norska undersåten Theodor Gotthard Ferdinand Wilhelm Hischer eller Hüsker. Han kom sommaren 1844 till Uleåborg via Torneå och återvände samma väg runt Bottniska viken. Dansläraren T. Pettersson är ännu svårare att inringa: han registreras som avrest från Åbo 24.8.1856 till Stockholm.(Oulun Wiikko-Sanomia 7.4.1832, 7.5., 3.9.1836, 28.1.1837; Finlands Allm.Tidn.  20.4.1833; Generalguvernörskansliets passhandl. 1844; Fattig- och arbetshusfondens räkensk.: Åbo sjötullk. 1846; v. Frenckell, Sju magra år med Thalia, 1952, personreg.); K. Hautala, Oulun kaupungin historia III (1975), 416.];Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skrivi;
FHirn:7-8;FHirn:7-8SYFTE OCH GRÄNSDRAGNINGARRytmiska rörelser i takt med ackompanjerande sång eller musik förmodas ha sitt ursprung i magiska och religiösa riter. Den långvariga historiska utvecklingen bjuder på mångahanda mönster i anknytning till geografisk tidsbunden förankring. Med en viss förenkling kan man göra gällande att sällskapsdanserna under de senaste århundradena i huvudsak gestaltats genom en polariserad process. Intresset och utövningen lokaliseras aktivast till å ena sidan hovkretsarna, å andra sidan allmogen. Förgreningarna salongsdans och folkdans går emellertid inte att hålla konsekvent isär. De tar intryck av varandra och som förmedlare står medelklassen, begärligt anammande de tongivande kretsarnas seder och bruk, men samtidigt också stående i närkontakt med allmoge och arbetare.	Dansandets lockelse torde primärt få sökas i den tillfredsställelse rytmisk följsamhet skänker. Ett rörelseschema, som tillämpas strikt taktmässigt och måhända intill utmattning, erbjuder naturligtvis beröringspunkter med idrottsliga lekar. När utövningen samordnas mellan damer och herrar tillkommer ett erotiskt element. Samstämmighet i rörelser bildar ett gynnsamt utgångsläge för psykiskt och fysiskt närmande. I ett samhälle bundet av starka konventioner ger sällskapsdanserna en unik och samtidigt naturlig möjlighet till kontakt mellan könen. Sökandet av partner för andra behov än de som tillfredsställs på parkettgolvet  - s. 8  -  ligger i bakgrunden, mer eller mindre medvetet inkluderade i de turer som exekveras i musikens takt.	Faktorerna bakom mänskliga beteenden är sällan entydiga. Salongsdansernas koreografi innefattas ritualmässiga drag. Det gäller inte endast att följa takten i ackompanjemanget och schemat i turerna, utan deltagaren underordnar sig tillika den allmänna etikett samvaron kräver. Rollprestationerna börjar långt före uppbjudandet av partner och avslutas inte heller blott med en bugning till tack för kort musikaliskt inspirerad samvaro. Den societetsbetonade ramen förutsätter inövning och anpassning över glatta laget. Mönstret är enklare kring danslaven än i kristallprydd salong, men grundreglerna bygger det oaktat på gemensam bas.	Man är skyldig att understryka danstillställningarnas allmänna sociala betydelse under tidigare sekel. Nöjeslivet och umgänget pulserade i smala, systematiskt inanbetade fåror. Många alternativ med motsvarande funktion låg inte inom räckhåll. Vardagen var för det mesta ytterst gråmelerad och möjligheterna till variation togs tacksamt till vara.	Arrangemangen kring baler, picknicker, assembléer, maskerader - terminologin var skiftande - framstod inte nödvändigtvis som övermåttan tunga. Oftast klarade man sig med de resurser som normalt stod till buds. Och alla möjligheter nyttjades begärligt. Konklusionen är, att dansandet besatt i våra förfäders samvaro en tämligen enastående betydelse. Positionen förvittrade först när moderna kommunikationsmedel luckrade upp tillvarons stabilitet och ny mediateknik revolutionerade nöjeslivets utbud.	Som objekt för forskningen besitter dansens kulturhistoria påtagligt svårfångade drag. Terminologin är vacklande och varierande - full säkerhet i vad som avses med begagnade uttryck i originala texter kan inte garanteras. Musiken är till väsentiga delar bevarad och kan med notmaterial rekonstrueras. Det är emellertid ett kapitel, som jag inte är kompetent att behandla - perspektivet förblir kulturhistoriskt, inte musikvetenskapligt.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;[Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skriv;
FHirn:8-9;FHirn:8-9  -  Beklagligtvis finns det få uppgifter om hur de dansande egentligen betedde sig. Dansinformationen skedde muntligt, inte med hjälp av handböcker, där rörelseschemat beskrivs med fixerande av stegen i de olika turerna. Denna  -  s. 9  -  art av upplysning är senfödd och dessutom i regel av ringa praktisk effekt. Danslärarna utvecklade gärna egna, tämligen individuella mönster. Det låg i deras intresse att inlärningsprocessen inte framstod som påfallande enkel. Man broderade begärligt vidare på ett redan från början ganska invecklat schema. Pedagogerna portionerade ut sitt kunnande i egen tappning. - Det är således i sammanhanget åtskilligt som framträder endast diffust. Å andra sidan innehåller tillgängligt källmaterial en rikedom av skäligen enkla fakta, som sällan konsekvent granskats. Målet är att med tillbudsstående medel försöka rekonstruera hur våra dansnöjen utvecklades under den blomstringstid som infaller mellan 1700-talets slut och åren före första världskriget. Översikten tar speciellt fasta på de personer som sörjde för inlärandet: danspedagogerna. Det är en särpräglad och interessant yrkesgrupp. Relationerna till konstutövare inom teater och musik är ofta påfallande. Tillgängliga biografiska upplysningar meddelas i koncentrerad form i den separata förteckningen.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;[Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skriv;
FHirn:9;FHirn:9  -  Sidoblickar kastas på den sceniska dansutövningens gradvisa, makliga framsteg på finländskt territorium. Inrymmandet av balettartade framträdanden i översikten motiveras av vederbörande utövares ofta tudelade verksamhet som både pedagoger och uppträdande dansörer/dansöser. Salongsdans och balettdans påverkar varandra, står i beroendeförhållande. Kartläggningen täcker företeelserna i relativt vid skala i den mån de berör invånarna i våra bosättningscentra. Allmogedans i sin genuina form faller utanför ramen. -  Materialet har främst framletats ur tidningarnas annonsspalter. Fullständighet kan inte eftersträvas, men framställningen baserar sig i alla fall på idogt, mångårigt botaniserande i en mycket vidlyftig terräng. Excerperandet av uppgifter om dansen och dess utövare har skett i bredd med besläktade forskningsuppdrag, varigenom mödorna kunnat reduceras till proportioner som inte ter sig helt groteska. Källhänvisningarna täcker material som väsentligt påverkat framställningen. Åtskilliga biografiska o.a. fakta har dock visat sig stå utanför forskarens räckvidd.;Hirn, Sven;Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914.  Skrifter utgivna av Sven;[Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.1925) var bibliotekschef i Helsingfors Stadsbibliotek.  Han har skriv;
FHiSv:118;FHiSv:118 -  /bild om noterna:/ Den sköna Galathea. Quadrille för Piano av Louis Goede. 1869.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:13;FHiSv:13 (på 1700-talet) - Oletettavasti tanssitilaisuudet olivat lähinnä paikallisen sotilassoittokunnan pätevyyden varassa.  Tiedot kapellimestareista ja heidän toiminnastaan ovat kuitenkin vajavaiset.  Turussa Pohjanmaan rykmentin kapellimestari Johann Friedrich Jahn (1738-n.1785) oli 1763 saapunut Suomeen.  Hän näyttää nauttineen suurempaa luottamusta kuin akatemian omaa orkesteria johtava Carl Peter Lemming (1711-1788), joka 1741 oli muuttanut Turkuun ja 1747 nimitetty akatemian musiikkijohtajaksi.  Todennäköistä on, että sekä sotilassoittokuntaa että akatemian orkesteria tarvittaessa vahvistettiin käytettävissä olevilla paikallisilla harrastajamuusikoilla ja vierailevilla ammattisoittajilla.  Siten koostetut yhtyeet huolehtivat, paitsi seremoniallisesta musiikista, myös kevyemmästä musiikkisäestyksestä. - Kapellimestari Jahn soitti viulua Turun v. 1790 perustetussa Soitannollisen Seuran (Musikaliska Sällskapet) yhtyeessä ja antoi myös opetusta nuorille muusikoille.  Seura teki alusta alkaen merkittävää työtä musiikkiharrastusten hyväksi.  Tukholmasta saatiin kapellimestariksi etevä Erik Ferling (1733-1808), joka sävelsi myös tanssimusiikkia, esim. vuosijuhlaan 1797 menuetin ja kontratanssin.  Tapana oli, että varsinaisen musiikkiohjelman jälkeen ryhdyttiin karkeloimaan.  Tanssitilaisuudet, säännönmukaiset ns. assembléet pidettiin yleensä J.R. Seipelin suuressa juhlasalissa.  Aliupseerit J.J. Alander ja Lönnberg huolehtivat vuosikausia vaatimattomammasta tanssimusiikista.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997.  - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:14(1);FHiSv:14(1) (på 1700-talet)  - Tanssitilaisuudet, assembléet, olivat säännölliset   Kanssakäymiseen sisällytettiin ruokailua, piipunpolttoa ja korttipeliä.  Turussa ensimmäinen assemblée kirjattiin lokakuussa 1775 ja Viaporissa niitä oli luultavasti kohta sen jälkeen.  Piknikki (picnic) oli miltei vastaavankaltainen tilaisuus, joka ei suinkaan sijoittunut ulkosalle luonnon helmaan.  Niistä puhuttiin Turussa 1797 ja miltei samanaikaisesti muuallakin.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:14(2);FHiSv:14(2) (på 1700-talet) - Tietysti tanssinopetustakin kaivattiin.  Akatemialla oli perinteisesti palveluksessaan miekkailu- ja tanssinopettaja, joka hankki tarpeellisia lisäansioita opettamalla kaupunkilaisia.  Jo 1743 mainitaan tanssinopettaja Anders Erik Lilja, joka toimi kaupungissa usean vuoden ajan. - Uudeksi tanssimestariksi hänen jälkeensä nimitettiin Carl Friedrich von Eckenberg 3.10. 1761.  Hän hoiti tehtäviään melko kauan, sillä seuraajaksi saatiin vasta 1783 Fredrik Forsmark, joka kuoli Turussa 23.8. 1804.  Seuraavana vuonna Kunink. Oopperan tanssimestari G.C. Drellström ilmoitti opettavansa katrillia, valssia ja menuettia.  V. 1805 saapui Tukholmasta tanssimestari Gustaf Öberg, ilmeisesti sama henkilö, joa Ruotsissa tuli tunnetuksi Karlbergin sotilasakatemian tanssinopettajana.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:15(1);FHiSv:15(1) (på 1700-talet)  - Todennäköiseltä tuntuu, että Viipurin musiikkielämä oli melko vilkasta.  Tanssiaisia ja naamiaisia järjestettiin P. Annan torin laidassa olevassa vanhassa teatterirakennuksessa, maamme ensimmäisessä.  Kuvernööri Nikolai Engelhardt suosi teatterinäytäntöjä ja niissä varmasti ajoittain kaivattiin myös musiikkisäestystä.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:15(2);FHiSv:15(2)  - Yksityisiä tilaisuuksia, joissa tanssittiin, kehuttiin loisteliaiksi.  Siitä Adelaide von Hauswolff on kertonut päiväkirjassaan v:lta 1809. Asessori Ladaun luona ruokaa tarjoiltiin hopealautasilta ja illalliselle kokoonnuttiin vasta puolenyön aikaan.   Tanssi aloitettiin poloneesilla, minkä jälkeen ohjelma jatkui kello neljään saakka aamulla.  Tanssinopettajana kaupungissa toimi ainakin keväällä 1800 Pietarista saapunut Johann Friedrich Taehder.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:15(3);FHiSv:15(3)  - Pienten kaupunkien ja kartanoiden tanssiaisista on vain satunnaisia tietoja.  Porvoossa järjestettiin assemblée 22.1. 1796, kaikesta päätellen kaupungin ensimmäinen.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:15(4);FHiSv:15(4) - Ilmajoen kirkon vihkiäisissä 1766 soitti Pohjanmaan rykmentin soittokunta todennäköisesti Jahnin johdolla sekä kirkossa että myös pappilassa, jossa tanssittiinkin.  Georg Wilhelm Bruncrona on päiväkirjamerkinnöissään Tenholan Karsbyssä tammikuulta 1799 kirjannut kahdeksan tanssitilaisuutta, eräänä niistä kenraali Wilhelm Maurits Klingsporin tanssiaiset Viaporissa.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:16;FHiSv:16 - /bild om noterna:/ Kukku-Polka av Heinrich Bollé. 1845.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:19;FHiSv:19  - Tanssinopettajista ei ollut puutetta.  Akatemian tanssimestariksi nimitettiin 1811 kirjanpainaja Anders Cedervaller (1774-1837).  Hän meni naimisiin Johanna Catarina Torenbergin kanssa ja peri ilmeisesti sitä kautta sen mekaanisen soittopelin, joka monipuolisuudellaan oli herättänyt huomiota jo edellisellä vuosisadalla.  Lehdessä se ilmoitettiin myytäväksi 17.5. 1814. - - -Ilmoitus enteili Cedervallerin muuttoa Viipuriin, jossa kirjapainotoiminta astui etualalle.  Turussa hän järjesti kellarimestari Johan Reinhold Seipelin suuressa juhlasalissa säännöllisiä tanssikursseja.  Vastaavaa tarjosivat myös Anna Johanna ja Olof Gellerstedt, Anders Wilhelm Eklind, Charlotta Arppe, Johan Lundholm ja Johan Christian Gottlieb Ståhlhane.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:19(1);FHiSv:19(1) - /bild om noterna:/ Julia-Polka av C.M. Zeller. 1852.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:23, 25-27;FHiSv:23,25-27. - s.23.(bild om pärmbild av noterna:) Allinen-Polka. Componirt von C. Ganszauge und La Cracovienne. Für Piano-Forte.  Helsingfors 1846. - (bildtext:) Varsin pian saapumisensa jälkeen Ganszauge osallistui pianosävellysten tarjontaan Helsingissä.  Muodikas, Alina Frasalle omistettu polkkatanssi antoi hyvän lähtökohdan.  Krakoviakista kehitetty cracovienne oli lähinnä baletti-tanssijoiden suosima. - s.25. - Hohmuthin kohtalaista aktiivisuutta osoittavat useitten muotitanssien pianosävellysten julkaiseminen 1840-luvun loppupuoliskolla.  Ensimmäisenä ilmestyi 1846 "Allinen-Polka", joka oli omistettu 12-vuotiaalle Alina Frasalle (1834-99) /Huom. Tämä polkka on Ganszaugen säveltämä!/  Aihe oli kahdessa mielessä ajankohtainen: polkka oli tehnyt ryminällä läpimurron, joka muistutti valssin voittokulkua vuosisadan alussa, ja nuori Alina oli esiintymällä Töölön ravintolassa saavuttanut paljon huomiota ja myötätuntoa, eritoten Topeliuksen lehtikirjoitusten ansiosta. - Alina Frasan tarina on Anders Ramsayn muistelmissa kerrottu kaikkine romanttisine kuvitelmineen, jotka kiehtoivat aikalaisia, myös Aleksis Kiveä.  Taidot olivat poikkeukselliset sivuten balettinumeroitakin.  Tanssikurssien järjestäminen alkoi varhain ja menestyksellisesti jatkuen liki puoli vuosisataa.  Tanssinopettajistamme hän oli ehdottomasti tunnetuin, tavallaan myös tehokkain.  Vaikka kotipaikka oli Helsingissä  -  /s.26: kuva Alina Frasasta; kuvateksti:/ Alina Frasa, tanssinopetuksen keskushenkilö maassamme viime vuosisadalla.  Carolina Cordelia Bergerin (1823-92) öljymaalaus lahjoitettu Museovirastolle.  Se asetettiin näytteille jo 1849.  Taulu esittää Alinaa nuorena, sulokkaana tanssijattarena.  -  s.27: vierailut maaseutukaupungeissa kuuluivat toimeentulon edellytyksiin pitkin koko vuosisataa.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:23-27;FHiSv:23-27 - s.23 (bild om pärmbild av noterna:) Allinen-Polka. Componirt von C. Ganszauge und La Cracovienne. Für Piano-Forte.  Helsingfors 1846. - (bildtext:) Varsin pian saapumisensa jälkeen Ganszauge osallistui pianosävellysten tarjontaan Helsingissä.  Muodikas, Alina Frasalle omistettu polkkatanssi antoi hyvän lähtökohdan.  Krakoviakista kehitetty cracovienne oli lähinnä baletti-tanssijoiden suosima. - s.25. - Hohmuthin kohtalaista aktiivisuutta osoittavat useitten muotitanssien pianosävellysten julkaiseminen 1840-luvun loppupuoliskolla.  Ensimmäisenä ilmestyi 1846 "Allinen-Polka", joka oli omistettu 12-vuotiaalle Alina Frasalle (1834-99) /Huom. Tämä polkka on Ganszaugen säveltämä!/  Aihe oli kahdessa mielessä ajankohtainen: polkka oli tehnyt ryminällä läpimurron, joka muistutti valssin voittokulkua vuosisadan alussa, ja nuori Alina oli esiintymällä Töölön ravintolassa saavuttanut paljon huomiota ja myötätuntoa, eritoten Topeliuksen lehtikirjoitusten ansiosta. - Alina Frasan tarina on Anders Ramsayn muistelmissa kerrottu kaikkine romanttisine kuvitelmineen, jotka kiehtoivat aikalaisia, myös Aleksis Kiveä.  Taidot olivat poikkeukselliset sivuten balettinumeroitakin.  Tanssikurssien järjestäminen alkoi varhain ja menestyksellisesti jatkuen liki puoli vuosisataa.  Tanssinopettajistamme hän oli ehdottomasti tunnetuin, tavallaan myös tehokkain.  Vaikka kotipaikka oli Helsingissä  - /s.26: kuva Alina Frasasta; kuvateksti:/ Alina Frasa, tanssinopetuksen keskushenkilö maassamme viime vuosisadalla.  Carolina Cordelia Bergerin (1823-92) öljymaalaus lahjoitettu Museovirastolle.  Se asetettiin näytteille jo 1849.  Taulu esittää Alinaa nuorena, sulokkaana tanssijattarena. - s.27: vierailut maaseutukaupungeissa kuuluivat toimeentulon edellytyksiin pitkin koko vuosisataa.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:25;FHiSv:25. - /bild om noterna:/ Damen-Launen-Polka av I.H. Doppler. 1852.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:27;FHiSv:27  - Polkan ainutlaatuista suosiota täällä työskentelevät muusikot herkästi hyödynsivät.  Ganszaugen tilillä on ainakin neljä polkkasävellystä, mutta asialla olivat myös Carl Achenbach, Heinrich Bollé, ja Heinrich Herz, omasta takaa samaan sarjaan kytkeytyivät Karl Collan ja C.G. Wasenius.  Valinnan varaa oli tarjolla ja tilanteesta oli iloa myös viriävälle nuottikustantamiselle.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:30-31;FHiSv:30-31   -   Sen havaitsee ainakin kuuluisan, 1815 perustetun tanssiseuran kohdalla.  "Wiburgsche Tanz-Gesellschaftin" säännöt ovat edlleen tallella ja sen lukuisat pykälät on muotoiltu saksaksi.  Jäsenluettelosta havaitsee, että käytännöllisesti katsoen kaikki kaupungin vaikutusvaltaiset henkilöt komendanteista ja virkamiehistä kauppiaisiin saakka osallistuivat rientoihin.  Näin ollen paikallisen raatihuoneensalin käyttö tanssitilaisuuksiin sujui kitkatta, jäsenet päättivät maistraatin asioista.  Kaikki oli todella säännösteltyä, vakioitua.  Siinä piili myös uusiutumisen vaikeus, joka aikanaan muodostui toiminnan jatkuvuuden uhaksi.  FHiSv:30-31. -Tanssiaisten vuosittaiseksi määräksi kaavailtiin 15, mutta käytännössä pysyttäydyttiin yleensä kahdeksassa.  Tanssilajikkeet, niiden järjestys ja määrät oli myös kiteytetty.  Lisäksi herrojen pukeutuminen oli tarkkaan säädetty, heillä piti esim. tanssiessaan olla valkoiset hansikkaat käsissään.  Osallistuminen oli perheittäinen ja myös kahdeksan vuotta täyttäneet lapset voitiin ottaa mukaan.  Tapakulttuuria vaalittiin ja uuden polven kasvattaminen salonkikelpoiseksi liittyi tarkoitusperiin.  Kaupungissa tilapäisesti oleskelevat matkailijatkin otettiin vastaan, edellyttäen tietysti osallistumismaksua - s. 31 - ja asianmukaisten kaavojen noudattamista. - Tilaisuuksista ilmoitettiin yleensä sanomalehdessä ja niistä maksettiin veroa Vaivais- ja työhuonerahastolle, joten rekisteröinti ei tuota vaikeuksia.  Musiikin laadusta, soittajista, ei sen sijaan ole lainkaan alkuajoilta mainintoja.  Paikallisia kykyjä ilmeisesti käytettiin, mahdollisesti täydennettyinä vierailevilla muusikoilla.  Hätätilanteessa orkesteri tietysti aina voitiin tilata Pietarista.  Ongelmia joka tapauksessa esiintyi jatkuvasti.  Yletön seremoniaalisuus ei voinut olla ärsyttämättä nuorukaisia, jotka ajan mittaan halukkaasti hakeutuivat rahvaanomaisempiin tanssiaisiin.  Siellä käyttäydyttiin rennommin ja ryhdyttiin joskus tappelemaankin.  Tilanne heijastaa ristiriitaa, joka oli samankaltaisena havaittavissa myös Helsingissä.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:31(1);FHiSv:31(1)  - Naamiaisiakin järjestettiin, tosin vain pari kertaa vuodessa.  Tärkeimmäksi tuli 1836 perustetun Rouvasväenyhdistyksen (Fruntimmersföreningen) 7.-januari-juhla, joka vähitellen sai kaupungin varsinaisen juhlapäivän piirteitä.  Tulot käytettiin hyväntekeväisyyteen ja osallistuminen oli useimmiten hyvin vilkasta.  Naamiot eivät olleet pakollisia ja välillä niitä nähtiin vain muutamia, mutta ilonpito oli joka tapauksessa aitoa, viipurilaista.  Varsinaisessa tanssinopetuksessa on vähänlaisesti erikoispiirteitä, tärkeimpänä kenties se, että muutamat opettajat tulivat Pietarista eivätkä jatkaneet pitemmälle Suomeen.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:31(2);FHiSv:31(2) - /bild; bildtext:/ Polkkaa tanssitaan kreivitär Louise Armfeltin naamiaisissa 10.4. 1845.  August Mannerheimin (1805-76) akvarelli , Riilahden kartano, valok. Museovir.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:32;FHiSv:32 - /bild om pärmbild av noterna:/ Den vackra Finskan. Polka für Piano-Forte af H. Herz. Helsingfors 1845; - /kuvateksti:/ Heinrich Herzin (k. 1888) kansallismielinen polkka ilmestyi jo jouluksi 1845 (FAT 23.12. 1845).  Kuva on ainakin vetoavan liikuttava. - HYK;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:33;FHiSv:33 - /bild om pärmbild av noterna:/ Erinnerung an Wiburg. Marien-Polka für das Pianoforte von Carl Achenbach. (aus Lübeck.); / bildtext:/ Achenbach on 1847 siirtymässä pois Viipurista, todennäköisesti Venäjälle.  Tässä tilanteessa saksan kieli kaikui luontevimmin.  Kustantaja on pietarilainen, kaunis painoasu moskovalainen. - HYK;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:335;FHiSv:335  - /bild om pärmbild av noterna:/ Adieu à Helsingfors.  Polka Composée par Charles Achenbach.  Helsingfors.; - / bildtext:/ Carl Achenbach jätti 1846 Helsingin ja omisti kaupungille, tietysti, polkan.  Säveltäjä puhui pääkaupungissa ranskaa. - HYK;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:34;FHiSv:34  - /bild om noterna:/ Augusta-Polka av C.G. Wasenius. 1853.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:35;FHiSv:35 -  /bild om noterna:/ Marien-Polka-Masurka och Triller-Polka av Heinrich Wächter. 1852.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:45;FHiSv:45  - Syksyllä 1844 Meyerit järjestivät musikaalisia illanviettoja Viipurissa 14. ja 23.10., mutta Loviisassa 12.11. tilaisuus oli peruutettava "i brist på åhörare".  Joulukuussa Kaisaniemi tarjosi toimeentulomahdollisuuden.  Keväällä 1845 nuori Henriette kunnostautui Turussa tanssimalla cachuchaa, kesällä seurasi kiinnitys Töölön ravintolaan.  Marraskuussa oltiin tavanomaiseen tapaan Viipurissa.  Tähän työskentely Suomessa näyttää päättyneen.  Viimeinen tietomme kertoo, että musiikkijohtaja Meyer kuoli Tukholmassa 79-vuotiaana 10.6. 1852.  Toimintaa oli vuosien varrella ollut runsaasti eri tahoilla, eräiltä osin jossain määrin merkittävääkin.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:50;FHiSv:50  - Silloin tällöin joku kiertävistä artisteista asettui paikoilleen ja vakinaistui.  Edustavana esimerkkinä voi osoittaa tanskalaista muusikkoa Christian Petter Bredaa, joka Kronstadtista perheensä kanssa saapui Porvooseen keväällä 1846 ja jäi toimeliaana kapellimestarina kaupunkiin v:teen 1852 saakka.  Vaimo Benedikta oli o.s. Frasa ja suorat yhteydet vahakabinetinhaltija Frans Petter Frasaan, äiti Johannaan sekä sardinialaiseen balettimestari Domenico Rossettiin solmittiin Turussa syyskuussa.  Näytännöistä vastaavan lapsibaletin varsinainen tähti oli kasvattitytär Alina Frasa, joka saavutti meikäläisen yleisön suuren suosion. - Kesällä Frasat yrittivät Porvoossa tulla toimeen vahakabinetin, näytäntöjen ja tanssikurssien avulla.  Alussa opetus oli äiti Johannan nimissä, mutta ennen pitkää vastuu siirtyi lahjakkaalle Alinalle.  Porvoon uusi teatteritalo avattiin 10.12. 1847, jolloin Alinan tanssit olivat sopivana kohokohtana.  Musiikista vastasi Breda avustajanaan Carl Frans Blom (1820-65), paikallisen lauluseuran johtaja ja lyseon laulunopettaja.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:61;FHiSv:61 -  /bild om noterna:/ Kajsaniemi Polka av Frans Hoyer. 1863.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:65;FHiSv:65 -  /bild om noterna:/ Brand-Galopp av Frans Hoyer. 1865.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:75;FHiSv:75 -  /bild om noterna:/ Wasa Jernvägs-Galopp av Oscar Reichardt. 1882;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:93;HiSv:93 -  /bild om noterna:/ Walhalla-Polka av Emil Zedeler. 1865.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHiSv:97;FHiSv:97 -  /bild om noterna:/ Studentens lyra. Vals för piano av Mathilda Furuhjelm. 1869.;Hirn, Sven;Sävelten tahtiin.  Populaarimusiikki Suomessa ennen itsenäisyyttämme.  Kansanmusiikki-instituutin ju;Jyväskylä 1997. - (Om populärmusik i Finland före självständighet) - Sven Hirn, dr.phil., prof. (f.;
FHS259;Det är alldeles riktigt att man 7 januari ställde till med en stor maskerad till förmån för pauvres honteux.  Det var i själva verket först andra gången man förlade festen till denna dag - tidigare hade man vacklat mellan årets första dag och den trettonde, dvs. nyårsdagen enligt rysk tideräkning.  "Cavalierer" betalade 1 rubel 50 kopek i pappersmynt medan damerna fick sin biljett för blott 1 rubel av "Herr Hofrådet och Riddaren Buchman" som var stadens politieborgmästare.  Maskeraden var ett stort evenemang där gästernas antal åtminstone några år senare stadigt pendlade mellan 400 och 500.  Den nybildade fruntimmersföreningen stod bakom arrangemangen och lyckades på detta angenäma sätt småningom skrapa ihop medel till en läroanstalt för värnlösa flickebarn.  Alexandersdagen 11 september hörde även till de traditionella maskeraddagarna.  Inalles arrangerades sex nöjestillfällen av detta slag, vilket var något mer än normalt.  Assembléernas antal var däremot något mindre, ty 1837 nöjde man sig	med sju baler i stället för de sedvanliga åtta.;HIRN, SVEN;Det glada Viborg 1837.;Finsk Tidskrift 1966, 257-267.;
FHS260;Det var det illustra danssällskapet i Viborg som sörjde för de praktiska detaljerna och annonserna undertecknades även nu av Johan Buchman, sällskapet förman.  Programmet följde en bestämd och otroligt detaljerad ritual, som i huvudsak fastlagits redan 1815.  Reglerna befattade sig inte bara med de olika dansernas inbördes antal och ordning, utan föreskrev även kavaljerernas klädedräkt.  Ingen fick t.ex. komma i långa byxor utan sidenstrumpor och endast vita handskar var tillåtna.  Förmodligen gjorde sig inga upplösningstendenser ännu gällande år 1837.  Ett par år senare hittade kommerserådet Paul Wahl på att infinna sig i pantalonger och blev nesligen utkastad.  När borgarbalerna vid seklets mitt bjöd på konkurrens sökte sig de unga aristokraterna mången gång hellre till stadsträdgården, där det var färre restriktioner och mycket mera liv i luckan.;HIRN, SVEN;Det glada Viborg 1837.;Finsk Tidskrift 1966, 257-267.;
FHT18450104;N:o 1.Måndagen den 6 Januari kl.7 e.m. anställes uti Bell-Etagen af Herr Generalen m.m. Thesleffs stenhus vid Senatstorget den 6:te af de under instundande winter subskriberade Borgerliga Dans-Soiréer.  Entrée-biljetter för dertill berättigade Herrar finnes att tillgå wid ingången ifrån kl. 5 e.m. efter 60 kop. på dagen för 30 kop. berörde mynt.	Direktionen.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450108;N:o 2.Söndagen den 12 innewarande Januari kl.7 e.m. anställes uti Societetshuset härstädes den 7:de af de för sistledne höst och innewarande winter subskriberade Assembléer, hwartill entrée-biljetter för till inträde berättigade Herrar à 80 kop. och Damer à 40 kop. Silfwer, finnas att tillgå uti tamburen wid uppgången till danslokalen om Söndags e.m. från kl.3.  Helsingfors den 4 Januari 1845.     	Societetshus-Direktionen.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450111;N:o 3. /(N:o 8)Med högwederbörligt tillstånd uppföres å härwarande theater Söndagen den 12 dennes: en stor Arabisk, Herkulisk, Konst- och Kraft-Representation samt Akademien för lefwande Bilder i 3 afdelninfar.  - - -   N:o 3 bih.MASKERAD-KOSTYMER finnes att hyra för billigt pris hos Direktör Bonnevier, boende i Skeppar Strandströms går i Glostrand.   Tredje Afdelningen:  - - -  Till slut: Polkan N:o 3, Comisk dans med tableau.  - - -	Carl Rappo.F HT 18450111.  N:o 3.M a s k e r a d - b a l, anställes å Thölö värdshus Måndagen den 13 innevarande Januarii, kl.7 e.m., der hvar och en anständigt känd person äger tillträde emot en entrée à 50 kop. för herrar och 30 kop. för Damer.  Biljetter finnes att tillgå hos Herr Kåhlman & Söner, samt vid ingången.F HT 18450111.  N:o 3.M u s i k.  Löweska Kapellet i Helsingfors, gifver Måndagen den 20 Januari i Borgå och Tisdagen den 21 i Lovisa Concert med Bal; närmare skall genom affischer i nämnde städer tillkännagifvas.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450129;N:o 8.FRÅN HELSINGFORS. /Nyheter i form av brevet/ - - Musik: höres endast i balsalongerna.  Polkan har blifwit en epidemi, mot hwilken läkarne förgäfwes efterleta något botmedel.  Denna förhärjande farsot, hwars utmärkande symptomer yttra sig dels i spasmodiska kastningar i hälarna, dels i en egen sorts krängning och sjögång, infördes förleden sommar ostämplad af Petersburgarne och har denna winter tywärr blifwit spridd öfwer hela landet genom studenterna.  På några orter, såsom i Fredrikshamn, hoppas man utestänga smittan medelst sträng quarantaine.  De språklärde härleda namnet från det finska poljen, polkea, trampa, tråda och polkuri, en trampare, skulle följaktligen betyda ett polkerande lejon. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450205;N:o 10.Tisdagen den 11 Februari kl.7 e.m. anställes Masquerad å Borgerliga klubben härstädes.  Entrée-biljetter äro att tillgå wid ingången från kl.3 e.m. Masqueraddagen à 50 kop. S:r.	Direktionen.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450212;N:o 12. NÅGOT OM BY-ORDNINGAR. /En lång skrivelse, sänd av publikum, emot ungdomens danser och andra "oordentligheter" på landsbygden./- 1:o  Gifwa akt på hwarje uti distriktet eller byalaget förspord ogudaktighet, förargelse o oordentlighet, såsom dagdrifweri, supande, krögeri, långwarig försummelse af kyrkogång och sabbatens obehöriga anwändande till kortspel, dobbel, danser*, och lösaktighet, äfwensom kis och slagsmål, - - /I fotnoten redaktionens anmärkning:/De stränghetsåtgärder, man å några orter widtagit mot ungdomens dansnöjen om lördags och söndagsaftnarna, synas oss i hög grad obilliga. Derwid yppadt oskick, hwilket bör kunna genom tillsyn och näpst afböjas, kan aldrig rättfärdiga förbud mot sådana nöjen bland allmogen, som hela weckan släpar i tungt arbete och wäl sedan behöfwer lifwa sinnet med något muntrande.  Och sedan så alla folknöjen, de oskyldiga med de skadliga, äro stängda för den arbetande klassen, hwad återstår?  Flaskan, krogen.  Är det dit man will komma?	Red:s Anm.F HT 18450212.  N:o 12.CHARADE-LOGOGRIFE /med poem som skildrar polkan/  - - -  Mitt helas sista bokstaf vi här blott kasta om,  Och få deraf en smitta, som ifrån södern kom,  En sällsam, hemskt förfärlig, lycksaligt ljufligt sot,  Som, likt predikosjukan, ej äger mensklig bot,  Men jagar rasvill ungdom med onaturlig makt  I cirklar och i skrufvar allt i musikens takt.  - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450219;N:o 14.Dans-undervisning meddelar undertecknad alla dagar uti Byggmästar Andsténs gård, belägen midtemot Globrunn, där jag träffas eftermiddagarne ifrån kl.5.	J.E.G. Ståhlhane.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450222;N:o 15.         Jag polkar.    (Se Morgonbladet N:o 13)  Jag polkar.  All verlden polkar, äfven jag vill polka.  Sol, måne, stjernor och kometer polka,  Och menskligheten fram till grafven polkar.  Jag polkar.  Vill icke du, min penna, äfven polka?  Bjud mina konterfejer nyss lät polka.  Jag polkar.  Skönmantlad dårskap spelar upp en polka;  Jag bjuder allmänheten upp till polka,  Och året om med den jag hurtigt polkar.  Jag polkar.  Din "innersta idé", jag lärt, o polka!  Jag lyssnat till ditt väsen djup, o polka!  All visdoms grund jag fann i dig, o polka!  Jag polkar.  Blif du min sånggudinna, dyra polka!  Lär till odödligheten fram mig polka,  Ty genom mig blef du odödlig, polka!;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450301;N:o 17.FRÅN HELSINGFORS.  /Nyheter i form av brevet/-  - Karnawalen i Helsingfors erbjuder föga af det intressanta joller, so i gladare länder kommer folket att glömma lifwets tunga möda.  Man gör kanske orätt i att kalla Finnarne ett svårmodigt folk; deras inhemska dikt leker stundom i så naiva löjen, att icke mången gör det efter.  Men ett hufwudfel är och blir det, att wi för litet le.  Man märker det under fastlagen.  Wäl bullras och bråkas här och der, polkas och maskeras; men på glada upptåg, på qwickt skämt lida wi stor brist och löjet hos oss har inget rätt färg. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450305;N:o 18.THEATER: - - - Derefter gifwes: Silfwerbröllopet, Divertissement med kupletter, körer och dans, af Aug Blanch. Musiken arrangerad af S.R. Ahlström.	Hedwig E. Djurström & Komp.             N:o 18.Härmed får jag äran avertera, att jag ämnar öppna en dans-information i början på April månad, om ett tillräckligt antal elever anmäla sig wid min ankomst.	E. Stockman;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450308;N:o 19.INRIKES: Fredrikshamn. (Corresp.)O under bland alla under!  Hwad icke engång den djerfwaste kunnat hoppas och den mest längtansfulla ej kunnat wänta, har då änteligen inträffat.  Äfwen wår lilla stad har fått wisa, att den följt med sin tids bildning.  En sträng quarantain, wid hwilken wåra nobla tanter tagit i besittning alla embetsfunctioner, motstod den nya tidens fordningar, och war det under då, att p o l k a n  och  g a l o p p a d e n  från wåra publika danser utestängdes.  Men tidens kraf besegrar hwarje motstånd, och huru det war, befanns quarantainen oförmögen att afhålla farsoten.  En oskyldig orsak war dertill Herr Löwe, som här annoncerade den i wåra annaler oförgäteliga balen.  Ovanligheten att här få höra en god musik, lockade många att besöka Herr Löwes bal, men sanningsenligt måste man medge, att hoppet om polka och galoppad inspirerade de flesta.  Detta hopp uppfylldes.  Musiken war öfwer all kritik.  Och polkans lifliga beundrare, huru njöto ej de!  Polkomanien hade betagit alla, man polkade och galopperade med sådant eftertryck, att åskådaren i sitt sinne tackade byggmästaren för byggnadens goda grund, ty emot förmodan wacklade den icke.  Det underbaraste af allt war att man polkade för  f ö r s t a  gången och likwäl syntes de flesta hemmastadda i den ädla konsten.  Wore det möjligt, att polkomanien äfwen här länge i hemlighet rasat inom enskilda budoirer, glimmat i löndom i långa tider, för att en wacker dag utbryta wuxen till en oufläckelig wådeld?  Summa summarum, allt gick förträffligt.  Men hwad war dermed wunnet?  De unga dandyerne, som insomnade med de gladaste förhoppningar för framtiden, bedrogo sig: ty i sällskap med Herr Löwe behagade äfwen polkan lemna orten och inga förhoppningar finnas om dess efterlängtade återkomst, såwida ej Herr Löwe besöker oss för andra gången.  Måtte ej denna förhoppning uppgå i rök, såsom mången annan. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450312;N:o 20UTRIKES. Swerige.  - - - Polkan är misskrediterad äfwen i Stockholm, sedan lifwit af mindre wäl renommerade personer dansad på gatorna.  Det ser ut, som hade hela werlden förswurit sig mot denna wackra och lifliga dans.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450315;N:o 21.Samman-Dans med de elever som denna termin begagna min underwisning, anställer jag Söndagen den 16 dennes kl.7 e.m. å Thölö Willa, där äfwen andra Herrar kunna deltaga emot en repartition till musiken samt andra kostnader.	J.E.G. Ståhlhane;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450319;N:o 22.MISCELLER. 16. MODE.  Karnawalen i Paris war kort, men anwändes förträffligt: bal på bal, operamaskrader och mazurka.  Polkan är numera en saga från forntiden; hela werlden talar om den mazurka-quadrille, som Monsieur Cellarius anförde hos Finansministern Lacave-Laplagne. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450402;N:o 25.FRÅN HELSINGFORS. /Nyheter i form av brevet/Helsingfors 1845 Mars 31. - - - Wintersaison'ens dansnöjen slötos i qwäll med den talrikt besökta sista picknicken.  Mången gick upp i förmodan att dansa polkans graföl; men ett ondt träd förgås ej så snart, säger ordspråket, polkan antog en föryngrad gestalt i en préferensquadrille med från operaballetten lånade zefir-turer, och i denna gestalt skall hon sannolikt öfwerlefwa ännu en winter, ifall ej mazurkan uttränger henne på brunnsbalerna i sommar.  Det skall roa Min Herre att erfara, huru spekulationen äfwen här bemäktigar sig i de stora idéer som genomila tidehwarfwet; winhandlare annonsera nemligen préferenspunsch och polkapunsch, och sannt är, att båda dessa mäktiga fenomener i samtiden äro af berusande art. - - -    N:o 25.Den som på picknicken annan dag påsk af misstag bekommit en större ny hatt mot en mindre d:o, behagade under svettremmen framtill läsa ägarens namn samt göra benäget återbyte.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450405;N:o 26 Bih.Till salu: Preference-Punsch           Polka-Punsch      hos E.F. Kåhlman & Söner.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450416;N:o 29.Den förut annoncerade, men i anledning af mellankomne hinder, uppskjutna S l u t  d a n s e n anställes å Borgerliga klubbens lokal á Hôtel Garni Thorsdagen den 17 dennes, hwarwid wederbörande äga tillträde emot afgift af 60 kop. S:r för Herrar och 30 kop. för Damer. Biljetter finnas att tillgå på nämnde hotel.	J.E.G. Ståhlhane.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450419;N:o 30.Till salu: Polka-smör till facitt pris i f.d. Sederholmska stenhuset midtemot BankenM hushållerskan Maria efterfrågas.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450423;N:o 31.De som önska lära sig dansa den alldra nyaste Polkan med sex turer, behagade anmäla sig i Borgaren Korostileffs gård, midtemot ingången till Botaniska trädgården, ifrån kl.11 f.m. till kl.6 e.m., då en Fru ifrån S:t Petersburg efterfrågas.  Afgiften är 3 Rub. S:r för hwarje person.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450430;N:o 33.MISCELLER. 17. MODE.  Paris. - - Hertiginnan Decazes gaf under fastlagen en lysande bal i de praktfulla salongerna af Louxembourg palatset.  Hertigen af Montpensier dansade första quadrillen med Mad:lle Decazes, - -  -        N:o 33.Undertecknad emottager elever till och med Lördagen den 3 Maj, äfwen gifwes enskilta timmar uti Polka med eller utan turer, wals m.m.; widare underrättelse fås i fru Chrogelii gård wid Fabiansgatan af	E. Stockman       N:o 33.På Sparbanks willan serveras Polka mjöd alla dagar.	Charlotta Sarin..;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450517;N:o 38.Soirée de Carnaval eller masquerade bal anställes i bägge salongerne å Thölö Wärdshus Söndagen den 25 Maj 1845.  Trädgården upplåtes till promenade för respektive deltagare wid detta tillfälle.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450528;N:o 41.Uti Ulrikasborgs Brunnshus gifwas innewarande sommar under Bad- och Brunnssejouren Soirées dansantes hwarje Söndag och Onsdag kl.7-11 e.m.  Wid Söndagsdanserne hafwa alla till Societeten hörande Damer fri entrée, men af Herrar lösas inträdeskort med 30 kop. S:r.  För Onsdagsdanserne åter är abonnement öppnad sålunda att hwarje Brunnsgäst, som erlägger dubbel musikafgift, Herre med 2 Rubel och Fruntimmer med 1 Rub. 50 kop. Silfwer, erhåller äfwen abonnementsbillet till samtelige Onsdagsdanserne för sommaren, hwarjemte äfwen andra än brunnsgäster är tillåtit å dessa danser abonnera. - - Första Söndagsdansen gifwes den 1 nästk. Juni, då Badhuset öppnas, och första Onsdagssoiréen den 18 i samma månad.	Direktionen.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450607;N:o 44.TWÅ FLICKORS TANKAR. /Nyheter i form av brevet/I. Mathilde till Hanna. - - Ils sont passés ces jours de fête - balerna!  Tre små passerade nyss, en hos L:s, en hos E:s och en hos W:s, icke just märkwärdiga, dessutom några kaffen, - - -Hos W:s war ändå roligt, A. war wacker der, men en wiss war ändå noblare, cottillongen dansade han med Ewelina W.  Der polkades mycket, polkan är likwäl bra, man må säga om den hwad man behagar, jag spår att den ännu öfwerlefwer nästa winter.  Jag walsade rysligt och föreställ dig, - - -F HT 18450607.  N:o 44.OM FOLKNÖJEN. /En lång artikel, mycket kort om dans/- - - Tjenaren i staden deremot, dagakarlen, den fattige handtverkaren, hwad hafwa de?  Krogen och åter krogen, korten, squallret, möjligen ett och annat dansnöje af högst twetydig natur. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450625;N:o 49 (fortsättes)- - - Fordna tider, som auktoriserade gycklet i åsne- och narrfesterna, handlade deri på engång menskligare och klokare än wår samtid, som i landsorterna förbjuder folkfester och dansgillen och i städerna hänwisar den arbetande klassen till krogarna. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450628;N:o 50.MISCELLER. /En humoristisk dikt, sänd av en läsare/  Stolta pojkar, bournouse-hjeltar,  Halft färstörde värdshuslejon,  Unga fruars kurtisörer,  Flickors polka-vigilörer,  Galoppadens amatörer  Och kulissens kolportörer,  - - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450702;N:o 51FRÅN HELSINGFORS. /Nyheter i form av brevet/- - - Apråpos, jag hade sånär förgätit "kavalleripolkan".  Kavalleripolkan?  Ja bewars, min wärdaste kapten, just kavalleripolkan.  Den har, de sednaste lysande brunnsbalerna, flitigt dansats, likwäl icke av hästar. - - -  "So leben wir alle Tage." Edra swartmuskiga besarabiska skönheter skola afundas oss, min kapten, och ni sjelf skall någongång med ett besynnerligt smålöje drömma er tillbaka i denna polkans finska och finskans polka-hufvudstad. Au revoir!;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450802;N:o 60.Till salu: Hos Wasenius & Komp., nya Musikalier: à Piano-Forte deux mains:  - - - Quadriller, Valser, Galoppader, Polkas, Mazurkor m.m. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450806;N:o 61.Härmed får jag äran den bildade allmänheten tillkännagifwa, att jag börjar min dans-information uti Tawastehus stad den 11 innewarande Augusti månad, hwarwid underwisning lemnas uti alla nu brukliga danser, lika med de aldranyaste Engelska och Franska qvadriller.  Tillika får jag nämna det jag ämnar öppna lika information i Helsingfors i medlet af Oktober månad, hwarom widare uti dessa blad skola meddelas.  Helsingfors den 5 Augusti 1845.	Fredrique Granberg.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450809;N:o 62.INRIKES: - - - Brunnsbalerna, såwäl Onsdags, som isynnerhet Söndagsbalerna, hafwa warit lifliga och ofta ända till trängsel besökta. - - - I Thorsdags i förra weckan gåfwo de manliga medlemmarne, af Hufwudstadens Societé, för det mesta sådane som i sommar druckit brunn, i Brunnssalongen en bal, till hwilken, utom hwad Helsingfors har elegantast att framte, samtliga i staden wistande Främlingar woro inbjudne. - - Dansen war munter och liflig och fortgick till långt inpå natten. -  Tillställningen beswarades af Utländningarne i sista tisdags med en dylik, till hwilken allt hwad wår stad har utsöktast att bjuda på, war inviteradt. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450816;N:o 64.III. HWARFÖRE WÅR TID EJ ÄR GLAD. /En lång artikel, där man klagar, hur tiderna är inte mera såsom förr/- -  Se wi bort från de sigsåkallande bildade kretsarna till den längre medelklassen och till de stora massorna af folket, så finne wi, hwad man knappt skulle wänta, att en rätt lefwande lefnadslust äfwen här blir allt sällsyntare eller åtminstone gömmer sig på botten af folklynnet, i stället att söka sin ro i sådana små fester, som fordom woro oskiljaktiga från hwarje större högtid under året.  En och hwar lärer utan twifwel ha märkt, huruledes folkfester, folklekar, folknöjen af alla slag under sednaste twenne årtionden warit i ständigt aftagande; och frågar man hwad som kommit i stället, så stafnar man i bryderi om swaret.  Den som erinrar sig, hwilket lif det ännu för tjugu år sedan war i julstugor och kring majstänger, märker lätt, att en annan tid och en annan ungdom trädt på skådeplatsen sedan dess.  Här och der, det är sannt, ser man ännu quarlefwor af de gamla lekarna och den gamla yra munterheten, men den dag är sannolikt ej långt borta, då allt detta gammaldagskram lemnat rum för tidens allmänna surmulenhet, äfwen det.  Hwem kan utgrunda, hwad sedan kommer i stället?  I Nyland dansar man ju redan françaiser i bondstugorna. - - -;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18450903;N:o 69.På fleres begäran uppföres uti Ulrikasborgs Brunnhus Concer-Musik af undertecknads Orchester Söndagen den 7 September kl.7-9 eft.midd.  Derefter gifwes Dans-musik till kl.11.  Entrée för Herrar och Damer 30 kop. Silfwer för aftonen.  Helsingfors den 3 September 1845.	Louis Löwe. N:o 69.Hos Wasenius & Comp.: - - Dansmusik hvaribland öfver 60 nya Polkas, Galoppader, Mazurkor, Valser och Qvadriller &c.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18451018;N:o 82.INRIKES: Löweska kapellet hade i tisdags arrangerat en marknadsbal i Borgå, men hade denna gång bestämd otur.  Först uteblef ångslupen Helsingfors, som skulle föra de danslystne härifrån till ort och ställe, och sedan är det sed och mode i Borgå att icke besöka baler om marknaden.  Hela tillställningen gjorde derföre fiasco.    N:o 82.De respective familjer, som för sina barn åstunda erhålla undervisning uti MODERNARE DANS, kunna emot 12 Rub. B:co Assign. för hela termin (2:ne månader), anmäla sig hos undertecknad, som träffas alla eftermiddagar emellan 2 och 5, uti Snickare-Mästaren Westerlunds gård wid nya Kyrkogatan.	C.W. Bonnivier,	F.d. Dansör wid Kongl. Theatern i Stockholm.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18451029;N:o 85.Dans-information.  Undertecknad emottager elever i den nu började dans-underwisning tillockmed Måndagen den 3 November, äfwen lemnas underwisning i endast Polka, Gallopad m.m., eller timwis; widare underrättelse fås i Fahlströmska gården, midt emot Theaterhuset, en trappa upp, af	E. Stockman.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18451101;N:o 86.FRÅN HELSINGFORS. /Nyheter i form av brevet/- - En kuriositet i denna riktning - och den bör akta sig för kuriositeter - är en dessa dagar här utkommen "Kukku-Polka", sammansmiden ('sepitetty') efter den bekanta älskliga, men alls icke polkabla "kaukana kukkuu", som i den moderna danskostymen tar sig ganska generad och gråtmild ut.  Wetterligen är "kukkupolkan" den första finska dansmusik, som skådat dagen i tryck.     N:o 86.INRIKES: En i sitt slag egen musikalisk bokhandelsnyhet är "Kukku-Polka, tehty suomalaisesta Laulannosta Kukkuu kukkuu, kaukana kukkuu, sepitetty Heikki Bolléeltä. Hinda 25 kopeka hopiassa"; 1 blad stor 4:to.  Den bekanta melodin är nästan oförändradt genomförd med ett tillagdt trio i dur öfwer samma motiv.;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT18451210;N:o 97.INRIKES: Fredrikshamn.  För någon tid sedan omtalades, såsom ett bewis på nyländska allmogens långt skridna civilisation, att      p o l k a n  dansats på ett bondbröllopp nära Borgå.  Märkwärdigare synes det, att samma civiliserade dans exsequerats också i närheten af wår goda stad på ett bondbröllopp, ehuru polkan till dato warit landsförwist från wåra subskriberade assembléer.  Medgifwom att wi äga en sträng censur här i staden; o fruar, fruar!  Men hwad brutet är kan ju försonas.  Den 18:de Dec. - så hwiskar man - skall polkan här göra sitt lysande inträdde.  Lyckliga kadetter!;;HELSINGFORS TIDNINGAR 1845,;Redaktör till Helsingfors Tidningar var Zachris Topelius (1842-1860). År 1845 var tidningens 20. årg;
FHT30;"Jag stöder min sats om skadligheten och förkastligheten af denna dans på trenne grunder: 1) att den är en  hednisk,  2) att den är en  straffbar,  och 3) att den är en  skadlig  dans.1. Den är en hednisk dans, ty polyteckniska jurnalen för moderna fornlemningar säger med tydliga ord, att wid de sednaste gräfningarna i Pompeij och Herkulaneum har man funnit en fruntimmers-allmanacka, hwari talas om en dans, som är så lik wår nuwarande kotiljong, som den ena wattendroppan den andra, blott med den skillnaden, att den då 79 år efter Kristi födelse, hette Tunika. Andra påstå, att Argonauterna dansat kotiljong på ön Kolkis af glädje öfwer att de narrat gyllene skinnet från den eldsprutande draken; äfwen skall Medea ha warit den första som hemtades ur turen. Genom kotiljongen bli wåra sköna tydligen i förtid antika, och den är således i dubbelt och tredubbelt hänseende en hednisk dans.2. Den är en straffbar dans. Bewvis: om man i medeltal räknar en kotiljong till 20 par, och de först dansande kavaljererna göra endast 10 turer så är detta 200 turer, som måste genomdansas. Som man nu kan anse för gifwet att en dam, om hon har det minsta tonen för sig, hemtas den ena gången efter den andra, emedan hon eljest, som man plägar säga, gjort en dålig kotiljong så måste hon, praeter propter, göra 100 turer, utom de 10 hon ex officio måste dansa med mannen hon walt; widare början- och slutturen samt de flerfaldiga artigheter man af ädelmod måste wisa det ålderstigna reservmanskapet, slägt wänner och beundrare af andra ordningen, gör in summa 120 turer. Om nu kotiljongskretsen är 15 steg stor, så har den, enligt Euklides, 46 steg i omkrets. Twå steg höra, som bekant är till en walswändning, och på hwarje wändning belöpa sig åter 6 steg. Man erhåller således följande eqvation: 46 : 2 + 6 = 138 steg. Dessa, multiplicerade med 120 steg [turer?] gifwa en summa summarum af 16.560 steg som hwarje dam måste göra i en kotiljong. Härwid antogs att hon endast dansar omkring  en gång. Men har hon den olyckan att råka ut för en något ifrig kavaljer som icke släpper henne lös på de första 15 minuterna, så går beräkningen i oändlighet. Men vi stadna wid de på stat uppförda 16.560 stegen. Gjorde hon dessa i rak linia, så hade hon tillryggalagt nära en swensk mil  walsande.  Nu är, enligt sundhetsauktoritetens sednaste beräkningar, hos menniskor af den starkaste konstitution, t.ex. en resencent eller utropare på spektaklet, lungan endast beräknad för 60 mils walsning. En dam nöter således genom hwarje kotiljong en sextiondedel af sin lunga. Om man nu antar wintern till 6 månader och en bal för hwar fjortonde dag så gör detta 12 kotiljonger på wintern, och följaktligen om 5 år är damen död.3. Att den är en skadlig dans är ännu lättare att bewisa. Af de åskådande herrarne och damerna, som man gifwit spenamnet  tapetseringen,  hemtas några och andra icke. De hemtade  om komma under ofwannämnde beräkning; de andra åter intagas af förargelse och gå under på extra stat, utan att ha widrört golfwet. Enligt en ytterst sorgfällig kalkyl, påstår man sig ha funnit att den som åskådar 36 kotiljonger, utan att bli hemtad, ej upplefwer den 37. Som nu en kotiljong af 20 personer wanligen har 40 åskådare, af hwilka 1/20 hemtas och 19/20 icke, så konsummerar nämnde dans hwar winter: af meddansande damer 4 personer; af lyckliga åskådare 1; af dem som dö af galla 6 personer, summa 11. Således anställa kotiljongerna i stora städer en icke ringa förödelse på den eleganta folkmängden, oberäknadt dem, som omkomma genom för hårdt tilldragna snörlif, tunna florskläder wid 20 graders köld, swala drycker efter en upphettande dans, o.s.w. Som dessa för det mästa äro personer i sin bästa ålder, hwilka ej en gång lemna någon förmögenhet efter sig och hwilkas död således icke ens kan gagna arfwingarna, så är efter hwad jag hoppas, kotiljongens skadlighet tillfullo bewisad.		(Ur Stockh. Posten.)";;Om kotiljongens förderflighet;Helsingfors Tidningar: "Om kotiljongens förderflighet"[I Helsingfors Tidningar av den 9 oktober;
FJa:39-42;Nedanstående skildring är dikterad av folkskolläraren N. O. Jansson en sommardag 1904. (s. 39) "Bröllopen för en 70 á 80 år tillbaka firades på Kimitolandet med stor högtidlighet och varade ofta 4-5 dagar. De utgjorde så att säga vändpunkten i mångens liv, och liksom i det forna Grekland efter de olympiska spelen räknade man ofta efter dem sin tid, så att det sades, att en tilldragelse timade så eller så många år före eller efter Påls eller Pers bröllop. Till ett sådant bröllop fordrades stora tillrustningar från både värdfolkets och gästernas sida, varför också inbjudningarna muntligen på kyrkbacken kringsändes i god tid. Så borde varje kvinnlig gäst vara försedd med så stort antal klädningar som antalet av de dagar bröllopet skulle räcka. Bröllopet kunde anses såsom den tidens utställning av hemslöjd, ty alla dessa dräkter voro hemgjorda från början till slut och prisdomarena voro legio vid bröllopet, där både arbetets godhet och slöjdarnes flit nogsamt skärskådades. Och vem ville här vara den sämsta? Så skulle varje kvinnlig gäst till bröllopet medbringa en förning av munförråd såsom bidrag till bröllopskosten. Förningen, "billas-kakun", kunde bestå av mjölk, smör, hemgjorda ostar, vetebröd o.d., och gällde det för kocken att hålla reda på de dukar, i vilka förningen hämtades, för att vid bröllopets slut gälda gåva med gåva av vetebullar, skålkakor, våfflor och annat.(s. 40) Den tiden funnos i socknen få och dåliga vägar, varför man också från de flesta byar kunde till kyrkan framkomma endast ridande längs smala spångar och ridvägar över berg och branter.Brudvigseln förrättades i kyrkan efter slutad gudstjänst, och hela bröllopsskaran satt till häst, då färden om söndagsmorgonen anträddes från brudehuset, där bröllopet alltid firades. I spetsen för tåget red en förridare, som ledde fiolspelmännens hästar. Därefter följde på sina hästar brud och brudgum, brudpigor och bruddrängar, brudsätan, talmannen, svärföräldrarna och så hela följet. När skaran lämnade bröllopsgården, spelade fiolisterna sina grannaste brudmarscher, vilka upprepades varje gång skaran red genom någon by. Vid kyrkan stannade fiolspelmännen utanför kyrktrappan och spelade där sin brudmarsch, tills bröllopsskaran hunnit intaga sina platser framme i koret. Vigseln förrättades på övligt sätt - med mässa och brudpsalm - under pällen, en grann sjal, som av brudpigorna hölls över brudparets huvuden. Utanför kyrkan mottogs skaran åter av spelmännens marsch, och så fortsattes vägen fram i samma ordning som tåget till kyrkan på morgonen.Vid bröllopsgården hälsades brudföljet med salut ur nickhakar och själbössor eller vad andra skjutvapen som kunde anskaffas. Och spelmännen spelte och värdarne kringbjödo brännvin och brännvinsbröd. Det för kvinnorna avsedda brännvinet var tillsatt med sirap.Inne i stugan var bröllopsbordet dukat i hästskoform av långa bord. Endast för brudparet, prästen och de förnämsta gästerna funnos porslinstallrikar, alla övriga hade boktallrikar, två på varandra. Träskedar hörde även till servisen, men med kniv - fällkniv - fick var och en själv vara försedd.Här serverades skinka, bringa, köttsoppa, gröt m.m. Soppan åts ur stora stenfat, som voro utplanterade här och där på bordet, där en var med sin sked fiskade efter kött-(s. 41) styckena, plockade sönder dem med fingrarna på trätallriken och förtärde dem utan tillhjälp av vare sig kniv eller gaffel. På enahanda sätt åts gröten ur gemensamma fat med sovelkoppar här och där mellan faten. Gröten "kyrktogs" och sköljdes sen i den gemensamma sovelkoppen. Rätterna spelades in av spelmannen, synnerligast brudgröten, som hade sin egen marsch och inbars av värdarne. Dessa voro nu utstyrda med masker för ansiktet, avigvända pälsar och stora mjöliga "påsavantar" på händerna, och på ryggen hade de fastbundna slev, visp och en koskälla, som förde ett hiskligt oljud, då värdarne under lustiga språng inburo grötfaten. Under det de mest nyfikna och skrattlystna gästerna begapade upptåget, frånsnattade dem medgäster och uppassare träskedarna, så att dessa ej voro till finnandes då gröten skulle avätas. De omtänksamma gästerna hade redan tidigare stoppat sina skedar i fickorna för att ej bli utsatta för obehag och åtlöje. De, som mist sina skedar, urgröpte en brödskiva eller försågo sig med en stump pärta från "pärthjällen" 1) för att användas som sked. Med våfflor samt under psalmsång slutade i regeln måltiden.Sedan borden avdukats och utburits, vidtog dansen. Först dansades de fem obligatoriska menue-terna, som hade sina särskilda namn: brudens, brudgummens, brudsätans, brudpigornas och bruddrängarnas menuett. I dessa menuetter måste prästen deltaga, om äktenskapet skulle bli ansett som fullgjort. Anmärkas bör, att den tidens präster voro folklekarnes och folkdansernas befordrare och vänner. Så anordnade prosten Gabriel Hirn 2) nästan söndagligen gillestuga å Kimito prästgård för bygdens förnämare ungdomar, då gubben själv spelade fiol och hans dok-(s. 42) torinna, född von Hellens, stampade av hjärtans lust takten till ungdomens muntra lekar.Efter dessa honnörsdanser följde den allmänna dansen, i vilken alla gästerna och även "brudsiarene" fingo deltaga, så långt utrymmet medgav. De vanligaste danserna voro polska och "minuett". Valsen och "sjulsen" tillkommo först senare. "Vackra svägerskan" torde ha dansats ganska tidigt. Alla de övriga danserna äro från nyare tid. - Bruden visade sig för utanför varande "siare" under brudmarschens toner, medan tärnorna lyste med talgljus. Sist dansades kronan av bruden under en munter ringpolska. - Under nattens lopp bjöds på ost, bröd, smör och bröd jämte brännvin - kaffet var så gott som okänt - och på morgonen åts en liten frukost.Efter en kort vila på syskonbritsen, under mycket nojs och glam, begynte andra bröllopsdagen. Nu var bruden klädd i ungmorsdräkten med "myssa och stycke", och ungfar jämte brud- och brudgumsdrängarne med höga hattar på huvudet. Ungmorsskålen spelades in, då bruden åtföljd av brudgummen, brudpigor och bruddrängar bjöd omkring brännvin och brännvinsbröd, varunder brudpigorna lyste med talgljus. Efter ungmorsskålen kringbjöds ungfarsskålen av brudgummen under allehanda upptåg av brudgumsdrängarne. Så dansades ungmorsmenuetten. Därefter fortsattes med ätande, drickande och dansande så länge bröllopet varade. Vid gästernas avfärd spelades åter marschen."1) Ställning ovanför dörren, där pärtorna förvarades.2) Gabriel Hirn, som på 1820 talet kom till Kimito såsom efterträdare till Daniel Hirn, nämndes på 1790-talet såsom en av medlemmarna av musikaliska sällskapet i Åbo.;JANSSON, N.O;Ett bondbröllop i Kimito för 80 år sedan. Brage Årsskrift 1906.;(Nedanstående skildring är dikterad av folkskolläraren N.O. Jansson en sommardag 1904.);
FKoiv:62;FKoiv:62  - "Osa Tuomas-Joupissa olleista miehistä, mm. Mikko Jouppila, kävi myös läheisessä Mäki-Joupin talossa, jossa elonkorjuutalkoiden päätteeksi tanssittiin poloneesia."  - (s.65) -  "Kun juttu oli ensi kerran esillä, Mikko Mikonpojan mukanaolosta mainitsivat vain syytetty sekä Matti Mäki-Jouppi, joka kertoi Mikon käyneen hänen talossaan silloin, kun talkooväki oli tanssinut poloneesia.";Koivusalo, Esko / Ylikangas, Heikki;Oletko minun miehiäni? Kotiseutu 1974/3-4.;[Om slagsmål i skördsfest i Seinäjoki 1820 efter tingsprotokoll];
FKos:44;- - Kihlajaisia tapoinensa ei enää paljon tavata; mutta ensi-kuulutuksen päivänä kokoontuu tienon nuoriso tanssimaan ja tämä kantaa kihlajaisen nimen.  Varpaiset (kun lapsi syntyy) ja ristiäiset eivät ole isossa luvussa, mutta maanpaniaisia on aina joku v;KOSKINEN, YRJÖ;Kertomus Hämeenkyrön Pitäjästä.;Suomi 1. 1851.;
FKylä12:134;Lahjain antaminen ja syönti kesti iltaan saakka.  Silloin alkoivat tanssit.  Ensimäinen tanssi nimitettiin "morsiustanssiksi"; sen alkoi ylkä ja morsian.  Tanssittuansa vetäysivät nämät pöydän taakse, josta miespuoliset kävivät tanssiin vaatimaan morsianta, naiset taasen ylkää.  Jokaisen vieraan tuli tanssia sekä yljän että morsiamen kanssa "morsiustanssia" ja tanssittuaan antaa heille rahalahja.  Nämä lahjat vaihtelivat 50:stä 15:een kopeikkaan ja näitä antimia varten oli morsiamella povessaan vähäinen kukkaro, jonka hän kävi tyhjentämässä, kun täyteen tuli.  Hupaisinta oli nähdä miesten tanssivan sulhasen kanssa.  Kopeasti kävivät he pöydän luo ylkämiehen tykö, nostivat vähän lakkiansa - sillä lakki päässä tanssasivat miehet - ja tarttuivat sitten sulhaseen, jolle, kun tanssinsa lopettivat, antoivat rahalahjansa.  Tämä "morsiustanssi" kesti useita tunteja. - Vieläkin käy kummakseni, miten tornipää morsian tämän kesti, vaikka kohtakin hänellä oli vähän helpotusta siitä, että lahjan saatua tanssijansa kanssa vetäysi maitokamariin, jossa tanssialle tarjosi ryypyn tahi kahvipunssin.    Päivän kuluessa oli Talolaan kokoonunut kutsumattomia vieraita, kuokkavieraita elikkä, kuten täällä niitä nimitettiin, "nuukareita".  Kun olivat kutsuvieraat tanssineet morsiusväen kanssa, saivat nämä nuukarit lahjoja vastaan astua heidän sijaansa, ja vietiin sitten nekin kamariin, missä saivat palkkansa aina sen mukaan, kuinka arvollinen heidän lahjansa oli ollut.    Näin tanssien ja juoden tuli illasta yö.  Hyppyvalssia, purppuria ja erästä omituista Ruotsin katrillia sekä polskaa pantiin, niin että hiki virtana juoksi.  Ryypyillä koetettiin sitten uusiin voimiin päästä.;;Kyläkirjaston Kuvalehti 1891 n:ot 11-12.;Eräät häät Pohjanmaalla viidettäkymmentä vuotta sitten.(kirj.) -l -b -s.;
FLiAn:157f;Härefter begiva sig alla till de angränsande rummen under tiden, som bröllopsstugan ordnas för dansen.  Då den är i ordning spelas alla in och dansen begynner med en menuett.	Det första paret på golvet är den nygifta hustrun och talmannen, så hennes man och brudsättarn och därefter de anhöriga, brudens far med talmansmor o.s.v.  Efter menuetten spelas vals för allmänheten.  När den är dansad spelas den s.k. brudgummens dans som alltid bestod av en kadrilj och efter den avlöste polskor, valser, kadriljer och menuetter varandra under hela natten.  På morgonkvisten vilade dansarena sig litet och intogo föda, varefter alla begåvo sig till brudgummens hem.	Förrän de insläppas, utspelas samma komedi, som förrän brudgummen insläpptes i brudens hem. - - - - - - - - -(s.158) - - Så bjudes alla till bords och efter trakteringen dansas hela natten såsom i brudens hem.	På "morgonsidan" passa de gamla gubbarna på att få ungfar i sitt sällskap.  De yngre manspersonerna skola däremot förhindra det.  Nu blir det tid för ungfar att bestå sin "ungfarsskål".	Under tiden dansar f.d. bruden polska med sina flickor, och då hon dansat ringen ut, bindes en duk för hennes ögon.  Från sin huvudbonad tager hon en grannlåt eller en blomma och fäster den i bröstet på en flicka.  Den i vilkens bröst ungmor fäster blomman blir brud härnäst.  Då dansen är slut taga flickorna hand om f.d. bruden.  Gummorna försöka förhindra det.  Nu måste hon dansa gummorna till sig.	- - - - -	Följande morgon sjunges ungmor och ungfar upp med en psalm av talmannen, som accompagneras av spelmännen.  Brudföljet spelas därpå åter in i stugan.  Ungmor kommer in med en bricka, på vilken finnes skuret bröd och ost, det s.k. "ungmorsbytet".  De nygifta gratuleras, något tal hålles och var och en önskar de nygifta lycka och framgång.  Efter trakteringen begynner dansan ånyo.;LINDROOS, A. och ANDERSSON, J.;Ett bröllop i Pellinge, Borgå skärgård, för 100 år tillbaka.;Hembygden 1910, 155-159.;
FLin:127;- - - Egentliga folknöjen saknas.  Seden att midsommarafton bränna kokko är på orten icke öflig, men deremot, ehuru mindre allmänt, upptändas lusteldar, som kallas "Helavalo", Kristihimmelsfärdsdagen i Kiukkais och annan dag Pingst uti Moderkyrkolandet.;LINDSTRÖM, G.J.;Beskrifning öfver Eura Socken.;Suomi 9/ 1849. Helsingfors 1850.;
FLin:151;- - - Dans på helgedagar och golfstånderi äro ännu öfliga, men de försiggå anständigt och noteras icke af opinionen såsom oseder. - - - -;LINDSTRÖM, G.J.;Beskrifning öfver Eura Socken.;Suomi 9/ 1849. Helsingfors 1850.;
FLKO:344ff;Seurustelu ja toistensa luona käynti, joka viime aikoina on käynyt yhä heikommaksi, oli viime vuosisadan alkupuoliskolla porvarienkin keskuudessa miltei jokapäiväiseen menoon kuuluvaa. Milloin oli pienempi tuttavapiiri koossa, milloin oli suuremmat kestit. Kun aika tuli kodin yksinäisyydessä pitkäksi, ilmoitettiin jollekulle tuttavalle, että oltiin halukkaita tulemaan hänen luokseen, ja silloin tämän oli pantava kutsut käymään, että saatiin jommoinenkin tuttavapiiri kokoon. Tavalliset vieraskäynnit olivat iltapäivällä jotenkin aikaisin, nim. k:lo 3, mutta ne loppuivat myöskin varhain, k:lo 8, tai viimeistään k:lo 9, jolloin vanhan tavan mukaan kaupungin rumpua päristettiin, mikä merkitsi päivän päättymistä ja yön alkamista. Aikaa kulutettiin keskustelussa, ja milloin nuorisoa oli, tuli tanssi tärkeimmäksi. Koulupojat ja varsinkin kymnasistit, sen jälkeen kun kymnaasi oli perustettu, olivat tärkeitä tekijöitä näissä perheiltamissa samoin kuin yleisissäkin huveissa, ja samoin pensionaattien nuoret neidit. Niinpä ennen mainittu Imm. Rob. Wallenius kirjoittaa eräälle sukulaiselleen helmikuun 16 p. v. 1830: "Olen ollut klubissa koulusta saadulla vapaalipulla kaikkina assemblé-päivinä, ja minulla on ollut hyvin hauskaa. Therménilla oli pari viikkoa sitten tanssiaiset, sillä rouva Salmberg kasvattilaisineen oli siellä; Thilmanilla oli(s. 345) myöskin kerran vieraita, ja minäkin olin siellä, sielläkin tanssittiin jonkun kerran, muttei siellä ollut muuta kuin 4 rouva Salmbergin kasvattilaisista. Eilen sain kutsun Vaseniukselle."   Tansseja siis enemmänkin, ja niiden oppiminen oli tärkeätä, mikä taito oli saatavissa tanssikouluissa, joita joku kaupunkiin saapunut vanhanpuoleinen nainen pani toimeen. Vastamainittu Imm. Walleniuskin oli edellisenä syksynä äitinsä luvalla käynyt mamselli Arpen tanssikoulussa, "ja rahat tanssikoulua varten mamma kai lähettää, milloin mamma saa", kirjoittaa hän äidilleen, samalla kuin hän kiittää äidin antamasta lupauksesta. Kun tanssit oli opittu, pidettiin lopputanssiaiset, "mutta niihin", kirjoittaa sama nuorukainen vähän haikealla mielellä, "täytynee minun kutsua joku opettajista, ja sen vuoksi en voi kutsua muuta kuin yhden lisää, Marin".    Arvokkaimmat tanssitilaisuuksista ja kutsuista olivat kuvernöörin luona, ja niitä oli ainakin Rehbinderin aikana melko usein. Näissä pidoissa vaadittiin hienoa seurustelutaitoa, ja etiketin sääntöjä täytyi kireästi noudattaa. - - - - - - -   Paitsi perheissä oli huvittelutilaisuuksia - assembleita - yleisissä paikoissa, joihin oli vapaampi pääsö. Nuo assembleet, joista Imm. Wallenius mainitsee, alkoivat myöhemmin kuin perhekutsut, nim. k:lo 7 i.p. ja kestivät k:lo 11 tai 12. Niitä pidettiin(s. 346) vanhassa seurahuoneessa eli sositeetissa, joka oli kaupungin eteläosassa jotenkin vastapäätä nykyistä meijerintaloa. Kun sitten uusi seurahuone suurine saleineen 1830-luvun lopussa oli valmistunut (ks. s. 51), tuli se huvien paikaksi varsinkin talvisaikana. Ja huvien pitämistä varten se nimenomaan oli rakennettukin.  Rouvasväen talon sali myöskin F LKO:346)usein vuokrattiin tanssihuvituksia varten, siellä esim. kymnasistit pitivät baalejaan.   Kesällä halulliset voivat tyydyttää tanssihaluaan Uschakoffin puutarhassa, jota myöhemmin sanottiin seura- ja kaupungin puutarhaksi, ja siellä oli muitakin huvituksia tarjona. Esim. v. 1831 viskaali Fryxell ja kondiittori Mochan, jotka olivat silloin tämän puutarhan vuokraajia, valmistivat pitkän huviohjelman, joka mainitussa puutarhassa kesän aikana oli tarjona ja jolle he pyytävät ja saavat maistraatilta vahvistuksen. Niinpä 12:na pyhäpäivänä, jotka luetellaan, oli tanssitilaisuuksia, joihin vain herrat osakkeenomistajat ja seurapiiriin kuuluvat (societets medlemmar) perheineen saattoivat päästä.      . S.v.a. Walleniuksen kirjekokoelma. . V. 1860 valitettiin, ettei Johan Lampén, joka edellisenä vuonna oli ostanut seurahuoneen, luovuttanut sitä tanssi- ja muita huvitarkoituksia, häitä y.m. varten.  Lampén sanoo, että koska hän on talon ostanut, hänen ei tarvitse luovuttaa huoneita, ellei hän tahdo; mutta silloin huomautettiin, että se yhtiö, jolle v. 1837 oli annettu tämä tontti, oli sen saanut nimenomaan rakentaakseen sille seurahuoneen tällaisia tilaisuuksia varten kaupunkilaisten käytettäväksi, ja sen nojalla Lampénkin velvoitettiin 15 ruplan sakon uhalla luovuttamaan huoneet tansseja y.m. varten, paitsi biljardihuonetta sekä sitä huonetta, jossa hänellä on vuokravieraita (Raast.pöyt. 4/6 1860.;LINDEQVIST, K.O.;Hämeenlinnan kaupungin historia.;Hämeenlinna 1930.;
FLKO:345;(s. 345) myöskin kerran vieraita, ja minäkin olin siellä, sielläkin tanssittiin jonkun kerran, muttei siellä ollut muuta kuin 4 rouva Salmbergin kasvattilaisista. Eilen sain kutsun Vaseniukselle."   Tansseja siis enemmänkin, ja niiden oppiminen oli tärkeätä, mikä taito oli saatavissa tanssikouluissa, joita joku kaupunkiin saapunut vanhanpuoleinen nainen pani toimeen. Vastamainittu Imm. Walleniuskin oli edellisenä syksynä äitinsä luvalla käynyt mamselli Arpen tanssikoulussa, "ja rahat tanssikoulua varten mamma kai lähettää, milloin mamma saa", kirjoittaa hän äidilleen, samalla kuin hän kiittää äidin antamasta lupauksesta. Kun tanssit oli opittu, pidettiin lopputanssiaiset, "mutta niihin", kirjoittaa sama nuorukainen vähän haikealla mielellä, "täytynee minun kutsua joku opettajista, ja sen vuoksi en voi kutsua muuta kuin yhden lisää, Marin".    Arvokkaimmat tanssitilaisuuksista ja kutsuista olivat kuvernöörin luona, ja niitä oli ainakin Rehbinderin aikana melko usein. Näissä pidoissa vaadittiin hienoa seurustelutaitoa, ja etiketin sääntöjä täytyi kireästi noudattaa. - - - - - - -   Paitsi perheissä oli huvittelutilaisuuksia - assembleita - yleisissä paikoissa, joihin oli vapaampi pääsö. Nuo assembleet, joista Imm. Wallenius mainitsee, alkoivat myöhemmin kuin perhekutsut, nim. k:lo 7 i.p. ja kestivät k:lo 11 tai 12. Niitä pidettiin (s. 346) vanhassa seurahuoneessa eli sositeetissa, joka oli kaupungin eteläosassa jotenkin vastapäätä nykyistä meijerintaloa. Kun sitten uusi seurahuone suurine saleineen 1830-luvun lopussa oli valmistunut (ks. s. 51), tuli se huvien paikaksi varsinkin talvisaikana. Ja huvien pitämistä varten se nimenomaan oli rakennettukin.  Rouvasväen talon sali myöskin           . S.v.a. Walleniuksen kirjekokoelma. . V. 1860 valitettiin, ettei Johan Lampén, joka edellisenä vuonna oli ostanut seurahuoneen, luovuttanut sitä tanssi- ja muita huvitarkoituksia, häitä y.m. varten.  Lampén sanoo, että koska hän on talon ostanut, hänen ei tarvitse luovuttaa huoneita, ellei hän tahdo; mutta silloin huomautettiin, että se yhtiö, jolle v. 1837 oli annettu tämä tontti, oli sen saanut nimenomaan rakentaakseen sille seurahuoneen tällaisia tilaisuuksia varten kaupunkilaisten käytettäväksi, ja sen nojalla Lampénkin velvoitettiin 15 ruplan sakon uhalla luovuttamaan huoneet tansseja y.m. varten, paitsi biljardihuonetta sekä sitä huonetta, jossa hänellä on vuokravieraita (Raast.pöyt. 4/6 1860.;LINDEQVIST, K.O.;Hämeenlinnan kaupungin historia.;Hämeenlinna 1930.;
FLöI14;FLöI14 - [i skrivelsen Bröllopet i Karelen, som är bihang i brevet:] - - 8.7.1828. - - "När man sedan slutat att äta dansas det något, ehuru ofta utan musik, ofta efter Kantele och fiol o.s.v." -;Lönnrot, Elias;Valitut teokset I. Kirjeet. Toim, Raija Majamaa. SKST 510. [Utvalda verk I. Brev.];Pieksämäki 1990.;
FLöI71;FLöI71 - [brev till mag. J.E.A. Wirzén i Kasan; Lönnrot berättar om sällskapslivet i Kajana i jultiden]: 29.1.1834.- - "Söndagseftermiddagar hafva dock gjort för starkt afbrott ifrån detta liggande, ty då samlas man klubben.  Du bör nämligen veta, att vi här hafva en ordentlig klubbinrättning i vinter.  Den hålles efter tour hos hvar och en af interessenterna, börjas om söndagen kl.3 a 4 på e.m. och fortsättes till kl. 11 vid pass, då man får en torr smörgås på det myckna fluidum man förtärt.  Vals qvadrill och ringdansar eller juldansar roar ungdomen, men vi äldre sätta oss til bostonbordet hvarifrån man ej gerna röres" - - -(s.72)  - - "Men jag vill nu skrifva för dig våra bedrifter på Carls dagen och det så omständligen att du väl kan önska att jag vore kortare.  Sedan vi dagen förut varit samlade hos Doctorinnan Aejmelaeus, hvarest speltes, dansades och dracks, kom jag till natten till Assessor Carl Flander. - - - Allt tömdes behörigen tills vi omkring Midnattstiden fingo qvällsvard.  Som inga kort framhades, så måste äfven jag dansa och dansade oupphörligen visst i 6 a 7 qvadriller. - - - Omkring kl.12 på natten började hela byggningen valsa (för) rundtomkring mig och som jag aldrig tyckt om vals för det jag ej sjelf kan hålla rätta takten, så misshagade mig äfven denna byggningens vals, hvar före jag tog min mössa och började vandra till Kajana midt om natten." - -;Lönnrot, Elias;Valitut teokset I. Kirjeet. Toim. Raija Majamaa. SKST 510. [Utvalda verk I. Brev];Pieksämäki 1990.;
FLöI71f;FLöI71f/brev till mag. J.E.A. Wirzén i Kasan; Lönnrot berättar om sällskapslivet i Kajana i jultiden/: - 29.1.1834.- - "Söndagseftermiddagar hafva dock gjort för starkt afbrott ifrån detta liggande, ty då samlas man klubben.  Du bör nämligen veta, att vi här hafva en ordentlig klubbinrättning i vinter.  Den hålles efter tour hos hvar och en af interessenterna, börjas om söndagen kl.3 a 4 på e.m. och fortsättes till kl. 11 vid pass, då man får en torr smörgås på det myckna fluidum man förtärt.  Vals qvadrill och ringdansar eller juldansar roar ungdomen, men vi äldre sätta oss til bostonbordet hvarifrån man ej gerna röres" - - -(s.72)  - - "Men jag vill nu skrifva för dig våra bedrifter på Carls dagen och det så omständligen att du väl kan önska att jag vore kortare.  Sedan vi dagen förut varit samlade hos Doctorinnan Aejmelaeus, hvarest speltes, dansades och dracks, kom jag till natten till Assessor Carl Flander. - - - Allt tömdes behörigen tills vi omkring Midnattstiden fingo qvällsvard.  Som inga kort framhades, så måste äfven jag dansa och dansade oupphörligen visst i 6 a 7 qvadriller. - - - Omkring kl.12 på natten började hela byggningen valsa (för) rundtomkring mig och som jag aldrig tyckt om vals för det jag ej sjelf kan hålla rätta takten, så misshagade mig äfven denna byggningens vals, hvar före jag tog min mössa och började vandra till Kajana midt om natten." - -;Lönnrot, Elias;Valitut teokset I. Kirjeet. Toim, Raija Majamaa. SKST 510. [Utvalda verk I. Brev.];Pieksämäki 1990.;
FLöI71ff;FLöI71ff - [brev till mag. J.E.A. Wirzén i Kasan; Lönnrot berättar om sällskapslivet i Kajana i jultiden]: 29.1.1834.- - "Söndagseftermiddagar hafva dock gjort för starkt afbrott ifrån detta liggande, ty då samlas man klubben.  Du bör nämligen veta, att vi här hafva en ordentlig klubbinrättning i vinter.  Den hålles efter tour hos hvar och en af interessenterna, börjas om söndagen kl.3 a 4 på e.m. och fortsättes till kl. 11 vid pass, då man får en torr smörgås på det myckna fluidum man förtärt.  Vals qvadrill och ringdansar eller juldansar roar ungdomen, men vi äldre sätta oss til bostonbordet hvarifrån man ej gerna röres" - - -(s.72)  - - "Men jag vill nu skrifva för dig våra bedrifter på Carls dagen och det så omständligen att du väl kan önska att jag vore kortare.  Sedan vi dagen förut varit samlade hos Doctorinnan Aejmelaeus, hvarest speltes, dansades och dracks, kom jag till natten till Assessor Carl Flander. - - - Allt tömdes behörigen tills vi omkring Midnattstiden fingo qvällsvard.  Som inga kort framhades, så måste äfven jag dansa och dansade oupphörligen visst i 6 a 7 qvadriller. - - - Omkring kl.12 på natten började hela byggningen valsa (för) rundtomkring mig och som jag aldrig tyckt om vals för det jag ej sjelf kan hålla rätta takten, så misshagade mig äfven denna byggningens vals, hvar före jag tog min mössa och började vandra till Kajana midt om natten." - -;Lönnrot, Elias;Valitut teokset I. Kirjeet. Toim. Raija Majamaa. SKST 510. [Utvalda verk I. Brev];Pieksämäki 1990.;
FLöV:101;FLöV:101: - [Om det folkliga bröllopet i Kitee:] -    "Sitten kun ilta-ateria oli jo ohi ja ruoat korjattu pöydiltä, nuoriso tanssi sekä pirtissä että porstuassa ja pihalla. Soittajaa tosin ei ollut, mutta sen sijaan laulettiin. Väliin minä autoin soittamalla huiluani, ja siihen he olivat erittäin tyytyväiset, huomauttaen ettei heillä koskaan ollut sellaista soittoa hää (s. 102) tilaisuuksissaan. Vanhimmat istuivat jutellen keskenään milloin talousasioista, milloin uskonnosta ja kaikenlaisista asioista, jotka heitä huvittivat. Muutamat kertoivat satuja ja hauskoja pilajuttuja, toiset lauloivat lauluja ja runoja, toiset taas ottivat osaa nuorison leikkeihin.;Lönnrot, Elias;Vaeltaja. Muistelmia jalkamatkalta Hämeestä, Savosta ja Karjalasa 1828. SKS.;Helsinki 1952. [Lönnrot gjorde sin första forskningsresa 1828 till Norra Karelen. Hans resedagbok "V;
FLöV:113;FLöV:113: - [Om midsommarfirandet] - "Tämä siellä täällä korkeiden tulien näky kiinnitti alussa koko huomioni siihen määrään, että tuskin näin, mitä muuten tapahtui meidän kokollamme. Näytti siltä kuin taivas kaikkine tähtineen olisi siirtynyt alas maan päälle. Kuitenkin näin, että joukko lapsia ja poikia tanssi sen ympärillä ja että muutamat vanhemmatkin ihmiset ottivat osaa tanssiin. Vanhemmat henkilöt lauloivat runoja ja muutamat huvittivat itseään ampumalla laukauksia ilmaan. Oli niitäkin, jotka olivat ottaneet mukaansa (s. 114) viinipullon ja jakelivat täällä sen sisällystä, toiset taas kohentelivat kokkotulta. Täten vietettiin suurin osa tätä yötä.";Lönnrot, Elias;Vaeltaja. Muistelmia jalkamatkalta Hämeestä, Savosta ja Karjalasta 1828. SKS.;Helsinki 1952. [Lönnrot gjorfe sin första forskningsresa 1828 till Norra Karelen. Hans resedagbok "V;
FMar:115;En reseskildring av en fransk författare och journalist, som var med den vetenskapliga expeditionen i Lappland och Finland 1838 och 1842.  Resan i Lappland 1838 börjades från Hammerfest och fortsattes genom Norge och längs Sveriges och Finlands gräns till Haparanda. Och till Sverige.  Resan 1842 gjordes från Åbo till St. Petersburg.- FMar:115  - /om kronprins Alexanders visit i Helsingfors 1842/ -  	Saapuessani Helsinkiin koko kaupunki oli liikkeellä.  Odotettiin perintöruhtinasta, ja hänelle valmistettiin komeaa vastaanottoa.  Keisarillinen arkkitehti ja työmiehet olivat muuttaneet matkustajahotellin suuren salin tanssiaissaliksi; illallisen valmistajiksi oli tilattu rikkaiden perheiden kokit. - - - - --  - - Hän kävi senaatissa, yliopistossa, jonka kansleri hän on, ja hyväntekeväisyyslaitoksissa; illalla hän sitten ilmaantui tanssiaisiin, joita oli valmisteltu jo niin monen päivän ajan. - - -    (116) - - - Hän lähti seuraavan päivän iltana, toisten tanssiaisten jälkeen - - - -;Marmier, Xavier;Pohjoinen maa. 1800-luvun Lappia ja Suomea ranskalaisen silmin.  [Det norra landet. Om Lappland och;Jyväskylä 1999.;
FMar:177;En reseskildring av en fransk författare och journalist, som var med den vetenskapliga expeditionen i Lappland och Finland 1838 och 1842.  Resan i Lappland 1838 börjades från Hammerfest och fortsattes genom Norge och längs Sveriges och Finlands gräns till Haparanda. Och till Sverige.  Resan 1842 gjordes från Åbo till St. Petersburg.- FMar:177 - [Teaterförevisning i Viborg]. - - Tässä on ohjelmalehtisestä uskollisesti kopioituna tuon esityksen sisältö, jota olin seuraamassa: 1. suuri kohtaus oopperasta Tancredi, 2. kaksi kohtausta Schillerin Don Carloksesta, 3. suuri aaria Figaron häistä, 4. pieni Saphirin komedia, 5. yksinäytöksinen Kotzebuen komedia, 6. kohtaus Paerin oopperasta Sargino, 7. Valakohtaus Normasta, ja vielä lisäksi balettinumerona cachucha, jonka tanssi neiti Rothmeyer.;Marmier, Xavier;Pohjoinen maa. 1800-luvun Lappia ja Suomea ranskalaisen silmin. [Det norra landet. Om Lappland och F;Jyväskylä 1999.;
FMar:22;En reseskildring av en fransk författare och journalist, som var med den vetenskapliga expeditionen i Lappland och Finland 1838 och 1842.  Resan i Lappland 1838 börjades från Hammerfest och fortsattes genom Norge och längs Sveriges och Finlands gräns till Haparanda. Och till Sverige.  Resan 1842 gjordes från Åbo till St. Petersburg.FMar:22  Me, jotka olimme hyvässä ystävyydessä toimineet kaikki yhdessä tutkimusten, opintojen ja töiden parissa, olisimme siis muutaman päivän kuluttua hajaantuneet eri tahoille.  Ennen kuin eroaisimme, halusimme vielä viimeisen kerran nauttia yhdessäolosta juhlan merkeissä ja päätimme kutsua mukaan Hammerfestin kelpo asukkaat, jotka olivat useaan otteeseen osoittaneet liikuttavaa halua täyttää toiveitamme.	Panimme toimeen tanssiaiset majatalossa, jossa asuimme.  Muutamassa tunnissa matruusit saivat salin seinälaudoituksen verhotuksi asekimpuilla ja erivärisillä telttakatoksilla.  Pistimet toimivat soihtuina ja miekanteristä rakennetut tähdet lisäsivät heijastuksillaan valojen loistetta.  Kukkia ja lehviä meillä ei tosin ollut, enkä tiedä, olisiko edes yhtä keskikokoista kimppua saatua aikaan, vaikka olisi uhrattu kaikki ne maljakolliset neilikoita ja ruusuja, joita joissakin asunnoissa säilytettiin harvinaisina ylellisyysesineinä.  Mutta monipuolisen asekoristelun, telttakatosten loistavien värisävyjen ja matruusien taidon ansiosta salimme oli kerrassaan upea, ja tekemättä vääryyttä arvoisille Hammerfestin asukkaille voin vakuuttaa, että heidän kaupungissaan ei ole milloinkaan nähty sen veroista koristelua.	Laivamme päällystön kokki puolestaan sai matruusien menestyksen innoittamana ihmeitä aikaan.  Koko tanssiaissalin viereinen huone oli täynnä leivonnaisia, punssimaljoja ja lämmintä viiniä sisältäviä kulhoja.  Orkesteri, johon kuului muutamia miehistön jäseniä sekä kaupungilta hankittu klarinetisti ja viulunsoittaja, kajautti kello  (23) kahdeksalta juhlan alkajaissävelet.  Samalla hetkellä saapuivat Hammerfestin kauppiaat musta puku yllään ja valkoinen solmuke kaulassa, tullipäällikkö, Venäjän konsuli täydessä univormussa ja naiset brodeerikauluksin somistetuissa silkkipuvuissaan.  Olimme toivoneet näkevämme edes jonkin kansallisen asun, mutta tässä petyimme pahoin.  Ellei oteta lukuun pukujen hieman vanhahtavan kuosin aiheuttamaa lievää  epäajanmukaisuutta, ei pariisilaisella räätälillä tai ompelijattarella olisi ollut mitään moittimista näissä vaatteissa, jotka esittäytyivät silmillemme puurakennuksessa lähellä napaseudun jäätikköjä.	Kun oli muutama tunti tanssittu valssia ja kontratanssia, tarjottiin illallinen, jonka isäntinä olivat korvetin upseerit itse.  Se oli mieleenpainuva elämys. - - - -;Marmier, Xavier;Pohjoinen maa. 1800-luvun Lappia ja Suomea ranskalaisen silmin. /Det norra landet. Om Lappland och F;Jyväskylä 1999.;
FMeh1837Feb;(s. 223) - Ilosta ja huvituksista. - Kauniit ilot, leikit ja huvitukset ovat rasitusten jälestä virvottavaisia.  Kohtuullisesti nautittuna ne kartuttavat sekä ruumiin että mielen hyvää, panevat veren ja muut nesteet paremmin liikkeelle.  Töistä päästyä sopii siis itsekunki ilahutella itseänsä ja toimittaa muillenki, erittäin lapsille ja nuorelle kansalle syyttömiä huvituksia.  Itsekullaki iällä ovat huvituksensa.  Hypyt, tanssit, moninaiset kisat ja leikit, kiekan ja pallon nakkelot, lymyset, hiipat j.n.e. ovat kyllä syyttömiä ja somia huvituksia nuorukaisille, jos vaan katsotaan, ettei mitään tapaturmasta vahinkoa sattuisi ja ettei niitä ylimäärin pitkitetä tahi ettei mitään tarpeellista työtä niiltä viivytetä.  Joka yhä huvituksia etsii, niillen tulee ikäväksi huvituksetki eikä heistä ole viimmen minkän ilon nautitsiata. - Jos vanhatki voisivat nuorukaisten ilohin yhtyä, niin olisi se kyllä kaunis.  Tavallisesti he kuitenki viipyvät tarinoillansa oluen ja tupakan vaiheilla.  Eikä ole tämäkän heille kielty, jos vaan olutta ei muuteta paloviinaksi ja kauniita tarinoita noitumisiksi.  Kovin laihoille ja vereville viemistys vioissa ja niillen, jotka paljo sylkevät tupakoiessansa ei ole tupakka terveellinen.  Väkevä nuuska rikkoo helposti nenän ja purutupakka on vatsalle vahingollinen.;(Elias Lönnrot);Mehiläinen 1837 Februari;Mehiläinen var den första finskspråkiga journalen, redigerad av Elias Lönnrot 1836-1839.;
FMeh1837Sep;(326)[Poem av en bonde Kustaa Paturi, däri han skildrar invånare av Tavastland. I denna fragment han prisar hur skickliga är Tavastlands döttrar att dansa.] - - - - - - - - - - - - Täällä tyttäret Hämeessä Kaikki jo kirjoittavatki, Suomen vallan suorastikin, Venäjänkin vähitellen Nimiä nimittelevät. Tansit monet taitavasti, Oikein tansata osaavat; K a t r i l l i a kaunihisti, Vallan hyvin v a l s s i a k i n, M a r s y s k a t a maittavasti, E n g e l s k a on entisellä, P o l s k a ei se paljo potki. Vaan jos tahdit tansissakin Kyllä oikein osaavat, Niin ei säästä sormiansa Talikkoonkan tarttumasta; (s.328) [Efter en dikt funderar Lönnrot på kvinnornas dygder:]- - Sydämen siveys kyllä onki tyttäriä kaunistava, vaan muutamat kiittävät J u m a l a n p e l k o a vieläki paremmaksi, sillä se olisi sekä sydämen siveyden, että kaikennimelliset muut hyveet myötänsä tuova. Paha asia vaan on se, että sen oikiasta laadusta vieläki usein ollaan erituumaset. Esimerk. muutamat luulevat sen kyllä kaulakoristuksilta, konstikkailta koukuilta, kaunihilta kukkaisilta, katrillilta, valsilta, marsyskalta, engelskalta ja polskalta, vieläpä huvin vuoksi harjotetulta kortinlyönniltäki ja muilta syyttömiltä huvituksilta siansa ja armonsa saavan, muutamat taas peräti toisin ajattelevat. En tiedä, jos muuten tosiki sanalasku: "kohtuus kussaki paras" sopii tähän kohtaan.;-;Mehiläinen 1837 September;Mehiläinen var den första finskspråkiga journalen, redigerad av Elias Lönnrot 1836-1839.;
FMu:103;*[Kommentar från s. 103] "assemblé, en festlig danstillställning, mindre bal el. soaré (fr. assemblé dansante). SAOB A 2511, Ordbok öfver svenska språket utgifven af Svenska Akademin. Lund 1898-) I Lovisa hade främst ett antal militärer 1786 stiftat det hemliga ordenssällskapet Amore Proximi eller Kärleken till Nästan. Gillet hade ett fastställt detaljerat ceremoniel och det hade manliga medlemmar och funktionärer inom skilda riddargrader vilka utmärktes med ordensdekorationer. Gillets ändamål var filantropiskt: skolning och underhåll av fattiga och värnlösa barn. För att öka kassan arrangerades årligen konserter och assembléer med inträdesavgift. Gillet sammankom månatligen, tidigare i kommendantshuset, men senare bl.a. i artillerikasernen. Förutom stadgeenliga ärenden och föredrag förekom då kortspel. Gillets årsdag firades på den regerande konungens födelsedag (vid denna tid 1.11. Gustaf IV Adolfs födelsedag). Programmet upptog då bl.a. examen med de fattiga barnen, festtal, frivillig kollekt, skåldrickning under skottlossning, supé, assemblé med dans. Även däremellan anordnades assembléer med kortspel samt konserter, vardera avsedda även för allmänheten och entrébelagda. [...] Tanken på nämnda bal sysselsätter dagboksförfattarinnan för en tid framåt.";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:118;* [Kommentar från s. 118] "- syftar på seden att de ogifta flickorna under dansandet första bröllopsdagen dansade en polska i ring kring bruden (ungkarlarna med brudgummen) som inuti ringen i tur dansade med varje flicka. Bruden fick därefter dansa med de gifta kvinnorna på samma sätt, varefter de gamla gummorna förde henne ut i brudkammaren där kronan togs av henne. Då hon återvände in i stugan knöts en bindel för hennes ögon och flickorna tog i ring kring henne varunder bruden tog fatt i någon av dem och satte kronan som hon nu bar i handen på dennas huvud, vilket betydde att denna flicka skulle stå brud därnäst. 'I Pyttis plägar efter slutad dans bruden lyftas och hurras af flickorna och brudgummen af gossarne, hvarefter hvartdera partiet under sång dricker sin forne kamrats afskedsskål.' (Nyland IV, s. 27)";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:119;* [Kommentar från s. 119] "- under 1700-talets senare hälft synes menuetten ha förekommit på herrgårdar i Finland, medan den under 1800-talet spreds bland allmogen också i östra Nyland.";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:28;"i dag steg systarna helt bittig up för at kläda brita stina till brud hon var rett grand och då hon blef kledd dansade vi med henne en polska och bror anders spelte";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:36;[29 sept. 1799]"29de var det mickele dagen och då var jag up i vacktsalen och såg på när vårt folck dansade, nårila flickorna var och här för at dansa och det var lena och greta hans var ock här -";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:37;[Skribenten har gått i dansskola i Borgå],[15 okt. 1799]"15de i dag är det jämt et år sedan jag böriade på at dansa i borgo";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:38;[25 okt. 1799]"25te kom herskape hem ifrån brölopet om morgonen och de var så sömniga at de strax lade sig at såva, emot afton gick lisa namligen lilla lisa til näsby efter jest och då fick hon dansa rett mycket, -";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:40;[21 nov 1799]"han sade äfven at det skall bli assangble i lovisa efter några veckor och at det nyligen blifvitt född en prins"*;Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:44;[26 dec. 1799]"och under tiden var alla piorna ner och då lekte vi jul lekar";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:45;[12 jan. 1800]"i dag har vi dansa jullekar tillika med pigorna Cousine Ahlm dansa äfven med, hon lärde oss äfven en ny jul lek som vi aldrig för dansat, -. 13die Förmiddagen reste jag tillika med söta Mor Cousine Ulla syster Annette och biata til peipola. när vi kom dit var Brunnoffs där ifrån perhenemä, Wibergs' och backmans' var äfven där eftermiddagen dansade vi. jag en lång dans och sex kadriljer, sen vi ätit qvelsvard for vi bort";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:62;[1 juni 1800]"1 idag är det söndag, och tenckte fara til kjörkan för at viga vårt brud par där, men då vi vaknade såg vi at det regnade och då blef vår resa om intet, utan presten och prest frun kom hit och de blef här vigda om för middagen, hensiuses var ochså här och Gripenbergs de kom hit med mycken möda ty det har regnat hella dagen, emot afton reste Gripenbergs bort och norringens, sen de var bort resta dansade vi flickor ut bruden, och herrarna med brudgumen*, bruden var klädd i vit nätel duks klädning och vi andra flickor var och så klädd i vita kläder... 2 nu är det vackrare väder än i går och efter middagen dansade de kariljer med kojskala härskapet [...]4 idag är det vacker väder och för middagen dansade vi kadriljer och en lång dans och en duckti polska";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:65;[24 juni 1800]"i dag är det vackert väder men at det lite blåser, det är nu Johanne afton och efter middagen gick lisa, beata, och jag at plocka blommor, emot afton jorde vi majj stången, i natt jorde drängarna löf sal på gården så at vi ej viste af, 24 i dag är det mycke fult väder ty det rägnar, hela förr middagen, men emot afton klarnade det och blef vacker väder, efter middagen drack vi brunt i löf lalen sen vi ätit qvelsvard dansade pigona en polska och några menuvetter,-."*;Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:72;[31 juli 1800]"och sen gick vi til siepsbron, och där ifrån for vi med båt til svartholmen och musikanterna satt i den andra båten ty de blåste för oss hela vägen, och i båten blef vi trackterad med Comfeckt, på svartholmen dansade de en långdans och en par kadrilier, och när vi kom tilbaka var klockan närmare nio";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:73;[Skribenten dricker brunn i Lovisa, 4 aug. 1800]"4 idag dansade jag vid brunn en kadrilg, ty de dansar här mäst alla förmiddagar men jag ej har förut dansat någon kadrilg;Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:74;[10 aug. 1800]"i dag var vi äfven på en bruns Assangble då földe vi up med Majorskan Gripenberg ty söta mor och Wendla var hem til des Tant och Charlotte skulle komma och då de var komna kom de up til salen i dag tvenne kadriljer då dansen var all for Tant och Chalotte hem och vi for til vårt qvarter [..., hemma] efter middagen syde jag min vita klädnin på livet, i qväll hölt vi förlåfning med vår stina och ollela Matts och Rantala Matts var talman, sen vi ätit qvälsvard dansade vi en kadrilg efter song och var ej rett rolig.-";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:74-2;[10 aug. 1800]"i dag var vi äfven på en bruns Assangble då földe vi up med Majorskan Gripenberg ty söta mor och Wendla var hem til des Tant och Charlotte skulle komma och då de var komna kom de up til salen i dag tvenne kadriljer då dansen var all for Tant och Chalotte hem och vi for til vårt qvarter [..., hemma] efter middagen syde jag min vita klädnin på livet, i qväll hölt vi förlåfning med vår stina och ollela Matts och Rantala Matts var talman, sen vi ätit qvälsvard dansade vi en kadrilg efter song och var ej rett rolig.-";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:75;[24 aug. 1800]"efter middagen lekte de jul lekar och pant lekar";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:77;[21 sept. 1800]"21 var det söndag, och efter middagen kom Fru lindholm hit och sen dansade vi några kadriljer sen vi ätit qväls var dansade vi egen, men Fru lindholm var ej til qvellen i dag War bullerskan här med sin doter, i qvell blef vi biudna af moster Aminoff at i jul komma til savolax, 22 om förmiddagen dansade vi egen några kadriljer, och sen lekte de men under tiden skrev jag till Ottejana Adlercreutz";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:78;[1 sept. 1800]"i dag kom Major Segerstråle hit tillika med sin älsta dotter och son och det gläde mig rätt mycke at få se mina forna dans kamrater, 2 om eftermiddagen for vi til bockholmen tilika med Fröken Segerstråle och hennes bror var i Koskistå och kräftade, sen vi kom hem dansade vi några kadrilier ehuru vi ej var bara sex så gick det endå rett bra och när lilla Segerstrålen kom hem var vi siu som dansade vi,-";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FMu:86;[Familjen reser till Savolax i östra Finland den 19 dec 1800 för att fira jul]"19 om morgon klockan tri reste vi bort då betade vi i säksjärve därifrån for vi til jockela och åt medda där sen for vi til natten til hejnola och där köfte jag åt mig Crok kam som kostat tiugo skilling, 20 reste vi ifrån hejnola och sen betade vi på paso hos händulins' därifrån [...] 21 for vi til tåivola, och därifrån kom vi til en annan by, och til natten kom vi til Sangt mickell och jag var där öfver natten [...23] til Leislax [...] 24. var det jul dagen men vi var ej i kjörkan utan paserade hela dagen he--- om afton lekte vi några [pant?) lekar och dansade kadrilg och några valser, -. 25 for vi til randasalmi kjörka eller rättare sagt tings husett dar var mycke härskap och prosten Cygnäus predikade, prosten var biuden till Lejslax till Middagen";Jacobina Charlotta Munsterhjelm;Jacobina Charlotta Munsterhjelms Dagböcker 1799-1801.;Med kommentarer och register av Bo Lönnqvist. Folklivsstudier VII. Svenska Litteratursällskapet i;
FNer:205;F Ner:205  Ifrågavarande Kiiminki-bo hade 1866 berättat för Ruotsalainen, att han kände en gård i Österbotten, där det som bäst firades bröllop, då kejsar Alexander råkade resa förbi.  Glädjen i gården stod som högst, och ljudet af musiken och dansen hördes ut på landsvägen.  Kejsaren lät sin vagn stanna och begaf sig till fots till den strax invid landsväg belägna gården.  Då kejsaren steg in i bröllopsstugan, upphörde dansen och musiken, och hela bröllopsskaran stod slagen af häpnad, men kejsaren steg midt in i stugan och sade: "tansi, tansi!", men ingen hade mod att börja dansa.  Spelmannen gned med möda några toner ur fiolen, bruden stod rodnande i sin vackra bruddräkt och med sin vaggande krimskramskrona på hufvudet och för henne bugade sig kejsaren och bjöd henne upp till dans.  Bruden gick gärna in däruppå, ty, menar Ruotsalainen, Österbottens tärnor äro raska till sin natur.  Polska-takten gick raskt, och då dansen slutade, satte kejsaren sig på långbänken i stugan, och man bjöd honom något att dricka.  Då kejsaren lämnade gården, skänkte han åt bruden 10 rubel.   Musiken till den dans, som Alexander I dansade med bruden i bondstugan, kallades sedan i många tiotal år: "Aleksanterin polska".;Nervander, E;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:222f;F Ner:222Från kejsarens besök i Lochteå är ännu att tillägga en episod, som bevarats af traditionen på orten.  På Junttila hemman, där gästgifveriet den tiden säges varit, beläget vid stora landsvägen och i närheten af kyrkan, berättas det, att ett allmoge-bröllop samtidigt firades med dans och musik.  Kejsaren hade där infunnit sig och dansat med bruden, som lyste i full skrud, hvarefter han gif-(s.223) vit henne en summa penningar till bosättningen.  Den sålunda hedrade bruden, hvilken torde lefvat ända mot slutet af 1800-talet, fick sedan hela sitt lif bära namnet "kejsarbruden".  Episoden är ett motstycke till den af Wille Ruotsalainen berättade bröllopstilldargelsen på till namnet okänd ort i Österbotten.;Nervander, E;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:239ff;F Ner:239   Samtidigt vidtog den stora af stadens borgerskap tillställda bal, som hans majestät lofvat hedra med sin närvaro.  Balen gafs i de förenade Grönbergska och Holmbergska husen.  Då hvardera lokalen för sig var alltför trång, hade man öppnat en passage genom de motliggande väggarne af dessa byggnader och sålunda förenat de båda våningarna.  Men då dessa voro af något olika höjd, måste man passera från den ena till den andra öfver en trappa, hvars steg voro öfverklädda med rödt kläde.  Det heter om balarrangemangerna, att de lyckades bra och att stadens borgmästare - som den tiden (enligt statskalendern) hette Jonas Högman - af den hade heder.   Då de till ett antal af mer än 300 personer inbjudna gästerna voro församlade, inträdde kejsar Alexander I i balsalongen.   En ung, fager Vasa-dam, som var med på festen och som till och med hade nåden att blifva af kejsaren förd i polonäsen, Louise Höckert, då förlofvad och kort därefter gift med sedermera hofsrättrådet C.H. Forsell, hade se-(s.240) nare mer än en gång för sina barn förtäljt om denna stämningsfulla kejsarbal och därvid alltid med djup rörelse erinrant sig den ädle furstens högsinthet, godhet och nådiga tilltal.   Hon hade, enligt benäget meddelande i första hand(6), förtäljt följande:   Vid Hans Majetäts inträde i balsalen framträdde han några steg ifrån sin vid dörren stannande svit samt gjorde tre djupa bugningar, först framåt och så åt hvardera sidan, sålunda hälsande sina undersåtar.  "I denna hälsning", hade den vördnadsvärda berättarinnan sagt, "låg så mycket aktning och nedlåtenhet, att ej ett enda öga därvid blef torrt, då man ihågkom, att det var det mäktiga Rysslands själfhärskare, som böjde sitt hufvud för sina ringa finska undersåtar."   Balen började med polonäs, i hvilken kejsaren huldrikt deltog, förande i tur tolf fruar och tre ogifta damer.  Ceremonielet därvid var, att statssekreteraren, friherre, sedermera ministerstatssekreteraren, grefve R.H. Rehbinder upptog den dam, som skulle få nåden dansa med kejsaren, och öfverlämnade henne till kejsarens i sviten befintlige ungdomsvän, furst Volkonsky, hvilken först förde henne i polonäsen, och af hvilken kejsaren slutligen emottog henne.  Hvilka de fruar voro, som kejsaren sålunda förde i polonäsen, nämner ej traditionen.  En af dem var naturligtvis den 34-åriga presidentskan Rotkirch, född Aminoff, om hon, som troligt är, befann sig på balen, och detsamma gäller väl äfven landshöfdingens i Vasa baron Carl de Carnalls friherrinna, född Rehnström, ehuru hon då var 69 år gammal, samt hennes gifta, 27-åriga dotter, den för det äldre Helsingfors välbekanta, aristokratiska friherrinnan Wilhelmina Mellin, hoffröken redan 1811.  Att äfven ansedda borgerliga fruar i Wasa, såsom borgmästarinnan och andra, åtnjöto utmärkelsen att af kejsaren föras i dansen (s.241) på denna bal, som borgerskapet hade äran gifva, faller af sig själft och bekräftas äfven af traditionen.   En af de tre unga damer, som vid det festliga tillfället utmärktes af monarken, var presidenten Rotkirchs då endast 13-åriga dotter Augusta, sedermera gift med friherre Janne Boije, och syster till målarinnan Matilda Rotkirch.  En annan var, såsom tidigare nämndes, den 18-åriga Louise Höckert, dotter till kommerserådet Herman Höckert, hvilken hade varit såväl medlem i (F Ner:241)den finska deputationen i S:t Petersburg som också Wasa stads representant vid Borgå landtdag.   Alexander I:s deltagande i polonäsen på balen i Wasa framträder så mycket mera lefvande för oss, som minnesgoda traditioner veta berätta ett och annat om kejsarens samtal med de nyssnämnda unga finska damerna.   - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -*******6) Af hennes dotter, fröken Julia Forsell.(s.242) Två timmar bevistade kejsaren balen, som, efter det han aflägsnat sig, fortsattes i festliga stämning till långt in på morgonen. - - - - - - - - -;Nervander, E;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:258ff;F Ner:258  På kvällen var staden (Åbo) lika rikt illuminerad som föregående afton.  Folkskarorna fingo lystmäte för sina ögon ej blott i den glänsande uniformer och de granna baldräkter som buros af de lyckliga utvalda, hvilka strömmade till den stora bal i det nya societetshuset, hvilken gafs för kejsaren af stadens borgerskap.  Mer än 600 personer hade blifvit inbjudna till festligheten.   En deputation, anförd af den elegante handlanden Jean Gabriel Tjaeder, hade haft audiens hos monarken för att anhålla det Hans Maj:t täcktes med sin höga närvaro behedra denna bal, hvilken inbjudning Alexander huldrikt emottog. - Efter slutfördt uppdrag hade Tjaeder, hvilken som bekant varit medlem i den finska deputationen i S:t Petersburg och som var af Alexander personligen känd, kvarhållits ensam en rundlig tid hos monarken.(s.259)  Åtföljd af sin svit infann sig kejsaren kl.8 på den af damerna, både de äldre och de yngre, med så mycken otålighet och stark hjärtklappning emotsedda balen, och torde hans inträde i salongen skett på enahanda sympatiska sätt som på den till hans ära gifna, förut omtalade balen i Wasa den 4 september.   Äfven nu tog kejsaren flitigt del i dansen och förde i polonäsen flera af balens värdinnor äfvensom några unga damer, bland andra en vacker fröken von Schantz från Björneborg, hvilken, säges det, monarkens blickar upptäckt, där hon stod nästan undanskymd af hopen.   Till etiketten hörde, att, då en dam, utsedd att föras af kejsaren framleddes till honom, äfven under det en sällskapsdans pågick, denna ögonblickligen afbröts, och en polonäs uppspelades af orkestern.   Polonäsens toner utlofvade för hvarje gång de förnummos en utomordentligt intressant stund för fruntimren på balen: att få se, hvem kejsaren förde, att ge akt på den lyckligas toalett, hållning, minspel under konversationen samt framför allt att beundra den vackre, milde och nedlåtande monarken, där hans manliga gestalt skred fram i polonäsen och han vänligt och med ett uttryck af idel godhet santalade med sin moitié, detta allt var ett oförlikneligt skådespel.  En formlig kejsarfeber angrep damerna och alstrade en gränslös förtjusning, som grep hög och låg, blandad hos de tänkande med en uppriktig tacksamhet för monarkens ädelmod mot Finland och dess folk.   Kejsar Alexander aflägsnade sig först något efter klockan 10 från den lifvade och lyckade balen, som därefter(s.260) fortsattes inpå följande morgon under den gladaste stämning, därvid monarken, ehuru frånvarande, utgjorde medelpunkten för alla samtal, allas tankar och känslor.;Nervander, E;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:279;F Ner:279  Under det staden åter på aftonen prunkade i rik eklärering, ägde en af borgerskapet anordnad bal rum i det dåvarande rådhuset, hvilken bal Hans Majestät bevistade från kl.8 till 10.  Såsom fallet varit på enahanda festliga danstillställningar i Wasa och i Åbo, deltog monarken äfven här i dansen, ehuru ingenting finnes antecknadt om de damer, som åtnjöto äran att af honom föras i polonäsen.  I tidnings-berättelsen om kejsarens besök i Helsingfors heter det, att glädjen öfver Hans Majestäts höga närvaro var så mycket lifligare som Hans Maj:t i nåder förklarade sig nöjd och tillfredsställd.;Nervander, E;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:49;F Ner:49Landtdagsbalen den 28 mars 1809.  Aftonen medförde landtdagsbalen, efterlängtad af de unga damerna - man kan ej säga af ungdomen, ty af Finlands jeunesse dorée voro de flesta bundna vid spillrorna af den finska arméen eller - af bandager kring ärofullt erhållna sår.  Men till dem smögo kanske några af de unga damernas tankar, om ock någon gång med en suck, från solglansen i den unge kejsarens milda blick.   Det har om detta tillfälle antecknats, att kejsar Alexander "dansade mest med alla fruar, men med få flickor, konverserande alltid med dem han dansade med och ville alltid, att någon skulle vara förut i början."   "Här såg jag", skriver Gagarin, "dansas den svenska dansen; den är en kadrilj med franska steg, hvars musik är rätt vacker."   De damer, hvilka fingo nåden att af kejsaren föras i polonäsen och öfriga danser, voro sannolikt i främsta rummet närvarande fruar till landtdagsrepresentanter(s.50: Bild: Kontradans i början af 1800-talet. (Efter Schilder).(s. 51) och till högre uppsatta personer.  Med säkerhet vet man, att Sprengtportens tredje fru, friherrinnan Varvara, född Samyski, var på balen.  Det berättades dagen efteråt, att hon där som gåfva af en högre kosackofficer erhållit en vacker plym, sammansatt af dyrbara fjädrar, hvilken prydt hans hufvudbonad.   - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -    Sannolikt var det på denna bal Alexander lade märke till den gamle landshöfdingen C.A. Möllersvärds familj, hvilken han bevisade nåden att, vid pass en vecka därefter, på återresa från Åbo den 3-4 april gästa i deras anspråkslösa hem på Mäntsälägård och hvars 18-åriga vackra och ståtliga dotter Ulla ett par år därefter blef utnämnd till dame d´honneur vid Hennes Majestät kejsarinnan Elisabets hof.  Balen, hette det, var föranstaltad af ständerna, men kejsaren betalade dock kostnaderna, såsom han ock uppdrog åt landtmarskalken att under landtdagens lopp hålla taffel på H.M:s bekostnad.  För detta ändamål hade bordsilfver, fat, tallrikar m.m. hämtats från S:t Petersburg.F Ner:58   På aftonen hade staden Helsingfors Hans Maj:t till ära anordnat en bal - hvilken Gagarin säger var hundar;Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:59;(S. 59) gånger bättre än middagen.  Till detta förmånliga domslut af den unge fursten bidrog väl i främsta rummet uppenbarelsen i de dansandes led af en den älskvärdaste och mest intagande dam, så rik på grace och behag, att han ansåg henne likna det kvinnliga ideal, för hvars vackra ögon hans reseskildring var ämnad.  Skada, ett han ej nämner den täcka finska tärnans namn!   I de dagboksanteckningar, som en samtida, den unge Karl Elias Alopaeus, son till domprosten, gjorde och hvilka ingå i de "Alopaeuska papperen", heter det, att kejsaren ej infann sig på balen samt att ryktet påstod det han i Helsingfors emottagit (F Ner:59)depescher, hvarefter han gnuggat sig öfver ögonbrynen och till och med slagit sig för pannan.  Då underrättelsen härom kom till hans ministrar i balsalongen, hade de och den öfriga sviten lämnat balen.  Hvad saken gällde, är obekant; en möjlighet vore, att depescherna visste berätta om de planer, som i Stockholm förehades att störta kejsarens svåger konung Gustaf IV Adolf från tronen, hvilka planer också föregående dag gått i verkställighet (1).******1)I senast omtalade dagboksanteckningar berättas vidare, att balen i Helsingfors skulle varit besökt af tre "svenske sändebud", nämligen "öfverste Lagerbring och major Adlercreutz samt en Stackelberg", hvilka herrar på enträgen begäran erhållit företräde hos kejsar Alexander.  Namnet Aldercreutz, som  möjligen syftar på Gustaf Magnus A., (född 1775, död 1845) gör, att man med tanke på stämplingarna i Stockholm spetsar öronen och sätter den mystiska notisen om de tre svenska sändebuden och den i texten omtalade depesch-historien i samband med hvarandra.  Dock detta därhän.;Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:68ff;F Ner:68Borgerskapets i Åbo bal för kejsar Alexander den 2 april 1809.  På aftonen af denna dag voro staden och domkyrkan åter illuminerade, och af borgerskapet gafs en stor bal, hvilken kejsaren behedrade med sin närvaro, därvid förande i dansen fruntimmer af alla stånd och intagande allas hjärtan genom sin älskvärda nedlåtenhet.   Om denna glada tillställning har kommerserådet Erik Julin (f. 1796 d. 1874) kort före sin bortgång lämnat en, med stöd af äldre Åbo-bors hågkomster nedskrifven skildring, hvari berättas bland annat följande.   Balen var anordnad i öfre våningen af det Zeipelska, sedermera Limanska huset, och dansen ägde rum i den så kallade Zeipelska stora salen, känd då för tiden i hela Finland som den största i landet (2).  Den hade utrymme nog, men var ej högre än 6 alnar.  Uppgångstrappan var för tillfället hopslagen af bräder och bildade ett 5 alnar högt och 6 alnar bredt rakt rör direkte upp från gården till danssalen.  Ingen tambur fanns.  I stället slutade trappuppgången med en liten plan framför salsdörren, där balgästerna aftogo sina öfverplagg och där naturligtvis stark trängsel af tjänstefolk och herrskap rådde samt ett virrvarr vid efterletandet af klädesplaggen.   (s.69) Ljusen voro oförsiktigt placerade, så att i trängseln till och med en liten eldfara uppstod.  Då en af "balens drottningar", m:lle Hedda Haartman ordnade sin klädsel, kom nämligen hennes luftiga dräkt för nära ett af ljusen och flammade upp, men lyckligtvis släcktes elden ögonblickligen.  Den raska tärnan skyndade hem, klädde om sig och infann sig snart därefter för att på annat sätt lysa på balen, berättar Julin (3).   Golfvet i balsalongen var medels schabloner måladt i vattenfärg med hvita och röda rosor jämte gröna blad, hvilket i början af balen och i synnerhet längre in i salen tog sig nog så nätt ut, men den ömtåliga kritmålningen slets bort af de gåendes och dansandes steg och åstadkom ett obehagligt damm, som fäste sig i synnerhet på de mörkklädda herrarnes ryggar så rikligt, att någon skälm roade sig att på den unge svenske studeranden Ahlbergs rygg i hemlighet teckna orden: "doktor Hjälplös".   Till anektoderna från balen hör ock, att det ansedda kommerserådet Gabr. Gestrin, som fått det angenäma uppdraget att bjuda kejsaren ett glas champagne - för hvil-(s. 70: bild: Valsande par, i början på 1800-talet (Efter Schilder).******** 2)  Genom senare omändringar af husets inredning är denna sal nu mera försvunnen.******** 3)  De mest framstående och bemärkta unga damer på balen torde hafva varit ofvannämnda m:lle Haartman och m:lle Winter.  En gammal man, hvilken som ung var med på denna kejasar bal, hade om dessa vackra flickor yttrat till Julin: "Nog knäfveln voro de bägge tillräckligt eldfängda.";Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:71;(s.71) ket H.Maj:t dock betackade sig - förvånad yttrade till kejsaren: mais c´est donc du champagne, hvarom han trodde, att H. Maj:t behöfde upplysas.  Måhända är historietten bättre påfunnen än pålitlig.  Sant skall det däremot vara, att, när (F Ner:71)sedermera universitetsadjunkten Carl af Tengström (4), då omkring 20 år, hade otur att, stigande ett steg tillbaka, skuffa kejsaren, han artigt urskuldade sig med ett: Pardon, votre excellence!    Musiken, som spelade på balen, var en petersburgsk gardesbataljons och väckte hos den unge, liflige furst Gagarin minnen af kejsarstadens brusande lif och jämförelser mellan damerna i stora världen och de unga tärnorna i provinsen.  Man finner, att de senare utöfvade en stark tjusningskraft på honom.  Han ägnar damerna på balen i Åbo flere sidor af sin lilla bok, efter det han antecknat, att i hela den talrika kretsen af män knappt fanns en enda yngling.  "Blomman af landets ungdom, ryckt från sin hembygd, var på krigets fält att där möta döden."   "Dansen denna afton skall länge kvarblifva i mitt minne", skrifver han. - "Fruntimren - de voro för mig som en ny värld, som en idealvärld; utan det förflutna, utan det närvarande föreställde den mig endats framtiden. - - - - - - - - - - - ******* 4)Äldste son till ärkebiskop J. Tengström.;Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:72f;(s.72) Den unge fursten synes verkligen hafva fångat i flykten dragen hos damerna på kejsarbalen i Åbo den 2 april 1809, och man känner sig öfvertygad om att skildringen är sann.  Till sist berättar Gagarin en egendomlig balepisod, som man efter supén fick bevittna, ett intermezzo, som en liten universitetsstad i forna dagar kunde bestå sig.  "Man tillkännagaf, att en gubbe, tillhörande universitetet, ville dansa en kadrilj.  Strax trädde, på sin mors upp-(s. 73) maning, en ung nymf fram i midten af salongen för att emottaga den glade gubben.  Hon ställde sig i ordning.  Eucharis bekymrar sig icke för med hvem hon skall dansa.  Hon gör icke en min, under det hon väntar, hon är till endast för dansen och nöjet.  Skall han snart komma, gubben från Theos med blomsterkrans på hufvudet och sin lyra i handen?  Store gud!  Hvad ser jag!  Det är icke Anakreon, föryngrad af Bacchus, det är en vinets smorde, med grekiska upp öfver skuldrorna och latin ända ned till fotsulorna.  Han kommer för att utsätta sig för det allmänna åtlöjet! - Jag såg icke mer på honom.  Jag såg på Eucharis; hon var, ända till slutet, nymfen från Tempe.";Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:78f;F Ner:78  En, såsom det vill synas, improviserad landtlig bal afslöt denna för Möllerhof minnesvärda dag.  Hågkomsten af dansen har traditionsvis ännu lifligt bevarats af traktens allmoge, i synnerhet af en för några år tillbaka vid;Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:79;(s. 79) omkring 80 års ålder afliden jungfru Ulrika Ottiliana, hvilka dopnamn hon erhållit fröken Ulla till heder.  Hennes far hade den tiden tjänat som stalldräng på gården och skall, eftersom han förstod att handtera en anspråkslös fiol, blifvit uppkallad till balsalongen för att, äfven han, bidraga till dansmusiken.  Det torde varit från hans läppar gamla Ulrika Ottiliana erfarit, huru glädjen då stod högt i tak i den pelarprydda salen på Möllerhof, hvilken genom kejsar Alexanders närvaro framstår för minnet så stor och ståtlig.  Den hög och låg tjusande monarken hade, berättar sägnen, "många, många gånger" fört i dansen den af ungdom och fägring och lycka strålande Ulla Möllersvärd, hvars stolta, hänryckta hjärta kanske drömde om en vaknande vår.;Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNer:86ff;F Ner:86  På aftonen af den 18 juli ägde en - såsom det hette - af ständerna tillställd bal rum på rikssalen.  Inbjudningarna voro underskrifna af grefve Creutz, prosten Nils Aejmelaeus och handelsman C.M. Engman.  Till balen infunno sig värdar och gästar, under det illumination ägde rum, dock endast på de större gatorna.  Glanspunkten vid ekläreringen i mars, själfva äreporten, stod nu dunkel och mörk, då man i den rådande starka blåsten ej vågade tända lamporna på denna eldfarliga dekoration.  För öfrigt regnade det ganska ansenligt.   - - - - - - - - - - - - - - -- --- - - - - - - -(s.88) För öfrigt äro "nyheterna" från denna landtdagsbal mycket sparsamma (5).  Man synes äfven öfver hufvud ägnat landtdagens afslutning en mindre liflig uppmärksamhet än dess öppnande.  Ceremonielet och dekorationerna voro desamma nu som då och erbjödo lika litet som personerna nyhetens behag.  Dessutom var det högsommartid, och alla, icke minst landtdagsmännen, längtade hem och ut i naturens sköte.  Men det vissa är, att Alexander I nu som alltid vann allas hjärtan genom det milda majestät och den oförställda godhet, hvarmed han nalkades sina undersåtar.***** 5) Äfven om denna landtdagsbal skrefs en nidvisa på svenska.  Den förvaras i Sarvlaks arkivet och finnes aftryckt i n:o 6 af "Östra Nyland" för 1882.;Nervander, E.;Kejsar Alexander 1:s samtliga resor i Finland.  Enligt äldre och nyare källor samt insamlade traditi;(Helios). Helsingfors 1906.;
FNiemi:126;FNiemi:126  - (Tuulos) "Täällä vanhat vielä muistivat aikaa, koska viulusta ei tietty mitään ja tanssia hypättiin laulun jälkeen.  Silloin toinen osa nuorukaisista lauleli ja rallitteli, toiset tanssivat.  Siitä kun "peli" ("viuuli") on tullut harjoitetuksi, ovat vanhat tanssilaulutki niin jäänneet unotuksiin, ettei niitä enään muisteta yhtään.";A.R. Niemi;A.R. Niemi: Runonkerääjiemme matkakertomuksia 1830-luvulta 1880-luvulle.;Helsinki 1904. [A.E. Nylanders berättelse av samlingsresan i Tavastland på vintern 1850-51];
FNiemi:133;FNiemi:133 - "Eräjärvessä minä kävin tansissa.  Siinä hypättin pait polskaa: katrillia, valsia, polkkamasolkkaa, Viskaria, Enkliskaa, Ryssää, Maskuranttia ja muita.";A.R. Niemi;A.R. Niemi: Runonkerääjiemme matkakertomuksia 1830-luvulta 1880-luvulle.;Helsinki 1904. [A.E. Nylanders berättelse av samlingsresan i Tavastland på vintern 1850-51];
FNiemi:37;FNiemi:37 - (Heinävesi) "Kuutamossa mainitun salon poikki hiljasin päästyämme tulimme rauhassa Vuokkalan sahalle, johon pääsimme yöksi.  Jopa olikin myöhä, kello yli yhdeksän, ja maalla on se paljon.  Rahvas valvoi kuitenkin vielä, vaikka oli pyhä-ilta.  Tähän lienee syynä ollut likellä sahaa paraikaa oleva tanhuaminen, johon kaikki nuori väki sahaltai lie keräytynyt, ja johon ilohon mekin, tultuamme vaan tästä tietäen, varmaan olisimme oi´asseet.";Niemi, A.R.;Runonkerääjiemme matkakertomuksia 1830-luvulta 1880-luvulle.;Helsinki 1904. [F.Poléns berättelse om samlingsresan i Savolax och Karelen 1847];
FNiemi:63;FNiemi:63 - (Kitee) "Illatsuissa (iltatanssissa), joita täällä ennen paastoa joka ilta kylyssään aina pidetään, niin kuulin vanhain ihmisien kertovan, jotta näissä iltalystäyksissä heidän nuoruudessa vielä pelkkiä suomen kielisiä lauluja jokahinen lauloi, ja jotta lapset arvoittelivat, pannen toisiansa hymölään.  "Nyt ei ole niin enää, noita rumia pajatuksia nuori väki nyt näkyy rakastelevan enemmin, kun omia suomalaisia lauluja, - noita he pajattelevat vaan, joita emme me, eikä he itse´kään ymmärrä", lausuivat vanhat eukot ja ukot niin pahoilla mielin, muistaen omaa nuoruuttansa ja nähden miten lapsensa heistä ovat erkauneet.";Niemi, A.R.;Runonkerääjiemme matkakertomuksia 1830-luvulta 1880-luvulle.;Helsinki 1904. [F.Poléns berättelse om samlingsresan i Savolax och Karelen 1847];
FNyman:13;FNyman:13 - (Valkeala, Tuohikotti)  "Täällä, sanoo Reinholm, tanssittiin sitä mainiota Walkialan Hienoa, Viien hengen engelskaa, Kasakkaa, Parinaa, Polskaa j.m.m.  Varsinkin yksi tytöistä tanssi hänen mielestään hyvin ja hän antoikin tälle "Ridvalan Helkavirret" illan muistoksi." - - -;G.J. Nyman;H.A. Reinholm. Suomi IV 4.;Helsinki 1906. [Biografi av Reinholm, folkdans- och traditionssamlare];
FNyman:13f;FNyman:13f - (Savitaipale)  "Lavikkalassa tanssittiin vähäsen Walkiata hienoa, Parinaa ja Sotskaa, joiden nuotit he kirjottivat muistiin sokean soittajan Salménin soiton mukaan.";G.J. Nyman;H.A. Reinholm. Suomi IV 4.;Helsinki 1906. [Biografi av Reinholm, folkdans- och traditionssamlare];
FOWS18300901;[Annons:] - "Wiime tanseisa, Kestikivari Appelgrenilla, on kadonnut ison lainen awain.  Löytäjä tekis hywin ja antas sen takasin, palkintoa wastaan, Kirja-pränttiin.";-;Oulun Wiikko-Sanomia;9.1.1830 [Obs! Ref.nr. skulle vara FOWS18300109];
FOWS18300904;FOWS 4.9. 1830: - "Helsingin Kaupungista Elokuun 16:tena päiwänä. - Keisari Nikolai I:n vierailusta Helsingissä. - - "Iltasella oli toimitettu Baali-tansi, johon oli kuttuttu etusimpia kustakin Säädystä.  Siellä käwi myös H.M. Keisari, oli wiipynyt runsaan tiiman werran ja tansannut muutamiin yläisimpiin Herraswaimon kansa.";-;Oulun Wiikko-Sanomia;4.9. 1830;
FQ:45-48;Universitets jubelfest.(s. 45) "Plötsligt gick det som en elektrisk stöt genom hela församlingen: musikens första taktfasta toner ljödo genom salen. Generalguvernör Thesleff ledde ut en av aftonens värdinnor, den rika fru Decker, i en sirlig polonäs. Andra följde exemplet och snart var hela golvet fyllt av avmätt framskridande par. Greve Rehbinder hade bjudit grevinnan Armfelt sin hand, och när hon majestätiskt seglade ut, böjde sig Pletnjov plötsligt fram och viskade i Mathildas öra en anhållan om första fransäsen.[...]Med en djup bugning och en snabb, på en gång skälmsk och eggande blick, som sände en ilning genom hennes nerver, avlägsnade sig Pletnjov för att sin plikt likmätigt föra en tjock och borgerlig professorska i polonäsen.Denna varade en timme. Man bytte ideligen om moatjéer och blev sålunda i tillfälle att visa åtskilliga damer uppmärksamhet. När polonäsen slutligen avblåstes, hade de äldre damerna spelat ut sin roll. För resten av aftonen voro de dömda att kläda väggarna, och deras enda nöje bestod i att genom sina lornjetter iakttaga de dansande och mer eller mindre kritiskt kommentera de unga flickornas uppförande. Under pauserna voro dessa strängt tillhållna att slå sig ned bredvid sina mödrar eller förkläden; att flirta med en uppvaktande kavaljer i någon fredad vrå var dödssynd och ytterligt komprometterande för den djärva.När polonäsen slutat drogo sig de äldre herrarna bort till sidorum och buffett och den olidliga trängseln och hettan lättade något.Så - äntligen, äntligen spelade musiken upp en vals, en smäktande, vaggande, virvlande wienervals. Ut svävade par efter par, tills hela salen var ett enda böljande hav av vajande kjolar och (s. 46) svängande frackskört. Runt, runt snurrade man i allt snabbare takt, tills hjärtat bultade och kinderna glödde och barmen gick i vågor och man slutligen var så yr, att man varken såg eller hörde något omkring sig utom ett flimmer av lätta stoffer och valsens brusande, tändande, tjusande rytmer -Under valsen stodo de unga kavaljererna formligen i kö för Marie och Matilda, så att det var hopplöst att försöka närma sig dem, och det var därför otåligt Grot och Pletnjov väntade på den första fransäsen, då de äntligen skulle få rå om sina damer.Men klockan hade hunnit bli tolv innan musikens Aufforderung zum Tanz förkunnade att fransäsen skulle taga sin början och det var tid för herrarna att att söka upp sina damer. Det blev ett nervöst fjäsk och spring innan de långa stolraderna voro ordnade och paren intagit sina platser. Grot med Marie och Pletnjov med Mathilda dansade som vis à viser.Under fransäsen, inklinationsdansen par préférence, hade man, medan man väntade på sin tur att figurera, vissa möjligheter att bedriva en stilla flirt och föra en viskande konversation med sin dam, något som var omöjligt i valsens andlösa virvlar.[...](s. 47) "Avancez, mes dames, avancez!" ljöd anförarens stämma. "Figurez, s'il vous plait, révérence!"Damerna och bland dem Marie och Matilda gingo fram mot varandra i tvenne långa led och sjönko ned i en djup reverens, så att deras vida volangprydda kjolar sopade golvet.[...](s.48) Men fransäsens turer blefvo allt livligare och omöjliggjorde snart varje samtal. Damerna dansade nu i en ring i mitten, kavaljererna runt omkring, man bildade kedja, man bildade stock, man sprang, man snurrade runt, man galopperade omkring; förgäves sökte damerna skydda sina lätta, yviga kjolar från att rivas och skrynklas, allt vildare, allt hetsigare blev tempot, ingen lystrade längre till anförarens kommandoord, allt var ett enda virvlande kaos, tills damerna slutligen flämtande och andlösa segnade ned på stolarna bredvid sina mödrar och förkläden -";Qvarnström, Ingrid;Den romantiska leken.;Helsingfors 1939.;
FQ:51;"Från salen ljödo tonerna av en kadrilj och herrarna fingo brått att avsluta sin måltid. Damerna hade nu vilat ut, intagit lätta förfriskningar och justerat sin toalett. Dansen kunde åter begynna.[...]Den första kadriljen avlöstes av en andra, denna i sin tur av en potpurri. Så följde ytterligare en rysk kadrilj och slutligen ännu en fransäs.Marie och Mathilda dansade dem med olika kavaljerer.";Qvarnström, Ingrid;Den romantiska leken.;Helsingfors 1939.;
FQ:95;(s. 95) "Den sista kotiljongen hade Grot och Pletnjov förbehållit sig att få dansa med Marie och Mathilda. [...]De dansande paren hade ställt upp sig i en vid vid ring runt salen. Man bar in kuddar fullsatta med pappersblommor och små souvenirer för damerna, kokarder och dekorationer för herrarna. I tur och ordning dansade paren ut, dekorerade varandra och dansade åter en vals tillsammans. Så följde andra turer, där herrarna efter fritt val fingo hylla den dam de önskade, och ju flere troféer en dam kunde uppvisa desto större var hennes triumf.(s. 96) Slutligen ställdes en korg med levande blommor på en taburett mitt i salen: varje herre fick uppvakta sitt hjärtas dam med en blomma. Marie hade snart ett helt fång på armen.";Qvarnström, Ingrid;Den romantiska leken.;Helsingfors 1939.;
FQ82-85;Universitetets jubelfest.(s. 82) "I ena ändan av salen hade rests en plattform för de förnämligaste damerna, och här etalerades mycken elegans och magnifika smyc(s. 83) ken. Men annars fingo de arma fruntimren klämma ihop sig på de fyra stolraderna utmed väggarna, under det herrarna stående trängdes i rummets mitt. Man serverade sig te, som kringbjöds på brickor, och sökte så gott sig göra lät trots knuffar och stötar inmundiga det. Så spelade musiken upp en polonäs och kansler greve Rehbinder öppnade balen.[...] I detsamma spelade musiken upp en vals och primus magister A. E. Arppe ledde ut Rosina von Haartman.(s. 84 Den första valsen dansade han med grevinnan.[...]Så följde magisterkadriljen, som dansades uteslutande av promoti och deras damer och i vilken Marie deltog som unge Walleens och Mathilda som Carl von Haartmans dam.Men så snart kadriljen var slut spelades det upp en vals och i samma ögonblick stod Pletnjov framför Mathilda.[...](s. 85) Först när han stod i beråd att avlämna henne vid hennes plats, frågade han om hon inte ville dansa den första mazurkan med honom; mazurka brukade vara en specialitet för Patriotiska institutets elever.Det var inte många i Finland som kunde dansa mazurka, åtminstone inte i civila och akademiska kretsar. Och av det tiotal par som ställde upp voro de flesta kavaljererna officerare eller ryssar. Sollogud dansade med Marie. Han dansade med liv och lust, hans slaviska blod kom i svallning, han inlade i varje rörelse en glöd, en passion som ryckte de andra med sig. Och Marie var en värdig moatjé. Så lätt som ett fjun virvlade hon fram vid hans sida.";Qvarnström, Ingrid;Den romantiska leken.;Helsingfors 1939.;
FRamII:57ff;"Det var sålunda själffallet att alla dessa dignitärer - senatorer, presidenter, generaler, verkchefer, vicekansler, rektor m. fl. under vinterns lopp skulle gifva en officiell bal förutom middagar och pri-vata mindre bjudningar, som ej togos med i räkningen. Bjudningen till den stora balen utgick i tryckta kort minst en vecka förut, och bjudningslistan uppgjordes efter statskalendern, ehuru äfven dansande kavaljerer och familjens intimare umgänge tillika inviterades."II: 58"Hela våningen strålade af ljus, gardesmusiken tonade från den på långväggen anbragta läktaren, betjänter och vaktmästare gingo omkring med brickor, bjudande te och senare limonader och man-delmjölk, drufvor och frukter, glasser, konfekter och varm punsch m. m., oafbrutet under hela balen.Sedan samlingen skett och teet var drucket, spelade musiken upp till en polonäs, då min far, ledande den förnämsta damen i rang, vanligen generalskan Thesleff, öppnade balen. De andra paren följde tätt efter, noga ordnade efter rang och värdighet. Endast de äldre deltogo i den. Sedan man fört sin dam ett par hvarf rundt om salen, lemnade kavaljeren henne med en bugning för att därefter  leda en annan, tills alla fruarna gjort en rond. En sådan polonäs, däri blott äldre herrar i guldbrode-rade uniformer och kraschaner deltogo, tog sig mycket ståtligt ut.När den efter en stund var slut, blåste musiken åter upp till en vals, då det blef lif och rörelse i de ungas led, som blott varit åskådare af polonäsen.Därmed var den riktiga dansen börjad. Sedan kom det vanliga balprogrammet: vals, kadriljer och masurka i omväxling med hvarandra. Polkan var då ännu okänd. Af kadriljer, hvaraf ända till åtta kunde dansas på en bal, funnos tre sorter, något differerande i turer, svängningar II:59och piruetter, som då ännu brukades, fransk, den vanligaste, svensk och rysk, men i hufvudsak dock liknande hvarandra. Kotiljongen, som ofta räckte mycket länge och var tröttande, enär seden då var att alla därunder skulle stå, var alltid de ungas inklinationsdans. Så fortgick balen, afbruten blott för en stund af supén."II: 61"Till sådana nöjen hörde äfven en barndans, hvilken gavs jultiden i vårt hem liksom i andras, där det fanns växande ungdom. Oaktadt vi öfvervakades af hela skaror af medföljande guvernanter, gick det alltid mycket gladt och muntert till med danser omväxlande med lekar; dock skulle allt va-ra som på en vanlig bal, både riktig musik och supé.";Ramsay, Anders;Från barnaår till silverhår. Andra afdelningen. Tidsbilder 1840-1850.;Helsingfors1904.;
FRau:207;FRau:207. - 336.  Huvituskävelyksiä ei ole muita kuin seuran ja iloin ettimysmatkoja.  Antavat kuitenkin ruumiillensa liikeherkkuja, pääsiäisenä ja helluntaina kiikkuvat, hyppävät lautaa ja juoksevat leskiä.  Nykyän vaan enemitten tanssivat, joulutkin, vaikka ennen viettivät aikansa pelkissä kuvailuspeleissä eli leikkeissä koko juhlat, jonka syystä ilottevatki. - - - -;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. [Folklivat i Virolahti på 1840-talet.];Helsinki 1866. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:227;FRau:227 - Pyöriötarhatanssia. 374.  Leikkiväki käyvät käsitysten pyöriötarhaksi.  Yksi käypi tarhaan navalle, pyöriö väki alkavat hyppein pyöriä ja laulaa:  "Jos olis yhtä ystäväistä / Eli toista tuttavaista, / Kävit kanssan tanssimani / Kerallani keikkumaani." / Silloin ottaa navalla oleva pyöriöstä yhen kumppaliksensa kerallansa tanssimaan ja pyöriöväki laulavat hänen kerallansa: / "Tuoss´ on yksi ystäväni / Ja myös toinen tuttavani / Tuoll´ on kengät kelvolliset / Ja myös laulut laavulliset, / Ei syö tupakkaa / Eikä kanna kapakkaan / Humalass´ei hullitse / Viinapäis´ ei villitse." / Kun nyti ovat laulun loppuun tanssinneet, sitten ensimäinen eli vanhempi aisa tarhasta astuu pyöriöön.  Ja taas alkavat kertua samaa laulua ja tarhassa oleva ottaa aina silloin toisen kumppalin ittellensä, kennen lustaa.  Tällä tavalla kerrotaan niin kauvan kun kyllästytään.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet/.;Helsinki 1966. / [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var sj;
FRau:227f;FRau:227f. - Neitty meni ryytimaahan. - 375.  Yksi pyöriö tanssi yksi pyörä tarhassa navalla pyöryvä ja laulava mui´en kanssa kuin seuravasta laulusta lauletaan sanaa: "näki näki nokkaan", silloin ottaa navallinen mieleisensä kumppaliksensa pyö- (s.228)  riöstä ja hyö kahen käsitysten mui´en mukaan tanssivat laulun loppuun astikka: / "Neitty meni ryytimaahaan, / Joss´ oli tottunnut käymään, / näki näki nokkaa / Yli ryytimaan aian / Yli vuoren, ja meren / Joss´ ei korkialt´ vettä sa´a, / Eikä päivä paista / Päivä paista kuu valosta / Kuun valua kuumotakkaan / Minä etin isään antiota / Kuulustelen kuontiota / Tuostapa löysin neitoseni / Ainuani vilpittömän / Vaikk´ oli köyhä, kuin oli nöyrä / Hään on suostunnut sinuun / Hänell´ on ihanat silmät / Sinulla sy´än suloinen! / Jos sinä hänen tietäisit; / Niin sinä hänest erjäisit / Lahjat käteen kannaisit / Vanhat pai´at kaulattuna / Kah´en on ihana eläväin olla, / Kah´en maata kaulatusten / Kah´en suuta suikata / Kah´en muuta muikata." / Kun laulu rupee pari puoliskota morkkamaan eli konttimaan, niin viimeksi tulia eli tullut rupee vanhempaa hylkimään ja ottaa mui´en konttimisen kautta muka eroon.  Kun laulu uutelleen alotetaan, sitten valittee toisen ja ottaa silloin kuin lauletaan: näki näki nokkaa.  Tällä tavalla kerrotaan laulu, peli, ja naiminen kuvataan. / Päätökseksi tanssivat ja laulavat: / "Tämän maailman ihmiset, / Ovat villit ja karhut, / Ei ol´ yhtään ihmistäkään / (s.229)Aviossäätyynsä mennyt. / Pahat ämmät, viekkaat äijät, / Hei´än välillänsä seulovat.";Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:229;FRau:229. - Pyöriötanssi. - 376.  Peliväki käsitysten pyöriötarhana ja laulavat koko leiri: / "Keträtkäämme silkkilankaa / niin kuin yhtä hivuskarvaa, / käännä ittes ympär." / Näi´en sanoin kertomisilla kääntää aina yksi selkä puolensa sisäpuollen eli tarhaan päin, joita sanoja kerrotaan jokaisellen niin kauvan, kuin kaikki ovat taka perin selätysten toisiinsa tanssimassa ja pyörymässä.  Siitten jälleen alkavat kääntää oikein päin ja laulavat tarhana tanssiissansa: /"Täss on vähän väärin tehty, / Takapuol on eteen käätty, / Käännä ittes ympäri."/ Samaten kerrotaan tätä jokaisellen niin kauvan, kuin jokainen on oikein päin jälleen pyöriössä.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:229f;FRau:229f. - Pyöriötanssi. - 377.  Peliväki käsitysten tanssissa pyörivänä tarhana, yksi alusta alkain sisässä joka ottaa kohta laulaessa toisen kulta kumppaliksensa, ja siitten aina näyttävät rakkauuttansa seuravan laulun mukaan:/ "Syrjätysten minun kultan, Rati, riti, rallaa / Toista syrjää minun kultan, Rati, riti, rallaa / Anna kättä minun kultan, Rati riti rallaa / Päälitysten minun kultan, Rati, riti, rallaa / Vastatusten minun kultan, Rati, riti, rallaa / Kaulatusten minun kultan, Rati, riti, rallaa / (s.230) Anna suuta minun kultan, Rati, riti, rallaa / Jää hyvästi minun kultan, Rati, riti, rallaa." / Kun nyti ovat viimeiseksi jäähyvät hartaasti jätelleet, siitten e´ellimäinen aina tarhassa ollut menee pois pyöriöön ja viimeinen ottaa taas pyöriöstä järestään yh´en kulta kumppaniksensa ja samaten laulun mukaan kuvavat rakkau´en näytelmätä.  Enemitten aina niin kauvan, että jokainen saisi rakkauuttansa näyttää.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:230;FRau:230. - Pyöriötanssi. - 378.  Peliväki käsitysten tarhatanssissa ja laulavat seuravaa laulua ko(r)ko ja lasku äänessä ja laulun koron ja painun mukaan tepikoittavat jalkojansa soitoksi. / "Sinä olet sinisukka, silivi poika,/ Minä olen puna poski komia piika, / Pijat ne sorjasti pillillä soittaa /Pojat ne huutelee, kultaisilla torvilla, / Meiät on Jumala yhteen luonnu, / Vaan ei ole pahat ämmät suonnu, / Pahat ämmät käyvät silivili teitä, / Konttivat kauppoja, estävät meitä, / Millonkas kultan yhteen tullaan, / Pääsiäispyhinä lautaliekus, / Lauta lierist latoon mennään, / Mitä minä huolin, kun juon ja laulan, / Lasken käten kultan kaulaan." / Tätä tanssia tanssiessa kuuluu jalkoin temisytys kauvaksi asti.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:231;FRau:231. - Tilulilusilla taikka koukkutanssi. - 379.  Peliväki käsitysten pyöriötarhana tanssivat ensin vähän ja laulavat jotain taikka rallattavat: Siitten yksi aukaisee pyöriötarhan ja muuttaa koukuttelevaksi raipaksi ja siitten aina perästänsä kulettaa (s.231)  koko raippaa ensin jälki päisimäisiin käsien välistä läpi, jotka pitävät kätensä yläällä porttina, jotka pihtipieleiset jäävät käsistä kierteiseen niokseen, siitten taas esimäinen kulettaa raipan läpi nii´en vierimäisiin käsiin alatten, ja sillä tavalla nioo koko raippansa ja nioissansa laulaa tätä yhtä sanaa keventääksensä raippansa luontoja ja jalkoja.  "Tilu lilu."  Siitten rupee purkamaan niostaan samoja jälkiänsä takaisin alatten ja laulaa: seuravia sanoja: / "Turulle turulle pyssyn kanssa, / renki se luisen luikun kanssa, / emäntä kahen korennon kanssa, /  piika puisen pyssyn kanssa." / Kun nios on kaikki purettu taikka taka puolta jokaisen käsiin alotten kulettu siitten tanssi on ympäri, ja usein myös kerralla lopetetaankin.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:232;FRau:232. - 383. Peliväki käsitysten pyörä tarhana, yks istuu renkulla tarhassa navalla, kun pyöriöväki rupevat pyörimää, ja laulamaan: / "Suvi sukkas, kani kenkäs, / Hijen juosten, tanssin juosten, / Elias Taavetin kenkät." / (s.233)  Silloin navallinen sukii eli kuvaa sukkansa harjamista ja kenkänsä kanimista käsillänsä.  Näin aina kertovat tätä laulua kaikille ruumiin verhoille hiuksen harjamisille ja silmän pesemisille, ja laulun alussa aina nimitetään jokainen vaatekappale eli tehtävä työ, joita laulun käskyjä navallinen kuulee, ja nöyrästi kuvaillen tekee.  Kun nyt on kaikki ruumiinsa osat ja vaatekappaleet sukinnut, siitten nousee renkullen seisomaan.  Silloin pyöriö ei laula enään hänellen mitää tehtävää, ainuastaan "hiien juosten, tanssin juosten", jolla sanan ajalla muuloinkin aina kovemmin juosten pyörtävät nyti erinomattain.  On oikein hiken juoksua siitä syystä, ettei navallinen ennättäis hypätä kennenkään kaulaan.  Vaan kennen kaulaan tapaa hypätä sen saapi siitten navalle vaatteitansa samaten sukimaan j.n.e.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:233;FRau:233. - Piikasilla piskusilla. - 384.  Muut käsitysten pyörä tarhana pyörätanssissa; mutta kaksi on aina tarhassa.  Enemmin on ollut erjää ensin olostansa pyöriöön viimeiseksi tullut, ottaa aina toisen eli uu´en pyöriöstä kumppaliksensa, näin aina vaihtavat seuravan laulun loppuissa: / "Piikanen, piskunne, valkonen paitanen, / Missäs viivyt niin kauvan? / Pesin astiat, keritin lampaat, / Mitäs minust tah´ot? / *Kaikki muutkin, / karvasuutki / meri mustaksi / muuttuisi.* / Naisin naisin, jos maa saisin, / Vaikka ma paljaalla pai´allani: / Niin on alku lintuiseni, / Kaikkein paras piikaiseni. / Hyvä olit mielestäni / Kaikkein paras vieressäni / Etkös minua pettännyt, / Yksin tänne jättännyt / Kauvas oottamaan!"    /   	Pyöriötanssi. - 385.  Tarhaväki pyörivät ja myöski aviorakkau´en kuvava pari sisässä ensin käsitysten mui´en mukana ja kaikki laulavat ensin: / "Pan sinä kätes ensin minun käten päälle, / Käy minun kanssani rinkiin: / Hyppämähän, tanssamahan, / Niin kuin sokerilimppi." / Pyöriöväki käskevät laulun tavalla sisällä olevia rakkauuttansa täyttämään ja sillä kuvauksella näyttämään niin kuin tässä seuraa: / "Anna kättä sinun kullalles, / Sinun hyvän ja hyvän / Käy rinnan sinun kultas kanssa / Sinun hyvän ja hyvän / Tanssi nyt sinun kultas kanssa / Sinun hyvän ja hyvän / Ota kaulasta kiin sinun kultaistas / Sinun hyvän ja hyvän / Anna suuta sinun linnulles / Sinun hyvän ja hyvän / Tanssi vielä sinun kultas kanssa /Sinun hyvän ja hyvän / Jätä hyvästi sinun kullalles / Sinun hyvän ja hyvän." / Kun kaikki käskyt ovat täyttänneet ja jäähyväiset jättänneet, siitten astuu se pari pois, ja toinen tulee sijaan paikon vaan astuu pois vanhempi parin puolisko, joka siitten valittee ittellensä toverin.  Tällä tavalla kestää leikkiä niin kauvan, kun vaan lustavat.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRau:234ff;FRau:234ff. - Parisilla oleminen. - 386.  Tällä ikään kuvataan naimista ja koko aviollista elämää, ja usein siinä on tosi, missä leikkikin.  (s.235)  Kaikki naimisiin toivovat nei´ot käyvät ensin leiriin ja rohkiampiluontoiset ensin käsitysten kerhoon.  Moniat ujostelevat tähään leikkiin itte pakottamata ruveta, toiset kainostelevat muka niinkiin, että karkavat pois koko leikkituvasta, jonka tähteen usein täytyy olla oven vartiatkin.  Kuin nyti ollaan saatu kaikki tytöt mieltymään ja suostumaan käsitys pyörätarhaan, yks hei´än joukossansa on niin kuin muori laulun ja leikinkannattaja siitten alkavat pyöriä taitavasti ja laulaa: / "Muori meni kartanoonsa / Kaiken joukkons kanssa, / Sisään, sisään poikaiset / Minä annan teille vaimoo."  / Siitten seisatuttavat laulunsa, ja pyöriön nostavat kätensä ylös sulhon sisällen tulla viipymätä pujahtaa yksi sulho sisään.  Siitten taas lähtevät pyörimään ja laulamaan: / "Läkkäs tästä jälles käymään, / Kaunis sulhanen saatiin / Joka seisoo mei´än leiris, / Kaikki ovat kaunihiita, / Mei´än muorin muotoisia / Katso yhtä, katso toista / Katso parvesta parasta." / Nyt seisattuvat pyörimästä, ja sulho astuissansa ulos syleää valittua kultaansa, jota neitua ei enään toinen syleä.  Siitten pyöriö taas lähtee liikkeelle ja laulaa entisellä tavalla samaa laulua: / "Muori meni kartanoonsa / Kaiken joukkons kanssa / Sisään sisään poikaiset! / Minä annan teille vaimon." / Kun pyöriminen ja laulu seisattuu, naisten käsi ovet ovat avoin, taas pujahtaa toinen poika sisään samassa, ovet kiin, pyörä kulkemaan ja laulamaan: niin kuin ensimäisellenkin: / "Läkkäs tästä jälles käymään, / Kaunis sulhonen saatiin, / (s.236)	Joka seisoo mei´än leirissä, / Kaikki ovat kaunihiita, / Mei´än muorin muotoisia / Katso yhtä, katso toista, / Katso parvesta parasta." / Taas seisattuu pyöriö ja laulu, sulho ulos astuissansa syleää valittua morsiantansa hänelle ja muille merkiksi.  Näin kertovat jokaisellen parin, ja siitten hajottavat tarhansa.  Paikon vielä käyvät sulhot samaten pyöriö tarhaan kuin morsiammet olivat, ja samalla tavalla ottavat morsiamet yh´en kerrallansa sisään ja laulavat: / "Sulho meni kammioonsa / Kaiken leirins kanssa, / Sisään sisään piikaiset / Minä annan teillen armon. " / Pyöriön ja laulun seisattuissa, tyttö luikahtaa sisään, pyöriö alkaa käyä ja laulaa samaa laulua kuin naiset lauloivat, vaikka sulhot morsiammiksi käännettyinä; pyöriön ja laulun seisautettua tyttö astuu ulos, näyttää omaa suostumustansa sulhoon taikka valittee paremman ja oman valittamansa siitten kuitenkin saa; hyljätty sulho saapi siitten ottaa häneltä lonitun t. jätetyn.  Näin kertoisivat joka tytön suostumusta, vaan nykyän tytöt kainostelevat sanken, jonka täh´en liekin paikon lakattu vaatimasta tyttöin suostumusta.;Raussi, Elias;Virolahden kansanelämää 1840-luvulla. /Folklivet i Virolahti på 1840-talet./;Helsinki 1966. [Eljas Raussi (1808-1866) var bonde och skeppare från Virolahti socken.  Han var själ;
FRi:82ff;(s.82)  Societetshusens sociala roll. -  Societetshusen var aldrig avsedda för den breda allmänheten.  De sociala skrankorna var inte heller dolda, utan varje societetshusbolag hade sina egna offentliga regler för det acceptabla.  Stadgarna för danssocieteterna i Åbo och Viborg finns bevarade.(1. ÅSP, Åbostadgarna, räkenskapsbok för 1818, Y II 1-3, ÅMA; Jfr. Ringbom 1979, 152; Jfr. Nikander 1936; Helsingfors stadgar framgår i all korthet av HSP 12.10.1835 $ 4, Ca:3, HSA; "Regeln für die Wiburgische Tanzgesellschaft 1815", Lagus 1883; Jfr. Hirn 1982, 18-23.)  De andra societetsinrättningarnas exklusivitet framgår av tidningsannonserna.  Överallt har reglerna varit likartade.  Annonser runtom i Finland utstrålar samma anda, trots att lokala variationer inte saknas.  /     Man riktade sig enbart till ståndspersoner, ett ganska svårdefinierbart begrepp.(2. Jfr. Wirilander 1982, 29-34.)  Enligt Kaarlo Wirilander uppgick dock antalet medlemmar av ståndspersonklassen år 1820 till drygt 18.000 personer, medan man år 1870 nått ett antal på ca 26.000.  Landets totala befolkning vid samma tid utgjorde enligt samma källa 1.177.546 respektive 1.768.769 personer,(3. Wirilander 1982, 114, 397.) vilket innebär att högst ca 1.5 % av storfurstendömets befolkning berördes av subskriptionerna, och kunde känna sig välkommen till societetsinrättningarna.  /     Subskriptionslistornas distribuering avslöjar tydligt vilka kretsar som kommit i åtanke.  I Åbo fördelades listorna till senaten, akademin, hovrätten, till "diferse Kejserliga Stater", till magistrat och borgerskap.  I Helsingfors åter, sände man en lista till senaten, en till universitetet och magistraten och en tredje till de "öfriga werkens Herrar Emb. & Tjänstm samt de af Handlande borgerskapet som få i assembléerna deltaga".(4. ÅSP, räkenskapsbok för 1818, Y II 1-3, ÅMA; HSP, odat.1835, 417, Ca:3, HSA.)  De bland "handlande borgerskapet" som hade rätt att ta del av assembléerna hörde samtidigt till den befolkningskategori som allt oftare förlänades kommerserådstitlar.(5. Jfr. Nikander 1958, 77-78, utom för Uleåborg förekommer samtliga kommerseråd som nämns på s.78 i societetshussammanhang; Obs. att Wirilander överhuvudtaget inte behandlar kommerserådsfenomenet, Wirilander 1982.)  /     Självskrivna förnäma kretsar såg inte med välvilja på denna breddning av societeten.  Bl.a. Carl Walleen ondgjorde sig över "packet", d.v.s. medlemmarna ur handelssocieteten, som han gjorde sitt yttersta för att undvika när han i protest anställde konkurrerande baler i sitt privathem, samtidigt som dansklubben utannonserat sina.(6. von Frenckell 1947, 113.)  Trots att han ursprungligen drömt om ett   (s. 83) mycket exklusivare umgänge, blev han sedermera i egenskap av landshövding tvungen att ta skeden i vacker hand och ställa sig i spetsen för societetshusdirektionen i Helsingfors.  /   På mindre orter kunde det vara ännu svårare att få ihop ett tillräckligt stor antal ståndspersoner för en danssocietet.  Till de utvalda hörde givetvis alltid ämbetsmännen vid landskanslier, hovrätter, magistrat och rådstuvurätt.  Men kretsen måste utvidgas på något lämpligt sätt.  Också här var representanter för det högre borgerskapet och handelskåren välkomna.  Det gällde att skapa en representativ societet där den tidigare saknats.  /   På assembléerna i Vasa kunde man förutom stadens ämbetsmän och resande ståndspersoner tänka sig "Handlande och Coopwaerdieskeppare, militärpersoner, studerande och Handelsbokhållare."(7. WT 29.10.1842 annons.)  I Björneborg var det handelsmännen själva som tagit initiativ  till societetshusbygget.  "Ståndspersonsclassen" i Tavastehus definieras inte desto närmare, men där talade man också om "adliga danssoiréer".(8. HT 13.11.1847 "Tavastehus".)  /     I de flesta societetshusstäder var det lägre borgerskapet och hantverkarklasserna uteslutna ur societetshusen.  De fick ordna   (s.83)  sina borgerliga assembléer i andra mer eller tillfälliga lokaler.  I Borgå blev Societetshuset en unik förenande faktor.  Tidigare hade rivaliserande assembléer anordnats på olika håll i staden, men efter 1847 fick alla kategorier samsas i Socis, visserligen på skilda tillställningar, men dock.  I Vasa förefaller en motsvarande utjämning ha ägt rum efter branden.  Men annars öppnades societetshusens portar endast sporadiskt för de lägre assembléerna.(9. De borgerliga assembléerna hölls i: Åbo hos Seipels, jfr. Ringbom 1979, 153; Helsingfors - bl.a. rådhussalen, i Janssonska gården och i Tölö värdshus, jfr. Castrén 1950, 583, jfr. Schauman 1886, 260f; Vasa - före branden hölls borgerliga assembleér i en "privatsalong vid sundsbron", Wbl 22.9.1877 "Nöjen i Gamla Wasa"; Björneborg - i Keckoniuska salen, Ruuth 1897, 387; Tavastehus - "den del af societén, som för sin bristande bildning ej kunnat deltaga i förr belagde nöjen, ämnar subskribera sig på Idänpää danserna i Heikkilä rusthåll", HT 13.11.1847 "Tavastehus"; borgerlig danssoaré i målarmestare Degermans gård, Hämäläinen 11.2.1859, annons; Viborg - stadsträdgården i Petersburgska förstaden, Ruuth 1906, 913; Borgå - Jfr. ex. BT 24.3.1847, annons och "Insändt", 7.4.1847, annons, 27.10.1849, "Diverse".)   /    Men det hindrar inte att man återfinner representanter för både det lägre borgerskapet och hantverkarklasserna bland dem som innehade enstaka aktier i Åbo och Helsingfors.(10. ÅSP Sammandrag öfver Herrar Subskribenter til Nya Societets Huset (odaterad), Y II 1, ÅMA; HSP 2.8. och 18.7.1831, 35-38, bland aktieinnehavarna märks bl.a. gördelmakaren Udelius, snickaren Österman, glasmästaren E. Strömberg, Caisa Wahllund o.s.v., "Förteckning öfver obetalde Subskriptionsmedel." Ca:1, HSA.)  /     Reglerna var så detaljerat formulerade att de utan vidare uteslöt icke önskvärda element.  T.o.m. klädseln vid assembléerna kunde föreskrivas i detalj.  Herrarna i de familjer som tillhörde societeten väntades subskribera sig för en hel termin.  Biljetter kunde inte inlösas för enskilda danskvällar.  I de familjer där herrarna av någon anledning inte subskriberat sig var damerna inte heller välkomna.  Undantag utgjorde damer som tillhörde societeten, men som saknade manliga anhöriga, eftersom de själva kunde teckna på subskriptionslistan.  Fattiga danslysta studenter kunde lösa problemet med dyr terminsavgift genom att dela subskription och sedan gå turvis.  Det önskvärda ryska inslaget tryggades i och med att militär i garnisonen och manliga hotellgäster fick det enastående företrädet att inlösa billiga entrébiljetter för enskilda danskvällar.  I viborgsstatuterna poängterades ytterligare att två av sex direktörer alltid skulle företräda militären.   - - - -  (s.84)     1813 grundades Sällskapet för Patriotiska Fruntimmer i Åbo, där Gustav Mauritz Armfelt, ställföreträdare för Steinheil som dragit ut i fält, fungerade som sällskapets ordförande.  Sällskapet verkade som underavdelning till en liknande sammanslutning i St. Petersburg, med kejsarinnan som högsta beskyddarinna.  /    Direktionen för åbosocieteten lät publicera en kungörelse, där man i pompösa och patriotiska ordalag förklarade att man hyst en länge närd önskan att kunna lindra nödställdas lidande, genom att understöda kej-  (s.85) sarinnans kvinnliga patrioter med en assemblé till deras förmån påskdagen den 13(25) april 1813.  Då kunde man: 	"med förnyade känslor af fröjd öfverlämna sig åt de gladare njutningar, hvilka, så ofta de tillika egnas Patriotismen och människokärleken, derigenom winna förökadt wärde - - -." (11.=23. ÅAT 21.1.1813, 22.4.1813 "Anmälan", 4.5.1813 "Anmälan"; Jfr. von Frenckell 1943, 129, där hon anser att Helsingfors varit först i sin välgörenhet för krigets offer, fettisdagen 1813.)/     5.000 Rubel, som insamlats under åboassemblén, kunde överlämnas till kollegierådet Turgenieff i St. Petersburg.  Denne var imponerad över summan.  Han tackade Armfelt och Steinheil "som alla dem hvilka på ett så utmärkt sätt ådagalagt sin kärlek till fäderneslandet." (12.=24. ÅAT 27.7.1813.)  /     Med hänvisning till denna succéartade framgång, beslöt societetshusdirektionen att anslå följande assemblé, den 9 maj, till förmån för stadens församlingar.  Inom loppet av tre år (13.=25. ÅAT 21.3.1816, annonseras för första gången Pauvres Honteux assemblé till Marie Bebådelsedag.) hade detta hunnit utvecklas till en tradition som småningom skulle komma att beröra alla societetshus, nämligen seden att årligen anordna maskerader eller assembléer til förmån Pauvres Honteux på Marie Bebådelsedag som inföll den 15 mars.  (s.85)    Societetshusens förhållande till fattigvården fastställdes ytterligare av en kejserlig kungörelse av den 5 maj 1818.  "För skådespel, concerter, Assembléer och alla andra nöjen som för allmänhetens räkning gifvas.  En Rubel Silfver för hwarje gång." (14.=26. Kejserliga Förordningar 1818-1819: Hans Kejserliga Majestäts Nådige Kungörelse angående åtskillige till Fond för Fattig- och Arbetshus-inrättningar i Finland fastställde afgifter. Gifven i Åbo den 5 Maji 1818 - 4:o, undertecknare Fabian Steinheil, R.W. de Geer, N.E. af Schultén, Claes Joh. Sacklén, H.C. Reuterskjöld, Gustaf Ladau, Eric Wallenius, Ba, Ra.)  Kungörelsen undertecknades av Steinheil och olika representanter för senaten, - samtliga delägare i och tillskyndare av societetshusbolaget i Åbo.  År 1815 hade Steinheil dessutom fastställt att en given skatt från biljarden i Åbo skulle gå till fattig- och sjukvården. (15.=27. ÅSP 17.1.1815, Y II 1, ÅMA; jfr. Ringbom 1979, 150.)  Också detta omfattade sannolikt senare hela landet.   - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -   Också i Helsingfors innehade fattighuset societetshusaktier.  Kejsaren hade under byggnadsskedet personligen inlöst 200 stycken och donerat dem "för att äfven hos den fattige Classen af Stadens innewånare bevara minnet af dess höga besök härstädes." (16.=31. HSP 13.9.1830, magistratsmemorial, 61v, Ca:1, HSA)  /    Följande citat får illustrera gängse inställning till välgörenheten:	"Wi älska tidsfördrif och nöjen, och intet är lättare och wanligare än att dansa blott för att dansa, men att dansa för att trösta dem, som icke hafva sinne för sans, att lämna sig åt nöjet af Polka-Mazurka och yrseln af Walz till fördel för fattiga, hwilka själfwa icke kunna röra hwarken armar eller ben, det är den bästa af baler." (17.=32. BT 20.3.1847 "Borgå".) - - -     (s.86)  Societetshusens kulturella betydelse. -  Till en början förknippades societetshusen främst med dansassembléer.  Det främsta motivet för aktiebildningen överallt i landet var danssocieteternas behov av representativa utrymmen för regelbundet hållna söndagsassembléer.   /      Samtida ögonvittnesskildringar och bolagsräkenskaper från Åbo och Helsingfors gör att vi rätt väl känner till dessa tillställningar. (18.=1. Åbo: P.J. Winters anteckningar i Heinricius 1914, 143; Ramsay 1949, 134; Jfr. Ringbom 1979, 152-153; Jfr. Nikander 1936; Jfr. Nikula 1974, 492-493. Helsingfors: Schauman 1886, 250ff; von Burghausens skildring i Castrén, Gunnar 1950, 581-582; Topelius 1918, 185, 205-206, 234-235, 327 o.s.v.; Jfr. Wasastjerna 1941, 45-46. Borgå: BT 29.11.1843 "Inrikes". Viborg: Lagus 1883, Jfr. Hirn 1982b, 18-23.)  Trots att benämningarna kan variera, som t.ex. dansassembléer, dansklubbar, danssoaréer, picknicker, förefaller det som om man runtom i landet hade följt ungefär samma rituella mönster.  /    Dansen i assemblésalen var huvudsaken.  Varje gång följdes ett givet dansprogram som fanns till allmänhetens beskådande på guldinramade tavlor i danssalen.  Dansen dirigerades av en därtill utsedd dansmästare som ledde de invecklade dansturerna och som hade att övervaka att de dansande höll sig inom rätt revir.  Särskilda poletter måste varje gång inlösas för att man skulle undvika trängsel på dansgolvet.  I Åbo trakterades damerna med lättare förfriskningar som te, lemonad och mandelmjölk, medan herrarna mot extra betalning fick inhandla starkare drycker.  Helsingforssocieteten såg sig tvungen att avstå från planerad nattsupé bestående av "smörgåsar, Bouillon med Pasteijer eller vinsoppa med tjänligt bröd, Gele med någon sorts bakelse och sist ett glas vin eller Bishoff".  I stället serverades i fortsättningen endast te med två olika slags tebröd, damerna fick därtill lemonad och herrarna svagdricka.  Det var den förplägnad som ingick i entrébiljetten, önskade någon något därutöver fick man stå för det själv. (19.=2. Jfr. Ringbom 1979, 151-152; HSP Juli 1834 "Projekt till Hyreskontrakt", Ca:2, HSA; HSP 12.10.1835 $ 3, 18-19, Ca:3, HSA.)  Biträdda av vaktmästare och poliser ansvarade direktörerna i tur och ordning för arrangemangen.  I angränsande förmak och klubbrum kunde mindre danslystna personer umgås vid spelborden eller biljarden.  (F Ri:86)  Äldre herrar tillbringade helst kvällen med konversation och kritpipsrökning, medan damerna med intresse följde med de dansande.  Assembléerna var alltså mycket förmer än enbart danstillfällen, de var helt enkelt tillställningar där överklassen träffades och umgicks oberoende av dansbehov eller ålder.  /     Lokala variationer förekom naturligtvis.  Vi vet t.ex. att man i Tavastehus koncentrerade sig på marknadsassembléer, som inföll i januari. (20.=3. FAT 12.9.1845 "Helsingfors den 12 September"; HT 15.1.1851 "Tavastehus, 13 januari" och annons; HT 17.1.1852 "Tavastehus".)  /    Gemensamt för flera orter var att assembléerna tillmättes moralisk och pedagogisk betydelse.  Överallt anordnades danslektioner med offentliga slutdanser i assemblésalarna.  I allmänhet hade gymnasieungdomen tllfälle att närvara vid assembléerna för att lära sig en förnäm umgängeston som kanske inte alla gånger kunde erhållas hemma.  I Viborg anhöll lärarkåren vid gymnasiet år 1844 om att två elever fick delta i varje bal, eftersom det för mången mindre bemedlad vore ett enastående tillfälle och ge "förmånligt inflytande  (s.87) på deras bildning för umgängeslifvet." (21.=4. Lagus 1883, petitionen riktades till bolagets nyvalda direktion, och det antyddes att gymnasieeleverna redan i två decennier varit delaktiga av detta privilegium, petitionen undertecknades av skolmännen M.E. Alopaeus, P. Melart, G.W. Ahrenberg, C.H. Ståhlberg och Y.G. Fabritius.) /     Naturligtvis saknade inte de stereotypa och ytliga tillställningarna sina kritiker.  Man kan t.ex. märka mindre entusiasm bland universitetskretsarna i Helsingfors än vid Åbo Akademi ett par decennier tidigare, och Zacharias Topelius gav i sina dagböcker ärligt uttryck för sin leda, "O picknicker, si jag föraktar eder i grund". (22.=5. Castrén, Gunnar 1950, 579; Jfr. Schauman 1892, 264-286; Topelius 1924; 260 9.2.1840.)  /    Offentliga maskerader kom lika intimt som assembléerna att förknippas med societetshusens festrepertoar, medan sällskapsklubbarna representerade den vardagligare sidan.    - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -(s.88)  Men mitt i muntrationen  glömdes varken patriotismen eller politiken, som inte enbart kom att beröra assembléerna eller danssocieteterna.  Hela societetshusfenomenet förefaller att ha en politisk anknytning.  I samtliga societetshus firades de kejserliga namnsdagarna under patriotiska former (23.= 16. Jfr. Schauman 1886, 262, i Helsingfors dock vanligen gen.guvs huset.) som endast kunde överträffas av kröningsdagarna.  Vid dylika tillfällen inbjöd t.ex. borgerskapet i Vasa representanter för militär- och civilkårerna till grandiosa baler på Societetshuset, där man skålade för kärleken till kejsaren och för patriotismen.  Salen pryddes av majestätsporträtt och höga namnchiffer och ute i trädgården dundrade en salut på 101 kanonskott. (24.=17. FAT 28.20.1826 "Wasa"; FAT 12.9.1851 "Wasa".)   /    Som den egentliga invigningen av Societetshuset i Helsingfors, kan man betrakta en bal som anställdes till kejsarens ära den 18 december 1833.  Efter att  (s.89)  generalguvernören mottagit en uppvaktning av militär- och civilstaterna, arrangerades en storartad bal för 400 inbjudna gäster i Societetshusets stora sal.  Danssalongen var dekorerad på lämpligt sätt.  Kejsarens byst på en upphöjning i fonden av salen kröntes av kejsarens höga namnchiffer och det kejserliga ryska riksvapnet.  Bysten omgavs av Finlands alla länsvapen och andra smakfulla emblem.  Det hela upplystes av fyra stora bronskandelabrar och festdeltagarna sekunderade entusiastiskt en hyllningsdikt till Nikolaj I, som enkom författats för detta tillfälle. (25.=18. HT 21.12. 1833 "Inrikes".)  Att balen i Finland firades den 18 december, beror på den tolv dagars skillnad som rådde mellan den inhemska och den ryska kalendern.;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 82.;Helsingfors 1988. [Den byggnadshistoriska dissertation innehåller också kapitlen Societetshusens soc;
FRi:83,86f;(s.83)  På assembléerna i Vasa kunde man förutom stadens ämbetsmän och resande ståndspersoner tänka sig "Handlande och Coopwaerdieskeppare, militärpersoner, studerande och Handelsbokhållare."  I Björneborg var det handelsmännen själva som tagit initiativ  till societetshusbygget.  "Ståndspersonsclassen" i Tavastehus definieras inte desto närmare, men där talade man också om "adliga danssoiréer".    (s.86)  Societetshusens kulturella betydelse. - Till en början förknippades societetshusen främst med dansassembléer.  Det främsta motivet för aktiebildningen överallt i landet var danssocieteternas behov av representativa utrymmen för regelbundet hållna söndagsassembléer.     Samtida ögonvittnesskildringar och bolagsräkenskaper från Åbo och Helsingfors gör att vi rätt väl känner till dessa tillställningar.  Trots att benämningarna kan variera, som t.ex. dansassembléer, dansklubbar, danssoaréer, picknicker, förefaller det som om man runtom i landet hade följt ungefär samma rituella mönster.;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den fullständiga sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:84f;(s.84) -    1813 grundades Sällskapet för Patriotiska Fruntimmer i Åbo, där Gustav Mauritz Armfelt, ställföreträdare för Steinheil som dragit ut i fält, fungerade som sällskapets ordförande.  Sällskapet verkade som underavdelning till en liknande sammanslutning i St. Petersburg, med kejsarinnan som högsta beskyddarinna. /    Direktionen för åbosocieteten lät publicera en kungörelse, där man i pompösa och patriotiska ordalag förklarade att man hyst en länge närd önskan att kunna lindra nödställdas lidande, genom att understöda kej  (s.85) sarinnans kvinnliga patrioter med en assemblé till deras förmån påskdagen den 13(25) april 1813.  Då kunde man:	"med förnyade känslor af fröjd öfverlämna sig åt de gladare njutningar, hvilka, så ofta de tillika egnas Patriotismen och människokärleken, derigenom winna förökadt wärde - - -."  /     5.000 Rubel, som insamlats under åboassemblén, kunde överlämnas till kollegierådet Turgenieff i St. Petersburg.  Denne var imponerad över summan.  Han tackade Armfelt och Steinheil "som alla dem hvilka på ett så utmärkt sätt ådagalagt sin kärlek till fäderneslandet."  /     Med hänvisning till denna succéartade framgång, beslöt societetshusdirektionen att anslå följande assemblé, den 9 maj, till förmån för stadens församlingar.  Inom loppet av tre år hade detta hunnit utvecklas till en tradition som småningom skulle komma att beröra alla societetshus, nämligen seden att årligen anordna maskerader eller assembléer til förmån Pauvres Honteux på Marie Bebådelsedag som inföll den 15 mars.  /  (s.85)  Societetshusens förhållande till fattigvården fastställdes ytterligare av en kejserlig kungörelse av den 5 maj 1818.  "För skådespel, concerter, Assembléer och alla andra nöjen som för allmänhetens räkning gifvas.  En Rubel Silfver för hwarje gång."  Kungörelsen undertecknades av Steinheil och olika representanter för senaten, - samtliga delägare i och tillskyndare av societetshusbolaget i Åbo.  År 1815 hade Steinheil dessutom fastställt att en given skatt från biljarden i Åbo skulle gå till fattig- och sjukvården.  Också detta omfattade sannolikt senare hela landet.;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet  Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den hela sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:85;(s.85) -   Också i Helsingfors innehade fattighuset societetshusaktier.  Kejsaren hade under byggnadsskedet personligen inlöst 200 stycken och donerat dem "för att äfven hos den fattige Classen af Stadens innewånare bevara minnet af dess höga besök härstädes."  Följande citat får illustrera gängse inställning till välgörenheten: 	"Wi älska tidsfördrif och nöjen, och intet är lättare och wanligare än att dansa blott för att dansa, men att dansa för att trösta dem, som icke hafva sinne för sans, att lämna sig åt nöjet af Polka-Mazurka och yrseln af Walz till fördel för fattiga, hwilka själfwa icke kunna röra hwarken armar eller ben, det är den bästa af baler.";Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet  Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den hela sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:85, 87;(s.85) -     Med hänvisning till denna succéartade framgång, beslöt societetshusdirektionen att anslå följande assemblé, den 9 maj, till förmån för stadens församlingar.  Inom loppet av tre år hade detta hunnit utvecklas till en tradition som småningom skulle komma att beröra alla societetshus, nämligen seden att årligen anordna maskerader eller assembléer til förmån Pauvres Honteux på Marie Bebådelsedag som inföll den 15 mars.(s.87)   Offentliga maskerader kom lika intimt som assembléerna att förknippas med societetshusens festrepertoar, medan sällskapsklubbarna representerade den vardagligare sidan.    - - - - - - - - - - - -;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet  Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den hela sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:85,87;(s.85) Med hänvisning till denna succéartade framgång, beslöt societetshusdirektionen att anslå följande assemblé, den 9 maj, till förmån för stadens församlingar.  Inom loppet av tre år hade detta hunnit utvecklas till en tradition som småningom skulle komma att beröra alla societetshus, nämligen seden att årligen anordna maskerader eller assembléer til förmån Pauvres Honteux på Marie Bebådelsedag som inföll den 15 mars. -    (s.87)  Offentliga maskerader kom lika intimt som assembléerna att förknippas med societetshusens festrepertoar, medan sällskapsklubbarna representerade den vardagligare sidan.    - - - - - - - - - - -;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den fullständiga sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:86;(s.86)  Gemensamt för flera orter var att assembléerna tillmättes moralisk och pedagogisk betydelse.  Överallt anordnades danslektioner med offentliga slutdanser i assemblésalarna.  I allmänhet hade gymnasieungdomen tllfälle att närvara vid assembléerna för att lära sig en förnäm umgängeston som kanske inte alla gånger kunde erhållas hemma.  I Viborg anhöll lärarkåren vid gymnasiet år 1844 om att två elever fick delta i varje bal, eftersom det för mången mindre bemedlad vore ett enastående tillfälle och ge "förmånligt inflytande  (s.87) på deras bildning för umgängeslifvet."  /;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den fullständiga sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:86f;(s.86)  Societetshusens kulturella betydelse. - Till en början förknippades societetshusen främst med dansassembléer.  Det främsta motivet för aktiebildningen överallt i landet var danssocieteternas behov av representativa utrymmen för regelbundet hållna söndagsassembléer.  /      Samtida ögonvittnesskildringar och bolagsräkenskaper från Åbo och Helsingfors gör att vi rätt väl känner till dessa tillställningar.  Trots att benämningarna kan variera, som t.ex. dansassembléer, dansklubbar, danssoaréer, picknicker, förefaller det som om man runtom i landet hade följt ungefär samma rituella mönster.  /    Dansen i assemblésalen var huvudsaken.  Varje gång följdes ett givet dansprogram som fanns till allmänhetens beskådande på guldinramade tavlor i danssalen.  Dansen dirigerades av en därtill utsedd dansmästare som ledde de invecklade dansturerna och som hade att övervaka att de dansande höll sig inom rätt revir.  Särskilda poletter måste varje gång inlösas för att man skulle undvika trängsel på dansgolvet.  I Åbo trakterades damerna med lättare förfriskningar som te, lemonad och mandelmjölk, medan herrarna mot extra betalning fick inhandla starkare drycker.  Helsingforssocieteten såg sig tvungen att avstå från planerad nattsupé bestående av "smörgåsar, Bouillon med Pasteijer eller vinsoppa med tjänligt bröd, Gele med någon sorts bakelse och sist ett glas vin eller Bishoff".  I stället serverades i fortsättningen endast te med två olika slags tebröd, damerna fick därtill lemonad och herrarna svagdricka.  Det var den förplägnad som ingick i entrébiljetten, önskade någon något därutöver fick man stå för det själv.  Biträdda av vaktmästare och poliser ansvarade direktörerna i tur och ordning för arrangemangen.  I angränsande förmak och klubbrum kunde mindre danslystna personer umgås vid spelborden eller biljarden.  (F Ri:86)  Äldre herrar tillbringade helst kvällen med konversation och kritpipsrökning, medan damerna med intresse följde med de dansande.  Assembléerna var alltså mycket förmer än enbart danstillfällen, de var helt enkelt tillställningar där överklassen träffades och umgicks oberoende av dansbehov eller ålder.  /     Lokala variationer förekom naturligtvis.  Vi vet t.ex. att man i Tavastehus koncentrerade sig på marknadsassembléer, som inföll i januari.  /    Gemensamt för flera orter var att assembléerna tillmättes moralisk och pedagogisk betydelse.  Överallt anordnades danslektioner med offentliga slutdanser i assemblésalarna.  I allmänhet hade gymnasieungdomen tllfälle att närvara vid assembléerna för att lära sig en förnäm umgängeston som kanske inte alla gånger kunde erhållas hemma.  I Viborg anhöll lärarkåren vid gymnasiet år 1844 om att två elever fick delta i varje bal, eftersom det för mången mindre bemedlad vore ett enastående tillfälle och ge "förmånligt inflytande  (s.87) på deras bildning för umgängeslifvet."  /     Naturligtvis saknade inte de stereotypa och ytliga tillställningarna sina kritiker.  Man kan t.ex. märka mindre entusiasm bland universitetskretsarna i Helsingfors än vid Åbo Akademi ett par decennier tidigare, och Zacharias Topelius gav i sina dagböcker ärligt uttryck för sin leda, "O picknicker, si jag föraktar eder i grund".;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den fullständiga sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:88;(s.88)  Men mitt i muntrationen  glömdes varken patriotismen eller politiken, som inte enbart kom att beröra assembléerna eller danssocieteterna.  Hela societetshusfenomenet förefaller att ha en politisk anknytning.  I samtliga societetshus firades de kejserliga namnsdagarna under patriotiska former som endast kunde överträffas av kröningsdagarna.  Vid dylika tillfällen inbjöd t.ex. borgerskapet i Vasa representanter för militär- och civilkårerna till grandiosa baler på Societetshuset, där man skålade för kärleken till kejsaren och för patriotismen.  Salen pryddes av majestätsporträtt och höga namnchiffer och ute i trädgården dundrade en salut på 101 kanonskott.;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet  Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den hela sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRi:88f;(s.88)  Men mitt i muntrationen  glömdes varken patriotismen eller politiken, som inte enbart kom att beröra assembléerna eller danssocieteterna.  Hela societetshusfenomenet förefaller att ha en politisk anknytning.  I samtliga societetshus firades de kejserliga namnsdagarna under patriotiska former som endast kunde överträffas av kröningsdagarna.  Vid dylika tillfällen inbjöd t.ex. borgerskapet i Vasa representanter för militär- och civilkårerna till grandiosa baler på Societetshuset, där man skålade för kärleken till kejsaren och för patriotismen.  Salen pryddes av majestätsporträtt och höga namnchiffer och ute i trädgården dundrade en salut på 101 kanonskott.  Som den egentliga invigningen av Societetshuset i Helsingfors, kan man betrakta en bal som anställdes till kejsarens ära den 18 december 1833.  Efter att   (s.89) generalguvernören mottagit en uppvaktning av militär- och civilstaterna, arrangerades en storartad bal för 400 inbjudna gäster i Societetshusets stora sal.  Danssalongen var dekorerad på lämpligt sätt.  Kejsarens byst på en upphöjning i fonden av salen kröntes av kejsarens höga namnchiffer och det kejserliga ryska riksvapnet.  Bysten omgavs av Finlands alla länsvapen och andra smakfulla emblem.  Det hela upplystes av fyra stora bronskandelabrar och festdeltagarna sekunderade entusiastiskt en hyllningsdikt till Nikolaj I, som enkom författats för detta tillfälle.  Att balen i Finland firades den 18 december, beror på den tolv dagars skillnad som rådde mellan den inhemska och den ryska kalendern.;Ringbom, Åsa;Societetshusen i Storfurstendömet Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 92.;Helsingfors 1988. [Den fullständiga sitaten med hänvisningar: FRi:82ff];
FRJW:410;FRJW:410  -     "Seuraelämä oli yleensä vilkas ja iloinen. Varakkaammat perheet asuivat verraten mukavasti. Tilavat huoneustot olivat varustettuina, paitsi arkihuoneilla myöskin salilla, peräkamarilla ja vierashuoneella. Yksityisillä oli usein suuria kemuja ja tanssiaisia, joissa pantiin näkyviin muhkeutta ja vieraanvaraisuutta, joka osotti sitä hyvinvointia, missä elettiin. Muodinmukainen juoma siihen aikaan oli "punssi", jota vielä tavallisesti valmistettiin kotona. Kesäiseen aikaan otettiin vieraat vastaan myöskin noissa pienissä puutarhoissa, joita oli useimmissa kaupungin taloissa. Lämpimänä vuodenaikana muuttivat myöskin useat perheet Reposaarelle, jossa ainakin jo parilla kaupunkilaisella oli "huviloita"; niistä toista tavallisesti kutsuttiin "taivaanvaltakunnaksi", jota vastoin toinen sai kantaa nimensä sen vastakohdan mukaan. Muut kesävieraat majaantuivat makasiinein ullakoille, jotka varustettiin kamiineilla ja paraimmalla tavoin muunnostettiin hupaisiksi kesäasunnoiksi.   Kaksi klubia kokosi kerran viikossa kaupunkilaiset yhteisiin seuranpitoihin. Toinen oli ylhäisten klubi, n.k. Seurahuoneenklubi, toinen porvarien ja käsityöläisten klubi, joka kokoontui Keckoniuksen saliin. Sitäpaitsi pidettiin myöskin tilattuja tanssi-iltamia, joissa lukkari Caselius klaneetinpuhaltajana tarjosi musiikkia. Tanssittiin enimmäkseen katrilleja, joista etenkin tähän aikaan tunnetuksi tullut ranskalainen katrilli oli hyvin suosittu, purppureja monine vuoroineen, valsseja j.n.e. Talikynttilät salin kummallakin puolen riippuvissa nelihaaraisissa puukruunuissa lekuttivat ja tippuivat ilmanvedon ja lämmön vaikutuksesta, ja täytyi niiden, etteivät tykkänään nukahtaisi, tuon tuostakin joutua perinpohjaisen "niistämistoimituksen" alaisiksi. Tikapuut tuotiin tanssisalonkiin, niille nousi hännystakkiin puettu vahtimestari ja pani toimeen tarpeellisen työn varmalla kä-(s. 411) dellä. Kuitenkin jatkettiin iloista tanssia myöhäiseen yöhön, kunnes usein Caselius, väsyneenä rasittavasta työstään, muitta mutkitta keskeytti musiikin, pisti klaneetin kainaloonsa ja läksi tiehensä.   Vuodesta 1825 oli kaupungilla myöskin Seurahuone paviljonkeineen, muutamain yksityisten osakkaiden toimesta puusta rakennettu, Hänen Keisarillisen Majesteettinsa käskynhaltijan sitävarten myöntämälle kentälle kaupungin itäpäässä. Siinä oli suuri salonki, tanssiaisia ja suurempia kemuja varten aijottu, johon hyvinkin mahtui 300 eli 400 henkeä. Seurahuoneen vieressä oli n.k. "seurahuoneenpuisto" nyk. Johanneslehto, jossa kesäiseen aikaan maata-kiertävät nuoratanssijaseurueet ja muut samallaiset taiteilijajoukot tapasivat esittää temppujaan katselunhaluiselle yleisölle.;Ruuth, J.W.;Porin kaupungin historia;Helsinki 1899.;
FRJW:410f;FRJW:410f  -     "Seuraelämä oli yleensä vilkas ja iloinen. Varakkaammat perheet asuivat verraten mukavasti. Tilavat huoneustot olivat varustettuina, paitsi arkihuoneilla myöskin salilla, peräkamarilla ja vierashuoneella. Yksityisillä oli usein suuria kemuja ja tanssiaisia, joissa pantiin näkyviin muhkeutta ja vieraanvaraisuutta, joka osotti sitä hyvinvointia, missä elettiin. Muodinmukainen juoma siihen aikaan oli "punssi", jota vielä tavallisesti valmistettiin kotona. Kesäiseen aikaan otettiin vieraat vastaan myöskin noissa pienissä puutarhoissa, joita oli useimmissa kaupungin taloissa. Lämpimänä vuodenaikana muuttivat myöskin useat perheet Reposaarelle, jossa ainakin jo parilla kaupunkilaisella oli "huviloita"; niistä toista tavallisesti kutsuttiin "taivaanvaltakunnaksi", jota vastoin toinen sai kantaa nimensä sen vastakohdan mukaan. Muut kesävieraat majaantuivat makasiinein ullakoille, jotka varustettiin kamiineilla ja paraimmalla tavoin muunnostettiin hupaisiksi kesäasunnoiksi.   Kaksi klubia kokosi kerran viikossa kaupunkilaiset yhteisiin seuranpitoihin. Toinen oli ylhäisten klubi, n.k. Seurahuoneenklubi, toinen porvarien ja käsityöläisten klubi, joka kokoontui Keckoniuksen saliin. Sitäpaitsi pidettiin myöskin tilattuja tanssi-iltamia, joissa lukkari Caselius klaneetinpuhaltajana tarjosi musiikkia. Tanssittiin enimmäkseen katrilleja, joista etenkin tähän aikaan tunnetuksi tullut ranskalainen katrilli oli hyvin suosittu, purppureja monine vuoroineen, valsseja j.n.e. Talikynttilät salin kummallakin puolen riippuvissa nelihaaraisissa puukruunuissa lekuttivat ja tippuivat ilmanvedon ja lämmön vaikutuksesta, ja täytyi niiden, etteivät tykkänään nukahtaisi, tuon tuostakin joutua perinpohjaisen "niistämistoimituksen" alaisiksi. Tikapuut tuotiin tanssisalonkiin, niille nousi hännystakkiin puettu vahtimestari ja pani toimeen tarpeellisen työn varmalla kä-(s. 411) dellä. Kuitenkin jatkettiin iloista tanssia myöhäiseen yöhön, kunnes usein Caselius, väsyneenä rasittavasta työstään, muitta mutkitta keskeytti musiikin, pisti klaneetin kainaloonsa ja läksi tiehensä.   Vuodesta 1825 oli kaupungilla myöskin Seurahuone paviljonkeineen, muutamain yksityisten osakkaiden toimesta puusta rakennettu, Hänen Keisarillisen Majesteettinsa käskynhaltijan sitävarten myöntämälle kentälle kaupungin itäpäässä. Siinä oli suuri salonki, tanssiaisia ja suurempia kemuja varten aijottu, johon hyvinkin mahtui 300 eli 400 henkeä. Seurahuoneen vieressä oli n.k. "seurahuoneenpuisto" nyk. Johanneslehto, jossa kesäiseen aikaan maata-kiertävät nuoratanssijaseurueet ja muut samallaiset taiteilijajoukot tapasivat esittää temppujaan katselunhaluiselle yleisölle.;Ruuth, J.W.;Porin kaupungin historia;Helsinki 1899.;
FRu:118f;"Mycket vackert och blitt väder. För dagen: voro vi alle bjudne till Gammelgård till middag. Hadde vi där ganska roligt, ty vi dansade 2:ne Quadriller Långdanser och Pålskor, dessutom lekte vi flere jul lekar. Skickade Ryska Leute: Pågasjef 3 pund krut åt mig. Om vi med den glädjen skulle sluta detta år som vi i dag begynt, så vore det önskeligt.""2:ndra dag Pingst För Dagen Dix-huitième. Kalt på för mid: E:mid kl 2:gr: aft: 1.gr:kl. Sedan vi ätit middag hos Anders resa vi hem i Karsby möta vi flickorna som gått att möta Fröken Charlotte, som kommer till oss. Hannula cousinerne komme till oss äfven Ryska officerarne Capten Carl And: Herngross, Leut:Stepanofv. Fendriken Gyllensmidt. Vi dansa en quadrill och Långdants.";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:127;"Mag. Logren och Befallningsman Vulf komma hit till middagen E:m: kommer Fendrik Karlplan med Fru och Fröknarne Albertina och Vilhelmina; hans gifta dotter, Fru Brand som bor på Degerby i Karis. Och Fru Inspectorskan Kruse ifrån Jerknäs. Dansas 3 quadriller. De blifva här till aftonvard. Fendr: Karlplan talar under måltiden om en egendom vid namn Serklax och Kåtnäs, hvarvid fruntimren tycktes blifva rätt förlägne";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:135;"Reser till Myrans för att gratulera Christin, som är Värdinnan och Cous: Salovia. Vid sundet möter vi en Pojke från Siggans som kommer efter Löfström för att bärga höö. Vi arbeta mycket för att komma över sundet, emedan där ej fans en som lefvande anda hade. Kommer på för mid: dit jag ärnar, där är redan en stor Societet och mera komma dit än. Neml: Prestegårds Herrskapet, Mams: Logren, Cappelan med döttrar och adjunkt, Lagman Adlercreutz med 2:ne ridande drabanter Tigerstedt och Lanner. Mams: Hedda Stjerbeck som räcnar Myrans för sitt närvarande hem. Inspektör Göös med sin famillie och en Chirurgie Studios Edelgren, fosterson till Friherrinnan Reuterholm. Vi spisa där en superb middag, Christins skålar drick(s) i Punsch. ef:m kommer Friherrinnan Aminoff och Capitainskan A:f dit jemte Hitis eller Vejby Herrskapet, så att Societeten var just talrik. Vi dantsa styft hela eftermid: efter en kort raste tid balen öppnas med en angläs af bara Damer. Vår Mucikus är en halt Skomakare. Lämnar kyrkoh: Forsman ett bref af Bror Anders som jag i går fick (!) genom Fredrique som hon brutit upp. Jag och Svan blir christendoms bröder i vatten. Binder gräs med damerne i Trädgården. Efter qvälsvarden följer med Forsmans Herrskapet till Prestgården, kör för cousin Charlotte Forselia. Sofver nästan ej en blund ty de röa vägg herrarne voro så artige och höllo mig sällskap och vaken hela natten.";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:138;"Predikar Svenska i Lojo kyrka; håller ett tal till Skrifte barnen. Flera bekanta råkas där. Går hem och svettas grufveligen. Fältv. Löfström är på Vejby. vi äta middag på tuman hand och 2ne gossar. Vi bese vårsädes landen. Mot: aft: kommer Herrskapet hem med Fru Hammar och hennes Son. Får bref af Sock: b: Dir: Klingenberg och ett litet skrin med bröst och Pannsocker. En half Qvadrill dantsas. Hipa springes kopiöst af alla.";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:153;"Var jag på Assamble hos Lagerblads och dantsade med vackra flickor 5 Qvadriller. Ju lifligare glädje, ju förr erfare vi jordens obestånd. efter glädje träffar oss sorg. Så vanskelig är människjans frögd. Den kan ej heller vara beständigare. Den det ej vet är ännu barn om han än har grånat af ålder.";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:159;"Lördag - - Absenterar Ryska timmen. Äter frukost hos Lottas och dricker några glas Malaga, som skäncker mig ett gladt humeur. Råkar Pappa hos Apoth. Gadd som redan varit 2ne nätter i Borgå. Vinter är i stan. Skrifver: Jemförelse mellan Europa och de öfriga Verldsdelarna. Äfven Franska. Kl. 7 samlas nästan alla kamerater på Näsibacken, med sina Instrumenter, vi spela där några andanter, Marscher, Quadriller etz därpå välja de mig att anföra för sig och vi börja vår marsche i Militairisk ordning med vår musik i spetsen och marschera så kring Malmen, Näsibacken etz. Fruntimmer och andra af Stadens älste mötas af hvilka vi ej låta oss generas. Sedan vi gjort några turer stanna vi på Näsi:b derifrån vi skicka efter 1 kanna Aqua vitae, som jag utdelar bland trouppen till förfriskning. F:b: Hagelin med sina söner, blinda Haklin (som jag genast gaf amploj vid musiken som anfördes af Masalin (med Haklin blir bror) jemte vår fordne kamerat Hirn och Mejnander komma och dit. Vi dansa där 1 quadr. Fruntimren måste blotta sina hufvuden i bland hvilka jag var en. Åter sätter jag min corps i ordning och marscherar åt Kiala. Hvar och en finner ett stort nöje med detta tidsfördrif; de flästa vill att vi åter i morgon skola samlas till samma nöje. vi marschera i full ordning kl. 11 igenom staden med full musik mellanåt.";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:164;"-- Ventilerar länge om jag skall frequentera nöjen på Kiala idag. Kl 6 tar jag slutligen mitt parti och beger mig dit till fots. Fabrikör Stråhle, som ock res dit bjuder mig en plats i sitt voitur, hvilken jag gerna emottager. Vi köra raskt förbi de vandrande sällskaperna, som äfven sträfva åt nöjenas hamn. Få kommo sednare dit än vi. De flästa af Stadens respective herrskaper hafva redan intagit sina platser i öfre etaget. Båhlarna som voro nere saknade icke (h)eller sällskap och amateurer. Snart öppnades dansen med en Polonaise. Herrarna svängde rätt tappert om sina damer, jag gjorde äfven skäl för mig i Quadrillen. Jag borde ej klaga öfver bristande nöjen i en så stor societet, och jag skulle icke göra det om jag der funnit min S. ...";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRu:169;"Stiger opp kl. 4 och läser öfver min pred. med fullt allfare. Besöker Brunns gästerne. Dansar en quadrille...";Olav Panelius;Gustav Ruuth och hans dagbok. Av Olav Panelius.;Historiska och litteraturhistoriska studier 61. Utgivna genom Torsten Steinby. SLS. 1986;
FRühsI:11;FRühsI:11. - - "Man har ansett dans alldeles okänd för forntidens Finnar.  Skälen för denna förmodan äro, att deras språk ej innehåller något inhemskt ord, hvilket betecknar denna kroppsrörelse, äfvensom de icke hafva bibehållit någon egen dertill tjenlig musik.  Utan att med bestämdhet vilja yrka motsatsen, torde dock följande dervid kunna erinras.  Finska Bibel-öfversättning begagnar ordet Hyppy (jemte andra derifrån härledda benämningar) för att beteckna dansen, och då dess bildning har likhet med det latinska saltare, kan uttrycket likaså väl vara fornåldrigt, som en sednare efterbildning.  Dessutom hafva Finnarne i Norrige och Wermland härå bevarat ett genuint namn: Tanhu, Tanhuaminen.  Lätteligen hafva de gamla dans-melodierna samt benämningarne på detta nöje, kunnat blifva undanträngde af nyare namn, genom nyare seder.  Den för det närvarande brukliga dansen, hafva kust-åboerne och Tawastarne utan tvifvel lärt af Svenskarne, äfvensom namnet derpå: Tanssi.";Rühs, Friedr.;Finland och dess invånare. Öfversättning. Andra upplagan, tillökt och omarbetad af Adolf Iwar Arwids;Stockholma 1827. (1. uppl. 1809);
FRühsII:64;(II s.64 - - "På åtskilliga ställen i skogarne hafva Finnarne platser, der de komma tillsammans vissa årstider att leka, dansa och sjunga.  Om Pingst roar man sig isynnerhet i Åbo och Tavastland, med lekar, Hiippa kallade, hvarvid två slå den tredje.  På flera orter upptänder man dels den 1 Maj och dels pingst eller midsommarafton, eldar på kullar och höjder.";Rühs, Friedr.;Finland och dess invånare. Öfversättning. Andra upplagan, tillökt och omarbetad af Adolf Iwar Arwids;Stockholma 1827. (1. uppl. 1809);
FRühsII:64f;Ehuru national-lekarne komma allt mer ur bruk, finner man dem ännu stundom bibehållna i norra delen af landet.  Enligt det ursprungliga språkbruket säger man vara (olla) i en lek, hvarföre en stor del af dessa icke erhålla sin benämning, utan i förening med sagde ord.  Sålunda betyder olla Hirwisillä (1. Annorlunda kunna dessa lekar icke betecknas, emedan de ej hafva något nominativ namn.  Således svara olla Hirwisillä, Laiwasilla, Jouhtenilla, Woutisilla, Nauriisilla, m.m. emot de Svenska uttrycken leka elg, skepps, svan, fogde, rof, m.m. leken.)  att deltaga i en lek, som föreställer en elgjagt.  Sällskapet afdelar sig dervid i elgar och hundar.  En annan lek är (olla) Laiwasilla.  De deltagande sätta sig på golfvet tätt efter hvarandra, och en hvar fasthåller om lifvet den närmaste, hvilken någon dertill utsedd rask man söker att lösslita.  Jouhtenilla (eller Jousisilla) föreställer en strid emellan svanar (Jouhtenet) och gäss; der de förre bortröfva de sednare ungar.  Leken utföres under sång.  Nauriisilla; sällskapet, sittande på golfvet fö (s.65) reställa rofvor, hvilka blifva utsådda.  Sedan dessa anses uppvuxna, uppstå de lekande småningom, hvarefter upptagning, skalning och hopfösning verkställes.  Woutisilla; de deltagande afskilja sig i tvenne rader, hvilka nalkas och aflägsna sig under sång.  Det hela synes vara en art härmning af den Svensk leken Fria vill Simon sälle.  - - -;Rühs, Friedr.;Finland och dess invånare. Öfversättning. Andra upplagan, tillökt och omarbetad af Adolf Iwar Arwids;Stockholm 1927. (1. uppl. 1809);
FRühsII:65;(II s.65) - - "Under julhelgen sitta de gamla, efter församladt lag, vid ölmuggen bakom bordet, och ringdanser, antingen af flickorna allena eller ock i förening med unga svenner, allt efter hvad sången eller den föreställande saken fordra det.  Fordom var en gammal gumma, såsom bekant med de dertill nödiga sångerna, en hufvudperson i sysselsättningen: i nyare tider har hon blifvit umbärlig, emedan dessa allt mer och mer komma ur bruk.  De voro dels af Finskt ursprung, dels så vanstälda från Svenskan, att man knapt kan gissa meningen af dem.  Följande stycke kan tjena till exempel.	I Prämen haver jag vantra	Perfuttan keinun Tallarne,	Å haver låti hämtå, säntå	Ortor å Rusor	Linnun, Launan, Prassica, o.s.v.	I Bremen hafver jag vandrat	Barfota genom dalarne,	Och har låtit hemta och sändt	Örter och rosor	Lindelöf och brassica, o.s.v.";Rühs, Friedr.;Finland och dess invånare. Öfversättning. Andra upplagan, tillökt och omarbetad af Adolf Iwar Arwids;Stockholm 1927. (1. uppl. 1809);
FSch3:201-211;(s. 201"Jag kommer nu till bjudningarna. Hvad som framförallt karakteriserade den tidens(s.202) sällskapsbjudningar, i jemförelse med våra dagars, var att de till största delen gällde blott det ena könet: de delade sig mycket bestämdt i fruntimmers-bjudningar och i herrbjudningar, och nästan endast vid danstillställningar fördes de båda hälfterna af menniskoslägtet tillsammans.Ibland alla bjudningar intogs ovedersägligen hedersplatsen af - "kaffena". Dessa kaffen, uteslutande för fruntimmer, upptogo en betydande del af det qvinliga samhällets tid och voro verkligen utmär-kande för tiden. De höllos på eftermiddagarna; början skedde vanligen kl. 5, afslutningen alltid före 9. De indelades systematiskt i "stora kaffen" och "små kaffen". De stora, nästan officiella, gällde hela umgängets fruntimmer, både gifta och ogifta; de små blott tillfälligt valda inskränktare kretsar."Stort kaffe" var i ett ordentligt hus obligatoriskt minst två gånger om året, en gång om hösten, en gång om våren. De mindre kafferna, hvilka dock också ofta antogo dimen-(s. 203) sioner, som i vår tid skulle anses ganska stora, fingo bero af särskilda omständigheter: af någon bekant resandes ankomst, af någon annan glad tilldragelse, eller helt enkelt af påkommande lust att se bekanta omkring sig, och de kunde derföre förekomma ganska ofta.Till stort kaffe skedde bjudning efter lista ett par dagar förut; som under den rätta kaffesäsongen en mängd bjudningar alltid korsade sig, måste man skynda för att hinna före hvarandra. Vanligen åter-kom dock listan, försedd med en hel hop kors, som betecknade afslag på grund af förut mottagen bjudning från annat håll. På det sättet minskades alltid i någon mån de motsedda gästernas antal. Lyckligtvis, kunde det sägas, ty det utrymme, man hade att bjuda på, blef nog fyldt till bräddarna ändå. - Kaffedagen kom, klockan slog 5, husets värdinna och döttrar hade just lagt handen vid de sista arrangementerna, husfadren hade redan smugit(s. 204) sig ut på besök till någon god vän, och nu åkte den ena droschkan, vagnen eller släden efter den andra in på gården. Landshöfdingskorna, statsrådinnorna och andra äldre och respektablare fruar fördes af värdinnan in i förmaket, der ett par tre spelbord stodo färdiga. De öfriga fruarna och de äldre ogifta fingo taga plats i salen på de efter tidens bruk långa stolraderna kring väggarna eller kring några för tillfället fram på golvet stälda bord. De yngsta flickorna, och de som ville räkna sig till de yngsta, togo vanligen plats i sängkammaren och döttrarnas rum, med någon brodérsöm i handen. - När nu alla platser voro intagna - och de behöllos troget nästan hela qvällen igenom - börja-des verksamheten, d.v.s. trakteringen, konversationen, samt boston- och kamfio-spelet, och allt detta fortgick utan uppehåll ända tills uppbrott skedde. Hvad der trakterades, kunde jag berätta, men i den vägen skilde sig dåtiden icke mycket från nutiden. Hvad der konverse-(s. 205) rades, kan jag deremot icke berätta. Men det minnes jag blott, att många nyheter funnos alltid att uppduka vid qvällsvardsbordet efter hemkomsten från kaffena. Och jag tror, att dessa kaffen i mycket ersatte hvad man under dåvarande förhållanden i tidningspressen saknade, ehuru jag dock just icke vill påstå, att kaffena måste skylla sin undergång på tidningspressens påträngande konkurrens.De små kaffena voro de stora i allo lika; skilnaden bestod blott i antalet af gäster, kanske också i mångfalden af trakteringar. Då vid de stora kaffena aldrig ens undantagsvis något manligt väsende, med undantag af vaktmästarne och möjligen husets små gossar, ifall desse hade mod dertill, trängde sig in i sällskapet, kunde dock vid de mindre någon gång ett par , tre ungherrar, af husets egne, slägtingar eller nära bekante, söka inträde. Att de icke af de unga damerna voro ogerna sedde, tyckes framgå af den vackara benämning, som var(s. 206) vanlig för dylika meteorer på kaffekalasernas ofta nog mulna himmel; de kallades nemligen: "kaffeskinn" eller "kaffeklarning".En afart av kaffena, som senare uppkom och redan bildade en öfvergång till andra former af sällskapslifvet, utgjorde "kaffedanserna". Till dessa voro ungherrar ordentligen inbjudne till ett antal, som motsvarade de unga damernas, man dansade af hjertans lust efter pianomusik, som trakterades turvis af någon bland sällskapet, emellan danserna utfördes stundom också annan musik och sång, och vid dessa kaffen rådde ett helt annat lif än vid de vanliga. Tiden för dem blott var den samma, och undfägnaden likaså.Räkna nu tre, fyra, fem tiotal "umgängen", hvilket då för tiden, tror jag, icke var så ovanligt, och multiplicera dem med de olika slagen af kaffebjudningar, hvilka i en stor del hus förekommo flere om året, så kan man förstå huru mycket intrång dessa gjorde på det husliga lifvet. Under de egent-(s. 207) liga kaffe-säsongerna, som återkommo två gånger om året, tillbragte fruntimren regelrätt de flesta qvällar i veckan, från 5 till nio, utom hus. När barnen blefvo lediga från sina lexor, var hemmet mörkt och tomt; de fingo roa sig bäst de kunde: prata tyska med de hemgjorda ljusen, leka med katten och med pigorna, gäspande se på klockan huru snart de stora skulle komma hem; - o! om man tillräckligt tänkte på hvad det vill säga för barnen att hafva hemmet ljust och gladt, när det så kan vara.Kaffena för fruntimmer motsvarades af supéer för herrarne. En stor supé om hösten, en dylik om våren, och deremellan mindre supéer med anledning af någon resandes besök eller andra tillfällig-heter, - det var det vanliga. Vid dessa spelades "boston", vid något bord äfven "träkarl", röktes tobak ur silfverbeslagna sjöskumspipor, hvilka dock, ifall förrådet icke var tillräckligt, kunde suppleras med lackade kritpipor - sigarrernas tid började först i(s. 208) medlet af decenniet och papyrosserna äro barn af mycket senare dagar -, dracks punsch och bischof, allt hembrygdt, naturligtvis té främst, och slutligen intogs sjelfva supén. Det hela gick till nära nog på samma sätt som i våra dagar.Större middagsbjudningar hörde egentligen till de högsta sällskapskretsarna, men gåfvos äfven af dem, som vid en bjudning mera tänkte på det verkliga nöjet än på skyldigheten och konvenansen. Ibland senatstjenstemännen och ibland professorerne funnos många muntra själar, en och annan god Bellmans-sångare gafs ännu, Valerii epikureiska visor lefde på allas läppar, och så kunde det gå gladt och stundom mycket hett till vid middagsborden.Baler gåfvos naturligtvis också i de större husen, i de förnämsta regelrätt hvarje år. De kunde icke vara mycket olika nutidens. Dansordningen endast är något förändrad. De svenska och ryska kadriljerna hade ännu icke helt och hållet utträngts af françaisen,(s. 209) polkan var ännu inte uppfunnen, och kotiljongen benämndes gemenligen "potpourri". Ceremonin och lyxen var säkert icke mindre än nu, i flere afseenden tvärtom, tror jag, större. Man nöjde sig  t. ex. icke då med att dansa efter en tapör på piano, utan oundgängligt var att ha gardesmusik, d.v.s. sex, sju gardesmusikanter spelande i tamburen, - lika oundgängligt som att ha ett antal gardesoffi-cerare med i dansen. Man var icke litet stolt öfver att ega ett garde i Helsingfors; det var nytt då ännu.En kopia i miniatyr af de stora balerna voro den tidens barndanser. Såväl till antal som till elegans sökte man att göra dem de stora så nära lika som möjligt. Pianomusiken var också vid dem för-aktad. Man ville tidigt inplanta det högre sällskapslifvets fordringar. Det är ju också en sida af uppfostran.Det återstår ännu att tala några ord om barnsöl, bröllop och begrafningar. Alla(s. 210) dessa förrättningar skedde med mycket större ceremoni än nu för tiden. Barnsölen höllos alltid på eftermiddagen, på den vanliga kaffebjudningstiden. Till festligheten in-bjödos med tryckta kort icke blott en lång dubbelrad af faddrar, utan också derutöfver ett behagligt antal "snackabussar". De ogifte herrfaddrarnes rättighet och skyldighet var att af sin motstående dam "uttaga fadderkyssen". Men tyvärr lär ofta nog dervid hos vederb. herrar modet ha saknats, stundom kanske äfven - smaken. Barnsölet fortfor under riklig traktering till kl. 8 - 9 på aftonen.Bröllopen firades alltid med så stor ståt som tillgångarna medgåfvo, någon gång kanske också litet derutöfver. De höllos på aftonen med bal in på morgonen. Förmiddags-, konfekts- och kappsäcksbröllop, sådana man nu för tiden är van vid, visste man alls icke af. Bröllopsresor kunde under den tidens kommunikationsförhållanden icke gerna komma i fråga, andra än de som(s. 211) nödvändiggjordes af att brudparet hade att bosätta sig på en annan ort. Sedan bröllopet ordentligen hade blifvit firadt med åtföljande kalaser hos slägtingar och vänner, slogo sig de nygifta utan vidare ned i sitt eget bo för att der lefva i stillhet och ro.- Brudvisningarna voro under hela decenniet i fullaste flor. Att "se på bruden" var ett af de mest eftersökta folknöjen, och, skam nog, stodo studenter vanligen i spetsen för alla de skabrösa upptåg, som vid dessa tillfällen ofta nog förekommo.";Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:249-264;(s. 249) "Stadens offentliga nöjen på 1830-talet.""Senast har jag beskrifvit de sällskapliga nöjena i vår goda stad för femtio år sedan. I närmaste sammanhang med dessa stå de offentliga nöjena, och det är till dem jag nu vänder mig.För att här reda och uppfriska mina hågkomster och göra uppteckningarna fullständigare, har jag noggrannt genomgått alla de tidningar, som den tiden utkommo i sta-(s. 250) den. De data, jag här kommer att lemna, böra derföre blifva ganska exakta."		*		*			*"Främsta rumment bland de publika nöjena intogo och närmast med de privata befryndade voro de offentliga balerna. Dansen spelade då i allmänhet en mycket större rol i sällskapslifvet än på senare tider, då den alltmera blifvit utträngd af så många andra såväl till den intellektuella som till den fysiska sporten hörande nöjen. Och de privata danstillfällena kunde icke fylla behofvet eller ungdo-mens lystnad efter dans. Publika baler utgjorde derföre här, liksom i andra städer, ett oundgängligt element i samhällslifvet. Publika, men likvisst ingalunda så publika, att de skulle vara tillgängliga för hvilken publik som helst. Nej så visst, ståndsfördomarna voro ännu alltför stora, - bildningsni-vån kanske också alltför ojemn, - och så litet än Helsingfors då ännu(s. 251) var, kunde dess danslustiga publik icke ens tänka på att odelad sköta sina nöjen under samma tak. Under hela decenniet fortlöpte regelrätt bredvid hvarandra tvenne serier af subskriberade baler, den ena för den finare societeten, den andra för borgareklassen.Den högre klassen af dessa danstillställningar försiggick under 1830-talets första år ännu i den gam-la inskränkta rådhuslokalen, hvilken förut beskrifvits (Häft. 2). De kallades först "subskriberade dans-assembléer", men erhöllo redan hösten 1831 det mera pikanta namnet "piqueniquer", hvilket namn senare försvenskades till "picknicker". De gåfvos alltid på sön- och helgdagar; deras antal tyckes till en början ha varit 10, men det ökades sedermera till 16 för säsongen, som börjades på hösten och vanligen slutades annandag påsk. Utom för subskribenterne med deras familjer, hvilka skulle tillhöra embets- och tjenstemanna klassen eller den förnämligare handelskåren, var tillträde öppet, såsom alltid tillkänna-(s. 252) gafs i annonserna, för "officerare, studerande och resande", à 3 rub. b:ko ass. biljetten. Början skedde kl. 6, åtminstone de första åren.Från och med vintern 1833-34 öppnades ett nytt tidehvarf för dessa picknicker. Societetshuset hade nemligen blifvit uppmuradt under åren 1831 och 1832, och på senhösten 1833 var dess inredning fulländad. Helsingfors hade erhållit en balsalong, så vacker, ståtlig och stor, som det tyvärr nu mera icke eger, - 90 fot lång, 44 fot bred och 28 fot hög.Salen begagnades första gången, så vidt men af tidningsannonserna kan se, d. 8 Dec. 1833, då der anställdes en publik maskerad, hvartill "alla anständigt klädde maskerade och omaskerade perso-ner" egde tillträde. Men sin egentliga invigning erhöll salen d. 18 December s.å., den dåvarande monarken, kejsar Nikolais namnsdag, hvilken man tog sig anledning att fira med en subskriberad bal i den nya societetshuslokalen."(s. 253) "Omkring 400 personer deltogo i denna dubbelfest, hvars beskrifning jag här, såsom en tidsbild, vill ur Helsingfors Tidningar aftrycka:"I danssalongen hade man anbragt en dekoration, som antydde på dagens högtidlighet. H.M. Kejsa-rens byst stod nemligen i fonden af salen, på en dertill inrättad upphöjning, och ofvanom densamma H.M:s höga Namnchiffer samt aldra öfverst Kejserl. Ryska Riksvapnet. Sidorna af det ställe, der bysten var placerad, voro dekorerade med Finlands alla Läne-vapen och andra smakfulla emblemer och allt detta närmast upplyst af fyra stora, sköna kandelabrar af förgyld brons. Vid supéen propo-nerades H.M. Kejsarens skål, som dracks med det lifligaste deltagande och under uthållande hurra. Genast derefter afsjöngos efterföljande verser, beledsagade i chorus af hela sällskapet:(s. 254) 		"Hell! NICOLAI hell!		Stor, lyckosam och säll,		Landsfader hell!		Hvar helst Ditt välde når,		Du folkens hyllning får,		För Dig hvart hjerta slår		I slott och tjell.		Du är vårt hopp, vår tröst,		Dig i vårt trogna bröst		Kärleken gömt;		Du blir vår sköld, vår makt,		Du våra hyddors vakt,		Du, som vår glömda trakt		Aldrig förglömt.		Och hopp och glädje gry,		Och brist och mörker fly		Blott för Din blick.		Uti Din spiras skygd		Stå frid och samhällsdygd		På vakt omkring vår bygd,		Och lag och skick."(s. 255) 		"Ditt hela folk, som ser		I Dig sin sällhet, ber		så för Dig nu:		Hell Dig Landsfader, hell!		Till lifvets sensta qväll		Stor, lyckosam och säll		Förblifve Du!""Dansen fortsattes sedan till inpå morgonen, då sällskapet åtskiljdes. Om aftonen var staden illu-minerad"."Detta om festen. Verserna, hvilka äfven särskilt tryckta vid tillfället utdelades, voro författade af professorn i vältaligheten och skaldekonsten J.G. Linsén, som den tiden var sjelfskrifven talare och skald vid nästan alla akademiska och andra officiella tillfällen i staden.Redan följande söndag d. 22 December gafs i den nya salongen "den 1:sta subskriberade Picknicken" för vintern, och dermed började dessa dansnöjens glansperiod,(s. 256) som sträckte sig långt utöfver det årtionde, jag nu talar om.När man nu hade fått en så stor och ståtlig lokal, så ansåg man sig till en början böra taga sina dansnöjen mycket allvarligt och högtidligt. Allt skulle vid picknickerna vara så väl ordnadt och disciplineradt som möjligt. Inom guldram hängde alltid på väggen i nedra ändan af salen den för aftonen af direktionen uppgjorda och väl textade dansordningen. Den långa salen indelades i tre kadrilj-områden, och endast ett visst antal par skulle få dansa i hvarje. Röda, gröna eller gula bleckpolletter gåfvo tillträde till de olika områdena, och om en sådan pollett måste hvarje kavaljer ödmjukast anhålla hos den för aftonen dejourerande direktören, som för ändamålet hade sitt be-stämda tjenstgöringssäte vid ett bord i stora förmaket. Togo alla polletterna slut, var ingen möjlig-het mera att få inträde i kadriljen. Men som picknickerna börjades redan kl. 6, så hann man lyck-ligtvis under(s. 257) aftonen med många kadriljer, och den som ej fick plats i en, kunde trösta sig med att kanske få det i en följande.Hela dansen anfördes och leddes af en verkställande direktör - jag vet dock icke om denna benämning då ännu var bruklig, - och såsom sådan fungerade i en lång följd af år med outtröttlig ifver och verve en derigenom på sin tid ryktbar blifven personlighet, till yrket postexpeditör, till namnet titulärråd, till gagnet "dansråd" (såsom han också vanligen fick heta), och till sätt och fasoner en karrikerad reminiscens af den gustavianska tidens gentilesse och complaisance. Den originelle man-nens figur och verksamhet och namn blefvo också redan tidigt af dikten bevarade i ett akrostichon, författadt af något af stadens qvickhufvuden (såsom sådana nämndes den tiden särskildt bröderne Reinh. och Thure Matheiszen), så lydande:(s. 258) 		"Gentila vador, men smala ben,		Ryggen bugtig i tusen vågor,		I hvarje knäveck en liten sten,		På hjessan en bellevue i lågor.		Ena handen på gumpen hvilar,		När till mazurka det blåses opp,		Baklänges han i dansen ilar,		En knut han slår på sin långa kropp.		Rätt usel vore hvar picknick,		Ginge han ej dit och gåfve dansen skick.""Titulär- och dansrådets verksamhet fortfor säkert ännu långt in på 40-talet. Men småningom kom podagern och lade sitt jernband på de "gentila vadorna" och icke blott den ena, utan äfven den andra handen fick hvila "när till mazurka det blåstes opp". Aldrig mera blefvo heller picknickerna eller "assembléerna", såsom deras officiella namn senare blef, detsamma som de hade varit.Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel-(s. 259) och konversationsklubb och besöktes icke mindre af äldre och icke dansande personer än af ungdomen. Äfven vexande gossar, hörande till subskribenternes familjer, hade tillträde der och ansågo det ofta för ett stort nöje att få se på dansen.Jag har förut nämnt, till hvilka samhällskretsar deltagandet i dessa assembléer var inskränkt. Allde-les undantagsvis vågade man dock någon gång öfverskrida de uppdragna gränslinierna, t. ex. för någon rik och ansedd borgarfamilj, hvilken egentligen hörde till handtverkareklassen, men genom uppfostran och bildning kunde anses fullt värdig att vinna inträde i societeten. Sådant upptogs dock icke gunstigt af alla. Och såsom karakteristisk för tiden vill jag berätta följande ännu i minnet lefvande anekdot. En styf och stolt gardeslöjtnant, med bröstet fullt af ordnar och medaljer från Polska kriget, kom på en picknick att finna sig stående bredvid den allmänt aktade, förmögne och äfven på hufvudets vägnar mer(s. 260) än vanligt begåfvade slagtaren J-n. Pösande lyfte löjtnanten på sin hjeltenäsa och sade högt åt sin granne på andra sidan: "Man befinner sig ju här i sällskap med slagtare!"- Men slagtaren, hvilken orden icke undgingo, var ej sen att med en artig bugning vända sig mot löjtnanten och säga: "Var ej rädd, herr löjtnant, jag har inte knifven med mig".Handtverks- och den mindre handelsklassen skötte, såsom förut nämndt, sina dansnöjen för sig. De förekommo i tidningsannonserna under benämningen "subskriberade danssoiréer (stundom äfven "assembléer") i Borgerliga klubben" och höllos först i Janssonska gården i hörnet af Högbergs- och Richardsgatorna, sedermera, efter det picknickerna hade flyttat till det nya societetshuset, uti gamla rådhuset, så länge detta qvarstod eller till och med våren 1838, hvarefter de för något år flyttade ut till det dåvarande Tölö värdshus (på samma plats som n. v. Hesperia), hvilket på sin (s. 261) port länge, såsom minne af sin förste värd, schweizer-konditorn Menn, hade den naiva tyska in-skriften: "Landhaus zum Vergnügen", och sedan åter derifrån till andra lokaler.Dessa borgarklubbar, eller "borgar-muffer", såsom deras öknamn inom andra kretsar var, fingo ofta nog emottaga besök äfven af ungherrar, som egentligen hörde till picknickernas sfer, i synnerhet af studenter. Och tyvärr hörde man icke så sällan omtalas upptåg af ganska grofkornig art, som dylika gäster från den "finare" societeten der tilläto sig att anställa och som tycktes vittna om att graden af bildning på det ena hållet icke just var högre än på det andra.Utom de båda klasserna af subskriberade baler gåfvos vanligen under hvarje vinter af särskild anledning eller för särskildt ändamål, t. ex. till förmån för pauvres honteux, några publika baler, och nästan regelrätt var Mariedagen en sådan extra baldag. Maskeradtillställningar förekommo äfven år-(s. 262) ligen; sådana gåfvos i den omtalade Janssonska gården (sedermera använd till skollokal först för Laurells lyceum och derefter för högre elementarskolan), i gamla rådhuset, någon gång i teatern, på Tölö och mest i societetshuset efter dess tillkomst. Maskeraderna voro i den tiden helt simpla utklädningsnöjen; några allusioner på dagens frågor tänkte man vid dem icke på, och studentpolitiske maskerad-direktörer hade Finland då ännu icke framfödt.Till halft publika baler kunde räknas de statsbaler, som d. v. generalguvernörs-adjointen Thesleff regelrätt gaf hvarje år på Nikolai-dagen, d. 18 December, i inspektörshuset, det nuvarande gene-ralguvernörshuset, hvars öfra våning åt honom var upplåten till bostad. Dessa "Nikolai-baler" måtte för den krets, hvilken af dem fick njuta, ha varit icke mindre nyttiga än nöjsamma, ty jag minnes, att man nästan från hvarje sådan hade att omtala något nyupptäckt drag af den omtänksammaste ekonomi, hvilket kunde(s. 263) tjena till efterföljd hos det folk, hvilket den höge värden var satt att styra.Om somrarna var det i dansverlden tyst, ända tills med öppnandet af ångbåtskommunikationer 1837 Helsingfors' portar slogos upp för en ny tid och i ett som annat afseende ett nytt lif vaknade och en ny luft strömmade in. Ulrikasborgs bad- och brunnsinrättnings öppnande var samtidigt med ång-båtsfartens; stora lustfärder från Reval med allt hvad den estländska aristrokatin hade mest lysande att uppvisa, anstäldes under de första åren den ena efter den andra, och Helsingforsboerne återgäl-dade med festbaler och dejeunerer i societetshuset eller i brunnshuset det gästvänliga bemötande de sjelfve under sina lustfärder till Reval hade fått röna. I Brunnshuset börjades dessutom straxt efter dess öppnande under namnet danssoiréer, thés dansants, och huru de på olika tider kallades, de brunnsbaler, som sedan under säsongerna i en lång rad af år gåfvos flere gånger i veckan och på 1840-(s. 264) talet hade att förete ett "high life", sådant det nuvarande Helsingfors knapt har någon aning om och sådant vår stad säkert aldrig mera får skåda. Men dessa balers historia hör till ett följande årtionde.";Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:251;(s. 251) var, kunde dess danslustiga publik icke ens tänka på att odelad sköta sina nöjen under samma tak. Under hela decenniet fortlöpte regelrätt bredvid hvarandra tvenne serier af subskriberade baler, den ena för den finare societeten, den andra för borgareklassen.Den högre klassen af dessa danstillställningar försiggick under 1830-talets första år ännu i den gam-la inskränkta rådhuslokalen, hvilken förut beskrifvits (Häft. 2). De kallades först "subskriberade dans-assembléer", men erhöllo redan hösten 1831 det mera pikanta namnet "piqueniquer", hvilket namn senare försvenskades till "picknicker". De gåfvos alltid på sön- och helgdagar; deras antal tyckes till en början ha varit 10, men det ökades sedermera till 16 för säsongen, som börjades på hösten och vanligen slutades annandag påsk. Utom för subskribenterne med deras familjer, hvilka skulle tillhöra embets- och tjenstemanna klassen eller den förnämligare handelskåren, var tillträde öppet, såsom alltid tillkänna-;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:252;(s. 252) gafs i annonserna, för "officerare, studerande och resande", à 3 rub. b:ko ass. biljetten. Början skedde kl. 6, åtminstone de första åren.Från och med vintern 1833-34 öppnades ett nytt tidehvarf för dessa picknicker. Societetshuset hade nemligen blifvit uppmuradt under åren 1831 och 1832, och på senhösten 1833 var dess inredning fulländad. Helsingfors hade erhållit en balsalong, så vacker, ståtlig och stor, som det tyvärr nu mera icke eger, - 90 fot lång, 44 fot bred och 28 fot hög.Salen begagnades första gången, så vidt men af tidningsannonserna kan se, d. 8 Dec. 1833, då der anställdes en publik maskerad, hvartill "alla anständigt klädde maskerade och omaskerade perso-ner" egde tillträde. Men sin egentliga invigning erhöll salen d. 18 December s.å., den dåvarande monarken, kejsar Nikolais namnsdag, hvilken man tog sig anledning att fira med en subskriberad bal i den nya societetshuslokalen.";Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:252-255;(s. 252) gafs i annonserna, för "officerare, studerande och resande", à 3 rub. b:ko ass. biljetten. Början skedde kl. 6, åtminstone de första åren.Från och med vintern 1833-34 öppnades ett nytt tidehvarf för dessa picknicker. Societetshuset hade nemligen blifvit uppmuradt under åren 1831 och 1832, och på senhösten 1833 var dess inredning fulländad. Helsingfors hade erhållit en balsalong, så vacker, ståtlig och stor, som det tyvärr nu mera icke eger, - 90 fot lång, 44 fot bred och 28 fot hög.Salen begagnades första gången, så vidt men af tidningsannonserna kan se, d. 8 Dec. 1833, då der anställdes en publik maskerad, hvartill "alla anständigt klädde maskerade och omaskerade perso-ner" egde tillträde. Men sin egentliga invigning erhöll salen d. 18 December s.å., den dåvarande monarken, kejsar Nikolais namnsdag, hvilken man tog sig anledning att fira med en subskriberad bal i den nya societetshuslokalen."(s. 253) "Omkring 400 personer deltogo i denna dubbelfest, hvars beskrifning jag här, såsom en tidsbild, vill ur Helsingfors Tidningar aftrycka:"I danssalongen hade man anbragt en dekoration, som antydde på dagens högtidlighet. H.M. Kejsa-rens byst stod nemligen i fonden af salen, på en dertill inrättad upphöjning, och ofvanom densamma H.M:s höga Namnchiffer samt aldra öfverst Kejserl. Ryska Riksvapnet. Sidorna af det ställe, der bysten var placerad, voro dekorerade med Finlands alla Läne-vapen och andra smakfulla emblemer och allt detta närmast upplyst af fyra stora, sköna kandelabrar af förgyld brons. Vid supéen propo-nerades H.M. Kejsarens skål, som dracks med det lifligaste deltagande och under uthållande hurra. Genast derefter afsjöngos efterföljande verser, beledsagade i chorus af hela sällskapet:(s. 254) 		"Hell! NICOLAI hell!		Stor, lyckosam och säll,		Landsfader hell!		Hvar helst Ditt välde når,		Du folkens hyllning får,		För Dig hvart hjerta slår		I slott och tjell.		Du är vårt hopp, vår tröst,		Dig i vårt trogna bröst		Kärleken gömt;		Du blir vår sköld, vår makt,		Du våra hyddors vakt,		Du, som vår glömda trakt		Aldrig förglömt.		Och hopp och glädje gry,		Och brist och mörker fly		Blott för Din blick.		Uti Din spiras skygd		Stå frid och samhällsdygd		På vakt omkring vår bygd,		Och lag och skick."(s. 255) 		"Ditt hela folk, som ser		I Dig sin sällhet, ber		så för Dig nu:		Hell Dig Landsfader, hell!		Till lifvets sensta qväll		Stor, lyckosam och säll		Förblifve Du!""Dansen fortsattes sedan till inpå morgonen, då sällskapet åtskiljdes. Om aftonen var staden illu-minerad"."Detta om festen. Verserna, hvilka äfven särskilt tryckta vid tillfället utdelades, voro författade af professorn i vältaligheten och skaldekonsten J.G. Linsén, som den tiden var sjelfskrifven talare och skald vid nästan alla akademiska och andra officiella tillfällen i staden.Redan följande söndag d. 22 December gafs i den nya salongen "den 1:sta subskriberade Picknicken" för vintern, och dermed började dessa dansnöjens glansperiod,;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:255-258;(s. 255) 		"Ditt hela folk, som ser		I Dig sin sällhet, ber		så för Dig nu:		Hell Dig Landsfader, hell!		Till lifvets sensta qväll		Stor, lyckosam och säll		Förblifve Du!""Dansen fortsattes sedan till inpå morgonen, då sällskapet åtskiljdes. Om aftonen var staden illu-minerad"."Detta om festen. Verserna, hvilka äfven särskilt tryckta vid tillfället utdelades, voro författade af professorn i vältaligheten och skaldekonsten J.G. Linsén, som den tiden var sjelfskrifven talare och skald vid nästan alla akademiska och andra officiella tillfällen i staden.Redan följande söndag d. 22 December gafs i den nya salongen "den 1:sta subskriberade Picknicken" för vintern, och dermed började dessa dansnöjens glansperiod,(s. 256) som sträckte sig långt utöfver det årtionde, jag nu talar om.När man nu hade fått en så stor och ståtlig lokal, så ansåg man sig till en början böra taga sina dansnöjen mycket allvarligt och högtidligt. Allt skulle vid picknickerna vara så väl ordnadt och disciplineradt som möjligt. Inom guldram hängde alltid på väggen i nedra ändan af salen den för aftonen af direktionen uppgjorda och väl textade dansordningen. Den långa salen indelades i tre kadrilj-områden, och endast ett visst antal par skulle få dansa i hvarje. Röda, gröna eller gula bleckpolletter gåfvo tillträde till de olika områdena, och om en sådan pollett måste hvarje kavaljer ödmjukast anhålla hos den för aftonen dejourerande direktören, som för ändamålet hade sitt be-stämda tjenstgöringssäte vid ett bord i stora förmaket. Togo alla polletterna slut, var ingen möjlig-het mera att få inträde i kadriljen. Men som picknickerna börjades redan kl. 6, så hann man lyck-ligtvis under(s. 257) aftonen med många kadriljer, och den som ej fick plats i en, kunde trösta sig med att kanske få det i en följande.Hela dansen anfördes och leddes af en verkställande direktör - jag vet dock icke om denna benämning då ännu var bruklig, - och såsom sådan fungerade i en lång följd af år med outtröttlig ifver och verve en derigenom på sin tid ryktbar blifven personlighet, till yrket postexpeditör, till namnet titulärråd, till gagnet "dansråd" (såsom han också vanligen fick heta), och till sätt och fasoner en karrikerad reminiscens af den gustavianska tidens gentilesse och complaisance. Den originelle man-nens figur och verksamhet och namn blefvo också redan tidigt af dikten bevarade i ett akrostichon, författadt af något af stadens qvickhufvuden (såsom sådana nämndes den tiden särskildt bröderne Reinh. och Thure Matheiszen), så lydande:(s. 258) 		"Gentila vador, men smala ben,		Ryggen bugtig i tusen vågor,		I hvarje knäveck en liten sten,		På hjessan en bellevue i lågor.		Ena handen på gumpen hvilar,		När till mazurka det blåses opp,		Baklänges han i dansen ilar,		En knut han slår på sin långa kropp.		Rätt usel vore hvar picknick,		Ginge han ej dit och gåfve dansen skick.""Titulär- och dansrådets verksamhet fortfor säkert ännu långt in på 40-talet. Men småningom kom podagern och lade sitt jernband på de "gentila vadorna" och icke blott den ena, utan äfven den andra handen fick hvila "när till mazurka det blåstes opp". Aldrig mera blefvo heller picknickerna eller "assembléerna", såsom deras officiella namn senare blef, detsamma som de hade varit.Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel-;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:256;(s. 256) som sträckte sig långt utöfver det årtionde, jag nu talar om.När man nu hade fått en så stor och ståtlig lokal, så ansåg man sig till en början böra taga sina dansnöjen mycket allvarligt och högtidligt. Allt skulle vid picknickerna vara så väl ordnadt och disciplineradt som möjligt. Inom guldram hängde alltid på väggen i nedra ändan af salen den för aftonen af direktionen uppgjorda och väl textade dansordningen. Den långa salen indelades i tre kadrilj-områden, och endast ett visst antal par skulle få dansa i hvarje. Röda, gröna eller gula bleckpolletter gåfvo tillträde till de olika områdena, och om en sådan pollett måste hvarje kavaljer ödmjukast anhålla hos den för aftonen dejourerande direktören, som för ändamålet hade sitt be-stämda tjenstgöringssäte vid ett bord i stora förmaket. Togo alla polletterna slut, var ingen möjlig-het mera att få inträde i kadriljen. Men som picknickerna börjades redan kl. 6, så hann man lyck-ligtvis under;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:258;(s. 258) 		"Gentila vador, men smala ben,		Ryggen bugtig i tusen vågor,		I hvarje knäveck en liten sten,		På hjessan en bellevue i lågor.		Ena handen på gumpen hvilar,		När till mazurka det blåses opp,		Baklänges han i dansen ilar,		En knut han slår på sin långa kropp.		Rätt usel vore hvar picknick,		Ginge han ej dit och gåfve dansen skick.""Titulär- och dansrådets verksamhet fortfor säkert ännu långt in på 40-talet. Men småningom kom podagern och lade sitt jernband på de "gentila vadorna" och icke blott den ena, utan äfven den andra handen fick hvila "när till mazurka det blåstes opp". Aldrig mera blefvo heller picknickerna eller "assembléerna", såsom deras officiella namn senare blef, detsamma som de hade varit.Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel-;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:258f;(s. 258) 		"Gentila vador, men smala ben,		Ryggen bugtig i tusen vågor,		I hvarje knäveck en liten sten,		På hjessan en bellevue i lågor.		Ena handen på gumpen hvilar,		När till mazurka det blåses opp,		Baklänges han i dansen ilar,		En knut han slår på sin långa kropp.		Rätt usel vore hvar picknick,		Ginge han ej dit och gåfve dansen skick.""Titulär- och dansrådets verksamhet fortfor säkert ännu långt in på 40-talet. Men småningom kom podagern och lade sitt jernband på de "gentila vadorna" och icke blott den ena, utan äfven den andra handen fick hvila "när till mazurka det blåstes opp". Aldrig mera blefvo heller picknickerna eller "assembléerna", såsom deras officiella namn senare blef, detsamma som de hade varit.Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel-(s. 259) och konversationsklubb och besöktes icke mindre af äldre och icke dansande personer än af ungdomen. Äfven vexande gossar, hörande till subskribenternes familjer, hade tillträde der och ansågo det ofta för ett stort nöje att få se på dansen.Jag har förut nämnt, till hvilka samhällskretsar deltagandet i dessa assembléer var inskränkt. Allde-les undantagsvis vågade man dock någon gång öfverskrida de uppdragna gränslinierna, t. ex. för någon rik och ansedd borgarfamilj, hvilken egentligen hörde till handtverkareklassen, men genom uppfostran och bildning kunde anses fullt värdig att vinna inträde i societeten. Sådant upptogs dock icke gunstigt af alla. Och såsom karakteristisk för tiden vill jag berätta följande ännu i minnet lefvande anekdot. En styf och stolt gardeslöjtnant, med bröstet fullt af ordnar och medaljer från Polska kriget, kom på en picknick att finna sig stående bredvid den allmänt aktade, förmögne och äfven på hufvudets vägnar mer;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:260-262;(s. 258) 		"Gentila vador, men smala ben,		Ryggen bugtig i tusen vågor,		I hvarje knäveck en liten sten,		På hjessan en bellevue i lågor.		Ena handen på gumpen hvilar,		När till mazurka det blåses opp,		Baklänges han i dansen ilar,		En knut han slår på sin långa kropp.		Rätt usel vore hvar picknick,		Ginge han ej dit och gåfve dansen skick.""Titulär- och dansrådets verksamhet fortfor säkert ännu långt in på 40-talet. Men småningom kom podagern och lade sitt jernband på de "gentila vadorna" och icke blott den ena, utan äfven den andra handen fick hvila "när till mazurka det blåstes opp". Aldrig mera blefvo heller picknickerna eller "assembléerna", såsom deras officiella namn senare blef, detsamma som de hade varit.Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel-(s. 259) och konversationsklubb och besöktes icke mindre af äldre och icke dansande personer än af ungdomen. Äfven vexande gossar, hörande till subskribenternes familjer, hade tillträde der och ansågo det ofta för ett stort nöje att få se på dansen.Jag har förut nämnt, till hvilka samhällskretsar deltagandet i dessa assembléer var inskränkt. Allde-les undantagsvis vågade man dock någon gång öfverskrida de uppdragna gränslinierna, t. ex. för någon rik och ansedd borgarfamilj, hvilken egentligen hörde till handtverkareklassen, men genom uppfostran och bildning kunde anses fullt värdig att vinna inträde i societeten. Sådant upptogs dock icke gunstigt af alla. Och såsom karakteristisk för tiden vill jag berätta följande ännu i minnet lefvande anekdot. En styf och stolt gardeslöjtnant, med bröstet fullt af ordnar och medaljer från Polska kriget, kom på en picknick att finna sig stående bredvid den allmänt aktade, förmögne och äfven på hufvudets vägnar mer;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:262;(s. 262) ligen; sådana gåfvos i den omtalade Janssonska gården (sedermera använd till skollokal först för Laurells lyceum och derefter för högre elementarskolan), i gamla rådhuset, någon gång i teatern, på Tölö och mest i societetshuset efter dess tillkomst. Maskeraderna voro i den tiden helt simpla utklädningsnöjen; några allusioner på dagens frågor tänkte man vid dem icke på, och studentpolitiske maskerad-direktörer hade Finland då ännu icke framfödt.Till halft publika baler kunde räknas de statsbaler, som d. v. generalguvernörs-adjointen Thesleff regelrätt gaf hvarje år på Nikolai-dagen, d. 18 December, i inspektörshuset, det nuvarande gene-ralguvernörshuset, hvars öfra våning åt honom var upplåten till bostad. Dessa "Nikolai-baler" måtte för den krets, hvilken af dem fick njuta, ha varit icke mindre nyttiga än nöjsamma, ty jag minnes, att man nästan från hvarje sådan hade att omtala något nyupptäckt drag af den omtänksammaste ekonomi, hvilket kunde;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSch4:263;(s. 263) tjena till efterföljd hos det folk, hvilket den höge värden var satt att styra.Om somrarna var det i dansverlden tyst, ända tills med öppnandet af ångbåtskommunikationer 1837 Helsingfors' portar slogos upp för en ny tid och i ett som annat afseende ett nytt lif vaknade och en ny luft strömmade in. Ulrikasborgs bad- och brunnsinrättnings öppnande var samtidigt med ång-båtsfartens; stora lustfärder från Reval med allt hvad den estländska aristrokatin hade mest lysande att uppvisa, anstäldes under de första åren den ena efter den andra, och Helsingforsboerne återgäl-dade med festbaler och dejeunerer i societetshuset eller i brunnshuset det gästvänliga bemötande de sjelfve under sina lustfärder till Reval hade fått röna. I Brunnshuset börjades dessutom straxt efter dess öppnande under namnet danssoiréer, thés dansants, och huru de på olika tider kallades, de brunnsbaler, som sedan under säsongerna i en lång rad af år gåfvos flere gånger i veckan och på 1840-;Schauman, August;Nu och förr 1-6.;Helsingfors 1886;
FSir:219ff;FSir:219ffCarl Fredrik von Born har i sin dagbok en fin skildring av ett bondbröllop i Sarvlaks (3.11.1831).  Den skall här relateras, dels därför att den överhuvudtaget är en av de första i sitt slag, dels för att den visar hur storgodsmiljön inte behövde vara ogynnsam för de folkliga sedvänjornas livskraft.  Ingen detalj i skildringen tyder heller på att standarden på landböndernas högtidsfirande hade varit lägre än självägande bönders. - 	(s.220) "Torsdagen den 3 november 1831 kl. halvfem begav sig den adertonårige Carl Fredrik med bröderna, gårdsinspektorn  och ett par "demoiseller" till Snaris hemman, där dottern gifte sig med en son från Konungs.  Dansrummets väggar och tak var beklädda med vita lakan och på dessa fästade här och där articiella blommor, granna papper, "mässingszirater" o.a. prydnader.  I taket var en himmel av hallon- och rosenröda sjalar, varunder brudparet blivit vigt.  Bruden var med "brudsätans" hjälp klädd i vanlig bruddräkt, dvs. i svart sidenklänning, och prydd med blommor, pärlor, granna örhängen, lockar och krona på huvudet.  Brudgummen hade blåa kläder liksom de manliga gästerna, med kort jacka.  Han gick hela aftonen med hatten på, "ett besynnerligt bruk".  Kvinnorna bar sina vanliga högtidskläder, några rött, andra vitt, andra brokigt.  De satt på bänkar längs väggarna, manfolket stod, så ock den stora mängden objudna, s.k. snakabussar, som hade kommit i vanliga arbetskläder.	  Man hade spisat middag då Carl Fredrik anlände.  Han gratulerade brudparet, satte sig och såg på hur karlarna drack öl och brännvin.  Sedan gick han till en mindre kammare, där kapellanen satt; han drack där värdparets skål i starkt, brännvinsblandat vin.  Två skickliga spelmän stämde upp till dansen, först en menuett som de nygifta dansade tillsammans.  Därpå varierades med kadriljer, både svenska och ryska, vals och angläs.  Carl Fredrik deltog även, "ej så mycket för nöjes skull, som fast mera på trägna persuationer av brudgummen och marskalkarna, samt av skyldighet mot sällskapet."  Han dansade mest med bruden, värdinnan och de vackrare bondflickorna.	  Kl. halvelva slutade dansen, och då skickades två ryttare till Konungs för att begära lov för brudgummen att föra hem sin brud och hela sällskapet, "en ceremoni som alltid iakttages".  Sedan ryttarna återvänt, begav sig brudparet och gästerna från gården i kärror och ledsagade av fackelbärare, de övriga till fots, den korta vägen till brudgummens hem.  Där var en likadan sal inredd som på Snaris.  Brudparet och herrskapsgästerna gick in i en mindre kammare.  Efter en stund begynte en ny ceremoni.  Brudgummen ledde "under stark musik" bruden in i salen.  Brudtärnor följde med brinnande ljus och bildade häck, i vars ena ända de nygifta ställde sig.  Flera psalmer sjöngs, och därefter började lyckönskningarna.  Brudgummens föräldrar trädde först fram, sedan släktingarna och därpå det övriga sällskapet.  Supé och dans följde.  Alla deltog, av herrskapsgästerna dock ej Carl Fredrik, som var trött och bröt upp; han var hemma kl. halvtre."Skildringen belyser hur gästerna från gården särskilt uppmärksammades och hur de, innerst kanske något reserverat, bemötte folket väluppfostrat och artigt. - Århundradet igenom var det vanligt att herrskapet inbjöds till bröllop hos underhavandena.  På 1890-talet riktades inbjudan till "baron och friherrinnan och guvernantskan och hennes följe".  Med det sistnämnda avsågs den då talrika uppväxande generationen, som gärna deltog.  Några lampetter från slottets trappuppgång utlånades regelbundet till underhavandenas bröllop.;Sirén, Olle;Sarvlaks. Gårdshushållningen och gårdssamhället från 1600-talet till 1900-talet. Folklivsstudier XII;Helsingfors 1980.;
FSir:220;FSir:220 - - (219) Carl Fredrik von Born har i sin dagbok en fin skildring av ett bondbröllop i Sarvlaks (3.11.1831).  Den skall här relateras, dels därför att den överhuvudtaget är en av de första i sitt slag, dels för att den visar hur storgodsmiljön inte behövde vara ogynnsam för de folkliga sedvänjornas livskraft.  Ingen detalj i skildringen tyder heller på att standarden på landböndernas högtidsfirande hade varit lägre än självägande bönders. - 	(s.220) "Torsdagen den 3 november 1831 kl. halvfem begav sig den adertonårige Carl Fredrik med bröderna, gårdsinspektorn  och ett par "demoiseller" till Snaris hemman, där dottern gifte sig med en son från Konungs.  Dansrummets väggar och tak var beklädda med vita lakan och på dessa fästade här och där articiella blommor, granna papper, "mässingszirater" o.a. prydnader.  I taket var en himmel av hallon- och rosenröda sjalar, varunder brudparet blivit vigt.  Bruden var med "brudsätans" hjälp klädd i vanlig bruddräkt, dvs. i svart sidenklänning, och prydd med blommor, pärlor, granna örhängen, lockar och krona på huvudet.  Brudgummen hade blåa kläder liksom de manliga gästerna, med kort jacka.  Han gick hela aftonen med hatten på, "ett besynnerligt bruk".  Kvinnorna bar sina vanliga högtidskläder, några rött, andra vitt, andra brokigt.  De satt på bänkar längs väggarna, manfolket stod, så ock den stora mängden objudna, s.k. snakabussar, som hade kommit i vanliga arbetskläder.	  Man hade spisat middag då Carl Fredrik anlände.  Han gratulerade brudparet, satte sig och såg på hur karlarna drack öl och brännvin.  Sedan gick han till en mindre kammare, där kapellanen satt; han drack där värdparets skål i starkt, brännvinsblandat vin.  Två skickliga spelmän stämde upp till dansen, först en menuett som de nygifta dansade tillsammans.  Därpå varierades med kadriljer, både svenska och ryska, vals och angläs.  Carl Fredrik deltog även, "ej så mycket för nöjes skull, som fast mera på trägna persuationer av brudgummen och marskalkarna, samt av skyldighet mot sällskapet."  Han dansade mest med bruden, värdinnan och de vackrare bondflickorna." - -;Sirén, Olle;Sarvlaks. Gårdshushållningen och gårdssamhället från 1600-talet till 1900-talet. Folklivsstudier XII;Helsingfors 1980.;
FSir:220f;FSir:220f - (219) Carl Fredrik von Born har i sin dagbok en fin skildring av ett bondbröllop i Sarvlaks (3.11.1831).  Den skall här relateras, dels därför att den överhuvudtaget är en av de första i sitt slag, dels för att den visar hur storgodsmiljön inte behövde vara ogynnsam för de folkliga sedvänjornas livskraft.  Ingen detalj i skildringen tyder heller på att standarden på landböndernas högtidsfirande hade varit lägre än självägande bönders. -  - - - -	En undantagsföreteelse var säkert också den stora folkfest som ordnades på Sarvlaks midsommaraftonen 1826.  Den skulle uppenbarligen celebrera landshövding S.Fr. von Borns ankomst till godset efter en flerårig frånvaro.  Den då trettonårige Carl Fredrik von Born berättar (22-23.6.1826) om hur man på eftermiddagen dukade ett stort bord över hela gårsdplanen. "Vi åto middag tidigare än bondskocken."  Till måltiden för folket hade bjudits 192 personer, dock endast "värdarna och värdinnorna" på underlydande hemman, torp o.a. lägenheter.  Gästerna åt med god aptit av de föregående dag slaktade korna och oxarna m.m., "men drucko med ännu bättre".  Det åtgick 54 kannor brännvin (3/4 liter per middagsgäst) och dubbelt mera öl.  Middagen räckte flera timmar.  Sedan borden tagits bort samlades hela frälsets ungdom, bar (s.221) nen likväl undantagna, så att folkmassan utgjorde ca 600 personer.  Vid pass kl. sex begynte dansen med en angläs. "Musiken var ej dålig av frälsets egna bönder."  Dagboksskribenten "och vi alla unga" deltog med iver i kadriljer, polskor, angläser och valser.  Carl Fredrik dansade med många av folkets flickor.  Dansen fortfor sent och med sådant intensitet att gårdsplanens gräsmatta slets ut. "Slutligen åtskildes alla, utom de som blevo kvarliggande, av oförmåga i benena och huvudet att begiva sig bort."	  Av de musicerande bland folket på godset namnger C.Fr. von Born från andra, får man förmöda, stillsammare evenemang betjänten Lagerqvist, som hade varit militärmusikant, och "Nävuses", dvs. ett par karlar från Nävus hemman, vilka spelade violin bl.a. på herrskapsbaler i slottets stora sal.  - -;Sirén, Olle;Sarvlaks. Gårdshushållningen och gårdssamhället från 1600-talet till 1900-talet. Folklivsstudier XII;Helsingfors 1980.;
FSir:221;FSir:221 - (219) Carl Fredrik von Born har i sin dagbok en fin skildring av ett bondbröllop i Sarvlaks (3.11.1831).  Den skall här relateras, dels därför att den överhuvudtaget är en av de första i sitt slag, dels för att den visar hur storgodsmiljön inte behövde vara ogynnsam för de folkliga sedvänjornas livskraft.  Ingen detalj i skildringen tyder heller på att standarden på landböndernas högtidsfirande hade varit lägre än självägande bönders. -  - - - -	(220) - En undantagsföreteelse var säkert också den stora folkfest som ordnades på Sarvlaks midsommaraftonen 1826.  Den skulle uppenbarligen celebrera landshövding S.Fr. von Borns ankomst till godset efter en flerårig frånvaro.  Den då trettonårige Carl Fredrik von Born berättar (22-23.6.1826) om hur man på eftermiddagen dukade ett stort bord över hela gårsdplanen. "Vi åto middag tidigare än bondskocken."  Till måltiden för folket hade bjudits 192 personer, dock endast "värdarna och värdinnorna" på underlydande hemman, torp o.a. lägenheter.  Gästerna åt med god aptit av de föregående dag slaktade korna och oxarna m.m., "men drucko med ännu bättre".  Det åtgick 54 kannor brännvin (3/4 liter per middagsgäst) och dubbelt mera öl.  Middagen räckte flera timmar.  Sedan borden tagits bort samlades hela frälsets ungdom, bar (s.221) nen likväl undantagna, så att folkmassan utgjorde ca 600 personer.  Vid pass kl. sex begynte dansen med en angläs. "Musiken var ej dålig av frälsets egna bönder."  Dagboksskribenten "och vi alla unga" deltog med iver i kadriljer, polskor, angläser och valser.  Carl Fredrik dansade med många av folkets flickor.  Dansen fortfor sent och med sådant intensitet att gårdsplanens gräsmatta slets ut. "Slutligen åtskildes alla, utom de som blevo kvarliggande, av oförmåga i benena och huvudet att begiva sig bort."	  Av de musicerande bland folket på godset namnger C.Fr. von Born från andra, får man förmöda, stillsammare evenemang betjänten Lagerqvist, som hade varit militärmusikant, och "Nävuses", dvs. ett par karlar från Nävus hemman, vilka spelade violin bl.a. på herrskapsbaler i slottets stora sal.  - -;Sirén, Olle;Sarvlaks. Gårdshushållningen och gårdssamhället från 1600-talet till 1900-talet. Folklivsstudier XII;Helsingfors 1980.;
FSt:151ff;F St:151Umgänges- och annan konst.  När det gällde stil och smak fanns det såväl kovergerande som divergerande krafter.  Det rådde en spänning mellan dem som trodde och dem som misstrodde den goda smakens möjligheter att demokratiseras.  Behovet av socialt umgänge tog sig uttryck i formellt organiserade sällskap, som i mycket liten grad konkurrerade med varandra.  Varje sällskap hade sin egen noggrant fixerade målgrupp.  Grovt taget kan man skilja mellan tre skikt inom det organiserade umgängeslivet.  Det lägre borgerskapet höll till i egna klubbar, där umgängesstilen blev "rund" och relativt opåverkad av biedermeiertidens krav på tukt.  I Helsingfors gick denna klubb, som hade bildats redan 1814, under olika namn, Borgerliga klubben eller Borgerliga hantverkarklubben*1*.  Den andra ytterligheten representerades av bördsaristokratin, som ansåg att den goda smaken var mera medfödd än tillägnad.  I Åbo grundades redan 1810 en Danssocietet på initiativ av militärguvernör, amiral greve Heiden*2*.  Samma person stod bakom en adelsklubb på Sveaborg under 1810- och 1820-talen, som höll sig med en egen orkester, "amiralitetsmusiken", uppkallad efter beskyddaren *3*.  I hög grad exklusiv var också Die Wiburgsche Tanz Gesellschaft från 1815 som på 1830-talet började kalla sig Danssällskapet i Viborg*4*.  Dansen som tecken och mått på social ställning har kanske aldrig varit mera markant än under raktionens decennier efter Napoleonkrigen.  Intresset för (F St:151)nöjeslivet var ett dominerande tema i societeten inbördes korrespondens*5*. Noblessen hade sitt stilmönster i nyklassisismen, borgerskapet som (s. 152) strävade efter att höja sin sociala prestige hade sin efterapning i biedermeierstilen.  Den egentliga sociala dynamiken uppstod i kontakten mellan dessa två skikt*6*.F St:152Det högre borgerskapet i Helsingfors hade fr.o.m 1810-talet ett eget sällskap, som gick under olika namn, Dansinrättningen, Klubbinrättningen, Danssocieteten eller Klubbsocieteten.  Namnet var inte viktigt.  Vilket nisch i umgängeslivet som avsågs var tydligt ändå.  Sällskapet ordnade på subskriptionsbasis assembleaftnar ett tiotal söndagar om året.  Termen assemble var ett uttryck för att tilldragelsen var en betydande händelse i staden.  Kretsen kring senaten ordnade inga assembléer, utan privata picknickar (vilket vid denna tid inte betydde att man begav sig ut i det gröna, utan endast att man mot avgift - eller genom sammanskott av deltagarna - fick supera och dansa), dock aldrig på en söndag, vilket var ett uttryck för att dansaftnar var en vardaglig händelse för noblessen.  En vändpunkt i överklassens inbördes relationer inträffade 1827, då dansklubben ombildades och baron von Klinkowström ställde sig i ledningen för klubben.  Härigenom fick sällskapet ett högadligt inslag, vilket innebar ett närmande som inte föll alla i smaken.  Ett par år senare försökte några personer inom aristokratin, geheimeråden Anders Henric Falk och Carl Johan Walleen, bilda en veritabel "club de la noblesse", enligt mönster från det i Uppsala verkande Gillesällskapet.  Försöket misslyckades och istället fördjupades senatssocietetens engagemang inom Dansklubben i Helsingfors.  Alexander Armfelt mottog en direktörpost inom (s.153) klubben, som usurperade senatssocieteten "rättigheter" genom att ordna picknickar, dock inte i privathus utan i rådhuset.  Men det fanns ståndaktiga aristokrater såsom Walleen, som höll sig utanför dansklubben.  Han ville inte ha med "packet ur handelssocieteten" att göra *7*.   Subskriberade danser av olika slag ordnades förmodligen i de (F St:153)flesta städer*8*.  ***1 (=22)Ester-Margaret von Frenckell, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827. Med en historisk översikt (Helsingfors 1943), s.128. Samma författare, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832 (Helsingfors 1947), s.157, 194, 203-204, 244. - Beträffande allmänna tendenser inom borgarklassens umgängesstil se Arne Melberg, Rationalitet och utopi. Utkast till en dialektisk förståelese av litteraturens roll i det borgerliga samhällets genombrott (Stockholm 1978), s.44, 55. Jonas Frykman - Orvar Löfgren, Den kultiverade människan (Stockholm 1979), s.210-213.***2 (=23)Otto Andersson, J.J. Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808-1827 (Helsingfors 1921), s.4-7.  Oskar Nikula, Åbo stads historia 1809-1856 (Åbo 1973), s.492.***3 (=24) von Frenckell, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827, s.379. Samma, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832, s.80. Guy Topelius, "Åren 1838- 1878" i Finn E. Sommerschield (red.), Akademiska Sångföreningen 1838-1938 (Helsingfors 1938), s.17.***4 (=25) Ruuth, Viborgs stads historia II, s.908-910. Sven Hirn, Våra danspedagoger och dansnöjen. Om undervisning och evenemang före 1914. SLS 505 (Helsingfors 1982), s.18-26. BD. 425/343 1849 och 104/11 1850.***5 (=26) von Frenckell, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827, t.ex s.128-315. - Inom universitetet användes dansen i medvetet disciplinerande syfte.  Till Johan Fredrik Aminoffs första åtgärdet som vicekansler för universitetet var att anställä en danslärare.  Han ansåg att detta var ett sätt att råda bot på liberaler och jakobiner.***6 (=27) Beträffande förhållandet mellan de olika grupperna inom överklassen i Helsingfors se Gunnar Castrén, "Helsingfors som kulturcentrum" i Helsingfors stads historia III:2 (Helsingfors 1950), s.570-581.***7 (=29) von Frenckell, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812-1827, s.126, 236, 259-260, 266, 269, 291, 305, 333, 363-369. Samma. Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832, s.30, 34, 80, 112-114, 204, 244.***8 (=30) von Frenckell, Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827-1832, s.159-160, Åbo stads historia 1809-1856, s.493.;Stenius, Henrik;Frivilligt jämlikt samfällt. Föreningsväsendets utveckling i Finland fram till 1900-talets början me;(Diss.) Skrifter utg. av SLS 545. Helsingfors 1987.********* På grunn av problem med systemet me;
FSt:169ff;F St:169ffÄven om de lokala associationsinitiativen blev allt vanligare fr.o.m. mitten av 1840-talet, var dock blott en del av dem så framgångsrika att de kunde upprätthålla en kontinuerlig verksamhet.  En förutsättning för jämlikhetsorganisationernas framgång var, som oban nämnt, ett ojämlikt och differentierat samhälle.  Detta betydde att de framgångsrika föreningarna måste sökas i stadsmiljöer, dels i form av fruntimmersföreningar och dels i form av sällskapsklubbar för herrar och dansklubbar.   Sällskapsklubbarna, som hade en relativt bred rekryteringsbas*9*, hade ett differentierat program med musikframträdanden, tidningsläsning och diskussioner.  Från tiden före 1840-talet kvarlevde följande sällskapsklubbar:*10* 	- Borgerliga hantverkarklubben i Helsingfors från 1814.*11*  	- Danssällskapet i Wiborg, 1815.*12*	- Herrklubb i Fredrikshamn, 1828.*13*	- Klubbsällskapet i Gamlakarleby 1828.*14*	- Sällskapsklubben i Wiborg, 1834, som var en direkt fortsättning på en äldre klubb.*15*(s. 170) Under senare hälften av 1840-talet tillkom följande klubbar:*16*	- Borgerliga klubbinrättningen i Åbo.*17*	- Konversationsklubb i Helsingfors, som var ett slags läsesällskap, som bla. frekventerades av Johan Vilhelm Snellman och August Schauman.*18*	- Dans- och diskussionsklubb i Fredrikshamn.*19*	- Danssällskap i Salo. *20*	- Danssällskap i Nådendal.*21*	- Herrklubb i Kuopio, som p.g.a. sin informella natur inte fick tillstånd att verka.*22*	- Klubb i Villmanstrand. *23*	- Dansförening i Wiborg för hantverkare och borgerskap 1847, som sammanträdde i stadens park.*24*	- Konversationsklubb i Viborg.*25*F St:188  Inrättningens eller sällskapets drag av myndighet blev tydligare i den mån den hade ett sken av att fylla en nisch inom det gamla korporativistiska samhället.  Den som så önskade kunde t.ex. se Dansklubben i Helsingfors som ett slags korporation bland andra privilegiebundna korporationer.  Enligt sekelgammalt bruk hade borgerskapet i de nordeuropeiska städerna rätt att utnyttja rådhusets källare för sina förlustelsebehov.*26*  Den som ville kunde anse att Dansklubben förvaltade detta givna privilegium.  Magistraten i Helsingfors ville i alla fall se saken så.  Den ville att klubben skulle ha monopol på offentliga danstillställningar, varigenom myndigheterna lättare kunde övervaka nöjeslivet i staden.*27*  Under dessa omständigheter var det heller inte så noga vad klubben kallades.  Den förening, som hade monopol att föranstalta allmän dans i Helsingfors uppträdde (F St:188)i stadens protokoll under olika namn såsom Dans- och klubbinrättningen, Danssocieteten och Klubbsocieteten.*28*  I Viborg, där dansklubben på samma sätt var knutet till magistraten, kan man studera hur rätten att anordna välgörenhetsmaskerad överfördes från klubben till fruntimmersföreningen.  Från och med 1836 ordnade föreningen en dylik maskerad den 7 januari, vilket skedde med sådan finess att trettondagen småningom intog rangen av Viborgs speciella festdag.*29****9 (=111) Till Borgarklubben i Åbo hade under 1850-talet också gesäller vissa möjligheter att ansluta sig, vilket gav upphov till en debatt i staden: Åbo Tidningar 17.11.1856.***10 (=112) För en allmän inventering av sällskapsklubbarna se Virrantola, Yhdistykset Suomessa 1700-luvulla ja 1800-luvun alkupuolella, s.261-283.***12 (=114) Sven Hirn, Våra danspedagoger och dansnöjen, s. 19- 31. J.W. Ruuth, Viborgs satds historia II (Helsingfors 1906), s. 911-912.  J.W. Ruuth ja Erkki Kuujo, Viipuirn kaupungin historiaIV:1 (Lappeenranta 1981), s. 107-108.***13 (=115) Nordenstreng-Halila, Haminan historia II, s. 563.***14 (=116) Möller, Gamlakarleby stads historia I, s. 460-462.***15 (=117) J.W. Ruuth, Viborgs stads historia II s, 910-911.***16 (=118) Sällskapsklubbar grundades också i fortsättningen, t.ex. i Uleåborg år 1852; Hautala, Oulun kaupungin historia IV ***17 (=119) GGK 135 II/1849, s.1-8.***18 (=120) GGK 135 I/1849, s.1-9. Aug. Schauman, Från sex årtionden II (Helsingfors 1893), s.124.***19 (=121) GGK 135 II/1849, s.40-41.***20 (=122) Samma akt. s.13.***21 (=123) Samma akt. s.971.***22 (=124) GGK 135 I/1849, s.161-167.***23 (=125) Samma akt. s.101-102. Liisa Castrén, Lappeenrannan historia, s.287.***24 (=126) J.W. Ruuth, Viborgs stads historia II s.1913.***25 (=127) GGK 135 I/1849, s.71, 77. BD 223/304 1850.***26 (=64) Dahlström, Promenader I s.135-144.***27 (=65) von Frenckell, ovan s.266.***28 (=66) von Frenckell, ovan, s.260.***29 (=67) Sven Hirn, Våra danspedagoger och dansnöjen, s.22- 23. - Denna förening saknade sällskapliga drag, och var istället av direktionsstyrd typ.;Stenius, Henrik;Frivilligt jämlikt samfällt. Föreningsväsendets utveckling i Finland fram till 1900-talets början me;(Diss.) Skrifter utg. av SLS 545. Helsingfors 1987.********* På grunn av problem med systemet;
FSuu:495f;FSuu:495-496. -    "Papiston mielestä paheellinen elämänmeno näyttää 1700-luvun jälkipuoliskolla lisääntyneen entisestään. Vuonna 1771 emäkirkon sakaristossa pidetyssä pitäjänkokouksessa todettiin, että huonojen tapojen leviäminen kansan keskuuteen oli voimistunut ja etteivät "kehoitukset eikä Jumalan yleisin maanvaivoin painava käsi" kyennyt saamaan muutosta aikaan. Tästä syystä päätettiin vahvistaa viiden hopeataalarin uhkasakko niille, jotka kuokkavieraina menivät häihin, hautajaisiin tai muihin pitoihin. Puolet kannettavista sakoista luvattiin ilmiantajille, toinen puoli oli lankeava köyhäinkassalle. Sakkorahoja vailla oleville määräyksen rikkojille vahvistettiin jalkapuurangaistus kahtena sunnuntaina. Samassa pitäjänkokouksessa jouduttiin lisäksi toteamaan, että seurakunnassa oli harjoitettu myöskin piirileikkiä ja tanssia. Näiden hillitsemiseksi määrättiin viiden hopeataalarin uhkasakko kaikille, jotka pyörivät piiriä ulkona häiriten ihmisten yöunta. Maksukyvyttömät saisivat sovittaa rikkomuksensa kahden sunnuntain jalkapuurangaistuksella. Talonsa sunnuntaisin tanssipaikaksi antaville vahvistettiin viiden hopeataalarin sakko, pelimannille kahden ja tilaisuuden osanottajille yhden hopeataalarin sakko. Jos pelimanni tai tansseihin osallistuneet eivät kyenneet maksamaan sakkojaan, he joutuivat istumaan yhtenä sunnuntaina jalkapuussa. Kun tehdyille päätöksille pyydettiin maaherran vahvistusta, maaherra L.J.Gjös antoi sen välittömästi ja määräsi, että ne oli luettava kaikissa suurpitäjän kirkoissa. Täysin tuloksetonta tämä uhkasakoin ja jalkapuurangaistuksin alkavaa maallistumista vastaan käytävä taistelu ei varmaankaan ollut. Mutta kiintoisaa on, että edellä kuvatut päätökset on niihin tehtyjen merkintöjen mukaan luettu uudelleen vielä vuosina 1839, 1841, 1842, 1847 ja vuonna 1854 kaksi eri kertaa.";Olavi Huikuri, Matti Huurre ja Eero Matinolli. Toi;Suur-Pyhäjoen historia vanhemmista ajoista 1860-luvulle. [Historia av Stor-Pyhäjoki -område från äld;Kokkola 1969. - [Kyrkliga böter för dansandet.];
FSaar:178;FSaar:178. - Kestilä, 1 3/4 peninkulmaa, vierasmaja. - "Heti kun olimme ylittäneet Kuivajoen kutsui viulun ääni meitä maalaistaloon, jossa kansa tanhusi.  Meidät nähdessään tämä kunnon väki hieman arasteli, mutta pian he antoivat kantaa sisään penkin meidän istua ja tanssivat varta vasten meille.  Vieraanvaraisuus, myötätunto ja halu huvittaa meitä ansaitsevat oman kuvauksensa.  Tanssijat pyörähtävät ympäri pareittain ja tanssitavat eroavat toisistaan vain sen suhteen, miten he pitävät kumppaniaan käsivarresta.  Itse (s.179) asennot eivät ole kauniita eivätkä siroja.  Tanssijat lyövät tahtia jalalla.  Kappale oli poloneesi ja kirjoitin sen muistiin hyvin tarkasti tahdin ja viulunsoittajan (joka oli sokea) soittotavan mukaan. [nuotit] Kun soitto oli päättynyt ja koska pelkäsin että se olisi voinut olla poloneesi tai venäläinen tai muu sellainen sävelmä, jonka joku ulkomaalainen ehkä oli tänne hiljattain tuonut, annoin pyytää sokeata soittamaan minulle toisen sävelmän, joka olisi vanhempi ja todella suomalainen, voidakseni varmistua että se olisi kansallinen.  Tuskin olin esittänyt pyyntöni kun hän minua miellyttääkseen soitti seuraavan sävelmän, johon toiset yhtyivät pyörähtelemällä aikaisempaa tanssia. [nuotit] Tämä tarkemmin muistiin merkitty ja eloisampi tanssi, jonka saimme heidät esittämään, oli kokonaan omistettu meille.  Nähdessään että otin taskusta paperia kirjoittaakseni sävelmän muistiin ja etten enää tarkkaillut heitä, he lopettivat tanssimisen ja minun oli pyydettävä viulunsoittajaa jatkamaan.  Tajuttuaan muistiinpanojen tarkoituksen he rupesivat uudelleen tanssimaan.  Havaitsin naisten joukossa muutamat raikkaat ja mielenkiintoiset kasot.  Tanssi oli rauhallinen eikä juomia ollut tarjolla, lukuun ottamatta suurta maitokuppia josta jokainen joi mielensä mukaan.  Täkäläisen rahvaan huvit ovat pitkästyttäviä eivätkä kovin eloisia ja heidän ajanvietteistään käy ilmi heille ominainen säntillisyys ja rauhallisuus.";Saarenheimo, Eero;Retki Euroopan ääreen. Giuseppe Acerbi ja hänen Lapin-matkansa 1799.;Keuruu 1989. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och p;
FSaar:196;FSaar:196. - Maanantai, 24. kesäkuuta. [Köngäs]  - Tämäkin oli juhlapäivä.  Myös luterilaisella uskonnolla on omat juhlapäivänsä, jotka tarjoavat mahdollisuuden toimettomuuteen ja mässäilyyn.  Niinpä pidimme kemuja mekin.  Isäntä pakotti meidät tyhjentämään punssiboolin ja leikki päättyi hiukan liian iloisesti.  Viereisessä huoneessa innostuttiin tanssimaan ja näin uuden, karhuntanssiksi sanotun tanssin.  Yksi tanhuajista nojaa ruumistaan käsiin ja päkiöihin ja hyppii soiton tahdissa.  Tällä tanssilla oli tuttu sävelmä, jonka kirjoitin muistiin uteliaisuuttani.  Kas tässä. [nuotit];Saarenheimo, Eero;Retki Euroopan ääreen.  Giuseppe Acerbi ja hänen Lapin-matkansa 1799.;Keuruu 1989. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och p;
FSaar:245;FSaar:245 -(Torstai, 25. heinäkuuta) [Alattio] - - - Musiikkiin perehtyäksemme hankimme eräänä sunnuntaina pari talonpoikaa pelimanneiksi.  He soittivat viulua ja osasivat kansantansseja.  Pantuani heidät soittamaan merkitsin paperille seuraavat tanssit: {nuotit]   Vaikkakin se on sävelletty poloneesin tahtiin, sitä pidetään kuitenkin niin vanhana, että muinaiset norjalaiset ovat sitä käyttäneet.  Seuraavakin on samantapainen poloneesi. [nuotit] Vaikkakin minulle vakuutettiin näiden kahden tanssin olevan aitoja, en sitä kuitenkaan helposti uskonut, koska ne olivat nimeltään ja sävelkulultaan poloneesin kaltaisia.  Tämä muoto on kuitenkin yhteinen kaikille pohjoismaille, enkä ole tähän mennessä käynyt missään sellaisessa Pohjolan maassa, jossa tanssia harrastetaan, näkemättä erilaisia poloneeseja.;Saarenheimo, Eero;Retki Euroopan ääreen. Giuseppe Acerbi ja hänen Lapin-matkansa 1799.;Keuruu 1989. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och p;
FSaar:245f;FSaar:245f (Torstai, 25. heinäkuuta) [Alattio] - - - Musiikkiin perehtyäksemme hankimme eräänä sunnuntaina pari talonpoikaa pelimanneiksi.  He soittivat viulua ja osasivat kansantansseja.  Pantuani heidät soittamaan merkitsin paperille seuraavat tanssit: {nuotit]   Vaikkakin se on sävelletty poloneesin tahtiin, sitä pidetään kuitenkin niin vanhana, että muinaiset norjalaiset ovat sitä käyttäneet.  Seuraavakin on samantapainen poloneesi. [nuotit] Vaikkakin minulle vakuutettiin näiden kahden tanssin olevan aitoja, en sitä kuitenkaan helposti uskonut, koska ne olivat nimeltään ja sävelkulultaan poloneesin kaltaisia.  Tämä muoto on kuitenkin yhteinen kaikille pohjoismaille, enkä ole tähän mennessä käynyt missään sellaisessa Pohjolan maassa, jossa tanssia harrastetaan, näkemättä erilaisia poloneeseja. /  - - - Täällä on kuitenkin yksi kansallinen tanssi ja sen nimi on halling, toisin sanoen laakson asukkaiden tanssi.  Sitä tanssii vain yksi henkilö tehden erilaisia eleitä ja pyörähdyksiä.  Katselijat osallistuvat tanssiin samanarvoisina taputtaen käsiään ja heittäen silmäyksiä. Kaikessa on selvä ero norjalaisten ja lappalaisten välillä, olipa kyse heidän pukeutumisestaan, heidän tapojensa eloisuudesta, heidän tanssinautinnostaan, musiikistaan ja naisistaan.  Norjalaiset tytöt ovat todella taipuvaisempia rakkauteen kuin lappalaiset, jotka ovat vain kaikille vaikutelmille tunteettomia koneita. [nuotit] Tempo on nopea ja soittaessaan he iskevät jalalla rytmiä joka tahdin alussa.  Seuraava on hyvin omaperäinen ja minun mielestäni lajissaan erittäin kaunis. [nuotit];Saarenheimo, Eero;Retki Euroopan ääreen.  Giuseppe Acerbi ja hänen Lapin-matkansa 1799.;Keuruu 1989. [Den italienska adelsmannen Acerbi reste i Sverige, Finland och Lapland 1798-1799 och p;
FTar:234;F Tar:234(Gottlundin sisaren häät Juvalla, hääpäivää seuraavana päivänä:)22.9. 1820- - Esimerkin siitä, kuinka tarpeettoman kursastelevia Savon herrasväet ovat ja samalla arkoja arvostaan, näin minä tänään eräässä katrillissa, jossa majurin rouva Kumlander tanssi lagmanin rouva Paldanin vastapäätä: kuinka he tanssivat molemmat primierinä läpi koko katrillin ja heidän vastaparinsa samalla puolella tanssivat ristikkäin.  Me tanssimme kotiljonkia, matraduria, tampettia, ekossesia ja venäjän katrillia väliajoilla.  Myös tanssin minä Hambon polskan Annetten kanssa ja Inkilän toisen tyttären kanssa.;Gottlund, K.A.;V.T. (=Viljo Tarkiainen): Juvan oloista ja tavoista 1800-luvun alussa (K.A. Gottlundin muistiinpanoj;Helsinki 1912.;
FTar:238;F Tar:238(suuri rekiretki ja tanssiaiset Juvalla Gottlundin järjestäminä:)28.2. 1824- - Minä kahtoin aina sitä ettei tansi milloinka sai seisahtaa, vaan kulki aina solkenaan.  Ite minä valsaisin ms. Agatha Avelinin, Fredrika Poppiuksen, Jouli ja Jeanett Poppiuksen kanssa.  Anglais minä tansaisin Jouli Poppiuksen kanssa.  Matradura Jeanett Poppiuksen kanssa.  Eccosaise Margr. Lovise Homén ja Ann-Mari Grotenfeltin kanssa; 2 Cathr. Charl. Grotenfeltin kanssa, 1 Otteljana Vittingin kanssa, 1 Margr. Lovise Homenin kanssa 1 Vinturin nuoren rouvan kanssa ja yx Gust. Fabritiuksen rouvan kanssa, yx Fredrika Avelinin kanssa, 1 Beata ja yx - - Poppiuksen kansa.  Jouli Poppiuksen kanssa tansaisin Venän quadrilla ja n.e.p.;Gottlund, K.A.;V.T. (=Viljo Tarkiainen): Juvan oloista ja tavoista 1800-luvun alussa (K.A. Gottlundin muistiinpanoj;Helsinki 1912.;
FTar:245;F Tar:245(talonpoikaishäät Juvalla 1817)14.6. 1817- - - Senjälkeen syötiin vielä kahdesti ennen auringon mailleen painumista.  Sitten aloitettiin tanssi joka oli olevinaan ruotsin katrillia, mutta se oli hirmuisen kehnoa ja naurettavaa, usein ilman soittoa, jota muuan tytöistä toisinaan esitti. - -;Gottlund, K.A.;V.T. (=Viljo Tarkiainen): Juvan oloista ja tavoista 1800-luvun alussa (K.A. Gottlundin muistiinpanoj;Helsinki 1912.;
FTopDHT:18480506;"Jag kommer ihåg när jag gick i dansskola, wid åtta års ålder. Det war 1826 om wåren. En dansmästare wid namn Remahl reste den tiden omkring i småstäderna och lärde swenska och ryska kadriljer, walser, matradura, masurka, polonäs och potpurri. Menuetten hörde då redan till antiqviteterna, polka och galoppad woro okända, ja af den nu redan utblomstrade françaisen kände man då blott ett [?], qwarlefwan af en på sin tid omtyckt dans och tillika råämnet till den som sedan af ödet war bestämt att uttränga den swenska qvadrillen. Korteligen det war den tiden en öfwergångsperiod i dansens historia. Och denna tid war utmärkt af höga och märkwärdiga kraftyttringar. Det hörde t.ex. till konstens reglor och en god ton att under det man figurerade i Qvadrillen göra ofantliga saltomortaler. Karl den som på anständigt wis kunde hoppa högst. Men att hoppa rätt och slätt det hade warit för simpelt; man skulle battera. Det fanns enkla battemanger och dubbla battemanger; alla skulle de med all möjlig skicklighet utföras i flygten. Jag får tillstå, att mängden af kavaljerer icke kom sig utöfwer de enkla. Men hur länge Hr Remahl sökte uppöfwa mina naturanlag, som skedde så att jag framlutad öfwer en stolkarm anbefalltes att slå upp, liksom när man skor en häst, så kom jag underfund med att dubbla battemanger ej öfwerstego min förmåga. Hwem war lydig, om icke jag. Jag underlät aldrig, så ofta det passade sig, och äfwen däremellan, att förwåna werlden med mina öfwerjordiska battemanger, och kom genom dem i afgjord ynnest hos wår dansande Mentor. Men ära föder afvund, och äfwen jag hade mina afwundsmän. Wärst bland dem war en lång ljushårig pilt wid namn Adolf. Hans tunga person kunde aldrig höja sig till dubbla battemanger, se der orsaken, hwarföre han beslöt att störta mig.Näst battemangerna låg ingenting Herr Remahl så mycket om hjertat, som att gå utåt med fötterna. Genom lång öfning hade han sjelf bragt det så långt, att hans breda fötter med de spännprydda skorna under gåendet alls icke bildade någon winkel wid hälarna, utan wändes utåt i rak linje från ena tåspetsen till den andra. Icke war det just wackert, men bewars, det war efter konstens reglor. På samma sätt skulle wi alla utskrufwas, och det gjorde oss mycken pina, ty Herr Remahl war ständigt försedd med en liten fin rotting, som utan förbarmande snärtade oss på tårna, när wi togo oss före att gå som andra menniskobarn".;Topelius, Z.;Helsingfors Tidningar 1848;Helsingfors Tidningar 6 och 10 maj 1848Twå Dansskolor;
FTopDHT:18480510;"Nu kan man wäl tänka, att detta utskruwande och detta rottingsnärtande allsicke behagade oss. Långtifrån att beflita oss om den wederbörliga ställningen, gingo vi inåt med fötterna så mycket vi förmådde, nemligen när Herr Remahl ej såg oss, ty så mycken respekt hade wi ändå för rottingen. Ja wi företogo oss än att marschera i leder öfwer det temligen stora salsgolvet, än att under mellanstunderna uppföra en ordentlig qvadrill, gossar och flickor alla med fötterna ytterst inåt, och några hade bragt konsten så långt, att de kunde wända sina fötter i lika rak linje inåt, som Herr Remahl wände dem utåt. Det war en triumf.En eftermiddag - wi hade just börjat dansa tillsammans då - hade wår lärare råkat taga något för lång middagslur, så att wi fingo wänta. Något skulle wi roa oss med, och så begynte vi leka soldater. I första ledet marscherade fyra frontkarlar, i det andra fyra av de yngsta och öfwerdådigaste flickorna, i tredje ledet åter fyra arriergardister.Jag gick baklänges framför fronten, hade fått tag i dansmästarens celebra rotting och kommenderade: "ras, dwa fötterna inåt! ras, dwa, tri! inåt med fötterna! na lewa krugom! korpralen skall ställas för krigsrätt! ras, dwa! will ni lära er att gå inåt med fötterna!" Och så snärtade jag till de oläraktiga med rottingen, alldeles som wår mästare brukade göra. Allt gick ypperligt och glädjen hade nått sin höjd, då ett pionrött ansigte wisade sig i dörren. Det war Herr Remahl. Han war minsann icke god, när han war ond. Hwad är det för spektakel! ropade han. Hwem har kommit upp med ett så oanständigt gyckel?"Lederna hade genast skingrat sig, wi stodo flata och försagda, men långe Adolf, som från början gjort narr af oss och kusin Stawa, den munwigaste skvallersystern i sällskapet, pekade nu på mig. "Jaså är det du, sin slyngel!" ropade den wrede mästaren och grep med en betydelsefull åtbörd i rottingen. Jag förstod piken och sprang på dörren.Efter den dagen wändes alla fötter utåt. Hwad mig beträffar, höll jag mig undan från dansen i tre dagar, men derpå skickades jag åter dit af mina föräldrar och fick, efter en lämplig föreställning, nåd. Utan märkwärdiga äfwentyr förlopp resten af lektionerna, och så blev det slutdans. Den war ganska rolig, både för det att alla flickor woro hwita och alla pojkar spände sig i stärkta skjortkragar samt för det wi dansade med blomsterguirlander och jag fick beröm för mina battemanger, men isynnerhet för det att der wankades konfekt och bischoff och slutligen stora smörgåsar med graflax och rökt tunga uppå. Allt hade warit bra, om ej, till min otur, min mor just samma dag hade funnit att min långa lugg behöfwde stubbas, och werkligen applicerat fåren derpå med den grundlighet, att jag såg helt (?) och snopen ut. "Du ser ut som en klippt bässe", sade kamraterna, och jag hade önskat wara en bässe, för att stånga dem. Icke trodde jag ändå, att den roliga aftonen skulle slutas med en förfärlig katastroph.Jag dansade just sista potpurriet med den lilla knubbiga Lotten, min jämnåriga, som sedan kom sig till stor heder och blef borgmästarinna i staden. Redan i stora scen hände sig ett betänkligt förebud: långe Adolf trampade Lotten på foten så hårt, att hon tappade concepterna, tog miste om hand och förbryllade hela ringen, så att scen måste tas om. Jag war icke hämdgirig: jag hade längesedan glömt att det war Adolf som angifwit mig, när vi lekte soldater; men nu kom jag ihåg det, ty jag trodde att han trampat Lotten med flit. Han dansade också just med sin flamma, kusin Stawa, och som ödet wille, så wiskade hon mig i örat, när wi möttes i scen: "fötterna inåt!" Anglästuren kom, och i slutet på den blev, som wanligt, stor promenad. Adolf med sin dam förde an; de flögo mer än de gingo, och alla andra efter. Som de nalkades min plats, inbillade jag mig att de gåfwo mig en försmädlig min; se det war en pik åt min stubbade lugg, tänkte jag. I ett huj sträckte jag fram benet; det stolta paret snawade och kullbytterade så långa de woro på salsgolfwet. De närmast följande paren stupade öfwer dem, det blev ett nederlag och en willerwalla utan all måtta. Slutligen kawlade man sig upp; och nu frågades: hwem rådde för det! Åter pekade man på mig; jag tog till flykten, fick mig följande dagen ett kok stryk och måste göra avbön för långa Adolf och kusin Stawa. På ett så intressant sätt slöts min dansskola".;Topelius, Z.;Helsingfors Tidningar 1848;Helsingfors Tidningar 6 och 10 maj 1848Twå Dansskolor;
FTopF:112;"Annars har jag ej mycket att berätta dig. Första maj, när du och de dina hälsade på tant Snellman på prästgården, rumlade jag med ett par hundra av mina intimaste vänner på Kajsaniemi - vi drucko ur 6 kanns kopparkittlar och dansade stövelfransäs i det gröna efter gardesmusik.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:115;"Lina Borgström var maskerad till svensk bondflicka hos Bergers.;Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:156;"Hos Borgströms var en liten societé, så mycket att där kunde bli quadriller med 12 par, inberäknat barn och blomma. Det var rätt glatt och trevligt, till och med Tilda såg ganska glad ut och dansade huvudlöst. Utom vanliga saker vävdes vadmal, jag vävde med madame Therèse Decker, således ingen jalousi.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:204;[Promotionsbal 21 juni 1844]"På promotionsbalen i societetshuset dansades för första gången i huvudstaden den nya dansen 'polka'." [Kommentar av utgivaren.];Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:22;"Ännu mera skall du häpna, när jag berättar dig att jag lyst på den lysande Nikolaibalen. Styvare, spikrakare står aldrig vår hederlige Nordqvist inskruvad i sin länsmansuniform på ett bröllop i Nykarleby än jag och mina vänner Essen och Blank mitt i denna gyllene, silverklingande sidenfrasande samling av Storfurstendömet Finlands högfärdiga nobless. - Torra som ruskor seglade statsrådena omkring i polonaisen, yviga som påfåglar bröstade sig rådinnorna vid deras sida. Gardessprättarna yrde omkring med fröknarna i galoppaden som näverlappar i blåsväder. Hela balen hade, med all sin prakt, ändå något så oändeligen litet kejserligt, lyxen undantagen.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.[Zachris Topelius brev 1841-1845 från Helsingfors till;
FTopF:260;"Från Borgströms skall jag hälsa - deras stora bal var som baler i allmänhet - det polkades omåttligt - jag var belåten med två fransäser med flickorna Hjelt.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:264;"På fettisdags borgarmaskeraden var jag också - ryslig trängsel - minst 70 masker - många gentila - det polkades ohyggligt - jag stod med armarna i kors och skrattade gott.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:268;"Så hände sig att Millas fästman i onsdags var på en liten ungdomsbal hos Tengströms - där dansade lilla Sofie för första gången polka - nej för andra g.- ty dagen förut voro Bergenstrålarna hos Rosenkampffs och några gardister följde dem i hälarna - Carl Tavaststjerna bjöd upp Sofie att polka - nej, jag tackar, jag kan inte svarte hon - 'äh, mente han med sin vanliga framfusighet, det går alldeles som när man kastar hundvalpar i sjön, så kunna de nog simma' - det yttrandet har dessa dagar gjort sin rund i alla societéer här i Helsingfors.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:272;"Borgström hade en liten bjudning för våra resande (en gubbe och en gumma hade skinnpäls) - där var rätt trevligt, polkades, mucierades och dansades polska.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:281;"Längre på aftonen blev munterheten vildare - nu visade sig flottans musik på läktarn - polka uppspeltes och i ett nu var hela stora salen som ett böljande hav [...] och åter polka och galoppad och vals.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:288-289;(s. 288) "Söndagen den 4 maj hade noblessen en subskriberad bal i Societetssalongen - sällskapet var med största omsorg valt, men just därför var det löjligt, att ett stort gräl uppstod mellan gardesofficerarne och några ryska flottister, som spelte de högsta hönsen i korgen och arrangerade en polka-quadrille av fyra par med sådana turer, som gardisterna ej(s. 289) kunde. Det blev ett hiskligt krakel - damerna echapperade det fortaste de kunde och Armfeltarne måste i sin vagn bortföra en greve Rossi, annars hade han fått sig erbarmligt stryk. Emellertid fick din gamle vän Sundman två dars arrest för den lilla roligheten.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:52f;(s. 52) "Lördagen den 5 nov. [1842] inviterades båda herrarna T. på barnbal till Borgströms. Åtminstone var här då ungdom - av alla sorters längd och bredd och förstånd - ett evinnerligt vimmel - troligen sista barnbalen, då Lina är med som barn. [Lina Borgström är 14 år.] Konsuln sade: 'nog drog Lina här om dagen på den strängen, att hon gärna ville följa med på picknicken, men vi skall spara med det i vinter ännu.' Frans började balen med fröken Thesleff och dansade kotiljong med Lina, jag visade mig i en enda française med lilla Axeliana - [...] Söndagen därpå roade det mig att le åt världens fåfänglighet på picknicken, och vet du, att där hade aldrig förekommit mig så obeskrivligt skräpigt, och olidligt själlöst som nu - mycket också därför, att här hade samlat sig en så skräpig och sammanrafsad societé, med Thesleff, Klinkowström, Liljebrunn, Mad. Kothen, Bergenstrålarna såsom de ena ytterligheterna och hamnfogden Kræmer, skomakaren Lihr, och en evig mängd ryska köpmän och handelsbetjänte såsom de andra. (s.53) Roligast var att se Klinkowström och gamla Thesleff dansa française vis à vis. Och Anne Charlotte Kothen dansade i samma française med den bleke, högst intressante Liljebrunn och släpade honom efter sig som om han varit - hennes man. [...] Som en nyhet förtjänar omtalas att cigarrer komma på modet bland damerna - fru Cedervall blev häromdagen inviterad 'på en cigarr'";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:73;"Efter julträdet [kring granen i originalet] dansade man, polska och en fransäs. - Konsuln ville ej gärna tillåta dans, men flickorna sågo så längtande ut, att han lät beveka sig.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:74-75;(s. 74) "Samma afton hände sig något besynnerligt. Det var stor maskerad hos general Ramsay ... allt vad den nobla världen hade lysande och lättsinnigt, församlade sig här, kostymerade med utmärkt lyx. Allt var mycket animerat tills, då klockan slog tolv, en främmande lät anmäla sig. Det är ett muntert puts, viskade alla, låt honom komma in. Och nu inträdde Tiden, en lång vit figur (några säga med vingar och lia) med en tät mask för ansiktet och höll till de församlade herrarna och damerna ett tal, som innehöll ord och inga visor. Han började med en nyårsönskan och tog sig därav anledning till en rätt skarp läxa 'om tidens lättsinnighet, lyx, flärd o.m.d. Jag känner ej mera igen mitt gamla enkla Finland, - sade han, - de högre klasserna, som borde föregå de lägre med exempel av dygder och ett värdigt uppförande, giva i stället de straffbaraste föredömen av flärd och överdådigt leverne'. 'Och ni, mina damer, ni, som borde söka er ära och er trevnad i ett stilla husligt liv, ni flyger från nöje till nöje, och de dygder, som utgöra kvinnans prydnad överses och glömmas alldeles av er', m.m. Den sensation, som detta spektakel gjorde, var ofantlig. Man säger att flera fruntimmer dånat. Kanske är det överdrivet; men säkert är det att där flöt tårar på den nyss så animerade maskeraden och att generalskan Ramsay utom sig av förtrytelse, skyndade ut med gråten i halsen. - Tycker du inte, Milla, att den läxan ändå var oändligt väl på sin plats i denna övermodiga, koketta societé? Jag tycker så, och har riktigt varit glad däråt. Man tror nu bestämt att alltsammans varit tillställd av (s. 75) Ramsay själv, som velat ge sin nobla generalska en påminnelse om vad hennes frid tillhörer. - Tiden försvann själv strax efter talet ... men man tror sig hava ingenkänt honom på rösten, och vet du vem man gissar på? På Frans Snellman.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FTopF:79f;(s. 79) "Fru Millberg, om vilken du(s. 80) får läsa på tidningarna, gav barnbaletter i teaterhuset för två fulla hus. Publiken skrattade och applåderade omåttligt. Hon hade i sex veckor dresserat ett tjog kringelflickor och vaktmästaredöttrar, klätt upp dem i ganska nätta kostymer, och hade nu det märkvärdiga kuraget att låta skratta ut sig och dem. Man kan föreställa sig vad det var för baletter; när den ena hoppade opp, hoppade den andra ner. Det uppfördes också Marchandes des modes, mycket avkortad - det roade mig att se den - men nog gav ni den hundratusen gånger bättre. En dalkarlsbalett var bra. Några studenter på andra raden hade försett sig med lertuppar och tutade av alla krafter.";Topelius, Zachris;Fästmansbrev i urval.;Utgivna av Paul Nyberg. Helsingfors 1947.;
FUu;(s.20)- §. 43. -    Kaikki Hyppy-kokoukset Paaston aikana, niinkuin myös suurina Juhla- ja Rukous päivinä, ovat peräti kieltyt; mutta jos joku toisilla ajoilla tahtoo senkallaisia Hyppy kokouksia pitää, niin ej mahda se hänelle kieltty olla, ainoastans että hän vaarinottaa  1:si että Kirkkoherra Emäkirkkolla, ja Kappalainen Kappeleissa, ynnä Kyläkunnan Oldermannin kanssa, siitä edeltäpäin saavat tiedon,  2:si että hän kutsuu kaksi hyväksi tuttua, järjestystä rakastavaista ja edellämainitussa tilassa samalla ylösannettua miestä, taikka Oldermanni-Oikeuden jäsenistä eli Kirkon kuudennus miehistä, jotka Hypyn loppuun saakka läsnä ovat, ja perään katsovat, ettei sopimatointa menoa, joko Viinan myymisen kautta eli muutoin sen alla harjoitetuksi tule;  3:si, että Hyppy Sunnuntai-päivinä ej saa aljettaa ennen kello 6 jälkeen puolen päivän, eikä pitkitettää edemmä kuin kello 12 yöllä. Tästä säätämisestä ovat kuitenkin Häät eroitetut. - 	§. 44.   Siinä tapauksessa, että Krouvaamista, Tappelusta eli muuta senkallaista pahaa menoa tapahtuis Hyppy-kokouksessa, pitää se paikalle kutsutuilta Peräänkatsantomiehiltä 30 Ruplan sakon haastolla, viipymättä ilmoitettaman, niin hyvin Kirkko (s. 21) herralle Emäkirkkolla, eli Kappalaiselle Kappeleissa, kuin Kruunun Nimismiehelle Pitäjässä. - 	§. 45.   Jos joku yhteisestä kansasta huoneessansa sallii Hypyn, ilman että vaarinottaa ne 43:ä §:a määrätyt eteenkirjoitukset, vetäöön sakkoa 30 Ruplaa. Puolta vähempään sakoitettakoon se, joka tässä tilassa Pelimannin palvelusta tekee. Niistä tässä ja 44:ä §:a määrätyistä sakoista tykölankee puoli edesantajalle.;-;Uudistettu Kylän-Asetus Ilmajoen pitäjässä. [Förnyade By-Förordning i Ilmajoki socken.];Vaasa 1846.;
FUu:20;(s.20) -   				§. 43.   Kaikki Hyppy-kokoukset Paaston aikana, niinkuin myös suurina Juhla- ja Rukous päivinä, ovat peräti kieltyt; mutta jos joku toisilla ajoilla tahtoo senkallaisia Hyppy kokouksia pitää, niin ej mahda se hänelle kieltty olla, ainoastans että hän vaarinottaa  1:si että Kirkkoherra Emäkirkkolla, ja Kappalainen Kappeleissa, ynnä Kyläkunnan Oldermannin kanssa, siitä edeltäpäin saavat tiedon,  2:si että hän kutsuu kaksi hyväksi tuttua, järjestystä rakastavaista ja edellämainitussa tilassa samalla ylösannettua miestä, taikka Oldermanni-Oikeuden jäsenistä eli Kirkon kuudennus miehistä, jotka Hypyn loppuun saakka läsnä ovat, ja perään katsovat, ettei sopimatointa menoa, joko Viinan myymisen kautta eli muutoin sen alla harjoitetuksi tule;  3:si, että Hyppy Sunnuntai-päivinä ej saa aljettaa ennen kello 6 jälkeen puolen päivän, eikä pitkitettää edemmä kuin kello 12 yöllä. Tästä säätämisestä ovat kuitenkin Häät eroitetut. - 	§. 44.   Siinä tapauksessa, että Krouvaamista, Tappelusta eli muuta senkallaista pahaa menoa tapahtuis Hyppy-kokouksessa, pitää se paikalle kutsutuilta Peräänkatsantomiehiltä 30 Ruplan sakon haastolla, viipymättä ilmoitettaman, niin hyvin Kirkko(s. 21) herralle Emäkirkkolla, eli Kappalaiselle Kappeleissa, kuin Kruunun Nimismiehelle Pitäjässä. - 	§. 45.   Jos joku yhteisestä kansasta huoneessansa sallii Hypyn, ilman että vaarinottaa ne 43:ä §:a määrätyt eteenkirjoitukset, vetäöön sakkoa 30 Ruplaa. Puolta vähempään sakoitettakoon se, joka tässä tilassa Pelimannin palvelusta tekee. Niistä tässä ja 44:ä §:a määrätyistä sakoista tykölankee puoli edesantajalle.;-;Uudistettu Kylän-Asetus Ilmajoen pitäjässä.  [Förnyade By-Förordning i Ilmajoki socken.];Vaasa 1846.;
FUu20;(s.20)- §. 43. -    Kaikki Hyppy-kokoukset Paaston aikana, niinkuin myös suurina Juhla- ja Rukous päivinä, ovat peräti kieltyt; mutta jos joku toisilla ajoilla tahtoo senkallaisia Hyppy kokouksia pitää, niin ej mahda se hänelle kieltty olla, ainoastans että hän vaarinottaa  1:si että Kirkkoherra Emäkirkkolla, ja Kappalainen Kappeleissa, ynnä Kyläkunnan Oldermannin kanssa, siitä edeltäpäin saavat tiedon,  2:si että hän kutsuu kaksi hyväksi tuttua, järjestystä rakastavaista ja edellämainitussa tilassa samalla ylösannettua miestä, taikka Oldermanni-Oikeuden jäsenistä eli Kirkon kuudennus miehistä, jotka Hypyn loppuun saakka läsnä ovat, ja perään katsovat, ettei sopimatointa menoa, joko Viinan myymisen kautta eli muutoin sen alla harjoitetuksi tule;  3:si, että Hyppy Sunnuntai-päivinä ej saa aljettaa ennen kello 6 jälkeen puolen päivän, eikä pitkitettää edemmä kuin kello 12 yöllä. Tästä säätämisestä ovat kuitenkin Häät eroitetut. - 	§. 44.   Siinä tapauksessa, että Krouvaamista, Tappelusta eli muuta senkallaista pahaa menoa tapahtuis Hyppy-kokouksessa, pitää se paikalle kutsutuilta Peräänkatsantomiehiltä 30 Ruplan sakon haastolla, viipymättä ilmoitettaman, niin hyvin Kirkko (s. 21) herralle Emäkirkkolla, eli Kappalaiselle Kappeleissa, kuin Kruunun Nimismiehelle Pitäjässä. - 	§. 45.   Jos joku yhteisestä kansasta huoneessansa sallii Hypyn, ilman että vaarinottaa ne 43:ä §:a määrätyt eteenkirjoitukset, vetäöön sakkoa 30 Ruplaa. Puolta vähempään sakoitettakoon se, joka tässä tilassa Pelimannin palvelusta tekee. Niistä tässä ja 44:ä §:a määrätyistä sakoista tykölankee puoli edesantajalle.;-;Uudistettu Kylän-Asetus Ilmajoen pitäjässä. [Förnyade By-Förordning i Ilmajoki socken.];Vaasa 1846.;
FVar:104;FVar:104: - - Pingst-tiden brukas i Satakunta och Tavastland om aftnarne lusteldar på höga backar  och kallas för Helaa eller Helka-valkeet; i Åbo trakten, Nyland och Östra Finland brännas sådana om midsommarnatten och kallas för Kokko-valkiat; i Nordösterbotten brukas de icke.  I Satakunta är gårdsplanen midsommardagen prydd med björkar och andra löfträn, och stundom står en löfhydda midt uppå gården; i Nordösterbotten uppreses en stor björk, som man sedan låter stå qvar hela sommaren; omkring denna dansas hela midsommarnatten.  Dansen sker i Österbotten och hela vestra Finland efter viol, i Wiborgs län och andra östra delar af landet också efter sång, hvilket i sistförflutna århundrade äfven i Satakunta var fallet.  Vissa danslekar, förenade med sång, brukas ännu nästan öfverallt. - -;Warelius, Anders;Bidrag till Finlands kännedom i ethnografiskt hänseende.;Suomi 7/1847. Helsingfors 1848.;
FVar:121;FVar:121 -    "Svenskarnes plägseder och festliga förlustelser äro varierande och obestämda.  Af de sednare är dansen den vanligaste och består mest af Polska.  Menuett, som förut allmänt dansades i alla de vestra provinserne, är numera sällsynt, utom på bröllop, der den dansas af pellhållaren.  Vid brölloppen hafva de Österbottniska Svenskarne den seden, att hvarje kavaljer, sedan han blifvit uppbjuden och dansat med bruden de  (s.122) bestämda tre danserna, erlägger efter godtycke 20 à 30 kop. silfver eller derutöfver efter råd och lägenhet, hvilka tillfalla bruden såsom nyboredningshjelp.  De så kallade golfståndarena (ungkarlar som utan bjudning kommit blott för att dansa och slåss) betala vanligen mindre och pellhållarena (brudsvennerne) äro helt och hållet befriade från denna afgift."  - - -;Warelius, Anders;Bidrag till Finlands kännedom i ethnografiskt hänseende. Suomi 7/1847.;Helsingfors 1848.;
FVar:121f;FVar:121f -    "Svenskarnes plägseder och festliga förlustelser äro varierande och obestämda.  Af de sednare är dansen den vanligaste och består mest af Polska.  Menuett, som förut allmänt dansades i alla de vestra provinserne, är numera sällsynt, utom på bröllop, der den dansas af pellhållaren.  Vid brölloppen hafva de Österbottniska Svenskarne den seden, att hvarje kavaljer, sedan han blifvit uppbjuden och dansat med bruden de  (s.122) bestämda tre danserna, erlägger efter godtycke 20 à 30 kop. silfver eller derutöfver efter råd och lägenhet, hvilka tillfalla bruden såsom nyboredningshjelp.  De så kallade golfståndarena (ungkarlar som utan bjudning kommit blott för att dansa och slåss) betala vanligen mindre och pellhållarena (brudsvennerne) äro helt och hållet befriade från denna afgift."  - - -;Warelius, Anders;Bidrag till Finlands kännedom i ethnografiskt hänseende. Suomi 7/1847.;Helsingfors 1848.;
FVii:107;FVii:107 -  "Jatkuvasti olivat  t a n s s i a i s e t  suosittuja etenkin säätyläisten piirissä.  Vuonna 1815 perustettiin Viipurin tanssiseura (Die Wiburgische Tanz Gesellschaft), joka vasta 1840-luvun lopulla muutettiin ruotsinkieliseksi (Danssällskapet i Viborg).  Seuran perustamisen yhteydessä laaditut säännöt määrittelivät tarkoin sekä herrojen pukeutumisen että tanssittujen kappalten järjestyksen: ensin poloneesi, sitten "skotlantilainen", sitten kaksi venäläistä katrillia ja yksi ranskalainen katrilli, sitten taas poloneesi, v:sta 1819 alkaen valssi jne.  Tanssiaiset oli järjestettävä 15 kertaa vuodessa ja lukionopettajilla oli lupa ottaa tanssiaisiin kaksi oppilasta.  Näin suurta määrää ei kuitenkaan ainakaan 1830-luvulla enää pidetty, vaan tyydyttiin 7-8 tanssiaisiin vuodessa.  Johdossa oli kaksi upseeri- ja neljä siviilivirkamiestä, mutta v:sta 1832 alkaen katsottiin yhden upseerin riittävän.  Tarpeellinen tanssitaito lienee useimmiten hankittu katselemalla taidokkaampien tanssia, mutta Viipurissa oli saatavana myös erityistä tanssin opetusta: esim. v:n 1824 helmikuussa mainosti J.C.G. Ståhlhane tanssituntejaan ja muutama vuosi myöhemmin ruotsalainen Julin mainosti tanssi- ja miekkailutunteja.  V. 1824 näyttelijätär Charlotte Schultz puolestaan tarjoili laulun ja pianonsoiton opetusta.";J.W. Ruuth; uudistanut Erkki Kuujo.;Viipurin kaupungin historia IV. Vuodet 1812-1840.;1981.;
FVii:108;FVii:108 -  "Jatkuvasti olivat  t a n s s i a i s e t  suosittuja etenkin säätyläisten piirissä.  Vuonna 1815 perustettiin Viipurin tanssiseura (Die Wiburgische Tanz Gesellschaft), joka vasta 1840-luvun lopulla muutettiin ruotsinkieliseksi (Danssällskapet i Viborg).  Seuran perustamisen yhteydessä laaditut säännöt määrittelivät tarkoin sekä herrojen pukeutumisen että tanssittujen kappalten järjestyksen: ensin poloneesi, sitten "skotlantilainen", sitten kaksi venäläistä katrillia ja yksi ranskalainen katrilli, sitten taas poloneesi, v:sta 1819 alkaen valssi jne.  Tanssiaiset oli järjestettävä 15 kertaa vuodessa ja lukionopettajilla oli lupa ottaa tanssiaisiin kaksi oppilasta.  Näin suurta määrää ei kuitenkaan ainakaan 1830-luvulla enää pidetty, vaan tyydyttiin 7-8 tanssiaisiin vuodessa.  Johdossa oli kaksi upseeri- ja neljä siviilivirkamiestä, mutta v:sta 1832 alkaen katsottiin yhden upseerin riittävän.  Tarpeellinen tanssitaito lienee useimmiten hankittu katselemalla taidokkaampien tanssia, mutta Viipurissa oli saatavana myös erityistä tanssin opetusta: esim. v:n 1824 helmikuussa mainosti J.C.G. Ståhlhane tanssituntejaan ja muutama vuosi myöhemmin ruotsalainen Julin mainosti tanssi- ja miekkailutunteja.  V. 1824 näyttelijätär Charlotte Schultz puolestaan tarjoili laulun ja pianonsoiton opetusta.";J.W. Ruuth; uudistanut Erkki Kuujo.;Viipurin kaupungin historia IV. Vuodet 1812-1840.;1981.;
FWack:131f;(s. 131) "Man beslöt att ej underrätta Greta Stina om denna över-(s. 132) enskommelse, innan hon fyllt sjutton år. Så-ledes blev den unga skönheten redan bunden och bortlovad, innan hon visste sig äga någon rätt till eget hjärtas val. Väl hade en ung bokhållare i grannskapet visat henne redan längre tid en artighet, som gjorde vid jämförelsen det gamla hovrådets smicker för henne så motbjudande; men någon förklaring eller tanke på giftermål hade ännu aldrig fallit de unga in. Desto mera tänkte de likväl på varandra, då de voro skilda, och deras största glädje bestod i att någon gång få dansa en menuett tillsammans på en bal och springa änkelek på Lötan.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWack:164;"Så utfor gumman emot de arma karlarna, då dörren öppnades och - vilken lycka! - bror Possenius, en gammal ogift sjökapten, som hon ej sett på många år, inträdde i väl pudrad piskperuk och, man kunde säga, i full brudgumsskrud så putsad och fin var den med henne jämnåriga gubben, åt vilken hon i sina blomningsdagar i mången himmelsk menuett givit ett avlägset famntag.Gubben frågade hostande, huru syster Stina mått under den långa tid, som han borta svävat emellan Charybdis och Scylla. Han tycktes vara glad att nu stå här på säker grund emellan byrån och bordet, under det han vänligt ännu betraktade sin ungdomsmoatié i menuetten.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWack:186;"Till allmän glädje utfördes också vid detta tillfälle i själva skolan en dans, som var obeskrivligt im-posant. Den var troligen en tradition från katolska tiden. Förberedelserna och övningarna till den-samma upptogo mycken tid. Alla gossarna deltogo däri. De dansade med fina tunnband, dem de i takt efter sången svängde i omväxlande cirklar och vändningar. Stundom dansades i ringar, stun-dom förenades tunnbanden till en eller flera kronor eller svängde de smärta gossarna sig över dem med gymnastisk vighet och ledde dansen i hundra behagliga turer, under det de med sina genom-skärande barnröster avsjöngo följande väl inövade latinska hymn:"		"Ecce novum gaudium,		Ecce novum mirum.		Virgo parit filium,		Quæ non novit virum.		Quæ non novit virum,		Sed ut pyrus pyrum,		Gleba fert papyrum,		Florens lilium.			Ecce quod natura		Mutat sua jura,		Virgo parit pura		Dei filium.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWack:237;"Resultatet av de unga gracernas goda minne blev, att det var roligast att dansa polonäs med en general, angläs med en överste, mazurka med en major, kadrilj med en kapten och vals blott med unga löjtnanter. Potpurri kunde man dansa med alla, men matraduran endast med sin älskling. Ecossaise borde dansas med två rivaler och kotiljongen med den som valsade bäst, varemot tempête med den tråkigaste eller med någon gift dansvurm.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWack:238;"Så avlöste den ena berättelsen den andra.I de unga gracernas konselj blev domslutet det, att svenska officerare dansa kadrilj med mera behag än de ryska, men desse föra sina damer lättare i valsen. Slutmeningen, i vilken alla samtliga med värme deltogo, lydde: "Ack, om det blott snart åter bleve en bal!"Denna flickornas hjärtliga önskan uppfylldes också alltför ofta, ty bal följde på bal, tillställning på tillställning, varvid deras goda mödrar endast utgjorde dammpudrade väggprydnader, där de sutto sömniga och rufsiga, liksom nattugglor bevakande sina ungar för hökens klor.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWack:33;"Det var roligt på vår resa.....jag att se min gamla Mamma frisk och glad hon kan ännu hvid 82 års ålder dansa sin minuet (ehuru litet darrande och ej så rak som för, kroppen lutar mot sitt hem, men själen är glad och (nöjd.....) och sjunga hönsgummans visa för alla som vill höra den, dessemellan sjunger gumman psalmer, och läser gudliga böcker, stickar strumpa m.m.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWack:398;"Efter måltiden dracks kaffet och därpå begynte dansen, då det alltid var en yngre prästs ovillkorliga skyldighet att begynna polskan med bruden och brudgummens skyldighet att dansa den med brudkläderskan.Den österbottniska allmogens polska är allvarsam och stadig såsom folklynnet där i allmänhet. Det dansande paret lämnar aldrig före polskans slut den lilla rymd det på golvet intagit, ehuru trängseln ofta gör att det får en knuff av sina grannar för varje gång de dansande långsamt, jämnt och högtidligt svänga omkring i sin lilla kretsgång efter takten av en eller två sorgliga fiolers toner. De hålla då varandra i händerna, vilkas olika ställning är den enda omväxlingen i dansen. Den älskas dock av landsbygdens ungdom så högt att de på större bröllop kunna uthålla med att dansa i flera dygn.Dansen hade fortfarit ett par timmar, då den bleka Annu vid brudens, sin älskade systers hand, in-trädde. Vänligt omslutna dansade systrarna en polska tillsammans.";Wacklin, Sara;Hundrade minnen från Österbotten.;Helsingfors 1919.;
FWall:4;FWall:4 - (1807) "Toisena Helluntaipäivänä kutsui tämän Kaupungin Kauppias, Herra Birger Lundahl, Herrasväen ja nuorison luoksensa tanssiin uudistamaan eilispäivän iloa. - Seura kokoontui kello 4 i.pp., merkin annettua kanuunoilla.  Kun isäntä oli esittänyt Kunink. Maljat, ammuttiin 128 laukausta ja Kansanlaulu laulettiin, musiikin ja kanuunanlaukausten säestyksellä, minkä jälkeen nuoriso tanssi kello 12 saakka yöllä.  Seuraa kestittiin ja hajosi se kukin tahollensa.";Wallin, Väinö;Vanhan Tampereen juhlat ja huvit.;Jouluviesti III. 1904. [Artikel om fest och nöje i Tammerfors];
FWall:5(1);FWall:5:(1) - (1826) "Seuraavana iltana oli yleiset tanssiaiset Värjäri Lindströmin talossa.  Järjestysmies esitti Keisarilliset maljat, jotka juotiin musiikin soidessa ja kanuunain paukkuessa, ja vanhan hyvän tavan mukaisesti koottiin köyhille kolehti.  Rahoilla ei kuitenkaan valmistettu köyhille juhla-ateriaa leipä- ja suolasilakkaräättineen, kuten v. 1807, vaan käytettiin varat vaivaisten hengelliseen ravitsemiseen uskonnollisilla kirjoilla.  Nuoriso sitävastoin oli kehittynyt pahempaan päin, sillä se tanssi kello 5 asti aamulla, mikä edellisen sukupolven aikana olisi ollut perin jumalatonta menoa.  Tietysti kuului myöskin asiaan, että juhlakertomus julaistiin ruotsinkielisessä "Suomen Virallisessa Lehdessä.";Wallin, Väinö;Vanhan Tampereen juhlat ja huvit.;Jouluviesti III. 1904. [Artikel om fest och nöje i Tammerfors];
FWall:5(2);FWall:5:(2) - (1846) "1840 luvulla on huvinhalu tullut kaupungissa oikeaksi taudiksi.  Helsingin "Morgonbladissa" v. 1846 kerrotaan, miten kuvernööri Cronstedt on käynyt kaupungissa maanmittaustarkastusta pitämässä, miten erään tehtaan isäntä on pitänyt hänelle päivälliset, miten Liljefeltin talossa on ollut tanssiaiset, jossa turkulainen Sieberin soittokunta soitti tanssimusiikkia, ja miten siitä äidyttiin viikoksi tanssimaan ja tanssittaisiin vieläkin, ellei herra Sieber olisi ollut niin kova, että läksi pois kaupungista.";Wallin, Väinö;Vanhan Tampereen juhlat ja huvit.;Jouluviesti III. 1904. [Artikel om fest och nöje i Tammerfors];
FWas36;FWas36 - /i kapitlet "Det gamla societetshuset"/:  "De i Helsingfors förefintliga lokaler, i vilka offentliga nöjen och ett verkligt societetsliv kunde äga rum, voro i början av senaste århundrade ingalunda talrika.  Ehrenström framhåller i sin egenskap av nybyggnadskommitténs chef i en skrivelse till St Petersburg, några år före senatens överflyttning till Helsingfors, såsom skäl mot ett väckt förslag att under någon tid inrymma senaten i stadens rådhus, "att orten på detta sätt komme att sakna hvarje lokal för soaréer och danser, en omständighet, hvilken för den från Åbo kommande societetens damer skulle göra Helsingfors ännu odrägligare än annars och ytterligare öka oviljan öfver förändringen."  Stadens rådhus på denna tid var ett ganska litet tvåvånings stenhus beläget norr om stadens torg (i nordöstra hörnet av nuvarande Senatstorget) och kunde såsom festivitetslokal naturligtvis icke mäta sig med de lokaler, som de f.d. Åboborna voro vana vid - det ganska nya societetshuset från 1812 och den s.k. Seipelska salen, "landets största samlings- och nöjeslokal."	Sällskapslivet på denna tid försiggick i vida högre grad än nu inom hemmen, och varje bättre ställd familj gav årligen i hemmet både baler och middagar och kaffebjudningar för sitt umgänge.  De sedvänjor med tack-för-sist-visiter och uppvaktningar av olika slag, som voro förbundna med detta familjeliv, voro ganska noga utformade och måste för det goda samförståndets skull efterföljas.  Men även det mera offentliga nöjeslivet hade sin särdeles stora betydelse.  Publika danser - s.k. assembléer -, allmänna maskerader, teaterföreställningar och konserter hörde till saken, och (s.37) avsaknaden av en rymlig och fin lokal för dylika ändamål kändes helt säkert tung för den nya huvudstadens societet.";Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FWas44,47;(s.44)  -  Såsom redan tidigare nämnts hade de offentliga nöjena en ganska stor betydelse under denna tid - maskerader, baler, fester vid kejserliga högtider, konserter o.s.v. hörde till saken.  De publika balerna voro redan under årtionden tidigare en naturlig företeelse och hade icke kommit till Helsingfors med den forna Åbo-societeten.   (s.47) Det blev emellertid icke en picknick, som blev den första av de otaliga fester, som firats i Societetshuset, utan en allmän maskerad, som gick av stapeln den 8 december 1833 och till vilken enligt annonserna "alla anständigt klädde maskerade och omaskerade personer ägde tillträde.";Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FWas44-46;FWas44-46. - 	Såsom redan tidigare nämnts hade de offentliga nöjena en ganska stor betydelse under denna tid - maskerader, baler, fester vid kejserliga högtider, konserter o.s.v. hörde till saken.  De publika balerna voro redan under årtionden tidigare en naturlig företeelse och hade icke kommit till Helsingfors med den forna Åbo-societeten.  Sålunda är det känt att J.A. Ehrenström, sedan han överflyttat till Finland och var bosatt hos sin syster och svåger på Hoplaks gård, var inrest till Helsingfors till en s.k. assemblé, som försiggick nyårskvällen 1811, för att där få en inblick i sällskapslivet i sin födelsestad.  Att dessa nöjen fingo en större bety- (s.45) delse och livaktighet genom de förändrade förhållandena och den starka ökning societeten genom de nyinflyttade familjerna erhållit, är alldeles självfallet. / De offentliga balerna - assembléerna, såsom de först kallades, senare picknickerna - voro icke offentliga sålunda att alla hade tillträde, utan voro förbehållna ämbetsmannafamiljerna och spetsarna av borgerskapet, resande samt officerare och studenter.  De resande infördes av personer, som genom subskription förvärvat sig tillträde, då däremot officerare och studenter ägde tillträde mot en ganska låg avgift. /  På denna tid voro ju ståndsfördomarna ännu betydande, och en mycket sträng kontroll över vem som fick besöka picknickerna utövades.  Sedan Societetshuset blivit färdigt och man sålunda erhållit en vacker och rymlig festlokal, som motsvarade tidens högsta fordningar, tillmättes dessa tillställningar en synnerligen stor betydelse, och det var under det därpå följande årtiondet och något därefter, som desamma upplevde sin verkliga glansperiod.  /  Man lade särskilt an på att allt skulle vara noggrant uttänkt och ordnat på förhand.  Direktionen uppgjorde för varje picknick ett dansprogram.  Vackert textat och insatt i guldram upphängdes detta på den ena kortväggen i den långa salen, som för kadiljerna var indelad i tre områden, inom vilka endast ett visst antal par fingo dansa i varje.  För att få deltaga i en kadrilj, var varje kavaljer tvungen att hos den för kvällen dejourerande direktören anhålla om tillstånd och erhöll då en röd, en grön eller en gul pollett som angav hans kadriljområde.  Direktören hade sin bestämda plats vid ett särskilt bord i det så kallade stora förmaket - det stora rummet invid festsalen, vilket vettade mot Esplanadgatan. / Det var en särskild person som hade sig anförtrodd skötseln av själva dansen, och Aug. Schauman berättar i Nu och Förr härom bland annat.  "Hela dansen anfördes och leddes af en verkställande direktör - jag vet dock icke om denna benämning då ännu var bruklig - och såsom sådan fungerade i en lång följd av år med outtröttlig ifver och verve en derigenom på sin tid ryktbar blifven personlighet, till yrket postexpeditör, till namnet titulärråd, till gagnet "dansråd" (sosåm han också vanligen fick heta), och till sätt och fasoner en karrikerad reminiscens af den gustavianska   (s.46) tidens gentilesse och complaisance."  Dansrådets namn var Carl Magnus Gripenberg.  / Man hade tidiga vanor på denna tid och det dagliga arbetet inom ämbetsverken vidtog kl. 10 och avslutades kl. 2, vilket var den allmänna middagstiden inom societeten.  Jämväl hotell och restauranger hade sin table d´hôte fastställd till denna tid, och picknickerna begynte klockan sex på eftermiddagen.  Jag citerar åter Schauman.  "Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel- och konversationsklubb och besöktes icke mindre af äldre och icke dansande personer än af ungdomen.  Äfven vexande gossar, hörande till subskribenternes familjer, hade tillträde der och ansågo det ofta för ett stort nöje att få se dansen.";Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941. - / I kpaitlet "Det gamla societetshuset"./;
FWas45;(s.45)	Man lade särskilt an på att allt skulle vara noggrant uttänkt och ordnat på förhand.  Direktionen uppgjorde för varje picknick ett dansprogram.  Vackert textat och insatt i guldram upphängdes detta på den ena kortväggen i den långa salen, som för kadiljerna var indelad i tre områden, inom vilka endast ett visst antal par fingo dansa i varje.  För att få deltaga i en kadrilj, var varje kavaljer tvungen att hos den för kvällen dejourerande direktören anhålla om tillstånd och erhöll då en röd, en grön eller en gul pollett som angav hans kadriljområde.  Direktören hade sin bestämda plats vid ett särskilt bord i det så kallade stora förmaket - det stora rummet invid festsalen, vilket vettade mot Esplanadgatan.;Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FWas45,55;(s.45) - Det var en särskild person som hade sig anförtrodd skötseln av själva dansen, och Aug. Schauman berättar i Nu och Förr härom bland annat.  "Hela dansen anfördes och leddes af en verkställande direktör - jag vet dock icke om denna benämning då ännu var bruklig - och såsom sådan fungerade i en lång följd av år med outtröttlig ifver och verve en derigenom på sin tid ryktbar blifven personlighet, till yrket postexpeditör, till namnet titulärråd, till gagnet "dansråd" (sosåm han också vanligen fick heta), och till sätt och fasoner en karrikerad reminiscens af den gustavianska   (s.46) tidens gentilesse och complaisance."  Dansrådets namn var Carl Magnus Gripenberg.   /  (s.55) Assembléernas eller picknickernas glansperiod varade från Societetshusets tillkomst till inemot år 1850, då det s.k. "dansrådet" C.M. Gripenberg drog sig tillbaka och de berömda danstillställningarna förlorade sin dragningskraft. - -;Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FWas45-48;FWas45-48. - De offentliga balerna - assembléerna, såsom de först kallades, senare picknickerna - voro icke offentliga sålunda att alla hade tillträde, utan voro förbehållna ämbetsmannafamiljerna och spetsarna av borgerskapet, resande samt officerare och studenter.  De resande infördes av personer, som genom subskription förvärvat sig tillträde, då däremot officerare och studenter ägde tillträde mot en ganska låg avgift. /  På denna tid voro ju ståndsfördomarna ännu betydande, och en mycket sträng kontroll över vem som fick besöka picknickerna utövades.  Sedan Societetshuset blivit färdigt och man sålunda erhållit en vacker och rymlig festlokal, som motsvarade tidens högsta fordningar, tillmättes dessa tillställningar en synnerligen stor betydelse, och det var under det därpå följande årtiondet och något därefter, som desamma upplevde sin verkliga glansperiod.  /  Man lade särskilt an på att allt skulle vara noggrant uttänkt och ordnat på förhand.  Direktionen uppgjorde för varje picknick ett dansprogram.  Vackert textat och insatt i guldram upphängdes detta på den ena kortväggen i den långa salen, som för kadiljerna var indelad i tre områden, inom vilka endast ett visst antal par fingo dansa i varje.  För att få deltaga i en kadrilj, var varje kavaljer tvungen att hos den för kvällen dejourerande direktören anhålla om tillstånd och erhöll då en röd, en grön eller en gul pollett som angav hans kadriljområde.  Direktören hade sin bestämda plats vid ett särskilt bord i det så kallade stora förmaket - det stora rummet invid festsalen, vilket vettade mot Esplanadgatan. /  Det var en särskild person som hade sig anförtrodd skötseln av själva dansen, och Aug. Schauman berättar i Nu och Förr härom bland annat.  "Hela dansen anfördes och leddes af en verkställande direktör - jag vet dock icke om denna benämning då ännu var bruklig - och såsom sådan fungerade i en lång följd av år med outtröttlig ifver och verve en derigenom på sin tid ryktbar blifven personlighet, till yrket postexpeditör, till namnet titulärråd, till gagnet "dansråd" (sosåm han också vanligen fick heta), och till sätt och fasoner en karrikerad reminiscens af den gustavianska   (s.46) tidens gentilesse och complaisance."  Dansrådets namn var Carl Magnus Gripenberg. / Man hade tidiga vanor på denna tid och det dagliga arbetet inom ämbetsverken vidtog kl. 10 och avslutades kl. 2, vilket var den allmänna middagstiden inom societeten.  Jämväl hotell och restauranger hade sin table d´hôte fastställd till denna tid, och picknickerna begynte klockan sex på eftermiddagen.  Jag citerar åter Schauman.  "Picknickerna och assembléerna voro icke blott dansnöjen; de utgjorde tillika en spel- och konversationsklubb och besöktes icke mindre af äldre och icke dansande personer än af ungdomen.  Äfven vexande gossar, hörande till subskribenternes familjer, hade tillträde der och ansågo det ofta för ett stort nöje att få se dansen."  /  Då Societetshuset, i slutet av år 1833, nalkades sin fullbordan, åtminstone beträffande festivitetslokalen, såg man sig i tillfälle att vidtaga förberedelser för de picknickerna man under den kommande vintern ärnade anordna i det nya huset, och den 30 november   (s.47)  ingick i Helsingfors Tidningar en så lydande annons: "De som önska deltaga uti tio subskriberade Picknicker, som under loppet af instundande vinter anställas i Societetshuset i Helsingfors, underrärras att subskribtionslistan finnes till anteckning hos Handl. Justus Etholén."  Det blev emellertid icke en picknick, som blev den första av de otaliga fester, som firats i Societetshuset, utan en allmän maskerad, som gick av stapeln den 8 december 1833 och till vilken enligt annonserna "alla anständigt klädde maskerade och omaskerade personer ägde tillträde." / Man var på denna tid synnerligen kejserligt underdånig, och de kejserliga bemärkelsedagarna ägnades en uppmärksamhet och lojalitet, som mången gång tog sig - för vår uppfattning - rent löjliga uttryck.  Då kejsar Nikolais namnsdag den 18 december 1833 inföll var detta orsaken till en stor bal i Societetshuset. - - - (s. 48)  Den första picknicken i det nya Societetshuset försiggick den 22 december 1833, den andra redan den 29 i samma månad och den tredje den 6 januari 1834.  Därefter minskades takten något och den tionde och sista för säsongen ägde rum den 13 april.  Såsom av det sagda framgår, var den nya festivitetslokalen av behovet påkallad och mycket efterlängtad.  Den kom även genast till flitigt  (s.49)  begagnande - icke mindre än fem stora tillställningar ägde rum under den första månaden.;Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941. - / I kpaitlet "Det gamla societetshuset"./;
FWas47;FWas47. - 	Man var på denna tid synnerligen kejserligt underdånig, och de kejserliga bemärkelsedagarna ägnades en uppmärksamhet och lojalitet, som mången gång tog sig - för vår uppfattning - rent löjliga uttryck.  Då kejsar Nikolais namnsdag den 18 december 1833 inföll var detta orsaken till en stor bal i Societetshuset. - - -;Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FWas53-54;FWas54 - (s.53)   På universitetsjubiléets andra dag /1840/ gav Handels-societeten i Helsingfors bal för universitetet, till vilken inbjudits icke mindre än ettusenfyrahundra personer.  Topelius skildrar balen sålunda:  (s.54)   "Kl. 1/2 9 a. Societetssalongen gentilt eclaired. Inströmmande skaror. Bugande värdar. Complaisanta värdinnor. Stigande trängsel. Vaktmästare lofverande af och an med thébrickorna. Kl. 10. Nu visar sig scenen sålunda: Ljus - värme - trängsel -noblesse - gentilesse - främmande ansigten - Finska blondiner - Tyska brunetter - Ryska noiretter eller svartmuskiner." - - "Variationen var så stor derföre att man bjudit nästan alla resande, och deras tal var legio."	Balen började med en polonäs, som räckte en timme. "Kl.11. Stor vals - fortfor under trånga omständigheter ungefär en timme, med stor häftighet. - Man ordentligt flög. Derpå följe Francoiser, Sv. och Ryska quadriller samt potpourrie.  Rafraichissementer vankas till öfverflöd. Kl.1/2 1 serveras porter-souper för herrarne, en god inrättning. - Kl.1/2 3 stor souper, 27 bord för damerna, hvardera med sin nummer på flagg och sin vaktmästare. - Kl.1/2 4 Paff - hette det - och paff svarade det då - champagnekorkarne flögo - Kejserliga skålar druckos - kanonerna saluterade, och den uprymda patriotismen hurrade. - Det var ett ögonblick af lif! Alla ögon glänste af undersåtlig vördnad och öfverförsåtlig champagne."	"Kl.1/2 5 skingra sig damerna - champagnen och hurraropen fortfara bland herrarne ännu länge derefter."	"Soupern var treflig - - Bort gick jag kl.1/2 6."	Den 20 juli, den sista jubelfestdagen gåvo magistrarna bal i Societetshuset för omkring ettusentrehundra personer.  Enligt samtida uppgifter förlöpte densamma enligt ungefär samma program som handelssocietetens och var "likaså yppig". Den började kl.9 och "gästabudet fortfor till kl.7 på morgonen.";Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FWas54;FWas54 - (s.53)   På universitetsjubiléets andra dag /1840/ gav Handels-societeten i Helsingfors bal för universitetet, till vilken inbjudits icke mindre än ettusenfyrahundra personer.  Topelius skildrar balen sålunda:  (s.54)   "Kl. 1/2 9 a. Societetssalongen gentilt eclaired. Inströmmande skaror. Bugande värdar. Complaisanta värdinnor. Stigande trängsel. Vaktmästare lofverande af och an med thébrickorna. Kl. 10. Nu visar sig scenen sålunda: Ljus - värme - trängsel -noblesse - gentilesse - främmande ansigten - Finska blondiner - Tyska brunetter - Ryska noiretter eller svartmuskiner." - - "Variationen var så stor derföre att man bjudit nästan alla resande, och deras tal var legio."	Balen började med en polonäs, som räckte en timme. "Kl.11. Stor vals - fortfor under trånga omständigheter ungefär en timme, med stor häftighet. - Man ordentligt flög. Derpå följe Francoiser, Sv. och Ryska quadriller samt potpourrie.;Wasastjerna, Nils;En krönika om Helsingfors.;Helsingfors 1941.;
FÅT18250105;ÅT18250105  N:o 1. [Annons] - Söndagen den 16 innewarande Januarii gifwes publik Maskerad i Societetshuset härstädes, till hwilken alla anständigt klädda, maskerade eller omaskerade personer äga tillträde, emot en entrée af 2 Rubel Banco Assign. eller 1 Riksd. Sw. Banco.  Billetter finnas alla dagar hos Handlanden Kingelin, samt Maskerad-dagen wid ingången.  Maskeraden börjas kl. 6 e.m. och slutas kl. 11 om aftonen.[densamma 8.1., 12.1., 15.1. och om maskeraden på Fastlags-Söndagen 22.1., 26.1., 29.1., 2.2., 5.2., 9.2., 12.2., 16.2., 19.2.] - [På hösten likadana annonser: 29.10., 2,11., 16.11., 26.11., 3.12.];Åbo Tidningar;[Annonser];1825;
FÅT18250108;ÅT18250108 N:o 2. [Annons] - "I morgon Söndag d. 9 Januarii, kl. 6 e.m., gifwes den andra af de för denna Termin subscriberade Assembléer, uti Societetshuset härstädes.  De erhållne Entrée-Billetterne uppwisas wid ingången.  För Resande finnas Billetter à 2 Rub. 50 kop. B:co Assign. Assembléedagen, ifrån klockan 5 e.m., uti Societetshuset, hwilka Billetter wid ingången aflemnas." - [likadana annonser: - den tredje: 22.1. - den fjerde: 29.1. - den femte:  5.2. - den sjette: 12.2. - den åttonde:16.4.][på hösten desamma annonser: 28.9., 1.10., 8.10., 22.10., 29.10., 5.11., 12.11., 26.11., 10.12.; tillsammans 8 assembléer];Åbo Tidningar;[Annonser];1825;
FÅT18250119;FÅT18250119 N:o 5. Diverse Kungörelser:  Den som wid sista Maskeraden i Societetshuset, förmodligen af misstag, erhållit en gul Skinnmössa med örlappar och ljusrödt foder samt Galon omkring kanten, behagade med första återlemna densamma till Societets-Waktmästaren. /densamma N:o 8/ Ett Armband är hittadt på Maskeraden, hwarom underrättelse fås hos Klubb-Waktmästaren.;Åbo Tidningar;Annons. - Strödda underrättelser;19.1. 1825 N:o 5.;
FÅT18250205;FÅT18250205. N:o 10. - Undertecknad öppnar sin Dansskola uti Herr Professoren och Riddaren Lagus´ stora Sal wid Biskopsgatan, den 15 dennes.  Utom wanliga öfningar i Danskonsten ämnar jag äfwen, i synnerhet åt Ynglingar, särskildt anwända wissa timmar till öfning uti marche och pli.  De af Respective Herrskaper, som för sine Barn wilja begagna min underwisning, behagade inom ofwannämnde dato anmäla sig uti mitt lagis i Klensmeden Tragmans Gård wid Brahe öfra Twärgatan. / J.C.G. Ståhlhane.  [densamma: 12.2.]   -   18250205 N:o 10.Strödda underrättelser.  /  För kort tid sedan dog in Valenciennes en dansmästare i sitt 87 lefnadsår, hwilken sjuttio år praktiskt utöfwat sin konst.  Ett qwickt hufwud har uträknat, att den aflidne åtminstone måste ha stått tjugu år på det ena benet och tjugu år på det andra.;Åbo Tidningar;Annons. - Strödda underrättelser;5.2. 1825 N:o 10;
FÅT18250212;ÅT18250212 N:o 12. {Annons] -"Tillkännagifwes den respective publiken att undertecknad, som är i Åbo boendes hos Fabriqueuren Richter, börjas derstedes sin Dansskola den 12 Aprill.	Johanna Gellerstedt.";Åbo Tidningar;Annonser;1825.;
FÅT18250413;FÅT18250413. N:o 29. - [Artikel: Ny-Grekerna] - - -  Grekernes tidsfördrif bestå förnämligast i sång och dans, och Greken wisar sig alltid på sin älskwärdaste sida, då han glömmer sitt sorgliga läge samt öfwerlemnar sig åt glädtigheten; ty Ny-Grekerne äro icke blott alldeles fria ifrån dryckenskapens last, utan äfwen ytterst måttliga i mat.  Deras musik är wisserligen enkel och entonig, såsom hon war i Orpheus och Terpanders tider; men på öron, som icke genom wåra fullkomligare och mera tillkonstlade compositioner blifwit missledda, åstadkomma de enkla nationalsångerna, afsjungna wid rörpipan eller lyran en werkan, hwarom wi ej kunna göra oss begrepp. - - - (18250416 N:o 30.) Deras danser äro förnämligast af twå slag, den Albaniska och den ägta Grekiska.  Den sistnämnde är en ballet, hwars föremål är Ariadne, som wid en tråd förer sin älskade Theseus genom Labyrinthen.  En utsökt danserska som börjar balleten, håller i wänstra hande ändan af en hwit Shawl, i hwars andra ända den förste dansarn fattar med sin högra hand, i det han räcker den wänstra åt en annan danserska, som förer en annan dansare o.s.w.  Den första danserskan leder Theseus jemte hela dess följe, efter godtycke, omkring i kretsen; alla dansarene följa hwarje af hennes steg och eftergöra hwarje af hennes rörelser, och ju mera inwecklade de förra, ju behagligare de sednare äro, desto större är den dansande ungdomens glädje, desto högljuddare bifallet bland åskådarene.  Denna under namn af Romaika bekanta, dans uppföres icke blott i Athéns salar utan ock i Arkadiens hwar, äfwensom på de Grekiska öarna, och har en förwånande likhet med de gamla danser, som man ser afbildade på Vaser och Basreliefs.  Albanatiko har en wildare character, och jemföres af några resande med de Grekiske krigarenes Pyrrhiska dans, af andra med de Nordamericanska wildarnes balleter.  Den består i onaturliga språng, ställningar och förwridningar af kroppen, som werställas af en enda dansare, och som wisserligen röja styrka, men ingenting mindre än behag.  Sedan Engelsmännerne börjat gifwa Grekerna baler i Athén, hwartill Turkiske Woywoden likwäl hwarje gång måste lemna sitt samtycke, blir wäl characteren af dessa national-danser äfwen småningom afnött.;Åbo Tidningar;Ny-Grekerna (artikel);13.4. 1825 N:o 29;
FÅT18250427;FÅT18250427 N:o 33. - [Annons] Till salu finnes: Uti Boklådan wid stora Kyrkogatan nyligen ankomne: - Quadriller, Walsar och Anglaiser, dansade i Stockholm 1825; satta för Klavér; 2 Rb. 25 kp./tämä myös N:o 66/ - Polonoise pour le Piano-Forte, par Annette Walter, 75 kp. - Six Polonoises pour Violin ou Flute avec accompagnement de Pianoforte ou Guitarre, composées et dediés à Monsieur Charles de Westrell par Guill. Hildebrand, 3 Rb.;[Annons];Åbo Tidningar;27.4. 1825 N:o 33;
FÅT18250727;FÅT18250727 N:o 59. - [Annons] De af Resp. Allmänheten son åstunda öfning eller underwisning uti de nu i Stockholm mest moderna danssteg, winna, mot billig afgift, sin önskan då accord träffas med undertecknad, boende uti Smeds-Åldermannen Malmbergs gård N:ris 34 & 35 i SödraQvarteret. Åbo den 25 Julii. /A. Fröberg, s.d. Kongl. Opera Danseur. [densamma: 30.7.];[Annons];Åbo Tidningar;27.7. 1825 N:o 59;
FÅT18250831;FÅT18250831 N:o 69. - [Annons] Ett Fruntimmer från Swerige åstundar danselever såwäl af äldre som yngre barn för billigt pris; närmare underrättelse fås uti gården N:o 7 i Södra Qvarteret wid Slottsgatan.;[Annons];Åbo Tidningar;31.8. 1825 N:o 69;
FÅT18250903;FÅT18250903 N:o 70. - [Annons] I morgon Söndag, d. 4 Sept., uppföres å härwarande Theater, till förmån för undertecknad: Den Landsförwiste, eller Fattigdomen och den Ädla Stoltheten, Dram i 3 Akter; hwarefter gifwes: Den Enleverade Älskaren, Comedi i 1 Akt; samt till slut: Le Delire, eller den Undergörande Bildstoden, Pantomim i 1 Akt med Balletter. - Hr Direct. Bonuvier, M:lle J.E. Åberg, samt Hr Fröberg, hafwa benäget lofwat biträda härmed. - Billetter försäljas till Theatern wanliga BilletContoir såwäl i dag som i morgon.	G.W. Ståhlsköld.;[Annons];Åbo Tidningar;3.9. 1825 N:o 70;
FÅT18250914;FÅT18250914 N:o 73. - [Annons] Att undertecknad börjar sin Danstermin den 15 instundande October för ungdom af begge könen, warder härmed tillkännagifwet.  De resp. Herrskaper, som för sina barn önska begagna min underwisning, behagade anmäla sig uti Mamsell Enbergs gård N:o 132 i Södra Qvarteret.  -   Charlotte Arppe.  [densamma: 28.9., 8.10., 12.10.];[Annons];Åbo Tidningar;14.9. 1825 N:o 73;
FÅT18350103;FÅT18350103 - Bihang till n:o 3. (Annons) Assemblée: I morgon Söndag, kl. 1/2 7 e.m., gifves den 1:sta af de för denna Danstermin subscriberade Assembléer uti Societetshuset härstädes.  De erhållne Entrée-Billetterne uppvisas vid ingången.  För Resande och andre dertill berättigade köpare försäljas Billetter à 2 R:dr B:co hos Handlanderne C.& F. Åkerman, samt Assembléedagen vid ingången.[- den 2:dra: Söndag 18.1. - den 3:dje: Söndag 25.1. - den 4:de:  Söndag 1. 2.-den 5:te:  Söndag 8. 2.- den 6:te:  Söndag 15.2.- den 7:de:  Söndag 22.2.- den 8:de:  Söndag 1. 3.];Åbo Tidningar;Annons;3.1. 1835 N:o 3 Bihang;
FÅT18350311;FÅT18350311 N:o 20.  Undertecknad börjar med Dans-information den 26 dennes; de som önska begagna undervisningen, behagade sig anmäla i mitt logis, uti Hr CommerceRådet Kingelins gård, inom den 20 i denne månad. / Charlotte Arppe.  [densamma: 18350314 n:o 21.];Åbo Tidningar;Annons. - Strödda underrättelser;11.3. 1835  N:o 20;
FÅT18350318;FÅT18350318 n:o 22. - Maria Bebådelsedag den 25 innev. Martii, anställer Societets-Directionen Assemblée med dans, till förmån för närvarande Fattige af Embetsmanna- och Borgare-klasserne.  Och gör Directionen sig försäkrad att detta företag med afseende ä det goda ändamålet, genom den respective Publikens vanliga deltagande, befrämjas.  Entréen, som äfven erlägges af fruntimmer, är 1 R:dr B:co.  Billetter försäljas hos Handlanderne C.& F. Åkerman samt assembléedagen vid ingången.  Assembléen börjas kl. half 7 och slutas kl. 12 om aftonen. - [densamma: 18350321 n:o 23];Åbo Tidningar;Annons;18.3. 1835;
FÅT18350603;FÅT18350603 N:o 43. Lördagen den 13 denne månad anställes uti Societetshusets öfra Sal publik Slutdans, hwartill Entréen erlägges af Damer med 1 och af Herrar med 2 Rdr Swenskt Banko.  Billetter försäljas hos Waktmästaren Sjöberg å Societetshuset, samt hos Conditorn Soltane. - Åbo den 2 Junii 1835.  / Charlotte Arppe.  [densamma: 18350606 n:o 44 och 18351010 n:o 45.];Åbo Tidningar;Annons.;3.6. 1835  N:o 43;
FÅT18350801;FÅT18350801 N:o 59. [Artikeln Om Giftermålshandeln i trakterna kring Wiborg; översatt från finskan; publ. i Sanansaattaja Viipurista 1834: 14, 15, 17. - En lång beskrivelse om bondebröllopen; i slutet av artikeln:]  - Emellan måltiderna får hwar och en roa sig huru han will.  Gubbarne stoppa tobak i sina pipor, sitta nickande på bänken och prata; gummorna samlas framför fönstret eller i wrån för att pladdra, ungdomen gungar ute om det är sommar, eller dansar i stugan.  Om spelman är tillhands, så blir glädjen desto större och dansen lifligare.  Stundom synas ock de äldre dansa, än ensamme, än twå och twå, än kastande sig på golfwet, än stigande upp, och än swängande sig å ömse sidor.  Och löjet kommer i allas mun när en gråhårsman der swänger sig och hastigt skakar om händer och fötter.  -;Åbo Tidningar;Om Giftermålshandeln...;1.8. 1835  N:o 59;
FÅT18351003;FÅT18351003 n:o 22. - (Annons) Assemblée: I morgon Söndag, kl. 7 e.m., gifves den 1:sta af de för denna Danstermin subscriberade Assembléer uti Societetshuset härstädes.  De erhållne Entrée-Billetterne uppvisas vid ingången.  För Resande och andre dertill berättigade köpare försäljas Billetter à 1 Rdr Banco hos Handlanderne C.& F. Åkerman, samt vid ingången till Assembléen. - [den 2:dra: Söndag 18.10. - den 3:dje: Söndag 25.10. - den 4:de:  Söndag 1.11. - den 5:te:  Söndag 8.11. - den 6:te:  Söndag 15.11. - den 7:de:  Söndag 29.11. - den 8:de:  Söndag 6.12. - den 9:de:  Söndag 13.12. - den 10:de och sidsta: Söndag 20.12.];Åbo Tidningar;Annons;3.10. 1835 n:o 22;
FÅTn:o3-6;Lördagen, den 10 Januarii 1801"Dans hör till Fruntimrens faworitnöjen. Måttelig dans är en oskyldig recreation: men får man passion derföre, så förderfwas ofelbart både helsa, skönhet och seder.Många fruntimmer skulle dansa lagom, om de wisste hwarföre de dansa; men då de ej åsyfta något ändamål, så kunna de ej heller finna skäl at upphöra; de dansa til utswäfning.Danskonsten är ganska widsträckt, men wåra seder tåla ej at den med besked utöfwas. Hos oss är dans intet annat, än et sätt at uttrycka sin glädje: hwarföre ock wåra dansar bestå uti at hoppa och springa. Menuet, framför alla andra, medgifwer uttryck af finare känslor; men denne Gracernas dans har i wåra yppiga och yra sällskap blifwit nedsänkt ända til förakt. Näppeligen kunde en skickligare konst upfinnas, at röra kroppen med behag, med anständighet, med uttryck af alla lofliga sinnesrörelser, och äfwen i dietetiskt afseende til kroppens fördel. Des sköna omwäxlingar äro fulla af lif och känsla; och des enhet wäcker ej ledsnad, men förenar mångfaldiga sköna rörelser til et sammanhängande helt. Just derföre, at man ej kan wisa någon expression deruti, dansar man ganska sällan menuet, och då det någongång händer, sker det slätt. Denne dans har förlorat alt behag hos den ungdom, som ej har smak för det werkligen wackra.I många dansar finnes aldeles ej någon expression: många äro upfunne af smutsiga passioner, och tjena til intet annat, än at lemna båda könen tilfälle at nalkas hwarandra, på et sätt, som anständigheten eljest förbjuder. Bloden kommer i en gäsande rörelse, passionerna upretas, och den uti yrsla försatta själen bringas til längtan, dels at uti ännu högre grad njuta det samma nöjet, dels at med denna njutning förena andra förnöjelser. Känslan af anständighet blir förswagad, och den hos en flicka altid älskwärda blygsamheten aftager, så at hon småningom afwiker ifrån sin naturliga warsamhet i tal, uttryck och åtbörder. Sker detta ej straxt, så ledes dock sinnet efter handen ditåt, och då en gång et steg är taget til mindre anständig frihet och förtrolighet, så följa snart flera derpå. Härtil kommer ännu, at de fruntimmer som winna smak för yra förnöjelser, blifwa mer benägna til fåfänga, och förlora all känsla för naturens och buelighetens stilla och ljufwa nöjen. De blifwa således efterlåtna, at fullgöra de skyldigheter, som i en framtid förekomma.Genom en måttelig dans blifwa lemmarne starke och smidige; men de förswagas så mycket mer af en omåttlig: som är lika farlig för helsa och skönhet. I synnerhet lida lungorna, som af den stormande blodens påtryckning utwidgas: hwaraf snart upkommer blodhostning, blodstörtningar, lungsot m.m. Änn större är faran, då man, såsom wanligen händer, dansat uti en af osunda ångor förderfwad luft, förfriskar sig af spirituösa och kylande drycker, afswalar sig i kall luft och drag; o.s.w.Sköna Flickor har I någon ömhet för er kropps helsa, för er skönhet; wiljen I at era kinder skola bibehålla sin naturliga, förtjusande fägring: så utswäfwen aldrig i dans. Det är en wanlig ursäkt för unga fruntimmer, at det wore ohöfligt, at afwisa en karl, då man blir upbuden. Men man förstår altför illa, hwad höflighet är, om man derigenom ålägger sig at begå brott, och brista i skyldigheten emot sig sjelf. Den Cavalier wore altför ohöflig och osedig, som skulle finna sig stött af sådant swar: Jag skal med nöje dansa med er, så snart jag fått litet hwila och komma mig före igen.Men wiljen I "mina Sköna" unwika denna förlägenhet, så lemnen hellre aldeles de dansar, som lätt bringa er i fara. Hit höra i synnerhet Walsarne, hwilke icke allenast för sin cirkelrunda rörelse äro de skadligaste för helsan: utan derjämte ibland alla dansar de osedligaste och fräckaste. Jag will fråga hwilken karl som helst, om han ännu kan behålla samma högaktning som förr, för en flicka, sedan han sett henne valsa? Den som valsade med henne kan än mindre derefter för henne bära någon aktning. Det war ganska wälbetänkt af Göthe, då han lät sin Werther swära, at, gå huru det wil med kärleken, så skulle den flicka, han älskade, aldrig valsa med någon annan.		-- o -- o -- o - - o - - o - -Ofwanstående anmärkningar om dans äro insände såsom en öfwersättning ifrån Tyskan. De angå således icke egentligen wåra dansande damer och cavalierer. Dock torde mången uttydare finnas, som förstår at wisa, huru detta tadel icke endast träffar bland hopen äfwen hos oss, utan ock, med en synbar riktning emot wissa personer och coterier, är ämnadt at förbittra deras sinnen och störa deras oskyldiga nöje. Emot en sådan beskyllning må öfwersättaren förswara sig med originalet i handen. För öfrigt kan denna critik, den må wara Tysk eller Svensk, tåla mycken motsägelse: ehuru des afsigt icke tyckes wara, at aldeles förspilla för oss det enda sällskapsnöje, som ännu återstår i wåra större samqwäm, jämte dem at spela och äta: utan endast at styra, förädla och förbättra det: hwarwid han likwäl faller i det wanliga felet hos granskare, at på det nyas bekostnad uphöja det gamla.Först är det ogrundadt at wåra nyare dansar sakna all expression. Twärtom ligger i dem et lika talande uttryck af tidens seder, som i Polskan och Menuetten. Jag lemnar dessa gammalmodiga dansar i sit wärde. De woro goda nog på sin tid: och uttryckte icke illa wåra förfäders tankesätt och bruk. För det gamla förtroliga, otwungna, tokroliga sättet at umgås, hwaraf man ännu kan finna en lemning i något Julsällskap på någon aflägsen prestgård i landtbygden, och hwars hjertliga glädje så sannt och så lifligen är målad i poemet Den glada festen, skickade sig wisserligen en sådan dans, som Polskan: der alle gäster röra sig utan reglor och etiquette, blott efter glädjens takt; och många om hwarannan, såsom bröder och syskon, alle på en gång: utgörande bäst en enda dansande familie.Menuetten åter war en tydlig föreställning af den tidens frieri. Mödrar och Tanter sutto alla i behörig ordning, tilreds at med en upmärksam blick följa det unga paret, som skulle framträda. För dem skedde först en wördsam bugning: och sedan helsade ynglingen och flickan på hwarannan med högtidlig anständighet och med nedslagna ögon. Han, med hatten i den ena handen, til tecken at han war fremmande i huset, fattade med den andra i fingeränden af hennes handske, och förde öfwer golfwet den darrande flickan, sakta och wärdigt, med ömhet och aktning, til et prof af det sätt, hwarpå han framdeles såsom man och husbonde skulle handleda henne öfwer scenen af hela det menskliga lifwet. Blygsamt drog hon sig tilbaka igen: och wågade icke se honom i ansigtet, då han med en orörlig blick åskådade henne i alla närwarandes åsyn. Endast i förbigåendet gaf hon honom en stulen blick, full af ömhet och oskuld: och då hon sedan räckte honom handen, och han med en rörelse, som han icke kunde styra, tryckte den litet, rodnade hon ända till tårar. Med et ord: menuetten war på sin tid icke utan mening, i synnerhet då musiken tillika uttryckte dessa så wanliga känslor af hjertlig tilgifwenhet och blygsam ömhet. Mången gammalmodig Far skulle kanske ännu önska, at se sin upwuxna dotter så dansa med en ädel yngling, och enbart så. Med glädjetårar i ögonen skulle han följa hennes rörelser: och samma flicka, från hwilken han nu, då hon valsar, wänder bårt ögonen, skulle han då efter slutad dans trycka i sin famn med en faderlig wälsignelse öfwer hennes rena och oskyldiga hjerta. Men andra tider, andra seder. En sådan dans wore nu mera löjlig för åskådaren, för hwilken den ingenting sade; och tröttsam för den dansande, som skulle dö af ledsnad öfwer des enformiga stelhet."F ÅT n:o 4Onsdagen, den 14 Januarii 1801"Desse gamle dansar äro med allt skäl utstängde af de nyare, som bättre passa för wår tid och uttrycka wåra nyare seder. Se til exempel en långdans, och jämnför den med polskan (*).(*)  Med Polskan menas här öfweralt icke den rätte Polske dansen, som är en heroisk dans, exeqverad såsom menuetten endast af twänne personer och högst målande, utan den gamle Swens-ke ringdansen, den wi allmänt, ehuru orätt, kalle Polska.Månne icke den förre är lika expressif, som den sednare? Uttrycker sig icke den moderna umgängsamheten i långdansen lika rigtigt, som den gammalmodiga i polskan! Man far ut med sin hälft: gör visit efter visit hos alla dem, som äro så lycklige at kunna wara med; figurerar lika för alla; och låter se sig hela raden utföre i all sin elegans och skicklighet efter nyaste modet. Derefter står man tilreds, at hos sig emottaga alla dem, man besökt; och sedan alle visiter äro betalde och liqviderade, är man på ömse sidor fullkomligen tilfredsställd med den lyckliga känslan at ha upfyllt sin plikt i det menskliga samfundet. Sådant är det allmännare umgänget.Dessutom roa sig wissa walda coterier med särskild förtrolighet: af hwilket umgängessätt qvadrillen är en sinnrik föreställning. Fyra par förena sig, och utgöra en cirkel. Man figurerar et ögonblick hemma med sin utwalda: straxt derpå chasserar man, den ene åt höger, den andra åt wänster, och öfwerraskar hwarannan på contraplats: hwarefter man mer eller mindre kallsinnigt promenerar hem: gör dos a dos med sin egen maka, och en vals med sin grannes. Se der turerna för en dag. Desemellan formera damerna sina särskilda partier, och herrarne sina. Den följande dagen är aldrig lik den föregående i ton eller rörelse. Nyhet och omwäxling: se der de twänne källorna til nöjet. För öfrigt hwilar man aldrig: alt går i en jämn hwirfwel: man uphör icke förrän man kiknar eller domnar. Så är en wecka fördansad. Nu formeras en ny qvadrille: det wil säga et nytt coterie och det ut-märker sig med nya turer, som nyss från Paris eller London inkommit til Stockholm.Behöfwer jag påminna om Walsen? Behöfwer jag tolka, hwad den säger? Denne nyaste dans är ock den mest talande. Hela lynnet af wårt tidehwarf uttrycker sig i des fria, lätta, hwirflande, swindlande, hänryckande rörelse. Den finare känslighet menniskjor emellan, den humanitet, som det nymodigt, med mycken kraft och lif, mycken uplysning, begynner heta, hwaraf wår tids upfostran gör sig så mycken ära, kan wäl icke föreställas genom en sannare och lifligare bild, än genom cirkel på cirkel af unga, sköna, ömmande, swäfwande warelser, som med arm om arm och öga på öga, sammangutne, liksom Psyche och Cupido i den bekanta antika gruppen, framskrida, par efter par, i en harmonisk rörelse, under en musik, som uttrycker all den ömhet, de mest förfinade själar kunna känna och framför allt wisa?Med denna så skönt grupperande, så nära sammanförande dans, tyckas wäl de soloswängningar contrastera, som nog ofta förekomma i de nyaste qvadriller; men äfwen de äro des mindre rike på mening och passande för tiden. Med den omtalda humaniteten förliks nämligen ganska wäl den ädle anständige egoism, hwarmed icke endast wåre elegante småherrar, utan ock wåre unge moderne philosopher swänga sig solo i samhället til de kringståendes häpnad öfwer deras högre odling och fria sjelfständighet.Jag hoppas således tilräckligen ha förswarat wåra nyare dansar emot den förebråelsen at sakna alt  uttryck. Jag nekar derföre icke: at de mången gång dansas utan mening. Det händer til exempel: at mången ung och oskyldig flicka eller fru (det ges ock fruar oskyldiga) valsar utan all expression: hon är nämligen med i hopen endast för brukets skuld, och tänker icke ens på betydelsen af valsen. Detta gäller til och med om de flesta af wåra fruntimmer, som låta valsa sig, såsom de låta kyssa sin hand, och såsom de göra mångt och mycket annat, det må wara et lappri eller ock den wigtigaste sak, utan annan känsla eller tanka derwid, än den, at det så skal wara. At få valsa utan mening, wisar endast at den valsande icke är hemma i den stora eller ens i den granna werlden: men förringar på intet wis det expressiva wärdet af valsen: lika så litet, som långdansen eller qvadrillen i sig sjelfwa derigenom förlora, at så månge dansa dem illa. De fleste nämligen, både af de åskådande och de dansande, hysa altför inskränkta begrepp om danskonsten. De tro hennes befattning sträcka sig endast til fötterna: utom hwilka hon likwäl sysselsätter icke endast armarna, utan ock ansigtet, ja sjelfwa själen: som i den minsta rörelse måste lägga en mening, om dansen skal wara fullkomlig. Det är derföre icke så lätt at dansa, som man tror: dertil fordras både hufwud och hjerta. Om alle wisste det: huru få skulle icke dansa! Hwar konst kräfwer desutom sit särskilda studium: som uptar en menniskjas hela lifstid. Man wet at de störste konstnärer lifwat endast för sit yrke: och likwäl aldrig hunnit bli utlärde. Man bör således icke heller af den, som dansar mycket wäl, fordra någon annan skicklighet: wore han ock Ledamot i någon Domstol, eller Professor wid någon Akademi. Men at återkomma til wårt egentliga ämne, såsom Pope säger:		Great wits some times may gloriously offend,		and rife to faults, true critics dare not mend:		Et mägtigt snille, öfwer regeln, stiger		ibland til fel, wid hwilka granskarn tiger:så händer det stundom: at ypperlige dansare eller dansarinnor just då wisa den mesta expression, när de mest tyckas uraktlåta den. De nödgas til exempel någon gång, antingen af skyldighet eller af brist på bättre sällskap, eller för någon afsigts skuld, eller ock af öfwerdrefwen höflighet dansa med den, de icke tycka om; och då wisa de sin moitié i den mån kallsinnighet och förakt, som han eller hon är fattig, gammal, ful eller sällan med, det wil säga, buden til de förnäma. Men fast i denna brist på attention för den, man dansar med, ligger den finaste expression: så wida en maka i dansen kan anses såsom en bild af en ägtamaka.Den andra anmärkning, jag har at göra emot det Tyska tadlet, angår skadligheten för helsan af omåttlig dans. Ytterlighet i njutning är wisserligen i allmänhet icke nyttig; men af flera slags ytterligheter är den ena wärrer än den andra. När det nu gäller at wälja: antingen man skal jäspa sig ihjäl, eller dansa sig ihjäl: så tycker jag at man med allt skäl wäljer det sednare. Man dör då helst med den trösten, at man roat sig den kårta tiden, man lefwat. Deremot at dö af ledsnad, är wäl det förskräckligaste och pinsammaste af alla möjliga dödssätt. At det icke ges annat wal i wåra sällskap för dem, som icke spela, och på de timmar man icke äter och dricker: är en daglig erfarenhet.Sen det är nu en sak, som icke kan ändras, at man några gånger om året skal se hos sig - som det heter med mycket skäl, ty om annat än at se och bli sedd är wäl ingen fråga - icke endast sina werkliga wänner och dem, med hwilka man öppet och förtroligt utan krus och utan skryt umgås, utan ock alla dem, med hwilka man för anständighetens skuld måste underhålla wänskapen, det wil säga, hos hwilka man et par eller tre gånger om året gör en visit för et ögonblick, eller til hwilka man skickar en kortlapp, då de icke äro hemma; så är det utan twifwel bättre, at man låter sina gäster dansa sig til lungsot, om icke annat hjelper, än at man, blottställer dem för den wärre faran, at efter det myckna sofwandet och ätandet på supén, i fall de ock öfwerwinna blotta ledsnadens dödande werkan, deste och blodfulle komma hem, och dö hastigt af slag: eller i det minsta upwakna med migrän, bröstwattusot och andra sjukdomar, som härröra af wällefnad, orklöshet och ledsnad."					Forts. e. a. g.F ÅT n:o 5Lördagen, den 17 Januarii 1801"För öfrigt inser jag icke nödwändigheten af det wilkor, at man antingen aldeles icke skal dansa eller ock dansa sig til döds; ej heller wet jag något nyligt exempel, åtminstone ibland oss, på någon, som af dans skulle dött - på stället.Widare finner jag den förebråelsen emot könet, at det i synnerhet älskar dans och det til ytterlighet, lika så orättwis, som oartig. Ges det då icke ibland herrar lika månge, som dansa? När har man sett någon qvadrille eller långdans eller ens en vals af idel fruntimmer? Är det wäl fruntimren, som bjuda opp? Huru kan då förebråelsen falla på dem, om ock dansen någongång skulle utswäfwa? Förtjente någon at bestraffas med all satirens bitterhet, så wore det wisst den cavalier, som ser en dam, komma flämtande ur en qvadrille, och är nog obelefwad, jag hade så när sagt omensklig, at genast beswära henne med et nytt anbud. Den Tyske anmärkaren säger wäl, at hon kan ursäkta sig; men man har sett, huru billigt mången näswis småherre uptar den höfligaste ursäkt. Många fruntimmer blottställa sig hellre för en sjukdom, än för en offentlig träta af en oblyg bängel: och de böra förlåtas. Deras fråga beror olyckligtwis icke blott af de klokares och de ädlares omdömmen, utan af dårars och pojkars utlåtelser: och för en qwinna är det icke nog, at ha et godt samvete: hon måste ock behålla et godt namn. Med et ord, det är wi sjelfwe, som förföre fruntimren, och sedan anklage dem. De äro et beständigt mål för wår satir, til tack för den förtjusning, de ge oss som flickor, och den hulda omsorg, de bewisa oss som hustrur. För öfrigt wore det ganska förlåtligt, om wåra fruntimmer - tyckte om at dansa. Huru många tilfällen äga de at roa sig, i jämnförelse med karlarnas mångfaldiga nöjen? Icke heller borde wi, som ha så många sätt at utmärka oss och winna ära, anseende och namnkunnighet, missunna fruntimren deras få utwägar, at wisa sina behagligheter och talanger. Sjelfwa deras fåfänga ger ju oss så mycket nöje. Hwad är wackrare, än at se et wackert fruntimmer dansa? Han hade icke så orätt, den gamle generalen och kännaren af skönhet, som utlät sig: at de tre skönaste ting, han funnit i werlden, woro en häst som stegrar sig, et skepp som seglar, och en wacker flicka, som dansar. Jag känner gamla gifta karlar, som dansa ända til utswäfning. Bör man då icke förlåta en ung flicka eller fru? Hennes mor eller tant kan likwäl hwiska i hennes öra en liten påminnelse om wården af hennes helsa och skönhet; och jag hoppas at sjelfwe den Tyske onkeln, hwars ton i den anförda läxan fallit sig nog knarrig och sträng, icke ment annat.Man bör förlåta honom hans ifwer för sina sköna flickors helsa. Men han tillåter sig derjämte, såsom sedolärare, några uttryck, som ingen billig domare kan gilla. Han frågar til exempel hwilken karl som helst: om han ännu kan behålla samma aktning, som förr, för en flicka, sedan han sett henne valsa? Jag åter frågar hwilken karl som helst: om han icke til denna fråga utan allt betänkande swarar: ja, samma aktning som förr; så framt nämligen hon icke på sin ort är den enda, som valsar. At detta är den allmänna känslans swar: syns tydligen deraf, at ännu ingen far, man eller fästman ryckt sin dotter, hustru eller fästmö ur valsen: hwilket han säkert skulle  gjort, om han trott henne derigenom förlora all aktning hos det andra könet. Det medger jag likwäl, at walsen i sig sjelf kan tåla något klander både i physiskt och moraliskt afseende; at mången far, som händelsewis råkar bewista en bal, icke utan bekymmer ser sin nyss i werlden ingångna dotter så tätt omarmas af hwarje närgången yngling; och at hwem som helst studsar wid valsen, då han första gången ser den. Hwad man kallar anständighet, beror til en stor del af fördom och wana. I Frankrike och England är det nu mer oanständigt, at offentligen kyssa et fruntimmers hand. En tillåten handkyss anses berätti-ga til flera och större friheter. I Ryssland deremot sker den wanliga helsningen med en kyss på hennes munn. Det är til och med icke utan skäl anmärkt, at i de länder, der sederne äro mest förderfwade, är den yttre anständigheten mest grannlaga.. Detta gäller åtminstone om Frankrike. Dock ges det utan twifwel en wiss gräns: öfwer hwilken friheten i umgänget icke bör gå. Naturen sjelf har utstakat den: ehuru modet ofta flyttar des råmärken, och wanan småningom förtär blygseln. Då Europeerne först kommo til Otaheite, blygdes sjelfwe matrosen öfwer den gästfrihet, hwarmed qwinnkönet derstedes emottog honom; men snart fann han de Otaheitiska sederna ganska naturliga. De Europeiska fruntimren skulle likwäl med allt skäl upprest sig emot Capt. Cook. ifall han til Europa welat öfwerföra  dessa altför naturliga seder- Med et ord: den är at tadla, som först inför något friare bruk, det må wara i klädsel eller dans eller umgänge; men sedan bruket är allmänt, wore det mera tilgjordt, än werkligen blygsamt, at ensam wilja utmärka sig ifrån andra.Walsen derföre, mina fruntimmer, så länge det är i modet at valsa: och låten någon missunsam fru, som icke sjelf blir upbuden, eller någon kärf satyrist, som gemenligen är en utlefwad ungkarl, fritt utösa sin galla. Men valsen lagom: och ingen göre sig en heder af, at wara den sista, som uphör.Wi karlar ha för stort interesse i valsen, för at icke berömma den. Jag wil icke tala om ynglingar och älskare. Äfwen gifte män skola med nöje se sina hustrurs behagligheter wisa sig i denna dans til sin mesta fördel, och finna sig sjelfwa desto mer smickrade, ju mer man swänger om deras unga wackra fruar; så framt icke gikt och andra krämpor göra dem swartsjuka: i hwilket fall det icke skadar, om de litet pinas på en bal til straff för sina ungdomssynder. Til och med kan valsen medföra den stora nytta, at mången kallsinnig man et tu tre blir å nyo kär i sin hustru, sen han sett henne valsa. Han glömmer at han är gift, känner sig blott som den lyckligaste bland en mängd rivaler, och njuter til slut et outsägeligt nöje at få valsa henne sjelf.Jag wädjar til alla män, som ha en älskwärd hustru, och frågar: om icke denna känsla är dem långt naturligare, än den, som Werther i den ofwan anförde utlåtelsen yttrar: i hwilken, som i alt annat, han wisar sig icke blott en fantastisk dåre, utan ock en plump egoist. Det enda, som kan lända til hans eller Göthes ursäkt, är det, at valsen war föga allmän i Tyskland, då boken om Werthers lidan-de först utkom.				(Slutet härnäst).F ÅT n:o 6Onsdagen, den 21 Januarii 1801"Jag fruktar, mine cavalierer och damer, at all min möda til valsens förswar har warit fåfäng. En anekdot från hofwet har hos oss nyligen blifwit kringspridd, som mer, än någon satir eller predikan af läkare och moralister, torde förmå at bringa valsen ur modet. En wiss ganska förnäm Herre skal i en vals med en hofdam nog tydligen röjt sin fruktan, at komma henne för när; och sedan yttrat en naif förundran deröfwer, at en särskild ton af en fiol kunde ge en karl rättigheter hos et fruntimmer, dem hon eljest icke skulle tillåta. Jag tiger, och alla mina skäl tiga: så snart man flyr til auctoritet, och til en så ganska hög. Jag bekänner wigten af de storas exempel. Om i någon ting deras anseende gäller och bör gälla; så är det wisst i walet och inrättningen af wåra nöjen. Wi kunne omöjligen ha roligt: om wi icke roe oss antingen med de förnäma, eller åtminstone på deras wis. Jag fruktar således at valsen et tu tre går samma wäg, som det stubbade håret: hwars nakenhet at betäcka snart icke finnes nog tilgång på peruker.Innan jag slutar dessa noter til den Tyska texten: måste jag beswara en anmärkning, som en del gammalmodige Pränumeranter, i synnerhet på landet, förmodligen gjort wid dessa första numrer af detta års tidning. "Wi hafwe begynnt icke endast et nytt år, torde deras utlåtande warit, utan ock et nytt århundrade. Wi hade således wäntat i wårt dagblad en wigtig och alfwarsam betraktelse öfwer detta märkwärdiga tidskifte: til hwilken både politik och religion i wåra dagar skulle gifwit et rikt ämne. I des ställe läse wi et joller om dans, som aldrig tar ända.Så skenfager denna anmärkning wid första påseendet synes: så föga grundlig är den i sjelfwa werket. Det är sannt: halfwa Europa blöder; hunger och pest hota i norden och södern: riken spela bankrutt; religionen antingen föraktas eller missbrukas; sjelfwa ljuset är misstänkt. Sådana betrak-telser öfwer tiden, jag medger det, kan en swårmodig grubblare anställa. Men hwad gör mängden? Hon dansar.I Paris - låter man Bonaparte sluta krig eller fred, och klappar åt Bestris som dansar, eller ock dansar man sjelf, fast på gatan. I London - ropar man ja åt Pitt, inskränker sit dagliga bröd och far på Bauxhallen. I Amsterdam - suckar man öfwer handelns död, och går til et Musiko. I Madrid - rycker man på axeln åt pesten i Andalusien, och dansar sit voleros (et slags wällustig dans). I Neapel - står man på tå, för at se om den trefärgade fanan synes wid horizonten, och följer sin donna på maskraden. I Rom - känner man ännu lukten af Jakobinska krutet, och bereder sig til den förestå-ende carnevalen. I Wien - fruktar man hwart ögonblick Morians ankomst: och valsar emedlertid. I Berlin - skrattar man åt hela werlden: och dansar solo. I Ryssland - lyder man sin goda Paul, och dansar sin Ryska så i Sibirien, som Petersburg. I Danmark - reparerar man Kroneborg, och subscriberar til en ny dansklubb. I Stockholm - räknar man ut den bewiliade procenten och far på börsassembleen. I Åbo - träter man om rågtunnan på torget, och om fiolerna hos Regementsmusikanten. Med et ord: man bara dansar i hela werlden. Hwad ämne kunde då wara skickligare at afhandla i begynnelsen af seklet, än dans?Någon torde också i denna föreställning finna anledning til satir: och likna det dansande Europa wid den bekanta målningen af Holbein: der Kungar, Ministrar, Påfwar, Biskopar och andre högre och lägre personer dansa - med Döden.På hwad ros kan icke en spyfluga sätta sig? Dans är och blir i alla fall det första wilkoret af det menskliga lifwet. Liksom Romarena, sedan de hunnit til den högsta grad af odling och uplysning, ropte: bröd och skådespel! så rope wi, som upnått samma högd af cultur: bröd och dans! eller rättare dans och bröd! eller ännu rättare: dans och supé! Det första, amman lär barnet, är at dansa; och sen man är ur dansen, är man ock ur werlden.Dans må betraktas, som et göromål eller blott som et nöje: så ges ingen ting som är menniskjan wärdigare, och som bättre öfwerensstämmer med hennes både sinnliga och förnuftiga natur. Den sinnliga naturens lif är rörelse; den förnuftigas fordran harmoni: hwad är dans annat, än en harmonisk rörelse? Sjelfwa den nyaste Philosophien måste således yrka på dans. Huru lyckligt förenas icke det inre spelet af wåra känslor, dem musiken upwäcker, med det yttre af wåra lemmar, dem dansen sysselsätter!Knapt finnes en så wild nation, som icke känner dans. Sjelfwe Hottentotterne dansa ju, som Sparrman berättar, efter sit: majema, majema! huh, huh, huh! Det är sannt: det ges et och annat sällsamt folk, som icke wet af dans: t.e. Araberne. Äfwen wåre ohyfsade förfäder, Finnarne, hade icke ens namn på dans, ehuru de idkade både skaldekonst och musik. Men aktom icke på barbarer. Annat woro icke Romarena sjelfwe: då de ansågo dans oanständig för en Romersk medborgare eller medborgarinna; ehuru de hade dansande prester. Deremot gaf den snillrikaste och artigaste af alla nationer i den gamla werlden, Grekerne, så i dans, som i alt annat, det skönaste exempel åt alla kommande folkslag; äfwen som Fransoserne, det qwickaste och mest belefwade folk i den nya werlden, lyckligast följt detta exempel; och sedan med sitt efterdöme uplifwat til och med en så trög nation, som den Finska. Det är märkwärdigt, at den fullkomlighet i dans, som nu beundras, icke blott hos dem, som dansa i en operaballet, utan ock hos all ungdom, som fått en god upfost-ran, hänleder sig ifrån de föreställningar af de gamlas Bacchanter, som finnas på deras basreliefer. Kunde wäl den krukmakare, som hade det infall, at på et wisst kärl åt den sköna Lais föreställa en bacchanalisk fest, nånsin tänka, at den föreställningen skulle werka efter flera hundra år på hela folkslags seder? Hwilken oersättlig förlust för efterwerlden, om den sköna Lais en natt i hastigheten och mörkret skulle slagit sönder detta dyrbara kärl: hwars studium sedermera sysselsatt kanske flera dansande snillen både i Frankrike och Italien, än Aristotelis Organon sysselsatt tänkande i England och Tyskland! Det är i samma slags monumenter, som de Parisiska, och efter dem de Stockholmska, fruntimren studerat sin klädedrägt. Huru stor är således icke wår förbindelse mot Grekerna! Wida större, än mången Professor föreställer sig, som efter Winkelmann prisar de gamlas mästerstycken!At återkomma til dans: jag wet icke, hwarföre någre ifrande prester kunnat anse dans för syndig: då likwäl Konung David sjelf dansade i templet.Dansar icke för öfrigt hela naturen? ifrån myggen ända opp til planeterna: om hwilkas dans både Philosopher och Poeter så upbyggligen skrifwit! I sanning: den, som kunde öfwerse hela naturens rörelse, och fatta des sublima harmoni: skulle icke han tycka at allt en är ewig, oändelig dans? Sjelfwa blodens omlopp i wåra ådror kan liknas wid en dans: åtminstone sker det efter en wiss takt, såsom hwar och en kan känna på sin egen puls. Med huru mycket skäl kan man då icke utropa: hwad wore lifwet utan dans?";;OM DANS.;Åbo Tidning.  1801;
NAdr18150131;Bekjentgjørelser, Adresseavisen No 9, 31. Januar 1815 s. 1"Paa Ballet hos Hr. Grosserer Collin Torsdagen den 26de Dennes bortkom mit Spanskrør med hvid Valros Tende Knap, med en Ring af Semidor og et uddreiet Rum øverst i Knappen, samt et Stykke Baand af grøn Saffran med grøn og guldblandet Silkequast.  Finderen eller Feiltageren vilde behage at levere mig samme, og om forlanges, med en passende Douceur. Trondhjem den 3. Januar 1815. Schmettow.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150131/2;"Onsdagen den 1ste Februar 1815 opføres i det foreenede dramatiske Selskab Generalprøve paa Comedien Armod og Høimedighed og Dagen efter, som er Torsdagen den 2den samme Maaned, gives Hovedforestillingen af samme Stykke. Forestillingen foregaar som sædvanlig paa det offentlige Theater og begynder Kl. 6; Indgangen aabnes Kl. 5.  Efter Comedien den 2den Februar bliver Aftenspise og Dans i Selskabets Gaard, hvortil Medlemmerne kunne tegne sig indtil Tirsdags Aften den 31. Januar paa en Liste som i denne Hensigt er indlagt hos Selskabets Værtinde Madame sal Lohrmann.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150224;"At min inderlig elskede Mand Statsmusikus Peter Eberg, efter en langvarig og smertefuld brystsvaghed, døde den 22de Februar, i sin Alders 49 Aar og 3 Maaneder, og efter det gode Aar af vort kjærlige Ægteskab, maa jeg herved sørgeligt bekjendtgjøre.Jeg er forvisset om enhver af mine og min afdøde Mands Venner vil tage Deel i min og mine tre uforsørgede Pigebørs store [Sorg]. Trondhjem, den 22de Februar 1815. Maren Hoff Eberg født Wonshein." "At jeg af Byes Magistrat er bleven udnævnt som Stadsmusikus her i Byen, paa Vilkaar at afdøde Stadsmusikus Peder Eberus kone nyder Indskomsterne af Embedet et Aar fra Dato, bekjentgjøres herved, Trondhjem den 16de Marts 1815. Andreas Berg.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150418;"Tirsdagen den 18de April 1815 afholdes i det forenede dramatiske Selskab Generalprøve paa Komoedien: Fændriken eller den falske Mistanke og Virtnosen No 2, og Onsdagen den 19de samme Maaned gives Hoveforestillingen af Samme Stykker. Forestillingerne foregaae paa det offentlige Theater og begynder Kl. 6 Eftermiddag. Samtlige Medlemmer erindres om ved denne Forestilling, med hvilken Selskabets dramatiske Forestillinger for iværende Saison sluttes, at aflevere deres Entree Billetter. De, som ikke bivaane Forestillingen, ville behage, paa Forestillingsdagen at indsende deres Billetter til Direktionen, endeligen bringes det i Erindring at Medlemmernes Billetter ikke kunne overlades til Reisende, uden i Overeensstemmelse med de ved Lovene for Reisendes Adgang til Selskabets Forestillinger foreskrevne Bestemmelser.Efter Forestillingen den 19de i benævnte Maaned bliver Aftenspise og Bal i Selskabets Gaard, hvortil Medlemmerne kunne tegne sig hos Selskabets Værtinde Madame Lohrmann.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150919;"Paa Ballet i Harmonien er tabt et Armebaand af mørkebrunt Haar, meget kunstigt vævet, med Guldbeslag paa Enderne, hvorved var et stort ovalt Guldlaas og paa hvis Overflade en mørk Steen og en stor ægte Perle var anbragt, - Finderen heraf bedes mod en Douceur at melde sig i Addressekontoiret, hvor Eieren angives.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150919/3;"Paa Ballet i Søndags blev forbyttet en god Hat, Feiltageren bedes at anmelde sig i Adressekontoiret, hvor han kan erholde sin tilbage.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150919/4;"Paa Ballet i Søndags er bortkommet et Bomulds Salluptørklæde, hvidt i Bunden med grønne Blomster.  Finderen af samme, bedes at levere det i Adressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150919/5;"Paa Ballet i Stiftsoverretsgaarden er en fiin nye Mands Hat med hvidt Silkes Foder bleven (maaskee ved Feiltagelse) forbyttet. Ihændehaveren bedes melde sig i Adressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18150926;"Hans Kongelige Høihed Kronprindsen [Carl Johan] og hans Kongelige Højhed Arveprindsen [Senere Oscar 1.], som med Svite Forlod Christiania den 3die d. M., for i korte Dagreiser over Hedemarken, Guldbrandsdalen og Dovrefjeld, at reise til Trondhjem, ventedes hertil den 9de September.  .... Den 11te September holdt deres Kongelige Højdheder sit Indtog i Trondhjem. Paa Byens Torv, var af Indvaanerne foranstaltet opreist en Æreport, dekoreret med Granbar og Blomster; over hvelvet ved Indkjørselen paa Æreportens søndre Side var anbragt følgende Inskription:  Norges Haralder, de Drottar fra Kjæmpeslægten hin gjæve, gjenkjende i Helten Carl Johan en værdig Arving til deres blanke Krone ....Fredagsaften den 15de September, behagede det de Kongelige Højheder naadigst at bivaane et Ball i Klubben Harmonien, som en Deel af Borgerskabet i den Hensigt har foranstaltet for circa 300 Personer. og hvor passende Transperenter vare anbragte.  Søndags Aften den 17de September, behagede det Hans Kongelige Højhed Kronprindsen naadigst at give et Ball i Stiftsoverretsgaarden for omtrent 750 Personer, og hvor Hans Kongelige Højhed har ladet foranstalte 2de skjønne Transparenter med flere Festligheder. Det ene Transparent, som vendte indtil Dandsesalen forestillede: Carl den 13des Buste i Marmor .... Det andet Transparent, som vendte ud mod Gaden, forestillede: Staden Trondhjem ....";Adresseavisen;Utdrag fra hovedartikkel uten tittel i Adresseavisen no. 77;Trondheim 1815;
NAdr18151124;"Søndags Aftenen holdes Dands i den store Stue i Hr. Berliens Gaard for honette Borgerfolk; Billetter dertil faaes Løversdags Formiddage, samt ved Indgangen mod 16 Rbf; tillige opvartes med Puns, Øll mvd.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No22;Paa Grund deraf, maae Ingen spille til Bal, Bryllupper eller i de saakaldte Fridandse, uden mit Vidende eller Tilladelse, da de ellers mulkterede efter Politianordningen. Andreas Berg.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No25;"Torsdagen den 30te Marts afholder det dramtiske Selskab Generalprøve paa Comedien Reisen til Byen af I???nd i 5 Akter paa det offentlige Theater.  Hovedforestillingen gives fredagen den 31te Marts Kl 6 Eftermiddag; Komediehuset aabnes Kl. 5.Efter Forestillingen bliver Aften - Spise og Dands for Selskabets Medlemmer, hvortil man tegner sig hos Madamme Lohrman. Directionen.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No76/1;"Paa Ballet i Stiftsoverretsgaarde den 17de dennes er borttaget af et Vindue i forrerste Dandseværelse et sort Tyls broderet Halvtørklæde, og en hvid Skulderdugs (??) broderet Pose med et hvidt Tørklæde i. Hvo som er kommen i Besiddelse af disse Ting ville behage aflevere samme til Præsident Vendeke.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No76/2;"I Stiftsoverrets Gaarden er Dagen efter Ballet er af en Pige funden et Galupstørklæde som Ejeren kan faae tilbage mod at opgive Kouleuren; man melder seg i Addressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No76/3;"Paa Ballet i Søndags, er bortkommet et Bomulds Saluptørklæde gult i Bunden med røde og brune Blomster.  Finderen af samme bedes at leverer det Addressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No76/4;"Paa Ballet i Søndags blev forbyttet en god Hat, Feiltageren behager at anmelde sig i Addressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No76/5;"Paa Ballet i Søndags er et hvidt Kassemirs Salupstørklæde med Fryndser paa tvende af Siderne sin Ejer frakommen, som bedes leveret i Addressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No76/6;Den Damme der leverede en Anden, et Lommetørklæde i Søndags paa Ballet, bedes at afhente samme i Addressekontoiret.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr1815No90;"Komedien, Saragocsas Beleiring som var bestemt at opføres af det dramatiske Selskab den 17de Novbr. bliver formedelst indtruffen Forhindring, opført næste Tirsdag den 14de paa det offentlige Theater.  Dagen forud, Mandag den 13de gives Generalprøven. Billetterne for de i Selskabets nye indkomne Medlemmer afhentes hos Cassa Directeuren Hr. J.S. Gram.  Begge Dage aabnes Komediehuset Kl. 5 og Forestillingen begynder Kl. 6.Efter Komedien bliver Spise og Bal hvortil Lysthavende inden Søndag Aften maae antegne pa den dertil indrettede Liste hos Selskabets Vertinde. Direktionen for det dramatiske Selskab.";Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1815;
NAdr18250102;Bal en masque i Theatretafholdes først Søndagen den 5te Januar.Paa Grund af at jeg endnu ei er fuldkommen restitueret efter min Sygdom, har Hr. Bogbinder Seidelin godhedsfuld paataget sig Billett Udsalget og desaarsag af mig paany modtaget Listen over de Indbudne; og vil Billetterne være at erholde fra førskommende Torsdag, hver Eftermiddag fra Kl. 2 til 5.	Jeg tillader mig paany at bringe i Erindring, at det ved Billetternes Reqvisition maa opgives hvem der skulle benytte Samme.G. M. Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18250102/2;Mitt forhen averterede Ball paa Gaardnen Halseth, bliver afholdt førstk. Søndag den 5te Januar, da allerede et betydeligt Antal Deeltagere har tegnet sig. De, der endnu ønske at deeltage, kunne inden Ballets Aabning afhente Billetter. Maskerede tillaes ogsaa Adgang.H. C. Bjørn.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18250201;Det forenede dramatiske SelskabOnsdag den 2den Februar bliver Generalpröve, og Dagen efter Hovedforestilling paa Syngestykket: Dragedukken, samt om Aftenen Ball, ifald et tilstrækkeligt Antal Deeltagende dertil tegner sig.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1825;
NAdr18250405;Det forenede dramatiske SelskabTorsdagen den 7de April gives Generalpröve og Fredagen den 8de April gives Hovedforestilling af Lafontaines Lystspil: "Troskab paa Pröve eller Feiltagelserne". Begge Dage begynder Forestillingen Klokken 6. Efter Hovedforestllingen bliver i Selskabets Locale Ball, saafremt et tilstrækkeligt Antal Deeltagere betimelig antegnet sig paa en hos Selskabets Værtinde nedlagt Liste.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1825;
NAdr18251028;Det forenede dramatiske SelskabGiver förstkommende 2den og 3die November Lystspillet: "Det stille Vand har den dybe Grund". Generalpröven skeer Onsdag og Hovedforestillingen Torsdag. Indgangen aabnes begge Aftener Kl. 5, og begynder Kl. 6. Adgangsbilletterne afhentes imod den sædvanlige Betaling Mandag Formiddag den 31te d. M., fra Kl. 10 til 12, i Selskabets Locale.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1825;
NAdr18251227;Det forenede dramatiske Selskab.Onsdag den 28de Decbr. Hovedforestilling af Stykket: Henrik den Femtes Ungdom, i 3 Acter. Sidstnævnte Dags Aften bliver Ball, ifald et tilstrækkeligt Antal Deeltagende betimeligen tegne sig paa en hos Selskabets Værtinde nedlagt Liste.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1825;
NAdr18450104;Bal en masque i Theatretafholdes først Søndagen den 5te Januar.	Paa Grund af at jeg endnu ei er fuldkommen restitueret efter min Sygdom, har Hr. Bogbinder Seidelin godhedsfuld paataget sig Billett Udsalget og desaarsag og af mig modtaget Listen over de Indbudne; og vil Billetterne være at erholde fra førskommende Torsdag, hver Eftermiddag fra Kl. 2 til 5.	Jeg tillader mig paany at bringe i Erindring, at det ved Billetternes Reqvisition maa opgives hvem der skulle benytte Samme.G. M. Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450109;Femte Assembléeafholdes i Selskabet Harmonien Söndag den 12te Januar. Dandsen begynder KL. 6 Eftermiddag og slutter Kl. 12. Billetter for Reisende og Medtagende, for hvilke Lister blive udlagte i Selskabets Locale indtil Löverdag Eftermiddag Kl. 5, kunne afhentes hos Kjöbmand Lungreen Söndag Formiddag.;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450116;Dands Soirée for Börnafholdes Söndagen den 19de Januar i Hr. Malermester Nielsens Gaard, forhenværende "Den venskabelige Forenings" Locale. Entrée-Billetter á 36 Skill. erholdes i mit Logie i Hr. Kjøbmand Midelfarts forrige Gaard i Munkegaden.  Carl Gust. Åckerström;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450121;Nogle flere Begyndere kunne deeltage i Dandsepertie, hvis Övelser begynde i morgen, Onsdag. Ligesaa kunne Börn, som forhen hvae freqventeret min Information, deeltage paa et Partie, mod en Contingent af 6 Ort pro Persona.Carl Gust. Åckerström;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450128;Bal en masqueafholdes i Theateret Medio Februar. Det Nærmere bekjendtgjøres senere.G. M. Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450206;Bal en masqueafholdes i Theateret Fredagen den 14de Dennes. Det Videre skal nærmere vorde bekjendtgjort.G. M. Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450211;Bal en masque i Theatretafholdes Fredagen den 14de Febr.1845, kl. 7. De, der til det ivinter først afholdte Bal en masque have erholdt Indbydelse, kunne afhente Billetter à 4 Ort for Voxne og 60 s. for Børn hver Dag fra kl. 8 til 10 Formiddag og fra kl. 2 til 4 Eftermiddag i min Bopæl i Hr. Kjøbmand B. Stabel forhen eiende Gaard paa Hjørnet af Munkegaden og Strandgaden. 	Hr. Ring har, som før, antaget Udleiningen af Dragter fra min Herregarderobe, og er at træffe i Garderobelocalet i Theateret Tirsdag og Torsdag Eftermiddag fra kl. 2 til 6.	Indgangen aabnes for Umaskerede kl. 6 x/2.	Jeg tillader mig at gjøre opmærksom paa,  at ingen Billetter udleveres uden efter skriftlig Reqvisition med Opgivende af deres Navne af hvem de skulle afbenyttes, og at Enhver, der ikke er indbuden eller opgivet for mig, vil blive bortvist.G. M. Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450215;Bal en masque i Theatretafholdes Søndagen den 16de Febr., kl. 7. De, der til det ivinter først afholdte Bal en masque have erholdt Indbydelse, kunne afhente Billetter à 4 Ort for Voxne og 60 s. for Børn hver Dag fra kl. 8 til 10 Formiddag og fra kl. 2 til 4 Eftermiddag i min Bopæl i Hr. Kjøbmand B. Stabel forhen eiende Gaard paa Hjørnet af Munkegaden og Strandgaden. 	Hr. Ring har, som før, antaget Udleiningen af Dragter fra min Herregarderobe, og er at træffe i Garderobelocalet i Theateret Løverdag Eftermiddag fra kl. 2 til 6.	Indgangen aabnes for Umaskerede kl. 6 x/2.	Jeg tillader mig at gjøre opmærksom paa at ingen Billetter udleveres uden efter skriftlig Reqvisition med Opgivende af deres Navne af hvem de skulle afbenyttes, og at Enhver, der ikke er indbuden eller opgivet for mig, vil blive bortvist.G. M. Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18450322;Ballafholdes Mandagen den 24de Marts. De Ærede, som ville deeltage, behage at tegne sig i mit Logie i Hr. Kjöbmand Midelfarts forrige Gaard i Munkegaden. Carl Gust. Åckerström;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18451204;Bal en masqueafholdes i Theatret imellem Juul og Nytaar. Det Nærmere erfares av Indbydelserne, der om kort Tid ville blive distribuerede. G. M Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NAdr18451216;Bal en masqueafholdes i Theatret Søndagen den 4de Januar. Det Nærmere erfares av Indbydelserne, der om kort Tid ville blive distribuerede. G.M Selmer;Adresseavisen;Bekjentgjørelser;Trondheim 1845;
NArv:38;..........De, som hadde overværet kirkeakten, kom saa om en stund ogsaa ind paa tunet. Brureparret selv og deres nærmeste kom ind i prestegaarden og fik «skjænk», - paa min tid kirsebærvin og kaker. Det var nemlig i forveien sendt den prægtigste «lefsekling» fra brurehuset ned til prestefamilien. Derefter skulde man ut og danse paa «brurehedla» - en stor stenhelle like utfor prestegaardstrappen. Man sa mig, at ogsaa dette var gammel skik. Brura skulde da danse med alle os mandspersoner, som hørte prestehuset til, likefra presten og mig og ned til smaaguttene, brurgommen ligervis med alle de kvindelige væsener i huset; saavidt jeg husker danset dog hverken presten eller fruen, medens derimot jeg og begge smaaguttene maatte holde for, saavidt vi formaadde; den stø brura var jo ikke let at faa fart i. Siden danset saa flere av brurefølget med. Alt dette varte imidlertid bare en ganske kort stund, saa det hele forekom mig kun at betegne en skik, som man fandt burde følges. Saa toget brureskaren atter tilbake til brurehuset, hvor der paany beværtedes rikelig med mat og drikke. «Ølsveinadn» hadde det nu travelt den lange eftermiddag med at bære kaggene rundt og skjænke i bollerne. Dette maatte mindst av alt forsømmes. De gamle sat saa og «svedla me kor-are» om mælting, kjyr, hester og smaler. Imens danset de unge med liv og lyst, dels paa den vesle plassen, som var tilbake inde paa gulvet, og dels ute paa tunet. Musikken hadde hele tiden sin fulde hyre, men ogsaa sine stadig paafyldte ølboller ved siden. Maskineriet blev godt smurt, og det gik ogsaa ulastelig til langt paa kvelden. Springdans og halling med prægtige rundkast. Jeg saa ingen andre danser, men disse var ogsaa, ialfald for flere dansendes vedkommende, saa sprækt utført, at da jeg senere i tiden læste om dansen i Rondane og Ibsens satire over bondedansen, følte jeg, at han tog feil for Sogningens vedkommende.;Arvesen, O.;Oplevelser og erindringer fra 1830-aarene og utover.;Christiania 1812;
NAubD:50ff;Frøken Lodz ønskede gjerne at overvaage os ogsaa udenfor Skolen. Og mødte hun os i Følge med en Kadet eller en Artianer, var hundrede og et ude.s. 51	Da hun fik vide, at jeg skulde gaa paa Danseskole, blev hun ogsaa høist fortørnet; jeg trængte saa inderlig vel al min Tid til Skolearbeidet og skulde netop sky alt, som kunde sprede Tankerne. Men til min Galop gjennem Dannelsens Grader hørte netop et Dansekursus, og da jeg havde mine Forældres Tilladelse, maatte Frøken Lotz stikke Piben i Sæk. De Veninder, jeg her har nævnt, havde alle gaaet paa Danseskole baade to og tre Gange, saa de vilde ikke slaa Følge. Men Hanna Wang erklærede, at hun gjerne tog et Kursus, vi kunde gaa sammen, baade bort og hjem, det passede fortræffelig.	Byens Danselærer var svensk og hed Åkerström. Han havde Lokale i Grænsen, paa Hjørnet af Grubbegaden, og her havde han nu i Aarrækker lært Kristianiaungdommen at bruge Benene. Åkerström var en meget pen og høflig Mand, saalænge han ikke blev ærtet. Men det besørgede Gutterne ved allehaande Spektakler i Timerne. Og naar han da blev rasende, sad djefvulen løst paa Tungen, medens han skreg «en, to, tre, fyra, fem».	Naar han da i Raseri paa en Gang dansede,s. 52stod i Positioner, bandede og spillede Violin, saa var det fristende for Lattermusklerne. Kronen under Taget med de fattige Lys var altid udsat for Gutternes Attaker; men opnaaede de at faa slukket Lysene, fór Åkerström afsted efter en Ridepisk og slog om sig paa Retfærdige og Uretfærdige. Gutterne rømte nedover Trappen og Åkerström efter. Midt i denne Hurlumhei hændte det, at de to værdige, ældre Herrer, som gik paa Danseskole for at faa Motion, Lektor Friis og Kandidat Strømme, kom tilstede. Saa blev da Stilhed tilveiebragt, og Runddansene begynte. 	Disse to, som pligttro og støt traadte Dansen, skyedes af Smaapigerne, og vi søgte ved allehaande List og Kneb at undgaa dem. De faldt ofte paa min Lod, fordi jeg var saa stor og solid, at jeg ikke rent forsvandt som Deres dame. Åkerström trak mig ubarmhjertig frem fra mine Smuthuller og overgav mig til min Skjæbne, medens Gutterne lo og gjorde Grimacer. Men naar da Åkerström hviskede: «Dansa nu vackert, så skall Ni få vara med på andra partiet,» slog jeg mig til taals og arbeidede mig taalmodig gjennem s. 53Polkamazurkaens Hop og Polkaens Svingninger med Friis eller Strømme, der ganske ligegyldig for det hele Væsen tog den anbefalede Motion.	«Andra partiet», som fulgte lige efter vort, var herligt. Fra at fungere som et Slags Manual for korpulente Herrer gik jeg over til at behandles som voksen Dame, f.Eks. af Kavalerer som Kadetterne Albert og Torkild Bang. Hanna var ogsaa her min gode Aand. «Kom, nu vil vi gaa, husk paa Skolen!» Ja, Skolen først og Skolen sidst! s.  53	Samme Aar, som jeg kom ind paa Skolen, blev min ældste Bror Jens Student. I hans Kameratkreds havde mine Veninder sine Bekjente fra Barneballerne. David Faye-Hansen var første Dansør. Christian Fougstad, Brødrene Jakob og Oluf Stenersen, Mikael Schjeldrup, Jakob Ihlen, Daniel Thrap, Carl Flock, Fredrik Due og Otto Gjerdrum hørte alle til denne kreds.	Det var naturligvis uhyre spændende for mig at komme paa det første Barnebal Vinteren 1851 hos Bergermester Fougstads. Men Spændingen varede ikke længe. Muntre ogs. 54venlige kom alle mig imøde. Smaapigerne kjendte jeg allerede, og Gutterne maatte straks sikre sig en Dans med «Jens’s Søster». Der fulgte mange baller efter dette, baade denne Vinter og den næste. Fra den Tid fik jeg Hjemstavnsret i Hovedstaden, og derfor faldt Overflytningen saa naturlig, da jeg for Alvor skulde fæste Bo herinde;Aubert Elise;Dage som svandt;Kristiania 1903;
NAubE:13ff;Onsdag 19 Juli. Velo. Atter ere to behagelige Dage henrundne med de sædvanlige Beskjæftigelser........Isøndags vare vi borte paa Kjærnet og badede os. Julius svømmede hele Kjærnet over; i Mandags svømmede jeg og Fredrik halve K. over, medens Georg Thaulow roede ved Siden af med Baaden for at passe paa. I Søndags Aftes dandsede vi; vi har Spillemanden i Huset, han boede før paa Rustad. Fader og Onkel har allerede begyndt  at spille Tokadille. Vi spille meget Kegler og holder hver Dag paa med et L’hombreparti, som aldrig bliver færdig.	Løverdag 22de Juli. Velo.  Onsdags Aftes vare vi hos Torps og havde John Spillemand med. Vi14.dandsede da til Kl. 1. Kl. 8 kom Mandfolkene fra Kvælsrud; de havde først været inde om Velo; men da de hørte, vi var reist til Torps, kom de efter. Med Capitainen og Giebelhausen fulgte to Studenter, Schroeter og Bang, to meget hyggelige unge Mennesker, som havde gaaet en Tur gjennem Telemarken til Bergen og tilbage igjennem Valders. Giebelhausen er forliebt op til Ørene i  Leontine Thaulow, han gjorde ivrigt Kur til hende hos Torps; jeg veed det ikke rigtig; men jeg synes at merke, at hun ikke bryder sig om ham. Man bryder hende stærkt med ham, hvilket hun tager sig nær af. Igaar vare vi paa Kvælsrud hos Capt. Schroeter. Vi dandsede der, men John blev ikke brugt, da der blev spillet paa Pianoforte......Ogsaa her gjorde Giebelhausen sine Hoser grønne; det var løierligt at see, hvorledes han benyttede enhver mulig Anledning til at dandse med Leontine. Han havde naturligviis engageret hende til Cotillon. Nu vilde han slet ikke danse Turen med Kurv og Ring; det  vilde være at risikere for meget, sagde han. Men vi nødede ham alligevel dertil. Han tog nu op 3 Herrer istedenfor 2 og gik selv ud af Turen; men han maatte dog tilbage og fik ganske rigtigt Kurven.	Thorsdag d. 17de August.......Idag var her et mærkeligt Menneske, den saakaldte Wergelandsgutten eller «Vesleanders», halvbror til15.Husmandskonen Karen Sørlie Velo. Han er et Naturgeni, har en uhyre Hukommelse og kunde f.Ex. (nu er han noget sløvet) naar han havde hørt en Prædiken, resitere den helt igjennem Ord til andet med Præstens Tone, Gebærder etc......Ikke det mindst merkelige ved Personen er hans Fele, som rigtignok ikke stedse er een og den samme. Idag havde han en gammel itubrudt Violin, men ofte har han blot en Fjæl med Hyssinger.....Han spilte meget pent i Forhold til sine Instrumenter, bl. Andet især peent: «Boer jeg paa det høie Fjeld» og «For Norge Kjæmpers Fødeland». Han har ikke lært af Nogen, blot hørt spille for sig en Gang, hvorefter han strax har kunnet spille det efter.;Aubert L.M.B;Ein russ frå femti-aarene. L.M.B. Auberts dagbøker i utdrag ved Sofie Aubert Lindbæk.;Kristiania 1922;
NAubE:22ff;.......... 2den  Juledags Aften vare vi paa Bal paa Gaarden Rønnerud, som eies af en riig Bonde. Denne har opbygget et sandt Pallads, et slags Schweitzerhuus med Snitværk, 4 nydelige Altaner, som jeg ikke tydeligt kunde skjelne i Mørket. Den store Sal, der er  forsynet med Søiler, var endnu ikke færdig til Brug, saa vi maatte nøie23. os med de mindre, men ogsaa ret stadselige Værelser. Det  er Synd paa denne flotte Bygning, at den indvendig er blevet rappet for tidlig. Følgen heraf er blevet, at, (i alle Fald i det Værelse vi dandsede i), er Rapningen gaaet fra Væggen og Tapetet derved sprukket.........3die Juledag skulde vi været i Grans Præstegaard hos Provst Bugge, samme Dag fik jeg et Riimbrev fra Færden, hvori denne indbød mig, Jakob og Julius til Dands 5te Juledag, da han havde faaet Brev fra «Bukkenes« Fyrste, Schweigaard om at denne og Horn vilde gjæste ham. 4de Juledag vare vi hjemme og fordrev Tiden med de almindelige Fornøielser, Kjelkeagning, L’hombrespil, Commersspil etc.	5te Juledag var der et stygt Veir, saa vi troede vi ikke kunde komme afsted, men efter Middag klarnede det op.......Da jeg kom til Klækken, forefandt jeg 5 Klassekammerater, Horn, Schweigaard, som var kommet Dagen i Forveien, og Jensen, som med Finne var kommet samme Dag......Jeg blev modtaget med min egen Sang, «See, Broder, nu Musen etc», som jeg havde digtet til Festen d. 9de Dec. Denne Sang blev engang i min Fraværelse afsunget i Klassen og Sexe fik fat paa den og24.beholdt den, særdeles slemt for mig, da den der eiede Exemplaret, hvorefter den blev sunget, havde tilladt sig at sætte mit fulde Navn paa den......Der var saaledes samlet paa Klækken 6 af 5te Latinkl., vistnok et yderst sjeldent Tilfælde paa Landet. Jeg morede mig ogsaa fortræffeligt, hvortil den ovennævnte Omstændighet ikke mindst bidrog. Michael Færden var en vel flittig Vært til at skjænke i Glassene og blev ogsaa snart selv salig, hvilket han fortalte mig idelig. Han var  i et Perlehumeur og var henrykt over at see saamange Kammerater samlet hos sig. Thor Færden følte sig særdeles smigret ved at see os komme saa lang Vei til hans Bal. Musiken var slet, Lokalet var slet, Oplysningen var slet; men trods alt dette morede jeg mig fortræffeligt. Mich. Færden holdt en liden Tale, idet han bød os velkommen, og fremhævede naturligviis, at vi, hans Kammerater, vare  komne saa langveisfra, for at gjæste ham. Men lykkeligviis var Talen kort, lykkeligviis, siger jeg, da han er  meget uheldig som Taler...Nytaarsdag var der et lidet Bal paa Velo,25. der var ikke saamange som forrige Aar, da der paa samme Tid var Bal paa Næs hos Ritmester Berg. 2den Januar var det almindelige Juleselskab paa Velo. Paa den Dag gaaer det overordentlig hyggeligt og muntert til. Jeg morede mig fortræffeligt.....;Aubert L.M.B;Ein russ frå femti-aarene. L.M.B. Auberts dagbøker i utdrag ved Sofie Aubert Lindbæk.;Kristiania 1922;
NAubE:45f;........Efter Bordet, da det forresten allerede begyndte at mørkne, slog Selskabet en Potte Kegler under megen Spektakel. Jeg har glemt at omtale, at der ved Bordet var tilstede en Svenske, Bergmark, der er ansat ved Hadelands Glasværk; han blev ønsket velkommen til Norge, og  der blev til ham rettet en Skaal for Sverige, jeg troer af Onkel; for hvilket han da takkede. Efterat Selskabet havde indtaget en Kop Kaffe, begyndte Dandsen omtr. Kl. 7; det var imidlertid intet ordentligt Bal; dertil var Parrene for faa og Lokalet for lidet, da vi blot havde Storstuen til vor Raadighet. Dandsen efter Johns bekjendte Fele var forresten udmærket morsom. Det er altid  morsomt at dandse paa Landet, der er alt ugeneret og frit, og man behøver ikke ligeoverfor det andet Kjøn at iagttage en kold, ceremoniel Høflighet og Etikette; man behøver ikke at vogte paa hvert Ord, hver Bevægelse. Spidsborgerligheden, saadan som den yttrer sig i Bylivet og meest i dets høieste Sphærer, er man heldigviis befriet for paa Landet. Kort sagt, jeg morede mig fortræffeligt og det gjorde alle de andre46.med mig.......Kl. 2 sluttede Dandsen, og saaledes var da denne store, længe forventede Dag forbi til alle Parters store Tilfredsstillelse.....;Aubert L.M.B;Ein russ frå femti-aarene. L.M.B. Auberts dagbøker i utdrag ved Sofie Aubert Lindbæk.;Kristiania 1922;
NAubE:6ff;Av alle Velos fester sommer og vinter var nyttaarsdagen den mest straalende. Til middagen - med bal efter - kom folk reisende langveisfra. «Kakelovnene blev surret fast i hæmper i væggen. Musikantene troppet op, Tobias med søn og en spillemand til med sine violiner, Rasmus med sine klarinetter og tilslut den gamle staldkarl Lars med sin tromme.» Skriveren førte selv op, indtil benene blev for stive. Dansene var feier, engelskdans, 7.firetur og sekstur, vals, hopsavals, trondhjemmer. Efter bordet cotillon og ud paa morgenen figaro.......	Det bugnet av mat, og der blev beregnet tre flasker rødvin til hver foruten portvin og madeira.	Anden nyttaarsdag var alle i avskedsstemning. Da blev der leket og spillet gnav, og da var tante Louise midtpunktet for morskapen. Tredjedagen kom med opbrudd og farvel.	Livet igjennem stod Velo - ferierne paa Velo - som ungdomsparadiset.8.	Torsdag den 8 Juni, .... Efterat have sagt Farvel til Alle paa det kjære Velo, reiste jeg 9.da igaar Morges. Til Skydskarl havde jeg Spillemanden paa Rustad, som nu tjener paa Velo. Han troede det var bedst, han aldrig havde lært at spille, da saa Mange sagde det var Synd. Beklagelsesværdige Blindhet og Sværmeri! De mindste og uskyldigste Ting, som endog Guds Ord tillader, gjør du til Synder! Jeg søgte at faae denne Indbildning ud af ham, hvilket var mig saa meget lettere, som han ellers vilde have erkjent sig som en Synder i dette Stykke, da han ofte spiller Dandse, f.Ex. paa Velo 2 Pintsedag. Jeg kom til Klækken 8 ½. Michael Færden var endnu ikke oppe. Jeg læste imidlertid Aviser, og tilskrev efter Løfte Brager om det vigtigste af Postefterretningerne.....;Aubert L.M.B;Ein russ frå femti-aarene. L.M.B. Auberts dagbøker i utdrag ved Sofie Aubert Lindbæk.;Kristiania 1922;
NAubL:116f;..........I Mangel af Comedie sloge vi os til Dands, hvorved jeg spillede en ikke ubetydelig Rulle; Quadrille, slev Vals, bleve ikke uprøvede af mig. En Stump Maskerade toges tilhjælp; Juleaften figurerede Ludvig Vibe som Dame, tredie Juleaften agerede jeg Amazone til Tilskuernes store Fornøielse. Gjæsterne Juleaften vare den gamle Stok, forøget med Vedøe og hans unge Frue.  Henrik har havt lidt Upasselighed i Julen, og afholdt sig paa sin egen Fødselsdag fra Dands; saaledes var jeg nødt til efter fattig Leilighed at erstatte ham; han har siden holdt sig inde og forsømt et Bal hos Jacob Glückstad 3die Januar og hos Bureauchefen 7de Januar, men iforgaars vovede han sig ud igjen. Igaar vare Otto og han indbudne til Statsraad Vogt at møde i Byen Klokken 3 og dandse paa Lindøen; hvorledes de der havde havt det, veed jeg endnu ikke.117........- Otto havde moret sig meget godt paa Lindøen, hvor man efter en kort Kanefart sur le lendemain, som Ven Glatved siger, begyndte at dandse 5 ½ og fortsatte til um zwölf Uhr.;Lindbæk-Aubert Elise;Hjemmet paa festningen;Kristiania 1912;
NAubL:121;Nu, vi her hjemme har da turet Jul, saa godt som vi har kunnet. At vi ikke havde nogen Comedie i Julen, indser du vel; thi vor virksomme Direktør og vor første Comiker Petit André manglede vi. Selskab: Samling af hele Familien, med Indbegreb af Vedøes havde vi Juleaften, tredje Juledag (Henriks Geburtsdag) [et par ord er bortrevne], iforgaars foruden et Selskab for Oberstløitnant Ræder og maaske flere. Dernæst Bal hos Jakob Glückstad Søndag d. 3dje Januar [et par ord bortrevne] samme Uge d. 7de Januar hos Bureauchefen, og endelig samme Uge Løverdagen zu guter Letzt paa et [Bal?] Statsraad Vogt holdt paa Lindøen, hvorhen vi kjørte paa Langslæder. Indfaldet var som alle Vogts originalt, men fortræffeligt, og jeg morede mig superbt. Desuden et stort Selskab hos Vedøe paa Augustas Geburtsdag d. 17de Januar. Dernæst imødesees et [?] i denne Uge hos Kjøbmand Glückstad til Ære for Frøknerne Gude, som har været herinde  i Markedet.;Lindbæk-Aubert Elise;Hjemmet paa festningen;Kristiania 1912;
NAubL:20;.........Paa et andet sted i Haven er lagt Gulv, hvorpaa dandses, og ovenpaa en Altan af Huset er Musiken.;Lindbæk-Aubert Elise;Hjemmet paa festningen;Kristiania 1912;
NAubP:139f;Rygtet om disse Engelskmænds eventyrlige Vinterbedrift fløi naturligvis over Bygderne og vakte Interessen for dem og deres Opholdssted. I Julen var der et stort «Betalingsbal» paa Svee, og der var Vaages og Lomsbygdens dansende Ungdom samlet. Spændingen var stor, da Engelskmændene viste sig. Deres Antræk var just ikke skikket til Selskabsbrug. Vadmelsklæderne og de tykke Begsømsko passede ikke til dans. Blackwell tog Plads paa en Kommode og iagttok herfra de Dansende. Mellem dem fik han Øie paa den smukke Mari, Datter af Landhandler Thor Svee, som nylig var tilflyttet Vaage og havde overtaget Landhandleriet. Familien havde tidligere boet paa Harildstad i Hedalen. Det var ualmindelig vakre Mennesker. Forældrene, Sønnen og de tre Døtre var alle Skjønheder, men Mari vandt dog Prisen. Og det varede ikke længe, før Blackwell mellem de dansende Par opsøgte hende. Hun unddrog sig forlegen; men Ilden var allerede tændt, og Luen lod sig ikke slukke.;Aubert Elise;Fra de gamle Prestegaarde;Kristiania 1902;
NAubP:213;Naar Løitnant Julian kom ud i Kjøkkenet paa Lekum, da blev der Liv! Løitnant Julians Helteskikkelse fremmanedes ogsaa ved Slagterbordet. I Uniform, tilhest, i Dans paa Juleballerne, i Eksersisen havde hun præsenteret ham for os. Men i Slagtningen havde vi ikke ventet at faa ham med.«Brugte han Sabelen da?» spurgte vi drillende. «Nei, ved Dem, hvad han gjorde?;Aubert Elise;Fra de gamle Prestegaarde;Kristiania 1902;
NAubP:214;Slip alt Sølet, Jomfru Thea, saa tar vi os en Polka! Sa han, og saa svingede vi rundt Kjøkkenet.Og tror Dem ikke, han kom frem baade forlængs og baglængs indimellem alle Bordene. Der skal ikke findes andre end Kronprinsen, som kan danse slig Polka som Løitnant Julian».	«Men Kronprinsen danser vel ikke i Slagtemaden?» lød det spotsk fra Ola Husmand. Han fandt, at det maatte være «Maate paa Jaaleri».;Aubert Elise;Fra de gamle Prestegaarde;Kristiania 1902;
NAubP:40;Puschen og Bispen hørte Juleselskaberne til. Ansten vartede altid op i disse Selskaber, og han havde et eget Lag til at sno og svinge sig med sit Bret. Snart hævede han det høit tilveirs, snart smøg han det mellem de dansende Par. Aldrig kom han i Skade for et Glas, aldrig spolerede han en Kjole. Smilende og velvillig, agtpaagiven og sikker bragte han Lædskedrikken i beleilig Tid til de rette Hænder. 	I halvvaagen Tilstand, kjæmpende med Søvnen, under Duppen og pludselige Ryk sad jeg i en eller anden Krog som Tilskuer. De Dansende bølgede frem og tilbage, snart i den livlige Feier, snart i den stilfulde Figaro, stundom i Hamburgerskotsk eller Trondhjemmer, alt til Violinens halvt sørgelige Tone. Og det forekom mig da, som om Ansten dansede med Brettet op og ned, op og ned - mit Hode sank igjen ned paa Brystet, saa et Ryk og - der stod han.	«De faar ta dig et Bakkels og en Draabe;Aubert, Elise;Fra de gamle Prestegaarde;Kristiania 1902;
NAubP:41;Bisp naa, vesle Lise, saa kvikner du i, jamen var jeg ræd, du skulde falde af Stolen.»	Den søde Bisp smagte deilig, og Søvnen var atter forjaget for en Stund.	Ansten dansede sjelden selv, bare en enkelt Gang Feier. Men da en temmelig svær Bondekone, jeg tror hun var fra en af Engergaardene, bød ham op til Skotsk, slog han ud med Armen og svarede: «Skotske Di, Mor, jeg skotsker ikke.»;Aubert Elise;Fra de gamle Prestegaarde;Kristiania 1902;
NAubS:136;(s.136)I skulde seet hvordan de adstadige Mænd, først og fremst Egersønnen og Arnoldus, fløy i Gaarden med Ungdommen, dandsede Kiærringen med Staven (en nyemodens Dands, hvori Cavalier og Dame hver sin Tour løber efter og griber den anden) og siden kastede Bold. Bergh saae længe til fra Vinduet, men maatte endelig ud imellem dem .... Ognu er det ogsaa ude med mit Hefte som med Fortællingen.... min Koren tager det med sig til Eidsvold i Morgen, da han vil være blandt de Første, der hylder Norges Konge. Hvor giærne fulgte jeg ham! ....;Aubert-Lindbæk, Sofie;Utdrag fra "Moer Korens" Dagbøger,bind I 1808 - 1810, forlagt af J. Aschehoug & co. (W. Nygaard);Kristiania 1915;
NAubS:185;(s.185) Fierde Juledag (1814?). Deels ere mine Øyne blevne værre og værre, deels har her været slig Suus og Duus, at der ingen Skrivning har været at tænke paa .... Her var da, kan I troe, en Sværm af Mennesker første Juledag, og nesten ligesaa mange Cavalierer som Damer, lutter raske Dandsere; for det meste var der 3 å 24 Par oppe, og sandelig var det et af de fornøyeligste Baller, vi har havt her .... Blandt dem, jeg ikke før havde seet, var en Lieut. Krogh fra Tellemarken, og et ungt Menneske, Juul, hans Svoger, begge i Besøg hos Gierdrum Præsten .... Men denne Krogh var uden Undtagelse det ravgaleste Menneske, jeg nogentiid saae, lige som en af de færdigste Dandsere. En complettere Halling end han dandsede kan man ey tænke sig, som han overalt har en Bøyelighed i alle Muskler der fast er mageløs . . . vi vare over 40 tilbords om Middagen [anden Juledag] .... Men som vi loe den Aften af den forstyrrede Krogh, loe jeg, i det mindste ikke i mange Aar. Kun Casorti kan som Bajaz sættes ved Siden af ham, og endda troer jeg, Krogh gaaer ham en høy Gang i at .lægge ikke allene Ansigt, men det hele Legeme i alle optænkelige Folder, som var det beenløst. Jeg var rigtig syg om Aftenen, og mine Øyne smertede mig meget; men dog veeg jeg ikke ude af den Kreds, vi Alle sloge om ham, og først Kl. over 10, da han med flere var taget bort, forføyede vi os til Hvile ....T o r s d a g 2 9. .... Over Midnat kom de [andre] tils bage fra Gierdrum, hvor de ret havde moret sig, dog ikke saa kosteligt som paa Hovind, siger de, og lægger til, at de aldrig troer det mueligt at kunde more sig saaledes noget andet Sted. Jeg bidrager rigtignok mit til deres uskyldige Moroe, de gode unge Mennesker, og har til Aften udtænkt en Plan til Udførelse af Ordsproget: Den der ey Iyder Fader og Moder, maae lyde Trommer og Piber ....;Aubert-Lindbæk, Sofie;Utdrag fra "Moer Korens" Dagbøger,bind I 1808 - 1810, forlagt af J. Aschehoug & co. (W. Nygaard);Kristiania 1915;
NAubS:92f;(s.92) (1813) E f t e r m i d d a g: I Dag blev Børnene, Jess og hans Jomfrue Søstre budne til et stort Ball, Officererne i Gierdrum giver paa Fieldstad førstkommende Fredag De har længe havt et Nys om og glædet sig til dette Ball .Løverd: 11te . .I Aftes, just da de pyntede Smaaepiger kom ned og vare reysefærdige, kom Hertel hid, og gik han da som i gamle Dage og hialp Børnene og pakkede dem ind, og formanede dem at være forsigtige, ikke forkiøle sig, og passe paa deres Reysetøy etc. Han sad og snakkede en Times Tiid efter Ungdommens Bortfart med mig og Skriveren, saa foer ogsaa han, den gode gamle Hertel, og vi andre Gamlere bleve tilbage, min Koren og jeg og Telja, som for at trøste lille Kaja gav hende alt Pandekage Tilbehør, og lod hende selv røre, og stelle og bage i sin lille Pande.....Mandag 13de . . . først nu har Pigebarna giort mig Regnskab for, hvordan de morede sig paa Ballet. Lina og Maren ret dygtig, Maja mindre. De fik dandse Mætta si, der var prægtig Musik, gode Dandsere -  "hvad var der da ellers i Veyen? - " En Samling af(s.93) Lapser og Lapsinder, hvis Lige de uskyldige Børn aldrig har seet, og som drev Lapseriet, mellem sig, til en Grad af Uanstændighed, som maatte harme hver ærbar Pige og Yngling, og dybt saare Uskylds og Ærbarheds egen Datter. "Men det er rigtig sandt, hvad du altiid siger, Moer, at et Fruentimmer selv maae give Anledning, naar et Mandfolk skal føre sig uanstændigt op mod hende - sagde Maja mi: for jeg dandsede Kehraus med Haxthausen, og sædeligere og ærbødigere kunde Ingen være baade i Opførsel og Dands end han da var." Hvad der især giør Maja ondt, er at hun saae en Yngling, vi alle har holdt meget af, og som var Beskedenheden selv, saa henrevet af Lapsestrømmen, at hun neppe kiendte ham igien - og sandelig, det er sørgeligt. Hvor sandt er det, at ondt Selskab fordærver gode Sæder. Jeg troer ikke, der paa hele øvre Romerige findes en Eneste, som med Ret kan tælles i Lapseordenen, i det mindste Ingen i vor Bekiendtskabskreds - O m g a n g skreds siger jeg naturligviis ikke. En Enkelt hist og her kunde maaskee lade sig henrive i Hvirvlen, men Gud skee Lov, der gives ikke her saadanne Malstrømme. Des flere har nedre Romerige til sin Skam at braske med. Arme Børn, hvis Fædre og Mødre, istæden for at holde dem tilbage og advare dem for de Klipper, hvor deres Uskyld og med den deres hele Lyksalighed maae strande, selv styrter dem i Strømmen, hvor disse Klipper kun ved et Mirakel kan undgaaes.....;Aubert-Lindbæk, Sofie;Utdrag fra "Moer Korens" Dagbøger, bind I 1808 - 1810, forlagt af J. Aschehoug & co. (W. Nygaard);Kristiania 1915;
NBrem:151ff;Harald ville att hans syster och svåger skulle, innan deres afresa från dalen, vara vittne till ett af de der brukliga lek- och dansgillen, och hade152.derföre tillställt en landtlig högtid, på hvilken han bjöd dem och Susanna, och till hvilken vi äfven nu vilja begifva oss.Hallingen.«Denne ejendommelige, vilde, rørendeMusik er vor National-poesi.»		Henr. Wergeland.........................«Violinen klinger,Gladere ej syngerFugelil i Skov og Enge.Hurra! Skjænker i til Bægerets KantSkaal den Hedersmø som Dandsen paafandt!Skaal før Jenten min! OgSkaal før Jenten din! OgSkaal før Far og Mor i Bænken!»			Norrsk visa.	En vacker eftermiddag, i de första dagarne af September, sågos två unga, festligt klädda bondflickor glädtigt språkande skynda på gångstigar, genom skogslundarne i Heimdalen, mot en grön 153.öppen plats, omgifven af träd, och der man såg en mängd personer af båda könen, alla i bondekläder, församlade. Här var «Leikvolden» och under det de unga flickorna nalkades den, sade den ena: «Det är visst, Susanna, att den drägten klär dig förträffligt! Ditt sköna, ljusa hår glänser vackrare än någonsin, inflätadt med de röda banden. Min drägt passar mig icke hälften så bra, tycker jag.»	«Emedan du, bäste Alette, ser ut i den, som en förklädd prinsessa, och jag i min, som en riktig bondflicka.»	«Du är en smickrerska, Susanna, märker jag. Få nu se om Alf och Harald genast känna igjen de tellemarkska «Jenterne».	De blefvo ej länge i ovisshet derom, ty knappast kommo de in på dansplatsen, förrän tvenne bönder i hallingkofter och breda bälten om lifvet kommo dansande fram till dem, i det de med alla de andra sjöngo följande bygdvisa:			«Aa æg e Ungkar, aa æg e ærlig			Aa æg e Sonen hans Gulleig Bøe; 154.			Aa vil du være mæg tro og kjærlig,			Saa ska du værta mi ægta Mø.»	Susanna kände igjen Harald i den unga bonden, som så sjungande fattade gladt och artigt hennes hand och förde henne upp i en munter springdans, som dansades under sång. Alette dansade med sin Alf, som tog sig dråpligt ut som «Hallingdöl».	Susanna hade aldrig sett så bra och så lycklig ut! men också hade hon aldrig varit med om ett sådant nøje.  Den sköna aftonen, musikens toner, dansens lif, Haralds blickar, som uttryckte en viss hög grad af välvilja, de glada, lyckliga ansigten hon såg rundt omkring sig - - aldrig hade hon tyckt lifvet så roligt! Och nästan alla tycktes känna det så, och alla svängde om af hjertans lust; silfverspännena klingade och skilling efter skilling dansade ned i den lilla, brokigt målade hardangerfelan, som spelades med sprittande lif, af en gubbe med uttrycksfullt och nästan energiskt utseende.155.	Efter första dansen hvilade man ett ögonblick. Man åt äpplen og ock drack hardanger-øl ur silfverkannor. Derefter uppstod ett nästan allmänt rop, som kallade Harald och en annan ung man, känd, som han för vighet och styrka, att tilsammans dansa en «lös Halling». De läto icke länge bedja sig, och trädde fram midt i kretsen, som på en gång utvidgade sig och slöt sig kring dem.	Musikanten stämde, och sedan, med hufvudet djupt ned i bröstet, begynte han att spela med ett uttryck och ett lif, som man kunde kalla inspireradt. Det var en af den vilda Maliserknuds mest geniala kompositioner. Var den diktad vid hären på bivauken, under den fria, nattliga himmelen, eller i - «Slaveriet», bland missdådarne? Ingen vet det; men på båda ställen har han framtrollat toner, som icke skola försvinna ur folkets minne, så som hans eget oroliga lif. Nu tycktes hardangerfelan först ha fått rätta klangen. Allmänt bifall höjde sig vid de unga männernas dans, men högsta interesset skänktes Harald, som under dansens utveckling väckte verklig beundran.	Kanske finnes ingen dans, som mer än Hallingen uttalar det folklynne, som diktade den, som bättre afspeglar nordbons lif och karakter.156.	Den begynner likasom lågt vid jorden, under lunkiga små hopp och derunder böjningar af ben och armar, i hvilka en stor kraft liksom vårdslöst leker. Det är något björnaktigt, trögt, klumpigt, halft drömmande. Men det vaknar, det blir allvar. Då resa sig de dansande och dansen, och utveckla sig i kraftyttringar, under hvilka styrkan och vigheten tyckas roa sig att leka med trögheten och klumpigheten och besegra dem. Densamme, som nyss tycktes vara bunden vid jorden, springer upp och tumlar sig om i luften, såsom hade han vingar. Så efter flera halsbrytande rörelser och evolutioner, för hvilka den ovana åskådaren ovilkorligen hisnar, återtar plötsligen dansen sin första lugna, sorglösa, litet tunga karakter, och slutar som den begynte, sänkt mot jorden.	Starka bifallsrop ljödo från alla håll vid dansens slut, hälsande isynnerhet Harald. Och nu satte sig alla i rörelse till en stor Halling-polska och hvar och en «Gut» valde sig en  156.«Jente». Harald hade knappt svalkat och styrkt sig med en bägare öl, förrän han åter skyndade fram till Susanna och bjöd opp henne till Halling-polskan.157.Hon hade dansat den några gånger i sin hembygd och tog glad emot Haralds uppmaning.	Äfven denna dans är djupt karakteritisk. Den målar nordbons högsta lefnadslust, den är berserkaglädjen i dans. Stödd på qvinnans arm kastar sig mannen högt upp i luften; så fattar han henne i sina armar och svänger om med henne i vilda hvirflar, så skiljas de, så sluta de sig åter samman, och hvirfla åter om liksom i öfvermått af lif och lust. Takten är bestämd, djerf och full af lif. Det är ett dansrus, i hvilket menniskan för ögonblicket befriar sig ifrån hvarje sorg, hvarje tillvarelsens tyngd och tryckning. 	Så kände äfven i denna stund Harald och Susanna. Unga, starka, viga svängde de om med en säkerhet och lätthet, som tycktes göra dem dansen till en lek utan all ansträngning, och med ögonen stadigt häftade på hvarandra, hade de ingen aning om svindel. De svingade om likasom i en trollkrets, vid den underliga, förtrollande musiken. Understrängarne tonade starkt och främmande. Den egna tjusningskraft, som ligger i det klara vattnets djup, i bergets mystiska innandöme, i skogens dunkla grottor, som skalderna sjungit om, i hafsfruns, i bergkungens och i skogs-158.fruns namn, och som så mäktigt drager hjertat till okända, underbara djup, - denna dunkla natursång ljöd i understrängarne, i Hallingens på en gång lekande och vemodiga toner. Djupt grepo de in i Susannas själ, och äfven Harald tycktes erfara denna tjusning; lemnande dansens vildare rörelser, sväfvade de allt stillare omkring, arm i arm. «O så genom lifvet!» hviskade Haralds läppar liksom ofrivilligt, i det han såg djupt in i Susannas glänsande, tårfulla ögon och «o så genom lifvet!» svarade det åter inom hennes bröst, men hennes läppar förblevo slutna. Hon fattades i detta ögonblick af en darrning, som lät henna upphöra med dansen, och hon satte sig, under det verlden gick rundt omkring för henne. Icke förrän hon druckit af ett glas vatten, som Harald bjöd henne, förmådde hon svara hans hjertliga och oroliga frågor om hennes befinnande. Susanna skyllde på den häftiga dansen, men försäkrade159.att hon åter kände sig alldeles bra. I detsamma mötte Susannas ögon Alettes. Hon satt ett stycke längre bort och betraktade Harald och Susanna med en allvarsam och - som Susanna tyckte - missnöjd blick. Susanna kände härvid ett styng i hjertat, och när Alette kom till henne och frågade något kallt, huru hon mådde, svarade hon äfven kallt och kort.	Solen var i nedgången och aftonen började bli kall. Sällskapet inbjöds derföre af Harald i en rymlig stuga, klädd med löf och blommor. På Haralds begäran spelade här en ung bondflicka på Langleg och sjöng dertil med klar och liflig röst den Hallingdalska sången: «Gjetter-Livet», som så naivt beskriver «Sæter-pigens» dag i den ensliga dalen, med kreatursflocken, som hon vallar och vårdar der under sommaren, sorglös och 160.«glättug» i hågen, ehuru nästan skiljd från menniskor; - nästan, ty «Havor Jætesvend» höres blåsa i sin lur på fjellet, och snart sitter han hos henne på klippan,			«Aa Guten slær Mundharpun sin,			Han spelar Veent paa Flöitun fiin,			Aa E sjung Visun min.»	Så nalkas qvällen, och «alle mine Kjyri», med «Tralling og med Hullen», kallas nu fram vid namn:			«Kjem Laikeros, Gullstjerne fiin,			Kjem Dokkerose! Kjæla min,			Kjem Bjølka Qvitelin!»	Och kor och får komma vid den välkända rösten och samlas vid Säterhyddan, råmande och bräkande förnöjligt.  Nu pågår mjölkingen och «Gjetter-pigen» sjunger:			«Nær E fær Mjølk i Koppun min,			So læg E me aa svover in			Tes Daug paa Fjøllu sjin.»161.	Efter sången begynte dansen med ny ifver. En jernkrok var slagen i en af  sparrarne midt på taket, och den dansare, som under  Hallingpolskans svängnigar lyckades med sin klack gifva kroken ett slag, så att den böjdes, han hade vunnit priset för dansen denna afton. Betraktande de täflandes halsbrytande svängningar, satte sig Susanna på en bänk. Ett par stora löfruskor, som stodo emellan bänken och ett fönster, hindrade henne att se de tvenne personer, som stodo der sakta samtalande, men hon blef qvarsittande liksom förtrollad när hon hörde Alettes röst säga:	«Susanna är visst en bra och god flicka, och jeg håller verkligen af henne, men ändå, Harald, skulle det oroa mig, om de allvarsamt fäste dig vid henne.»	«Och hvarföre det?» frågade Harald.	«Emedan jag tror att hon ej passar till din hustru. Hon har ett ojemt och häftigt lynne och»......	«Men det kan förändras, Alette. Hon har redan förändrat sig mycket. För hennes häftiga lynne är jag ej rädd, - det skulle jeg nog få bort!».;Bremer, Fredrika;STRID OCH FRID eller Några Scener i Norge af Författarinnan till "Täckningar ur Hvardagslifvet";Stockholm 1840;
NBrun:77ff;IV.Ballet.	To Dage efter var der af Borgerne arrangeret et Bal for Kongen og Grevinden i «Borgerforeningens» rummelige Lokaler.	Man vidste allerede paa Forhaand, med hvem Hans Majestæt vilde aabne Ballet, men man fortabte sig i Gisninger om, hvem der skulde aabne det med Grevinden.	Der var Overhofmarchallen, Overpræsidenten, den kommanderende General, Præsidenten i Overappellationsretten - altsaa Mange at vælge imellem og Mange som følte sig kaldede; men hvem var den Udvalgte?	Det var Gaaden, som endnu ikke var løst, da Balaftenen endelig kom og Gjæsterne begyndte at indfinde sig.	Den øverste Kvadratside av Salen var forbeholdt78.Kongen, Grevinden og deres Omgivelser; de øvrige Gjæster placerede seg, efterhaanden som de kom, nedad de to andre Kvadratsider, og da  min Kone og jeg kom tidligt, fikk vi en udmærket Plads, hvorfra vi kunde se allt, hvad der foregik.	Endelig var den store Sal fuld, og Fanfarer bebudede Kongens og Grevindens Ankomst.	Efterat de havde taget Plads paa to ophøjede Sæder i Midten af den øverste Kvadratside, traadte Kommerceraad Hansen frem og holdt en Tale, som var meget lang, meget højtravende og meget kjedelig, og da han endelig var færdig og man havde afsunget en til Anledningen affattet Sang, begyndte Orkestret at spille en Polonaise.	Kongen gav Overhofmarchallen et Vink, og da denne traadte nærmere, hviskede han et Par Ord til ham, hvorpaa denne bukkede dybt og traadte et Skridt til Siden for at gjøre Plads for Hs. Majestæt, som i samme Øjeblik reiste sig, gik hen til Fru Schmidt (en Dame, som under Krigen havde gjort sig meget fortjent ved sin utrættelige Omhu for de Saarede) og bød hende haanden.	Nu kom det Øjeblik, som Alle havde imødeset med den mest brændende Nysgjærrighed: hvem skulde føre Grevinden?	Alles Øine vare rettede paa Overhofmarchallen.	Da Kongen og Fru Schmidt havde stillet seg op, gik han med imponerende Værdighed hen til Ministeren, bukkede dybt for ham, men natuligvis ikke saa dybt som for Kongen, og med den mest hofmandsmessig smilende Mine hviskede han ham - jeg overdriver ikke ved at sige - en lille Djævel i Øret.79.Jeg glemmer aldrig det Ansigt, Excellencen satte op, da han reiste sig, og det Smil, han tvang frem, da han gik hen og bød Grevinden sin haand!	Medens dette foregik, samtalede Kongen med Fru S., men man saa tydeligt, at hans Tanker vare andetsteds, og at hans Øine fulgte enhver af Grevens Bevægelser med et Udtryk af inderlig Morskab.	Det var klart, at Hs. Exellence var bleven overrumplet, og Grevinden, som rimeligvis ikke var uvidende derom, søgte derfor med sit virkelig beundringsværdige Konversationstalent at bringe ham i godt Humør igjen.	Endelig begyndte Polonaisen.	Kongen med Fru S., Ministeren med Grevinden og saa i en uendelig Række Allt, hvad der kunde krybe og gaa.	Da Ministeren «polonerede» forbi min Kone og mig - jeg havde med Villie endnu ikke sluttet mig til Rækken - gjorde vi vor dybeste Reverens, som han besvarede med en Mine og et Blik, der tvang mig til hurtig at putte mit Lommetørklæde i Munden, og min Kone, som ikke havde den fjerneste Anelse om, hvad der var gaaet for sig, kunde «ikke begribe, hvad der gik af mig.»	Som man veed, er Polonaisen kun en Promenade, hvor Herrerne skifte Damer og Damerne selvfølgelig Herrer; enhver Dame fik altsaa Leilighed til sagte at trykke Kongens og enhver Herre Leilighed til at berøre Grevindens Haand og til at vexle et Par intetsigende Ord med dem80.	Da endelig Grevinden rakte mig Haanden og Ministeren tog min Kones, hviskede han til hende: - Jeg saa’ nok, at Deres Mand lo, men De kan sige ham fra mig, at det, han lo af, ikke skete med min gode Villie.»	Grevinden, som imidlertid var i Begreb med at sige mig en Kompliment for mit Arrangement i Theatret, afbrød pludselig sig selv og spurgte sagte og hurtigt:	- Hvad var det, han sagde?	- Hvem, Deres Naade?	- Ah nu, Greven, hviskede hun utaalmodigt.	- Jeg hørte det ikke, Deres Naade, svarede jeg.	Hun vendte sig om og saa’, at Greven førte min Kone.	- Det er jo Deres Kone, han gaar med, ja, saa faar De det jo snart at vide; De forstaar mig nok?	Dermed slap hun min Haand og tog en anden Herres.	At jeg fik det at vide, følger af sig selv; men jeg havde vist ikke forstaaet Hendes Naade ret, for hun fik det ikke at vide.	Og hermed slutte mine Erindringer fra det Aar.;Brun, Michael Wallen;Fra Dreng til mand. Småting oplevde og fortalte af M.W. Brun (1819-91).;København ca 1850;
NChri:129;Men uagtet Byen (Fredrikshald) var forsynet med mellem 25 og 30 Brændevinsudsalg og 4 Dansesale, kan jeg ikke mindes en eneste Gang i de 5 Ar, jeg boede der, at der var Antydning til Gadeuroligheteder eller Opløb, som man nu fortiden saa ofte bliver forulempet af over alt i Verden. Men saa maa der lægges Mærke til, at Anarkister, Socialister og «Streikister» endnu ikke havde seet Dagens Lys, ialfald i heromhandlede gode Stad.;Christiansen, Johan (f.1832 i Askim);Mine Livserindringer af Christer;Kristiania 1908;
NChri:184f;.........Husene var rene og fine og Kvinderne ligesaa. Paa Baller var Herrerne som oftest iført «Snibel» og hvidt Slips, og Damernes Toilette stod paa samme Høide. Dansene bestod som Regel i Lancier, Francaise, Figaro, Vals og Maszurka, ja de gamle optraadte saagar i Menuet, som de  kaldte «Mellevit». Min Hustru og jeg havde ogsaa den Ære at være med paa nogle af disse Baller, men vi tog os vistnok ud som «Spurv i Tranedans», indtil en Dansemester fra Hovedstaden havde givet os et Kursus i den ædle Dansekunst. Landingen var velvillig, elskværdig, omhyggelig om sit Renomé og forsigtig i sin Vandel.185.	Valdersens Dansemoro var alltid præget af Liv og Lystighed. Musiken udførtes paa «Fele» og «Langeleik», og der dansedes «Valdershvælven», Halling- og Springdans. Dansørens høire Fod var som oftest plantet i Bjælken under Taget. «Slirkniven», der var inde i Situationen, glemte heller ikke sine Tempo;Christiansen, Johan (f.1832 i Askim);Mine Livserindringer af Christer;Kristiania 1908;
NChri:20;Paa nabogaarden var der 2 vakre , livsglade Døtre lidt ældre end jeg; vi var ofte sammen, og en Søndag fandt de paa at lære mig at danse, noget de var rene Mestre i. Der blev da et svare Stræv, thi der var ikke saa lidet, der skulde til. Først begyndte vi med Gallopade, saa med Polka og Vals, dernæst Springedans, og endelig var vi kommen til Polka-Mazurka. Disse velvillige Sjele sled, drog, ruskede og rev i mig, saa  Sveden randt. Den ene slap, og den anden tog fat, ordnet min Benstilling, og naar jeg var altfor klodset, rev de resolut Skjørtene op over Knærne og raabte: «Se naa paa mig da, din Tosk!» og saa dansede de Solo for at vise mig, hvorledes det skulde gaa til. Halling indøvede jeg paa egen Haand, og den var kinkig nok. Den gik for sig paa følgende Maade: Luen trykkede vi godt fast, med passe Fald mod venstre Øre, saa skulde man dilte et par gange rundt Gulvet, og kunde man under dette paatage sig en inmari Mine, gjorde det Effekt. Saa skulde man kaste sig ned paa Hug - des mer lavbent jo bedre - og sprette sig frem, først med høire saa med venstre Ben, saa op som et Lyn, gjøre Rundkast og plante høire Foden i Bjelken under Taget. Det er saaledes en Dans, der ikke egner sig synderlig for det kvindelige Element, og  derfor maatte jeg foretage disse øvelser alene. Efter endt Kursus, der dog ofte repeteredes, saasnart vi havde Anledning dertil, blev jeg en habil Danser.;Christiansen, Johan (f.1832 i Askim);Mine Livserindringer af Christer;Kristiania 1908;
NChri:29f;Dagen før Brylluppet kom Brudgommen til Brudens Hjem, - hvis de ikke allerede tidligere var flyttet sammen.30.Han maatte nemlig være tilstede om «Fønnekvelden» for at lege med «Fønnejenterne», der Aftenen før Brylluppet indfandt sig med Brudepresenter og allehaande  Madvarer fra indbudne og bekjendte.	Disse Jenter, der halvveis var pyntet som Brude de ogsaa, skulde først trakteres paa bedste Maade og siden have sig en «Svingom», og som Dansør var Brudgommen naturligvis den gjæveste; han sled med dem til langt paa Nat, saa han var næsten udslidt.;Christiansen, Johan (f.1832 i Askim);Mine Livserindringer af Christer;Kristiania 1908;
NChri:41f;Om kvelden, naar Dansen skulde begynde, blev Musikken forstærket med et par Violinspillere, «1ste og 2den Violin», og disse Spillemænd, der var tilkaldt for Anledningen, maatte være i Besiddelse af anerkjendt Dygtighet og  da især paa «Springedansens» omraade.	Den stakkels Brud, der paa Grund af Dagens Storhed og Alvor samt den trange Kjole ikke havde kunnet nyde stort af verken Mad eller Drikke, maatte nu danse med alle Mænd i hele Laget! Var nogen saa gammel og ørkesløs, at han ikke med nogenlunde Anstand kunde «træde en Feier», maatte han alligevel være med, og da tog han Bruden ved Haanden, trampede Gulvet rundt med hende, trallede sin egen Melodi og kaldte dette at «danse Kjærringen med Staven»!	Men naar de Unge tog fat, blev der en anden Dans. Repertoaret bestod som Regel af Hamburger, Skotsk, Gallopade, Vals og, naar Blodet blev varmt og Stemningen høi,Springedansen med «Rundkast» og «Spænd i Taget», saa Støvet hvirvlede som tæt Taage omkring dem.	Han med det varme Blik havde nu opbudt Bruden, og idet han trykkede hende til sit bankende Hjerte, kjendte hendes varme Aande paa sit Kind og de ømme Haandtryk, dansede han næsten i Fortvivlelse; thi nu dansede han maaske for sidste Gang med hende, som han engang troede skulde blive hans! Med sine stærke Arme løftede han hende høit, og havde det ikke været saa langt til Himmelen, havde han gjerne sendt henda did med det samme. Nu ja, den sidste passus faar skrives paa Fantasiens Konto; man saa, som her fortalt, har hændt, og vil komme til at hænde.42.Bruden, der nu næsten var danset tildøde, maatte hvile en Stund, og Pauserne blev af de sprækeste Kavalerer benyttet til «Hallingdans» og «Rundkast», medens de Gamle drak sig «plakat» - ja det vil sige Mændene, Kvinderne fik sig imidlertid en Kaffedraabe.	Et Bondebryllup af de store varede som Regel 4 Dage i den Tid, hvorom her er Tale, og Tiden tilbragtes med Leg, Dans, Kjøre- og Rideture, Anlæg af Grundfundamenter til andre Bryllupper, men dog mest med spise og drikke, og naar den sidste Gjæst søvnig, modløs og træt drog hjem, var det ogsaa slut med baade Brændevinet, Lungemosen og Spegemaden, og ingen følte sig oplagt til at gjøre nogen Ting de første otte Dage.;Christiansen, Johan (f.1832 i Askim);Mine Livserindringer af Christer;Kristiania 1908;
NClar:197ff;Upon the next day (Sunday), the miners having received allmenn month’s pay, there was a good deal of rejoicing, and a miners’ ball in the evening.198.We attended the latter. The national dances of Norway differ from those of Sweden. The most common are, the Halling and the Polsk dances. We saw both if these at Röråås. The first is, undoubtedly, the dance of Hippoclides the Athenian, when contending with other rivals for the daughter of Clisthenes; namely, a dance in which the performer, standing upon his head, kicks his heels about in the air as his hands. The other, that is to say, the Polsk, answers the account which  Herodotus gives of the Attic dance performed to the Emmeleia, which, by its indecency, offended Clisthenes. When we reached the room, in which the miners with their lasses were assembled, they were beginning the Polsk. In this dance a circle is formed, and two begin, turning each other something after the manner of a waltz. Presently the male dancer throws up his feet nearly as high as his head, squeaks, falls on his knees; and in this posture, leaning back till his head touches the ground, he beats the floor with his knuckles, practises every possible grimace, look, and attitude, that may199.express lasciviousness; then rising, without the assistance of his hands, he dodges his head this way and that, and at length catching his partner is his arms, more waltzing takes place, and the dance concludes. When they all dance the Polsk together, the different couples move round to tunes resembling our English hornpipes; each man, as he comes opposite to the spot where the fiddler stands, for this is the signal, throwing up his heels in the manner before mentioned; squeaking, and exhibiting his amorous propensities as was described. During these movements the tune often changes, as in the waltz. Being provided with partners, we joined in the dance, at which they were all much delighted. It was quite surprising to observe with what agility, in the midst of all this leaping and turning in a small room, they managed to keep clear of each other. A tread from one of their feet, which descended upon the floor with shocks like so many paving-hammers, would have crushed the toes of the women, had it not been for this circumstance. The men universally wore red wollen night-caps; the women short jackets; each of them, in the dance, holding a handkerchief in her right hand. The Halling is considered in the country as the older dance of the two: it is frequently performed by men200.only; and sometimes both the Polsk and the Halling are performed to the same tune.;Clarke E.D;Travels in various countries in Europe, Asia and Africa. Part the third, Scandinavia, Volume the ten;London 1824;
NClar:454;After our return to Christiania, the same round of hospitable entertainments again took place which we have before noticed. We were not a single day in the place without receiving invitations, either to some magnificent dinner or supper. There are public balls on a Sunday evening, once in every fortnight. These are held in a large room belonging to the principal inn; and the ball is followed by a supper. Tickets are given to the different persons as they enter, to regulate their places in the dance; a different set of tickets being distributed for a similar purpose at supper. The dances are, the waltz, which has always the preference, and the common English country-dance: but even in the country-dance the waltz is introduced: indeed it is so great a favourite, that our English dance would probably not be tolerated, but in compliment to the English who may happen to be present. Some of our popular dances were performed by the band, but in so slow and solemn a manner, that the effect became truly ludicrous.;Clarke E.D;Travels in various countries in Europe, Asia and Africa. Part the third, Scandinavia, Volume the ten;London 1824;
NClar:514;.........The old dance of the Dalecarlians is simple, and very pleasing: it is performed by three persons - a man with two women, one on each side of him, who alternately engage his attention, until the dance concludes by an allemande, in which, as by one accord, they all join in. We have found occasion, in former parts of our journey in Scandinavia, to allude to the curious remains of customs which belonged equally to the Hyperboreans and the Greeks. Whoever attends to the rites and ceremonies of a Dalecarlian wedding, will be struck with their resemblance to the manners of the Antient Greeks. Of this the Swedish writers have, in some instances, been themselves aware; although sometimes it may have led them erroneously to suppose that one nation owed its origin to the other, rather than that both were the descendants of one common stock.;Clarke E.D;Travels in various countries in Europe, Asia and Africa. Part the third, Scandinavia, Volume the ten;London 1824;
NClar:561f;.......We crossed the river near Grådö, by a floating-bridge two hundred and eighty yards in length; not supported, like the floating-bridges in Germany, upon boats, but solely by the trunks of trees lashed together. Here, while we were changing horses, we heard the sound of musical instruments, as if a band were approaching; and presently two carts, bearing the performers, and filled with other men and women, decorated562.with ribands and a variety of gaudy trinkets, entered the yard of the inn. The appearance of these merry-makers was most grotesque. Each cart was conducted by a single horse, upon which sate the driver, more than «half-seas over,» playing upon a fiddle, the most common musical instrument of Norway and Sweden. The carts were crammed with boors of both sexes, having their hats and clothes bedizened with nupital favours, who, with the most ludicrous grimaces, some fiddling, others singing, were endeavouring to express their rude mirth by all sorts of gestures and noises. They had been to a wedding, celebrated at a great distance from Grådö, the day before, Sunday. We asked them to dance; and they consented, upon the condition of our treating each of them with a dram of their favourite beverage, Swedish brandy flavoured with aniseed. The whole party then prepared to exhibit their agility; and we expected to be gatified with a sight of the curious old provincial dance of the Dalecarlians. But they began with Waltzes; and after swinging each other in whirls, with a degree of violence that made an approach rather dangerous, ended in the graver measures and attitudes of the Minuet, which we found much better suited to the sort of doubtful equilibrium maintained by most of them: with the Minuets the dance ended. Of such a nature were the scenes that afforded to some of the best masters of the Flemish School subjects for their pictures; nor were the objects very dissimilar which called from the pen of our matchless Goldsmith one of the most pleasing expressions of his humanity and benevolence.;Clarke E.D;Travels in various countries in Europe, Asia and Africa. Part the third, Scandinavia, Volume the ten;London 1824;
NCol:02;(side 2) FEBRUAR 1831Jeg dansede ikke med ham, men i Engelskdandsen trykkede han 1 Par Gange let Haanden da han greb den i Kjæden (!) hvilket under Lykkeligere Aspecter vilde have henrykt mig, men nu gik mig nær. Den anden Dag, erindrer jeg, var jeg dybt nedstemt. Jeg Følte mig ganske ulykkelig og græd de bittreste Taarer som vel nogensinde haabløs Kjerlighed kunde udgyde. Dog endnu mere den qvælende Frygt at man for sin Opofrelse og uagtet den mest aarvaagne Forsigtighed, maaskee var Gjenstand for hans Sarcasmer eller maaskee værre, Ringeagt. Den Gang var jeg langt ulykkeligere end nu, omendskjøndt jeg har ligesaalidt Haab som da; jeg veed at jeg havde hans Agtelse, en kostbar Skat, det eneste Vrag, jeg har reddet af mit Livs Skibbrud. ´;Collett, Camilla og Peter Jonas Collett;Dagbøker og Breve;Utgit av Leiv Amundsen, Gyldendal Norsk Forlag Oslo 1926;
NCol:03;(side 4)DECEMBER 1831Atter blev jeg inviteret til Mantheys. Han skulde der imod al Forventning, da Omgangen var afbrudt mellem dem. Wilhelm. M. havde giort ham Visite?Den første Dands sad jeg over da jeg kom sent. Jeg sadt siden ved Vinduet, ved høire Side Bordet med Lys, da Welh. nærmede sig og nu udspandt sig den første ordentlige Conversation jeg nogensinde havde havt med ham. Den angik hovedsagelig Tegning og Malerie for hvilke Ting han som jeg ivrig interesserer sig; heraf tog jeg Anledning til at spørge efter et passende Kobber eller Steentryk for Mad. Herre. Han tilbød sig strax at udsøge Noget. Strax efter blev jeg engageret til en Dands, som jeg lovede uden at erindre at Wilh. M. havde faaet Løfte paa den. Denne kom nu og jeg var nødt til at sige W. dette, hvorpaa han svarede med en sand polisk Mine for ei at bruge et strængere Ord: "Nu, saa faaer De vælge mellem os to," og jeg i min Betuttelse ganske ligefrem svarede, ,Ja, det maae blive M." Bagefter følede jeg hvor rigtigt jeg skulde have sagt: "Her kan jo ikke være Tale om noget Valg, mine Herrer kjender Ballovene saavel som jeg.  Da jeg -  En sørgelig Taktik ligeoverfor en Natur som hans! Se Colletts Lignelse om Loven der sønderriver Silkespindet.Jeg kunde skrive en Bog om disse ubarmhiertig kvalte Repliker, netop beregnet paa ham.;Collett, Camilla og Peter Jonas Collett;Dagbøker og Breve;Utgit av Leiv Amundsen, Gyldendal Norsk Forlag Oslo 1926;
NCol:04;(side 6)JANUAR  1832Hvad der ellers forefaldt mellem os hiin Vinter vil blive for vidtløftigt at forklare en detail; han var meget ofte hos Herre, især om Søndagene. Ak hine Iykkelige Aftener glemmer jeg aldrig; den skingrende Portklokke var Musik i mine Øren, thi den bebudede hans Komme naar gjerne vi andre havde danset lidt. Han var rigtignok ret opmærksom mod mig,´ men denne var ogsaa paa hans Maneer, den havde aldeles intet cavallermæssigt Anstrøg, hvorved den for mig havde des mere Værd, troer jeg. Han fortalte os hos C at han var kommet ind i Lyceet med 11 Stemmers Overvegt. Her var nu et nyt Foreeningsted for mig. Endskjøndt jeg ikke torde tilregne min Person det, førte Tilfældet eller mit Følge ham altid i min Nærhed, saaledes ved Conserterne, og saaledes ved det sidste Bal i Lyceet. Det var det første Bal der, han var paa; jeg var meget Iykkelig den Aften: da jeg stod og lænede mig til Hjørnet af Nichen bøiede han pludselig sit Ansigt med den Bøn: at maatte danse Borddansen med mig. Jeg var engagert. Jeg havde dengang ikke det Mod at fornegte min første Engageur; desuden vilde jeg ikke belade min Samvittighed med mere saadant Bedragerie den Aften. Hvor glad, hvor henrykt var jeg ikke siden, isærdeleshed i hiin Borddands; min Sidedame Frøken Wolff ogsaa, af samme Grund vist, omendskjønt hendes Glæde var af en anden, en roligere Natur. Hun var ogsaa meget koldere.;Collett, Camilla og Peter Jonas Collett;Dagbøker og Breve;Utgit av Leiv Amundsen, Gyldendal Norsk Forlag Oslo 1926;
NCol:05;(side  7)APRIL 1832 I Cottillonen sad han ligeoverfor mig; da han Iste Gang skulde danse tog han mig op, det var Vals, men den begyndte at gaae galt, hvilket var hans Skyld da han ikke er ret stiv i Takten naar der valses; ikke desmindre slap han mig næsten midt paa Gulvet, at jeg maatte selv søge min Plads. Mange ubehagelige Dage fulgte denne Aften, men da han lykkeligviis ikke stod i Forbindelse hermed, bar jeg Vægten af dem taaleligere, og maae jeg sige: med megen Selvfornægtelse.;Collett, Camilla og Peter Jonas Collett;Dagbøker og Breve;Utgit av Leiv Amundsen, Gyldendal Norsk Forlag Oslo 1926;
NCom:13ff;Tredie Kapitel.	Hos Grosserer Wulf, der henhørte til Eliten af Frederikshalds Familier, var en Løverdagsaften i Slutningen af Novembermaaned Kjærnen af Byens beau monde forsamlet. Igjennem de klart oplyste Gate bevægede balklædte Herrer og Damer sig i et broget Virvar. Ballet var endnu ikke begyndt, men Musikanterne i Orchestret vare allerede ifærd med at stemme deres Intrumenter og Byens privilegerede Stadsmusikant sad med en yderst vigtig Mine paa sin Anførerplads.14.Verten og Vertinden havde travelt med at complimentere de ankomne Gjæster, og Husets Døttre ilede fra den ene til den anden af deres unge Veninder, for at underholde sig med dem og gjøre Bemærkninger over de Baller, de i Fællesskab kort i Forveien havde bivaanet. Da Frederiksteens Kommandant - Stedets høieste Embedsmand - endelig temmelig seent ankom, gaves det af de Unge saalenge ventede Tegn til Ballets Begyndelse, og Generalen aabnede samme, i det han med en sleben Hofmands Takt og Mine førte Fru Wulf et Par Gange Salen rundt, efterfulgt af de Par, der havde «slaaet sig sammen» til første Dands. Da den muntre Strausiske Valtsemusik afløste den høitidelige Marsch, førte Generalen Husets Frue til en Sopha i et af Sideværelserne, bukkede for hende med en Anstand, der kunde have passet for den gentileste Ridder ved Ludvig den Fjortendes Hof, og overlod derpaa Balsalen med alle dens Strausiske og Lannerske Me